Igår kväll, när vi kommit hem från flickorna i västra grannstaden, tyckte jag att det lät konstigt då jag gick på plattorna i farstun/hallen. Nånting verkade vara på tok.
När jag vände på sandalen gjorde jag en förskräcklig upptäckt! Nästan hela botten är borta! Verkligen, verkligen synd. Den har hållit i över 30 års tid och nu, just nu, då den skulle ha fått följa med till den kungliga huvudstaden, ja, då väljer den att ge upp! Inte klokt!
Men tänk vad jag har sparat, som haft samma sandaler i evigheters tid! Inte bytt varje år utan satsat på kvalitet redan från början. Det är säkert därför, som skoaffären i tiderna slutade här i stan. Det fanns ju liksom inte en chans att göra pengar på mej.
Jag borde ju vara van vid det här, för jag hade ett par Kuoma vinterkängor, som satt perfekt på min fot och som jag använde i många herrans år tills jag upptäckte att det fanns ingen botten kvar! Och min hulda moder blev helt förskräckt.
– dom där kan du inte gå med längre, sa hon mycket bestämt och tvingade mej med vilt våld att köpa nya.
Likadant gick det för mina Ecco promenadskor, som jag köpte av dottern då hon som tonåring jobbade i skoaffären. Där murknade också skobottnen bort.
Och det värsta av allt, mina tossor, alltså joggingskor har också skobotten, som nu är sönder. Dom är också så skönt ingångna att jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Skaffa nya först nästa år? Eller skynda mej att handla nu före momshöjningen 1.9? För visst behöver jag ett par joggingskor, eller hur?Bisin min påstår förstås att:
– Du har nog tossor.
Underförstått, köp inget nytt. Snäll, som jag är letade jagidag bland skoplaggkaoset här i huset. Men nej, inga joggingskor. Ett par sandaler hittade jag och dem har jag försökt använda nu på kvällen, med den påföljd att vänstra fotens lilltå har fått skavsår och totalvägrar nu att gå med sandalerna.
Måste kanske åka iväg till Maahiset i Gammelby och hoppas på det bästa!
I morse, när jag äntligen kravlade mej ur sängen vid niotiden, hade jag alla dagens göromål färdigt planerade och det skulle bara vara att sätta igång. I något skede hann förstås verkligheten i kapp, så diskmaskinen är fortfarande tom. Ingen symaskin drog jag fram, så syprojekten ligger fortfarande på is, likaså virkningen.
Men jag har hjälpt en stickerska i nöd och det klarades av per telefon. Raglanärmar är inte precis det lättaste.
Och jag fick igång tvättmaskinen.
Eftersom bisin min den här gången har varit och tjuvat äpplen, så måste jag baka lite ännu i kväll. Det får lov att bli Snabb äppelkaka, för jag orkar inte med nån bulldeg mer i kväll. Bisin min får säga vad han vill om den saken. Det tar tillräckligt lång tid att skala och tärna.
Men först måste jag kolla vad Skatteverket menar med att betala tillbaka min andel av fastighetsskatten. Nånstans på vägen har det skett ett misstag, tror jag.
Önskar er alla en riktigt fin fredag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar