I natt har jag tack och lov, inte lämnat några lampor på. Nej, allting har varit nedsläckt riktigt ordentligt, men inte verkade dubbelmorfar särskilt tacksam för det i morse. Nej, han klagade i stället på att jag steg för tidigt upp på söndagsmorgonen och hade för mycket ljud. Höh, jag kan väl inte rå för att vattenkokaren väsnas?
I natt har jag dessvärre drömt konstiga drömmar och det för att jag såg på filmen Kvinnan på tåget innan jag gick och lade mej. Det är ett dåligt alternativ för mej, eftersom min fantasi är livlig och skenar iväg på underliga stigar under nattens mörka timmar. Och jag brukar strängt säga åt mej själv, inget TV-tittande före läggdags. Vanligtvis är jag lydig, men igår tänkte jag att jag skulle passa på och se på filmen, för jag läste boken för en fem sex år sedan, alltså då den kom ut. Den är förstås bättre än filmen, så skulle jag ha varit ordentlig och lytt mej själv hade jag skippat filmen och stickat istället. Nu blev det inte så, för jag vågade inte sticka tåhoptagningen på sockan sent på kvällen med risk för att jag skulle ha stickat fel.
Tån blev färdig i morse, därav tidig uppstigning. När jag är i flow-tillstånd, då måste jag ju få sticka. Men milda makter hur avigsidan ser ut! Vem ska orka med allt det här? Och då har jag ännu borta stjärnbroderierna, svans- och manbroderierna. Kära nån, hur ska det här sluta? En enda härva med trådändar, som behöver fästas. I virkningen går det lätt att gömma och fästa trådändar, men...Till det fnös jag, inte kan man svika sin dotterdotter. Klart att mommo måste anstränga sig lite extra och sticka så gott hon kan! Det är ju kärlek stickad i varenda maska. Och M måste ju få tro på magiken i att mommo kan. Då finns det förhoppningsvis en chans att M också blir intresserad av hantverk någon gång.
Jag har lagt upp den andra sockan och är nu på resåren, sedan kommer randningen och därefter 33 varv mönsterstickning. IIIK! Tur att det snart är höstlov, hur skulle jag annars hinna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar