Idag har jag varit så långt borta som till Jämsä i Mellersta Finland. Nåja, mellersta och mellersta, om man kollar på kartan blir det nog lite slagsida, för det är långt till norr. Så Mellersta Finland ligger inte mitt i landet, ifall ni trodde det.
Och vad gjorde jag då i Jämsä, nå egentligen inte så mycket mera än åt en karelsk pirog och en liten munkboll på Shell. Tänk, där hade jag åkt bak i bilen från klockan sju till halvtio och det där var resultatet. Nå, jag fick också uträttat ett annat litet ärende, som länge har legat på min att-göra-lista. Jag fick äntligen skaffat det gula bonuskortet, som går till både Shell och St 1.
Hur det kommer sig att bisin min, yngsta sonen och undertecknad befann sig i Jämsä i morse är en lång historia med olika ändringar och förskjutningar i tidtabellen. Arkitekten bakom resplanerna var bisin mins kompis P. Han skulle till Jämsä, men hade inte rum i bilen för bisin min, som av den orsaken behövde skjuts, för de två karlarna skulle sedan fortsätta till Jyväskylä. Och eftersom bisin min inte ville att jag skulle köra ensam hem från Jämsä, jösses nu börjar Jämsä låta lite jamsigt, så engagerades yngsta sonen. Ursprungsplanen var att bisin min skulle köra upp till Jämsä och sonen ner tillbaka och jag skulle liksom vara "håll-dig-vaken-i-bilen-dam". Men sonen ville köra sin egen bil, så han har nu då kört i två och en halv timmes tid upp till Jämsä och lika länge ner tillbaka hem. Duktigt jobbat och stackars han, som igen fått dras med en prillig morsa!
På hemvägen var vår tidtabell lite friare, men ändå inte hur fri som helst, för yngsta sonen hade ett möte klockan 16. Vi susade genom vackra sjölandskap och förbi det ena mera intressanta än det andra. Vi stannade dock inte förrän vi kom till Kuhmois i Birkaland och det på initiativ av sonen.
Hit ville han, till Roselli och det hade jag inget emot.
Här tillverkas handgjorda knivar och yxor. Läderarbetet är också handgjort.
Men jag är inte säker på att den här maskinen används för det ändamålet längre. Vi såg inte vad som pågick i verkstaden, men troligtvis finns där en nyare lädersymaskin.
Sonen investerade i en puukko, alltså en kniv, medan jag tittade på köksknivar.
Jag investerade också i en kökskniv och det fastän jag inte tillbringar så mycket tid i köket. Och ja, knappast vet vad jag ska göra med en köttbit. Till saken hör dessutom att jag inte ska ha vassa knivar. Jag kan helt enkelt inte hantera dem. Jag lyckades redan få ett sår på tummen bara genom att dra ut kniven från sitt hölje. Håhåjaa!
De här knivarna har livslång garanti och gratis vässning, men då måste man förstås åka tillbaka till Kuhmois.
Knivarna är också åtråvärda samlingsföremål och kan kosta flera tusen euro.
Vi fick en nyckelring på köpet. Tack, tack!
I Vääksy stannade vi för lunch. Lite tokigt gick det, för vi hamnade på ett halvsunkigt kebabställe. Skulle vi ha kört lite längre så skulle vi ha kommit till en lunchrestaurang, som såg riktigt trevlig ut.
Tyvärr var Googlesökning här till ingen nytta alls, för inte att den visade några små mysiga ställen att luncha på.
Det var vackert i Vääksy med fina blomplanteringar.
Och liksom här i stan, så satt det "gubbar" på torgcaféet. Från pumpstationen där mitt på var det många som hämtade vatten i stora kanistrar.
Från Vääksy var det raka spåret hem, som gällde. Vi hade tur med vädret, för det regnade inte, trots mörka moln ibland. Det var inte heller för varmt, skönt.
Beklagar att jag inte har tagit en endaste en bild av vare sig sjöar, vattendrag eller båtar. Vääksy kanal är en upplevelse och vacker också så här på hösten då allting ännu är grönt.
Sent igår kväll, nästan mitt i natten, kokade bisin min lingonsylt. Han är verkligt duktig i köket!
Men nu undrar jag allt var han är. Klockan är 20.30 och han borde ha varit hemma för länge sedan enligt mina beräkningar. Han ringde ju för fem timmar sedan och sa att han och P var i Lahtis. Hmmm...
Nu önskar jag er alla en riktigt skön och fin tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar