Plagiat?

Svettig, torsdagskväll och lite resfeber. Provat byxor i parti och minut, för nu skulle det behövas stora vida tygbyxor istället för de jeans jag brukar använda. Men, men, det ser inte så bra ut i garderoben. Inte hittar jag några sköna sommarbyxor där inte. Klänning, shorts eller kjol är uteslutet. Bisin min påstår att om man är famo eller mommo ska man inte mera visa sina knän. Hmm... må det. Men på riktigt känner jag mej bekvämast med byxor. Gamla utslitna sommarklänningar kan jag strutta omkring i här hemma, men absolut inte utomlands!

Vad säger ni om det här? Plagiat? Till vänster Sirdars modell, som ingick i senaste numret av Kotiliesi Käsityö och till höger en finsk modell från Novitas virktidning. antagligen går det inte att variera virkade rutor i all oändlighet, men ändå.
Måtte vara svårt att vara designer i dagens läge då man ska kolla och dubbelkolla att ingen har kommit på samma idé, som man själv.

Och medan jag kommer ihåg, i morgon blir ni utan mitt dagliga inlägg, för jag yrar runt i Karnaluks på andra sidan viken. Jag håller hårt i min handlingslista, där det inte står nånting alls om garn, men en hel massa om syattiraljer. Bisin min har sagt att nytt garn får inte komma in i huset förrän gammalt garn försvunnit ut. Så där kommer jag att vandra muttrandes: "inte köpa garn, inte köpa garn, inte köpa garn"... Men hej, se där ett så härligt mjukt garn i en så vacker rosa nyans...det måste jag nog ha...
Äldsta sonen tycker att jag ska köpa en hel del flaskor. Jag har vänligt förklarat att det nog inte ryms så mycket i min lånade dra-maten väska! Håhåjaa, kanske jag borde vara oftare på kryssning?

Och bli nu inte oroliga om ni inte hör av mej på lördagen heller, för då ska jag igen ut på ett litet äventyr. 29 grader varmt har utlovats, så då kommer jag nog att vara som en urkramad disktrasa när jag är hemma igen.

Bra saker idag:

• Fick äntligen igång en tvättmaskin och äldsta sonen hängde snällt upp kläderna.
  
  
• Klarade av mitt uppdrag i stan och hann tillbaka inom utsatt tid. Men plötsligt hade bisin min inte alls bråttom nånstans!
  
  
• Besökte bageriet och fick hela fem euros rabatt. Tack för det. Här har det goda brödet stor åtgång.
  
  
• Tog äntligen i bruk Viking Line appen!
  
  
• Städade plånboken och lämnar hem "onödiga" kort.
  
  
• Fick också igång diskmaskinen nu på kvällen.

Nu återstår för mej att packa ner en extra blus i väskan och att fixa frukostmackan färdigt inför morgondagen. Och sen i säng!

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut! 

 

Nu är det gjort

Oj, nu har dagen igen försvunnit alldeles för fort. Jag fattar inte hur tiden kan rusa iväg på det där huvudlösa sättet. Inte har jag hunnit med vare sig disk eller tvätt, så snart kan jag inte visa mej ute på stan. Jag kan ju inte gå i smutsiga kläder på stadens gator. Ja, och förstås inte heller i svettiga kläder. Brrr!
Nå, men du har ju tid i morgon eller övermorgon, tycker ni nu. Men, se nej, det är just det jag inte har, alltså tid. Kalendern fylls med skrämmande fart, mest med roliga saker, tack och lov. Men det blir som sagt knepigt att hinna med allting.

Bra saker idag:

• Fick ett härligt telefonsamtal på förmiddagen. Det är länge sen vi talat med varandra, så vi pratade faktiskt i över en timmes tid! Och mycket skulle det ännu ha funnits att prata om, så vi kom överens om att träffas.
  
  
• Fick lift med stickväninnan B till och från stan idag. Tack för det!
  
  
  
• Det var så varmt att jag höll mej till skagensmörgås också idag. Det gjorde jag ju förra veckan med. 
  
  
  
• Vi lyxade till det lite och tog ett glas svalkande rosévin. Jag valde chokladmangotårta till efterrätt. Superduper gott.
  
  
• Än en gång en riktigt trevlig stickträff med många ahaupplevelser och trevlig samvaro. Jag stickade dock inte, utan jag virkade!
  
  
• Ja, nu är det gjort. Vi var iväg med stickväninnan B och förhandsröstade i EU-valet. Så nu får det visas hur många ordförandedebatter som helst i tv, vår röst är redan nedlagd i urnan! Vi har alltså uppfyllt vår medborgerliga plikt.
  

Önskar er alla en riktigt skön torsdag!

Med bisin min

Nu är jag sent igång igen, fastän jag borde öva mej på att gå tidigt i säng och stiga tidigt upp. Nåja, jag har ju en möjlighet ännu i morgon, men sen är det förkylt. I fredag går jag nog omkring som en zombie. Tröstar mej med att jag kan sova i bilen.

Idag var två män ute efter mej, yngsta sonen bjöd på möjlighet att luncha i stan. Men fadern råkade dyka upp precis då jag var på väg att byta till stadskläderna.
– Vi ska ti Vanda, sa han.
Åhå, det var det ju nu inte tal om igår precis, men...
Ja, yngsta sonen körde iväg till stan för att köpa en trälist. Lunchen hoppade han över, för han hade mat hemma.

Jag tog en dusch och grävde efter lätta sommarkläder att ha i en svettig bil. Funderade lite på om jag skulle ta stickning med eller inte. Eftersom jag inte hade nån lämplig att ta med, så fick sockstickningen snällt stanna hemma.

Hit hamnade jag, långt bakom flygplatsen i ett skrotupplag i Vanda. Skulle det här månne fungera som hemestertips? Besöka skrotlager! Känner ni hur det riktigt pittrar under fötterna, för hit vill ni förstås. Eeh, njaa, joo, jättebra med återvinning, men igen ett så urtrist ställe för mej.
Lite roligt dock att bisin min såg en lastbilschaufför från Liljendal. Vet inte vem av karlarna, som blev mest förvånad när de språkades vid.

På hemvägen vek bisin min av till en sorts industrigårdsplan, för han hade fått syn på den här gamla Juko potatisupptagningsmaskinen. Jag protesterade, för det stod att stället hade videoövervakning.
Samtidigt blev jag lite nostalgisk, för en sådan här maskin hade min pappa. Potatisen plöjdes upp på bandet, som skakade av myllan från potatisen, som sedan föll ner till marken och där gick jag tillsammans med mina syskon och plockade den i korgar. Sen skulle den sorteras och förvaras i källaren. På kvällarna när man lade sig såg man bara potatisar för sin inre syn.

Det där med potatisar fortsatte på gården hos bisin min, för på den tiden höll svärmor halva släkten med potatis. Nu är det ett minne blott, för var och en som vill odlar lite själv. Alternativt köper sin egen potatis. En del äter förstås väldigt lite potatis och då är det inte värt att sätta ner så mycket jobb på odlingen.

Jag hade uppdaterat vår "Astrid", alltså navigator, igår med den påföljd att den inte fick kontakt med satelliterna och inte kunde säga hur bisin min skulle köra. Tur att jag hade min fulladdade telefon till hands, så vi hittade fram. Bisin min störde sig på det rikssvenska uttalet i Google maps, men jag vill inte ha min på finska och inte vill jag köpa nån extra röst heller och börja trixa med nånting sånt.

Och apropå telefoner, ni kommer väl ihåg att då och då totalt stänga av dem? Minst en gång i veckan för att vara på den säkra sidan.

Bra saker idag:

• Sov ostört ända till halvtio!
  
  
• Var iväg till Ripakka på lunch innan vi susade vidare till Vanda. Bisin min har äntligen lärt sig att man inte kan göra nånting på tom mage!
  
  
  
• På hemvägen kurvade bisin min via Emsalö kiosken, så det blev ett litet äventyr trots allt.
  
  
  
• Härlig utsikt och skönt i skuggan. Vackra trasmattor att sitta på.
  
  
  
• Vi svalkade oss med glass och läsk!
  
  
• När vi kom hem hade äldsta sonen städat kylskåpet...
  
  
• ... och torkat köksgolvet.
  Nästan så jag fick tårar i ögonen av pur och skär tacksamhet.
  
  
• Har åtagit mej ett uppdrag i övermorgon. Hoppas att jag klarar av det.
  
  
• Ringde ett samtal nu ikväll, som jag funderat på hela dagen.
  
  
• Yngsta sonen ställer upp som chaufför i lördag. Tjohoo!
  Mindre svettigt och mera utrymme i hans bil.
  
  
• Och jag har anmält mej till en sommarträff nästa vecka. Huhu! Blir full pensionärskalender!

Hoppas att ni får en fin och skön onsdag!

Ännu en...

... solig vacker dag.
... vacker solnedgång med helt fantastiska färger.
... dag då jag fått lata mej och bara njuta.

Oklart om och hur länge detta kan fortsätta. Varmt väder är tack och lov olämpligt för myggorna!

För mej personligen är en död mygga, den enda rätta myggan. Den här tiden på året är jag så allergisk mot de små inande insekterna att jag får stora kliande utslag. Jag vet inte om det är så att myggorna är särskilt giftiga på försommaren eller om det är så att jag efter en tid blir immun.
Bisin min tycker förstås att jag inte ska döda myggorna, för de är fågelmat, men det finns många andra insekter fåglarna kan livnära sig på.

Bra saker idag:

• Sov igen ända till nio!
  
  
• Telefonens veckorapport visade att jag använt telefonen 52 minuter mindre förra veckan än veckan innan. Tjohoo! 
  Snart använder jag inte telefonen alls.
  
  
• Äldsta sonen klippte gräsmattan och dit rök alla fina blommor! Ingen vånda för mej längre.
  
  
• Har hunnit sticka lite idag.

Önskar er alla en riktigt fin tisdag!

 

Rena färgterapin

Jisses, ni skulle bara veta så bisin min kan rådda om i mitt dagsprogram. Ja, han gör det så till den milda grad att jag tappar koncepterna!

Jag hade precis satt mej ner med min sockstickning ute på balkongen/terrassen. Det var ingen direkt sol och det kom till och med ett stilla regn. Förstås dök bisin min upp tillsammans med mr J när jag hade hunnit sitta några minuter och njuta av tillvaron. Bisin min ropade på mej undrade var jag fanns och jag svarade förstås: "Här ute". Sen stod han i korridoren och talade med en tom datastol, för han trodde  att jag satt framför datorn längst bort i huset.

Sent omsider insåg han sitt misstag och efter att ha druckit ur sitt kaffe och tuggat på sin skinksmörgås, började han ropa att jag måste fara till stan efter öl åt honom, så han kan se matchen. Håhåjaa...
Och så skulle jag hämta min plåtlåda till grannbyn, så att han fick den tvättad och så skulle jag än det ena och än det andra.

Och jag ville ju bara sitta i lugn och ro och sticka. Det är så ljuvligt med de här regnbågsfärgerna, att se vad som kommer till nästa på stickorna. Rena rama färgterapin. Dessvärre fick jag överge mina stickplaner. Suck!
Det lyckas inte att få nånting färdigt med den här takten.

Och nej, min plåtlåda är inte tvättad utan alldeles grön av allt det där, som träden nu släpper ifrån sig. Och nej, nu ikväll har jag inte stickat vidare på min socka utan satt istället och stirrade på dumburken.

Bra saker idag:

• Steg upp först klockan nio! Än går det alltså att sova. Hoppas att det fortsätter så, att det inte blir stekhett i sovrummet.
  
  
• Var iväg till stan med äldsta sonen och åt en sen lunch på en av stadens pizzerior.
  
  
• Och vi veckohandlade, så nu finns det för tillfället både bröd, mjölk, frukt och öl! Dessvärre glömde vi matoljan. Man kan ju inte komma ihåg allting heller!

Önskar er en riktigt fin måndag.

Skön hemmadag

– Nu kommer han snart, sa bisin min i morse.
– Nej, det gör han inte, svarade jag.
Bisin min syftade alltså på yngsta sonen, som överraskande brukar dyka upp och dra med mej på spännande äventyr eller ut på lunch. Trevligt och kul, men han måste också få ha ett eget liv och inte behöva släpa på sin mor i tid och otid!

Jag skulle faktiskt alldeles själv ha kunnat åka iväg på roligheter, men valmöjligheterna var för många, så många att jag beslöt mej för att ha en ytterst lugn och skön hemmadag. Sånt behövs också, för att man ska orka.

Bra saker idag:

•  Bisin min hängde upp tvätten, som han tog hand om igår, alldeles själv. Skönt!
  
  
• Jag tog hand om gårdagens disk idag istället.
  
  
  
• Och jag fick äntligen, äntligen den gröna broken seadsockan färdig idag. Tjohooo!
  Nu så här på bild tycker jag att den inte ser så tokig ut. Men stora herrsockor ser alltid på något sätt helt oproportionerliga ut. Till och med färgerna ser bra ut så här på bild, fastän det nu inte är vare sig rosa, röda eller lila! Eller nåja, kanske lite rosa i det där Kajastusnystanet.
  
  
  
• Och nej, jag började inte på socka nummer två, utan jag började på en helt ny! Men nu är jag tveksam, blir det här för brett? 72 maskor på den här resåren, som kommer upp ända till knäet? Hmm...
  
  
• Äntligen, äntligen fick vi lite vatten här, mera skulle ha varit helt okej. Tyvärr har vi inte regnmätaren ute, så jag kan inte delta i diskussioner om hur många millimeter vatten vi har fått.
  
  
• Jag var ensam hemma här på eftermiddagen och det var riktigt, riktigt skönt.
  
  
• Bisin min har vidtalat två karlar, som ska komma hit och fixa vårt staket samt lite annat. Tjohooo!
  Hoppas nu bara att dom kommer snart och att jag INTE behöver hålla dem med mat och kaffe. 
  
  
• Bisin min har lovat att vi ska så sallad, persilja och dill i de gamla uttjänta odlingslådorna på bakgården. Få se nu sen. Om det blir jättehett och torrt, så blir det ingen odling. Det är vi rörande överens om.
  Vågar jag fråga efter möjlighet att odla tomater?

Önskar er en riktigt fin söndag!

Maskrosens vara eller icke vara

Vet ni, det är synd om grannfrun här tvärs över vägen. Hon är ordentlig och håller efter ogräset, så det inte får växa sig långt. Hon gör det helt enkelt för att hon inte vill ha sniglar i sin trädgård. På den här sidan av vägen är vi jätteslarviga och går inte omkring med vare sig gräsklippare eller trimmer var och varannan dag.

Nej, som vanligt funderar vi om vi ändå skulle låta maskrosen få finnas. Den behövs ju för alla pollinerare. Om det inte finns pollinerare, så finns det ju inte heller bär eller frukter. Det blir liksom en dominoeffekt, så ska maskrosen få vara ifred? Den har ju inte gjort någon illa, den bränns inte och den är inte heller giftig. Nån tjärdoft, som Carl-Anton sjunger om, har jag dessvärre inte här på landet!

Bra saker idag:

• Var uppe redan klockan sju i morse, men det var på tok för tidigt att stiga upp. Jag somnade om och vaknade inte förrän efter nio då bisin min hade förskräckligt oljud för sig. Men jag steg inte upp förrän jag hörde att han lämnat huset! Nu kunde han inte ge några order åt mej om allt jag borde ha gjort enligt honom.
  
  
• Jag hade riktigt god tur idag, då jag hann få igång diskmaskinen precis innan bisin min och mr J dök upp här på kaffe! Tur att dom inte visste att jag hade suttit länge vid matbordet och löst korsord i tidningen Bra Korsord!
  
  
• Äldsta sonen gjorde riktigt god mat genom att ta vara på veckans rester. Han stekte ris, som vi hade färdigt kokat i kylskåpet och en hel del grejer till. Mums!
  
  
• Stickade bakåt på min olycksaliga socka och fick felet rättat. Nu gäller det bara att sticka det sista för att få den färdig. Ja, och sen försöka orka med socka nummer två.

Önskar er en riktigt skön lördag!

 

Igår var bordet tomt

Ännu en härlig somrig och solig dag har övergått i vacker kväll. Bisin min kom nyss hem från grannbyn, så nu är det slut på lugnet.
Själv har jag igen varit lat idag. Det hjälper inte hur skarpt jag än säger ifrån:
– Inge, nu ska du fylla tvättmaskinen. Inge, ta hand om disken. Inge, torka damm...
Så där håller jag strängt på och kommenderar mej själv, men ingenting händer absolut ingenting.
– Men inte behöver du ju göra nånting, du är ju pensionär, tröstade äldsta sonen då jag beklagade mej över min lättja.

Tro det eller ej, men igår var det här bordet tomt! Så tomt att jag kunde duka för våra gäster. Men idag drog jag igen fram en hel del grejer. Tänkte att jag måste ju få åtminstone en socka färdig, men jag stickade förstås fel i tåhoptagningen, så det blir till att sticka bakåt och sånt är enerverande.

Bra saker idag:

• Yngsta sonen knackade på dörren tidigt på förmiddagen. Vi for iväg till stan.
  
  
  
• Via stora varuhuset for vi iväg till Bistro Kronan på lunch. Han valde lax, se bilden, och jag valde ugnspotatis med skagenröra, alltså räkor. Och jo, jo, jag vet att det kanske är lite ensidigt att två gånger i veckan äta lunch med räkor, men... det är kanske lite hälsosamt i alla fall?
  
  
  
• – Nu räcker det med tidningar, sa yngsta sonen strängt då jag smet iväg som en blixt till tidningshyllan när vi handlade i stora mataffären.
  – Jo, svarade jag spakt och försökte verkligen vara lydig, men...
  
  
  
• Den här var ju också nedsatt till halva priset! Och så har jag faktiskt varit så duktig att jag har avslutat den här prenumerationen! Det ni!
  
  
• Har klarat av veckohandlandet och det är riktigt, riktigt skönt!

Hoppas att ni får en fin fredag.

 

Svarta skägget

Idag var det ytterst nära att en äktenskaplig kris skulle ha brutit ut här i vårt lugna hus. Och jo, jo, jag vet jag hade en hel vecka på mej att städa, men... ja, jag har gjort mycket roligare saker istället. Vi skulle alltså få gäster idag och det hade jag vetat om, så allting borde ju ha varit tipp topp vid det här laget. Men icke då. 

Jag hade just jynsat lavoaren i vessan och torkat golvet då bisin min störtade in med håret på ända.
– Jag måste till stan, gasen tog slut. Jag ska bara raka mej först, flämtar han.
– Stopp, vrålar jag högröd i ansiktet.
– Du kan int gå in dit och du får int raka dej nu.
– Värst vad du är aggressiv.
– Men ser du int att golvet är vått och att lavoaren blänker vit och fin?
Bisin min mumlade och muttrade:
– Du e int klok. Du kunde ju ha städat vessan redan igår.
– Nej, hur skulle jag ha kunnat göra det? För då skulle lavoaren ha varit full av ditt skägg idag.
– Jag tar bara rakapparaten, sa han lite spakare och haltade iväg ner till källaren där han kunde raka sig i vessan nere eller vid spegelskåpet ovanför lavoaren i tvättrummet.
Undrar om nån kan förklara detta återkommande fenomen? Varför ska han alltid raka sig och sprida sina skäggstrån då allting är snyggt och prydligt i vessan?

Kolla vilket fynd jag gjorde då jag hafsstädade i köket! Helt fantastiskt! Bäst före datumen har visserligen gått ut, men det gör väl inget? Nu ska jag sätta flaskan på en säker plats så jag har den när jag nästa gång får hosta.
Och här talar vi nu inte om något rakat skägg precis!

Och nu, har ni sett min sockbeskrivning till de där sockorna med flätor? Den har försvunnit efter mitt hafsiga panikstädande! Inte kul, inte alls kul. Städandet förstör min ordning!

Bra saker idag:

• Sov ända till nio och det var riktigt, riktigt skönt.
  
  
• Hade två kvinnor på besök här på eftermiddagen. Vi har skrattat och varit allvarliga om vartannat. Delat skolminnen och ungdomsminnen. För fem år sedan fick de inbjudan och nu äntligen, äntligen kom de på besök. En så härlig eftermiddag jag har haft. Och inte behövde jag baka nånting för de hade med sig pistaschbullar. Mums!
  
  
• Äldsta sonen lagade middag nu på kvällen. Han kokade också eftermiddagskaffet åt gästerna.

Hoppas att ni alla får en riktigt fin torsdag.

Tisdagsprogram

Bisin min har tappat sina läsglasögon och det är förstås mitt fel. Visserligen hade jag hunnit hem från stan vid det laget, men jag kan ändå inte beskyllas. Det är faktiskt han själv i egen hög person, som slarvat. Hans telefon ringde och han störtade ut ur toan och haltade sedan ner för trapporna till vardagsrummet. Någonstans under den tiden eller när han kom upp tillbaka, så har han lagt glasögonen ifrån sig och hur jag än funderar så kan det inte vara mitt fel. Jag var överhuvudtaget inte engagerad i vare sig hans telefonbestyr eller glasögonen.

Bra saker idag:

• Yngsta sonen knackade på dörren då jag nyduschad satt och skrev butikslapp och funderade på dagens program.
  – Ska du till stan, frågade jag.
  – Jo.
  – Tar du mej med?
  – Jo.
  – Vänt lite, så klär jag på mej.
  Fem minuter senare var jag påklädd och ute i bilen.
  
  
  
• Tidtabellen var lite knepig, för halvett skulle jag vara på labben. Vi beslöt därför att börja med lunch på Bistro Kronan. Äntligen, äntligen fick jag Skagen, alltså räksmörgås. Den har nu återkommit på menyn lagom till sommaren.
  
  
  
• Efter 45 minuters väntan kom jag ut till bilen och yngsta sonen skjutsade mej tillbaka till Bistro Kronan. Och kan ni tänka, att precis när han stannade bilen steg stickväninnan B ut ur sin bil, så vi fick sällskap in till stickcaféet.
  Där åt jag citronmarängpaj, som efterrätt. Mums!
  Själva stickandet var jag inte så pigg på, för jag har inte den minsta lilla inspiration. Men det var jättetrevligt att träffa alla stickerskor igen. Förra veckan kunde jag ju inte delta på grund av min hosta.
  
  
  
  
  
  
• Från stickcaféet kom jag hem med det här syskrinet. Det rymdes förvånansvärt mycket i det lilla skrinet. Tack U!
  
  
  
  
  
  
• Jag fick också tyg av den snälla stickväninnan U. Stort TACK!
  Och är det inte det jag alltid har sagt. Stickerskor är snälla!
  
  
• Lyckades få igång diskmaskinen nu ikväll. Skönt, för då kan jag börja från tomt diskbord i morgon. Eller nåja, tomt och tomt, det behövs nog röjas lite annat där också.
  
  
• Per e-post bestämde vi idag att maj månads träff skjuts fram till juni. Vilken lättnad, för maj är snart slut och det är svårt att få våra kalendrar att passa igop.

Önskar er en riktigt fin onsdag.

Nu är den tom!

Idag försökte jag städa lite grann, men det blir inte till nånting. Jag fick bort tidningshögar, jodå. Men nu borde nån få iväg dem till pappersslukaren också, alltså ut ur huset. Tyvärr påstår bisin min att han inte kör förbi det där stället där återvinningskärlen finns. Och det fast han gör det dagligen. Nu vet jag inte riktigt vilken list jag ska använda, för min kvinnliga list biter inte.

Idag tog jag den sista lilla slurken från whiskyflaskan, där var ungefär sju droppar kvar. Jag vågade ta dem, för att jag visste att jag inte skulle iväg körandes nånstans. Någonstans i bakhuvudet ligger ännu alla nyktra år kvar. Det vill säga, att när barnen var små kunde jag inte dricka. Först förstås på grund av att jag ammade och sedan för att jag inte ville vara full ifall de skulle ha råkat ut för en olyckshändelse och vi hade behövt åka in till akuten. När barnen var i tonåren var det förstås samma sak, bäst att hålla sig nykter ifall man behövde köra iväg efter dem.
Senare i livet har vi allt haft tur att åtminstone en av oss varit nykter. Svärfar, frid över hans minne, behövde plötsligt på midsommarnatten iväg till akuten. Min mamma igen fick hål på en blodåder då katten klöste henne en första maj helg och det var fullt sjå att få stopp på blodbadet. En del andra tillbud har också förekommit under årens lopp, så det är allt tur att det alltid finns nån nykter chaufför i huset. Ja, det säger alltså jag, som har tömt en whiskyflaska idag!

Bra saker:

• Hann inte ens börja göra något innan jag var hos Lillan i grannbyn. Så härligt att vara ledig och kunna tacka ja till lite umgänge.
  
  
• E sände mej en stickängel via WhatsApp. Tack för det. Stickningen har dock fått vila idag i väntan på ny energi. Jag kom fram till att jag kanske kan sticka en mindre tröja också. Garnet borde räcka och gör det inte det, så får jag skarva!
  
  
• E uppmärksammade mej också på att jag skrev lava istället för lav, då jag berättade om hostmedicinen äldsta sonen köpte åt mej. Tack för att du uppmärksammade min fadäs!
  
  
• Äldsta sonen lagade köttfärsröra och fusillipasta idag till middag.
  

Önskar er alla en riktigt bra tisdag. 

 

Inte är det lätt inte!

Det började i morse vid halvfemtiden. Då vaknade jag till koltrastens drillar, som kom in ifrån huset. Yrvaket kravlade jag ur sängen för att identifiera ljudkällan. Gissa varifrån ljudet kom?
Jo, bisin min stod i dörröppningen och visslade som en koltrast. Han hade inte ens vett att gå ut och vissla. Det fanns ju ingen som helst anledning att jag skulle behöva väckas. Morrr! Nu vet jag inte vem det är mera synd om, den stackars koltrasten, som tror att han har fått en rival, eller mej som blev väckt på tok för tidigt. När koltrasten tröttnat började den drilla så avancerat att bisin min fick ge sig.

Ikväll när jag satt ute på balkongen/terrassen och stickade upptäckte jag till min fasa, att ärmen jag nu stickar på har jag stickat i storlek 6 månader istället för 2 år. 😱
Inte är det lätt inte! Alldeles gråtfärdig och lite frusen kom jag in och slängde hela projektkassen i knuten. Jag ska sluta sticka! Jag klarar ju inte av det. Jag river inte upp nu i kväll, måste sova på saken först. Nu skulle jag nödvändigtvis behöva den där stickängeln, som skulle riva upp ärmen och så sticka den på nytt lika långt som jag är nu. Snyft, snörvel, gråt och tandagnisslan.

Bra saker:

• Det knackade på dörren på förmiddagen och in steg yngsta sonen! Vilken överraskning!
  
  
• Vi for iväg österut till Prisma.
  
  
• Nu har jag födelsedagspresenter åt den blivande sjuåringen. Tjohooo!
  
  
  
• Och så kom jag hem med den här sytidningen. Ni ser, den är ju helt i min färgskala. Undrar om jag skulle våga mej på att sy en barn t-skjorta?
  
  
• I kassakön bakom oss stod en lycklig och brett leende liljendalbo, en nybliven farmor, som skulle iväg till BB och se på den nyfödde. Så råddig var jag att jag alldeles glömde bort att fråga om det var en flicka eller pojke. Men det är kanske inte så viktigt. Det är ju ett barnbarn oberoende!
  
  
  
• Vi var lite hungriga och kom fram till att vi inte skulle klara oss hem till utan något i magen, så vi åt en croissant och var sitt kex på Café Presso. Nåja, kex och kex, jag valde en pumpernickel.
  
  
• En riktigt fin söndag tillsammans med yngsta sonen. Och kan ni tänka, för en gångs skull så var jag färdig långt före honom och stod redan vid kassorna och väntade på honom när han ringde och frågade vart jag hade tagit vägen! Tur att det finns mobiltelefoner när man tappar bort varandra i Prisma!

Önskar er en fin måndag!

Alldeles för trögt

Kära vänner, förutom rena rama lättjan har jag nu också drabbats av pensionärsstress! Jag får helt enkelt ingenting gjort. Tiden bara flyger iväg och jag fastnar i än det ena och än det andra. Helst skulle jag ju vilja hålla på med stickning, men det går alldeles för trögt. Snart börjar jag läsa deckare istället!

Igår tänkte jag få en liten ärm stickad. När jag hade kommit sju varv på resåren insåg jag att jag hade stickat fel. Rev upp och lade upp nya maskor på stickorna. Tre varv och jag hittar en förlupen maska, Jag fångar upp den, men det blir så fult att jag behöver sticka bakåt!

Näää, fortfarande alldeles för ojämn resår, så i morse rev jag upp det här lilla börjandet. Suck! Men inte ska jag väl ge upp ännu?

Bra saker:

• Kunde sitta ute igår ända till halvnio. Så skönt. Och nej, jag har inte städat terrassen.
  
  
• Och inga myggor!
  
  
• Sällskap av stararna i vår holk nedanför.
  
  
• Glad att jag kunde känna igen fågelljuden av storspov, lärkan, tofsvipa, gök, fasantupp, svanparet, stare... härligt intensivt ljud från åkrarna nedanför och bäcken.
  Det som till vår stora förvåning saknas är fiskmåsar. De brukar alltid dyka upp efter traktorerna när det harvas och sås. Men icke så i år.
  
  
• Igår när jag inte fick nån nätkontakt i datorn var det riktigt, riktigt skönt att ha en dataingenjör i huset. 
  
  
• Inte en enda hostattack i natt. Tjohooo!
  
  
• Yngsta sonen knackade på dörren idag och tog mej med till stan.
  
  
• Vi besökte stora varuhuset, så nu har jag tvättmedel och kan byka igen!
  
  
• Vi var också till Mias och till inredningsaffären mittemot.
  
  
• Och vi var ner till stranden, till CD och åt lunch!

Nu ska jag ta itu med med min olycksaliga stickning!

Önskar er alla en riktigt skön lördagskväll.

Frukost i stan

Nu börjar åter valfläsket fylla alla medier, för det ska röstas i EU-valet. Jag är lite kluven, å ena sidan har jag snällt och lydigt röstat i vartenda val, för det är ju min demokratiska rättighet, kanske till och med skyldighet. Å andra sidan har precis ingenting blivit bättre. Kvinnor och barn far fortfarande illa, arbetslösheten ökar liksom fattigdomen. Dessutom känns EU just nu långt borta och med en agenda, som är ytterst vag och där de flesta inte står för demokratiska och mänskliga värden överhuvudtaget.

Men i natt kom jag på det, vi borde bilda ett helt nytt parti över landgränserna, ett parti som driver stickerskors och virkerskors rättigheter! Vi ska ha bort mervärdesskatten från garn! Och där med basta! Att sticka eller virka är ju rena rama terapin, så då borde inte garnet få vara så dyrt! Stickandet och virkandet håller hjärnan i trim, minskar stressen, tar ner blodtrycket osv., osv. Så då bordet det vara skattefritt att köpa garn, inte sant? Vi som köper garn sparar ju in på hälsovårdskostnaderna. Är beslutsfattarna alls medvetna om det? 

Av nån konstig anledning ville bisin min inte alls höra på när jag förklarade min briljanta idé i morse. Han fnyser bara åt mej. Han blev inte ens ivrig då jag bad honom hitta på ett namn åt partiet, så nu får ni göra det, hitta på ett bra namn, tack!

Bra saker:

• Steg upp strax efter nio i morse efter en god natts sömn och stod och tvättade tänderna då yngsta sonen anlände.
  
  
  
• Han skulle till stan och jag följde med. När han hade utfört sitt ärende intog vi frukost på Café Favorit. Rena rama lyxen med en räkcroissant, syrensoda och en kristallbulle. Mums!
  Och så härligt att sitta utomhus!
  
  
  
• Medan jag var i stan hade bisin min dambesök! A hämtade Dra-matenväskan, som jag får låna till Tallinnfärden. Tjohoo! Nu kan jag öva hur mycket garn jag orkar dra och hur jag ska röra mej med fullastad väska! Och som sagt, det finns snälla människor, som jag skulle ha svårt att klara mej utan. Tack för att jag får låna! Kanske jag någon dag själv gör en liten investering i en sån här väska!
  Och kan ni tänka er, bisin min hittade spinning baitväskorna, så han kunde ge dem till A. Först tänkte han faktiskt ge mina fullspäckade väskor. Huuu, dit skulle alla mina rundstickor ha försvunnit!
  
  
  
• Igår hämtade äldsta sonen en sån här jättestor pitakebab åt mej från grillen i Valkom! Mums!
  
  
• Jag har idag fått iväg viktig e-post, som jag glömde igår.
  
  
• Bisin min har satt 14 sättpotatisar i trädgårdslandet idag. Skönt att det inte är flera och skönt att jag inte behövde vara ute och leka häst!
  
  
• Äldsta sonen lagar mat, ris och höna, som vi snart ska äta.
  

Ha det nu riktigt bra och njut av vårvärmen!

Rena rama fyndet

Solen lyser och värmer vinterbleka ben och här sitter jag inomhus med en hel del ogjorda måsten. Min lust och ork med dem är minimal. Så var lusten också igår och jag väntade ivrigt på sen, för sen skulle jag minsann sitta ute och sticka. Men sen är farligt, mycket farligt. Det kommer liksom aldrig, för det kommer alltid nånting annat i vägen.

Bisin min påstår att jag är lat när jag inte får nånting ur händerna. Han tycker att jag bara sitter och delvis har han rätt, för jag går ju inte omkring och stickar precis. Det är nog en konst jag borde öva upp. Tänk så behändigt att kunna motionera och sticka tillika. Jag är dock illa rädd för att stickningen skulle bli mycket ojämn. Ja, och så skulle jag gå miste om de finaste naturupplevelserna. Bäst att hålla mej till gungstolsstickningen! Den är redan tillräckligt ojämn! 🙈

Idag hade jag tänkt städa på balkongen, tvätta flera maskiner, byta sängkläder och... ja, ja man kan drömma om så mycket. Tur att jag är pensionär, så kan jag skjuta upp det mesta till i morgon! Det är väl en bra strategi?

Bra saker:

• Endast två små hostattacker i natt. Tjohooo! Jag är på bättringsvägen!
  
  
  
• Jag blev erbjuden en låda med garn, som väger över ett kilo! Jag försökte lite försiktigt tacka nej och förklara att garnet väller redan ut ur hobbyrummet och...
  
  
  
• ... men jag hade inte hjärta att tacka nej till de här godingarna. Det är ju liksom så mina färger! Skulle ni ha tackat nej? Det här är ju rena rama fyndet!
  Jag erbjöd mej att betala, men det ville den snälla människan inte höra talas om. Hon menade att jag gjorde henne en tjänst. Själv är jag lite villrådig, visst borde hon få betalt så att hon kan köpa nytt garn, eller hur? Men hur mycket? 20 €? 25 €? 30 €? Mera eller mindre?
  
  
  
• Äldsta sonen var snäll igår och köpte två tidningar som tröst åt sin hostiga mamma!
  
  
  
• Och inte bara det, han stack sig också in till apoteket och blev rekommenderad att köpa de här hosttabletterna! Så nu vet ni att isländsk lava (lichenes), alltså växten inte stenen, hjälper mot hosta!
  
  
  
• Äntligen, äntligen kom den, Novitas sommarsticktidning. De här två fiskade bisin min ur postlådan idag. Han var inte särskilt glad, för enligt honom behöver jag inte två sticktidningar. Nä, kanske inte, men... ja, det finns ju symönster i Suuri Käsityötidningen. 

Önskar er alla en riktigt trevlig kväll med eller utan ishockey.
Själv ska jag nu ta hand om disken förrän det blir dags för lite stickning.

Snälla och goda människor

Kära vänner, igår blev ni utan mitt pladder och det beror enbart på att jag på kvällen satt framför tv:n och gungade i kapp med bisin min. Nåja, i sanningens namn, så satt han stilla i sin gungstol medan jag hade lagom hård fart på min. Han satt och glodde på dumburken medan jag stickade så länge dagsljuset räckte till. När det blev för mörkt tog jag fram min telefon och bläddrade lite grann i den. Plötsligt hade klockan hoppat fram till 23 och då orkade jag inte längre öppna datorn. Lessen, jag ska försöka skärpa mej, men det innebär nog att jag härefter ska försöka skriva inläggen på morgonen eller förmiddagen.

– Vad är det som piper, frågade bisin min plötsligt då vi satt där i allsköns ro. Jag höll andan och var tyst som en mus.
– Jag hör inget, svarade jag och andades in och ut.
– Jo, nu är det där igen, det där pipande ljudet. Igen höll jag andan, inte ett knyst hördes.
– Kan det vara en mus, som nån av katterna har släpat in, frågade jag alltmedan jag funderade om jag fått fel på öronen eller om bisin min hade fått hörselvillor.
– Nä, det är svagare pip, svarade han och försökte beskriva det pipande ljudet. Hmmm, konstigt, verkligen konstigt.
– Det försvinner emellanåt, fortsatte han konfunderat.

Jag orkade inte fundera mera på det där ljudet, utan stickade lugnt vidare.
– Det är du, skrek bisin min plötsligt så häftigt att katten Tufsen förskräckt hoppade ner från husses famn.
– Vad yrar du nu?
– Det är du som har det där pipljudet!
– Nå, nej.
– Joho, hör själv. Andas vanligt, så får du höra, fortsatte han envetet.
Jag gjorde så och jovisst, det hördes ett visslande i min näsa. Ve och fasa!
Men, efter en stunds funderande kom jag till att det nog inte är så farligt, som det kanske låter. Inte var det precis något pipande och inte rosslade det i lungorna heller. Det var tydligen min täppta näsa, som roade sig med att vissla till lite då och då.

Om ni nu tror att vi satt där sida vid sida framför tv:n i bästa samförstånd, så glöm det. Bisin min är nyhetsknarkare, så vi går inte så bra ihop just nu. Jag vill inte ha allt det där eländet på näthinnan innan jag lägger mej. Och tyvärr, tyvärr, när jag faktiskt fastnade för den där förskräckliga nyheten om 120 000 personers uppgifter, som är ute på vift, vad gör bisin min då? Jo, han babblar förstås på den nyheten, så att jag inget hör. Morr!

Jag blir så arg och ledsen över slarvet. Personuppgifterna ska ju skyddas på alla sätt och vis. Det bästa skulle vara om man inte alls behövde vara med i ett endaste ett register. Har ni sett filmen Harens år från 1977? Där försökte ju huvudrollsinnehavaren Kaarlo Vatanen spelad av Antti Littja, radera sina personuppgifter för att försvinna ut i ödemarken. Då handlade det om stora magnetband, så det var inte precis lätt att hitta rätt uppgifter.

Bra saker:

• Fick iväg både text och foton i god tid före deadline igår. Skönt!
  
  
• Jag har världens snällaste och godaste vänner, så tacksam för att de här människorna finns! Och vet ni vad? Jo, snällhet är trendigt!
  
  
  
• När jag hade lagt upp bild på en whiskyskvätt och ett meddelande i vår  WhatsApp-grupp igår om att jag inte kan besöka stickcaféet idag på grund av min hosta, så kom stickväninnan B genast till min undsättning. Hon hämtade hostmedicin åt mej på direkten. Stort TACK för hjälpen! Och tack för omtanken. Den värmer och återger mej tron på mänskligheten.
  
  
• I natt hade jag endast två större hostattacker, så tydligen har medicinen hjälpt. Skönt att få sova ostört.
  
  
• Nu har äldsta sonen kört iväg till stan för att både tanka faderns bil, ladda hans telefonkort, besöka mataffären, apoteket och ännu utföra tre andra ärenden.
  
  
• Fick ett trevligt telefonsamtal idag på dagen. Äntligen, äntligen kommer kolleger och vänner från mitt förra arbetsliv på besök. Ska bli riktigt, riktigt roligt i nästa vecka.

Önskar er alla en riktigt fin torsdag!

Liten restbit kvar

Kära nån, det känns som om hostan har ökat i intensitet nu till kvällen. Jag blev tvungen att avboka morgondagens labb-besök. Ja, alltså jag fick för mej att jag också måste gå och kolla mina värden då en hel del av mina vänner håller på och kollar. Lite obehagligt tycker jag allt att det är, för man vet ju aldrig vad som hittas i ens blod eller urin. Knepigt också nuförtiden då man inte får nån remiss på papper i handen utan endast får lita på de elektroniska systemen. Och där kan ju vad som helst gå fel.
Nå, hur som helst så kan jag inte åka in till labbet i morgon och smitta ner alla. Så, får förnuftigt nog skjuta på det hela till ett senare datum.

Det blev inte mycket kvar av gårdagens köttfärspirog. Till all tur så mycket att jag har mat i morgon. Tillsammans med en stor portion sallad ska nog det här räcka för mej. Vad bisin min ska äta vet jag inte. Kanske han kan äta ute, liksom han gjorde idag tillsammans med mr J.

Bra saker idag:

• Gårdagens beslut att stanna hemma idag var helt rätt.
  
  
• Har fått undan lite datajobb idag.
  
  
• Bisin min var borta hela dagen och det var riktigt skönt, för nu fick jag jobba i egen takt. Ni vet sånt där tråkjobb, plocka undan, diska...
  
  
• Satt faktiskt ikväll bredvid honom och såg på TV, någonting som jag inte gjort på en evighet. Sett på TV alltså! Men så pass trött var jag att jag inte orkade sticka en endaste en liten maska. Nå, det är ju en dag i morgon också!

Önskar er alla en riktigt skön tisdag. Håll er friska!

  

Ett svårt beslut

Så är ännu en morsdag snart till ända. En riktigt fin dag med lagom mycket av både det ena och det andra. Ingen har dock tagit hand om disken, men det är ju en dag i morgon också. Ja, och sen blir det tisdag och så blir det onsdag och...

I kväll blev jag tvungen att ta ett svårt beslut. Jag kommer inte kunna genomföra min sista arbetsdag i morgon. Min hosta är så pass enerverande att det inte finns en chans att jag skulle klara jobbet utan risk för att smitta ner andra. Så jag måste avstå både min kollegas trevliga sällskap och vår planerade lunch på Veljekset. Snyft!
Men det är bäst att klokt nog skydda andra, eller hur? Nu får vi bara hålla tummarna att hosteländet fort går om och inte utvecklar sig till nånting värre.

Bra saker idag:

• Kände mej helt okej och ohostig på dagen, så jag förberedde maten i god tid.
  
  
  
• Jag gjorde köttfärspirog! Eftersom jag inte får sätta vare sig svamp eller lök i den så lade jag i majs, vilket också visade sig vara ett misstag för den nästyngsta åt inte majs. Han fick fiska ganska mycket eller egentligen lämna kvar all majs.
  Den här gången lyxade äldsta sonen till det med bacon medblandat. Riktigt gott blev det om jag själv får säga.
  
  
  
• Locket på, klippa upp små hål, pensla med ägg och in i ugnen 200 grader ungefär 20 minuter. Serveras med sallad och gärna öl. Idag tog dock bisin min sista ölburken, så vi andra nöjde oss med vatten.
  Tänk på 1980-talet då jag började laga den här rätten, då gjorde jag också degen själv. Nu hade jag stora degplattor från frysen och hej vad behändigt det gick. Lite kavlande och så var det fixt och färdigt. Det är ju nu inte meningen att jag ska stå i köket hela dagen idag heller!
  Och hur gjorde jag då med löken? Jo, jag skar tunna skivor rödlök, som jag lade i en skål på bordet för var och en att ta om de ville ha!
  
  
• Lillan är för go! 💕Så härligt att ha henne på besök.
  
  
  
  
  
  
  
  
  
• Bisin min tyckte att vi inte kan bli och hänga på soffan hela kvällen, så han tog kameror, kikare och stativ med sig. Jag packade med bullar, dricka och min stickning. Jag tog på mej min flanellskjorta och långa vinterkappa, för här ute i Söderby blåser det alltid. Vinden var så kall att jag kunde inte alls sticka. Fingrarna var som ispinnar.
  Jodå, vi såg några fåglar och jag såg till min förvåning en stor båt, som syns ganska dåligt på mitt telefonfoto här ovanför.
  
  
  
• När vi kom hem tog äldsta sonen fram sin whiskyflaska.
  
  
  
• Han tyckte att jag behövde en liten stänkare. Och jodå, den värmde riktigt gott, tack!
  Men mer än det där vill jag nog inte dricka.
  "Ska du ha en stänkare?", frågade alltid grannen i Beck! Och nu när jag riktigt tänker efter så skulle dom gärna få ge alla de där gamla Beck-avsnitten på TV i sommar istället för alla Bondfilmer!

Nu önskar jag er alla en riktigt fin måndag!

På Stallvinden

Kära nån, min näsa är täppt och då och då hostar jag till lite. Bisin min påstår att det inte är han, som har smittat ner mej, trots att han var rejält hostig för en tid sedan. Snoriga och hostiga har de också varit i grannbyn, så veta nu sen. 

Men frågar ni mej är det ingen idé att fundera över vem som har smittat vem. Bättre att fundera på hur man fort ska slippa ifrån snorandet, för vem har tid att vara sjuk? Inte jag i varje fall, som har lovat mat åt sönerna i morgon. Få se hur det slutar.

Bra saker idag:

• Har varit iväg till Bruket med bisin min.
  
  
  
• På Stallvinden startade sommarens utställningar idag och vi hade glädjen att få träffa de fyra kvinnliga konstnärerna, som nu ställer ut, från vänster: Natalia Kukulas, Tarja Koistinen, Anna-Mari Pasanen och Marjo-Riikka Stenius.
  
  
  
  Anne-Mari Pasanen målar färgglada blomtavlor.
  
  
  
  
  
  
  Marjo-Riikka Stenius målar barn och katter.
  
  
  
  Natalia Kukulas är keramiker.
  
  
  
• Tarja Koistinens tavlor gick mest i blått.
  
  
• En riktigt fin utställning, som det lönar sig att gå och titta på om man vill bli glad och se det positiva, som ändå finns här i världen.
  
  
  
• Glada blev vi också med bisin min då vi kom ner från Stallvinden och såg den här Toyotan, som fjärrstyrdes av en vuxen karl. Man blir nog aldrig för vuxen för att leka, eller hur?
  
  
• Äldsta sonen skötte veckohandlandet.
  
  
• Nu på kvällen var jag iväg med yngsta sonen till stora varuhuset i Gammelby och kunde komplettera. Då kände jag mej inte ännu så snorig, som nu.
  Håll tummarna för att det är nånting högst tillfälligt och snabbt övergående.
  

Önskar er en riktigt fin söndag.