Hösten är här, likaså skymningen. Fåglarna flyger i stora plogar. På grannarnas gårdsplan lastas en Toyota på bärgningsbilen. Saftblandarnas orangea ljus sprider sig och syns för dem som kör förbi här på landsvägen. Toyotan kom körandes från stan och fick motorstopp. Bisin min funderade om bensinen tagit slut, då kunde han ridderligt ha ställt upp för damen i nöd och levererat lite ur en dunk. Men troligtvis var det något större mankemang. Bilar är inte alltid så pålitliga.
Söndag och första höstdagen. Jag har varit rätt lat och har lite dåligt samvete, för bisin min har varit desto aktivare. Lite har jag röjt här i datarummet. Mest har jag flyttat garnlådor från ett ställe till ett annat. Men jag har också fått ordning på mina stickböcker och in dem i ett skåp. Och hipp hurra, jag fick upp den stora skåpdörren!
Så när bisin min för femtioelfte gången började gnöla om att det inte går att få upp den där stora skåpdörren och att han inte får ut sin smått antika kartbok. Ja, då sa jag: "Simsalabim" och placerade kartboken framför hans näsa på bordet. Han har nog hört talas om Google Maps, men han använder inte smarttelefon. Han tycker dessutom att den här är mycket redigare och att nu ser man hur nära eller långt det är till nästa ställe.
Hoppsan! Då jag före navigatorerna och smarttelefonernas tid var tvungen att navigera med den här kartboken, höll jag på att få spader! Mitt i allt tog kartbladet slut och jag visste aldrig om jag skulle bläddra framåt eller bakåt i kartboken. Om du skulle iväg till ett litet samhälle, så stod det ju aldrig angivet på vägskyltarna. Kolla bara om ni kör österut från huvudstaden. Hur långt måste ni köra innan ni ser Lovisa nämnas på någon vägskylt? Nå, det här innebar att jag alltid var tvungen att hitta namnet på nån lite större stad som låg vid samma väg, som den mindre orten...
Själv var jag på jakt efter en bilstickning. Ja, jag ska stå ute på gårdsplanen fix och färdig i morgon klockan 6.45. Sitta bak i bilen i över två och en halv timmes tid och då kan jag sticka så där lite i smyg. Men jag insåg att den här gången kan det inte bli nån sockstickning, för om bisin min kommer på mej kan han bli argsint. Fem vassa stickspetsar är inget att leka med ifall det blir krock. Nej, här behövs en enkel stickning på rundsticka. I en av mina projektväskor, som dök upp vid röjningen, hittade jag den här stickningen:
Hoppsan! Jag insåg direkt varför jag övergett det här projektet i ett tidigt skede. Garnet delar sig och där har jag missat att alla trådar i den blå maskan inte är med. Förresten inte i den vita heller. Suck och dubbelsuck. Den här skippade jag som bilstickning, för det går inte. Kanske bäst att skippa bilstickandet helt och hållet och istället sova i bilen, så att jag är pigg och nyter på hemvägen.
Och eftersom det här är före Youtube-tiden, så behövs rediga och tydliga instruktioner. Den här finns nu tillsammans med de övriga stickböckerna i skåpet. Väva blir knappast aktuellt för mej mera.
Hoppsan! Ja, riktigt dubbelhoppsan! Jag hade glömt bort att jag har de här färggranna bomullsgarnen. Ordentlig har jag varit som fått in dem i fryspåsar från Ikea, men sen har de här rackarna hamnat på villovägar. Nu finns det möjligheter att göra allt möjligt, men kanske det får bero till nästa vår. Nu gäller det då att sätta dem på ett säkert ställe, så jag både kommer ihåg dem och hittar dem.
Jag har stickat lite mellan varven. Jag skulle så gärna vilja få färdigt den här sockan, men...
... jag tror att den inte vill bli färdig. Jag stickade och stickade. Plötsligt bara tog det gröna garnet slut. Jag förstod ingenting. Vart hade mitt garn försvunnit?
Det hade brustit! Jösses!
Nå, jag fick skarven fixad på mitt sätt och tänkte att jag minsann ska sticka fram till tåhoptagningen. Men, ack och ve, det här ser inte bra ut, nej, inte alls. Och det är nu, som jag börjar bli smått hysterisk, för tänk om jag fått nån ohyra ihop med nystanet?
Bisin min bara fnyser:
– Har du kollat de övriga nystanen? Hur ser de ut?
– Ja det som jag såg, så verkade allt okej.
– Har du stickat med det där garnet förut?
– Nej, det här är nytt för mej.
– Nå, då kan du inte veta om det är bra kvalitet från början.
– Nä, det förstås.
– Om det skulle vara mal, så skulle nog mycket mera var oppätet.
– Alltså du tror det, frågade jag förhoppningsfullt.
– Jo, absolut. Dessutom skulle du ju se om det kryper mallarver eller annan ohyra omkring i det där nystanet.
– Åh, det är sant, sa jag och vågade äntligen andas.
Nu, kallar John Blund på mej. Men först ska jag laga smörgåsar att ta med på morgondagens resa. Bisin min har redan varnat att det blir två och en halvtimme utan stopp! Huhuh!
Ajjo, skurkar göre sig icke besvär. Huset blir inte tomt trots att vi är på språng!
Önskar er en riktigt fin måndag och bra start på första höstveckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar