Lite lingonsylt

Oj, vet ni, i morse sov jag ända till halvtio. Igår kväll då jag lade mej efter att ha lyckats fylla vår diskmaskin, så värkte min vänstra fot så att jag var övertygad om att jag aldrig i världen kommer att få fatt i sömnen. På något konstigt sätt lyckades jag somna utan att räkna vare sig får eller nystan. Men tvåtiden var jag vaken igen för mitt nattliga toabesök. Sedan sov jag ända till 6:15, besökte toan igen och kröp ner i sängen igen. Jag skulle bara ligga en liten stund till sisådär klockan sju och sen stiga upp. Hur det nu var så somnade jag djupt och vaknade, som sagt först klockan halvtio. Så skönt att få sova ut och så tacksam för att bisin min inte väckte mej.

Medan jag sov rensade bisin min de lingon han plockade igår kväll efter att ha cirklat ved.

Han kokade också 500 gram lingonsylt på morgonen. Helt underbart, för han serverade blodplättar till lunch. Han tänker på mitt hemoglobin. Så gott med hemkokt lingonsylt. Burken till höger är redan tömd. Men det gör inte så mycket, för bisin min har plockat lingon också ikväll. Mums!

Vet ni, idag ringde jag till HUS' fakturering, för jag hade nått kostnadstaket och behövde få en ny faktura. Jag valde att de skulle ringa upp mej, men tänkte att det kommer att ske först på måndagen. Tji, fick jag, för vid tvåtiden ringde en vänlig dam, som sade att jag ska riva min senaste faktura, för jag får en ny med lägre avgift. Hon skulle också meddela välfärdsområdet att jag inte behöver betala mera i år. Tack för det. Om jag hamnar in på sjukhus igen, så är dygnsavgiften lägre. Poliklinikbesöken på sjukhuset är däremot gratis om jag förstod det hela rätt. Jag är på något sätt så till mej varje gång en sådan här tjänst fungerar. På något sätt förväntar jag mej alltid motsatsen. Lite sådär som vattenverket i stan, som trots påminnelser inte ännu har rätt adress på vår anslutning! Bisin min får ta itu med dem ännu en gång. Vi får hålla tummarna och hoppas att det nån gång går hem för dem där i stan att vi inte längre bor kvar i grannbyn.

Själv har jag lyckats klåpa när jag skyndade idag. Jag skulle bara lägga undan lite städdukar på hyllan i tvättrummet när jag lyckades få ner två ljuslyktor med glassplitter, som resultat. Bisin min blev helt förskräckt och förbjöd mej att "hålla på".
– Du ska bara vila och ta det lugnt, sa han strängt.
Jo, jo, det ska jag och försöka låta bli att göra allt möjligt, som slutar i krossat glas, men... ja, ibland så känns det som att jag nog måste ta mej i kragen och göra nånting.

Nu får det lov att bli lite sockstickning före läggdags.

Önskar er alla en finfin lördag!

Hilja – pannbandet

 I onsdags förra veckan fick jag också mitt pannband färdigt.

Modell:Hilja – pannbandet, modell nr 6 i Novita tidningen Hösten 3/2021

Start: 08.08.2025

Färdig: 27.08.2025

Garn: Hygge Wool från Novita

Åtgång: 90 g 

Stickor: Nr 8

Designer: Ronja Hakalehto

  

 Jo, jo, jag vet, mitt pannband ser inte ut som originalet. Jag fick inte riktigt till det, trots bra hjälp på stickcaféet. Men som stickerska får man väl ta sig lite friheter, eller hur? Och det här pannbandet får nu duga åt mej. Det här var ett garnnystan jag fick i juli och färgen har Lillan valt.

Idag har jag varit hemma från sjukhuset i två veckors tid. Jag börjar sakta vänja mej vid mitt stillsamma liv. Det är faktiskt skönt att inte behöva stressa. HUS har sänt hela fyra fakturor, en på poliklinikbesöket 10.8 och tre på sjukhusvistelsen. Värför sjukhusräkningarna skulle delas upp på tre förstår jag inte riktigt, men jag ska förstås snällt betala dem.

Sen går det inte alltid som på Strömsö. I köket är jag en total nolla. I morse såg jag framemot en frukostmacka med en skiva gotlerkorv och tomater på rågbröd. När jag öppnade korvpaketet, som jag köpt i Baronens affär igår, upptäckte jag små vita prickar på skivorna, alltså sådana prickar, som inte ska vara där och hela paketets innehåll åkte i komposten. Bäst före datum var 22.09. Jag började inte undersöka om där skulle ha funnits kuranta korvskivor utan jag nöjde med tomat, som pålägg. Säkert också hälsosammare på det sättet? 
Nu gjorde jag förstås så som man inte ska göra. Självklart borde jag ha fört tillbaka korvpaketet och krävt ett nytt, men...

Vid lunchtid idag fick jag för mej att jag skulle piffa upp den rivna vitkålen och morotsrivet med lite pepparkrydda och gräddfil. Hur jag nu fumlade, så hade jag plötsligt gräddfilsburken upp och ner på köksbordet, förutom det som hamnade på kläderna och den den del som hamnade på golvet. Tur att bisin min var i grannbyn, för hans känsliga öron skulle nog inte ha klarat av den harang med svordomar, som jag släppte ur mej. Som sagt, jag är en katastrof i köket!

Igår kväll när jag äntligen närmade mej sängen hörde jag ett förskräckligt oljud i sovrummet. Det lät som om två stridsplan kämpade mot varandra. Jag försökte lokalisera ljudet, först med enbart sänglampan som ljuspunkt. Men jag var tvungen att tända taklampan och då såg jag den, en jättestor fluga med minst två meter mellan facettögonen. Medan en sådan best stormande omkring i sovrummet var det inte ens tal om att lägga sig. Nej, jag tog tag i första bästa handduk och begav mej ut på jakt. Jag slog så vilt omkring mej att den flygande varelsen försvann ut genom sovrumsdörren och jag kunde äntligen lägga mej till ro.

Idag har jag faktiskt hunnit vara ute. Det var så skönt att sitta ute och sticka. Rätt fort blev det för varmt med sockstickningen, så jag fick komma in igen. Nu måste jag fundera om jag vågar bege mej ut i köket igen och den här gången fylla diskmaskinen.

Önskar er alla en vilsam och fin torsdagskväll.

Lovisadroppar sockor

I onsdags förra veckan fick jag äntligen ett av mina sockprojekt färdigt.

Modell: Lovisadroppar sockor

Start: 07.03.2025

Färdig: 27.08.2025

Garn: 7-bröder Lappi (grå) och 7-bröder (vit) från Novita

Åtgång: 152 g 

Stickor: Nr 4

Designer: Tuija Klaus

Här har jag duschat sockorna med lite vatten, så de ser kanske lite luddiga ut. Det blir nog inte desto mera blockning av dem. Trevlig modell att sticka efter och härligt att äntligen, äntligen få nånting färdigt. Andra gången som jag stickar det här mönstret. Troligtvis får det här bli en julklapp och då är jag allt ute i god tid, eller hur?

Igår kväll meddelade jag åt bisin min, att ikväll vill jag duscha här i övre våningen, så idag har han haft fullt upp med att få i fönstren, duschdraperiet upphängt osv. osv.

Konstigt nog hittade han ännu en låda med kurspapper och annat diverse. Den fick jag gå igenom. Det mesta var sånt som ska till pappersinsamlingen. Men då och då dök det upp mellan kurspappren sånt som det är bäst att bränna upp. När jag går igenom de där kurspappren, alltså såna som jag oftast själv har tillverkat och sedan delat ut till deltagarna, blir jag både lite nostalgisk och smått imponerad. När och hur har jag kunnat allt det där?

Bisin min var ute i trädgården. Tyvärr hade något djur varit och gnagt på en av våra två gurkor. Här blir det nu lyxmiddag med Annabellapotatis, några rosamunda, bönor, gurka, sallad och burgundisk gryta från igår. Kanske bäst att jag drar mej mot köksregionen och hjälper till.

Önskar er alla en riktigt skön tisdagskväll.

Fyndigt värre

Kära nån, idag på förmiddagen placerade bisin mej på en stol vid matbordet och bad mej sitta där alldeles lugnt. Och det medan han röjde (läs råddade) i mitt hobbyrum! Jag försökte andas djupt och inte lägga mej i, men det var svårt, ack så svårt. Jag kommer inte att hitta någonting efter detta. Mitt eget kaos klarar jag av, men inte andras sätt att sortera mina garner. Mina rundstickor är troligtvis nu försvunna för alltid? Snyft!

Medan bisin min härjade hejvilt i hobbyrummet, tog äldsta sonen itu med duschrummet. Och där vet ni, där gjordes finfina fynd:

Två Jojo Moyesböcker...

... tre böcker med hårda pärmar...

... och finfina barnböcker.

Bisin min hittade både färdiga och halvfärdiga stickningar, en massa tygkassar, varvräknare, måttband, häften och diverse småprylar samt den här:

En överlevnadsbok till köket! Tjohooo! Den här är alltså före tiden då man kunde googla recept. Läste redan tips om att man ska ha en kruka basilika på köksbänken för att skrämma bort de där små irriterande flugorna. Bisin min gillar inte basilika, inte att äta och framförallt inte doften. Han tycker att den påminner om kattp _ ss!

Äldsta sonen har bjudit på höns och ris idag. Tack för det!

Förresten, tror ni att jag någonsin kommer att hitta mitt garn efter bisin mins framfart?

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka!

Långsamt, långsamt...

Kära vänner, tack för alla varma tankar och peppande tillrop via olika kanaler. Långsamt, långsamt, försöker jag nu anpassa mej till livet efter blodpropparna i lungorna. Och enligt expertisen på sjukhuset där i västra grannstaden kommer det att ta tid, flera månader, och det ska få ta tid.  Själv hoppas jag att jag kan hålla mej i skinnet och inte otåligt rusa iväg. Jag vill verkligen inte hamna in på sjukhuset på nytt med samma symtom. Brrr!

Jag kom hem vid halvsjutiden i torsdags kväll. Igår tog jag det bara lugnt och gjorde absolut ingenting. Jag försökte smälta alla intryck från sjukhuset och funderade lite smått på vad jag nu vågar eller inte vågar göra. Ligga i sängen är uteslutet, för då trycks lungorna ihop och det är inte hälsosamt. Tur alltså att jag har en gungstol, hur skulle jag annars klara mej?

Söndagen 10.8 var jag i ganska risigt skick, men jag hade bestämt mej för att jag ska vara med på Lillemans ett års kalas och därmed basta. Förrän vi körde iväg till grannbyn på kalas hade jag beställt tid till Mehiläinen i Borgå. På orsaken till mitt läkarbesök uppgav jag andnöd och svårt att andas. Under kalaset ringde en sjukskötare från Mehiläinen och sade att läkaren tyckte det var bäst att jag åkte direkt till akuten till Borgå sjukhus, för där på läkarstationen kunde de inget göra.

Direkt från kalaset körde vi iväg västerut, äldsta sonen, bisin min och undertecknad. Sonen hade hand om bilen medan bisin min assisterade mej. Direkt som vi tog könumret kom jag in i behandlingsrummet och när de såg och hörde mej, blev det full fart på. Syresättningen testades och jag fick omgående extra syre. Bisin min kördes rätt omgående ut och iväg hem tillbaka och jag blev intagen. Med mej i en liten svart tygväska hade jag telefonladdaren, en liten flaska vatten, en banan och ett par rena trosor. Jag hade inte precis räknat med att jag skulle stanna alltför länge.

Jag fick ligga där på akuten i väntan på en ledig säng på avdelning 3, inre medicin. Halvtvå på natten kärrades jag iväg till ett tre personers rum, ett rum jag delade med två män! Under måndagen och tisdagen togs en massa prover, röntgenbilder, ultraljud osv. Men ingen visste riktigt vad jag felade. Jag träffade kardiologer, njurläkare och en hel del andra läkare, som alla var en aning konfunderade. Syresättningen av mitt blod var dålig, vissa blodprov visade bra och andra inte. Till sist var jag ungefär lika sönderstucken som en Tenala ost! Ja, och hade en massa gelé på magen och bröstet efter alla ultraljudsundersökningar. På onsdagen packade de ihop mej igen och kärrade mej från avdelningen till observationen (tarkkailuosasto). Och nu var jag fast med kateteter (huj fy!) olika kanyler, som visade olika saker, urindrivande medicindropp och vätskedropp, som skulle se till att jag inte blev uttorkad. Håhåjaa... På natten när jag låg i sängen dalade blodets syresättning, vilket inte alls var bra. Att ligga där på observation är ju tryggt på ett sätt, men ack så oroligt. Där jag låg i slutet av korridoren var det förstås mycket spring. Inga skynken, inga insynsskydd framför min säng. Det skulle vara fri sikt till mina värden, som fladdrade uppe på en skärm.

På torsdagen slog läkarna sina kloka huvuden ihop och Nadja kom på att det skulle vara bra att ta kontraströntgen på mina lungor. Sagt och gjort och diagnosen var ett faktum: Blodpropp i båda lungorna. Nu skulle medicin prövas ut och jag blev kvar där på observation ända till i tisdags. Då flyttades jag tillbaka till avdelning 3.

Den här gången fick jag eget rum. Rena rama lyxen! Lyxigt var det också att få gå på toa alldeles själv, för att nu inte tala om att få duscha! Små enkla saker, som man som frisk tar för givet.

Bisin min var jätteduktig och hämtade min sockstickning till sjukhuset. Tur att jag visste exakt var jag hade den här projektväskan. I början läste jag endast böcker med korta kapitel och som inte krävde stor koncentration. Stort TACK till dottern, som lånade böckerna och hämtade dem till sjukhuset.

I torsdags bestämdes det helt plötsligt att nu får gumman åka hem. Bisin min blev helt förskräckt då jag ringde och meddelade honom att jag behöver skjuts hem. Rörigt värre blev det också för sjukskötaren som försökte ordna att jag skulle få min B12 vitaminspruta injicerad på hälsocentralen här i stan. Igår då jag dök upp där klockan 8 på morgonen, visade det sig att jag inte behövde nån spruta förrän efter tre månader! Håhåjaaa, men den stackars sköterskan blev tagen på säng av lungdoktorns snabba beslut, så hon må vara förlåten.

För egen del gäller det nu att hålla stenhård koll på vilka prover, som ska tas när, vilka polikliniker, som ska besökas när och framförallt vilka mediciner, som ska tas på morgon och vilka på kvällen, vilka regelbundet och vilka enligt behov. Nästa vecka ska nån ringa från sjukhuset efter att jag först har varit till laboratoriet. Kanske jag småningom efter det avfärdas från rullorna?

Bisin min tar hand om mej på bästa sätt.

Igår bjöd han på rena rama lyxlunchen, med potatis, gurkor och bönor från eget land! Mums!

I morse fick jag varmbröd!

Stort TACK till E, som försåg mej med alldeles ugnsfärskt bröd. Precis vad jag behövde.

Ett stort TACK också för utmärkt vård på sjukhuset. Jag är tacksam och imponerad.

Önskar er alla en riktigt fin söndag! 

Kyjy25 – 3

Keskiviikkona sain kesän virkkaustyö valmiiksi, laudeliinan.

3. Virkattu laudeliina

Aloitus: 22.7.2025

Valmis: 06.08.2025

Langan menekki: 220 g

Lanka: Pellavalanka

Virkkuukoukku: 3½ 

Ohje: Laudeliina, s 59 Kauneimmat käsityöt, Virkkaa-lehti

Malli: Marja Rautiainen, Lappajärven Värjäämö

 

3 Virkad lavduk

Start: 22.7.2025

Färdig: 06.08.2025

Garn: Lingarn

Åtgång: 220 g
Virknål: 3½

Mönster: Lavduk, s 59 i Kauneimmat käsityöt, Virkkaa

Modell: Marja Rautiainen, Lappajärven Värjäämö

 

I onsdags blev jag äntligen färdig med mitt virkprojekt. Det var riktigt skönt att sitta och virka i lingarn när det var som hetast och svettigast ute. Den här är tänkt att ha under rumpan på bastulaven. Men den kan också användas som handduk, för jag virkade en hank eller ögla i ena hörnet. Riktigt trevlig modell att virka, till och med så trevlig att jag funderade på att göra en till och randa så att det gula skulle vara huvudfärgen. Men om jag ska fortsätta med mina kyjy25-projekt, så får nog det här räcka för den här gången.

En av mina bästa investeringar är de här blockningskammarna. Jag minns att det sved när jag köpte dem, men jag har verkligen haft nytta av dem. Pusselmattan är också behändig.

Mitt nya lilla projekt, som jag började på igår, visade sig vara mera krävande än jag trodde. Tre gånger rev jag upp och började helt på nytt. Jag fick inte kanterna snygga då jag följde beskrivningen. Idag får jag igen börja med att sticka bakåt, för jag såg på EM U20 igår på tv samtidigt, som jag stickade och det blev lite ojämnt där som det var extra spännande i tävlingarna.

Idag mår jag lite konstigt och jag vet inte riktigt vad det beror på. Nattens måne? Men jag brukar vanligtvis inte bli mångalen, så få se nu sen.

Äldsta sonen har rensat ut ur kylskåpet och städat det. Min insats var att få på diskmaskinen. Och nu ska jag börja paketera födelsedagspresenter inför morgondagens kalas.

Önskar er alla en skön lördagskväll.

Härja i köket

Sent omsider igår kväll började bisin min härja i köket. Ja, du läste helt rätt, härja. Och så vrålade han:
– Var är syltsockret?
– Jag vet inte. Har vi ens syltsocker?
– Joo, jag köpte ju.
– Jaha, det vet jag ingenting om.
Sen hörde jag hur han började öppna plåtburkar och hur han svor då han hittade allt annat än just syltsocker. Efter det började det smälla i skåpdörrarna och jag bara väntade att det skulle klirra och porslinet skulle gå i kras.

Bisin min svor och gormade och jag var väldigt, väldigt upptagen här framför datorn. Till sist hittade han syltsockret och han grälade för att det var placerat på fel ställe. Kan ni tänka, sockret samsades med mina teförpackningar på en hylla i skåpet ovanför kaffekokaren. Lite oklart vem som har satt undan sockret på det stället. Men med säkerhet vet jag att jag är alldeles oskyldig, för jag har inte rört sockerpaketet.

Fyra burkar svartvinbärssylt eller gele, lyckades han koka igår natt. Duktigt jobbat! Vet inte om det blir svartvinbärssaft i år. Bären mognar i olika takt och det är knepigt att plocka ett helt ämbar fullt, så han skulle få igång saftmajan.

Om ni tror att det var jag som fick ta hand om disken, så tror ni helt rätt. Annars har jag inte gjort så mycket, för vi har fortfarande 28 - 27 grader inomhus. Den temperaturen gör att inga stordåd uträttas. Sitta i gungstolen och virka går dock bra att göra.

Önskar er alla en riktigt fin tisdag!

Känns som helgdagskväll

Söndagskväll, men det känns alldeles som helgdagskväll. Kanske mest för att jag ju är ledig i morgon och behöver inte fara iväg nånstans alls, förutom en liten, liten grej, som jag måste göra på eftermiddagen eller kvällen.

Det är tyst hos våra grannar, inte minsta lilla pip i holken. Tranorna dyker upp här nedanför på åkern, någon gång vid femtiden och de trumpetar vilt.

Ljudet från Lurens har också tystnat, för de hade sista föreställningen igår. I natt hördes dock ljud därifrån ända till femtiden i morse. Det var ett himla festande.

Idag har jag inte åstadkommit så mycket annat än tvättat en maskin och lagat makaronilåda tillsammans med äldsta sonen. Så pass tåttriger var jag att jag satt dubbelt upp med laktosfri mjölk i äggstanningen! Huh, huh, men till all tur rymdes allt i formen ändå. Makaronerna blev jättemjuka förstås och hela lådan mycket fluffigare. Men själv är jag av den åsikten att jag inte alls passar i köket!

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Nummer två

Kära vänner, vad ni än gör, sitt inte och titta på VM frisbeegolf och virka samtidigt. Det gjorde jag på fredagskvällen och igår fick jag riva upp hela sex varv, eftersom ena kanten på mitt projekt, hade börjat krypa inåt. Håhåjaa...
Som bisin min konstaterade igår, mitt garn räcker minsann till när jag virkar ena kvällen, river upp den andra kvällen och fortsätter virka med samma garn. Få se hur det går i kväll.

Idag har vi äntligen haft drägliga temperaturer, så idag har jag varit aktiv, fastän jag fastnade i mitt korsord på förmiddagen. Förutom tvätten, så har jag också bakat:

Hör och häpna! Jag bakade blåbärsbulle nummer två idag! Den tog jag med till grannbyn där alla barnbarnen sammanstrålade. Vilken lyx! Jag har också haft glädjen att träffa alla barn idag, dock inte alla på samma gång och samma ställe. Lyxigt.
Båbärsbullen fick tummen upp av A. Tänk, jag är kanske ändå en bullabakande mormor?

På hemvägen från grannbyn kurvade bisin min in i följande grannby och där lämnade vi två bitar blåbärsbulle. Här hemma har resten gått åt nu i kväll. Äldsta sonen fick en rejäl bit.

Och jag tog nästsista biten, som nu råkade vara en kantbit! Medan bisin min fick sista biten. Så nu finns inget kvar, men som bisin min sa:
– Den är godast när den är nybakad.
Och så är det ju.

Idag lyckades jag till och med få en riktigt smidig deg. Det enda som nu saknas är mera blåbär och kardemumma, så skulle jag kunna baka en plåt till.

Receptet har jag tagit från den här finska kokboken. Den kom ut 1995 och har hjälpt mej många gånger då jag har funderat hur någonting ska lagas. Det som är bra med den här är att här är inga konstiga ingredienser, så där som i dagens recept. Här är vanlig enkel husmanskost och det räcker riktigt bra för mej.

Bisin min har plockat stora fina svarta vinbär idag. Alla är inte riktigt färdiga än, så han tänker koka gele på bären och äta den tillsammans med älgstek. Få se hur det slutar. Både jag och A har förklarat för bisin min att svartvinbärsgele äter man med broiler och inget annat!

I natt fick vi 29 milliliter regn. Naturen tackar! Själv är jag tacksam för att vi slapp hårda åskbyar. 

Nu är det dags för mej att virka lite till. Kanske mitt projekt blir färdigt nån gång. Håll tummarna!

Önskar er alla en skön söndag!

Allting går så fort

Bisin min hade lite bråttom i morse, så jag hann inte njuta av mitt morgonmål i lugn och ro. Förstås kan det bero på att jag var uppe först vid halvtiotiden. Men lite småstressad blev jag allt för vi skulle iväg västerut.

Om ni tror att vi hamnade i västra grannstaden, så tror ni helt rätt. Jag satt helt lugnt ute i bilen. Kunde helt enkelt inte stiga ut mitt i John Denvers vackra Annie's Song. 

Från Motonet körde bisin min raka spåret till dottern. Vi gav ingen förhandsvarning utan knackade helt fräckt på dörren och steg in. Synd om dottern, som just precis hade tänkt ta det lugnt tillsammans med en spännande bok.
Det var riktigt härligt att träffa flickorna, få höra om deras semesterresa och se bilder från den. M har sån härlig humor och hennes kommentarer är klockrena och mitt prick. Flickorna hade varit till frissan och var supersnygga i håret. M verkar ha självlockigt hår.
Hon visade också sin imponerande boklista, hela 19 böcker har hon hunnit läsa under sommarlovet.

Vi kom hem med fina konstverk, skapade av M. Moffen är på pricken lik, men jag råddade lite då jag färglade mitt ansikte med brun tusch. Jag borde ha litat på M, som sade att jag skulle ta gul färg istället.

Innan vi for hem hann M ännu rita hur mommo och moffen pussas!

Dagens efterrätt blev trioglass och en burk vichy. Det känns som om jag borde dricka mycket mera än jag gör, men...

Den här virkade sommartoppen blev äntligen färdig igår. Idag lade jag den på pusselmattan och satte lite kammar i den innan jag duschade den med vatten.

Och gömde den under en handduk. Den är säkert torr i morgon och så får vi se vad mottagaren säger. Plagget kan hamna i ett bortglömt hörn och aldrig användas. Hoppas att mamman ändå vet någon annan, som kanske vill ha sommartoppen.

Ikväll har jag äntligen nystat lingarnet. Nu är min högra hand rejält sjuk, för den fick hålla hårt om den stora garnbollen.
Tiden rinner iväg så fort och ikväll orkar jag inte mera med att sätta upp mitt nya projekt.

Jag är för övrigt nästan uppäten av myggor och det kliar överallt på kroppen. Bläää!

Önskar er en riktigt skön söndag.

Släpärtskalas

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på åska, värmen och min allmänna lättja. Jag beklagar! Åskan var det värsta, för jag hade just fått igång datorn när det blixtrade och innan jag ens hann räkna till tre hördes en så förskräcklig smäll att det skakade i hela huset. Samtidigt med smällen slocknade min dator och skärm. Mitt hjärta flög upp i halsgropen och jag tänkte att: "Jahapp, dit for min maskin" Började i huvudet kalkylera, dels vad ny utrustning skulle kosta, men allra mest på när jag senast har gjort en säkerhetskopia! Gissa om det blir katastrof ifall göktytefotona försvinner! 🫣

Strömspiken räckte några sekunder, molnen skockade sig fortfarande mörka och hotfulla. Jag stängde av datorn, som hade startat upp på nytt då den fick el igen. Sedan fick datorn vila i lugn och ro, tills nu idag.

På onsdag kväll var bisin min och undertecknad iväg på släpärtskalas i ladugårdsruinen på Kycklings. 

Kvällen var vacker och stenfoten svalkade skönt då sången steg mot skyn. Fullt av publik, längst framme sitter kören Sångargillet i Lappträsk, stående deras dirigent Janne Slätis. Allsång, körsång, duett och kompande orkester var en riktigt fin kombo.

Släpärterna hade god åtgång. Det smälta smöret serverades i snapsglas.

Kycklings hembygdsgård är en donation av Sara Hastig. Gården är väl värt ett besök.

Trädgården är vacker och den är alltid öppen.

Byggnaderna på gården är väl bevarade.

Före vi körde norrut, tog vi en liten avstickare söderut, till stan. Vi levererade en bit blåbärsbulle åt mr J och så var vi iväg till stora varuhuset efter paket med både fågelmat och kattmat. Äldsta sonen hade upptäckt ett supererbjudande på nätet!

Själv passade jag på att beställa de här två garnnystanen. Projektet har jag helt klart för mej och det ska bli riktigt kul att testa det här för mej nya garnet. Bisin min var inte alls glad fastän det här är ynka två nystan, alltså endast 100 gram.
– Ska jag hämta opp dina garnlådor från källaren, frågade han med frost i rösten.
– Nej, det behövs ju inte nu, kvittrade jag glatt till svar.

Igår var det rena rama lyxmiddagen igen med nypotatis från landet, likaså dill, sallad och...

... den dagliga jordgubbsskörden. Mums!

Jag hade redan till morgonmålet lyxat till det med rädisor på frukostmackan. Vet inte om de är hälsosamma, men goda är de och det får räcka för min del.

Det var inte enbart ätbart bisin min plockade in från trädgården igår. Jag fick också de här vackra blommorna, som jag tyvärr inte nu kommer ihåg vad de heter.

Igår efter den tidiga middagen eller sena lunchen, hur man nu ser på den saken. Så slocknade bisin min i soffan då han bara skulle vila lite på maten. Det var tyst i hela huset, så jag tog fram min Anna Jansson-deckare och satt i gungstolen och läste medan bisin min snarkade. Men schhh, säg inte åt bisin min att jag satt och läste. Han tror att jag satt i gungstolen och sov! Minst sagt befängt, eller hur?

Senare på kvällen satt jag ännu i gungstolen medan han såg på friidrott och jag virkade.

Och kan ni tänka er? Jo, solfjäderskanten är färdig! Tjohoo! För att jag satt och virkade på den, rev upp ibland och fortsatte oförtrutet på, blev ju allt annat ogjort. Klockan 23 fick jag äntligen igång diskmaskinen och efter det stupade jag i säng. Så därför inga bloggskriverier igår!

Bisin min fick sin årliga "måste-byka"-knäpp igår. Maskin efter maskin med lakan, dynvar, handdukar, strumpor, kalsonger... Snart är allting nytvättat i skåpen om nu bara nån orkar få in det tillbaka i skåpen. Eller nåja, tillbaka och tillbaka, högarna hittades längst inne i ett hörn i gästrummet, vems de är vet ingen, inte ens äldsta sonen, som återvände från semestern idag. Gästrummet är i källaren, så där har han det svalt och skönt.
Bisin min tvättade så flitigt igår att tvättmedlet tog slut. Och under över alla under, han körde iväg till stora varuhuset i stan och köpte ett nytt stort paket tvättpulver!!! Och ja, enligt honom ska det vara pulver och inte flytande tvättmedel. Till det säger jag inte så mycket, utan nickar bara instämmande. Bäst att hålla tyst, så länge han sköter tvätten och bara blunda för det faktum att han inte har den blekaste aning om att smutstvätten ska sorteras både enligt färg och grader. Han stoppar allting i maskinen, gör en kompromiss och kör på 50 grader. 🙈
Förr eller senare hamnar vi att förnya våra textilier, med den här takten tror jag mera på förr än senare.

Jag borde jobba lite ännu idag, men det får räcka om jag orkar fästa de här garnändarna och får toppen under en våt handduk. Kommer inte att vare sig ånga eller pressa den desto mera.

Den här härvan borde jag nysta upp och sedan fortsätta med ett nytt virkprojekt. Jag känner redan hur det kliar i fingrarna, men få se hur långt orken räcker. Ingen panik!

Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll.

Blåbärsbulle

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga inlägg. Det beror på blåbär! Ja, ni läste alldeles rätt, blåbär. Bisin min var ju i väg till skogen i måndagskväll. Det blev rätt sent innan han hade rensat bären och jag hade ingen bakningsenergi på måndagsnatten.

Igår natt såg jag mej dock tvungen att ta itu med bakandet, fastän jag inte riktigt ville. Men om nu bisin min hade både plockat och rensat och dessutom faktiskt hämtade hem både jäst, socker och smör igår. Ja, så då, ja då var jag helt enkelt tvungen att baka.

Klockan 23:30 igår tog jag den här plåten ur ugnen! Puuuh! Det blev svettigt värre i köket.

I natt försvann hälften av blåbärsbullen på något mysko sätt och i skrivande stund finns endast hälften av den här biten kvar. Huhuh! Här försvinner bakverk så fort jag vänder ryggen till.

Bisin min försökte redan i måndags på alla sätt och vis. Han hotade bland annat med att han lovat mr J att det vankas nybakt blåbärsbulle hos oss. Haa,  svarade jag lugnt och sa att det går inte att baka bulle utan jäst. Då ringde bisin min till nästyngsta sonen, som hade torrjäst hemma, men jag hummade bara nånting ohörbart.
Nå, inte kom mr J igår natt hit inte, hur skulle han nu det.
Nu har jag då klarat av säsongens första blåbärsbulle och vem vet, kanske också den sista! Jag kan ju övergå till blåbärsmuffins, pajer eller kakor!

Däremot var mr J ute på äventyr igår med bisin min, ända till Hyvinge körde de och förstås besökte de traktorskroten. Tur att jag inte behövde vara med. Förstås shoppade de i Motonet och den här gången var jag riktigt glad över inköpet, som inte har det minsta att göra med bilar. Återkommer när vi/jag gjort en första test. Ska bli spännande.

På hemvägen kurvade karlarna via Lähimmäinen i Mäntsälä. Det blev en upplevelse för mr J, så mycket bröd och så mycket godsaker till ett humant pris, ändå köpte han inget.

Bisin min köpte bröd och det här wienerbrödet.
– Det får du sen när du har blåbärsbullan färdig, sa han. 
Haaa, jag behövde det ju redan före, så jag skulle orka baka!

När bisin min kom hem från stan idag, hittade han den här tidningen i vår postlåda. Tjohoo! Nu blir det lösa av. Ingen brist på fritidssysselsättning här inte! Snarare tvärtom.

Nu ska jag rösta på KAJ, vilket blev ogjort igår! Hoppas att det inte sen är fast i min röst, när resultatet räknas.

Önskar er alla en riktigt skön onsdagskväll. Själv ska jag iväg till norra grannkommunen på kalas! 

Av och an till stan

Igår kväll avslutade vi veckan på ett riktigt skönt sätt, nämligen med bastubad. Jag sov riktigt, riktigt gott i natt ända tills jag vid sextiden behövde på toa. Hade sen svårt att somna om, för jag visste ju att klockan snart skulle ringa. Och det gjorde den förstås just när jag sov som djupast. Suck! Inget annat att göra än att masa sig ur sängen, äta frukost, klä på sig och köra iväg till stan.

I stan hade jag träff med en trevlig karl på Café Favorit. Det var skönt att sitta ute i kaféets trädgård.

Med mej hem hade jag en härligt läskande jordgubbs-rabarber soda och färska bullar. Efter min stadsutflykt har jag förnuftigt nog hållit mej inomhus. Bäst att passa på, så länge vårt tegelhus ännu är svalt. Tids nog blir det så hett att man inte vet om man ska vara inne eller ute.

Igår visade bisin min framfötterna i köket då han tillredde en gourmetmiddag bestående av nypotatis från eget land, dill och persilja från eget land och köttbullar från kylskåpet. Han tyckte att nypotatis och köttbullar inte riktigt går ihop, så jag frågade om han ville ha sill från min burk i stället. Då tittade han på mej, som om jag vore en billig fisk och fnyste ljudligt.

Idag har han visat framfötterna i wc. Han har nämligen äntligen fixat vår läckande bytta genom att byta en utsliten packning. Någonting muttrade han om att han inte är någon rörmokare och att han borde ha ringt till K, så skulle hela bytet ha klarats av på fem minuter!
Och nej, bisin min är ingen rörmokare, för nu ska man trycka på stora spolandet när man har gjort det lilla och den lilla när man har gjort det stora. Här finns det viss risk för förvirring. Det sägs ju att det är bra med omväxling för hjärnan, men det finns gränser för allt.

Någon kylskåpsmontör är bisin min däremot inte. Han tyckte att det började vara oroväckande varmt i vårt kylskåp och mixtrade med termostaten. Han lade in en termometer och ve och fasa, den visade 15 graders värme! Inte håller väl vårt kylskåp på att gå sönder?

Nä, lugn bara lugn. Det visade sig att termometern är sönder och att bisin min hade skruvat termostaten åt fel håll. Håhåjaa... 

Vet ni vad bisin min gjorde idag på eftermiddagen innan det började regna? Jo, han stack iväg till skogen och plockade blåbär! Nu är han lite sur för att jag vägrat att baka blåbärsbulle i kväll. Jag har försökt förklara att jag inte kan göra bulladeg utan vare sig jäst eller smör. Och nej, jag kör inte iväg till stan och handlar!
Jag är full av beundran över hans energi. För min del räckte det bra till med ett ytterst snabbt varv till stan.

Själv har jag envist kämpat på med sommartoppen och nu virkat runt ärmhålen. Tack till väninnan B, som gav goda råd. Nu blir det gult runt ärmhålen och en gul solfjäderskant längst nere. Men nedre kanten får nog vänta till i morgon. Jag orkar inte koncentrera mej längre ikväll.

– Det där gör man på vintern, sa bisin min lite småsurt då jag satt och virkade då han kom från skogen.
– Nä, virka gör man på sommaren, svarade jag mycket bestämt. Om det blir jättesvettigt att hålla i virknålen, så då är det kanske dags att ge upp, men inte före det.

Önskar er alla en skön tisdag. Kom ihåg att dricka! 

Till Vittis

Igår morse vid åttatiden startade bisin min och undertecknad på en liten tripp till Vittis. Han hade stämt träff med en gammal affärsbekant där, närmare bestämt vid den galna länken. Vädret var perfekt, moln, lagom varmt och inget regn.

För en gångs skull tänkte bisin min att vi skulle ta det lugnt och ha tillräckligt många pauser och så hade han ett överraskningsmål åt mej! Det lät riktigt lovande, eller hur?
Men nej, inte stannade vi i Riihimäki vid Ullan Pakari, som han först hade sagt.
– Det blir för långt att gå, resonerade han.
Jag hummade lite och tänkte att just så, here we go again, för så här brukar han ju göra. Köra förbi det ena stället efter det andra.
Följande stopp skulle då bli vid den där lilla bensinstationen i Loppis, där vi brukar stanna, för att den ligger bekvämt precis fast i vägen. Vi tog av från stora vägen, körde in på gårdsplanen och tog ett varv runt.
– Där är fullt av gubbar, här kan vi int stanna, konstaterade bisin min.
Och jag hummar tålmodigt igen, för vad annat kan jag göra. Det är inte jag som kör och bestämmer.

Till all tur behöver vi inte åka långt förrän det dyker upp en skylt där det står Riihikahvila (Bodkafé). Det ligger endast 900 meter från stora vägen.
Äntligen en bensträckarpaus efter två timmars färd.
– Jag tar bara en slät kopp kaffe, sa bisin min och spände ögonen i mej. Och jodå, jag förstod det ordlösa budskapet "här ska det snålas och inget köpas". Men se det struntade jag blankt i.

Så jag valde en mugg te och en bit britatårta, som vi faktiskt delade på. Gott med pinfärska jordgubbar och nybakt tårtbit.

Det var riktigt mysigt där i bodan.

Vackert dekorerat med pioner från ställets trädgård i en alldeles, alldeles ljuvlig färg.

Det fanns mycket intressant att se på.

Enda minuset var att toan var en baja-maja på baksidan av byggnaden och steget upp var så högt att jag inte klarade av det, för det fanns ingenting att ta tag i och dra upp sig.

Där på baksidan hittade jag också de här två sötnosarna.

Vedbacken var redan tom, endast en gammal traktor och spånorna stod kvar.
Vi köpte med oss inhemska goda ärter och jordgubbar. Bisin min fyndade dessutom två böcker från "varsågod-och-ta-lådan". Själv var jag fortfarande kissnödig, så jag hade tankarna på annat håll.

Bisin min var inte riktigt nöjd, för nu blev vi ju tvungna att stanna en gång till. Och det gjorde vi ju faktiskt vid nästa bensinstation och jag kunde äntligen lätta på trycket. På utvägen köpte jag två glasspinnar.
– Ja, du ska då alltid köpa något när du är in på vessan, sa han lite surt.
– Klart det, för det står ju på dörren att vessan är till endast för kunder, svarade jag glatt. Sen tystnade vi och njöt båda av glassen. Bisin min var orolig att vi inte skulle hinna fram inom utsatt tid när vi nu hade gjort två stopp istället för det ena planerade.

Men ingen som helst fara. Vi var framme precis klockan tolv, som bisin min hade lovat.

Och här ville bisin min äta lunch, ris och broilersås samt grönt på min tallrik, medan han slog på stort med både ris och potatis, broiler, en frestelse och ugnskorv. Här hade de minsann inte sparat på saltet och broilersåsen var rätt starkt kryddad med chili.
Vi handlade inget kött där i fabriksbutiken. Vi köpte två burkar senap och en salladssås samt två burkar inlagda gurkor, en burk inlagda rödbetor och två påsar semlor (frallor).

Mätta och belåtna skurrade vi vidare.

Ibland fanns det inte särskilt mycket att se på, men här är i varje fall tre vindmöllor där långt borta.

Och här en extra stor och bred tröska. Vi såg några livsfarliga omkörningar, men endast en polisbil på hela resan. Poliserna hade stoppat en Tesla-bilist.

Från och till så sov jag bort små stunder, för ibland var vägen så tråkig och det finns en gräns för hur många landskapsbilder jag kan ta in på en och samma dag. Bisin min skulle in på väg 230, så jag fick hjälpa honom att navigera. Sen slocknade jag igen och vaknade till när han gjorde en högersväng och hann se att det stod Nuutajärvi på skylten.

Hit hamnade vi, till Notsjö glasby. Här är gamla glasbruket. Huset är byggt i slutet av 1850-talet och planerat av arkitektbyrån G Th. Chiewitz. Om namnet verkar bekant, så jo, han har bland annat gjort upp stadsplanen för vår lilla stad. I tegelhuset ovan verkade ett sliperi, såg och snickeri samt metallverkstad. Här tillverkades formarna, som användes i den industriella tillverkningen av glas.

 

Där i glasbyn finns massor av intressanta saker att se på.

Både glaskonstverk och alster i metall.

I övre våningen fanns en pop-upp affär.
– Di e bara trasor och kläder, sa bisin min besviket då han kom ut härifrån.
Jag som hade läst ordentligt på skyltarna och satt utanför på en bänk och njöt, log ljuvt. Jag visste ju att bland annat Finlayson sålde där och jag visste att vi inget skulle ha.

Takolasi höll öppet.

Där fick man följa med glasblåsning.

Och förstås köpa unika handblåsta glasföremål. Glaslyktorna där uppe kostade 70 € per styck!

Vägg i vägg med Takolasi fanns en konstutställning med verk av Antti Kuikka och Janne Peltokangas. Här har smide förenats med handblåst glas. Ruohometsän kansaa 3, heter det här konstverket av Antti Kuikka.

Liftari av Antti Kuikka.

Ibland är konsten mer eller mindre konstig, inte sant? Det här verket, nummer 10, heter Voikoo vitutukseen kuolla? skapat av Antti Kuikka. Verk nr 7 heter Souldni No 1 och är gjort av Janne Peltokangas och verket längst borta heter Ruohonmetsän kansaa 2. Det är skapat av Antti Kuikka.

Ute på området finns som sagt mycket att se på.

Fancy Forest heter det här konstverket skapat av Janne Rahunen 2022.

I glasbyn finns många fina byggnader.

Här finns också ett hotell.

I Lintukoto finns Oiva Toikkas samling med glasfåglar. Men det kostade elva euro att gå in och titta, så det skippade bisin min omgående. Jag testade inte om presskortet skulle ha gett mej möjlighet till fri lejd.

Här är Duck with attitude II och Ant av Johannes Rantasalo. Hans verk har varit utställda i Bruket en sommar. Nånting kände vi alltså igen och kom till och med ihåg konstnären! Hoppas förresten att vi kom ihåg rätt.

– Om du ska börja fota allting kommer vi aldrig härifrån, konstaterade bisin min.
Jo, men hur ska man kunna välja? Det fanns så mycket fint, underbart, konstigt och ljuvligt att se på.

Jag skulle gärna ha de här glasballongerna hängandes i vardagsrumsfönstret. Solen skulle spegla sig i glaset och kasta prismor på väggen, men, men... nä, jag har inte råd med dem.

En rosa glaskanin skulle inte heller vara dumt. Men 900 € är nog för saftigt. Tänk hur många garnnystan jag skulle få för den pengen.

Nöjda och belåtna, nåja nöjda och nöjda, jag skulle gärna ha ätit våfflor där på det ena kaféet. Men det ville bisin min inte ens höra talas om. 
Vi styrde hemåt med matsäcken intakt och det var ju inte särskilt bra. Så någonstans på motorvägen från Tavastehus söderut stannade vi på en rastplats, grävde fram mackorna och drickorna från kylkassen och satt i bilen och åt ett litet mellanmål. Då hade vi redan delat på de goda inhemska ärterna, som jag köpte under vårt första stopp, bodkaféet på Syrjälän marjatila.

Hemma var vi igen klockan 19.15. Trötta, men glada för vår lilla tripp. Nu kan vi kryssa bort Notsjö, som ett av de ställen vi bara har kört förbi och sagt att "sen nästa gång".
Och förmånlig blev vår semestertripp, endast 108 € kostade hela resan. Jo, jag vet, vi är inte särskilt goda konsumenter, men... bäst att i dessa tider vara lite sparsam.

Till kvällsmål blev det jordgubbar också de från Syrjälän marjatila.

Men också från eget trädgårdsland, för bisin min hann skörda de här läckerheterna före regnet.

Och ja, det har regnat hela natten och det har regnat så mycket att regnmätaren svämmat över. Det är inte den enda översvämningen. Åkrarna ser mera ut som sjöar och vissa broar kan man inte ta sig över.
Inte särskilt trevligt väder alltså.
Jag har ägnat min dag åt att skriva en tidningsartikel och få iväg den före deadline. Tjohooo!
Och sen har jag suttit framför datorn och försökt sortera foton, så nu har jag både trötta ögon och sjuka axlar. Dessutom kanske total kaos i mitt system med de digitala fotona! 🙈

Jag hade också besök av yngsta sonen och vi fick oss en trevlig liten pratstund om hur hans semestertripp hade avlöpt. Äldsta sonen lagade middagen idag, pasta och höna, ja, det blev alltså broiler igen. Förmånlig och hoppeligen hälsosam mat. Nougatglass till efterrätt. Mums!

Nu är det hög tid för mej att stänga ner datorn och småningom lägga mej mellan lakanen. Disken får vänta tills i morgon.

Önskar er alla en riktigt fin onsdag.