Nästan ordentlig

I natt hade vi höstens första frostnatt. När jag vaknade på morgonnatten talade jag mej till rätta och det riktigt på skarpen. Nån gång måste jag ju få ordning på allt som dräller omkring här. Men det är inte lätt, för plötsligt ser jag min projektväska och då skulle jag vilja sätt mej ner och sticka eller virka.

Men, tjohoo, idag har jag varit nästan ordentlig! Jag har äntligen tagit hand om berget med ren tvätt, som hade bosatt sig i sovrummet. Allting är nu prydligt i skåpen. Eller nåja, prydligt och prydligt. Det skulle nog behövas en ordentlig genomgång av garderoberna. Men bäst att inte överdriva och göra allting på en dag! Huvudsaken är att jag hittar mina kläder, inte sant?

Helst skulle jag ju göra andra saker än sortera den rena tvätten.

Lite löst liggande nystan och härvor har jag ändå hunnit sortera idag i en liten plastlåda. Det känns alltid bra att få klappa garn! Och vänta bara, jag har ännu en stor tom plastlåda och en mindre att sortera garn i. Eller, nåja då, fylla lådorna med garn.

Idag nåddes vi av nyheten att Kris Kristofferson gått bort. Han skrev många bra låtar, ibland framförde han dem själv och ibland skrev han för andra.

Önskar er alla en riktigt fin tisdag!
 

Två virkade armband

I kväll bjuder jag er på lite gammal skåpmat, alltså virkade alster från juni, för jag har inte riktigt inspiration att skriva nånting mera vidlyftigt.

Modell: Virkat armband, modell 30, sidan 72 i tidningen Kotiliesi Käsityö3/2024

Start: 8.6.2024

Färdig: 13.6.2024

Garn: Catania från Schachenmayr och Cotton Soft från Novita

Åtgång: 8 g
Virknål: Nr 3,25

Ett bra sätt att bli av med restgarner. Här är det ju nog knappen, som är det avgörande och på något sätt kanske själva smycket? Virkning är också bra när det är hett ute och det skulle vara alltför svettigt att sticka sockor.

Just nu är det inte så varmt ute längre. Vi har till och med börjat elda nu ikväll, för det känns lite ruggigt, småkyligt inomhus.

Som kvällsmusik bjuder jag den här gången på Don Williams i I've Been Loved By the Best. Han har en så härlig varm röst.

Önskar er alla en riktigt fin ny höstvecka! Kom ihåg att klä er varmt och ta på yllesockorna!

Utfärd i västerled

Lördagskväll, kvällsteet är urdrucket, nattsockorna har jag på fötterna och den rosa halsduken min hulda mor stickade åt mej, har jag runt halsen. Jag fryser nämligen om nacken. Det är som om jag aldrig skulle vänja mej vid att ha kort hår.
Ute faller ett fint regn och bisin min har slocknat på soffan efter en hård dag med skrotlyftande.

Tre små "gummor" begav sig idag iväg västerut på utfärd. Och det var riktigt, riktigt trevligt i härligt sällskap. Jag är så glad att jag tog initiativet till utfärden igår på förmiddagen. Jag tänkte liksom att det är bra att vidga vyerna lite och inte alltid sitta hemma i gungstolen. Dessutom har mitt stickande igen gått i stå, för jag tycker att de sockor jag håller på med nu, inte ser kloka ut.

Jag plockade upp U och G-M från stan och sen körde jag iväg till Gymnasiegatan i vår västra grannstad. Där tog vi oss en titt på ljuvligheterna i Säie Wool.

Förutom garnhärvorna fanns där andra skojiga stickiga saker, eller vad sägs om de här stickade hönorna?

Eller den här söta lilla stickade kaninen med sin fina ylletröja.

Jag hade en minneslapp med mej, så jag kom hem med ett spännande paket. Det här blir nu inte riktigt en julklapp åt mej, för jag behöver garnen före det.

Jag satsade på tre härvor, här ser ni nu en mössa och ett par sockor. Den tredje härvan är ett impulsköp, så det är högst osäkert vad det ska bli av den.

Från Gymnasiegatan begav vi oss till Gamle Stefans café.

Supergoda bakverk. Jag valde tjinuskitårta (alltså kolatårta). Den var mäktig och god! Det enda jag blev lite besviken på var att de inte hade bryggt te. Varmt vatten och en massa påsar!Suck! Fick ta annan dricka istället. Tack till G-M som frikostigt bjöd på kaka och dricka.

Jag tänkte på bisin min, så jag köpte hem av de goda pistaschbullarna. Mums!

Från caféet åkte vi vidare österut och hamnade i Mikrokulma. Enligt bisin mins order, köpte jag fågelmat. Verktyget han ville ha var tyvärr slut, så det får han klara sig utan.

Massor av Halloweensaker fanns det i affären. Det är ju ännu många veckor dit, så varför denna stress med det orangea krimskramset? Vem vill ha plastpumpor? Ja, eller Halloween överhuvudtaget.

På hemvägen kurvade vi ännu vi Tokmanni i Gammelby, inte för att vi nu direkt behövde nånting, men det är alltid bra att kolla läget. Jag hittade åtminstone en julklapp till, förutom den jag hittade i Mikrokulma. Så det var ju ett riktigt bra varv!

Det blev en riktigt trevlig lördagsförmiddag, tack vare härligt sällskap, inga måsten och gott om tid. Sådana här så utfärder borde vi nog göra oftare.

I natt stormade det här hos oss. Lyckades ni förresten räkna ut hur många olika regnsånger jag smög in i gårdagens blogginlägg?

Önskar er en riktigt skön söndag.

Regn, regn, regn

I natt när det regnade riktigt rejält och jag låg i min säng och lyssnade på ljudet, tänkte jag på hur bra jag har det, som har tak över huvudet och en varm säng att sova i. Det är inte alla som har det så bra. Nu när hösten på riktigt är här och ingen kan stoppa regnet, så är det svårt för alla bostadslösa. Alla de som inte har tak över huvudet och alla de som tvingas sova ute. Och där ligger jag under ett varmt täcke och behöver inte oroa mej över att det regnar. Så länge det inte regnar män eller regnet är rosafärgat är det ingen fara, eller hur? Då kan jag lugnt sjunga i regnet och bara njuta. Lite fundersam kan man förstås bli, för vem vet vad regnet innehåller nuförtiden. Knappast någonting hälsosamt? Förr kunde man tvätta håret med regnvatten utan att fundera desto mera på föroreningar. Men vågar man göra det längre idag? Just nu öser regnet ner här, så det är regn hos mej. Inomhus är det skönt att lyssna till regnets rytm.  Det regnar och regnar. Nu när de regntunga skyarna sätter in känns det verkligen skönt att vara pensionär och inte behöva bege sig iväg ut i regnet.

Idag gjorde jag dock det, åkte iväg till stan med min väninna T. Just då regnade det inte, men när vi satt på Fylla och åt lunch, så formligen vräkte det ner. Ett regnsjok, som vi helt enkelt väntade ut, för att undvika regnblöta skor.

Jag valde dagens lunch, Wienerschnitzel med pommes frites och det var ett bra val.

Till efterrätt valde vi brownie med vaniljglass. Riktigt mumsigt! Förstås lyckades jag spilla chokladsås på min blus. Suck!
Vi njöt av maten, men allra mest av varandras sällskap. Så härligt att träffas och kunna dryfta både stort och smått, tala om allvarliga saker och däremellan skratta så tårarna rinner. Stort TACK för lunchen och sällskapet.

Vi var ju nära Ärrä, alltså R-kiosken, där vår post finns nuförtiden, så jag passade på att ta ut mitt julklappspaket! Ja, jag är ju förberedd och nu har jag skaffat en julklapp åt mej själv. Det är mycket fiffigt, för nu besparar jag mina anförvanter huvudbry. Tänk så snällt, nu behöver de inte stressa med paket åt mej!

Hier öffnen stod det på tyska, så det var bara att dra i bandet.

Och fram kom en helt ljuvlig stickbok.

Och min fina stickkalender inför det kommande året.

Bak i kalendern finns härliga stickrelaterade sidor med bland annat bastekniker...

... förkortningar...

... tjocklek på stickor och grovlek på garn...

... och förstås projektsidor. Längst bak finns det båda tomma rutiga sidor och tomma vita sidor att fylla i allt efter behov. Nu väntar jag ivrigt på nästa år. 

Kanske jag borde ha paketerat in paketet i julpapper och öppnat först på julafton? Men jag måste ju kolla att varorna var okej och inte behövde sändas i retur.

Nu hoppas jag att ni inte har regnat bort och önskar er en riktigt skön lördag full med härliga överraskningar.

Äntligen, äntligen, äntligen

Som jag har väntat, som jag har varit lessen och på morgonnatten i huvudet formulerat ett skarpt e-post meddelande till prenumerationsavdelningen. Den som hade bekräftat min prenumeration.

Men äntligen, äntligen, äntligen idag fanns den i postlådan:

Mästarkrysset. Tjohoo! Genast idag plitade jag in de första bokstäverna och det vid matbordet medan bisin min ännu satt och åt! 🫣

Jag har varit desperat, verkligt desperat, för tidningen skulle komma runt 12 september fick jag meddelande om. Men ingen tidning kom.

Så när Marthabladet kom, kastade jag mej över korsordet där, som tyvärr inte bjöd på stort tuggmotstånd!
Ja och så löste jag ju då Melodikrysset i lördags. Och jo, det går att lösa det krysset i appen, för jag laddade ner den till min surfplatta och testade.

I måndags när jag var i mataffären gav jag upp hoppet och köpte Bra Korsord. Måste ju ha nånting ifall Mästarkrysset helt skulle utebli. Nå, nu har jag då två korsordstidningar att roa mej med

Ikväll var min lycka total, för ikväll har jag suttit i gungstolen i grannbyn med Lilleman i famnen. Pappa fick jobba och mamma fick koncentrera sig på storasyster. Och jag, jag bara njöt. Han växer så det knakar, är redan fem kilo.
Jag förstår inte alls hur nån kan tro att jag skulle vilja byta ut de här dyrbara stunderna mot kvällsjobb. Jag blev borta från jobbet i absolut rätt tid och hinner nu njuta av de små. 

Önskar er en riktigt fin fredag.

Nu är jag förberedd

Utanför fönstret friskar vinden i. Gula björklöv regnar ner och de mörka molnen väntar på att få släppa ner allt det lagrade våta.

Igår kväll var jag i säng redan före klockan 22.30. Det berodde dels på bisin min, för han slocknade i soffan och då tänkte jag att det är bäst att ta min sockstickning med mej, smyga från gungstolen och släcka lampan och stänga tv:n. Så det gjorde jag i tron att klockan visade 23:00 och inte 22:00.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra när jag insåg att jag var på tok för tidigt i vågrätt läge. Till all tur hade jag en bok, som jag kunde fortsätta läsa i. Hittills är den inte så spännande att jag skulle förlora nattsömnen, så det går bra att läsa i den. Jag har inte läst i sängen, sen jag vet inte när, så det var ju omväxling.

På morgonnatten vaknade jag kallsvettig. Tänk om jag hade skrivit den ena konstnärens namn med två i. 🫣 Hjäälp, ska jag be att få bildtexten rättad eller ska jag strunta i det hela? Ack, ack, till råga på allt var det avgående chefredaktörens sista arbetsdag, då vill jag ju inte besvära med petitesser. Men för konstnären är det nog livsviktigt att få sitt namn rättstavat i tidningen. Tror knappast att det är en bagatell därvidlag. 

Det blev rusning till datorn så fort jag vaknat. Hör och häpna, jag hade själv rättat namnet igår innan jag skickade iväg texten. Nu kunde jag andas ut och ta det lite lugnare. Jag fick igen strängt tala mej själv tillrätta. Misstag händer oundvikligen och en anka i tidningen är inte hela världen. Det finns betydligt värre saker.

Onsdag = stickcafé och där var jag idag med min sockstickning. Skönt att ha en stickning där man inte behöver fundera på annat än att just sticka. Då går det bra att umgås och prata utan att tappa bort sig och behöva riva upp allting när man kommer hem.

Stickcafé betyder också lunch.

Idag valde jag ugnspotatis med tacofyllning. Mums!

Till efterrätt fick det bli Ellen Svinhufvudtårta. Mumsfilibabba.

En så här fin tavla med kattmotiv fick jag eller egentligen Lilleman av U, idag. Den får pryda väggen i Lillemans rum. Nu just är hans säng på hjul lite varstans i nedre våningen, så att storasyster får sova i fred i övre våningen.

På vägen till stickcaféet kurvade jag in via stora varuhuset, för vi behövde toapapper. Det är nästan alltid förenat med risker att besöka varuhuset, för jag hittar sådant jag inte ska köpa. Så gick det också idag, tyvärr.

Påverkad av Mr Tokmanni i reklamen, köpte jag de här tre garnnystanen. Kanske inte riktigt optimala färger, men jag tog första bästa nystan, vars färger jag gillade. Jag borde förstås ta grundfärger, men de fanns åtminstone inte där i den stora garnlådan med sju bröder-garn. Kanske om jag skulle ha haft tid att gräva lite...

Jag köpte också den här väggkalendern för 1,99 €. Det var sista svenska exemplaret, så det var bara att grabba tag i kalendern med båda händerna!
Nu är jag förberedd på Socktober, som börjar nästa månad och på 2025, som börjar om tre månader och sex dagar! 

Och nu varnar jag känsliga läsare, ni kan hoppa över resten av inlägget, för här nedanför syns en död...

 

 

 

... kattuggla. Bisin min hittade den vid landsvägen, ett stycke härifrån. Han tog hand om den, kollade att den inte var ringmärkt, vägde den och ringde till "fågelmannen". Han i sin tur ville ha foton på ugglan för att kunna artbestämma den och ett foto där vingen var utbredd. Så jag fick träda in och fota och skicka bilderna per e-post. Det är en ettårsuggla och troligtvis den som häromkvällen satt i tallen utanför vår terrass/balkong och "pratade" med våra katter. Den hoade inte, utan lät nästan som en räv, som skäller. Vår uggla vägde 438 gram, vilket skulle tyda på att det är en "pojke". Ugglehonorna är större och väger mera än hannarna. Å andra sidan, om den bakre klon inte är längre än framklorna, så är exemplaret en hona. Tänk, allt det här har jag fått lära mej i kväll av Jukka Tanner, som är en riktig fågelentusiast. Jag behövde inte ens ringa till Naturväktarna!

Önskar er alla en riktigt fin torsdag!

På vernissage

Kära vänner, igår blev ni utan blogginlägg och det beror på att jag var kulturell igår kväll. Ja, ni läste helt rätt, för jag var iväg på en vernissage i stan. Där på Galleri Theodor pågår nu en utställning till 13 oktober, som visar upp 22 konstnärers verk. De är från den lokala konstföreningen. 

Konst kan vara minst sagt knepig och konstig ibland. Däremellan finns det allt möjligt att till exempel glädjas åt, förundras över, uppleva och njuta av.

Personligen har jag en liten förkärlek för sådana här smått eteriska tavlor. De här är målade av Tuija Linkola. Den första heter Sielujen sopimus (Själarnas avtal eller överenskommelse), den andra Kukkaniityn henki (Blomsterängens ande) och den tredje heter Viimeiset lehdet (De sista löven).

Akvareller är så rofyllda. Det här är Marja-Liisa Karjalainens Koivikko (Björkdunge).

För mej blir såna här tavlor lite knepigare. Den här är skapad av Petriina Wäre och heter Maaliskuu (Mars). Alldeles klart vill hon ta ställning för eller emot nånting, men vad? Tolkningsmöjligheterna är många.

Selfie heter den här tavlan, målad av Lea Seppälä.
Jag vet inte riktigt vilken tavla jag gillade bäst av dem som var utställda här. Det finns fina med bland annat fåglar, djur, natur och barnbarn avbildade.

I Drottningssalen håller Minttu Johansson en utställning, som nästan övervägande innehåller sällskapsdjur. Hon använder många olika tekniker i sina skapelser.

Det här är skicklig nåltovning, inte sant? Minttu Johansson gillar att testa olika tekniker, också andra än måleri.

Som vanligt är jag stum av beundran, hur kan de? Varifrån får de idéer och kraft att skapa sådana här verk? Min förmåga skulle inte räcka till. Jag skulle aldrig klara av att måla nånting! Min fantasi skulle inte räcka till helt enkelt och då skulle jag börja snegla på vad mina grannar målar. Kan min fantasibrist bero på att vi i skolan var tvingade att rita samma sak, som alla andra? Det tog ju nog effektivt kål på all kreativitet! Inte sticka ut eller hitta på egna idéer. Bäst att hålla sig på mattan!

I morse steg jag upp före jag vaknat och det för att jag var orolig att jag skulle missa deadline för inlämnandet av tidningstexten. Det innebär att jag garanterat kommer att slockna i gungstolen, så fort jag sätter mej ner med en stickning. Borde ha nån som med jämna mellanrum kniper mej lite. Tror att det är enda sättet för mej att hålla mej vaken.

Önskar er alla en skön tisdagskväll.
Hoppas att ni är betydligt piggare än undertecknad.

Gröna äpplen

Skön söndag utan krav och måsten. Ingen stress med söndagsmiddag, för makaronilådan från igår gick bra att värma idag. Endast disken återstod för mej att ta hand om.

Igår kväll kom äldsta sonen hem med en papperskasse gröna äpplen. Inte gröna små äpplen, utan rejäla sådana. 

Och jag vet inte vad jag skall göra med dem. Skala, klyfta och i frysen? Koka och mosa dem? Göra något annat mumsigt? Eller borde man vara en liten Martha och göra äppelgott? Det finns alldeles för många möjligheter.

Jippiii! Jag klarade av gårdagens melodikryss! Det såg mörkt ut ett tag för det tog tid innan jag fick fatt i texten till den där ena visan, som spelades instrumentalt. Sen fick jag verkligen anstränga mina små grå, för att komma ihåg, vilken artist, som är den enda i världen, som fått lov att använda en slinga från Abbas musik i sin hit. Säger bara det, tur att mina små grå fungerade ännu så sent på kvällen!

Idag har jag uppdaterat min kalender och fyllt i det som kommer att hända här i en nära framtid. Jag har också uppdaterat min surfplatta. Ska se om jag kan ladda ner Melodikryssappen. Skulle vara mycket behändigare att kunna fylla i krysset direkt online istället för som nu, då man först behöver printa ut det. Jag vill inte ha den appen på telefon, för det blir för litet och plottrigt.Ja, och inte vet jag heller om appen fungerar så att korsordet går att fylla i där direkt.
Jag blev riktigt ivrig igår, tänk att kunna kombinera musikintresset med korsord!

Idag är det höstdagjämning och bisin min påstår att det är dags för långkalsongerna nu. Kanske, i varje fall så har vi börjat elda idag. Nästa vecka ser dock ut att bli varm med 14 grader som lägsta dagstemperatur. Det här om förutsägelserna stämmer.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

Pensionärsliv är utmanande

I morse var jag uppe redan när klockan visade på lite över sju. Det var ju riktigt bra, men när det enda jag tänkte på var att få en socka färdigstickad, börjar jag inse att pensionärslivet är utmanande. Jag behöver ju inte göra ett skapandes grand om jag inte vill. Det är både härligt och utmanande.

I morse var jag dock så förnuftig att jag drog på mej en rock och gick sen ut på en kort promenad före frukosten. Solen hade nyss stigit upp och små regnbågar glittrade i daggdropparna. Riktigt härligt. Hoppas att jag skulle ha så mycket energi i morgon att jag får på mej både byxor och rejäla joggingskor. Sen gäller det att avgöra om jag ska bege mej ut på landsvägen eller hålla mej på gårdsplanen.

Vandra upp och ner för den här vägen, som bisin min förbättrade igår. Det skulle åtminstone vara skönare för fötterna än asfalten. Ja, och mindre farligare, för här kör inga bilar, endast bisin min med traktor eller skoplastare.
Eftersom man ska gå i minst 30 minuters tid, så kanske jag orkar trava på här så länge utan att bli totalt uttråkad. Om jag vill vara riktigt effektiv kan jag ju alltid ta med stavarna. Jag måste nog smygträna, för grannfrun är en hejare med sina stavar. Vågar inte gå förbi där förrän jag har fått upp ångan.

Söndagens plan är alltså kristallklar. Men, sen ser jag projektväskan med sockstickningen och då flyger alla goda föresatser sin väg och jag sitter och spenderar min tid på det jag gillar allra mest näst efter barnbarnen, barnen och bisin min.

Idag har jag dock inte stickat utan virkat band till de stickade hjälmmössorna jag fick. Banden blev kanske i längsta laget, men modern får i sådana fall lägga knut på ändarna.

Medan jag virkade svor jag en och annan gång. Jag hade glömt bort hur svårt det är med mjukt merinogarn, som delar på sig.

För restgarnet har jag redan vilda planer, men äldsta sonen tycker att jag nu borde satsa på en gåva åt hans faster istället. Men hur ska en stressad pensionär hinna med det? 😁

Och på tal om stressad, så nä det är jag nu då rakt inte, men idag blev jag ändå tvungen att ta fram min kalender. Jag har lovat göra en hel del och delta lite här och där, så bäst att skriva in det ordentligt. Skulle just se snyggt ut om jag skulle dubbelboka mej nu när kalendern är trevligt tom!

Och nej, nej, jag har inte slöat hela dagen. Jag har fixat makaronilåda tillsammans med äldsta sonen, tagit hand om disken och... tja, femtioelva andra små saker, som inte märks nånstans, för i morgon är det samma grejer igen...

Nu ska jag ge mej i kast med dagens melodikryss!

Hoppas att ni alla får en fin söndag. 

Valkomflugorna

Månen stiger över trädtopparna här tvärs över vägen. Den stiger med rasande fart och lyser lika starkt och klart som vägbelysningen. I natt störde månen så att jag hade riktigt svårt att sova. Det blev helt enkelt för ljust i rummet. Tänk, en del är känsliga för ljud och andra för ljus. Och så finns det förstås många som somnar direkt som dom lägger sig.

Idag är det internationella städdagen, så jag borde ha tagit mej i kragen och röjt lite. Men innan jag visste ordet av blev det bestämt att jag skulle iväg till stan mitt på dagen, dels med egna ärenden och dels med bisin mins ärenden.

Före stadsresan var jag tvungen att testa knytband till hjälmmössorna jag fick. Verkar enklast för mej med virkade band och så får det nog bli.

Före stadsresan ringde jag till stickväninnan B och fick riktigt goda råd. Inte ens Google skulle ha klarat av att svara på mina frågor! Stort TACK för hjälpen. Idag lärde jag mej igen nya saker.

Hela vägen till stan parlamenterade vi, äldsta sonen och undertecknad. Var skulle vi äta lunch? Kändes som dagens viktigaste beslut, men också svåraste. Jag var egentligen öppen för alla förslag. Sonen fick förstås bestämma eftersom han var chaufför. Till sist körde han söderut och vi hamnade på grillen rätt nära hamnen. Brrr!
Hamnen är inget bra ställe att vara nära just nu.

Jag valde en kebabportion och den var helt okej, men...

... vi råkade på Valkomflugorna! Fy bubblan! Vet inte om ni ser dem på fotot ovan.
Vi viftade och viftade och försökte äta mellan allt viftande. Dricksglasen täckte jag med servetter. Till sist orkade vi inte mera, utan vi åkte iväg till mataffären.
Vet ni, jag är faktiskt så dum i huvudet att jag inte förstår varför vi måste ta emot skräpbalar från Italien. Jo, vi har kapacitet att bränna rosket, men det kan aldrig vara ekologiskt eller hållbart att frakta hit skräpet. Och sen då ingen övervakning av hanteringen. Flugorna lever loppan och stanken sprider sig. Brrr!

Egentligen skulle vi inte ha så mycket handlat idag, för jag var ju i mataffären också igår. Men yngsta sonen är förkyld, så vi handlade en hel del åt honom, både från mataffären och från apoteket. Och nej, han har inte covid, inte A influensa heller. Verkar vara en rejäl gammaldags höstförkylning.

Igår missade jag hallonkyssarna, men idag kom jag ihåg dem. Goda, men lite för söta i min smak. Gillar mest tranbärs- och limekyssarna, för dom är inte lika söta. Det finns liksom sting i dem.

– Idag är sista dagen att vara ute i skären, sa bisin min på eftermiddagen. Vi har haft soligt och varmt hela dagen, men jag fattar inte riktigt varför man inte skulle kunna vara i skären fastän höststormarna viner.
Jag tänkte ändå att det är bäst att ta tillvara det vackra vädret så länge som det håller i sig. Jag har suttit ute på terrassen/balkongen och stickat sockor och njutit i fulla muggar.
Förstås måste bisin min komma dit och förstöra idyllen:
– Du sku nog måst sopa här, sa han bestämt och trodde att jag genast skulle skutta upp ur stolen och överge min stickning. Nä, icke då. Solen höll på att gå ner, så det blev till att gå till köket och koka tevatten istället. Och skiva den sista gurkan från trädgårdslandet på kvällssmörgåsen. Mums!

Hoppas att det blir en lika fin dag i morgon!

Helgas

I morse blev det lite krisigt mellan karlarna här i huset, så jag gömde mej i sängen tills dom försvann. Sen steg jag upp och njöt av tystnaden och ensamheten. Det var så skönt att jag glömde bort allt vad jag planerat att göra idag. Och det var allt likaså bra. Bäst att njuta medan man kan.

Krisen berodde på brist i kommunikationen. Bisin min trodde att han hade sagt åt äldsta sonen att han skulle följa med till Orimattila idag, att det behövdes extra hjälp. Men sonen hade inte hört något och visste inget, ja, och hade förstås andra planer. Håhåjaa... bisin min har inte ännu insett att när nån sitter med hörlurar på vid datorn, så hör man ingenting annat än det man lyssnar på! Det är bäst att tala vid matbordet och se den andra i ögonen, så att man kollar att mottagaren har hört och uppfattat det man ville säga.

Idag på eftermiddagen var jag iväg till Helgas. Och det var på tiden, för nästa veckas fredag stänger caféet och öppnar inte förrän i december, då julhemmen öppnar sina dörrar för allmänheten.

Jag åt morotsscones och ett horn med blåbärsgrädde i. Mums, filibabba! I glaset äppelmust. Hade träff med en vän. Helgas är mysigt, men litet och trångt och du sitter så tätt att du hör precis allting vad alla andra pratar också. Få se nu sen var vi kan träffas i oktober. Finns inte många öppna caféer kvar i stan när kyla och mörker får fotfäste. Det är ju helt förståeligt, för då vill man ju helst sitta hemma och njuta av gungstolen och stickningen.

Om ni tror att jag igår kom hem från stora varuhuset i stan med endast en plastlåda och två garnnystan, så glöm det!

De här två tidningarna hoppade i min kundvagn! Och nej, förstås behöver jag dem inte alls, men...
Ja, alltså den där socktidningen innehåller många fina sockmönster, men inte många för Novitas vanliga sockgarner. Dessutom så går mönsterdiagrammen ofta över flera sidor och är olika för vänster och höger fot. Det är nog alldeles för tidskrävande.

På utvägen stannade jag vid postautomaten och plockade ut ett loppispaket med sömnadstidningar, som innehåller mönster för barn. Spännande.

Jag har fått de här tre babymössorna i merinoullgarn av en mormor, som hellre ville ha någonting romantiskt i rosa när det nu blev en flicka! Jag tackade och tog emot. Men nu funderar jag på hurudan snodd jag ska göra till hjälmmössorna, i-cord, virkad, använda påtdocka? Hmmm...

Riktigt varför grått och blått inte skulle passa en liten babyflicka, vet jag inte. Men kanske hade mormodern bara tröttnat på de här stickningarna och blev glad att någon annan tar hand om dem. Om den där mössan i mitten är för liten, då får Lillans docka den.
Och för att ni nu inte ska tro att jag tackar ja till allting, så kan jag stolt berätta att idag tackade jag faktiskt nej till en riktigt ny stickbok på engelska. Så det så!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön fredag.

Hemma hos

Idag hölls stickcaféet hemma hos G-M. Hon bjöd på sådana delikatesser att där ligger allt vårt ordinarie ställe i lä. De har inte så god paj med grönsaker, bacon och kyckling. Mums. För att inte tala om den goda tjinuski(kola)pajen. Mumsfilibabba. Och jag fick kakao att dricka. Vi hade så trevligt att vi stannade ända till halvsju på kvällen.

Jag stickade inte så värst mycket, för det fanns så mycket att diskutera och ventilera. Det finns mycket livserfarenhet samlad i vår grupp, vilket gör att vi har givande diskussioner om allt från DDT till intressebevakningsfullmakt.

På hemvägen kurvade jag via stora varuhuset, för jag behövde en plastlåda och hör och häpna, två garnnystan.

De här nystanen är reserverade för ett kommande projekt...

Jösses alltså! Tidigare väntade affärerna ändå till oktober, men nu, nu är affären översvämmad av julgodis redan i september. Och kolla, så dyrt det är! Det blir nog inget julgodis i år, inte med de här priserna i varje fall. Huuu!

I kväll tömde jag en kartong med merinogarn i min nyinköpta plastlåda. Kartongen är nu min julklappslåda, dit samlar jag alla klappar. Bisin min suckar och skakar på huvudet. Han tycker att jag är omöjlig.
Undrar förresten om de har paketkort redan. Jag glömde titta efter i affären. Äsch då.

Hoppas att ni får en fin torsdag.