Igår kväll var jag lite frusen, så det blev till att dra fram duntäcket. Under sommaren har jag sovit under ett lakan och det har räckt riktigt bra. Ibland har jag haft en tunn filt ovanpå lakanet. Under de här månaderna har jag lyckats glömma hur bångstyrigt det är med täcken, som inte riktigt vill in i påslakanet.
Tretiden i natt blev det för varmt under täcket, så jag återgick till mitt lakan och min tunna filt. Sedan sov jag riktigt gott ända till halvnio. Enligt bisin min hade halva dan då försvunnit. Hah! Den enda som försvann var han själv tillsammans med mr J. Och jag fick inte följa med fastän jag skulle ha haft ärende till Prisma i vår östra grannstad. Förresten, tycker inte ni som jag, att det borde finnas ett Prisma i vår västra grannstad också? Men obs! Det ska vara en rejält tilltagen gratis parkeringsplats med tillräckligt stora rutor!
Bisin min försökte förklara att han skulle bara ha brickor till det där släpvagnsprojektet, som han håller på med, så jag kunde liksom inte få följa med. Nå, oberoende vad han var på jakt efter, så skulle jag ha trivts hur bra som helst i Prisma medan han jagade sina brickor.
Antar att de båda herrarna hade behov av "karlaprat" och därför behövde vara i fred i bilen.
Apropå mr J ännu, häromsistens då Lillan fick syn på honom, kallade hon honom för "gubben". 😁
Vet inte vad han tyckte om det, men är man lite på två år gammal, så verkar nog de flesta vara gubbar!
I morse hade vi ett jättekort elavbrott här, ett sånt som inte eldrivna maskiner gillar. Till vår stora häpnad och förskräckelse började vår diskmaskin bete sig. Den slog igång automatiskt och slurpade ivrigt efter vatten, men kranen var stängd. Bisin min försökte först få diskmaskinen avstängd, sedan programmera om det förinställda programmet, men med klent resultat. Till sist blev han tvungen att köra ett sköljningsprogram. Tur att det fanns disk i maskinen. Visserligen var kärlen rena och redan diskade, men en liten extra sköljning är inte så farligt.
Jag vaknade till underbar höstdimma i morse och mitt på dagen tittade solen fram, då passade jag på att ta mej ut. Hux flux hade mer än halva dagen försvunnit utan att jag hade fått någonting uträttat. Skrämmande, men samtidigt ett riktigt skönt pensionärsliv.
På eftermiddagen agerade jag hushållsslav. Till all tur fick jag hjälp av äldsta sonen med moset. Han skötte det suveränt, medan jag fixade knackkorvssås. Precis när bisin min återvände från sitt äventyr, var bordet dukat och maten serverades. Jag kände mej nästan, som en hemmafru från 1950-talet. Det enda som saknades var ett välstädat hem och en uppklädd fru!
I natt drömde jag att jag körde hårt på Autobahn med min Adam plåtlåda. Bisin min var vit som ett lakan i nunan och gnällde att jag ska köra på småvägar, så att jag får köra sakta. Han muttrade och mumlade och drog sedan fram sin älskade kartbok, för att hitta småvägar.
– Vi är inte i Finland nu, sa jag.
Tyvärr minns jag inte mer av drömmen och det är lite snopet.
Nu vill jag verkligen inte stressa upp er, men det är tre månader och en vecka kvar till julafton. 🎄
Jag är åtminstone förberedd, för i dag har jag slagit in årets första köpta julklapp! Den inhandlade jag redan i juli, så här är det framförhållning, som gäller!
Önskar er alla en riktigt trevlig onsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar