Ultralokalt bröd

I dag har jag startat en ny datakurs i stan. Den kommer att hålla på varje torsdag ända till den 25.10. Härligt. Andra kursstarten för mej denna vecka om man bortser från tisdagens föreläsning och gårdagens individuella handledning. Känns som om jag kommit igång nu. Och fortfarande gör jag det jag älskar, det vill säga delar med mej av min datakunskap, uppmuntrar, visar, förklarar och hoppas innerligt att jag väcker intresse också.

Nästa vecka kommer det att vara en hel del kursstarter, så det kommer att bli mycket förberedande på kvällarna, förutom då de kvällar jag jobbar. Tyvärr betyder det minimalt med handarbetstid, men alltid kan man ju hoppas på att det blir ett stickat varv här och ett annat där.

Idag ringde jag en av mina backup-personer, nämligen minstingen och frågade om han vet något om det nya Android-systemet.
- Det är komplicerat, fick jag till svar tillsammans med en djup suck.
- Men jag ska börja en Androidkurs i måndag.
- Lycka till, sa han.
Och nu är jag rejält fundersam. Är det nya systemet svårt? Eller är det så att det trots allt inte kommer något nytt system? Och blir det igen så att ingenting kommer att fungera i äldre surfplattor och telefoner. Som sagt, jag älskar mitt jobb, men tekniken sätter ibland käppar i hjulet. Och det tycker jag inte om. Jag vill kunna leverera och ge god undervisning. Och då ska inte tekniken komma och strula till det hela.

Idag var jag iväg till mataffären, för jag kom på att jag måste ha en massa lunchmat med mej nästa vecka. Så nu har jag fyllt kylskåpet med soppor och krukor. Antagligen kommer jag att vara utled på mikrovågsugnsmat inom knappa två veckor. Får väl lov att variera med sallader mellan verserna.

I mataffären hittade jag ett ultralokalt bröd i en brun papperspåse. Det gjorde mej lycklig. Hurra!

Hardoms lantbröd. Superduper gott! Dessvärre blev jag så till mej över detta brödfynd att jag glömde köpa den där härliga muminkassen, som jag också skulle ha förutom lunchmaten och kaffepaketen. Suck! Nå, jag får göra ett nytt försök imorgon. Jag blev ju så glad då U från stickcaféet via stickväninnan B, igår hälsade att kassen ännu fanns att få. Ni märker att vår meddelandetjänst fungerar, inte sant? Men sen kan de snälla damerna inte rå för att jag inte klarar av att minnas vad jag egentligen ska ha.

Jag var hemma efter klockan 16.30 och har suttit på balkongen och njutit av den fina, soliga och varma kvällen. Förstås hade jag sockstickningen i högsta hugg, vad annat?
Och nu, nu är det dags för mitt dagliga telefonsamtal till min hulda moder, innan jag igen sätter mej ner med... ja, ikväll får det nog bli Bond igen. Visserligen framkallar han orolig nattsömn och konstiga drömmar, men jag kanske hinner sticka några varv också.