Sov du lilla...

... videung? Nå, nä, nä, inga vårvisor här när höstvindarna slår in.

Nej, sov du lilla blå...

...delfin! Omstoppad av lilla M, som blev själaglad idag då hon fick ta den med hem. Vi har alltså haft glädjen att ha dotter och dotterdotter på besök här hela dagen. Sov gjorde de båda två mitt på dagen i vår säng och det gick hur bra som helst.

På kvällen dök våra två yngsta söner upp på en verkligt snabb visit. 
Morfar i huset och undertecknad åkte senare på kvällen iväg till min hulda moder, som gav oss nygräddat jästbröd. Mums! Och än en gång, tack mamma!

Skulle vi ha varit hemma skulle två av mina svägerskor kommit på besök, men nu blev ju inte det av, tyvärr. Vi hinner inte med allt umgänge då vi inte kan vara på två ställen samtidigt.
En intensiv och trevlig lördag i härligt sällskap har jag alltså bakom mej idag. Och tänk, jag tillredde lunchen!
 

Det var en gång...

... och den var sandad!

Nå, nä, nä, inte ska jag servera er dåliga vitsar, så här på fredagskvällen.
Men alltså, det var en gång ett jästbröd... ett bröd som jag fick igår...

... och så här lite var det kvar på dagen. Men nu, nu är allting uppätet. Snyft!

Fredag kväll och jag sitter här och jobbar. Inte klokt! Jag borde ju sitta i fåtöljen och sticka! Men först ska jag fylla i lite exceltabeller och en reseräkning. Den andra reseräkningen får vara till imorgon, för jag orkar inte börja kämpa med tekniken ifall allting inte fungerar.

Ha nu en riktigt skön kväll!

Pukor och...

... trumpeter? Nej, ingalunda. Pukor och piano var det som gällde för mej ikväll.

Jag var nämligen iväg till den bästa av stadsdelar och lyssnade på konserten Flyttfågeln.

Kolla här, datateknik! En Mac kopplad till keyboarden. Hur tror ni att detta fungerar? Borde jag ha bett om att få gå upp på scenen och kolla?

En fin konsert med skickliga musiker. Synd bara att det var så lite åhörare.

Och så kan jag konstatera att mina mamma är tankeläsare! Häromdagen längtade jag mej sjuk efter hennes nygräddade jästbröd. Utan att jag har sagt ett pip om det, så drabbas hon plötsligt av sällan skådad bakningsiver. Underbart! Jag åkte hem från konserten via hennes. Vi drack varm kakao (choklad) och kalasade på nybakt jästbröd. Så gott, så gott. Och jag fick med mej hem ett bröd. Morfar i huset har redan tagit flera skivor därifrån. Det är det som är så hemskt med nybakat, det tar så fort slut för det är så gott.

Tack underbara mamma!

Inklämd

Kära vänner, nu har ni i två dagars tid fått klara er utan mina tossiga skriverier. Hoppas att det har gått bra. Det var inte min mening att överge er, men jag har suttit inklämd! Nä, nå inte hela tiden förstås, men hela min tidsplan försköts en aning av oförutsedda problem.

Det var alltså i måndags, då jag efter uträttat förvärv i grannstaden, gick till min bil och såg att nu var jag inklämd! En bil stod parkerad bakom mej så nära att den nästan nuddade i Adam plåtlådans dragkrok. Framför kylaren fanns en bil med ca 7 cm till godo på min kylare. Vad gör man i denna prekära situation? Rusar in tillbaka till arbetsplatsen med den felparkerades registernummer viftande i näven och ber kvällsvaktmästaren gå runt till alla kursplatser och efterlysa marodören? Jooo, men hur ska man veta vem som först trängde in mej? Bilen bakom eller den framför?
Jag tog några djupa andetag, satte mej smått olycklig bakom ratten och gjorde det enda rätta. Jag ringde till min hulda moder!
- Du ska ringa till polisen, sa hon. En klok kvinna med ett verkligt gott råd. Man får ju inte parkera så nära en annan. Det skulle ha blivit böter direkt alltså. Men det kändes nog lite orätt att plåga de överbelastade poliserna.

Sedan ringde jag till morfar i huset och berättade om min trängda situation och sade att jag kommer hem senare än vanligt. Han tyckte att jag skulle kolla registernumret via Trafi och sedan ringa till bilens ägare. Klok även han alltså. Men inte gjorde jag så heller. Nej, jag ringde ett jobbsamtal, grävde sedan fram min surfplatta från väskan och började sköta min e-post korrespondens. När 45 minuter hade gått och skolans parkeringsplats var nästan öde blev jag lite orolig. Tänk om de parkerade bilarna inte tillhörde någon kursdeltagare! Tänk om bilisterna bodde i våningshuset där mitt emot? Ve och fasa!
Precis när jag våndades som värst lyste gula blinkers till i bilen framför. Hurraaa! Nån låste upp. Där kom två damer och jag blev riktigt hoppfull. Men, stopp och belägg, de vandrade förbi bilen. Åååh, så besviken jag blev. Plötsligt skrattade de till bakom mej och den ena sa:
- Oj, jag såg så på  månen att jag gick förbi bilen. 

Tänk att bli så bortkollrad av månen! Nå, de körde iväg med sin bil och nu var det fritt fram för mej att ta mej hem. Och nej, jag steg inte ut och började gorma. Jag visste ju fortfarande inte om det var bilen framför mig eller bilen bakom mig som gjort fel. Det absolut värsta av allt var att jag kände mej skyldig!!! Visserligen var jag ju tvungen att på morgonen ta den plats som stod till buds, men... ja men vad då? Inte mycket att göra då det är ont om parkeringsplatser på grund av alla baracker och mopeder.
Och vad lärde jag mig nu då av allt detta: Jo, parkera alltid så att du kan köra rakt fram, dvs framför en ingång eller tillräckligt många meter före korsningen tar vid. Alternativt strax bakom en skyddsväg så att du fritt kan backa bakåt.
Tänk såna bilproblem man råka ut för, bli helt inklämd!

Måndag morgon hamnade jag att skrapa bilrutorna fria från is. Inte ska det väl bli snö ännu?

Igår så kom jag glatt körande och skulle parkera vid samma gata igen. Då får jag syn på två bilar som står tätt intill varandra vid ingången till skolgården och två män som står bredvid, den ena med mobilen mot örat. HUPS!
Strunt i dem, för nu, nu parkerar jag precis före ingången så att ingen kan komma och klämma in min Adam plåtlåda!
De två bilarna hade krockat med varandra, polisen kom, men då var jag redan inne i datasalen. Till all tur var det endast plåtskador.

I måndags avslutade jag tre kurser. Och kan ni tänka er, trots att det var kortkurser på tre gånger, så fick jag ändå en så här fin blomma:

Jag blev glatt överraskad och mycket rörd. Stort TACK!
Morfar i huset är nu helt uppställd då jag har berättat hur blomman ska skötas!

I måndags då jag kom hem bjöd han för övrigt på plättar och supergoda äppelbitar till. Han hade skalat och skurit äpplena i små bitar, vänt dem i socker och kanel och placerat ut dem i en smord pajform och så in i ugnen tills de var mjuka. Mums! Så enkelt och behändigt. Han kan han minsann!

Igår kväll startade jag en ny kurs och detsamma gjorde jag nu ikväll, så antalet kurser är någorlunda konstant, trots allt. Härligt!

Morfar i huset gjorde förbjudna saker igår. Han klättrade upp och ner för stegen och rensade stuprör. Sådant är absolut förbjudet då han är ensam hemma. Tänk om han ramlar ner, slår sig och blir liggande? Lite smått undrar jag om han var i maskopi med grannfrun, för hon stod i lastarskopan och tömde stuprännorna hon med. Duktigt gjort av båda två.

I söndags såg vi en superfin regnbåge. 

Jag vet inte om jag någonsin har sett en regnbåge med så här klara färger förut.

Och nu, nu är det hög tid för mej att krypa ner mellan lakanen, så jag orkar med morgondagens kurs.

Liten fuskpolo

Igår blev det ena halsskyddet färdigt. Skönt, för det börjar snart bli svalare, så då kommer skyddet väl till pass. Kallas i Sverige för fuskpolo. Undrar om vi finlandssvenskar har lånat vårt uttryck från finskan? Men kanske nu ändå inte?

Modell: Fuskpolo enligt mönster från Järbo garn.

Garn: Spirit från Hayfield

Åtgång: 38 g

Stickor: Nr 3 och 3½

Det är roligt att sticka små projekt, som fort blir färdiga. Enda nackdelen är förstås att det går åt så lite garn! Och på tal om garnet. Spirit är en ny bekantskap för mej. Mjukt och skönt samt trevligt att sticka med. Borde kanske sticka sockor av det som blev över?

Sent igår kväll påbörjade jag mitt virkprojekt, en fruktpåse. Och vet ni vad? Jo, jag blev alldeles röd om öronen, då jag upptäckte att den beskrivning jag delade med mig av från Marthabladet inte hade någon baksida! Ack och ve. Vad ska damerna i Stickcaféet nu tänka om mej. Jag skäms så, förlåt, förlåt att jag var så slarvig. Jag kommer i oktober och rättar till mitt misstag.
Gårdagskvällen blev sedan inte bättre av att jag satt och såg på en dokumentär i TV om Amy Winehouse. Mitt hjärta blödde för henne. Så tragiskt att hon inte hade någon som tog hand om henne. De flesta verkar ha utnyttjat henne, i synnerhet fadern Mitch verkade vara en riktig golddigger. Brrr! Så jag gick till sängs verkligt lessen. Inte bra att se sådana där program på lördagskvällen, inte alls bra. Sånt slöseri på en fin talang, som dör endast 27 år gammal. Hon borde ha åkt på Rehab i ett tidigt skede och hon borde inte ha tvingats ut på turnéer.

Tidigt på morgonnatten efter en orolig sömn där Amy dök upp i mina drömmar titt som tätt, kom jag på att jag hade råddat lite i min blogg igår med släktskapet. Lilla M har inga kusiner! Det var hennes mammas kusins leksakslåda, som vi lånade en boll ifrån. Förvirrande, kanske dags att rita upp ett ordentligt släktträd, så jag inte tappar bort mej totalt!

Nu hoppas jag innerligt att ni alla mår bra. Jag har idag fått så många nyheter om sjuka anförvanter och vänner att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Inte mycket jag kan göra åt förkylningar, rinnande näsor och återkommande antibiotika kurer, tyvärr. Tror ni att det går med grötomslag?
För övrigt är jag ikväll tillbaka i den där Amy-stämningen från igår. Tänker på de som mår dåligt och skulle behöva stöd, någon att tala med, någon som finns där...
Måste skaka den av mej, för imorgon är det appar, som gäller och dem ska jag kasta ett litet getöga på ännu innan jag lägger mej.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

Nyfriserad

Morfar i huset har varit extra duktig idag. Han har friserat vår "häck".

Själv var jag iväg till bokcafét i stan och såg, men framförallt hörde på Rafael Donner. Och så träffade jag många trevliga människor. Lite synd att det alltid blir att rusa därifrån omedelbums. Man borde ge sig tid att sitta ner en stund och samtala.

Rafael är en sympatisk man på 28, som i år har utkommit med hela två böcker. De finns på min kilometerlånga läslista. Men just nu finns det inte riktigt tid för läsupplevelser, tyvärr.

Eftermiddagen har jag tillbringat hos min hulda moder tillsammans först med de två yngsta sönerna och sedan lilla M och hennes familj. Förstås var morfar i huset också med. En härlig lördagseftermiddag alltså! Just en sådan som får en att i veckan orka jobba hårt. Så skönt att hinna umgås. Vi lånade en boll från kusinens leksakslåda. Schhh! Lite roligt måste ju lilla M också få ha.

När vi kom hem nu på kvällen, så fortsatte morfar i huset med sitt "frisörsjobb".

Så nu ser det inte längre ut så här, utan hela häcken är klippt. Gräsmattan är också nyfriserad!

Och vet ni vad? Jo, jag hann prova det ena halsskyddet, för jag stickade som besatt och hann maska av, så jag kunde kolla att bredden räcker till för lilla M. Och det passade. Skönt! Nu ska jag bara sy den andra axelsömmen, så är det klappat och klart och jag kan virka lite istället. För visst får jag starta ett nytt projekt nu, eller hur?

Gertrud smaskar

Minns ni Gertrud? Kon som var med ut på äventyr i somras?
Hon bor här hos oss fortfarande. För en tid sedan följde hon med till min hulda moder. Då satt Gertrud där i soffan och smaskade på en berlinermunk!

Som ni ser är hon utrustad med både kamera och blixt, dessutom har hon ett presskort i hatten. Hon är alltså färdig att rycka ut när som helst!

Nu önskar jag er alla ett riktigt fint veckoslut.
Nu ska jag plocka upp lite maskor på mitt ena halsskydd, så blir det färdigt nån gång!

På väg söderut

Nej, nej, jag är inte på väg söderut. Det skulle bara fattas. Jag tror inte att det finns garn i södern. Vad tror ni? Men vänta nu lite. Jag har ju sett foton av äldre kvinnor i Spanien helt klädda i svart och de sitter ute på gatan och stickar fina spetsar. Men det kanske var så förr och är helt annorlunda idag? Borde jag ändå åka söderut på en liten studieresa? Men inte nu, nu har jag inte tid, för jag vill undervisa, sticka och skriva och ja, så måste jag ju mellan varven få träffa barn och barnbarn också, för att nu inte tala om min hulda moder, för att nu bara nämna några. Så inte åker jag söderut inte!

Himlen fylls av fåglar som är på väg söderut. Idag misstänker jag att de har rejäl motvind, för här blåser ordentligt från sydväst.

Själv funderar jag på att lägga upp maskor för ytterligare ett halsskydd! Men kanske bäst att avsluta de andra två först?

Brummelibrum

Sommarvärme i september, inte illa. Rödklövern blommar och den lurviga lilla är lite till sig.

Humlan Hubert brummar inte så mycket mera, så jag undrar om han har tänkt gå i ide redan?
Nåja, om det är en han, så överlever han inte vintern, för det gör endast drottninghumlan. Så det så!
I humlornas värld är det honorna, som står för hela arbetskraften. Visst är världen orättvis, eller hur?

Det flyter på

Den där restgarnspåsen gav mej ingen ro. Jag bara måste få testa, så i lördags lade jag upp 50 maskor och startade ett nytt stickprojekt.

Och så där borde jag förstås inte göra. Nej, först ska ju de andra projekten avslutas...
Idiotiskt nog tog jag inte mått på lilla M då hon var på besök i lördags. Ack, hur disträ får man bli?

Lördagskväll gick jag och lade mej tillsammans med en sock- och vanttidning. Det skulle jag inte ha gjort, för jag blev så upphetsad att det var riktigt, riktigt svårt att somna. Så många lockande modeller, den och den vill jag göra. Har jag månne garn? Så där pilade tankarna iväg och ville inte alls lägga sig till ro.

I söndags gnodde jag på förberedde kurser, lade undan kläder och...

 ... lade upp en ny stickning! Ytterligare ett halsskydd, men nu i lite grövre garn. Håhåjaaa... Inte klokt!

Morfar i huset bjöd på perfekta plättar i söndags. Mums! Det var minsann en förnuftig sysselsättning.

Här flyter det på. Igår kom jag hem, sa hej till morfar i huset, drack te och stöp i säng. Min hulda moder retar mej:
- Om du sku va pensionär så sku du kunna sticka, sticka, sticka...
Ooooo, jag vill, jag vill, jag vill också... eller nej vänta nu, jag vill ju nog jobba! Men jag vill också sticka, sticka, sticka... Vilket dilemma!

Och jovisst vill jag blogga också, men hur ska jag få dygnets 24 timmar att räcka till allt trevligt livet har att erbjuda? Jag tror bestämt att jag ska sova på saken. Kanske jag kommer på nånting alldeles fantastiskt i natt!

Gissa vem...

... vi har haft på besök här idag?

Inte svårt att gissa, eller hur? Lilla M var här tillsammans med sina föräldrar. Härligt!
Och årets andra julklapp förvandlades till en födelsedagspresent, som till all tur passade precis på mottagarens fot. Och vad är bättre som det?

Önskar er alla en riktigt skön lördagskväll!

Stickbilaga

Fredag eftermiddag och arbetsveckan är lyckligt förbi. Många kurser, många nya människor och mycket, mycket trevligt har jag haft.
Ute regnar det växelvis med vackert solsken. Vädret är alltså nyckfullt, som en aprildag. Lite kylslaget känns det, så jag har klätt mej i tunna hemstickade yllesockor. Skööönt! Det börjar faktiskt bli dags att avstå från tunna och lätta sommarklänningar nu.

I veckans horoskop stod det att jag skall ta reda på alla fakta och sedan avsluta ett projekt, som länge hängt över mej. Smått förvirrad har jag försökt fundera ut vilket av mina femtioleva stick/virkprojekt, som det är frågan om. Kanske bäst att bara försöka få färdigt det jag håller på med just nu.
Å andra sidan, idag fick jag gjort en grej, som jag redan borde ha tagit itu med i måndags. Men då jobbade jag hela dagen, liksom i tisdags, så det fanns tyvärr ingen tid. Men onsdagen skulle nog ha fungerat om jag bara hade agerat. Hoppas att ordstävet bättre sent än aldrig också kan användas i det här fallet.

Som ni kanske har förstått, så är min hulda moder världens snällaste människa. I onsdags när vi hälsade på henne så fick jag riva ut stickbilagan från veckans tidning!

Jag fick alltså stickbilagan från Hemmets Veckotidning nr 38/2018. Supersnällt. Tack mamma! Morfar i huset morrade och gruffade:
- Du har ju redan hur mycket mönster som helst.
- Jo, men hon har inte det där vackraste vantmönstret, kontrade min hulda mor.
- Just det, sa jag mycket bestämt.
Tack mamma!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön fredagskväll!

Självklart måste jag

- Måste du göra allting som B gör, frågade morfar i huset förtrytsamt igår då jag visade mina nya strumpstickor för min hulda moder. Jag förklarade att det var stickväninnan B, som berättat att det fanns sådana kortare strumpstickor i Tokmanni.
- Självklart måste jag det, svarade jag och gav mitt vänaste leende åt morfar i huset. Han den stackaren skakade förtvivlat på huvudet.

Självklart måste jag ju ha sådana här kortare strumpstickor, för hur skall jag annars kunna sticka yllisar åt lilla M? Och färgerna, så fina och lockande, i synnerhet den där med 4:ans grovlek längst till höger.

Dom här två nystanen såldes till nedsatt pris och självklart måste jag ha just de här färgerna. Jag vet precis vad jag ska göra med dem, så de kommer inte att ligga i något lager precis. Jag lyckades till all tur smuggla in dem igår utan att morfar i huset märkte ett dugg. Schhh...

Idag har jag betett mej konstigt, så det kan allt hända att jag är sjuk. Vet ni vad jag har gjort? Jo, jag har tackat nej till yllegarn!!! Vad sa ni nu då? Jag borde gå och mäta tempen, inte sant?
Å andra sidan, jag behöver faktiskt inte mera garn... eller vänta nu, kan det faktiskt vara så illa med mej? Huhuh, att tacka nej till en garngåva, inte klokt! Självklart måste jag skärpa mej! Vem vet hur det annars slutar...

Provnummer

Apropå gåvor ännu, förra veckan damp det ner en tidning i postlådan, ett provnummer (näytenumero). Vad kunde jag göra annat än tacka och ta emot? Den var ju helt gratis!

Mycket sömnad som inte jag klarar av, men också virkning och stickning. Bra för mej är framförallt de där 5 X små och snabba handarbeten till köket. Smått och snabbt är som musik för mina öron.

Dessvärre föll jag förstås pladask för ett större projekt, den här sjalen. Den skulle jag vilja göra, men det är så mycket annat jag också skulle vilja göra, så det är bäst att hålla sig till vanlig hederlig sockstickning och inte förivra sig, framförallt inte ta sig vatten över huvudet!

Ikväll har jag varit kursfri, så vi passade på att åka iväg och hälsa på min hulda moder. Hon fick nu äntligen sin lampa, så hon har ordentligt med ljus då hon ska sticka sockor.
Mamma hade fått besök av min kusin, så det var ju bra att vi gjorde ett överraskningsbesök och hann träffa henne med. I morgon kväll är det igen jobb, som gäller.
Men nu, nu ska jag avsluta här med att skicka iväg en e-post och sedan, sedan är det sockstickning, som gäller.
Ha det bra!

Gårdagens gåvor

Nu får jag allt sjunga som Sven-Ingvars: Här sitter jag ensam allena och bortglömd...
För här sitter jag utan en endaste kursdeltagare. De hade glömt bort mej! Snyft! Och jag som ännu i morse funderade på att ta med grejor för att sätta upp en ny sockstickning. Men jag tyckte att jag inte hinner börja plocka ihop nånting, utan skyndade iväg hit till grannstadens datasal.
Innan jag kom hit fick jag köra några varv runt kvarteret för att få parkeringsplats. Här finns massvis med mopeder och bilar runt om, så det är inte lätt. Nu är min Adam plåtlåda parkerad långt härifrån. Det är ju både bra och dåligt. Bra för att det blir lite vardagsmotion och mera steg i stegmätaren. Dåligt på kvällen då jag vill komma fort hem för att sätta mej ner och sticka. Jag har en hel del idéer, som inte ger mej nån ro. Måste få pröva åtminstone någon av dem.

Förra veckan fick jag ju många gåvor. Det fortsatte vet ni igår, för då fick jag två fina och uppskattade gåvor:

Nämligen två exemplar av den intressanta tidningen Språk. Och ni ser att numret till vänster är som gjort för mej, emojer hör ju till den digitala världen.
Tack för den fina gåvan!

Ha nu en riktigt fin tisdag!

Tre vita härvor

- Det har försvunnit garn, sa morfar i huset igår med något desperat i rösten.
- Uhmmm, svarade jag något disträ bakom min skärm.
- Men se nu, det där vita garnet är borta från stolen, fortsatte han och pekade anklagande på tomrummet.

Tänk att han har blivit så garnintresserad! Men så var det också han som fann de tre vita härvorna!

300 g Florica-garn. Hmmm, tänkte jag, norpade härvorna från stolen och gömde dem i en tygkasse. Vad ska jag göra med det här garnet? 
Jag tänkte efter en stund, sedan surfade jag till Ravelry, loggade in och skrev i sökfältet: Florica. Jag fick många fina bilder på vad andra hade gjort med garnet. Jag föll pladask för sjalen Lumimarja (Snöbär). Så fin. Den vill jag göra, men när?
Förresten, ska de här härvorna läggas till i min garnbantningstabell? Huuu!

I kväll blir det inget stickande, för jag ska stupa i säng efter en dag med 12 lektioner på raken, så måste jag ta igen mej lite. Morgondagen blir till all tur inte fullt lika häftig, men likväl handlar det om kvällsjobb i morgon också.

Ha det bra och var rädda om varandra!

Årets julklapp nummer två

Trumpetfanfar! Årets julklapp nummer två blev färdig igår! Ni har kanske redan gissat vad det är?
Just precis, ett par sockor, vad annat.

Modell: Alldeles vanliga sockor enligt vilket grundmönster som helst.

Garn: Nalle Taika från Novita

Åtgång: 80 g

Stickor: Nr 3

Jag gillar färgen och randningen. Skönt att inte behöva randa själv.

Och nu raskt över till kursförberedelserna inför morgondagen. En sista check! Ooo, hur ska jag klara mej? Känner mej helt borta och okoncentrerad. Fattar inte hur jag ens ska orka masa mej ur sängen vid sextiden! Gäääsp!

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

Nyrågsgröt och äpplen

Idag styrde jag min Adam plåtlåda norrut till grannkommunen. Jag besökte hembygdsgården Kycklings där man fick köpa nyrågsgröt (Mums!) och bekanta sig med olika äppelsorter. Gott, intressant och lärorrikt. Jag träffade förstås en massa vänner och bekanta, så många att jag tyvärr inte alls hann tala med alla. Och förstås blev det också tal om datorer, smarttelefoner och kurser.

Vädret var ypperligt.

Blomsterprakten prunkande.

Området fullt av äppelträd, här Kycklings 10, som man ännu inte med säkerhet har kunnat artbestämma. Himmelskt goda äpplen med lite smak av smultron.

Verkligen intressant med alla dessa olika äppelsorter. Förstås smakade jag inte på alla utan nöjde mej med att smaka på röd kanel och den goda musten, som pressats av Kycklings sommaräpplen.

På eftermiddagen följde jag med de två yngsta sönerna och den nästyngstas sambo till stan på pizza. Trevligt att hinna umgås en liten stund med dem. Minstingen åkte sedan hem och jag parkerade mej ute på balkongen med sockstickningen i högsta hugg. För vet ni vad? Jo, till och med Kauppalehti har fått upp ögonen för hur populär yllesockan är! Tänk att Otava förlagets bok, som sålt bäst under det första halvåret är en sockbok! Och nu just ligger två sockböcker högst upp på listan över förlagets populäraste faktaböcker. Inte illa!

Nu ska jag fästa garnändarna i mitt nystickade sockpar.
Hoppas att ni alla har en skön lördagskväll!

Den är min!

Fredag kväll och matgästerna har precis nyss lämnat oss. Härligt att träffa de två yngsta sönerna och den nästyngstas sambo. Inte så ofta vi ses, tyvärr. Jobbet tar ut sin man/kvinna, så vardagskvällarna rusar iväg. Från och med nästa vecka kommer dessutom mina vardagskvällar att vara på kort.

I princip har jag varit ledig idag, men jag hann ändå inte sitta på balkongen och sticka och njuta av det vackra septembervädret. Väckningen i morse blev lite onödigt tidig, då vi vaknade av blixt och dunder. Visserligen var själva åskan på långt avstånd, men vi sprang runt i huset med ficklampor och drog ur kontakter på löpande band. Bäst att vara på den säkra sidan. Utan vår utdragning skulle jag nog inte ha sovit ytterligare tre timmar innan jag till sist skuttade ur bädden. Raka spåret till stan körde jag och nu är den min! Men schhhh, säg inget åt morfar i huset...

... för jag får inte köpa en endaste en kasse/väska till. Men vem kan motstå den här? Inte jag i varje fall! Precis min färg! Tack till U och B, som meddelade mej. Hur skulle jag klara mej utan er?
På hemvägen kom jag på att jag borde ha köpt några till, för det här är ju perfekta kassar att ge bort hemstickat i, i synnerhet om mottagaren är en muminfan! För mej är det här en perfekt projektväska. Jag har faktiskt nästan alla muminkassar utom en, som jag tyckte var direkt ful. Tyvärr hade man totalt förstört Lilla My på den kassen.

Och när jag nu var i samma mataffär, som igår, så måste jag ju bara köpa mera lantbröd! Att jag sedan i hastigheten också råkade få med mej hem tre veckotidningar är en helt annan sak.

Det var mer eller mindre ett misstag, men scch, inte ett knyst år morfar i huset, som bär bort allting till pappersinsamlingskärlet. På två av tidningarna står det ju alldeles tydligt STICKA och det måste ju betyda att tidningarna är just för oss stickfantaster, inte sant?

Intressant var det att läsa horoskopen och samtidigt lite förvirrande. I det ena stod det att nu blir det full fart och det kommer jag att gilla. I det andra stod det att jag ska vila och tänka på min hälsa, men att jag ändå skall vara öppen för det nya och då skulle jag endera lära mej någonting nytt, liksom gå på kurs eller så skulle jag resa. Dessutom skulle det här veckoslutet bli trevligt och jag skulle kanske ha vinstchans. Dessvärre stod det inte på vad, så hur ska jag nu veta om jag ska satsa på Lotto eller på någon annan typ av lott? Det tredje horoskopet bad mej endast att vara förnuftig, lita på mej själv och ta vara på chansen att förtjäna mera pengar. Så nu får jag då gå i spänning i en veckas tid och hoppas på att någon headhuntar mej! Men riktigt till vilket jobb vet jag inte. Den yngsta sonen tipsade tjänstvilligt ikväll att det är brist på svenskspråkiga socialarbetare i huvudstan. Men det är nog inget för mej kom vi till eftersom jag har fel attityd och tänker med hjärtat. Dessutom hur ska jag kunna lämna ett jobb, som jag älskar? Så nu får vi hoppas att horoskopen är just den rappakalja de verkar vara. Å andra sidan så skulle det nog vara trevligt med den där vinsten...

Idag ringde jag min databackup, den här gången den nästyngsta, för jag fick ingen nätkontakt i datorn och den behöver jag när jag ska arbeta. Hur skulle jag annars få iväg e-post och mötesprotokoll, fylla i den elektroniska dagboken och... nä, det går bara inte utan Internet!
Lite generad var jag nog då jag körde till grannbyn efter honom. Tänk om det var nån enkel krux någonstans, som fattades? Men nej, han fick nog jobba på ordentligt innan nätet fungerade normalt igen. Hoppas åskan nu håller sig borta, så att vi inte behöver dra ut alla kontakter igen och jag förlorar min livsviktiga nätkontakt.
Sedan jobbade jag intensivt hela eftermiddagen innan det var dags att fixa middag. Och nu, nu är det dags för det dagliga dotter-mor telefonsamtalet och sedan sticka, sticka, sticka...

Hoppas att ni alla får ett riktigt fint veckoslut!

Ultralokalt bröd

I dag har jag startat en ny datakurs i stan. Den kommer att hålla på varje torsdag ända till den 25.10. Härligt. Andra kursstarten för mej denna vecka om man bortser från tisdagens föreläsning och gårdagens individuella handledning. Känns som om jag kommit igång nu. Och fortfarande gör jag det jag älskar, det vill säga delar med mej av min datakunskap, uppmuntrar, visar, förklarar och hoppas innerligt att jag väcker intresse också.

Nästa vecka kommer det att vara en hel del kursstarter, så det kommer att bli mycket förberedande på kvällarna, förutom då de kvällar jag jobbar. Tyvärr betyder det minimalt med handarbetstid, men alltid kan man ju hoppas på att det blir ett stickat varv här och ett annat där.

Idag ringde jag en av mina backup-personer, nämligen minstingen och frågade om han vet något om det nya Android-systemet.
- Det är komplicerat, fick jag till svar tillsammans med en djup suck.
- Men jag ska börja en Androidkurs i måndag.
- Lycka till, sa han.
Och nu är jag rejält fundersam. Är det nya systemet svårt? Eller är det så att det trots allt inte kommer något nytt system? Och blir det igen så att ingenting kommer att fungera i äldre surfplattor och telefoner. Som sagt, jag älskar mitt jobb, men tekniken sätter ibland käppar i hjulet. Och det tycker jag inte om. Jag vill kunna leverera och ge god undervisning. Och då ska inte tekniken komma och strula till det hela.

Idag var jag iväg till mataffären, för jag kom på att jag måste ha en massa lunchmat med mej nästa vecka. Så nu har jag fyllt kylskåpet med soppor och krukor. Antagligen kommer jag att vara utled på mikrovågsugnsmat inom knappa två veckor. Får väl lov att variera med sallader mellan verserna.

I mataffären hittade jag ett ultralokalt bröd i en brun papperspåse. Det gjorde mej lycklig. Hurra!

Hardoms lantbröd. Superduper gott! Dessvärre blev jag så till mej över detta brödfynd att jag glömde köpa den där härliga muminkassen, som jag också skulle ha förutom lunchmaten och kaffepaketen. Suck! Nå, jag får göra ett nytt försök imorgon. Jag blev ju så glad då U från stickcaféet via stickväninnan B, igår hälsade att kassen ännu fanns att få. Ni märker att vår meddelandetjänst fungerar, inte sant? Men sen kan de snälla damerna inte rå för att jag inte klarar av att minnas vad jag egentligen ska ha.

Jag var hemma efter klockan 16.30 och har suttit på balkongen och njutit av den fina, soliga och varma kvällen. Förstås hade jag sockstickningen i högsta hugg, vad annat?
Och nu, nu är det dags för mitt dagliga telefonsamtal till min hulda moder, innan jag igen sätter mej ner med... ja, ikväll får det nog bli Bond igen. Visserligen framkallar han orolig nattsömn och konstiga drömmar, men jag kanske hinner sticka några varv också.

Givmildhetens café

Som jag någon gång tidigare har konstaterat, så är det något alldeles särskilt med stickande människor. Igår på stickcaféet fick jag så många gåvor att jag fortfarande är rörd, tacksam och omtumlad. Det är så härligt att helt oväntat få någonting, som inte kräver en gentjänst av något slag. Och rörd blir jag varje gång någon är snäll mot andra. Det finns så många människor, som går omkring och gnäller för minsta småsak eller gör mycket värre saker mot varann. Därför blir jag alldeles varm om hjärtat varje gång jag stöter på godhet och jag är så naiv att jag tror att snällhet "lönar" sig. Om alla skulle vara lika snälla och givmilda, som deltagarna i stickcaféet, ja då skulle vi nog ha en bra mycket bättre värld. Så låt oss sprida stickcaféer och den goda andan därifrån runt om i världen.

I förra veckans stickcafé frågade jag om tips på garn för halsskydd åt lilla M. Jag har nämligen fått en sådan beställning. U trodde hon hade både mönster och tips på garn, som hon skulle ta med sig igår.

Och som den snälla människa hon är så tog hon med en påse med restgarner. Men det var inte allt! Nej, hon hade stickat ett halsskydd och skrev ner ett mönster åt mej!!! Det mina vänner, det är omtanke, vänlighet, givmildhet och snällhet. Tänk att hon offrade både av sin tid och sina restgarner!
Tack!

Knappt hann jag hämta mej från denna vänlighet förrän E delade ut gåvor.

Bågar till börsar och mönster! Jag valde den här med hjärtan, för jag tycker att den är så fin. Tack E för din härliga gåva!

Om ni tror att gåvorna var slut här, så glöm det. Stickväninnan B delade ut plommon från sin trädgård. Mums! Tack för dem. På hemvägen från jobbet idag kom den nästyngsta på att jag skulle kunna koka dem till sylt för jultårtorna. Då blir det nog godare än den köpta plommonsylten. Vilken fiffig son!
Tack för den fina frukten!

Före jag besökte stickcaféet igår var jag ute på ett annat café och firade sommarhatten. Där fick hattmottagaren och undertecknad en fin pratstund. Men eftersom man inte kan leva endast på tal, så tog vi oss en liten saltig bit. Och förstås behövde vi något sött till efterrätt.

Nyfiket delade vi på en lingonscones. Den var torr och inte riktigt det vi hade väntat oss. Ack ge mej en riktig engelsk scones!

Och så tog vi varsin kakbit, seg och söt tjinuski (kola) som möter salta jordnötter. Mums!

En riktigt fin tisdag hade jag alltså. Och nu, nu ska jag betala lite räkningar och sedan åka iväg till min hulda moder för att få en socka färdigstickad. Det gick ju bra med hatten i måndags, så månne det inte ska lyckas nu också?!

Sommarhatt i september

Äntligen, igår fick jag den färdig, sommarhatten. Så det "lönade" sig att besöka min hulda moder. Hatten överräcktes idag och den passar precis. Skönt!
Mottagaren blev glad. Härligt! Hoppas nu att det blir många soliga dagar ännu i september, så hon hinner använda hatten.

Modell: Virkad hatt, enligt eget mönster i mitt huvud!

Material: Filona papperssnöre från Lappajärven värjäämö

Åtgång: 186 g

Virknål: Nr 5

Det har varit en lång, givande och intressant dag idag. Jag åkte hemifrån strax före åtta på morgonen och återvände hem vid 21-tiden. Hur gärna jag än skulle vilja berätta om den här dagen, så hinner jag tyvärr inte nu. Det är mitt i natten och jag ska ännu ha iväg en text till tidningen samt ett foto och så ska jag skriva ut morgondagens möteslista, leta reda på de kurspapper jag ska kopiera, packa arbetsväskan och....
Gäsp!
Hoppas att ni har haft en skön sömn och god natt!