En härlig eftermiddag

Igår körde jag in till stan mitt på dagen. Där satte jag mej i G-M:s bil och så bar det iväg västerut med V och U i baksätet. Färden till västra grannstaden gick fort i glatt samspråk och G-M rattade suveränt till Kungsporten.

Där på parkeringsplatsen stod små lönnar i den vackraste höstglöd. Solen sken från en klarblå himmel och vi gick in i Jysk. Där hade julprylarna plockats fram, prylar som jag minsann inte alls ska ha, men... ja, en ny julduk fick följa med hem och en liten grej till tvättrummet.

Från Jysk är det ett stenkast till Rusta, vårt nästa stopp. 

Det första som möter en där är den här samlingen med handtvål. Hur man ska kunna välja härifrån begriper jag inte, för utbudet är alldeles för stort. Det här är ju endast ett märke, finns en hel del till.
Också här var julgrejerna framplockade, tjohoo! Här är förstås lite farligt då här finns garn, till och med Novitas sju bröder hittas här nuförtiden. Men jag köpte inte ett endaste ett nystan. Det ni!
Tyvärr hittade jag inte hallonbåtar, så jag fick nöja mej med en stor påse nappar istället.

Från Rusta fortsatte vi till Eurokangas, men där gick jag inte in, inte heller i Gigantti, för jag skulle inte ha nånting därifrån.

In till centrum och...

... en rostbiffsbatong på Picnic till lunch.
När vi satt där och åt invid Hairlekiini frågade jag av mitt sällskap om man kan gå in där och klippa håret utan tidsbeställning. Jo, jo uppmuntrade damerna och jo, de kunde nog vänta på mej, för de satt bekvämt och det fanns mycket att se på där i Lundi när skolungdomarna släntrade omkring. Jag gick alltså in i "salongen" och fick håret klippt av en elev. Tjohooo! 
Jag valde eleven, för jag tänkte att det är viktigt att hon får öva och det är inte livsviktigt med mitt hår. Det växer snabbt ut igen. Medan jag satt där kom också V in och fick sitt hår klippt. Gissa om det var två nöjda damer, som sedan kom ut ur "salongen"? Tänk, utan tidsbeställning och desto mera funderande, så var vi plötsligt mycket snyggare i håret.
Medan vi satt i frissastolarna fick G-M och U se ett spännande polisingripande mitt på blanka tisdagseftermiddagen. Tydligen hade en skolkille med så lösa byxor att kalsongerna syntes lång väg, snattat nånting.

Med lätta steg och nyfriserade hår gick vi sen med V till Clas Ohlson. Där köpte jag en Remingtonapparat med fem huvuden åt bisin min och...

... cederträ för mitt garnlager.

Från Clas Olson gick vi vidare till Normal. Inte precis för att jag nu skulle ha nånting, men...

... redan väskan är så rolig! Nåja, i den här miniväskan finns bland annat tandkräm, för det behövs ju alltid.

Nöjda återvände vi hem med fullastad bil. Nu har jag julshoppat! Stort TACK till G-M för att jag fick följa med igår. Tack också till U och V för trevligt sällskap.

– Vi skulle ju spara pengar, sa bisin min då jag kom innanför dörren härhemma fullastad med kassar.
Jo, det ska vi ju, men det är ju lite skillnad om jag köper det här:
 

Deodorant, handtvål, plastpåsar och... ja... julpaketkort och han köper maskiner eller delar för flera hundra euro! Förstås finns det en viss risk för att paketkorten är onödiga, för det ska ju inte vara julklappar i år heller... Ja, och så ryms det väl knappast långa rim på de där små paketkorten?

Jag hade tre saker på min inköpslista: Plastpåsar, mandel och halspastiller. Och kan ni tänka er, jag kom faktiskt ihåg alla tre saker!

Glad blev bisin min i varje fall över sin Remington och själv börjar jag lite fundera på att paketera små påsar med diverse innehåll till julkalendrar. Borde jag köpa skruvar och muttrar och paketera en åt bisin min också?

Nu småningom dags att se över stickväskan inför dagens stickträff. Fick socka nummer två nästan färdig igår kväll, så nu gäller det att lägga upp maskor för nästa par.

Önskar er alla en fin fortsättning på onsdagen! 

Från väst till öst

Igår hade jag bra kunnat sjunga Alltid på väg, för det var jag bokstavligt talat. Dagen började med ett kontrollbesök klockan nio hos en sjukskötare på lungpolikliniken på Borgå sjukhus. Bisin min följde snällt med som chaufför, så nu blev Parkki-Pate, eller vem det nu är som vill åt ens slantar där på parkeringen, utan våra pengar. Jag var egentligen inte jättenervös eller orolig, så där som i höstas och vintras förra året. Allting har ju verkat mycket bättre nu, så...

Sjukskötaren var igen ny för mej, jättetrevlig och talade svenska. Hon förklarade lugnt och svarade på alla mina frågor. Hon tittade i skärmen och vände sig sedan till mej och sa att allting ser bra ut. Lungläkaren ska ändå idag titta på det senaste som hänt och hör sedan av sig brevledes. En stor sten föll från mina axlar när sjukskötaren sa att jag inte behöver göra nånting själv, utan årskontrollen sköts automatiskt. Tjohooo! Verkligen skönt att inte behöva kämpa med tidsbeställning och väntandet på återuppringningen, såsom det fungerar på hälsocentralen. Vad kan jag annat säga än att jag är i goda händer. Självklart ska jag ta kontakt om nånting akut händer, men det är en helt annan sak.

Från sjukhuset körde bisin min till Puuilo, för han hade glömt små pryttlar, vad för sorts nödvändiga små grejer det var, har jag ingen aning om. I en halv minut tänkte jag att jag kan sitta i bilen och vänta, för jag har inget ärende där i butiken och jag var ännu så tagen av det positiva poliklinikbesöket. Bisin min protesterade och tyckte att jag skulle följa med in, så då gjorde jag det.

Jag hittade några julklappar! Tjohooo! Bäst att liksom börja i tid, eller hur? Efter de där smått förbjudna impulsköpen, ja, för det ska ju inte vara några julklappar i år heller, så styrde jag stegen direkt till...

... garnhyllan! Där var ganska tomt i början av hyllan med en lapp som sa "tillfälligt slut". Sen var där en lapp som sa att alla DROPS garn var minus 30%. Men alla vet ju att jag inte ska köpa garn, så...

 

... jag kom hem med det här 150 grams nystanet. Jag kunde ju inte lämna det här nystanet alldeles ensamt där högst uppe i sin korg. Dessutom är det här faktiskt 150 gram, så det räcker riktigt bra till ett par sockor. Tjohoo!

Sen nappade jag ännu de här två chenillenystanen, 200 gram. Lite diffusa planer på vad de ska användas till. Om idéerna inte går att förverkliga, får jag helt enkelt ge bort det här garnet.

Från Puuilo körde bisin min raka vägen hem, för nu var det bråttom. Han skulle iväg till grannbyn och än en gång kolla nästyngsta sonens bil. Bromsarna skulle ställas in för att de ska ta jämnt och... ja, en hel del annat tekniskt mumbo jumbo, som jag inte orkade höra på. Jag förstår just inget ändå, för jag slår dövörat till. Det finns liksom gränser för hur mycket teknisk information min hjärna står ut med.

Det var lite osäkert vilken tid bisin min skulle återvända hem. Det där att meka med bilar är tidsmässigt en opålitlig hobby, för plötsligt krånglar nånting, en mutter, bult eller skruv vill inte lossna och tiden rinner iväg. Strax före klockan 15 var maten, ugnskorv och mos, ändå färdig och bisin min stormade in. Nu var det bråttom.
– Fem minuter till start, sa han medan han klädde om sig och åt på samma gång.
Tänk sån tur att maten var färdig då han dök upp här hemma.

Eh, vänta nu, vad då start? Jag hade ju nog planerat göra lite annat, men plötsligt befann jag mej här...

... i Fredrikshamn, där flaggan inte längre vajar och där diskussionen om vad som ska göras med den långa stången är livliga. Det lär ska vara dyrt att få den här rysktillverkade flaggstången nedmonterad. Den kanske blir en säkerhetsrisk, om den nu inte redan är det. Vem vet när stormen river ner hela stången eller den går av på mitten?

Jag var inne på Jysk medan bisin min uträttade sina ärenden. Han meddelade att jag skulle köpa en madrass åt honom. Öh, vänta nu, en riktig madrass eller en bäddmadrass? Det sa han inget om annat än att madrassen inte fick vara för mjuk. Så där hasade jag omkring på sängavdelningen och satte mej lite då och då på sängändarna och hoppade lite. Mycket klokare blev jag inte. Jag kollade också på bäddmadrasserna på andra sidan väggen och det med lika klent resultat. Hur skulle jag kunna veta vilken sorts madrass bisin min var ute efter?

Jag övergav madrasserna och stegade iväg till andra ändan av affären. Bland småpryttlarna såg jag billiga kopior av Aaltoliknande vaser samt en hel del annat mer eller mindre onödigt. Rätt många ungdomar var på jakt efter möbler, allt från skrivbord till köksstolar. Tydligen hade de flyttat in i studielägenheter. Kunderna kom och gick i en jämn ström.

Jag hittade två små mjuka dynor med djurmotiv, en uggla och en räv. Jag tänkte direkt på barnbarnen i grannbyn och nappade med mej dynorna. Sen hörde jag bisin mins röst, som svarade på kassapersonalens fråga om han behöver hjälp:
– Min fru borde vara här. Jag letar efter henne.
Jag klev fram till honom och visade sen var bäddmadrasserna fanns. Han hittade en han var nöjd med och flickan i kassan hjälpte oss att få ner madrassen från högsta hyllan.

På hemvägen kurvade vi ännu via barnbarnen, för bisin min hade ärende till nästyngsta sonen. Jag gav dynorna åt Lillan och Lilleman. Hon valde räven och han tog hand om ugglan. Lillan var dock inte riktigt nöjd med presenten:
– Jag vill ha leksaker, sa hon.
Tja, jag såg inte direkt andra leksaker än såna som var avsedda för hundar. Kanske jag skulle ha hittat mjukisdjur, men det finns redan i överflöd där i huset. Det är svårt med presenter till en smått kritisk fyraåring! 🙃❤️

När vi äntligen kom hem på kvällen tyckte bisin min att jag skulle bädda hans säng med den nya madrassen medan han försvann till potatislandet. Jag hade inte riktigt tid, för jag grejade med en maskin, fick in lite saker i garderoben i sovrummet och tog hand om dagens disk. Det blir ju dessvärre en hel del ogjort då man flänger omkring!

Nu småningom dags för mej att köra iväg till dagens stickträff hos G-M.

Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen.

Årets semestertripp

– I morgon tar vi semester, sa bisin min plötsligt i torsdags på kvällen.
– Åhå, svarade jag högeligen förvånat, för det här kom som en blixt från klarhimmel.
– Jo, vi har ju inte varit nånstans på hela sommaren.
– Jaha och vart tänkt du då att vi ska fara, frågade jag smått misstänksamt och anade med rätta ugglor i mossen.
– Till Kauhava.

Igår morse var det uppstigning halvtre på natten och vi startade hemifrån klockan 3:52.

Det var beckmörkt när vi begav oss iväg. Till och med vägbelysningen här utanför på landsvägen var släckt.
 

Någonstans före Tavastehus randades gryningen och när vi susade förbi Ideapark i Lempäälä började det redan ljusna ordentligt.

I Ikalis stannade vi och tankade och tog en liten kisspaus. Den servicestationen hade öppnat klockan sex. Innan hann vi besöka två andra kallstationer, den ena erbjöd endast möjlighet till laddning för elbilar och den andra hade slut på bensinen.
Vi stannade ytterligare en gång, då för att äta smörgåsarna jag hade fixat sent på torsdagskvällen och igår morse packat i kylväskan tillsammans med yoghurt och drickor. Det var skönt att få stiga ur bilen och få röra på sig lite.

Det här var målet för vår färd till Kauhava i södra Österbotten, en äldre farbror, som enligt annonsen reparerar startmotorer och dylika tingestar. Bisin min hade hittat annonsen i tidningen Vanhat koneet och var i desperat behov av en fungerande startmotor till skoplastaren. När bisin min hade ringt till reparationsgubben var han inte direkt pigg på att ta emot ett besök. Njaa, nääe han ville inte stiga tidigt upp och på fredagseftermiddagen skulle han till läkare och... till sist lyckades bisin min ändå få till att vi skulle vara där i Kauhava mellan klockan 10 - 11 på fredagsförmiddagen.

Sen var det nu inte riktigt så som annonsen utlovat och gubisen sagt i telefonen, för hör och häpna, den expert han använt sig av, det vill säga gubben som kunde reparera startmotorer, hade dött. Och den här reparationsgubben vi besökte var inte en expert av samma kaliber. Det hela slutade med att bisin min fick ta hem tillbaka den trasiga startmotorn, för den kan han eventuellt reparera själv. Gubisen åtog sig i varje fall inte en sådan reparation. Bisin min köpte en annan färdigt reparerad startmotor, som han hoppas att fungerar. Det är lite svårt att få igång maskinen utan startmotor. Smått besviken var bisin min, stackare.
Gissa vad jag fick av den där gubisen? Jo, andlig väckelselitteratur i form av en tidning och några broschyrer! Tydligen såg jag ut att vara i behov av sådan andlig spis där jag lugnt satt i bilen och väntade på att karlarna skulle komma ut genom den där vita dörren, som ni ser till vänster i fotot ovan. Jag hade inte ens min sockstickning med mej, utan jag bara satt och njöt av solskenet i det vackra höstvädret.
Eftersom vi befann oss i Österbotten visade det sig mycket riktigt, när vi senare kollade här hemma, att det var fråga om Læstadianism. Strunt nu i det, för...
På något sätt tror jag att den där gubisen inte riktigt förstod varifrån vi kom och hur långtifrån.

Sen hamnade jag här, i garnhimmelriket! Kan ni tänka er! Det här besöket hade vi kommit överens om redan på torsdagskvällen, så bisin min satt snällt i bilen och väntade på mej. Han stärkte sig med en smörgås och lite choko!

Och nu kära vänner, om ni är allergiska för garn, så är det bäst att ni snabbt bläddrar förbi alla mina garnbilder. Det här är liksom inget för såna med svaga garnnerver!

Redan när jag steg innanför dörren var jag såld. Till vänster hittade jag den här myshörnan och till höger...

... den här fåtöljen och kappsäcken där det i ena pratbubblan står att man aldrig kan ha för mycket garn. Och det är ju sant, eller hur?

I den här vackra rosenförsedda ramen, står det "som ett barn i godisaffären". 

Och ja, alltså här var det ljuvligt att vara. Kan en garngalning lyckligare bli? Hyllmeter efter hyllmeter, med det ena garnet ljuvligare än det andra.
Alla garn fanns i plastpåsar, som tydligen kom direkt från lagret, för personalen hämtade in garnpåsarna i jämn ström. Fiffigt att ha dem i påsarna, för det sparar ju tid och arbete när påsarna inte behöver packas upp. Garnet hålls dessutom dammfritt och kunden kan vara säker på att få sitt garn från samma färgbad. Nog för att personalen vid kassan alltid noggrant kollade färgbaden.
 

Det fanns massor av inspiration i form av stickade provplagg.

 

Lockande arrangemang vid hyllornas kortsidor. Mycket som sagt att bli inspirerad av.

Jag hade ingen direkt plan och ingen inköpslista, för den här affären var ungefär tre gånger större än jag förväntat mej. I bakhuvudet fanns att jag självklart borde köpa Lankavas egna garn, såsom till exempel Mainio och Lysti. Men så blev det nu inte, för jag frestades av helt andra garner.

Jag kom ut från garnhimmelriket med den här kassen full + en garnpåse. Och håll i er nu, bisin min sa inte ett ord! Ja, det är alldeles sant. Och vet ni varför han var riktigt tyst över mitt garninköp? Jo, för att han hade sett en hel del damer som kommit ut från affären med jättestora kassar fulla med garn. Gissa om han var nervös medan han väntade på mej! Till sin lättnad såg han att jag bara hade lite garn i jämförelse med storkonsumenterna!
Den här flergångskassen fick man på köpet för inköp över 50 euro. Bra med ny fin projektkasse, men nu borde jag nog börja gå igenom alla kassar och tömma dem som innehåller restgarner efter färdiga stickprojekt. Det finns en hel del av de kassarna här i vår villervalla.

Och vad köpte jag då?

Jo, färggranna sockgarner, 900 gram. Tydligen är jag i stort behov av granna färger just nu. Och ni ser ju genast att jag igen totalt verkar ha glömt bort det där med grundfärger. Ja, och att jag faktiskt har karlar att sticka åt också!

Det här garnet har stått på min att-köpa-nästa-gång-lista. Jag gillar det här sockgarnet där ena randen blir som blommor, 200 gram.

Det här var rena rama impulsköpet och ni ser ju varför jag föll för det här garnet, 200 gram.
I kassan frågade jag om den här mängden räcker till en sjal. Hon som betjänade mej, tittade smått förskräckt på sjalen jag hade över axlarna och sa att nej, till en så stor sjal räcker det inte. Då skyndade jag mej att säga nej, nej, det ska bli en betydligt mindre sjal, för det här garnet är inget värmande i vinter. Det här nog mera om man vill ha en extra piff på sin klädsel.

Velourgarn har jag gått och tittat på redan en längre tid, både i Tokmanni och Puuilo. Men jag har aldrig köpt fastän jag sett en massa söta amigurumis i den garnkvaliteten. Men nu såg jag en uppvirkad  figur där i affären och plötsligt hade jag 600 gram sammetsgarn i kundvagnen. Mönstret skrev de snällt ut i kassan, så nu är det bara att ta fram virknålen och sätta igång. Nu har jag minsann att göra hela långa vintern. Bra att ha färggranna garner istället för mörka och murriga färger.
 

Det fanns hur många olika stickor som helst från olika firmor, hyllmeter efter hyllmeter. Jag valde de här strumpstickorna, för jag gillar nu just bäst att sticka med 15 centimeter långa stickor när det är fråga om sockor och vantar.
Sen passade jag på att fynda säkerhetsögon och en väskbygel från lådan med förmånliga grejer. I morse när bisin min såg den där bygeln tyckte han att jag gjort ett onödigt inköp.
– Du kunde ju ha sprättat bort från en trasig väska, var hans argument.
Det var så dumt att jag orkade inte ens kommentera. Det är högst osäkert om jag nånsin kommer att använda den där bygeln, men i såna fall kan jag ju alltid ge bort den.

När jag kom ut till bilen, suckade jag lyckligt och sa:
– Jag tror jag flyttar till Kauhava.
Bisin min tittade skeptiskt på mej. Han vet ju att jag inte skulle klara mej utan mina barn och barnbarn.
Jag beklagade mej också över att teeteeshop inte längre finns i västra grannstaden. Det är så härligt att få gå i en garnaffär, att träffa likasinnade, få inspiration till nya projekt och framförallt få fråga råd av kunnig personal.
Och vad jag önskar att mina stickväninnor hade fått vara med där i Lankava. 💕

Jag klarade mej riktigt bra, för inköpen hölls just under två kilo, alltså 1 900 gram. Nog för att det är förskräckligt för mitt alldeles för stora garnlager, men...
Dessutom, så var faktiskt mina inköp i euro räknat betydligt lägre än bisin mins ja och lättare också i kilomängd.

Lankava är verkligen stort och här skulle jag nog ha kunnat stanna några timmar. 
Här finns en lekhörna för barnen, men ingen gubbhörna.
Verkligen synd att det är så långt borta. 

Snett emot Lankava hade bisin min fått syn på en överfull gårdsplan med allt möjligt, ett antik- och skrotloppis.

Jag som fortfarande var lycksalig av mitt besök i Lankava hade inget behov att stiga ut ur bilen och gå in här. Nej, nu kunde vi lugnt åka hemåt utan större stress. Det gjorde vi och satte kurs mot Jyväskylä.
Vi körde på Blå vägen och det var verkligen vackert med alla sjöar längs rutten.

Halvtolv meddelade bisin min att det började bli dags för lunch, någonting har jag alltså lyckats lära honom, det vill säga att man måste stanna och äta. Han planerade att vi skulle äta vid tolvtiden, men hur vi än spanade så var det skog och ödebygd. När det gått över en timme kom vi fram till Saarijärvi. Det "fina" matstället där hade leversås och broiler med auraostsås på lunchmenyn, så det förkastade bisin min direkt.

Så när vi kom fram till HalpaHalli i Saarijärvi och såg att där serverades lunch stannade vi och åt grillbiff från buffén. 
Själva affären är lite som Tokmanni i Gammelby, men i betydligt mindre skala. Till bisin mins förtrytelse nappade jag med mej lite varor:

En rosa bandet brödkasse... 

... och en påse apelsin mariannekarameller samt rosa bandet schampo. Allt sånt som behövs, i synnerhet den rosa kassen. Nu finns det alltså ytterligare rum för nya projekt.

De rosa bullarna, som fanns i kassen, är kanske inte lika nödvändiga, men...

Matstället var strategiskt placerat långt inne i affären, så man blev tvungen att gå förbi alla frestande erbjudanden. Detsamma gällde för att kunna gå ut via kassorna, ytterligare en lång vandring mellan hyllorna. Fiffigt, mycket fiffigt.

Bisin min körde hemåt via Heinola.

Sent på eftermiddagen stannade vi på en parkering vid en liten insjö, för det var igen dags för en liten smörgåspaus.

Medan bisin min satt i bilen och åt skuttade jag runt ett varv utomhus. Det behövs lite stretching i min ålder om jag ska orka sitta stilla en hel dag. Det var i något skede meningen att vi skulle byta chaufför, men bisin min tyckte att han orkade så bra och körde därför hela sträckan.

Vi kom hem via Kuusankoski klockan 18:06. Då hade vi varit på resa sedan 3:52 och tillryggalagt 878 kilometer. Huhuh! Årets semesestertripp eller ska vi säga vansinnestripp, är nu överstökad. Den var häftig, kanske för häftig? Vädret var riktigt bra, strålande sol på förmiddagen, molnigare på eftermiddagen. Några droppar regn, men inte så mycket att vindrutetorkarna behövde vara igång. Inte mycket trafik vare sig på vägen till eller från Kauhava, alltså bra tidpunkt både på dygnet och året att vara igång. Alla sommarställen var förstås stängda, men det gjorde inte oss så mycket.

På vägen såg vi flera (eller heter det mera?) hästar än kor, liggsäd i blöta åkrar och björkar som var mycket gulare än här nere i södern. Vi såg majsodlingar och vita blommor, som vi tror att var koriander. Än en gång kunde vi konstatera att vårt land är vackert och rätt glesbebyggt, att det fanns många stora övergivna ladugårdar och förfallna hus, men också fina gårdar och hus med heimani i skick. Bisin min såg dessutom en hel del skrotager och gårdar med många maskiner och bilar.

Igår kväll satte jag mej i gungstolen med min stickning och tänkte faktiskt se på snooker. Men när jag kom till ett mönstervarv på sockskaftet och ögonen började falla ihop var det dags att krypa ner mellan lakanen. Vid det laget hade redan bisin min slocknat i soffan. Jag stängde TV:n och kröp under täcket före klockan 22:30. Verkligen skönt att få sova i sin egen säng.

Nu dags för lite stillsam stickning efter gårdagens äventyr. 

Önskar er alla en riktigt skön söndag!

Flygfält och skärgård

Bisin min fortsatte igår med sin framfart i köket. Han hann med två diskmaskiner och till med få igång tvättmaskinen innan vi på eftermiddagen körde västerut.

Det var dags att vinka hej, hej till bisin mins trevliga släktingar; E och K. Deras sommarvistelse i Finland var över för denna gång. Så här fick de stiga av och lasta alla kappsäckar ur bilen. Man har en kort tid på sig innan parkeringen börjar kosta.

Bisin min rattade suveränt. Han hittade både till avgående flyg och bort från flygfältet. Jag tror inte att jag skulle klara det, för här susar minsann taxibilarna fram och förvirrade förare far lite hitåt och ditåt. Det gäller alltså att vara helskärpt.

Tiden gick så snabbt. De var ju alldeles nyss som vi hämtade upp E och K på flygfältet. Igen känns det som om vi inte riktigt hann med någonting. Hur blir det alltid så?

På hemvägen funderade vi lite om vi skulle ta en paus nånstans. Jag ringde till dottern, men där var det fullt upp och vi var inte välkomna, så vi tog av från motorvägen och åkte till skärgården istället.

Vi hamnade här, på andra sidan om Emsalöbron, närmare bestämt vid Gulfstationen/grillen/baren eller vad det nu heter. Perfekt sommarväder och både bilar, båtar och motorcyklar i rörelse.
 

Bisin min valde två knackkorvar och pommes frites. Jag uppskattar hur de har skurit upp korvarna och lagt gurksalladen (bostongurka i Sverige) på sidan, så inte allt blir en enda blöt gegga. Jag vill att de där potatisarna ska vara krispiga och inte slemmiga.

Själv valde jag dumt nog en korvpanna och det utan att ha någon större aptit. Hemskt nog lämnade jag kvar över halva portionen. Jag skulle ha klarat mej riktigt bra med en hotdog. Måste lägga det på minnet till nästa gång. Inte för att jag tror att det blir nån nästa gång på Emsalö mera den här sommaren.

Det var skönt och uppfriskande där vid vattnet. Med stora beundrande ögon betraktade jag när båtarna lade till vid bryggan. Jag är en riktig landkrabba, så jag vet inte hur jag borde bete mej på sjön och framförallt hur man ska angöra en brygga! Senast jag själv var på sjön för egen maskin var för flera år sedan då jag var ute och paddlade. Det var en fin upplevelse som jag minns med glädje.

När vi kom hem på kvällen var både bisin och undertecknad rätt trötta och mosiga. Och då ska ni veta att vi ju inte ens behövde flyga nånstans.

Vi fick en hel del varor och mycket annat av E och K...

... bland annat de här chokladpralinerna. Stort, stort TACK för alla gåvor.

Idag har jag också varit ute på vift med bisin min, men den utfärden får ni vänta på till i morgon, för nu, nu ska jag sticka lite.

Önskar er alla en riktigt härlig ny vecka!

Helt otroligt!

Igår var jag borta hela dan, den här gången tillsammans med bisin min. Vi var iväg österut. Först gjorde vi ett stopp i grannbyn och överlämnade ett kuvert åt nästyngsta sonen. Han var ensam hemma, för frun var på jobb och de små gullisarna på dagis. Ja, det heter så här i vårt avlånga land. I västra grannlandet stoltserar de med förskola, trots att det är fråga om dagvård. Här i landet går man i förskola året innan man börjar skolan. Börja skolan gör våra två äldsta barnbarn precis idag. Önskar dem lycka till och arbetsro samt att de trivs i den proppfulla skolan.

Från grannbyn vidare till nästa by och en snabb visit hos E och K. Efter ett stärkande saftintag iväg till macken i stan för tankning av den dyra soppan.

Och så hamnade jag förstås här, var annars?

Runt 90% i Motonet har jag ingen aning om vad man behöver till. Hur jag än funderar hittar jag inget annat jag kan behöva härifrån än korsordspennor. Medan bisin min stod vid reservdelsdisken irrade jag runt bland diverse verktyg och hade urtråkigt, till och med så tråkigt att jag började titta på städgrejer! Så jag tog en rulle med disktrasor och två rullar med sopsäckar. Sen grävde jag lite i en billighetskorg, men det gav inte mycket utdelning, för jag behöver inte borrbett eller annat dylikt. Till min stora besvikelse fanns det liksom inga leksaker kvar i hyllorna. Trist, mycket trist, hur ska jag nu kunna köpa bilar och traktorer åt Lilleman?

Bisin min var mäkta besviken med besöket. Den beställda reservdelen passade inte och det finns inte rätt att få från Motonet. I morse försökte vi kolla vilka eventuella ställen som säljer begagnade bildelar, men, men... de flesta har slutat och det största stället, firman vi senast beställde från, har inte heller rätt del. Suck och dubbelsuck!

Den här gången hade bisin min inte lovat mej nånting alls och efter lite navigerande med min smarttelefon, hamnade vi här i Bella loppiset. Det här är alltså före detta Jussin suurkirppis, som har bytt namn. Här finns snygga bås och allt mellan himmel och jord till salu.
– Kom ihåg att vi ska int ha något skräp sen, började bisin min gnälla så fort vi hade kommit innanför dörren. Nä, nä, förstås inte. Så jag gick i språngmarsch förbi kläder, leksaker, böcker... ja, nästan allting.

Som vanligt ångrar jag mest det jag inte köpte. Kontorsstolen där i bakgrunden skulle ha varit helt kanon. Men jag kollade inte ens priset och kanske lugnast för husfridens skull, att stolen fick bli kvar i Kotka.

Bisin min var egentligen på jakt efter tre olika fynd, bland annat en Arabia kryddburk. Han hittade inget av det han ville ha, men helt otroligt hittade han:

Två böcker i serien Pernå sockens historia!

Och helt otroligt nog del ett, som vi saknar i vår serie i bokhyllan! Tjohooo! Tänk att vi hittade Pernå sockens historia i Kotka! Och tänk, att man kan göra fynd på svenska där i den finska miljön!

Nån hade satt en farsdagspresent till salu! 

Kurt Antell har tillägnat boken sin stupade son. De följande delarna i den här serien är skrivna av Olle Sirén. Med tanke på att det här var före datorns tid är de här omfattande volymerna ett verkligt storslaget arbete. Den andra boken kommer vi att ge bort, för där finns lite information om en gård. I vår bokhylla finns redan den boken, ett arv från bisin mins farfar. De andra delarna i serien har vi fyndat för ynka en euro styck på ett loppis i stan. Men där saknades som sagt del ett.

Trots bisin mins alla förmaningar fyndade jag ändå julrött mohairgarn med gitter i, 150 gram. Och ser ni så förståndigt försäljaren har låtit en garnända ligga utanför plastpåsen, så man får känna på garnet.

Från samma bås hittade jag också 175 gram fiskargarn...

... 112 gram bomullsgarn...

... och papperssnören, som jag ju bara måste ha redan för färgens skull. Sen vad jag ska göra med de här vet jag inte, men om inte annat så får de bli paketsnören.
Där fanns också stora koner med yllegarn, men jag ska ju inte ha garn, så dem lät jag, förståndigt nog, vara kvar.

Där fanns dessutom flera virktidningar på finska, men jag nöjde mej med den här engelska tidningen. Ville inte att bisin min skulle bli galen!
Jag såg en hel del intressanta leksaker, men köpte faktiskt inga. Jag tittade också lite på örhängen, men jag fick ju redan nya förra veckan, så jag lät bli att köpa.

På hemvägen kurvade vi via ABC och åt en sen lunch. Och nej, inget matfoto idag heller. Maten imponerade inte på mej. Stekta potatisar, vege köttbullar och sås med nötkött valde jag samt förstås sallad och råkost. Såsen var så starkt kryddad att det började bränna i munnen. Brrr!
Annars var det nyrenoverat och fräscht där, men som sagt, maten igår fick inga poäng av mej.

Den här fiskade jag upp ur postlådan igår. Bläddrade endast hastigt igenom den och det enda mönstret jag föll direkt för var en herrtröja. Men som det känns just nu, så tror jag inte att jag kommer att sticka den, åtminstone inte under överskådlig framtid.
Det som gläder mej är att Novita igen har börjat tillverka garn i Koria, nämligen 7 sisters. Tjohooo!

Jag fick också en sån här tidning i postlådan. Det är ett gratis gåvonummer, så tack för det. Har inte hunnit bläddra i den här ännu.

Nu ska jag småningom börja göra mej i ordning inför dagens stickträff. Bildelssökandet får vara till ikväll, för jag vet inte ens vad den där grejen heter på finska!

Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen!