En bra början

Oj vet ni, jag har haft en så fin och bra början på veckan, att fortsätter det så här, så vet jag inte var det slutar.

Det började redan i morse då jag fick vara barnvakt åt Lilleman. ❤️
Så härligt och avstressande, för jag kan ju inget annat göra än vara närvarande precis här och nu, hålla honom i famnen, gunga lite och sjunga lite. Det här är det ljuva pensionärslivet.

Föräldrarna bjöd på pizza till lunch. Tack för det.

Yngsta sonen skjutsade hem mig och återlämnade min bil.

Och jag fick den här flaskan, så nu klarar jag hoppeligen vintern.

Han gav också två små påsar med hallonbåtar. Mums! Och tack!

Äldsta sonen fiskade upp ett brev adresserat till mej från vår postlåda. Två påsar med band av olika slag, som jag fick för portokostnaden. Tjohoo!

Äldsta sonen körde iväg till stan uträttade ärenden, handlade och plockade ut två paket åt mej.

Ett alldeles, alldeles ljuvligt bokpaket från en loppis på nätet. De här böckerna är som nya och jag fick dem till ett förmånligt pris.

I den här boken finns allt om stickning! Olika tekniker, hur man löser problemsituationer osv, osv.

Bland annat hur du stickar olika flätor och hur du ska läsa flätdiagrammet.

Och hur du formar ärmhålen.

Längst bak i boken finns flera sidor med rutor, så att man kan skapa egna mönster.

I boken Neule matkalla, finns flera fina mönster, bland annat de här:

Den här boken kunde jag inte låta bli, även om den är på danska. Jag vet inte om ni känner till Stephen West, amerikansk stickare och modedesigner, men jag har stött på hans sjalar lite varstans.

Han leker både med färg och form och det blir spännande sjalar.

Många har jag sett, som har stickat klompelompemönster, är så glad att jag nu har den här boken.

Och ni kanske börjar förstå varför klompelompemönster är så populära? Och nej, det här är inte en bok, som jag skulle kunna tänka mej att låna från biblioteket. Det här är en bok jag behöver i min bokhylla, för inspiration och att njuta av.

Tur att bisin min inte såg de här ljuvliga garnhärvorna. Han hade redan riktigt tillräckligt med att smälta mina böcker. Riktigt fina loppisfynd om jag själv får säga!

Ikväll fick jag ett telefonsamtal av en tacksam kursdeltagare, som berättade vilken stor nytta hon har haft i arbetslivet av det hon lärde sig. Glad att jag har kunnat vara till nytta!

Kunde veckan ha börjat bättre?

Önskar er en fin tisdag!

Invigd

Strax efter midnatt var vi hemma i natt. Min vackra blus/tunika blev ordentligt invigd och jag klarade det hela utan att spilla på den! Det var minsann duktigt, för jag har en förmåga att klotta ner mina plagg då jag äter.

På en countryfest är det rutig skjorta, cowboyhatt och boots, som gäller. Jag har vare sig boots eller cowboyhatt.

Jag kompenserade med de här fårörhängena istället. Lite förvånad över att bisin min inte kommenterade dem eller tvingade mej att ta någonting mer diskret i öronen. Just att klädkoden är så fri är en bra sak.

En annan bra sak igår var att vi hamnade i ett trevligt sällskap.

Och förstås orkestern, Nashville Forgetters, den var ju anledningen till att vi alls begav oss ut och festa igår kväll. Kul att både elgitarristen och solisten uppskattade att vi var där på plats.
Ingen dansade line dance och det tycker jag att var lite synd, för det skulle ha varit riktigt kul att haka på. Men jag får väl ligga i hårdträning med Cowboy Hustle till nästa gång. Den verkar åtminstone enkel.

Orkestern uppträdde med många fina sånger, både country och rock. När vi lämnade skullbron sjöng Ida, "Lay a whisper on my pillow..."

Det hann bli rejält mörkt och det var brant att ta sig nedför, så det gällde att gå försiktigt till bilen. Bisin min var chaufför, så jag kunde dricka en hel liten burk lonkero och så blev jag bjuden på en liten fingerborg med brandy.

En riktigt trevlig lördagskväll och bra att komma ut lite och bort från gungstolen.

Önskar er en riktigt bra start på den nya veckan!
Tänk, halva september har redan försvunnit.
 

Virkat hårband

Igår kväll när jag städade här i min dator, ja, jag är en hejare på att hålla ordning och rent i datorn, insåg jag att jag aldrig visat mina små och en lite större virkning, som blev färdiga i juni i år. Ett sånt slarv och ingenting har ni sagt.

Modell: Virkat hårband, modell 29, sidan 72 i tidningen Kotiliesi Käsityö3/2024

Start: 9.6.2024

Färdig: 9.6.2024

Garn: Catania från Schachenmayr och Cotton Soft från Novita

Åtgång: 10 g
Virknål: Nr 3,25

 

Knytband bak, ett riktigt bra restgarnsprojekt och bra med virkning i bomullsgarner på sommaren då det är varmt ute.

Småningom ska vi, bisin min och undertecknad, bege oss iväg på countryfest och mitt nya plagg får komma ut och visa upp sig! Äldsta sonen har försett mej med en lonkeroburk och en flaska Breezer. Själv har jag rustat mej med vichyvatten! Just nu så här efter duschen känns det lite som att: Åååh, om jag ändå kunde få stanna hemma! Lättjan slår till med full kraft. Det är bekvämt och bra att sitta i gungstolen och sticka...

Önskar er alla en riktigt trevlig lördagskväll vad ni än väljer att göra.
 

Broken seed sockor

I fredags för en vecka sedan blev jag äntligen, äntligen färdig med broken seed sockorna. Då fäste jag de sista garnändarna. Puust!

Modell: Broken seed, modell 18 i tidningen Suuri Käsityö Parhaat ideat jämälangoista

Start: 13.1.2024

Färdig: 6.9.2024

Garn: Adlibris Socki stonewash, 7-bröder och Kajastus från Novita

Åtgång: 140 g
Stickor: Nr 3½

 

Nu ligger sockorna där mellan två handdukar och får stadga upp sig lite!

 

Det här är en blivande julklapp, kanske den enda jag gör i år! Jag är så långsam med mitt handarbetande att jag kommer inte att hinna med något annat. Ja, och barnbarnen blir knappast så där tjohejsan glada över hemstickat, eller vad tror ni?

 

Väldans mycket restgarner försvann här nu inte, då både det gröna (Adlibris Socki) och gråa garnet (7 bröder) kommer från fulla 100 grams nystan. Vet inte om jag kommer att använda den här broken seed, avbruten mosstickning, som teknik igen. Kanske med andra färger och andra garner? Vem vet?

 

Fyra gånger har jag rivit upp den här trekantssjalen. Beskrivningen är på engelska och jag klarar av de 16 första varven, sen går det käpprakt åt pipsvängen.
Efter sextonde varvet står det helt enkelt "dessa varv utgör mönstret med 2 räta, 2 aviga/2 aviga, 2 räta". Men hej, hallååå, vilka varv då? De två sista varven, alltså nummer 15 och 16? Men de börjar bägge med 2 räta efter kantmaskan! Eller ska varv nummer 14 tas med? Där börjar nämligen varvet med 2 aviga efter kantmaskan. Och vet ni det värsta av allt? Jo, det står att det här är ett lättstickat mönster! Morrr!
Kanske jag bara hittar på ett eget mönster och struntar i det här obegripliga.
Alternativt låter jag det lilla sjalbörjanet vara och tar med det till stickcaféet i onsdag. Där brukar jag alltid få goda råd och där finns alltid klokare stickare än undertecknad.

 

Idag har det regnat nästan hela dagen och varit så mörkt att vi har haft ljust på lamporna. Och det är inte bra, för vårt elöverföringsbolag har just meddelat att avgifterna stiger med 10 procent. Huuuu! Det blir nog till att använda stearinljus och  ficklampor i vinter.

Mitt på dagen var jag iväg med äldsta sonen och veckohandlade och sedan åt vi lunch på Fellmanni. Det var mitt första besök där. Maten helt okej och eftersom det var Wienerschnitzel på menyn, så bad jag att få en portion med mej hem åt bisin min. Ni skulle ha sett så stor schnitzel han fick! Det var säkert därför, som han slocknade redan vid sjutiden i soffan. Strax efter åtta var han uppe ett varv och drack saft, för att sedan fortsätta snarka på soffan!
Få se om han alls orkar hålla ögonen öppna i morgon kväll.

Ajjo, en bra sak med Fellmanni är att man får pensionärsrabatt när man viftar med sitt pensionskort. Det har jag annars inte haft mycket nytta av hittills. Tyvärr får man ingen rabatt på vare sig tidningar eller garninköp. Det är ju heldumt, eller hur?

Bäst att jag också kryper i säng nu, så jag inte stör bisin mins skönhetssömn!

Önskar er alla en riktigt fin lördag.

 

 

Så vacker!

I morse var det riktigt livligt här i vårt hus, för vi fick var sin hemleverans. Bisin min fick den eftertraktade reservdelen till yngsta sonens bil. Den skruvade han ihop genast och nu har han tagit provturer, för att kolla att allting är okej. Yngsta sonen ska till huvudstan igen i morgon, så kanske han fortfarande får låna min bil, för säkerhets skull.

Och jag, jag fick ett så vackert plagg.

Den är så fin! Det blommiga tyget, fick jag av U. De övriga tygerna är återanvänt tyg från borddukar och en gardin. Se så bra allt det här materialet passar ihop. Alice är duktig på det här med färger och att sy.

Så här ser ärmarna ut på baksidan. Nu kommer jag för en gångs skull att ha någonting att sätta på mej i lördag. Tjohoo! Den här bussarongen, blusen, tunikan eller "mekkon" kommer att passa perfekt på countryfesten. Stort, stort, TACK! Härligt att kunna köpa så fina kläder i rätt storlek och återanvänt material från orten. Och att dessutom få hemleverans!

I natt var jag riktigt ivrig, för nu skulle jag minsann börja sticka på Genial – sjaletten från senaste Novitatidningen. Och kan ni tänka, jag har till och med garn färdigt. Men, men, eftertankens kranka blekhet slog till på förmiddagen och jag läste två gånger igenom mönsterbeskrivningen. Man ska börja med en i-cord, alltså en snodd, på 372 varv! Sen ska man plocka upp 371 maskor från den där kanten. Håhåjaa. Lägg ännu till förkortade varv och det skira spetsmönstret... ja, så insåg jag att det där är absolut ingenting för mej.

Jag tog fram den här boken av Sarah Hutton istället. Jag bläddrade och bläddrade, men kom sedan fram till att jag nog ska ta och slutföra något av mina redan påbörjade sjalprojekt. På eftermiddagen satte jag mej alltså utomhus på terrassen med en sjalstickning, som jag hade stickat 16 varv på och sedan lämnat i projektväskan. Jag stickade frejdigt på och njöt av både småfåglar och livet.

Men vad nu då? Mönstret såg inte alls ut som på bilden. Hur jag än vred och vände så såg det inte rätt ut.
– Nå, du får sticka bakåt, försökte bisin min trösta. Men bakåtstickning är inte alls kul. Suck!
Jag borde inte lämna påbörjade stickningar åt sitt öde alltför länge.

Enligt inledningen i den där sjalboken av Sarah Hutton, så är det så lätt med sjalar och man kan ta med sig den stickningen överallt. Pytt heller!

Det börjar mer och mer verka som att jag borde byta hobby, när jag varken klarar av stickning eller virkning längre.

Nu ska jag kolla om jag får sjalmönstret riktigt och om jag har repat upp tillräckligt långt.

Hoppas att ni får en riktigt fin fredag!
 

Farmorslycka

Idag under eftermiddagen och kvällen har jag fått njuta av Lilleman, jag har nämligen varit barnvakt. Rena rama farmorslyckan. Känner mej verkligen privilegierad och tacksam. Lilleman trivs bra i min famn och jag lyckas till och med få honom från min famn i säng utan att han vaknar.
– Hur gör du riktigt, frågade Lillemans far. När han försöker vaknar alltid Lilleman.

Ikväll hade Lilleman lite knip i magen. Det är besvärligt med luftproblemen. Han hade faktiskt så mycket ljud i sin lilla mage att jag först undrade vad min mage hade för fel. Det är lätt att vara barnvakt åt Lilleman, i synnerhet då fadern finns till hands om det krisar sig totalt. Ikväll var det också fadern, som bytte blöja.
Så glad att jag är pensionär och ledig på kvällarna.

I kväll bestämde vi oss äntligen för att vi ska ut på gulej i lördag. Det fanns några lediga platser kvar, såg jag på Facebook. Jag frågade bisin min hur vi skulle göra och fick till svar: "Om du vill så". Snabb som en vessla tog jag äntligen kontakt med bonden på Teiras och anmälde oss. Hoppas att det blir en trevlig fest.

Apropå Teiras, de här båda senapsburkarna köpte jag i lördags. Den ena är tänkt som gåva, men nu kan jag inte bestämma mej för vilken av burkarna jag själv ska bli med. Ack, alla dessa svåra val...

Önskar er en riktigt fin torsdag.

Tre på en gång

Tisdag kväll och jag är rätt trött och ändå har jag inte uträttat någonting alls. Men det har varit lite rörigt med mina karlar, som har sina egna program och brådska. Och hur det nu är, så lyckas dom på något sätt dra mej in i det där. Mej, som endast längtar efter att få sitta ner i lugn och ro, virka lite eller sticka lite och bara ta det lugnt.

Redan igår blev det bestämt att jag skulle iväg till stan med den yngsta och den äldsta. Jag skulle bjuda på lunch och sen skulle vi handla och yngsta sonen behöver bil, så han har nu fått låna min.

Vi åt lunch på Newroz. Killarna åt pizza och jag pita kebab. I glasen gul Jaffa, vad annat kan man dicka mitt på tisdagen?

 

I mataffären hoppade den här tidningen i kundvagnen. Oj, då, det var nog inte meningen, men här finns många fina mönster, så inte alls illa.

Det blev tre tidningar på en gång, för de här två fiskade äldsta sonen upp från vår postlåda. Som jag har väntat på den där Novitatidningen. För en gångs skull hittade jag massor av mönster, som jag skulle vilja göra.

En fuskpolo och ett par vantar.

Tror ni att bisin min skulle bli glad över att få en sån här tröja i julklapp?

Och vilken tur jag har, för jag har varit på jakt efter just ett sådant mössmönster och mönster till såna där sköna smala sjalar, som inte enbart är rätstickning. Tjohooo!

Och kolla här vad yngsta sonen hittade i mataffären! Jag har blivit bönhörd. Nu finns det smörgåsrån också här i vårt avlånga land. Äldsta sonen påstår att de smakar som papp, men äh, det beror ju på vad du sätter på dem förstås. Dessutom är det så att mina rån är starkt förknippade med min tidiga ungdomstid (12 år) och min första resa till Sverige tillsammans med mina morföräldrar. Klart att de smakar alldeles underbart då.

Idag levde jag minst sagt farligt då jag skulle plocka upp ett blåbär, som smet iväg ner på golvet. Plötsligt bara gled vänstra foten iväg och jag höll på att knäckas i spagat. Hastigt grabbade jag tag i min stol, som vinglade till och höll på att tappa balansen. I det här läget sa jag några svavelosande ord till bisin mins stora förskräckelse, men inte kom han och hjälpa mej ändå. Hrmpf!
Nå, bra kvinna reder sig själv och jag lyckades till sist på bukt på min glidande vänstra fot och kunde småningom stå upprätt igen. Huh, det är farligt att vara hälsosam och äta blåbär.

Idag överraskade jag bisin min genom att steka blodplättar till middag. Han genomskådade dock mej:
– Aha, du bara ute efter min lingonsylt.
Och det var riktigt sant, det var precis sylten jag ville åt. Jag tror att jag nästan hade mera lingonsylt än blodplättar på min tallrik.

I morse blev det rätt hård diskussion, då bisin min ville att jag skulle söka efter en reservdel till yngsta sonens bil. Bisin min visste inte vad delen heter och jag hade fullt sjå att bläddra på min telefon. Hur ska man kunna googla en reservdel utan namn?
Nä, bäst att hoppa över till Youtube och spela A Horse With No Name, som en liten vink liksom. Nå, det gillade förstås bisin min inte alls, konstigt nog.
Jag ville gärna hjälpa, men... hittade inget på Motonet, endast en del från ett skroteri i Karleby.

När jag var på väg till stan med sönerna ringde bisin min och berättade triumferande att mr J hade minsann hittat delen på Motonet och den kostade 34, 90 €. Jag hummade lite grann och tänkte att få se nu sen.
När jag kom hem från stan hittade jag samma del på Motonet, men den fanns varken i östra eller västra grannstaden. Och inte visste jag heller om det var rätt del.

Ikväll skulle jag då beställa den, men jag tvingade bisin min att först ta sig en titt. Jag vill inte beställa reservdelar, som inte passar och som sen måste bytas ut. Kontentan av det hela är att jag beställde reservdelen från Karleby och hoppas nu på det bästa. Åtminstone sa bisin min att den delen ser precis likadan ut, som den han skruvade loss i morse. Yngsta sonen behöver ju sin bil, så nu hoppas jag på snabb leverans.

Skönt att jag på eftermiddagen hann sitta ute och virka lite . Mestadels satt jag dock helt stilla och bara njöt av vindens sus och asplövens prassel. Man behöver inte alltid vara så produktiv.

Önskar er en riktigt skön onsdag.

Mitt i

I natt sov jag för ovanlighetens skull dåligt. Jag vaknade var tredje timme. Varför det var så vet jag inte, för jag minns inte att jag skulle ha haft otäcka drömmar eller ens ätit nånting olämpligt igår. Tvärtom, jag hade så god tur att när jag kom hem hade äldsta sonen middagen färdig, ris och höna.
Jag steg alltså inte upp lite över sex i morse då jag vaknade för sjuttioelfte gången. Nej, jag sov vidare till lite över nio.

Då hade ju redan över halva dagen gått innan jag fått i mej frukosten och gymnastiserat hjärnan med ett korsord. På stående fot beslöt jag mej för att endast ägna mej åt lättare saker idag, ja och trevliga saker. Jag började alltså sortera och omorganisera garnlådor. Mitt i allt återvände bisin min från grannbyn. Hastigt gömde jag undan det mesta, för jag vill ingalunda göra honom upprörd.

Men ack och ve, jag glömde de här fem nystanen på matbordet. Hups! Men det förstår väl alla att här planeras ett nytt projekt? Åtminstone var det den förklaringen bisin min fick, stackaren.
Som ni ser, så har mina fina ikeaplastpåsar tagit slut och jag har övergått till "vanliga" fryspåsar istället. Förresten, har ni något förslag på vad jag ska göra med de här garnnystanen?

Det är verkligen synd om bisin min just nu. Yngsta sonens bil är inte alls samarbetsvillig, tvärtom. Dessvärre verkar felet vara någonting elektroniskt och det är aldrig bra! För sådana fel är svåra att hitta och knepiga att åtgärda. Suck!
Det blir dessutom lite bråttom, för sonen behöver bilen i onsdag.

På eftermiddagen hann jag faktiskt virka lite, så nu har jag två åttkantiga rundlar, bara 11 kvar att virka, sedan lite rutor och halvrundlar. Håhåjaa. Kanske bäst att ge upp det där projektet redan nu?

Önskar er alla en riktigt fin tisdag!

50 år sedan

Tänk så fort tiden går,
att det redan är 50 år,
sen vi uppför altargången gick
och vårt första nattvardsvin fick.

I morse smög jag mej ur sängen så tyst jag bara nånsin kunde. Jag tassade in i köket och varnade kastrullerna från att skramla, för här skulle kokas ägg. Lite lyxa till söndagsfrukosten.
Men vad nu då? Tufsen ville ut, jag öppnade dörren på vid gavel och såg att bisin mins bil var borta. När jag tittade på soffan, där han slocknat igår kväll efter att jag krupit ner mellan lakanen med en bok, så var den tom! Han hade stigit upp ännu tidigare och sedan smugit iväg hemifrån. Nå, då så, då kunde jag skramla hur mycket som helst. Bisin min blev glad då han kom hem och det vankades äggsmörgås till kaffet.

Som dagens inledning antyder, så har jag idag varit på 50 års konfirmationsträff. Skulle vi ha varit i riktig tid, så skulle träffen ha varit redan i somras, närmare bestämt på midsommaren. Men de aktiva sammankallarna kom till att det är bäst att låta alla ha sin sommar ifred och sedan träffas på hösten. Och det visade sig vara en bra idé.

1974 var vi 15 nervösa ungdomar, som blev konfirmerade i Liljendal kyrka. Alla var på plats idag på Mariagården. Det var trevligt att träffas. Tyvärr ekade det när vi alla talade, så att de i ena bordsänden inte hörde vad vi sade i den andra änden. Förplägnaden, som bestod av en skinksmörgåstårta och en brittatårta var god.

Vart har 50 år försvunnit undrade vi medan vi lyssnade på varandras livsöden. En del hade barn och barnbarn, andra inte. En del hade studerat, andra inte, de hade tagit över gårdar och företag istället. En del bodde kvar i Liljendal, andra inte osv.

Vi var en exemplarisk och lugn grupp konfirmander, så det fanns inte stora skandaler att komma ihåg. Dessutom var vår präst, Rafael Weckström, lugn och tålmodig. Han höjde aldrig rösten eller grälade. Han sa inte ett knyst ens då det landade mossa i hans uppslagna bok, som han läste från för oss. Jag antar att det var det som gjorde att det inte lönade sig att vare sig bråka eller protestera. Å andra sidan så var ingen av de där pojkarna kända för busfasoner. De var alla lugna gossar.

Dekorationerna var underbart vackra och i min favoritfärg.

Önskar er alla en riktigt fin start på veckan.