På lunch i grannkommunen

Idag har jag varit borta hela eftermiddagen, för jag var på lunch på Baronen tillsammans med T.  Bekvämt och bra, för hon plockade upp mej i sin bil och så styrde hon norrut.

Jag valde lövbiff med auraostsås. Riktigt gott och rikligt salladsbord. Ett varv hade det här stället dåligt rykte om sig, för människorna sade att maten inte var bra.
Jag fick fel i början, schnitzel istället för den beställda biffen. Först tänkte jag göra som finländare brukar i såna här situationer, alltså tiga och snällt äta schnitzeln. Men det tyckte T att inte gick för sig och jag började fundera att jag hade ju ändå betalat för lövbiffen, som var nån euro dyrare. Snabbt kom min riktiga portion på bordet tillsammans med många ursäkter.

Det var riktigt, riktigt trevligt att träffa T och få prata, prata, prata om allt som hör livet till. Jag fick svara på frågor om min sjukhusvistelse och T fick bland annat svara på frågor om kryssningen med sin mor.

Under vardagarna serveras inte efterrätt, så jag tog ett gräddwienerbröd från vitrinen. Det sköljde jag ner med gul sockerfri Jaffa.

Jag hann också ta ett varv i affären innan vi återvände hem. I tidningshyllan hittade jag de här handarbetstidningarna och förstås måste jag ju köpa dem!

En fin dag, men nu ska jag ta det lugnt och vila lite i gungstolen. Måste komma ihåg att jag är konvalescent.

Förresten, ni såg väl att KAJ kammade hem priset för Årets låt med Bara bada bastu på musikgalan här i Finland? Ajjo, låten har dessutom streamats över 100 miljoner gånger på Spotify. Fantastiskt, eller hur?

Önskar er alla en riktigt skön torsdag!

I Paviljongen

Sent igår kväll gjorde jag en dumhet och det fastän jag visste att jag inte ska göra så. Jag tog tag i min telefon och loggade in på Facebook. Det första jag möttes av var ett dödsbud: Kimmen avled igår. Frid över hans minne. 💕

Vi tände ett ljus, drack gul Jaffa istället för kvällste och mindes hur det var för tio år sedan i juli då vi träffade honom på laxsoppsfesten i Rönnäs. Han frågade om jag ville bli frilans på tidningen. Och på den vägen är jag fortfarande, fastän jag nu just tar det lugnare och koncentrerar mej på att försöka bli frisk.

Men alltså, man ska stänga av Internet i god tid förrän man lägger sig, så det så!

I natt vaknade jag klockan två och då gjorde jag följande dumhet. Jag tog fram den orangea väskan, som finns i sovrummet och som är full med intressanta garn. Jag bara måste titta på nystanen och klappa om dem lite. Sånt borde jag absolut inte göra, för det tog till efter tre innan jag somnade om. Jag fick en massa idéer i huvudet och skulle gärna ha velat börja på nya stickningar genast!

Klockan tio i morse gläntade bisin min försiktigt på sovrumsdörren.
– Hur har natten varit, frågade han.
– Bra, tack, svarade jag sömndrucket medan jag försökte jaga bort de sista drömslöjorna.
Jag hade sovit så länge att stackars bisin min hade blivit rejält orolig. Jag var visserligen vaken nångång vid sjutiden, men då vände jag bara på mej och somnade om. Riktigt, riktigt skönt att få sova ut ordentligt mellan varven.

Idag på eftermiddagen har jag varit iväg med bisin min till Kouvola. Hela fem gånger snurrade vi runt innan vi hittade Frälsningsarméns lopptorg iCare i köpcentret Valtari. Vi förde dit tre stora lådor med gamla, hela och rena kläder, sådana som inte längre passar på nån av oss. Kläderna gör bättre nytta där i affären än här hos oss.

– Nu har du blivit frälst, sa bisin min när vi satt i bilen igen efter avlämningen. Han syftade på stamkundsappen, som den ivriga damen där i affären fick mej att ladda ner, trots att jag är allergisk mot flera appar i min telefon. Så få som möjligt är mitt motto. Men nu har jag alltså då frälsningsarméns stamkundsapp och får -15% för varje köp som överstiger 10 €. Egentligen inte riktigt klokt, för pengarna man köper för går ju till mindre bemedlade. Borde man inte betala lite i överkant då?

Nu vet vi var affären finns och i höst kan vi leverera mera grejor till loppiset. Skönt att veta att man på sitt lilla sätt kan göra nytta samtidigt som man rensar ut.
– Såg du att de tar emot garn också, frågade bisin min ivrigt.
– Nä, svarade jag avmätt och fortsatte: Mina garn får gå till stickkaféet.
Ja, ni skulle ha sett så fin sängmatta M virkade av det yllegarn jag donerade åt henne! Tror alltså att mitt garn gör större nytta där.

På hemvägen kurvade vi in till Kymen Paviljonki och åt en sen lunch.

Här är det hälften sallad som gäller, sen lite korvsås, potatis, burgundisk gryta och ännu pytte, pyttelite broilerpasta. Gott och för oss bra att lunch serveras ända till klockan 16. Trevlig miljö och fin betjäning. Hur kommer det sig att vi aldrig har stannat där förut? Är det för nära hem kanske?

Bisin min blev riktigt nervös när jag sa att jag skulle gå och kolla lite och försvann mot Pentik.
– Vi ska int ha nånting sen, varnade han.
– Nä, nä, svarade jag snällt.

Men jag frågade om jag kunde få köpa med hem av den burgundiska grytan, för den var så god, lagom kryddad och nötköttet mört. Jag fick den här plastburken full för fem euro. Hurraaa! I morgon gräver bisin min upp lite potatis och så har vi middagen klar. Sån matlagning gillar jag.

Jag köpte också närproducerat pålägg. Och jo, jo, jag vet att processat kött inte är hälsosamt, men nån gång ibland får det lov att slinka ned. På sjukhuset serverades kalkonskivor som pålägg i över en veckas tid. Jag fick nog av dem och åt till slut endast gurkskivorna på brödet, alltmedan jag längtade efter en rejäl ostmacka! Helst med knäckebröd. Det var knepigt nog ändå med sjukhusmaten, för min matlust var helt borta. Det blir ju så när man är svag och inte rör på sig så mycket.

Jag köpte också en toscakaka. Nu funderar jag lite smått om jag borde sätta den här i frysen, så jag har någonting att ta fram ifall vi får gäster. Jag tror inte att jag kommer att orka baka på ett bra tag ännu.

Och så köpte jag bullar till efterrätt samt småbröd, som hoppeligen passar till kvällsteet.

Hösten började alltså här i full fart och med nya erfarenheter. Till råga på allt dessutom värme och sol på eftermiddagen. Kan det bli bättre?

Nu dags för ostmacka och te, tror jag, sedan lite stickning.

Hoppas att ni alla får en skön tisdag. Om det är varmt och soligt i morgon, så sitter vi väl ute minst en timme, eller hur? Ja, alltså jag sitter, för jag är inte i skick för en timmes promenader ännu. 

På golfklubben

Fredagskväll och här sitter jag nyss hemkommen. Hela eftermiddagen har jag varit på språng i gott sällskap. Riktigt härligt att få komma ut och röra på sig.

Bisin min körde och på vägen plockade vi upp E. Iväg västerut begav vi oss och hamnade på en golfklubb, nästan i Sibbo.

E bjöd på lunch på Kullo golfklubb. Lövbiff och pommes frites. Ni skulle ha sett det dignande salladsbordet. Jag skulle ha blivit mätt enbart på det.

Efterrätten var också riklig och god. Stort TACK för den goda lunchen.

Ute regnade det, så vi satt inomhus och vi var inte det minsta frestade att gå ut på greenen!

Bisin min hade ärende till industriområdet och då passade E och undertecknad på att besöka Brunbergs.

Det blev lite ett och annat i godisväg, bland annat lakrits åt äldsta sonen. Tack till E för kyssarna!

På hemvägen körde vi ännu via sommarkaféet Bric-a-Brac. Jag valde te och en bit morotskaka. Mums! Tack E, som bjöd! Sista veckoslutet som kaféet har öppet. Vilken tur att vi hann dit också.
Så nöjd med min fredag, men nu är det dags att dra på yllesockorna, ta fram sockstickningen, linda in sig i filten och njuta av resten av kvällen.

Hoppas att ni får en riktigt fin lördag!

Fish and chips

Fredagskväll och här sitter jag medan bisin min glor på dumburken och väntar på att åskan ska braka loss. Jag har inte ens orkat kolla på väderleken. Jag har helt enkelt gett upp. Det är liksom varmt ändå, hur än jag gör eller tittar.
Diskmaskinen är igång och jag borde också starta en tvättmaskin. Men vågar jag det ifall det blir blixt och dunder?

Idag har jag varit rätt aktiv och det för att jag trodde att det skulle vara lite svalare utomhus. Men pytt heller. På eftermiddagen då jag steg ut ur mataffären var det genast hett och svettigt.

Jag har varit iväg med äldsta sonen idag, på hans sista sommarsemesterdag. Först tog vi ett varv runt byarna och så hamnade vi så småningom nere på Skeppsbron, närmare bestämt på C&D.

Jag valde fish and chips till lunch, medan sonen åt hamburgare. Min matlust är fortfarande minimal. Fisken fick jag i mej, men lite pommes frites fick allt bli kvar i korgen. Inte en ljusblå aning vad det är för fisk och jag frågade inte heller, för jag blev så till mej då flickan bakom disken enbart talade finska!

Paret som satt bakom sonens rygg var riktigt tysta medan de väntade på sin mat, så jag måste kasta en blick på dem. De satt med var sin telefon och stirrade i den. Kära nån, vart är vår värld på väg? Visserligen fotade jag min portion, men sedan lade jag omedelbart bort min telefon. Vi ville ju umgås med varandra och inget annat.
Det fläktade riktigt skönt där nere på stranden.

Igår kväll plingade det till i min telefon. Jag hade fått ett textmeddelande från polisen. Mitt nya pass fanns redan i stan. Det var verkligen snabbt! Tio plus för sådan service.

Innan vi lunchade var jag iväg och löste ut mitt nya pass. Och jodå, det är mitt pass och ingen annans, för där var min ytterst bistra nuna på bild. Nu undrar jag lite grann vad jag ska göra med mitt gamla pass, förstås klippa sönder det. Men kan man sedan bränna upp det?

Från mataffären kom vi hem med efterrätten, goda strutar med glass. 😋
Verkligt tacksam att äldsta sonen hjälpte mej handla.

Äh, tvättmaskinen får vänta till imorgon, för nu ska jag njuta av jordgubbar, en toscabulle och lite vichy. Perfekt kvällsbit, eller hur?

Önskar er alla en skön lördag!

Hos polisen

Idag var jag iväg med yngsta sonen till vår västra grannstad. Och mycket riktigt, jag skulle inte ha klarat av att parkera utanför ämbetshuset. Det gick jättesmidigt där på passmyndigheten. Jag fick gå direkt till en vänlig dam fastän jag var 25 minuter före min tid. Sådan här kundbetjäning borde de ha på hälsocentralen också. Inget onödigt väntande då det inte är nödvändigt.

Att skriva namnteckningen digitalt, var inte riktigt min grej, för jag kunde inte hålla mej ovanför raden! 🙈 Sedan var mina fingertoppar så torra att jag fick gnida dem mot pannan innan de hamnade in i mitt kommande pass. En vecka sa den vänliga damen att det skulle räcka innan jag har mitt nya pass i stan. Det är snabbt tycker jag, som nu just inte alls behöver ett pass.

Yngsta sonen var iväg på sina ärenden, men jag behövde inte vänta länge på honom innan han plockade upp mej. Vi hade tänkt äta lunch på Rosso, men det fanns ingen parkeringsplats där i närheten och i den här hettan orkar jag inte ens gå en halv kilometer!

Yngsta sonen körde sedan på min inrådan till Taste. Många har rekommenderat deras lunch och nu var det dags att testa den. Ett litet tips, som pensionär får man en euros rabatt.

Jag valde svartrotssoppa. Den var riktigt, riktigt god. Och det var perfekt med soppa i den här värmen. En värme, som håller på att ta knäcken på mej. Hur kan människor tycka att det är skönt med 30 graders värme? Man steks ju!
– Kom ihåg sen i vinter det här när du gnäller att det är kallt, sa bisin min lite otåligt åt mej idag då jag stönade och stånkade.
– Det gör inget om det är kallt, för man kan alltid klä på sig. Och så länge det inte är snöstorm eller jättehalt är det helt okej, svarade jag uppgivet.
Två veckor med värme skulle vara helt tillräckligt, men tre. Nej tack. Jag tror att jag ska kontakta K och äntligen få vår luftvärmepump installerad, bisin min får säga vad han vill om det!

Idag på eftermiddagen hade vi rart besök av fyra flickor, dottern med sina döttrar och hennes brorsdotter. Lillan tyckte att fadern kom alltför fort efter henne, för hon skulle gärna ha velat leka med kusinerna lite till. Men det drog ihop sig till middag, så det var bara att åka hem och äta.

Önskar er alla en fin tisdag. Kom ihåg att dricka! Kan nån förresten dansa en liten regndans?

Polismeddelande

Kära vänner, igår blev ni igen utan mitt dagliga inlägg och det beror på ren och skär utmattning. Visserligen var jag hemma redan före klockan 19:30, men då var jag så medtagen att jag inte gjorde så mycket annat än damp ner i gungstolen. Det här vädret påverkar mej tyvärr negativt, så negativt att till och med min hjärna känns alldeles mosig.

Igår var jag iväg på äventyr med min väninna T. Hon hämtade upp mej klockan 12:30 och sedan styrde vi kosan mot nordöst. Ända till Prisma i Kouvola körde hon.

Ungefär så fort vi kommit innanför dörren såg jag reklam för passfoton. Dit travade jag med bestämda steg och genast fick jag ett förskräckligt foto, precis så där som man ska se ut på passfoton. Efter någon minut var fotot hos polisen. Tänk om jag blir efterlyst och det där fotot visas överallt?! 🙈
Det plingade till i min telefon och jag fick ett meddelande från polisen. De hade tagit emot mitt förskräckliga foto!
Jag har levt i den tron att mitt pass går ut nu i fredag, men ve och fasa, det gick ut redan i söndags! Tur, verkligen tur att jag inte har behövt det nu.

Vi lunchade på Pizza & Buffa. Jag gjorde som jag brukar, sallad på minst halva tallriken och varmrätt, fruktig broiler och ris på andra halvan.

Till efterrätt blev det förstås mjukglass och lite annat från buffén. Tack till T för lunchen.

Hem kom jag med ett härligt gåvopaket. Här fanns...

... en Mumin handhandduk...

... en härlig Mumin plåtask...

... ett par alldeles, alldeles ljuvliga örhängen. De ska få gå ut på teater med mej i kväll!

Och ett vackert födelsedagskort, som innehöll ett presentkort till Adlibris. Jag är alldeles, alldeles överväldigad av den här gåvan. Tusen, tusen tack till T för allt det här underbara.

Från Prisma köpte jag bland annat en viborgskringla. Den ska jag bjuda på åt gästerna, som kommer hit till vårt råddiga hus.
Jag borde städa, men min energinivå är på noll, tyvärr.

Igår kväll vid 22-tiden, skärpte jag mej dock så mycket att jag fick ett nytt virkprojekt påbörjat. Har man som jag mycket lingarn måste man ju göra något av det eller hur? Det här är Kyjy25 nummer tre, för min del. Nästa månad ska jag börja på en massa projekt om jag alls ska kunna vara med i den här utmaningen.

Idag har jag också fått ett konstigt meddelande i telefon. Det var en oskarp video på en Deutz maskin. Hmmm... Gissa vem som har gett mitt telefonnummer till en skrotfirma?
Jo, just precis han, bisin min! Suck! Tror att det skulle ha varit mycket bätre om han skulle ha sådan telefon att han själv kan ta emot såna här videon.

Nu ska jag se om jag klarar av att fylla i en passansökan på nätet. Håll tummarna.

Önskar er alla en riktigt skön onsdagskväll.

Hinkaböle

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg och det beror på Hinkaböle, hettan och min allmänna lättja. När klockan blev 22.30, så orkade jag bara inte öppna datorn längre. Beklagar.

Igår var jag iväg över landskapsgränsen österut tillsammans med bisin min. Vi var ända till Hinkaböle.

Och där finns en hel del att se!

En loftboda...

... en kvarn, en av de två som finns kvar i Kymmenedalen.

I själva hembygdsgården finns det saker, som har samlats från hela ön Mogenpört. Kolla så liten säng!

Det här är köket, här lagades maten över öppen eld.

Här eldades för att få värme i kammaren.

Inne i hembygdsgården finns hur många grejer som helst. Vet ni vad det här är?

Här under ekens skugga satt jag igår och sjöng allsång. Jag fick blodad tand på släpärtskalaset. Till höger hembygdsgården, en liten stuga på ett rum och kök.
Jag satt alltså ute hela dagen igår och fick säkert friskluftschock.

Jag tycker om när människor anstränger sig lite extra för att göra det fint. Hembygdsgården i Hinkaböle har öppet endast en dag på sommaren och det var igår. Nu får ni vänta ända tills nästa sommar.

På hemvägen kurvade vi via Bruket i Strömfors. Det gick inte att köra på motorvägen, för tunneln var avstängd, så vi fick köra gamla vägen.

Vi åt lövbiff på Ruukin Herkku. Vi var de enda matgästerna där. Jag var inte riktigt nöjd, biffen var kall och pommesfrites, som var under biffen var alldeles slemmiga. Brrr!
Jag borde förstås ha klagat direkt, alternativt valt sallad från menyn.

Jag köpte tre munkringar med hem till efterrätt, för de såg så goda ut. Men de var inte heller något vidare goda. Suck!
Lär dröja innan jag besöker det stället på nytt.

Här hemma har bisin min fortsatt sitt vansinnestvättande ivrigt påhejad av äldsta sonen. Båda karlarna har fått städdille och tjatar på mej att jag ska städa hobbyrummet, sovrummet och...
Men jag vill inte just nu och jag hinner inte.

Sent igår kväll försökte jag starta ett nytt virkprojekt, men jag klarade inte av det. Fattar inget av beskrivningen. Tror jag börjar på ett helt annat virkprojekt ikväll, för virka vill jag göra.

Önskar er alla en bra start på den nya veckan!

Översvämningar och stickcafé

Igår kväll körde bisin min runt och fotade översvämningarna i grannbyn.

Hit går det inte att ta sig fram, men till all tur kan man köra genom byn för att ta sig hem.

Vattenmassorna forsade fram. Här skulle man nu ha haft ett litet vattenkraftverk och kunnat spara in på elräkningen!

Potatislandet står under vatten. Undrar om man alls vill ha dem sen i höst? Tänk om potikkorna är riktigt vattniga?

Idag har bisin min varit iväg på äventyr med mr J. Och båda var lycksaliga för att de lyckades få en bil genom besiktningen och för att de fick gå omkring i allsköns ro i Motonet. Bakom dem i reservdelskön stod en kvinna, som stönade och stånkade och med hög röst förkunnade hur trött och medtagen hon var. Hon hade kommit hem med flyget i natt. Mr J var rädd att bisin min chevalereskt skulle låta kvinnan gå före i kön. Men se nej, sådant där skryt lyssnar bisin min inte på och dessutom tyckte han att kvinnan riktigt bra kunde vara hemma och vila om hon nu var så trött.

Själv var jag iväg till stan, klarade först av ett uppdrag och besökte sedan stickcafé i Café Favorit.

Lite olyckligt satt jag här och väntade på de andra. Klockan var redan halvtvå, men där satt jag ensam, allena och bortglömd och funderade på vad jag skulle göra. Åka hem igen?

Men först behövde jag lite lunch, så det fick bli samma som för en vecka sedan, det vill säga skinkpaj och rabarbersoda. Medan jag åt så kom först U och sedan G-M och V. Vi flyttade utomhus och fick ytterligare sällskap av B. H hälsade också på en kort stund.

Till efterrätt fick det bli en slät god bulle.

Min projektväska var så tung att U hjälpte mej bära den till bilen.

Jag fick nämligen en spännande kasse med ett vackert kort av B och S.

I kassen hittade jag en 8-pack. Jag misstänker skarpt att det här är åt bisin min, men det behöver jag väl inte låtsas om?

Och så fanns där ett spännande paket, som innehöll...

... garn och...

..."hostmedicin". Undrar om man ska ta sig ett litet glas varje kväll? Så där för säkerhets skull liksom. Stort, stort TACK för gåvorna!

Det fanns tre rabarbertoscabullar kvar när jag skulle hem från stickcaféet. Förstås måste de få följa med mej hem. Riktiga delikatesser!

Önskar er alla en riktigt skön torsdag.