Smått lyrisk

Okej, jag erkänner, jag har gjort någonting, som jag inte borde! Jag har fyndat på loppis online!

Det började med att jag fick syn på den här underbara stickboken när jag satt och slösurfade på min telefon. Jag gillar inte riktigt att köpa böcker på nätet, för jag vill liksom se innehållet och bläddra i dem. Men M har haft med sin Shetlandsbok i stickcaféet, så jag visste direkt hurudan den här boken är. Och det var det, som gjorde att jag stannade upp och började titta närmare på loppisinnehållet.

Den här sjalen föll jag för direkt. Nu gäller det att leta reda på tunt garn och sedan sätta igång. Ja, eller så inte, eftersom det finns så mycket annat som är halvfärdigt.

Det finns några mönster bak i boken och vid varje mönster finns det alternativa sticksätt. I boken finns förslag på olika spetsmönster, som man kan använda när man själv planerar nånting.

Kvinnan, som sålde stickboken hade många olika handarbetsböcker till ett förmånligt pris. Köpte man fem fick man dem fraktfritt. Jag hade svårt att välja, men den här syboken verkade spännande.

Mest finns det kläder för flickor. Här är klara och tydliga instruktioner och ett mönsterark följer med. Någonting ska jag nog klara av att sy härifrån.

Och så fick jag syn på den här och den måste jag ju bara ha. Bra att öva sömmandet med dockkläder och de här borde gå lite bättre att sy än barbiekläder, som är verkligt pilligt.

I den här boken finns också ett mönsterark, så nu är det bara att börja rita av mönstren och sätta igång symaskinen. Jag tror jag börjar med den där lilla väskan till höger i bilden. 😊

Och när jag nu var inne på sömmandet, så kunde jag inte låta bli den här lapptekniksboken.

Men jag vet inte, det ser svårt ut. Kanske om jag syr ett sånt här spel?

Hemgjorda dynor till stolsitsarna skulle inte vara fy skam. De här är gjorda med nån sorts knutar. Kanske för pilligt för mej.

Virkboken var ett säkert kort. Här finns många fina mönster till både sängtäcken, kuddar och dukar samt kantspetsar.

Tyvärr har jag varken tid, tålamod eller garn för det här intressanta gardinmönstret. Men spännande skulle det vara. Synd att vi inte har ett mindre fönster, som jag kunde testa mönstret på i liten skala.

Som ni förstår, så blev jag smått lyrisk av det här loppisfyndet. Och väldigt inspirerad. 

Tyvärr råkade min blick sedan förirra sig bort från böckerna och plötsligt hade jag hittat två garnkakor, som jag bara måste ha. Jag skulle inte ha köpt dem om jag inte vetat precis vad jag ska ha dem till och om de inte hade varit förmånligare med fraktkostnader och allt, än nya kakor i affären.

Nätet är fullt av frestelser och farligheter! Akta er!
Själv hade jag tur att ha råkat på ärliga försäljare, å andra sidan handlade det här inte om så mycket pengar. Stora summor, som jag nu inte har, skulle jag aldrig våga satsa på nätloppisar! Tryggare är det förstås om man kan mötas någonstans och får se varan innan man köper.

Önskar er alla en riktigt fin söndag, höstens första!

Ute på lunch

Oj vet ni, jag tittar och tittar på mina fötter med målade tånaglar i samma nyans, som en av mina skjortor. Jag tycker att fötterna är så fina och skulle gärna visa upp dem för hela världen. Nu är det bisin min som får se på dem, men det gör han förstås inte längre. Han tycker att jag har tjatat alldeles tillräckligt om mina fötter redan. Hrmpf!

Igår kväll kämpade äldsta sonen och undertecknad med underbar teknik, som inte alls fungerade. Bisin min har äntligen visat intresse för Arenan, så redan i början av veckan försökte vi få honom inloggad, men se nej. Då gav vi helt enkelt upp. Jag bytte för säkerhets skull lösenord på mitt Arenakonto och igår gjorde vi ett nytt försök. Det började inte bra, för den sade att den hittar inte hela appen i vår smart-tv. Det var ju fånigt, för den syntes ju alldeles klart och tydligt. Men se nej, den sidan arenan skulle gå till fanns inte. Då blev det dags att kolla uppdateringarna. Jodå, tv:n var uppdaterad, men hur sjutton uppdaterar du appen? Äldsta sonen trixade och mixtrade och plötsligt fick vi upp inloggningsmöjligheten. I princip borde det fungera så här: Ta fram telefonen, rikta kameran mot QR-koden (den där spräckliga fyrkanten), klicka på länken som syns i telefonen och skriv in sifferkoden som syns på tv-skärmen och simsalabim så kan du logga in via din telefon. MEN se nej, det gick inte igår. Det gick inte heller att logga in via fjärrkontrollen, trots att vi gjorde flera tappra försök. Det var fel på e-posten eller lösenordet. Höh, det var det inte alls. Det var fel på systemet och tekniken, inget annat. I morgon gör vi ett nytt försök, kanske, men först ska jag skapa ett eget konto åt bisin min. Få se hur det hela slutar.

Idag har jag varit ute på lunch med min före detta kollega. Ja, före detta, för att jag är pensionär och hon ännu jobbar. Hon körde ner till hamnen/stranden, för vi tänkte testa på maten i Saltbodan. Båda var vi medvetna om att maten där fått mycket klagomål och dålig kritik.

Vi tog det säkra före det osäkra och började med en förrätt.
– Det är sen en liten portion, påpekade servitrisen skarpt då vi inte beställde något annat än grillad hjärtsallad med blåmögelostsås och bränd citron. Vacker portion i vacker blommig tallrik. Men, men, inte minsta lilla blåmögelostsmak!! Snarare nån konstig oidentifierbar smak. Brrr!
Nä, där kunde vi inte bli kvar, så vi fortsatte in till stan.
Så synd att de på Saltbodan inte har kunnat hålla den höga standard de hade förr.

Vi tog ny förrätt på Fylla, ostnachos, som vi delade på. Fylla har börjat med lunch på fredagar. Det visste vi inte så vi valde våra rätter från menyn.

Jag åt en kycklingsmörgås. God och riklig.

Och till efterrätt den underbart goda flamberade glassen. EDIT: Det är friterad glass och inte flamberad, som jag skrev i misstag.
Tror faktiskt jag ska be att få två glassbollar nästa gång. En nästa gång blir det garanterat om jag får bestämma och om företagarna hålls kvar. Håll tummarna att de klarar vintern och skatteförhöjningen.

Hem kom jag på kvällen via både stora varuhuset och mataffären. Bisin min tyckte att det var då en låååång lunch. Må så vara, men vi hade mycket att tala om. Och man ska värna om sina vänner, inte sant?

Önskar er en riktigt fin lördag, sommarens sista dag, i varje fall augustis.

Pratcafé

Kära vänner, igår blev ni utan blogginlägg och det beror på Lilleman! Jepp, ni läste alldeles rätt, Lilleman. Jag hade hedersuppdraget att ta hand om honom igår under sena eftermiddagen och kvällen. Vi kom jättebra överens där han vilade på min vänstra arm när jag satt i gungstolen. En stund var han vaken och fäste blicken på mej, för att komma underfund med vad jag var för en figur. I den blicken finns hela världens visdom. Trots att han är så liten, reagerade han med hela kroppen när jag pratade med honom. När jag försökte hålla honom på min axel, så han skulle få rapa, så gick det inte alls. Han ville titta på mitt ansikte och började därför spänna och vrida på nacken. Det var fullt sjå att hålla honom då och akta hans ömtåliga nacke, som inte riktigt orkar hålla huvudets tyngd ännu. Hans pappa sa att Lilleman brukar göra så. Han vill helt enkelt veta vem han hamnat hos. Lilleman var dessutom så förståndig att han spydde ner pappa och inte farmor. Det tycker jag var snällt gjort!

För övrigt var fadern verkligt förvånad över att Lilleman sov så nöjt i min famn och framförallt att han sov ännu fastän jag lade ner honom i sängen. Förstås är farmors famn magisk. Jag behöver ju inte göra annat än lugnt sitta i gungstolen, alldeles rofyllt gunga lite och njuta av Lillemans närhet. Det är annat med föräldrarna, som ju har femtioelva andra saker att ta hand om och inte alltid har tid att sitta lugnt.

Jag kunde också konstatera att Lilleman brås på farmor, för han ville ha armarna utanför täcket och vifta med dem. Så gör jag också, "viftarmar", säger bisin min att jag har. Han igen drar täcket upp över öronen, så det enda som syns är nästippen och så viftar han med sina nakna fötter istället. Brrr! Tänk att vi har kunnat hålla ihop så länge, trots att vi är så olika!

Lilleman hade en massa spännande djur i sin säng. Den här mjuka dinosaurien har hans blivande gudmor virkat. Det tar nog lite tid innan han börjar gripa efter den eller ugglesnuttisen, som fanns i hans huvudända.

Jag hann också iväg till stickcaféet igår. För min del blev det nog mer av ett pratcafé än något annat. Endast ett varv på min broken seed evighetssocka hann jag med. Men det var härligt att träffa alla fina stickerskor igen. För min del blev det ju en vecka emellan utan stickcafé eftersom jag förra veckan stannade hemma.

Jag åt en skagensmörgås till lunch. Var tvungen att passa på, för nästa vecka byter det till höst/vintermeny och då försvinner den här godsaken.

Eftersom jag åt så lätt lunch, unnade jag mej Annes goda morotskaka till efterrätt. Lyxigt nog fick jag citron till mitt gröna te. Perfekt! 

Jag kom igen hem med så fina saker, som jag fick av U.

Den där lådan till vänster i bilden ovanom den här, är precis vad jag behöver. Nu har jag bättre ordning på trådrullarna och behöver inte öppna varenda papperspåse, för att hitta rätt färgnyans. Jag hade redan börjat fundera på att köpa mej nån sorts låda eller fixa till något av en skolåda. Men så stor trådrullslåda behöver jag verkligen inte. Vilken tur jag har och vilken tur att U finns. Tack för gåvorna.

Den här ljuslyktan var det meningen att jag skulle ge till någon av de yngsta sönerna. Men jag tycker att den är så fin att jag nog behåller den själv. Den kan få lysa på vår balkong eller vid vår ytterdörr. Jag fick också en ampel, men den får nog snällt vänta till i vår innan den kommer i användning. Stort, stort TACK.

Tack också till V, som sålde ett par strumpstickor åt mej. Som ni märker, lite farligt faktiskt att vara på stickcafé! Det blir en hel del grejer.

– Vad är det där, frågade bisin min i morse och pekade på den här högen.
– Garn ser du väl? Närmare bestämt bomullsgarn.
– Ja, det ser jag, men varför ska dom vara på matbordet.
– Nå, för att jag ville se om de räcker till ett projekt jag funderat på.
– Vad kom du fram till?
– Nä, dom räcker inte, tyvärr.
– Nå borde du inte lägga undan dem då?
– Jo, jo, men jag ska bara kolla en annan grej först...

Önskar er alla en riktigt fin fredag!

Borta hela dagen

Kära vänner, idag har jag varit borta hela dagen! Alltså inte så där råddig eller borta i huvudet, utan riktigt frånvarande härifrån hus och hem! Det har alltså varit riktig pensionärsbrådska hela dagen!

Jag inledde dagen med att åka norrut till grannkommunen. Parkerade bilen och stod sedan villrådig och visste inte vart jag skulle ta vägen. Det var första gången för mej, så jag fick ringa till fotvårdaren och fråga vilken dörr jag skulle gå in igenom. Och se där fanns hon, fastän det ute på husväggen stod TANDLÄKARE med stora bokstäver.

På andra sidan husväggen hittade jag de här stickade gynnarna, med halsduk på! De satt där så stolt på soffkarmen i väntrummet.

Jag har alltså äntligen, äntligen kommit mej iväg till fotvård. Och det var riktigt, riktigt skönt. Det gick dessutom fortare än kvickt, för vet ni vad? Jo, mina fötter är i bra skick. De behövde ingen omgång alls med slipmaskinen. Så för fotvårdaren återstod endast att klippa tånaglarna och eftersom hon hade tid, så lackade hon dem allt med detsamma, fastän det nu inte hörde till. Synd att jag nu har så fina tånaglar, men inga sandaler! Snyft.

Det var första gången vi träffades, fotvårdaren och undertecknad. Vi talade lite om ditt och datt, bland annat att hennes son nog gått i högstadiet tillika som vår yngsta osv. Plötsligt öppnade hon sig för mej och talade om svåra saker, saker hon inte brukar tala om och framförallt dela med andra. Efteråt blev hon lite till sig och undrade vad det är med mej, som gjorde att hon vågade lita på mej och anförtro sig åt mej.
– Du är en god lyssnare, sa hon.
Det visade sig att vi har en gemensam erfarenhet, en sorg, som aldrig går om. Det visade sig också att vi hade tacklat det hela på samma sätt. Innan vi skildes åt konstaterade vi att det var skönt att få prata.

Skönt var det också på eftermiddagen då jag hade träff på Tuhannen Tuskan Kahvila.

Den här gången slog jag på stort och valde sunki, caféets special, munk med saltigt innehåll: Kokt ägg, tomat, gurka, saltgurka, salladsblad och nån sorts remouladsås. Helt okej, kanske inte min absoluta favorit, men bra att ha fått testa, så jag vet till nästa gång. Till efterrätt valde jag den gudomliga rabarbertoscakakan. Jag fick sista biten.
Se så fin tekanna i tekoppen. Jag valde grönt te med citron.

Så skönt att sitta ute där på deras gård och låta samtalet flyta kravlöst på. Vi bestämde att vi ska träffas på nytt om tre veckor, för det är så här pensionärer borde göra, alltså träffas ute på café.

Från stan körde jag direkt till grannbyn och hälsade på barnbarnen. Nu har Lilleman fått sin ugglesnuttis. Inte för att han precis var medveten om det hela. Han sov i min famn, gnydde lite och började smacka, för nu skulle det vara mat. Storasyster hade bråttom att först leka med pappa och sedan med mamma. Det passade ju bra när jag var där och de hade händerna fria. Blöja vågade jag inte byta på Lilleman, för jag kommer ihåg vad mina egna söner brukade göra vid blöbytet! 😊
Jag skulle faktiskt kunna sitta där i grannbyn varje dag och hålla Lilleman i famnen. Men jag ska försöka vara förnuftig och avhålla mej lite grand. Man vet aldrig när Lillemans föräldrar får nog av den efterhängsna farmodern.

När jag kom hem strax före 19.30 ikväll, var bisin min själaglad. Nä, nä, inte över att se mej, utan för att han hade bytt några ämbar med sand (sandningssand till i vintern!) mot ett ämbar med päron. Och nu, nu håller han på med att jag ska koka ingefärapäron åt honom. Håhåjaa, han håller på att gå i barndomen, eller vad tror ni?
Jovisst kommer jag själv också ihåg från barndomen att de där päronen var goda. Men jag är inte riktigt säker på varför. Det kan ju hända att det inte fanns så många efterrättsalternativ i barndomen?
Hur som helst, i natt blir det inte inkokta päron, för jag har ingen ingefära hemma, ingen annan än den jag har i den där hälsosamma yoghurtflaskan!

Önskar er alla en riktigt fin onsdag.

En flaska om dagen

Lugn, bara lugn, jag har inte fallit för promillehaltiga drycker. Nej, inte alls, utan det var så här:
Senast jag var iväg till mataffären hittade jag en ny yoghurtförpackning, som jag nappade med i farten.

Det här lär ska vara rena rama hälsobomben! Och det behövs endast en flaska per dag. Den sänker kolesterolet och ökar motståndskraften. Dessutom är här tillsatt B12-vitamin. I morse beslöt jag mej för att nu ska jag börja leva hälsosamt och faktiskt dricka en flaska om dagen! Särskilt gott kan jag inte säga att den smakar. Men när har nu nånting som är hälsosamt varit gott? Citronsmaken är helt okej, men ingefäran är för stark i den här blandningen, åtminstone för mina smaklökar. Och nej, lugn bara lugn, det här var nog det hälsosammaste jag har ätit idag. Resten är rätt långt det gamla vanliga! 😊

Igår sov jag länge och jag kan glatt medge att det berodde på bisin mins bärplockning!

Jag var rädd att jag skulle bli tvingad att rensa de här blåbären. Men till all tur var han nästan färdig med dem då jag kravlade mej ur sängen efter halvtio. Ibland lönar det sig att skynda långsamt. Enligt uppgift ska de här bli blåbärssylt. 

Det är fortfarande stiltje i min virkning. Jag började på en ny rundel idag. Den vill inte alls. Den krumbuktar sig och lever sitt eget liv. Suck! Jag borde ha hållit mej till mormors- eller farmorsrutor och inget annat!

Nu ska jag kolla på Google maps vart jag riktigt ska iväg i morgon på förmiddagen. Spännande.

Hoppas att ni alla får en fin tisdag!

Virkad ugglesnuttis

– Vad håller du riktigt på med, frågade bisin min då han såg mej sitta och virka på en ugglesnuttis.
– Ingenting, svarade jag helt lugnt. Vis av erfarenhet vet jag vid vilka tillfällen det lönar sig att vara tyst. Hur det nu råkade sig, så fick bisin min syn på bilden av ugglan i mönstertidningen.
– Det där är helt onödigt, fnyste han. Jag hummade bara lite till svar, för jag visste att han hellre skulle ha sett mej städa, laga mat, torka damm, alltså en massa tråkjobb. Suck!

Allt nog, så lämnade jag ugglan i fred på tok för länge. Men igår blev den äntligen färdig efter en del petande, fästande, stoppande och sömmande.

Modell: Pöllö uniriepu, modell 54, s. 77 i Kauneimmat käsityöt nr 7/2022

Start: 8.8.2024

Färdig: 24.8.2024

Garn: Rainbow Cotton 8/8 från Hobbii, Cotton Soft från Novita och restgarn

Åtgång: 68 g
Virknål: Nr 3 och 3½

Design: Jonna Kirjavainen

 

Det blev faktiskt en hel del petande och knåpande innan jag fick ugglan på plats.

 

Och förstås fästande, och det trots att jag redan under arbetets gång fäste en del. Vet inte riktigt vad som ska hända med den här. Kanske den kan användas, som snuttis eller så inte. Det får tiden utvisa, när jag hunnit ta mej till grannbyn. Gissa vem som ska få den?

 

Idag har jag varit riktigt superlat. I knappa 20 minuters tid funderade jag i morse på om jag skulle åka in till stan. Tänk, gå på loppisar, besöka caféer, köpa ost och sylt... Kom dock fram till att det är bäst att inte alls utsätta sig för frestelser! Jag tillbringade istället eftermiddagen med att sitta ute på terrassen och njuta av livet. Jag försökte virka, men efter ett varv, som blev helt fel och som jag fick riva upp, lade jag virkningen tillbaka i projektväskan. Lät istället tankarna flyga fritt medan ögonen vandrade över fälten. Solen sken och vinden ven, livet var skönt i största allmänhet.

Nu mullrar åskan svagt på avstånd, så resten jag tänkte dilla om här får allt vara till en annan dag.

Önskar er en riktigt fin start på den nya veckan, faktiskt sommarens sista. Tänk så snabbt sommaren har gått.

Ton i ton

Egentligen skulle vi vara i Kabböle nu ikväll, bisin min och undertecknad. Men han sa att han inte riktigt orkar och till det sa jag inte så mycket annat än "Jaha" och så var den lördagskvällen förvandlad till nånting helt annat. Inte mej emot å ena sidan, å andra sidan skulle jag gärna ha lyssnat på det lokala countrybandet Nashville Forgetters.

Bisin min försvann till lingonskogen vid 16-tiden och återvände strax före 20.30. Duktigt jobbat. Han sa att det var riktigt varmt och skönt i skogen och han hörde till och med musik. Det är grannen, som har fest och vinden ligger på åt skogen till.
Men om ni hör ett förskräckligt vrål i morgon, så är det jag som protesterar mot att igen vara tvungen att rensa bär. Jag har helt andra saker jag vill göra, så det så.

I morse när jag äntligen vaknade strax före tio, var jag så förvirrad att jag inte visste vad det var för dag. Jag lämnade också min smartklocka på nattduksbordet när jag började tassa omkring här i huset. Sen när jag satt mej ner och skulle kolla vad klockan var, så var vänstra handleden helt tom!

Förvirrad var jag redan i natt vid tretiden då jag vaknade och gick till toaletten. Jo, alltså i den här åldern är det allt bäst att gå på toa för säkerhets skull, liksom. När jag låg i min säng igen och just skulle till att somna spärrade jag upp ögonen och började fundera: Hade jag släckt lampan? Inte en susning. Först tänkte jag att jag struntar i det hela, världen rasar inte ihop om det lyser på vår toa. Men sen insåg jag att bisin min skulle gnälla om det där hela tiden, så det var bara att pallra sig upp ur sängen och gå och kolla. Förstås var det mörkt och tyst i vessan, precis, som  det ska vara. 

Följande gång vaknade jag strax efter halvsju. Igen tog jag ett varv via vessan och så skulle jag bara ligga  ner och vila en liten stund. Jag var säker på att jag skulle vakna sådär en åttatiden. Men så blev det ju inte alls. Fortfarande tycker jag att det är så skönt att få sova. Svägerskan hade dock snappat upp nånstans ifrån att det inte är bra att bli och ligga så länge. Hon brukar se på ett svenskt program, som heter Studio 65. Kanske det var därifrån? Tidigare kunde jag faktiskt inte ligga så länge. Men nu är det så skönt och det tack vare att vi investerade i nya madrasser.
Men lite betänksam blev jag på förmiddagen då bisin min kom hem från grannbyn och berättade att halva byn redan var ute klockan åtta och motionerade. Det är väl så man borde göra för att må bra?

Vi hade rart besök här på eftermiddagen då flickorna tittade in. De hade varit och hälsat på sin nya kusin.
– Jag fick hålla honom, sa A glatt. Storasyster M ville inte ha kusinen i sin famn. Och så berättade de att saften morbror bjöd på smakade precis som moffens! Tänk så konstigt! Vem månne har kokat familjens saft? 😊

Flickorna hade för övrigt riktigt roligt utomhus tillsammans med moffen. De hittade bland annat nyckelpigor, fjärilar, en tusenfoting och en ödla. Allra roligast var ända att få ta upp potatisar ur landet och sen få ta hem dem. Hoppas att det blir en god söndagsmiddag.

Igår lappade jag lite hål. Nej, alltså inte hål i tänderna, utan i sockorna.

Dom är rätt slitna, de här sockorna, som min hulda moder har stickat åt mej. Jag lappade de största hålen, men inser att snart är sockbottnen ändå utslitna. Snyft!

Tänk vilken tur jag hade som fick stora restgarnspåsen! Där hittade jag ett litet rosa nystan ton i ton med sockan. Än en gång får jag tacka stickväninnan V, som hittade precis vad jag behövde på stora loppiset i stan!

Hoppas att de nu håller ett litet tag till. Bäst att endast använda dem som nattsockor. Nya bottnar kommer jag då inte att sticka, eventuellt sparar jag skaften.

Jag har för övrigt alltid talat om melerat eller mångfärgat garn. Men det heter multifärgat om det är fråga om många olika färger i samma nystan. Det kunde jag läsa i en rikssvensk sticktidning. Varje dag lär man sig någonting nytt.

Nu ska jag gå ut och se på månen!
Ni får ha det så bra. Njut av söndagen!

Kiosklitteratur?

Vet ni, jag har fullt upp med att försöka få lite lugn och ro, liksom riktig pensionärstid för mej själv. Är det inte saker som bisin min vill att jag absolut ska göra, så dyker äldsta sonen upp med diverse idéer. Och det är förstås alltid skyndsamt och det ska förstås utföras mitt i mina egna projekt. Suck!

Idag höll det faktiskt på att gå överstyr när jag försökte navigera mellan tre olika viljor. Jag höjde till och med rösten! Då tyckte bisin min förstås att jag alltid är så taggig när nånting ska göras eller han ber om nånting. Haaa, lite framförhållning skulle inte alls vara tokigt och alltså info på förhand. Jo, det är roligt med överraskningar och inte ett alltför fastspikat dagsprogram, men det finns gränser. 

– Aj, du ska riktigt köpa kiosklitteratur, sa yngsta sonen i måndags i ÖoB när jag slängde ner de här två pocketböckerna i vår köpkorg. Han fick ett hummande svar av mej just då. Men nu efteråt har jag börjat fundera, vad är egentligen kiosklitteratur? Knappast de här böckerna väl? Visserligen är den till vänster en deckare, men ändå...
Finns det alltså fin litteratur och dålig eller "ful" litteratur? Eller är det enbart snobberi?
Där fanns också boken Det slutar med oss. Den är kanske kiosklitteratur? Jag har förstått att den handlar om familjevåld, så den vill jag inte läsa, åtminstone inte just nu. Boken är åtminstone en kioskvältare, så jag är skeptisk, mycket skeptisk. Jag brukar sällan ha samma åsikt om böcker som alla andra har. Jag är ibland för kritisk och analytisk när jag läser. Oftast saknar jag helt enkelt tuggmotstånd i boken eller så är personerna så ytligt beskrivna att det aldrig blir spännande att följa med deras liv och leverne. Få se om och när jag orkar börja läsa de här böckerna. Hoppas att de är så medryckande att jag blir indragen i boken och har svårt att lägga den ifrån mej!

Jag borde förstås inte ha köpt de där böckerna, för här finns redan alldeles för många av den varan i vårt hus. Förresten, tänk så tokigt, jag får inte köpa garn, inte tidningar och inte böcker och något annat är jag inte precis intresserad av. Bisin min får nog köpa allt möjligt, senast idag köpte han två begagnade motorsågar. Han försvarar sig med att han behöver dem för att kunna utföra sitt sågarbete. Hmm, han har ju redan sågar från förut, så varför måste han köpa ännu mer?

Idag har jag varit iväg med äldsta sonen och veckohandlat, både besökt det lokala bageriet, stora varuhuset och stora mataffären. Allt gick smidigt och bra. I morgon tror jag att det är bäst att hålla sig borta från stan, för det är Historiska Hus evenemanget.

H har varit och hälsat på oss ikväll. Härligt, fast det nu blev en mycket kort visit den här gången.

Önskar er alla en riktigt fin lördag.
 

Efterdyningar

Kära vänner, igår blev ni utan mitt blogginlägg. Det beror på två B:n, Bisin min och Blåbär.

Jag var tvungen att rensa de här bären och det tog alldeles för många timmar i anspråk. Det blev inte alls så många timmar över för mina fritidssysselsättningar, ja, alltså, egentligen blev det ingen tid över alls. Så nu är det nog frågan om, ifall det är bra att vara pensionär eller på jobb?

Tidigt i morse började bisin min koka blåbärs-odon saft. Odonen hade han själv rensat och det för att där var mindre mängd. Odonen är superhälsosamma fick jag höra både i tisdags, igår och i morse. Och till det kan jag inte säga så mycket annat än ja, ja.

Sju saftflaskor blev det om man räknar in miniflaskan där längst framme! Troligtvis är det slut på saftkokandet nu, för åtminstone är det slut på våra glasflaskor!

Jag inbillade ju mej att det skulle vara bäst hemma, men natten mellan tisdag och onsdag sov jag riktigt dåligt. Jag snorade och hostade så pass mycket att jag inte vågade riskera mina medstickerskor hälsa, utan valde att stanna hemma från stickcaféet. Och det var riktigt synd, för det visade sig att min lilla "förkylning" inte var annat än sviterna från båtens luftkonditionering. Yngsta sonen konstaterade nog att jag hade kallt i hytten, men själv tyckte jag det var skönt att ha det svalt när jag skulle sova!

Lite reflektioner från kryssningen:
Bränslepriset i Stockholm var samma i kronor, som vi betalar här i euro, alltså varierade från ungefär 2 sek/l till nånting med 1,8 sek/l.
Jag klarar inte av svenskan i Stockholm! Ja, det är sant, för jag uppfattade inte vad taxichaufförerna sade! Tänkte först att jag har nedsatt hörsel, men det visade sig att sonen inte heller riktigt förstod vad som sades.
Birger Jarlsgatan fick mej att må smått illa. Utmed den gatan finns alla lyxaffärer såsom Prada, Louis Vuitton, Chanel osv.
– Jag skulle aldrig våga gå omkring med en väska som kostar över tusen euro!
– Då är du inte tillräckligt rik, konstaterade yngsta sonen helt lugnt. Må så vara, men jag känner ju inte ens till alla de där hippa modemärkena och bryr mej faktiskt inte heller om dem. Jag uppskattar inhemska klädmakare och allra helst skulle jag vilja sy mina kläder själv, men det lär nog inte bli av. Det blir för dyrt att öda med tyg när jag syr misslyckade experiment.
På båten var det stor skillnad i personalen på buttra finnar, som inte riktigt ville tala svenska och väldigt hjälpsamma och serviceinriktade personer med svenska som modersmål. Jag önskar förstås att det inte skulle vara så, men det kan inte hjälpas.
Det var skönt att det var tyst och lugnt i korridoren och inget fyllehärjande på natten.
Lagom mycket folk också, för det blev aldrig långa köer till hissarna. De där hissarna tycker jag var lite förvirrande, för med vissa kom du inte ända upp till tionde däcket. Det gällde alltså att vara observant och inte hoppa in i fel hiss!
Och förlåt mej, jag är egentligen ingen rasist, men i ärlighetens namn blev jag jätteirriterad vid frukosten på måndag morgon då asiaterna kilade i kön. Yngsta sonen hade lite roligt åt mej och försökte förklara det där med olika kulturer, men jag var så hungrig att jag verkligen tyckte att alla snällt skulle vänta på sin tur! Morrr!
Sen märktes det förstås att vi är äkta lanttisar, för när vi kom till kassan i tax freen, så räckte vi båda fram våra hyttnycklar. Vi väntade oss att det på något sätt skulle märkas att nu hade vi tagit var sin flaska starkt. Yngsta sonen frågade ännu om flaskorna kunde vara på samma räkning eller om de skulle betalas skilt. Till all tur var killen i kassan vänligheten själv och förklarade att vi får köpa precis vad vi vill och hur mycket vi vill. Det bryr sig inte om det på båten. Det är finska tullen, som granskar och går igenom att ingen smugglar nånting.

Och mitt packande då? Jo, inte en endaste en bokstav fyllde jag i korsorden i den medhavda Allerstidningen. Men jag läste i den åtminstone! Det extra paret skor jag hade med använde jag aldrig, inte heller klänningen, för vi gick ju aldrig på nån fin restaurang. Båda paret extra byxor blev oanvända, likaså två blusar. Men de var bra att vira in flaskorna i när vi skulle ha dem i land i kappsäcken. Min rock behövdes heller aldrig och bra så!
Och stickningen? Tjaa, inte fick jag sockan färdig, för jag stickade knappa fem centimeter. Men skaftet är i alla fall färdigt. Och det är alltid lugnande att ha en sockstickning med sig, utifall att...

Som tradition brukar vi ha att hämta hem små gåvor när vi har varit på resa, oftast som tack för kattvaktandet. Men också för att glädja vår närmaste familj. Det hör liksom till på något sätt. Och nu är det ju särskilt roligt när det finns barnbarn att skämma bort. Men det är bäst att inte bli alltför medvetslös i tax free affären. Priserna är inte alltid förmånligare än på land. Ofta blir det ju lite lurigt också då man får mängdrabatt om man köper tre förpackningar eller två, men lite handlade vi. Förmånligast skulle det ju ha blivit om vi istället skulle ha hållit oss till ÖoB. Måste komma ihåg det om det blir nån nästa gång.

Från ÖoB köpte jag den här kexchokladen. Jag borde ha tagit några till, för det är roligt att ge bort sådan här godis. Men man kan ju inte släpa på hur mycket som helst heller.
En kexchoklad försvann redan igår då äldsta sonen var iväg och hälsade på sin faster.

I morse gav jag den här tvättlappen åt bisin min. Först svor han, men sedan tackade han när det gick upp för honom att den är nyttig! 😊
Tvättlappen är också från ÖoB.

Jag investerade i de här cederträringarna och hoppas att de ska göra nytta i mina garnlådor. De här är också från ÖoB, så det finns mycket nyttigt där i den affären. Här hos oss får man åka iväg till västra grannstaden och besöka Rusta om man vill ha cederträ som skydd i garderoben eller garnlagret.

– Aj, du köper en t-shirt med boomer humor, sa yngsta sonen då han såg mej nappa den här i tax free shopen.
– Ja, för så här säger alltid din pappa!
Tyvärr blev bisin min sur över den här gåvan.
– Jag ska int ha nya kläder och absolut inte t-skjortor med text på.

Småsur blev han också över lakritsen som yngsta sonen hade inhandlat i Hemköp.
– Jag ska int ha lakrits. Man får högt blodtryck.
Tur att yngsta sonen inte hörde det. All sorts lakrits har alltid tidigare varit faderns favorit, så hur skulle den stackars sonen ha vetat att plötsligt är det något annat som gäller.

Men glad och nöjd blev bisin min över att få sin absoluta favorit, Fazers blå.
Åt mej själv köpte jag förstås två påsar med hallonbåtar. De påsarna har jag inte öppnat ännu, för så snål är jag ändå inte!

Det blev inget fika i Stockholm och ingen glass heller, tyvärr.

Till all tur kunde äldsta sonen igår bjuda på glassbåt från Sia!

– Den där borde du ju ha köpt i Sverige, konstaterade yngsta sonen då jag i tisdags handlade den här i mataffären i västra grannstaden.
Och jo, han hade helt rätt, men jag vägrade åka rulltrappor ner till pressbyrån i tunnelbanestationen. Eftersom det inte fanns någon hiss fick det vara för min del. Lite synd, för tänk om jag missade massor av stick- och virktidningar? Men å andra sidan, här i vårt hus finns redan mönstertidningar i överflöd.

Och lugn, bara lugn, kappsäcken är tömd och Snorkfröken på sin plats vid sängändan. Det fixade jag igår. Få se om hon alls kommer ut på flera äventyr...

Önskar er alla en riktigt fin fredag!

Borta bra...

... men hemma bäst.

Ja, nu är jag tillbaka från min lilla tripp till Stockholm, en härlig födelsedagsgåva av dottern och yngsta sonen. Han offrade också två av sina semesterdagar på mej, vilket jag är verkligt tacksam för. Vi startade strax efter klockan tolv i söndags och var hemma idag efter klockan tretton.

När vi startade i söndags stannade vi redan i stan och testade stadens nyaste hamburgarställe. Rolls öppnade i lördags vid Ankkurituuli. 

Lunch behövde vi, för det var långt till ombordstigning. Vi valde PaPa och den var innehållsrik, så innehållsrik att jag åt den med kniv och gaffel. Skulle aldrig ha lyckats gapa så stort att jag skulle ha fått den i munnen annars.

Sedan raka spåret till Olympiaterminalen, in i parkeringsgrottan och så trava på från bilen till terminalen. Jag såg mej om efter lämpligt ställe att sitta på och skulle ha valt en soffa om inte sonen varit så fiffig och valt en plats med stolar och bord.
– Du vill ju sticka eller hur, frågade han.
Det var så mycket bilar i rörelse när vi var i Helsingfors, att vår väntetid i terminalen blev endast 45 minuter lång. Det tycker jag att var bra beräknat.

Och så gjorde jag som alla asiater, fotade "vår" båt Silja Symphony. När den här började trafikera med promenadstråket i mitten av båten var det jättehäftigt!

Ända sedan Estonia följs färjorna numera åt, så att de finns nära varandra om något skulle hända. Viking låg före oss både på väg till och från Stockholm.

Hytten var på tionde däcket och i mitten av gången, så det gällde att traska på och det var ingen skillnad från vilket håll man nalkades, det var alltid lika långt ändå. Vi hade varsin hytt och det var riktigt skönt!
Något motorljud hörde vi inte så där högt uppe.

Från hyttfönstret hade vi utsikt över promenad stråket.

På kvällen och en del av natten var det ljusshow, som gällde. Men den störde åtminstone inte min nattsömn.

För sonen är det här med att åka färja inte en stor upplevelse, för han kvistar över till västra grannlandet med jämna intervaller. Han vill inte flyga. Då får det bli båt istället när han å jobbets vägnar ska till Stockholm.

Själv har jag som sagt inte varit till den kungliga huvudstaden på många herrans år.
Lite oklart vad vi skulle göra så där på söndagskvällen på båten, så hur det nu var hamnade vi i puben.

Och vi inledde lite försiktigt med en cider, sonens och förstås en GT. Men gurka i en GT? Nej, tack!

Vi studerade de där reklamerna som stod på varje bord och beslöt oss för att testa Diplomatico Spritz. En riktigt god romdrink.

Sedan fortsatte vi med Benriach Penicillin. Man måste ju hålla sig frisk! Det var en spännande drink med en smått stickande nästan bitter smak.

Jag avslutade det hela med en tranbärslonkero och sonen smakade på en jägermeister blandad med red bull. Och lugn, bara lugn, vi knaprade på jordnötter, för att få någonting saltigt i oss. I puben dracks det för det mesta öl, cider och lonkero, så de var inte så vana att blanda drinkar, påstod en av bartendrarna lite ursäktande. Hur som helst, där satt vi och hade det riktigt skönt och ingen som helst brådska nånstans.

Men småningom gjorde sig hungern påmind och vi gick till Fast Lane. Det fanns inte riktigt något annat som sonen var intresserad av. Eller jo, nog grillrätter, men han tyckte att de var på tok för dyra.

Så det fick bli ris, höna, kimchi och en jättegod yoghurtblandning. Kimchin lämnade jag kvar, för den innehåller chili. Min höna var lite torr, men så är det ju, man får vad man betalar för.

Till efterrätt valde sonen åt oss chokladkaka. Nu var hans torr och min riktigt god.

Mätta och belåtna vandrade vi runt i butikerna och avslutade med ett varv i tax freen, så vi skulle klara natten. Vi var överens om tidigt sänggående och i det här skedet var det ännu oklart vad vi skulle göra på måndagen!

Det bestämde vi först vid frukosten. Självklart skulle vi gå i land, skulle ju ha varit minst sagt konstigt annars. När vi kom ut ur terminalen i Värtan stod det en gubbe i sådan där gul väst och förklarade att taxibilarna i den där raden var alla pålitliga. Vi gick fram till den första bilen, som råkade vara en Tesla. Chauffören ville ha 35 euro för att skjutsa oss till Sveavägen. Bra pris tyckte jag för det skulle bussbiljetten ha kostat också. Men ack, vad jag inte tänkte på var att kronan är ju svag, så det var inte alls klokt att betala med kontanter! Så månne vi blev lurade i alla fall?

Hit hamnade vi, till ÖoB, rekommenderat av H. Tack för tipset. Sonen var inte särskilt imponerad av den affären. Här var dock godiset betydligt förmånligare än på båten. Vi borde inte ha varit i tax freen föregående kväll, men det kunde vi ju inte veta då.

Från en tygaffär köpte jag de här fem mjuka norska garnnystanen, 50 % bambu och 50% bomull.
Vi var ännu in i Baby World, fastän Lilleman inte behöver vare sig kläder eller nånting annat, men...

Dags för lunch och vi gick lite på måfå och studerade menyer tills vi kom till Hötorgets kvarterskrog. Där stannade vi äntligen. Sonen åt dagens, en kötträtt och jag åt veckans vegetariska, getost med couscous, myntasås och zucchini. Riktigt gott. Det var litet och trångt och fullt av människor. På min högra sida satt två män och talade om implementeringar, leverantörer, kunder, microsofts krav, incitament, projektledare osv.

Nu ville sonen tillbaka till båten, trots att det ännu var några timmar tills den skulle avgå. Vandring över Hötorget, titta på statyn och så taxi till Värtan terminalen. Åkte förbi alla ställen man mest bara ser i TV och med gatunamn från Monopol.
Grötig trafik i Stockholm, mycket beroende på allt byggande.

Vi gick till våra hyttar, sonen funderade om han skulle vila eller gå ut och vandra för att få ihop sin dagliga stegmängd. Han knackade på min dörr och meddelade att han skulle nog gå av båten en gång till och undrade om jag klarar mej. Jodå, jag bestämde mej för att gå ut på däck och sitta och sticka en stund, för det hade inte blivit mycket av den sysselsättningen tidigare.

Sonen gick till Hemköp, för att köpa de här rånen åt mej. Min stora favorit ända sedan jag var första gången i Sverige tillsammans med min mormor och morfar.
Sonen är så rar, som tänkte på mej. Tack för det!

Jag satt ute på akterdäck och stickade. Sonen var tvungen att ringa efter mej, då han inte visste vart jag hade försvunnit. Där ute satt vi sedan och följde fascinerat med båtarna och i synnerhet ett bärplansfartyg. Spännande, vi borde ha haft kikare...

Hejdå Stockholm. Nu åker vi iväg!
 

Den här gången åt vi på Sushistället. Jag valde räksmörgås de luxe. Jösses vad mycket här fanns att äta på den här, hela två ägg och räkor i parti och minut. Räckte bra till som middag!

Efterrätt åt vi lite senare igen på Fast Lane. Uppfriskande med fruktsallad.

Vi gjorde ett sista och slutgiltigt varv i Tax freen innan vi tog oss till baren på däck åtta och satte oss i fören med fin utsikt.

Så det var drink med utsikt. Det här är bartenderns special. Utan att ens ha frågat, så hällde han gin i glaset. Riktigt gott med ananas och något starkt, som jag inte kunde identifiera. Det blev inte mycket druckit, för vi skulle ju vara pigga och nytra, ja och förstås nyktra med, idag på morgonen.

Men den här Summerdream, måste jag bara smaka på. Riktigt god, men jag minns inte vad där var i den.
Ännu en kvällsmacka på Fast Lane innan det var dags att krypa till kojs.

Vi hade tv i hytten, men ack så besviken jag blev. Samma programformat överallt. Inget värt att titta på. Suck!

I morse när jag vaknade vid fyratiden drog jag i mitt nattlinne för att kunna kasta av mej lakanet, så som jag gör här hemma. Men det gick ju inte. Sen när jag satt upp i sängen så letade mina fötter efter tofflorna jag har vid sängen här hemma. Det innebär att jag minsann hade sovit gott.

Rejält hungrig hann jag bli igen innan dörrarna öppnades till det digra frukostbordet. Jag tog en så stor portion gröt att jag endast orkade med ett halvt bröd till. Så det blev inte mycket ätit i  frukostbuffén.

Vi klarade landstigningen, trafiken löpte smidigt i Helsingfors.  Vi stannade i Borgå för lunch och proviantering.

Jag orkade endast med halva. Äldsta sonen blev riktigt glad då jag kom hem med lite pizza åt honom.

Det var en riktigt trevlig resa, så stort TACK för den. Nu borde nån ha packat upp för länge sedan, men det får nog vara till i morgon.

Önskar er alla en riktigt skön onsdag!
Och ursäkta att det nästan endast är matbilder i det här inlägget!