Ett svårt beslut

Så är ännu en morsdag snart till ända. En riktigt fin dag med lagom mycket av både det ena och det andra. Ingen har dock tagit hand om disken, men det är ju en dag i morgon också. Ja, och sen blir det tisdag och så blir det onsdag och...

I kväll blev jag tvungen att ta ett svårt beslut. Jag kommer inte kunna genomföra min sista arbetsdag i morgon. Min hosta är så pass enerverande att det inte finns en chans att jag skulle klara jobbet utan risk för att smitta ner andra. Så jag måste avstå både min kollegas trevliga sällskap och vår planerade lunch på Veljekset. Snyft!
Men det är bäst att klokt nog skydda andra, eller hur? Nu får vi bara hålla tummarna att hosteländet fort går om och inte utvecklar sig till nånting värre.

Bra saker idag:

• Kände mej helt okej och ohostig på dagen, så jag förberedde maten i god tid.
  
  
  
• Jag gjorde köttfärspirog! Eftersom jag inte får sätta vare sig svamp eller lök i den så lade jag i majs, vilket också visade sig vara ett misstag för den nästyngsta åt inte majs. Han fick fiska ganska mycket eller egentligen lämna kvar all majs.
  Den här gången lyxade äldsta sonen till det med bacon medblandat. Riktigt gott blev det om jag själv får säga.
  
  
  
• Locket på, klippa upp små hål, pensla med ägg och in i ugnen 200 grader ungefär 20 minuter. Serveras med sallad och gärna öl. Idag tog dock bisin min sista ölburken, så vi andra nöjde oss med vatten.
  Tänk på 1980-talet då jag började laga den här rätten, då gjorde jag också degen själv. Nu hade jag stora degplattor från frysen och hej vad behändigt det gick. Lite kavlande och så var det fixt och färdigt. Det är ju nu inte meningen att jag ska stå i köket hela dagen idag heller!
  Och hur gjorde jag då med löken? Jo, jag skar tunna skivor rödlök, som jag lade i en skål på bordet för var och en att ta om de ville ha!
  
  
• Lillan är för go! 💕Så härligt att ha henne på besök.
  
  
  
  
  
  
  
  
  
• Bisin min tyckte att vi inte kan bli och hänga på soffan hela kvällen, så han tog kameror, kikare och stativ med sig. Jag packade med bullar, dricka och min stickning. Jag tog på mej min flanellskjorta och långa vinterkappa, för här ute i Söderby blåser det alltid. Vinden var så kall att jag kunde inte alls sticka. Fingrarna var som ispinnar.
  Jodå, vi såg några fåglar och jag såg till min förvåning en stor båt, som syns ganska dåligt på mitt telefonfoto här ovanför.
  
  
  
• När vi kom hem tog äldsta sonen fram sin whiskyflaska.
  
  
  
• Han tyckte att jag behövde en liten stänkare. Och jodå, den värmde riktigt gott, tack!
  Men mer än det där vill jag nog inte dricka.
  "Ska du ha en stänkare?", frågade alltid grannen i Beck! Och nu när jag riktigt tänker efter så skulle dom gärna få ge alla de där gamla Beck-avsnitten på TV i sommar istället för alla Bondfilmer!

Nu önskar jag er alla en riktigt fin måndag!