Ett stort stop

Nu är det redan mörknad kväll,
här i vårt egna tjäll.
Natten smyger sig på,
vi borde alla lägga oss då.
Men här är aktiviteter på gång,
kvällen verkar igen bli lång.

Igår bjöd bisin min, mej på ett stort stop.

Och nej, nej, här finns inga promiller, här finns endast bisin mins goda rödvinbärssaft. Hans blandande blev i starkaste laget, så jag fick dricka ur lite och späda på med vatten. I princip är jag inte en stor vän av saft, utan håller mej hellre till iskallt vatten. Men bisin mins saft är jättegod.

Den här hoppade i min kundvagn igår då jag joggade runt i mataffären.

Och det var allt bra det, för i tidningen finns det mönster till kläder åt Barbie och Ken. Tjohoo. Jag läste igenom beskrivningarna och det är nog mycket pillande, så få nu se.

Nuförtiden brukar jag fråga varje morgon/förmiddag vad bisin min har för planer. Idag handlade det om en tripp österut, men riktigt när det skulle ske förblev oklart då han skyndade iväg till grannbyn.

Jag fick bråttom att sätta upp ett nytt projekt, för jag visste att i något skede kommer jag att få sitta och vänta.
Sent omsider återvände bisin min från grannbyn, så pass sent att vi inte skulle hinna till matstället innan lunchtiden tagit slut. I snabba ryck fick jag fixa en lunchmacka med ost och köttbullar, som jag tog med i bilen. Bisin min hade redan ätit en lätt lunch och den här gången brydde han sig inte om mitt kostintag.

Hit hamnade vi, till Fredrikshamn. Nu har de en ny flagga i flaggstången. Få se hur länge den här håller innan den blir fransig. Och se på den underbart blåa himlen. Vi har full sommarvärme här med 25 graders värme!

På den här smått skamfilade bänken satt jag och läste dagens tidning. Som vanligt mycket intressant och berörande reportage. En del av artiklarna lämnade jag för senare läsning. Och just när jag började dra fram min nya sockstickning, ja, se då var bisin min där. Vet inte hur mycket det skulle ha blivit stickat ändå, på grund av värmen.

På hemvägen kurvade vi via Bensis. Ingen mat tog vi fast man skulle ha fått välja mellan pripelsås (alltså malet kött) och grisschnitzel, som fanns kvar från lunchen. Men bisin min ville ha kaffe och äppelkaka och så fick det bli för hans del.

Vid ett av de runda borden satt en dam med en virkning. Till det bordet kom ytterligare en kvinna. Hon hade en Lilla My väska, som förstås var för hennes projekt!
– Titta, dom har stickcafé, utropade jag glatt och fortsatte:
– Jag går dit och pratar med dem.
– Nej, det gör du int, morrade bisin min och förklarade att han hade bråttom hem, för han skulle ännu koka lingonsylt. Och ja, det gör han faktiskt nu ikväll.

På hemvägen funderade jag febrilt. Tänk om vårt stickcafé skulle besöka stickcaféet i Bensis. Visst skulle det vara kul? Det tar inte lång tid att köra till Fredrikshamn, för det är motorväg. Men, men, jag fick ju inte prata med de där damerna. Jag borde nog ha gjort det trots allt och struntat både i min dåliga finska och bisin mins hushållsstress.
Och när vi är på utfärd till Fredrikshamn, ska vi ju förstås kolla in en och annan garnaffär, eller hur?

Hem kom vi via grannbyn och ni skulle bara veta, Lilleman har stulit mitt hjärta. Jag struntade i bisin mins brådska och satte mej bekvämt tillrätta i gungstolen med Lilleman i min famn. Ljuvligheters ljuvlighet. Nästa vecka ska jag vara barnvakt. Vilken tur att jag är pensionär, så jag är ledig.

Att jag är pensionär försökte jag också förklara för den ivriga kvinnan, som ville beställa en kurs av mej idag. Få se, det rinner hoppeligen ut i sanden...

Ikväll har jag försökt vara duktig och fästa. Men, det är på tok för många garnändar här. Det tar nästan längre tid än själva stickandet. Jag fick en del ändar fästade på den här ena sockan, men... ja, alltså bäst att fortsätta i morgon i dagsljus.

Hoppas att ni får en skön fredag!