Nya högar

Igår drabbades vår äldsta son av akut städiver. Själv var jag inte alls pigg på sorterande och städande. Det räckte så bra med de högar jag fick bortstädade på torsdagen. Men han var så ivrig att det var riktigt svårt att hejda honom.

Så nu har jag nya högar på matbordet. Suck! Det positiva är ändå att jag har blivit av med allt elektronikskrot här från mitt arbetsrum. Och jag har stor tom golvyta, tack vare den städglada sonen. En hel del lämnade vi in i pappersinsamlingen igår, alla gamla datatidningar, kursbroschyrer och kursmaterial. Skönt att bli av med det.

Idag har jag dessvärre inte haft tid att sortera i högarna, för jag har suttit framför datorn precis hela dagen. Och nu börjar det märkas att jag inte alls har varit ute idag. Visserligen har vädret inte precis varit det bästa, men lite friskt syre är alltid bra att andas in.

Sonens städiver fortsätter oförminskat, trots att en massa papper ligger och dräller på matbordet. Nu går han titt och tätt in i hobbyrummet och muttrar och mumlar. Hjäääälp! Jag hinner inte börja sortera garn nu inte...

Fullspäckad weekend

Vi har haft H på kärt besök över veckoslutet. Ett veckoslut fullspäckat med program, så fullspäckat att det inte blev något blogginlägg igår.

Under lördag och söndag har det firats Lovisa Open i stan, det vill säga, det har varit hantverkare, pop-up-caféer, loppmarknader och jag vet inte allt vad i hela stan och ute i byarna i två dagars tid. Eller nåja, kanske inte alla loppmarknader höll öppet idag utan nöjde sig med gårdagen då det var nationella städdagen.

I Karlskronabulevarden kunde man ströva i allén och fynda närproducerade livsmedelsprodukter, hemstickat, hemvävt, ull från fårgård osv. Jag kom hem med bröd, blåbärsbulle och en stor burk med inlagda gurkor. Inget garn, nej och inga andra grejer heller. Dubbelmorfar var mycket bestämd på den punkten:
– Vi ska sen int ha någo onödigt, sa han då H och undertecknad steg ur bilen. Vad som är onödigt är ibland svårt att avgöra, men jag var duktig flicka och avstod från att köpa chili och annat liknande, eftersom han inte gillar de produkterna. och då faller de säkert under etiketten onödigt.

På torget kryllade det av besökare och försäljare. Det enda vi kom med härifrån var halsband och armband åt M. Och det var rena rama slumpen att vi råkade hamna vid just det försäljningsbordet.

Vi lämnade stans vimmel och körde österut. Vi hamnade här:

Alltså i Bruket. Här är alltid så vackert. H har aldrig varit här, vilket ju är slarvigt av oss. Men nu har vi rättat till den fadäsen. H hann med besök i kyrkan, på Stallvinden (konstutställningarna) och i hantverksbodarna. H ville också gå på alla broar över älvarmen. H bjöd oss på en sen lunch, tack för det!

Från Bruket fortsatte vi till en riktig kultplats, nämligen

Gulfbaren. Här tog vi efterrätten i form av glass! Här finns många nostalgiska museiföremål inne i baren, gamla förpackningar, flaskor o.dyl.

Vi körde sedan hem via den norra grannkommunen. Väl hemma blev det fart på påkarna för minstingen, den nästyngsta och hans sambo kom på besök. Tur att jag hade köpt blåbärsbulle från ett Liljendalstånd, så jag hade något att bjuda på!

Vi, eller rättare sagt jag, avslutade lördagskvällen med hallon i cider och på havreflarn. Mums! Dagen avrundades med lite handarbete och Beck på TV.

I morse ringde dottern och frågade om hon fick komma hit med sina döttrar. De var självklart välkomna. Förmiddagen gick i ett huj. H åkte tillbaka västerut mitt på dagen och dottern körde iväg in till stan för att kolla läget och understöda de lokala företagarna. Jag hade fått lilla A att somna, så hon fick sin dagssömn och M hade fullt upp med att bygga lego tillsammans med morbror. Det var allt tur att flickorna var här då H åkte, för det blir alltid så tomt då. Saknaden är stor. Det finns inget bättre än att få träffas och umgås. Nu i coronatider är det något man inte alltid kan eller vågar räkna med.

Dubbelmorfar och undertecknad körde på eftermiddagen iväg till stan för att kolla lite hur det såg ut efter dagens duggregn. Tur att gårdagen var solig och fin, så att Lovisa Open, inte regnade bort totalt. Ja, och så var jag iväg till mataffären och köpte kaffe, jag som dricker te!

Nu är det dags för mej att sätta punkt här och skriva lite annat istället.

Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka, en vecka som övergår i höstmånaden september.

Hillevi Mus sockor modell större

För en vecka sedan hade vi flickorna här på besök och då blev det bråttom för mej att fästa de sista garnändarna. M behövde ju få sina Hillevi Mus sockor. Det första paret gick ju till hennes lillasyster.

Modell: Hillevi Hiirisukat, modell 17 i Suuri Käsityötidningens Kesäsukat (Sommarsockor)

Garn: 7 bröder

Åtgång: 66 g

Stickor:  Nr 3½

Jag förstorade sockorna, så att jag lade upp 40 maskor enligt Lankamaailmas tabell med mått för sockor. Och sedan randade jag med ett varv mera, alltså 4 varv per rand istället för tre, som i beskrivningen. Och se på sjutton, sockorna passade nu precis på M:s fötter! Vilken glädje!

Själva stickandet gick snabbt, men...

... det är det här som tar sån tid! Fästandet, ack ja. Det skulle vara så skönt att kunna lämna det här garntrasslet och fästandet åt någon annan. Då kanske jag skulle ha tid med festande istället, eller nåja egentligen mera tid för stickandet!

Idag har vi igen haft glädjen att ha flickorna på besök hela morgonen och förmiddagen. Och nu, nu väntar vi på ännu en flicka, som kommer på besök.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut!

Alla andra gör det

Igår när jag steg upp före jag vaknat, så tänkte jag att nu gör jag det, det som alla andra gör! Jag har inte vågat förut, men nu kände jag mej supermodig. Så det gällde att dra fram verktygen och material. Jag gick till den vackra plåtburken med en iris på och letade. Men nehej, inte hittade jag några verktyg där inte. Var sjutton kunde de vara? Nu gällde det att gnugga de små grå, vilket var svårt med tanke på mitt halvsovande tillstånd.

Efter några lugna djupandningar kom jag på att verktygen kunde vara i den ena rosafärgade projektväskan. Jag tog mej en hastig titt, men nej, inte syntes verktygen till där heller.Tiden gick oroväckande fort och snart skulle jag inte hinna mer. Frustrationen växte och i takt med den växte också det hafsiga planlösa letandet. Satte mej ner och funderade så det knakade. Gick till rosa projektväskan på nytt och grävde ordentligt igenom innehållet. Och se där, där på kassbottnen hittade jag äntligen mina verktyg. Nu var det bara att sätta igång!

Nu gjorde jag alltså, som alla andra gör, åtminstone dem jag följer på Instagram: Jag morgonstickade! Tänk att jag vågade! Och jodå, jag kom i tid till jobbet ändå.

Kesäsukat = Sommarsockor och än är det sommar kvar tänkte jag och lade upp för en ny sockstickning.

På namnsdagskalas

Kära vänner, igår hastade jag från det ena till det andra och så blev ni tyvärr utan blogginlägg. Efter distanskursen, som jag leder här hemifrån, så hastade jag iväg till stan på namnsdagskalas.
Staden bjöd på kaffe/saft och munk, namnsdagen till ära. Träffade förstås många trevliga människor. Tyvärr hann jag inte umgås med alla. En del av dem jag missade skulle jag faktiskt ha haft ärenden åt. Så nu får det bli e-post eller telefonsamtal istället.

En av programpunkterna på namnsdagskalaset var pomologen Gun-Britt Husberg, som berättade om gamla äppelsorter.

Härifrån fick man ta så många äpplen man ville. Snällt, inte sant?

Idag var jag iväg till Mr Tokmannis affär.Tufft lade jag upp två ämbar på kassabandet. MEN, kan ni tänka er, ämbaren var begränsade till ett per hushåll och eftersom jag var alldeles ensam så... Tja, jag fick helt enkelt lämna bort det andra ämbaret. Och inte såg jag Mr Tokmanni heller...

Nu är det nog dags för mej att sticka lite, eller virka... Arbetsdagen är full och nu vill jag inte sitta framför datorn längre, så det så!

Dagens post

Så har en ny vecka igen startat. I morse var jag rätt ofokuserad, för jag hade en massa smådetaljer att hålla reda på och fixa. Knappt hade jag klarat av en sak, förrän följande trillade ner i famnen på mej. Och i ärlighetens namn, telefonen ringde, e-post dråsade in, WhatsApp plingade, liksom Instagram och sms-meddelanden. Så koncentrera sig nu sen. Nå, jag kom en liten bit på väg, men några högar har jag inte hunnit med idag. Fick meddelande om att en tredje kurs nu också är indragen. Men den här gången har jag inte bokat in någonting annat alls den eftermiddagen. Känns, som att jag måste få dra andan lite, för att själv hinna med...

Och efter att ha läst dagens post kommer jag nog att behöva all ledig tid jag någonsin kan få...

Nu kom den äntligen, höstens Novita-tidning på svenska. På pärmbilden en skärgårdsbo från Hangö och en klassisk grå tröja.

Själv föll jag pladask för den här tröjan...

Det riktigt kliar i fingrarna att få sätta igång... Men, men, i vilka färger om man inte vill ha grönt?

Och den här måste jag ju bara få sticka! Det kan ju inte gå åt så väldigt mycket garn, så då borde jag ju nog få köpa några nystan Venla, inte sant?

Tack till stickväninnan B, som uppmärksammade mej på vad som väntade i postlådan. Nu hann tidningen inte ens bli våt i ösregnet!

Och se på sjutton! Nu är det dags för ämbar igen och äntligen har dom på Tokmanni förstått att det ska inte vara något annat än garn i dem!!! Vem bryr sig om ämbar med städgrejer, choklad, Rexona-tvålar... Nä, just det, garn är nog det enda rätta! Men lite har dom missat i varje fall. Det borde vara så att man får proppa ämbaret fullt med nystan för 10 - 12 €/ämbar, inte sant? Tänk vad dom då skulle få se! Inge som skulle stå och köa före öppningsdags.  Allt för att få sitt garnämbar! Kan nån tipsa Mr Tokmanni att Rexona var förra årets grej. Nu vill vi se honom fixa förmånligt garn, i synnerhet, som nystanen nu minskat med 50 gram. Huuu!

Apropå ämbar ännu, så efterlyste faktiskt dubbelmorfar den varan häromdagen. Så jag skulle ju göra honom en tjänst om jag köpte ett ämbar med... hmmm, int nu ändå choklad...

Högar

 URRK! Hur ska jag nånsin få nån ordning på det här?

Högar med material, papper, broschyrer, anteckningar, mat- och bakrecept, mönsterbeskrivningar... ja, jag vet inte allt vad som ploppar fram. Hittade till och med en tre år gammal Jultidning från Allers! Och det finns flera högar kvar ännu att ta itu med. Men, men nu börjar det bli tråkigt och jag har mest av allt lust att bara slänga alltihop, men.. å andra sidan har jag inte stor lust att göra om allt material heller. Suck!
Mycket har jag redan fått slänga, allt Windows 7 och 8 material har hamnat i pappersinsamlingen, så det så. Antagligen är det ännu många fler kurskompendier, som borde slängas... men jag tröttnar ganska fort på sorterandet och då blir det så att jag rafsar ihop allting i en enda mapp, istället för att dela upp det i: Excel, Google, Gmail, Word, Bildhantering osv. Kommer jag någonsin ens att hålla en bildhanteringskurs i framtiden? Och är inte grundkursernas tid förbi nu? Det är ju smarttelefon istället för dator, som gäller, eller hur? Hmmm...
Nån som känner för att sortera?
Ingen kommer ju nånsin att ha nån nytta av det här annan än jag (och kanske, kanske mina kursdeltagare?), så antagligen skulle släng-allt vara en bra strategi?

Till all tur har jag hunnit sitta ute en stund i solen och njuta av att virka!

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan. 
Själv känner jag mej smått stressad, trots indragna kurser. Hur ska jag hinna med allt?

Sysselsatt

Med barnbarn på besök är man alltid sysselsatt. Visserligen gick lilla A fram till ytterdörren ett par gånger och visade bestämt att nu vill hon ut och leka. Men vi lekte också inomhus och då var det minsann fart på:

Här har vi haft både kaffekalas, byggt torn, ätit svamp, ritat, pusslat, läst och lekt lite med den rätt läskiga spindeln. M är skarpögd som sjutton och undrade genast varför den rosa glasskeden inte fungerade! Ursprungligen har ju skeden hamnat i leklådan just för att den där lilla plastgrejen man ska trycka på för att få fina glassbollar är sönder.

Nu ska jag ta itu med något, som jag skjutit upp hela sommaren, nämligen städa databordet. Huuu! Vädret är nämligen perfekt för inomhusjobb.
Men vi har redan kommit ihop oss med dubbelmorfar om vad som får stanna kvar här på bordet och vad som ska dumpas. Han vill absolut ha kvar den urgamla skrivaren, som inte längre fungerar. Morrr! Den tar upp alldeles för mycket plats. Och han använder den som kopieringsmaskin kanske en gång på fyra månader. Och det är urusel kvalitet på kopiorna. Och man får inte längre färg till den gamla trotjänaren från urtiden. Suck! Teknikskrot, som nog bara ska slängas. Utrymmet på databordet behövs för viktigare saker, därmed basta!

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på lördagen.

Blå elefant

Idag har vi haft kärt besök, tre flickor och en blå elefant! Kan veckoslutet börja bättre än med ett besök av dottern och hennes döttrar?
Nej, det kan det förstås inte. Och trevligt har vi haft och fort gick tiden.

Fick besked idag om två indragna kurser nästa vecka. Troligtvis dras ännu en tredje kurs, som kanske, kanske inte startar i onsdag. Lite mera ledig tid tänker ni kanske, MEN jag har redan hunnit komma överens om ett annat uppdrag på tisdag eftermiddag, så glöm det där med ledig tid!

Jag hoppas verkligen att det inte nu har blivit gråt och tandagnisslan hemma hos dottern. M glömde nämligen kvar den blå elefanten!

Nu, nu ska jag njuta av fredagen och sätta mej utomhus och virka lite. Det är på tiden att jag får göra något annat än hänga framför datorn!

Ha det så bra och en riktigt skön fredagskväll!

Tröstegodis

Småningom börjar den här arbetsdagen också lida mot sitt slut, för nu tänker jag dra mej bort från datorn och göra helt andra saker. Dagens distansundervisning gick väl si sådär. Vissa saker är svåra att öva då man inte ses i verkliga livet, så få nu se... Tur att det finns Digihelp och Dataöppet i västra grannstaden och Digiklinik här i stan, så kanske diverse saker löser sig i sinom tid. Alltid kan man ju hoppas på det!

I tisdags då det inte gick så bra, så var jag ju tvungen att trösta mej med någonting. Nog för att cafébesöket i och för sig skulle ha räckt. Det lite ledsamma är ju att jag egentligen inte får köpa någonting längre! Inte garn, inte böcker och förstås inte tidningar. Den varan har jag ju faktiskt nu en hel drös av! Ja, och godis är förstås uteslutet, för att det är så ohälsosamt!

Men, men jag köpte ändå tröstegodis åt mej:

40 olika sockmodeller, hur skulle jag ha kunnat låta bli den här tidningen? Tack till stickväninnan V för tidningstipset!

Nu ska jag njuta en stund av lite uteliv.

Kommunikationsbrist

 Nu har det igen gått två dagar utan minsta lilla inlägg. Jag kan enbart skylla på att arbetstakten är hård och att jag har suttit så långa dagar framför datorn och att det inte riktigt blivit tid över för att göra något så roligt, som att blogga. Höstterminen har dragit igång med en rivstart och i osäkra tecken. Finns en hel drös med saker, som måste tänkas igenom. Det känns dessutom, som om olika institut har gjort olika beslut på basen av vad deras kommuner och städer har gått in för.

Hur som helst, jag startade min första kurs för läsåret igår, en kurs på distans. Och det gick tyvärr inte så bra, för jag kom inte in i mitt eget möte!! Katastrof! Kändes verkligen eländigt med tanke på så mycket tid jag hade satt ned i förberedelser och testande av det ena och det andra. Och ändå, ändå svek mej tekniken när det gällde! ARGH!
Nå, med hjälp av min närmaste chef ordnade det hela upp sig, tack och lov, och kursen kunde starta om än något försenat.

Efter distanskursen trodde jag att jag skulle få mat, för det doftade så gott i hela huset. Det visade sig dock att dubbelmorfar gjort endast en portion och den var åt honom själv.
– Du skulle ändå inte ha gillat det, var hans försvar.
Ååh, så min mage knorrade och morrade. Den ville ha mat och det omedelbums, men... det fick bli en stödmacka, för plötsligt hade alla eftermiddagsplaner omkullkastats av dubbelmorfar.

Jag fick följa med honom till stan, där han uträttade viktiga ärenden. Medan han var på språng, så gick jag till cafèet och fick i mej lite mat.

Samma café där jag förra veckan träffade mina stickväninnor! Den här gången fick det bli getostsallad med hallonvinägrette och blåbärspaj med vaniljsås till efterrätt. Mums!
Och nu ber jag om ursäkt för att här är en massa matbilder istället för stickning, virkningar eller garn, men...

Sedan satt jag där och väntade och väntade och väntade, men ingen dubbelmorfar i sikte. Nej, för vet ni vad? Jo, han satt framför caféets ingång i min Adam-plåtlåda och väntade och väntade och väntade... och jag satt inte ont anande på caféets bakgård. Suck! Det råder kommunikationsbrist här: Jag trodde att han skulle komma efter mej eller ringa. Han å sin sida trodde att jag skulle komma ut eller ringa. Efter 40 gifta år, så borde jag ju ha fattat att dubbelkolla fakta och nogsamt pränta in dem, men det glömde jag i hastigheten igår. Jag hade tyvärr ingen stickning med mej, vilket var dumt, man ska inte gå nånstans utan en stickning eller virkning! Och jag hade massor av saker att göra här hemma, så det var ett slöseri med tiden även om det var skönt att sitta ute och äta.
Och det bästa av allt, en kvinna kom fram till mej helt spontant och sa:
– Du e nog så bra.
Och jag kunde inte annat än stamma fram ett tack! Varför är det så svårt att ta emot komplimanger?
Igår var det precis det jag behövde höra efter förmiddagens teknikstrul. Hur kunde hon veta det? Att jag var i behov av uppmuntran? Tänk så mycket vänliga ord betyder! Vi borde nog tänka på det lite oftare. Tack för att du uppmuntrade mej!

Idag har jag jobbat på, varit ordförande på veckomötet, som blev långt, skött jobbets pappersexercis (nåja, papper och papper, allting finns ju nuförtiden faktiskt i molnet) här hemma och deltagit i en utbildning på distans. Och plötsligt var kvällen över och jag har hunnit virka endast ett varv! Få se om jag någonsin kommer att bli färdig med något projekt.

I morgon får ni hålla tummarna för mej, så att jag klarar av distansundervisningen, tack!

Bråda dagar

Nu har det varit tyst här i två dagars tid och det beror endast på att jag inte riktigt har haft tid med datorn. Dels har vädret varit fantastiskt, men främst så har jag koncentrerat mej på det verkliga livet. Det har varit bråda dagar.

I fredags styrde dubbelmorfar Adam plåtlådans kylare västerut. Första stoppet blev vår västra grannstad. Han hade lite ärenden där och medan fick jag faktiskt gå i godistillverkarnas fabriksbutik. Kan ni tänka er!
Efter det fortsatte vi i lagom snabbt tempo västerut. Besökte graven, plockade upp H från jobbet och hamnade på Motel Marine.

Där åt vi. H och undertecknad valde räksmörgås. Verkligt god och mättande. I glaset vatten, vad annat?
Två unga gossar höll på och ställa upp grejer för kvällens uppträdande. Vi stannade dessvärre inte kvar där för att lyssna på Sam Zimon, som om jag förstått saken rätt ursprungligen kommer från Ingå. Det är nog kanske för modernt för dubbelmorfar och mej?

I staden körde det runt en paketbil med musik, som hördes långa vägar. De spelade dansbandsmusik, men riktigt vad lyckades jag inte riktigt uppfatta. Men en av låtarna lät i varje fall, som om det var Drängarna, som spelade.

Det är vackert i Ekenäs. Mycket vatten, gamla vackra trähus, många uteserveringar och parker.

I en av parkerna står de här minnesstenarna över två Mannerheimriddare. De här stenarna restes på Mannerheims födelsedag 4.6. Året var 2001 och jag undrar om det blev rabalder eller om de beslutande var eniga. De som har kommits ihåg här är Hans Henrik Wind och Tor Robert Lindblad.

H bjöd på god efterrätt i form av hembakad blåbärspaj. Det var fint att träffas och umgås. Vi var inte hemma förrän midnattstimmen var slagen. Tiden går alldeles för fort då man trivs och har trevligt. Det var skönt att komma lite loss från hemknutarna.
Tack till H för en härlig fredagseftermiddag och -kväll. Hoppas att vi snart kan göra om det.

Igår var det molnigt på förmiddagen, så jag bänkade mej framför datorn med de bästa intentionerna att jobba hårt. Knappt hann jag komma igång innan det knackade på dörren och äldsta sonen återvände från stan med kaffegäster. Medan de ännu var ute på gårdsplanen, så rensade jag matbordet i raketfart. Jag kan inte förstå hur det kan samlas så mycket grejor just där. Alla andra har förstås matbordet snyggt och prydligt städat och kan duka upp vad som helst när som helst. Åtminstone påstår dubbelmorfar det. Så att det är liksom endast jag som är slarvig. Jo, jag erkänner, jag trivs med kreativt kaos, men det finns ju gränser även för det.

Idag har det igen gått alldeles för fort och jag har inte hunnit göra någonting. Men ibland måste man bara få njuta av en söndag med lite korsord, virkning och ja, kursförberedelse. I tisdag håller jag terminens första kurs.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.
Nu ska jag försöka övertyga mej om att det endast är några garnändar, som ska fästas och inte över tio stycken och försöka få det jobbet undangjort! Få se, skulle nog vara roligare att festa än att fästa!

Blommigt

Inspirerad av stickväninnan V:s fina rosenblommiga väska, så kunde jag inte gå förbi den här fina blommiga sommarväskan igår:

Den kostade 3,99 €, rena rama vrakpriset. Och det råder förstås ingen tvekan om att jag behöver just en sådan här väska. Den kom genast till nytta redan igår, då mina varor, tvättmedel, kex osv. hamnade i den.

Jag tog en liten titt i garnhyllan och där vet ni, där hittade jag en dam. Och vad händer när två garnomaner står framför garnhyllan? Jo, det blir förstås diskussion om garner. Vi var bägge upprörda, 7-bröders nya nystan är nu 100 g istället för 150 g som tidigare! Vad är det för bluff och båg? Nu måste man ta tre nystan istället för två, som tidigare. Och vet ni vem som då kommer att klaga och säga att:
– Du behöver int mera garn.
Jo, just precis dubbelmorfar ivrigt påhejad av barnen. Suck!

Nå vet ni vad den kloka damen hade gjort? Jo, hon hade köpt de gamla tyngre nystanen till vrakpris från webben. Och hon var så nöjd, så nöjd:
– Nu har jag flera lådor med garn, sa hon och det riktigt lyste om henne!

Tidningar, tidningar

 I söndags kom dubbelmorfar hem med tidningar i parti och minut. Och han hade faktisk köpt en åt mej! Ja, ni läste helt rätt. Han hade köpt en tidning!

Han tyckte att jag behöver hålla lite koll på "borgåtidningen"! Inte alls mej emot. Intressant och kul att lösa korsordet på ett litet kick på söndagskvällen. Jag har ju legat i hård träning med mina Mästarkryss! Och det kan jag tacka H för.

Nå, det var inte enbart köpt tidning dubbelmorfar kom hem med...

... han hade med sig två kassar med gamla veckotidningar! 

Först har de här varit i grann, grannbyn hos prenumeranten, sedan hos hennes dotter, som har gett dem åt min svägerska, som nu i sin tur gav dem åt mej, istället för att föra dem direkt till pappersinsamlingen. Visst är det här återanvändning som heter duga?

Det blev många högar då jag sorterade dem. Dubbelmorfar mumlade och muttrade:
– Du drar sen int ut någo recept eller mönster. Du har redan allt du behöver.
– Nä, nä, sa jag och korsade fingrarna bakom ryggen.
– Vi bläddrar bara lite i dem, innan de far till pappersinsamlingen.
Då stönade jag uppgivet:
– Jo, jo...

Jippii! Tre nummer av den finlandssvenska veckotidningen Kuriren. Och i numret längst till vänster finns till och med en stadsbo, förstås bosatt på landet, så som de flesta stadsborna här omkring.

Jag började bläddra i den äldsta Allasen i samlingen, nummer 2 2018.

Och där hittade jag genast den här supernyttiga gympan! Och nej, tyvärr, har inte hunnit testa den än, men snart, så ska jag nog göra det. Och vilken tur att jag inte behöver några andra redskap än en bok! Tur att jag nu har böckerna i bokhyllan, så kan jag lite variera och testa vilken tyngd och tjocklek, som fungerar bäst.

Trots dubbelmorfars morranden och småsura miner, så är det ändå han som hittills har bläddrat mest i tidningarna. Jag hinner liksom inte riktigt. Jag har ju börjat jobb och det tar konstigt nog en hel del tid! Fritiden krymper...

Tack till svägerskan, som tänkte på mej! Var det inte det ja sa? Man ska omge sig med snälla människor! Hoppas att du också har sådana i din närhet.

En underbar eftermiddag

 Idag har jag tillbringat eftermiddagen i stan i härligt sällskap. Jag har träffat stickväninnorna B och V på café. Och det var minsann på tiden! Nästan fyra timmar försvann medan vi förbättrade världen. Vi skulle faktiskt ha en massa goda råd till de förtroendevalda! Förstås pratade vi om handarbete, frågade efter goda råd av varandra och delade med oss av det vi funnit vara bra. Och så beundrade vi V:s superfina tygväska med röda rosor och spets! Och jag delade med mej av Min Instagram-kunskap, så nu kan vi alla börja samla på trevliga mönster och idéer också i den appen!

Ja, och eftersom vi var på café, så passade vi förstås på att äta:

Jag valde fetaostsallad med citronvinägrette och svart hallonte. God och fräsch sallad med färska blåbär som extra krydda.

Och när man är så duktig att man äter upp hela salladen, så får man efterrätt! Här Tre sorters chokladkaka, som är superdupergod och säkert också hälsosam, eller hur? I glaset har jag Ginger ale, alltså en ingefäradryck. I bakgrunden en mandelcroissant, som inte är min.

Eftersom jag faktiskt är en snäll människa, så tog jag med hem en bit smörgåstårta till äldsta sonen. Och nej, ingen fara, dubbelmorfar äter inte sådan här läckerhet. Han är rädd för vilka "smörjor" (hans ordval), som kan finnas mellan brödvarven!

Tack till B och V, för trevligt sällskap. Det här lever jag länge på. Hoppas att vi kan göra om det någon gång i höst.

Om ni missade Vill du dansa? på TV idag, så kolla in det på Arenan. Härliga killar från landet de där Larz-Kristerz. Hoppas att jag någon gång får uppleva dem live, för de verkar så sympatiska.

Och vill ni lära er lite nya dansmoves, alltså rörelser, så kolla in Boogie-Woogie tävlingarna på Youtube!

Nu är det dags för lite stickning och sedan gonatt. Arbetsdag i morgon.

Åskstorm

Igår kväll satt jag och stickade i allsköns ro, då det plötsligt började blåsa och tvärs över bäcken blev det alldeles vitt. Det räckte inte länge förrän det forsade ner även på vår sida om bäcken.

Det bara smattrade, blåste full storm och bullrade och mullrade. Lika hårt som australiensarna när de sätter igång! Jag hade med hjälp av äldsta sonen fått ut alla kontakter. Dubbelmorfar var iväg på egna vägar och nog lite besviken över att jag inte ville följa med. Till all tur gjorde jag inte det för vem skulle då ha...

... räddat lakanstvätten. Det var ett sjå och kämpande för vinden slet i lakanen och regnet piskade en, men jag lyckades till sist få in dem. Endast ett dynvar smet iväg och måste nog tvättas på nytt.

Lika plötsligt som stormen och regnet kom, försvann de och plötsligt sken solen igen. Men så kom det ett solregn och jag rusade till andra sidan av  huset.

Där hittade jag dubbla regnbågar! Eftersom jag inte riktigt visste var den slutade eller började, så begav jag mig inte på jakt efter den nedgrävda skatten. Då dubbelmorfar kom hem långt senare på kvällen, så undrade han om jag gått bärsärkagång i trädgården då alla ämbar var omkullvälta! Men jag var förstås helt oskyldig.

Lockande

Det är varmt utomhus, hela 29 grader, så jag vägrar att gå ut och plocka några som helst bär. Dubbelmorfar tjatar och tjatar om blåbärsbulle och jag försöker förklara att det är för hett för både bärplockning och bullabak.

Själv tittade jag lite grann på den här:

Men det är också för hett för att leta garn och i synnerhet att börja sticka med dubbeltråd och stickor nummer 20! Och vem vet, jag kanske inte alls har sådant där färggrant garn så det räcker till. Dessutom tittar jag lite tvivlande på fransknytandet! Är det någonting jag klarar av? Får väl försöka locka hit H fort som sjutton sedan OM jag nu börjar med den här filten. Det är framförallt färgerna som är lockande. Och ja, så då det där med grova stickor. Det borde ju gå fort undan då.

Önskar er alla en bra start på den nya veckan!

I postlådan

 I onsdags damp den här tidningen ner i postlådan:

Och jag hittade ganska många trevliga mönster här, bland annat sockor, en halskrage och en tamburmatta av jute. Det sistnämnda blir knepigt att virka för jag har förstås inget jutegarn hemma! Eller jo, pyttelite som räcker till att knyta typ en rosett, men absolut inte så det räcker till en matta. Dubbelmorfar kom med sitt standardsvar då jag klagade över den garnbristen: Du har nog garn.

Och kan ni tänka er, jag tittade faktiskt på symönster! Det är H, som inspirerade mej då hon var här i juni. Det här mönstret är för nybörjare, så det kanske jag skulle klara av?  Då ska man lämna bort de där sprunden i sidorna. Men en randig tunika vill jag då inte ha! Och vem ska rita av mönstret och sedan klippa ut det på tyget med trådriktningen åt rätt håll och rätt sömnsmån och... IIIK! Lättare med garn och stickor!

Och se en sån sjal! Endast räta maskor och lite lyfta maskor. Den här skulle jag nog klara av!

Sen måste jag smått rodnande erkänna att jag inte riktigt fattar vad alla modetermer i tidningen betyder. Ta nu culottes, som exempel. Vad är det? Och vad är en pouch? Är inte det en väska eller vänta nu det är ju en clutch. Hmm... Kanske jag nog ändå inte ska börja sy då jag har nollkoll på allt det här!

Ha en riktigt skön lördag!

Ett verktyg

Idag har jag varit iväg norrut (eller är väderstrecket nordväst?) till den bästa av stadsdelar. Där hälsar alla på en då man kommer körandes eller nåja, säkert också cyklandes eller gåendes. Och varje gång blir jag lika glatt överraskad och rörd.

Jag var iväg längst bort norrut i stan i en liten by, som liksom många andra små byar, har mist all service. Det är det som av någon, för mej obegriplig orsak, kallas för utveckling. Glädjen är dock stor i byn, för i år har hela två barnfamiljer flyttat in!

Jag fick en trevlig pratstund med ett "födelsedagsbarn", som frågade om jag vet vad det här är för ett verktyg:

Om det hade haft lite längre skaft skulle mitt spontana svar ha varit: En ryggskrapa. Men det här är någonting som har använts i köket, men till vad, det är den stora frågan. Vad tror ni att det är för ett verktyg?

Det är hemgjort, äkta gediget hantverk.

Ha en riktigt skön fredagskväll medan ni grubblar vidare!

Hillevi Mus-sockor

Oj nej, oj nej, nu gick det inte bra, inte alls bra. Sockorna jag hade stickat var för små åt M. Och hon som så vill ha dem. De sitter däremot perfekt på hennes lillasysters fot! Nu måste jag nog lägga upp en ny sockstickning fort som sjutton, måste bara kolla nånstans först hur många maskor och hur långa de borde vara för att passa.

Modell: Hillevi Hiirisukat, modell 17 i Suuri Käsityötidningens Kesäsukat (Sommarsockor)

Garn: 7 bröder

Åtgång: 50 g

Stickor:  Nr 3½

Och nu ska ni sen inte se så noggrant på det där som borde vara snyggt broderat. Jag är ingen brodös! Munnen på den ena sockan fick jag riva upp minst tre gånger. Den blev liksom aldrig bra och på något konstigt sätt lyckades jag dessutom sy ihop sockändan. Håhåjaa. Inte lätt det där inte. Och idag lovade jag en mycket olycklig M att: "Mommo stickar nya sockor åt dig!". Eeh, bäst att dra fram garn och sockstickor och försöka på nytt. Skam den som ger sig!

fördelen med att sticka små sockor är ju att det går relativt fort. Nackdelen är förstås att det inte går åt så mycket garn att det skulle bli tal om att köpa nytt!

Hillevi Hiiri (Mus) förekommer i sången Saku Sammakko (Groda). Han begav sig ut på friarstråt och träffade på Hillevi. Jag vet inte om det är en finsk barnsång från början eller om den har blivit det. Jag har lite svårt att tro att man skulle sjunga om en groda, som försöker fria till en mus, för barn. Men vem vet. Det sjungs ju andra smått obegripliga sånger också, som till exempel den om Bonden som körde till furuskog och sedan sköt en kråka, som satt och gol.

Förr i världen

Kära vänner, handen på hjärtat, när har ni senast besökt er hemtrakts museum? Just precis, det är länge sedan, inte sant? Jag rådde bot på den bristen i mitt kulturella liv idag och besökte stadens museum. Där pågår just nu en utställning som heter: Hundra byars bygd. Intressant och givande. En återblick över hur det var förr i världen då jordbruken var självförsörjande.

Och man gjorde ju faktiskt allting själv. Höll får, som klipptes, ullen kardades, linet bråkades och så kom spinnrocken fram. Det gick liksom inte att åka iväg till första bästa affär och köpa lite garn.

Egen säd behövde man både till mjöl och till kreaturen. Det var ett tufft och hårt liv.

Och var man en ung dam, så gällde det också att kunna sy och brodera, för brudkistan skulle utrustas. Annars var man utan hemmets textilier.

Och vet ni, i parken utanför museet, så träffade jag äntligen herr Pargasit livslevande! Så glad jag blev att äntligen få prata med honom. Han tycker att det är tråkigt när det inte finns någon folkdans att filma. Ja någon dans överhuvudtaget. Men, det gäller ju att ta det lugnt och hålla sig i skinnet, så inte coronan sprids på samma sätt som i Sverige! Huu! Fallen har ju ökat också här i Finland, de flesta som smittats nu är under 30 år. De är alltså ute och festar och rumlar runt och glömmer säkerhetsavstånd och allt annat. Inte bra, inte alls bra. Jag vill kunna undervisa i höst och jag vill ha "riktiga" kurser, inte alla på distans!

Riddare

Redan länge har jag längtat efter riddare. Men inte vilka riddare som helst. Nej inte Arn, för han har ju sin Cecilia. Inte heller Lancelot, för han har ju sin Guinevere. eller nåja, hon är ju egentligen inte hans, men...

Inte heller Ivanhoe, för han har ju sin Rowena om han kan hålla sig från Rebecca. 

Nej vad jag längtat efter är fattiga riddare! Dessvärre eller bättre, beror på ur vilken synvinkel man ser på det hela, så har vi liksom inga bullskivor i det här huset, som blir torra. Faktiskt så är det inte alltför ofta vi överhuvudtaget har bulle hemma. Och de gånger vi har, så försvinner den så fort jag vänder ryggen till!

Tursamt nog råkade jag hitta en bullalängd med röd lapp i mataffären igår och idag fick jag äntligen, äntligen mina riddare.

Förstås måste jag fixa dem själv, men ack så gott till efterrätt! Även om jag själv säger det! Visst var det bra att jag tog hand om den där längden, eller hur?

Nu är det dags för mej att röja ut det sista i sovrummet, lägga nytvättade lakan i sängen och sedan packa jobbväskan inför morgondagen. Hoppas att jag hinner virka lite, lite också innan det är dags att krypa ner mellan lakanen.

Ajjo, om ni mot förmodan undrar hur det kommer sig att jag har koll på de ovannämnda riddarna, så beror det enbart på att det måste man om man löser korsord! Dessutom har jag ju läst böcker, Ivanhoe till och med på engelska!