En innehållsrik tisdag i juli

Oj, så det har regnat idag! Och lite kylslaget är det också, alltså inget uteväder precis. Då passar det ju bra att bege sig iväg på en liten utfärd. Det gjorde vi med bisin min och tog med E och K. Västerut styrde vi kylaren.

I Illby var det nånting spännande på gång!

Mycket riktigt, karar i arbeit.

När vi kom förbi det här arbetet med asfalteringen tog vi av till vänster och körde på en krokig och guppig väg ända tills vi kom till Hagaborg. Där tog den nyasfalterade vägen vid. 

Rätt snabbt var vi sedan framme vid vårt mål, Bosgård.

Där blev vi bjudna på en riktigt delikat lunch. Jag valde lövbiff och bad att få auraostsås till den. Salladen var i en klass för sig med både paprika, gurka, tomat, oliv, rödlök, späda ärter, persilja, jordgubb och cantaloupe melon. Mumsfilibabba säger jag bara! Vilket perfekt lunchval E och K gjorde. Stort TACK för det och för lunchen.

Och vet ni vad? Jo, håll i er nu, jag drack faktiskt öl till maten! Bosgård ale från Kråkö bryggeri. Bisin min drack förstås alkoholfri öl, för han var chaufför.

Utanför blommade de här vackra rosa rosorna. Tyvärr är bisin min inte alls intresserad av såna här blommor. Han nöjer sig med att odla potatis och gurkor samt förstås sallad, dill och persilja.

Från Bosgård körde vi vidare lite hit och dit och hamnade sen på stadens torg. Där steg K av och fortsatte vidare med buss till huvudstaden.

Vi fortsatte vidare västerut och levererade nyupptagna Annabellapotatisar åt dotterns familj. I det huset saknas ett syskrin. Ja, förresten, igår upptäckte vi att där saknas också knappnålar osv.

I sådana stunder är det bra att ha en mommo, som har allt möjligt i skåpen. Jag grävde fram det här smyckeskrinet...
 

...och förvandlade det till ett syskrin.

Jag började fylla lådorna med saker man kan tänkas behöva i ett syskrin, spetsar och knappar...

... knappnålar och säkerhetsnålar finns i strepsilsasken, måttband behövs förstås...

... mera spetsar och tryckknappar, lite brodyr, tygrosor.. överst synålar och en liten sax.

Jag hoppas att flickorna blev glada och låter fantasin och skaparglädjen flöda. Och så hoppas jag förstås att deras mamma inte är alltför arg på mej och att hon inte slänger bort de här skatterna. Det som saknas här ännu, är gummiband och vit sytråd, men det kan de kanske skaffa själva?

Och nu är jag inte alls som min egen mormor. Hon höll nämligen alltid hårt i alla sina handarbetsgrejer, så jag fick bara se på med stora ögon medan det kliade i mina fingrar att själv få använda nånting av det fina till kläder åt barbiedockan.

På hemvägen kurvade vi via bybutiken.

Och jag måste förstås ha den här tidningen. Kan ni gissa varför? Jag kan tipsa om att det inte handlar om vare sig recept, horoskop eller hovreportern.

Här hemma bjöd vi på kaffe och E på wienerbröd. Sen iväg igen med äldsta sonen, som nu fick vara chaufför. Vi skjutsade hem E och fortsatte till stan.

Från mataffären kom jag den här gången hem med Bra Korsord nummer nio. För en gångs skull vet jag vem som är på pärmbilden, Miss Li. Och jodå, jag har redan löst i kryssen Takt och ton samt 20 frågor, mina favoriter tillsammans med krysset Genialen.

Nu tror jag att det börjar bli dags för lilla kvällsbiten. Jag borde göra mej i ordning inför morgondagens stickträff, för jag har inte riktigt nånting att sticka på. Men jag hinner inte, för snart börjar dart i tv och det vill jag inte missa.

Önskar er alla en härlig onsdag. Vi får hoppas att regnet drar förbi.

Långa tången och marknadskringla

Håhåjaa, vet ni, jag hinner inte med någonting alls nuförtiden. Visserligen har jag blivit långsammare med åren, men nu har jag till råga på allt flängt omkring!

Igår följde jag snällt med bisin min till Motonet i västra grannstaden. Jag var liksom hans säkerhet och egentligen var det tänkt att jag skulle köra. Men han ångrade sig och satte sig bakom ratten.
Bisin min hade förstås ytterst nödvändiga saker han skulle ha från Motonet...

... som till exempel den här långa tången och liknande grejer.

Jag skulle förstås inte ha nånting alls, men hittade likväl både det ena och det andra...

... och helt i onödan köpte jag den här korsordspennförpackningen. Jag skulle ha klarat mej med den där refillförpackningen till höger, för jag har redan ett otal pennor. Till råga på allt hittade jag ännu en födelsedagspresent åt Lilleman. Snart är hela klädkammaren fylld med presenter.

I morse fick jag ett sms från yngsta sonen. Han hade ärenden i västra grannstaden och undrade om jag ville följa med. Det ville jag förstås. Fräckt nog skickade jag äldsta sonen till marknaden i stan.

För se, marknadskringla skulle vi förstås ha. Han postade också mina färdigt lösta korsord i tidningen Bra Korsord nr 7 2026. Ja, egentligen hela tidningen, för jag hade faktiskt lyckats lösa dem alla.

Idag hade jag, på uppmaning av yngsta sonen, min sockstickning med mej. Men jag hann med ynka tre varv innan han var färdig med sitt ärende.

Vi funderade lite hit och dit var vi skulle inta lunchen. Till sist fick det bli Kotipizza i Näse, för vi skulle inte alls åka in till stan.

Jag valde fetaostsallad. Den var riktigt fräsch och mättande. Till salladen serverades tre goda och varna brödpinnar.
Vi handlade lite där i stora mataffären och kunde sätta kallvarorna i kylskåpet, som yngsta sonen hade bak i bilen. Behändigt och bra i sommarvärmen.

Hur det nu var så körde vi ändå genom hela stan, för att besöka Mikrokulma. Det är en riktigt farlig affär för en famo/mommo, för där finns leksaker! Såna får jag förstås inte heller köpa, vilket gör det hela riktigt knepigt. Vad jag inte riktigt förstår är hur jag nånsin ska kunna hjälpa Finlands ekonomi på fötter om jag inte får köpa nånting?!

Nu är det dags för blötläggning av rosa fluffet annars blir det aldrig färdigt och ni får inte se det. Ja, och dottern får frysa.

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Lite hit och dit

I morse satte jag mej i egen bil och körde iväg till västra grannstaden. Åååh, så härligt att få köra med egen bil igen. Den är utlånad till nästyngsta sonen medan bisin min försöker fixa deras franska "katastrof" eller vågar jag skriva fiasko?

Avsikten med min lilla utflykt var att delta i Säie Wools garnfest, det är ju världsstickardagen idag, men... 
... jag hittade ingen parkeringsplats i närheten. Suck! Ett erkänt borgåproblem. 
Jag hade packat med mej min sockstickning i akt och mening att sitta där ute och sticka, men...
...från att endast ha droppat lite tog regnet i riktigt ordentligt, så både undertecknad och stickningen stannade i bilen.

Jag träffade i alla fall E från Hyvinge och det slutade inte så bra med tanke på mitt garnlager, som bara sväller och sväller. Men det är en helt annan historia.

Jag susade hemåt, plockade upp äldsta sonen och så iväg till stan medan det regnade. Vi hann med besök både i stora varuhuset, Corint, luncha i Valkom grill och ett varv till R-kiosken innan vi äntligen hamnade i mataffären.

Hem kom jag med Kuriren nummer 8 och...  

... berlinermunk.

Medan jag njöt av berlinermunken tog jag mej an knepiga krysset i Kuriren. Nu är det endast 4 tomma rutor kvar att fylla i. Tjohoo! Inte riktigt så knepigt, som jag trodde att det skulle vara.

På stickfronten inget nytt. Det rosa fluffet har nu fått vara i fred medan jag långsamt återhämtar mej från sykatastrofen. En liten provlapp stickade jag igår och kom underfund med att jag ska använda stickstorleken 3,25. Men sen orkade jag bara inte lägga upp 180 maskor. Det var på tok för sent på kvällen för en sådan manöver. Jag började istället sticka bakåt på mitt lila projekt medan jag såg på dart i TV. För tillfället går det alltså mera bakåt än framåt.

Nu är det dags för mej att ge mej i kast med de där 180 maskorna. Undrar hur många gånger jag får räkna innan jag får det att stämma?

Önskar er alla en riktigt skön söndag!

Ganska häftigt

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga inlägg, tyvärr. Det beror på att det var ganska häftigt igår. Före halvåtta på morgonen satt jag i framsätet på yngsta sonens bil och så körde han iväg med mej till Esbo. Hemma var vi igen vid 16-tiden, en hel arbetsdag på språng alltså!

Första stoppet och det egentliga ärendet var här i Jorvs sjukhus. Sonen navigerade galant utan hjälp av vare sig mej eller nån apparat. Men så har han både bott och jobbat i Esbo tidigare.

Jösses, de här stora anläggningarna. När jag steg innanför dörrarna på smått darrande ben möttes jag av en megastor aula. Omgående fick jag syn på anmälningsapparaten och var på väg ditåt med raska steg, men...
... två damer framför mej suckade och stånkade och provade sjukförsäkringskortet gång på gång utan resultat. En tredje smått stressad dam hojtade att apparaten inte fungerar. Hon fick ingen ruttkarta, så hon visste inte vart hon var på väg.

I det här läget blev jag betänksam, för vad skulle jag göra nu? Leta efter en annan anmälningsapparat? Kanske på andra våningen? Men hur skulle jag komma dit? Jag stirrade förskräckt på rullbandet upp till andra våningen. Nej, det var uteslutet, för nu kändes mina ben som gele.
Jag tittade på hissen till vänster, kunde den vara ett alternativ?

Framför en lucka stod människor i kö. Jag undrade varför. Hittade kölappsapparaten, gick fram till den och blev lite tveksam. Ville jag ha info eller ville jag anmäla mej? Gick det alltså att anmäla sig till en riktig människa? Jag valde det alternativt och döm om min förvåning då det blev min tur, tänk att bli betjänad av en människa! Ganska häftigt!
När jag var färdig vid luckan såg jag att det också uppenbarat sig en människa vid den krånglande anmälningsapparaten. På hennes väst på ryggen stod det "Vapaaehtoinen" alltså frivillig. Ganska häftigt, eller hur? Och riktigt, riktigt bra att det finns människor, som hjälper nervösa och rädda sjukhusbesökare till rätta. Den stressade damen kom nämligen ned från andra våningen, hade lyckats anmäla sig och få en ruttbkarta, men nu visste hon inte alls vart hon var på väg.
– Jag är redan försenad, hojtade hon.
Stackaren, det är inte lätt. Man ska dessutom vara 15 minuter före utsatt tid på plats. Hoppas att det fixade sig för henne.

Själv stegade jag iväg till hissen. Den gick snällt till andra våningen och talade till och med svenska! När jag steg ut möttes jag av en bred och stor korridor. Igen massor av tomt utrymme, till vilken nytta? Jag skulle följa gröna linjen, men var fanns den? Jag såg endast en röd linje. Men vänta nu, visst skymtade där långt borta till höger i ändan av korridoren nånting grönt? Med tveksamma steg gick jag åt det hållet, bara för att upptäcka att linjen plötsligt tog slut vid en dörr. Öööh? Vad nu, det här verkar inte vara riktigt rätt. Jag vände mej till höger igen och tjohooo, nu hade jag hittat rätt väntrum.
Där satte jag mej på äkta finländskt maner med en stol, ett bord och ytterligare en stol emellan till närmaste granne.

Jag drog fram min medhavda stickning, istället för att fippla på telefonen som männen i var sin ända av väntrummet gjorde. Jag hann endast sticka ett varv innan jag blev inropad och det en hel halvtimme före min tid. Ganska häftigt.
Jag följde en rosahårig röntgenskötare, behövde endast ta av mej bh:n och fick behålla skjortan på. Skönt. Fick lägga mej på rygg på en smal brits och ha händerna sträckta över huvudet. Där låg jag i nästan en timmes tid medan en riktigt häftig maskin gjorde sitt och britsen åkte fram och tillbaka. Eller det kanske var maskinen som åkte fram och tillbaka? Vet inte riktigt, för jag försökte slappna av.

Sista momentet handlade om att jag skulle andas in och hålla andan. Det var en röst som gav order. Tre gånger fick jag andas in, hålla andan och sedan andas normalt igen. Jag hoppas att jag klarade det. Tänk om lite luft sipprade ut när jag skulle hålla andan?

Yngsta sonen, som tagit ledigt från jobbet för min skull, tack för det, hämtade upp mej från sjukhuset när jag var färdig. Lämpligt nog fanns där en bänk, som jag kunde sitta på medan jag väntade på honom. Det var riktigt skönt att vara utomhus och  skaka på armarna, som nästan hade domnat bort.

Vi hade ätit frukost tidigt, så nu var det dags för en tidig lunch.

Sonen tog mej till Snacky. Det hade jag inget emot, för jag har så länge dillat om polishamburagare.

Jag valde ändå en taxihamburgare och blev riktigt mätt av den. Jag är inte säker, men troligtvis är det ananasen, som gör den här hamburgaren till en taxiburgare?

Från Snacky körde vi en kort liten sightseeingrunda innan vi hamnade i Gigantti i Gloms. Jag skulle ha en födelsedagsgåva åt äldsta barnbarnet. Jag hade två lite vaga funderingar och efter diskussion i bilen med sonen kom vi fram till en bra lösning.
När vi steg innanför dörrarna möttes vi av en dammsugande expedit. Huuu, här gällde det att kurva försiktigt förbi honom. Tänk om han skulle ha velat demonstrera nån sugande apparat? Nä, nä, inga hushållsapparater för min del, tack!

Tyvärr måste jag erkänna att jag blir lite småtokig i såna här teknikaffärer. Det är så mycket, som jag skulle vilja ha. Men nästan 2 000 € för en telefon? Näää, inget för mej. Visserligen går den här att vika ut, men nej...
Jag tittade på andra telefoner, men... nä, jag väntar lite ännu.
Jag tittade också på smartklockor och hittade faktiskt en jag gillade, men nää, jag skulle ju ha en födelsedagsgåva och inget annat.
Som sagt, mycket intressant där i affären, men också en hel del som jag lugnt kunde rusa förbi, ni vet alla kaffemaskiner och sånt.

Från Gloms körde sonen vidare till det mest förbjudna stället om ni frågar bisin min, nämligen...

... Finlands första Ikea. Där traskade jag omkring i alla labyrintiska gångar. Tyvärr i så sakta mak att det inte blev steg på stegmätaren i min klocka!

Ett nytt förvaringssystem, Lastare, precis vad jag skulle behöva. Men inget jag köpte, för jag misstänker att både jag och skåpen då skulle ha flugit ut härifrån huset.

Jag skulle gärna ha ett sånt här skåp i köket. Det behöver inte nödvändigtsvis vara upplyst, men det skulle gärna få stå där som tv:n nu står och tar upp onödig plats. Sonen tyckte att det blir för liten avställningsyta framför skåpet. Men det är ju så nu också med tv:n, för inget får skymma sikten och signalen från fjärrkontrollen måste nå fram. Suck!

Vet ni vad? Jo, trots att jag inte får, så köpte jag en sån där vagn, ni ser den där gröna där i förgrunden? Den fanns dock endast i svart och vitt i lagret, så det fick bli en vit. Den står fortfarande i paket här hemma, men vänta bara en vacker dag! 😊
Jag tycker priset på 19,90 € var helt okej.

De här kärrorna, som syns i lagret, var betydligt dyrare, 34,90 €.
Det fanns en hel del, som jag gärna skulle ha köpt. Men jag avhöll mej från det mesta. Hittade dock nattlampor, hela två stycken och köpte två skärbräden i trä. Men schhh, säg inget åt bisin min, för då kommer han att säga att han minsann kan göra såna själv! Självklart vill jag stöda hantverk, men vete fåglarna när hans brädor skulle bli färdiga. Det är ju så att man ska undvika plastbrädor.

De här plastpåsarna var det jag verkligen ville ha. Bisin min är misstänksam och undrar vad jag tänker göra med dem. Heh, gissa?
Jo, förstås ska jag ha garn i dem, sånt där jättefint garn, vad annat?

På hemvägen kurvade vi ännu via Tokmanni i Gammelby, för jag skulle ha mjölk och sonen lite annat, som inte finns i mataffären. Där i varuhuset träffade jag ägarparet till Bric - a -  Brac kaféet i kyrkobyn. Så imponerad av att de kände igen mej. De öppnade för säsongen sista veckoslutet i maj. Kul, nu har man nånstans att åka till igen. Under sommaren lever liksom allting upp. Hoppas att jag den här sommaren orkar lite mera än förra sommaren, få se...

Det var ganska häftigt att vara på en liten utflyktstripp igår. Stort TACK till yngsta sonen!
Nu ska jag småningom ta mej till stan och stickträffen.

Önskar er alla en skön onsdagskväll. Det är ju lilla lördagen, så njut!

Bilstickning

Idag har jag varit långt borta hemifrån tillsammans med yngsta sonen. Ända till Myrbacka i Vanda körde han.

Medan han utförde sitt "stadsärende" satt jag i bilen och väntade.

Utanför det här gråtrista komplexet satt jag och stickade på mitt senaste sockprojekt. Och jodå, lugn bara lugn. Jag steg faktiskt ut ur bilen och sträckte på benen, för det är ju inte bra att sitta stilla alltför länge.

Vi besökte också köpcentret Myyrmanni. Jag är inte så där jätteförtjust i såna där anläggningar, men nu råkade jag ha ett viktigt hysch-pysch ärende till Suomalainen. Det värsta var att så fort jag såg mej omkring hittade jag en massa födelsedagspresenter åt flickorna! 🙈 Och det ska ju inte vara flera paket nu, eller hur?
Tyvärr fanns inte det presentpapper jag ville ha. Suck!

När jag kom ut från Suomalainen borde jag ju ha hastat iväg till hissen och parkeringsgrottan, men ett snabbt varv på Lindex kunde jag ju unna mej medan sonen gick i en annan butik. Kära nån så många söta babykläder det finns! Jag hade verkligen svårt att slita mej därifrån utan att köpa nånting.
I vuxen storlek hittade jag ett par underbara gråa långbyxor som var nedsatta från 59,99 € till 10 €. Frestelsen att köpa dem var stor, men jag vågade inte göra det utan att prova dem. Och att prova byxorna hade jag inte tid med, så de fick hänga kvar där på reastången. 

Tillbaka i bilen frågade sonen vad jag tyckte om det här för mej nya köpcentret. Jag svarade att jag saknade de små affärerna. Alla de där kedjebutikerna är ju samma överallt Prisma, Citymarket, Tokmanni, Jysk, Clas Ohlson osv.
– Du såg knappt en sjundedel av stället, sa sonen då.
Det kan förstås hända, men jag vet nog inte riktigt vad som skulle ha intresserat annat än knappar och garn!
Men det kan jag konstatera att toaletterna var snygga och rena. Extra plus för det.

Vi var inte ut och åt, för det var bråttom hem före eftermiddagsrusningen. Vi tog var sin pizzabit i bilen istället. På hemvägen var vi till mataffären här i stan och handlade.

Jag köpte lite godis. De här är nya för oss och förstås inte alls hälsosamma. Jag köpte också ingredienser för mjödtillverkning. Det trots att bisin min sa att jag inte ska göra nån mjöd alls, för det är inte heller hälsosamt. Få se nu, snart måste jag bestämma mej.

Igår kväll då jag satt i gungstolen i allsköns ro och stickade blev det plötsligt skumt. Den andra lampan i vår tre lampors armatur slocknade. Nu var det endast en lampa som lyste. Jag klagade min nöd för bisin min.
– Du får sticka med vitt garn, sa han och struntade blankt i den dåliga belysningen.
Äldsta sonen kom till all tur och bytte ut de söndriga lamporna mot hela och så gick det att sticka med svart garn och svarta stickor igen.

– Va, utropade bisin min efter en god stund.
– Du stickar ju med vitt garn nu, konstaterade han och spärrade förvånat upp ögonen.
Jo, det gjorde jag, stickade med vitt garn, för inte vill jag sticka en helsvart strumpa. Det skulle just se ut det!

Igår kväll såg vi igen på Kapes kökskapning där han hjälpte systrarna Margit och Marjut att komma bort från sin fildiet. Jag koncentrerade mej mer på att beundra de vackra stickade tröjorna än vad som hände i köket.

Nu ska jag försöka få igång både tvättmaskinen och diskmaskinen. Först efter det blir det stickdags igen. Det straffar sig att vara borta på äventyr hela dagen.

Önskar er alla en skön fredag!

I den statliga monopolbutiken

Igår orkade jag inte åka med till mataffären. Jag hade inte minsta lilla idé vad vi skulle ha för mat nu på veckoslutet. Äldsta sonen körde snällt iväg och handlade. Jag skickade ett stort kuvert med honom att posta. Jag hade nämligen löst både A-krysset och Allersnöten samt några korsord till. Riktigt på skoj skickade jag in lösningarna med hopp om att de kommer fram i tid.

Jag har en riktigt bra kurir, för han köpte Kuriren åt mej. Tjohoo!
Lite smått funderade jag på om jag borde prenumerera på den här tidningen. Men jag litar inte riktigt på posten, så jag håller mej till slumpvisa lösnummer istället. Bra så. Här på pärmen ser ni den talangfulla sånggruppen Lovisette.

På eftermiddagen då jag satt i allsköns ro vid matbordet och grubblade på Novokrysset i ovannämnda tidning, knackade det på dörren och in steg yngsta sonen. Vi diskuterade en stund och så sa han plötsligt:
– Jag är på väg till Borgå, jag ska till Motonet. Vill du följa med?
Nå, jovisst ville jag det och så var jag iväg västerut. Jag var inte alls in i Motonet, för jag hade inget ärende dit. Efteråt ångrade jag mej lite, för jag kunde ju ha försökt hitta en födelsedagspresent till morgondagens jubilar. Men det är svårt, ack så svårt med presenter till män, som säger att de inte ska ha nånting.

Yngsta sonen hade dock planen klar, vi skulle iväg till det statliga monopolet. Nåja, statligt och statligt, det är kanske bolagiserat? Vad vet jag? Jag har i varje fall inte besökt den butiken på flera herrans år, så utan sonen skulle jag ha yrat runt som en huvudlös höna och gapat stort av förundran. Men sonen, han navigerade snabbt och vant genom att läsa på informationsskyltarna och så stod vi där framför whiskeyflaskorna snabbare än kvickt. Allt från det stora galna landet i väst ratades. Nej, sånt blask skulle vi minsann inte köpa. De irländska flaskorna skippade vi också, för ska det vara whiskey så ska det vara skotskt. Åtminstone om man får tro yngsta sonen, som vet mer om den ädla drycken än undertecknad. Den sorten han hade tänkt ut fanns dessvärre inte där på hyllan, så nu blev det till att fundera. Jag tittade mer på hur flaskorna och förpackningarna såg ut medan sonen koncentrerade sig på innehållet, lagringstid osv. Som sagt, det är han som är experten inte jag!

Efter vårt promilleaktiga inköp tog vi en snabb runda i den stora mataffären. Helt plötsligt fick jag för mej att imorgon bjuder vi på ostbricka, nån sorts. Jag handlade alltså ostar och lämpliga kex lite så där planlöst. Få se nu vad det blir till.

Bisin min var också iväg västerut igår tillsammans med sin vedklyvarkompis. Den grillade korven, som Puuilo bjöd på var inte god enligt karlarna, så bisin min körde iväg till Mäntsälä på mat. Mest för att visa vedklyvarkompisen vad som finns inte alltför långt härifrån. Ja, och förstås njuta av grisfilén.
Både bisin min och undertecknad tyckte att det var riktigt bra att komma ut lite istället för att sitta hemma i gungstolarna!

På kvällen började jag på ett litet virkprojekt. Jag sprättade redan en gång. I natt kom jag på hur det skulle virkas, så nu blir det att sprätta på nytt och göra rätt. Det är på grund av det här, som mitt garn aldrig tar slut! Ja, och som dessutom gör att alla små projekt tar mycket längre tid än vad jag beräknat.

Kvällen avslutade vi med att titta och framförallt lyssna på Bryan Adams i Albert Hall. På torsdagskvällen såg vi på ett program om Kate Bush. Så det har varit mycket musik nu på kvällarna. Men ikväll blir det lite annat, för då ska vi se på dart. Det vill säga om jag kan slita mej från den stora älgvandringen.

Önskar er alla en skön söndag!

Klarare österut

I morse kände jag mej riktigt energisk då jag vaknade halvåtta. Det får jag tacka Judd Trump för. Snookermatchen blev så kort att jag inte behövde sitta uppe halva natten! Judd hade problem med änden på sin kökäpp, så det ville sig inte riktigt.

Jag kokade äntligen ägg till frukost, till karlarnas stora glädje. Medan äggen kokade, tog jag hand om disken. Och tur var det, för mitt på dagen knackade det på vår dörr och in steg yngsta sonen. Snällt av honom att komma och hälsa på sina föräldrar. När vi satt där och pratade sa han plötsligt:
– Vi far till Prisma i Kotka.
Tjoho, snabbt fick jag på mej stadskläderna och så iväg.

Egentligen skulle jag inte ha nånting, för igår var jag till stan och veckohandlade tillsammans med äldsta sonen. Men jag kom hem med några bananer, tomater, ett salladshuvud, påskmuffins, Aura blåmögelost, memma, vispgrädde, citroner, citronkvarg, en liter mjölk för säkerhets skull och två rullar presentpapper. Med tanke på att jag ingenting skulle ha blev det rätt mycket ändå! Så kan det gå när haspen inte är på.

Vi var lite hungriga, så sonen förde varorna till bilen och sen stegade vi iväg till Mestarit.

Där åt vi en sen lunch. Eftersom de nu just har schnitzelmånad för medlemmar, valde jag en hawaischnitzel. Jag hade inte valt den om jag skulle ha vetat att den är så här jättestor. Yngsta sonen tog förnuftigt nog en broilerschnitzel. Det borde jag förstås också ha gjort, men av dumt huvud får kroppen lida!

På väg till parkeringshuset gick vi förbi Normal. Vanligtvis gillar sonen inte att jag går in där. Men idag var han mätt och belåten och full av tålamod, så vi tog en snabb sväng. Oj, vad där finns grejer och oj, så rörigt det är med labyrinterna. Jag köpte en stor flaska duschkräm, men nu är jag lite osäker: Kan jag gå omkring och dofta hallon?

Det har regnat mest hela dagen, men i öst var det uppehåll och när vi körde därifrån klarnade det upp.
Äldsta sonen har lagat ris och höna idag. Tyvärr fick han äta ensam, för bisin min försvann söderut och har inte kommit hem än. Och jag är så mätt att jag orkar inte med mera mat idag.

Önskar er alla en skön måndagskväll. I morgon är påskhelgen över för den här gången.

På utfärd västerut

I morse knackade det på dörren innan jag ens hade hunnit kravla mej ur sängen.
– Sover ni ännu, hörde jag nästyngsta sonen fråga och då fick jag bråttom ur sängen. Lilleman som var här tillsammans med sin pappa blev smått förskräckt då han såg mej i mitt korta hår. Men det dröjde inte länge innan han kände igen min röst och insåg att jag inte är farlig.

– Vi tänkte åka till Borgå. Vill du följa med, frågade sonen.
Självklart ville jag det, så jag åt frukost på nolltid. Och inte vilken frukost, som helst, utan nygräddade...

... baguetter, som sonen hade med sig. Mums! Och vilken lyx!

Första affären vi besökte ute i Kungsporten var Puuilo. Jag köpte inte så mycket därifrån, bortsett från de här:

Två nystan Baby Merino-garn, som jag behöver till mitt nya projekt!

Mittemot Puuilo finns nyöppnade Jula och dit styrde vi stegen.

Det är en mansaffär, inget för en gumma som undertecknad. Men hör och häpna, jag träffade på en liljendalbo där i affären!

Från Jula körde vi till Biltema, som är stort och labyrintiskt.

Lilleman investerade i en gräsklippare.

Och jag investerade i den sista pusselmattan, som fanns kvar i hyllan. Jag skulle gärna ha tagit två, för de här är bra att ha då jag ska sträcka ut och forma stickningar, alltså blocka.

Det bästa med Biltema är utan tvekan hallonbåtarna!

Beklagar att jag nu har handlat i två svenska affärer. Det ekade dock ganska tomt i de här butikerna. Inte många kunder. I Puuilo fick vi självklart service på svenska, liksom i Jula. I Biltema var det finska som gällde.

Lunch åt vi på Burger King. Jag valde en Crispy Chicken hamburgare och Lilleman fick nuggets. Det var allt tur att hans far skötte beställningen från den stora skärmen. Det skulle ha tagit lååååång tid för mej att komma underfund med systemet.

Det blev en härlig skärtorsdag för mej i sällskap med härliga killar. ❤️
Och inget kaffeköp idag!

Nu dags att starta ett nytt stickprojekt!

Önskar er alla en RIKTIGT GLAD PÅSK!

Snabb tripp österut

Söndagsmiddagen, grisfilé, kokt ris, stekt lök, majs och strimlad vitkål, är aväten och diskmaskinen snurrar på. Mycket sticktid har alltså gått förlorad i köket. Sånt är livet, man kan tyvärr inte sitta och sticka hela tiden!

I morse vaknade jag redan klockan sju och kravlade mej ur sängen. Vid halvtiotiden anlände yngsta sonen och tog mej med österut. Västra grannstaden får skylla sig själv, som inte tillåter ett Prisma-bygge!
Lite planlöst vandrade jag omkring i det stora varuhuset. Jag hade nog med en inköpslista där det stod smör, ägg, mjölk och svarta gympatossor åt Lillan. Först kollade jag som vanligt tidningshyllorna, men jag köpte faktiskt inget. Det ni!

Sen gjorde jag en avstickare till garnhyllorna! Farligt, farligt, men jag köpte inte garn heller! Vad ska jag med garn till när jag står i köket?
Lite chockerad över att Novitas garner har trängts ut av märket House, garner tillverkade i Turkiet. House är Prismas eget märke och det kanske inte är i farozonen när regeringen vill ta bort butikernas egna varumärken? Eller tja, få se hur det går, tyska butiken är verkligt illa ute om de inte får använda sitt eget varumärke längre. I blåsten blir också konsumenterna om alla förmånliga märken tas bort ur butikerna. Hmmm... bäst att inte fundera på det där utan se tiden an. Det är inte mycket annat vi stackars konsumenter kan göra.

Jag passade på att förse mej med två förpackningar strumpstickor. Jag behöver verkligen de här om jag ska lägga upp över tio stickningar ännu före månaden är slut! 🙈🫣

På vägen österut diskuterade vi bland annat hur äckligt våldsam ishockey är. Jag gillar inte när man pucklar på någon som redan ligger på isen efter att man hakat fast spelaren med sin klubba. När jag tittade upp från min sockstickning häromkvällen fick jag se en sådan scen i Finland – Sverige matchen (herrarnas). En svensk drar omkull en blåvit spelare och sätter sedan ett knä i ryggen på den blåvita som ligger på isen. Och inte nog med det, svensken slår med knytnävarna mot den blåvitas huvud. Det är ju inte klokt! Jag var tvungen att lämna min gungstol och ta mej bort från tv:n. Jag hoppas verkligen att svensken fick en utvisning. Ishockey verkar inte det minsta sportslig om man tar ut sin frustration på det där sättet. Ville svensken att motståndaren skulle bäras ut på bår med huvudskador? Räckte det inte med det som skedde i matchen mellan Kanada och Schweiz? Nä, ishockey är ingenting för mej. Det är för mycket våld.

Annat vi diskuterade i bilen med yngsta sonen var alla kommande födelsedagar med början i nästa vecka då nästyngsta sonen har födelsedag, sedan blir det bisin mins tur, äldsta sonen, A, Lillan, dottern, M, undertecknad och Lilleman. När jag gick där i varuhuset var jag sedan så inspirerad att jag hittade hela tre födelsedagspresenter färdigt till barnbarnen. Inte illa alls. Strunt nu i att bisin min flinade när han fick syn på dem här hemma och sa:
– Ha, ha, du kommer inte att hitta dem sen när du har gömt dem.

Vi var en knapp timme i varuhuset i östra grannstaden innan vi återvände hem, så redan vid halvtolvtiden var jag hemma igen. Det blev alltså en snabb tripp österut.

– Va, av vem har du fått blommor, frågade bisin min förvånat idag då han äntligen lade märke till tulpanerna.
– Av D igår.
Sedan hummade bisin min lite och tyckte att äldsta sonen varit duktig, som kom med blommor.

Igår på eftermiddagen hade vi besök av dottern med döttrar. Dottern körde iväg med M till ishallen i stan där det ordnades vändagsdisco på isen. Lillasyster A stannade hos oss. Jag frågade om hon var hungrig, då klockan började närma sig middagsdags, och fick ett jakande svar.
– Hörde du dåligt, frågade A när inget började hända.
Jag försäkrade henne om att jo, jo, det skulle nog bli mat, men först gjorde jag salladen. A var verkligen hungrig och åt med god aptit upp sin hamburgare och sina pommes frites, som hon dippade i ketchup. Enligt A var det en riktig festmåltid. Hon mumsade också både på sallad, strimlad vitkål och tomater. Duktig flicka.

Efterrätten, berlinermunkar, som äldsta sonen också hämtat från stan, brydde hon sig inte om. Härligt att ha sällskap av en förskoleflicka!

Nu kallar sockstickningen på mej.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan, som för en del innebär sportlov. Men vi pensionärer vet inte av sådana lov! 😀

Från väst till öst

Igår sent på eftermiddagen då jag satt och stickade och funderade på hur jag skulle anpassa mönstret, ville bisin min plötsligt att jag skulle söka en reservdel från Motonet. Han ville veta om delen fanns i västra grannstaden eller i den östra. Jag gruffade lite, för jag var mitt upp i stickningen och dessutom ville jag inte söka på telefonen, för det är mycket svårare än på datorn. Ja, och att starta datorn hade jag heller ingen lust med. Dessutom hade jag redan en gång varit tvungen att överge min stickning, då jag måste köra iväg till grannbyn och hämta hem bisin min.

Att söka bildelar på Motonet är inte precis min favoritsysselsättning, för det är svårt, alldeles för svårt för mej. Bisin mins logik går inte ihop med den som Motonet har. Igår gällde det att hitta en del inom gruppen Ohjaus (styrning), trodde alltså bisin min. Jag letade och letade, men den efterfrågade delen fanns inte där. Så jag slutade helt enkelt lyssna på bisin min och litade istället på mitt eget omdöme. Och se på sjutton, det fanns två exemplar på hyllan i västra grannstaden.

Så, nu skulle alltså bisin min iväg västerut och han ville gärna ha mej med. Jag var inte särdeles medgörlig, för det var så skönt att sitta i gungstolen och sticka. Bisin min lovade att han skulle bjuda på hamburgare och att vi skulle leverera kalendrarna. Det var det sistnämnda som fick mej att lämna gungstolen. Fort klä mig i stadskläderna och så iväg västerut.

Den här gången hade jag riktigt tur, för medan bisin min var till Motonet, fick jag strosa i Puuilo alldeles ensam utan hans sällskap. Visserligen hade jag stränga order om att inte köpa nånting annat än två fågelmatare i plast för under tio euro/styck och schampo åt bisin min. Han har tröttnat på att hackspettarna hackar sönder våra fågelmatare i trä, så nu får det bli plast, trots att jag är skeptisk. De är förstås enklare att hålla rena, när man kan spola av dem med vatten.

Lite olydig var jag allt, för jag kunde inte låta bli att gå och titta på julgrejerna.

Till min stora glädje hittade jag den här förpackningen med julkalenderetiketter. Så nu är det avgjort, det blir en julkalender också nästa år, fastän jag redan tänkte att jag nog inte ska göra såna där påsar längre. Tyvärr fanns det bara en förpackning!
När jag stod där och funderade kom jag i samspråk med en trevlig dam, som berättade att hon har så svårt att motstå de där julgrejerna. Ni vet klisterbilder, etiketter, kuvert, kort osv. Hon berättade också att hon redan hade varit i Tokmanni och köpt såna där julgrejer. När hon såg att jag köpte de där julkalendersiffrorna undrade hon vad jag skulle med dem och jag förklarade att jag brukar göra julkalendrar åt mina barnbarn. Då berättade hon att hennes barnbarn är sju månader gammalt och inte behöver nån kalender ännu.
Tänk vad ett litet köp kan leda till, ett möte och en intressant diskussion!

När jag hade fått varorna genom kassan och in i kassen, så dök bisin min upp som på beställning. Han tog hand om kassen medan jag förde bort kundvagnen. Vårt handlande gick verkligen geschwint!
Från Puuilo tog vi oss till dotterns. Henne såg vi då hon var på hemväg, så hon lyckades obemärkt smuggla adventskalendrarna in i familjens källare.
Flickorna fick syn på oss, klädde sig och kom ut och det gjorde svärsonen med, så vi hann prata en stund och fick höra hur det stod till med dem och vad de gjort.

Flickorna hade varit iväg och sälja julkalendrar tillsammans med mamma. De hade ännu några kvar, så jag köpte en för att understöda deras hobby. Kanske jag borde ha köpt flera? Men det här får räcka för i år.

Bisin min höll sitt löfte och köpte varsin hamburgare åt oss från mannen där vid torget. Bisin min köpte också två trip och sen körde han iväg till ett lugnare ställe där vi satt och åt i bilen och nästan kände oss som tonåringar på nytt. Jag har inte ätit hamburgare på jättelänge, så det här var riktigt gott med massor, massor av grönsallad.
När vi ätit färdigt var det dags att tanka bilen, för här var bensinen betydligt förmånligare än hemma i stan. Vi var hemma igen strax före klockan 20.30 och riktigt nöjda att vi kom iväg och att allting gick så snabbt och behändigt.

Idag kom bisin min hem från grannbyn mitt på dagen och sa:
– Nu ska vi fara.
Jag hummade lite för jag satt fortfarande i badrocken efter en varm skön dusch och jag hade precis kommit på hur jag skulle fortsätta med min stickning. Idag lovade bisin min lunch på Bensis i Fredrikshamn. Jag var minst sagt misstrogen, för klockan var redan så mycket att lunchserveringen garanterat skulle vara över då vi var framme.

Snällt följde jag ändå med österut och övergav min stickning. När vi var framme fick jag välja om jag ville till Nanso outlet eller Jysk. Jag valde det senare alternativet, för jag hade inte minsta lilla aning om vad jag skulle ha gjort i Nanso. Kläder är inte riktigt min grej, liksom.

Där i Jysk såg jag honom, Hermod. Det var kärlek vid första ögonkastet, trots att jag inte brukar falla så lätt. Men nu kunde jag inte motstå. ❤️

 

Han fick följa med mej hem. Bisin min tycker att Hermod är totalt onödig och kanske är han det, men...
Nu är det i alla fall lite pyntat här inför lillajul.

När jag kom ut ur affären med en plastkorg full av en massa småsaker, som kommer att behövas både som julklappar och i framtida kalendrar, så körde bisin min precis in på parkeringen. Tänk så samstämmiga vi är när det riktigt gäller!
Från Jysk körde vi raka spåret hem, ingen lunch ute den här gången inte. Lunchserveringen var förbi, så det var enklast att åka hem och laborera i kylskåpet.

Nu ska jag verkligen njuta av stickningen och hoppas att jag får sticka i lugn och ro! Och framförallt att det blir rätt och fungerar.

Önskar er alla en skön onsdag!