I morse blev det lite krisigt mellan karlarna här i huset, så jag gömde mej i sängen tills dom försvann. Sen steg jag upp och njöt av tystnaden och ensamheten. Det var så skönt att jag glömde bort allt vad jag planerat att göra idag. Och det var allt likaså bra. Bäst att njuta medan man kan.
Krisen berodde på brist i kommunikationen. Bisin min trodde att han hade sagt åt äldsta sonen att han skulle följa med till Orimattila idag, att det behövdes extra hjälp. Men sonen hade inte hört något och visste inget, ja, och hade förstås andra planer. Håhåjaa... bisin min har inte ännu insett att när nån sitter med hörlurar på vid datorn, så hör man ingenting annat än det man lyssnar på! Det är bäst att tala vid matbordet och se den andra i ögonen, så att man kollar att mottagaren har hört och uppfattat det man ville säga.
Idag på eftermiddagen var jag iväg till Helgas. Och det var på tiden, för nästa veckas fredag stänger caféet och öppnar inte förrän i december, då julhemmen öppnar sina dörrar för allmänheten.
Jag åt morotsscones och ett horn med blåbärsgrädde i. Mums, filibabba! I glaset äppelmust. Hade träff med en vän. Helgas är mysigt, men litet och trångt och du sitter så tätt att du hör precis allting vad alla andra pratar också. Få se nu sen var vi kan träffas i oktober. Finns inte många öppna caféer kvar i stan när kyla och mörker får fotfäste. Det är ju helt förståeligt, för då vill man ju helst sitta hemma och njuta av gungstolen och stickningen.
Om ni tror att jag igår kom hem från stora varuhuset i stan med endast en plastlåda och två garnnystan, så glöm det!
De här två tidningarna hoppade i min kundvagn! Och nej, förstås behöver jag dem inte alls, men...
Ja, alltså den där socktidningen innehåller många fina sockmönster, men inte många för Novitas vanliga sockgarner. Dessutom så går mönsterdiagrammen ofta över flera sidor och är olika för vänster och höger fot. Det är nog alldeles för tidskrävande.
Jag har fått de här tre babymössorna i merinoullgarn av en mormor, som hellre ville ha någonting romantiskt i rosa när det nu blev en flicka! Jag tackade och tog emot. Men nu funderar jag på hurudan snodd jag ska göra till hjälmmössorna, i-cord, virkad, använda påtdocka? Hmmm...
Riktigt varför grått och blått inte skulle passa en liten babyflicka, vet jag inte. Men kanske hade mormodern bara tröttnat på de här stickningarna och blev glad att någon annan tar hand om dem. Om den där mössan i mitten är för liten, då får Lillans docka den.
Och för att ni nu inte ska tro att jag tackar ja till allting, så kan jag stolt berätta att idag tackade jag faktiskt nej till en riktigt ny stickbok på engelska. Så det så!
Nu önskar jag er alla en riktigt skön fredag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar