Inte är det lätt inte!

Det började i morse vid halvfemtiden. Då vaknade jag till koltrastens drillar, som kom in ifrån huset. Yrvaket kravlade jag ur sängen för att identifiera ljudkällan. Gissa varifrån ljudet kom?
Jo, bisin min stod i dörröppningen och visslade som en koltrast. Han hade inte ens vett att gå ut och vissla. Det fanns ju ingen som helst anledning att jag skulle behöva väckas. Morrr! Nu vet jag inte vem det är mera synd om, den stackars koltrasten, som tror att han har fått en rival, eller mej som blev väckt på tok för tidigt. När koltrasten tröttnat började den drilla så avancerat att bisin min fick ge sig.

Ikväll när jag satt ute på balkongen/terrassen och stickade upptäckte jag till min fasa, att ärmen jag nu stickar på har jag stickat i storlek 6 månader istället för 2 år. 😱
Inte är det lätt inte! Alldeles gråtfärdig och lite frusen kom jag in och slängde hela projektkassen i knuten. Jag ska sluta sticka! Jag klarar ju inte av det. Jag river inte upp nu i kväll, måste sova på saken först. Nu skulle jag nödvändigtvis behöva den där stickängeln, som skulle riva upp ärmen och så sticka den på nytt lika långt som jag är nu. Snyft, snörvel, gråt och tandagnisslan.

Bra saker:

• Det knackade på dörren på förmiddagen och in steg yngsta sonen! Vilken överraskning!
  
  
• Vi for iväg österut till Prisma.
  
  
• Nu har jag födelsedagspresenter åt den blivande sjuåringen. Tjohooo!
  
  
  
• Och så kom jag hem med den här sytidningen. Ni ser, den är ju helt i min färgskala. Undrar om jag skulle våga mej på att sy en barn t-skjorta?
  
  
• I kassakön bakom oss stod en lycklig och brett leende liljendalbo, en nybliven farmor, som skulle iväg till BB och se på den nyfödde. Så råddig var jag att jag alldeles glömde bort att fråga om det var en flicka eller pojke. Men det är kanske inte så viktigt. Det är ju ett barnbarn oberoende!
  
  
  
• Vi var lite hungriga och kom fram till att vi inte skulle klara oss hem till utan något i magen, så vi åt en croissant och var sitt kex på Café Presso. Nåja, kex och kex, jag valde en pumpernickel.
  
  
• En riktigt fin söndag tillsammans med yngsta sonen. Och kan ni tänka, för en gångs skull så var jag färdig långt före honom och stod redan vid kassorna och väntade på honom när han ringde och frågade vart jag hade tagit vägen! Tur att det finns mobiltelefoner när man tappar bort varandra i Prisma!

Önskar er en fin måndag!