Hon är tillbaka!

Jösses vet ni, nu har jag tagit om mitt eget sovrekord! I morse vaknade jag inte förrän klockan tio. Det är ju liksom inte klokt! Halva dagen hade ju redan försvunnit. Till råga på allt, så trodde jag att det var lördag...

Nå, nu är ännu en arbetsvecka slut, en vecka med distansundervisning, som numera går allt bättre, mest beroende på duktiga deltagare. Trots det, så längtar jag och många med mej efter närundervisningen.

Igår, då jag hade teknisk support för en distansföreläsning, så ringde det och jag svarade förstås. Det var nån kille på finska. Han rabblade upp någonting med blixtens hastighet och som jag förstås inte riktigt uppfattade, förutom då att det inte var någon i behov av teknisk hjälp. Så jag drog fram min bästa rikssvenska betoning och sa:
– Hej, på dej!
Killen kom av sig ett tag och sa sen på finska:
– Ska vi nu int prata finska, då vi ändå befinner oss i Finland.
Nu blev jag i min tur helt perplex och sen började jag gapskratta och svarade:
– Trodde du ja. Tack och gonatt!
Och så lade jag på. Alltså vad trodde den där typen? Att han skulle ha fått sälja någonting alls efter det där? Håhåjaa, jag hade trott att vi kommit över det där med språken. Här talas ju för sjutton en massa andra språk än finska och svenska. Här talas samiska, ryska, arabiska för att nu bara nämna några...
Nå, nu är den telefonnummern blockerad, så...

I tisdags kom hon tillbaka, småfrusen och trött.

Sista biten fick hon, Gertrud, åka på kälken. Det är lite skralt med allmänna kommunikationsmedel här och eftersom hon inte alls har varit i kontakt med oss visste vi inte att hon var på väg hem från det stora landet i väst.

Gertrud var inte alls glad, då det visade sig att hon skulle skotta upp en gång alldeles själv.

 

Riktigt sur blev hon, då det gick upp för henne att hon skulle få tillbringa sin karantän i den översnöade lekstugan.
– Jag vill in till min gungstol, klagade hon.
Men jag var mycket bestämd på den punkten:
– Nej, du måste vara i karantän, för vi vill inte ha covid-19 i det här huset och du kan vara smittad.
– Men jag är ju en ko, råmade Gertrud i högan sky.
– Än sen. Det finns inga garantier för att kor inte kan bli smittade. Du får nu bo i lekstugan på hö och vatten tills vi vet att du är frisk. Och därmed basta!
Nu fnyste Gertrud så röken stod ut genom näsborrarna, stampade med klövarna och vaggade hotfullt fram och tillbaka med sänkta horn.
– Jag ska ha wienerschnitzel och mos inget hö, vrålade hon.
– Absolut inte. Schnitzeln görs på kalvfilé och du är vegetarian. Så det så.
– Nej, det är jag inte alls. Du hittar bara på.
– Du vill väl inte ha galna kosjukan heller. Det får du om du äter kött, svarade jag och förklarade allt om idisslandet och Gertruds fyra magar. Till sist gav hon med sig. Men nu sitter hon i lekstugan och skrålar sorgliga visor. Hoppas att grannarna inte blir störda.
Det är inte lätt med kor, som är envisa som oxar.

Sen har ni väl inte missat de berömda vantarna? De som sågs i TV över hela världen? Härligt, säger jag bara. Bernies stickade vantar stal showen utan tvekan. Så fint med hantverk!

Nu önskar jag er alla ett riktigt skönt veckoslut!

Ute och gungar

Det har varit fullt ös hela dagen idag igen. Jag inbillade mej på något sätt att det skulle lugna ner sig lite grann nu, men mer om det i morgon, för ikväll hinner jag inte med något långt inlägg. Har annat som ska skrivas och kollas och... Just precis så här blir det ju då man är på språng dagen lång!

Kan konstatera att vår gräsmatta är knastertorr och suktar efter regn, så förlåt nu bara alla ni som ännu semestrar. Här vill vi ha regn, därmed basta!

Gertrud är ute och gungar. Hon vaktar trädgårdslandet. Hon är nämligen smått sur. Gräset är torrt och osmakligt och då hon skulle ta sallad upptäckte hon att något djur varit framme och gnagt på den så ingenting finns kvar. Oine voine. Hur ska Gertrud nu få någonting grönt i sig?
När jag försiktigt förklarade att jordärtskockorna frodas, så muuade hon bara dystert. Hon kanske inte gillar så hälsosamma knölar?

Semester

Finns det någonting skönare än att vara ledig? Att inte veta vad det är för dag på morgonen då man slår upp sina korpgluggar? Är det tisdag? Onsdag? Fredag? Egentligen spelar det ingen roll då dagen ligger orörd framför en och man inte har ett endaste ett litet måste i sikte. Och när dottern ringer och frågar, som hon gjorde igår:
- Vad gör ni? Är ni hemma?
Och jag svarar:
- Ingenting. Jo, välkommen hit bara.
Och så dyker tre raringar upp! Det är supersemester det, ska jag säga.

Gertrud har också tagit semester och placerat sig i gungstolen!

Själv kommer jag nu att ta datasemester över veckoslutet, så jag önskar er en riktigt fin weekend. Kom ihåg att dricka...
... vatten och simma lugnt!

En berikande dag

Finns det någonting mer berikande än att få umgås med en liten ett och ett halvåring? 
Svar: Nej, absolut inte. 
Idag har vi haft glädjen att ha lilla M här hela dagen och det var föräldrafritt! Vi hittade dock inte på något bus, för vi vill ju att lilla M ska få komma hit flera gånger.

Dagen gick fort, för bäst som vi lekte skulle det vara lunch, sedan dagsvila, mellanmål, middag och plötsligt var det dags för hemfärd. Ja och så lite blöjbyten däremellan. Tur att föräldrarna hade all mat med färdigt, för jag tror inte att morfar i huset och undertecknad ännu skulle ha hunnit med att tillreda måltiderna.

Gertrud är för övrigt lite småsur. Hon har inte alls fått vara iväg på ett endaste ett juläventyr. Och till råga på allt har hon varit tvungen att ta hand om julgrisen! Hon råmar och råmar. Men vi låtsas som att vi inte hör henne.

Och nu är det dags att krypa ner mellan lakanen, för gissa vem som kommer hit imorgon?
Jo, just det, lilla M!

Ute och cyklar

Nu har Gertrud smaskat på så många godsaker att hon måste börja motionera.

Så nu är hon ute och cyklar. Nåja, ute och ute, hon hålls ju nog inomhus. Men av allt hennes cyklande så blir det nog milkshake, som kommer när hon ska mjölkas, inte sant? 
Inte mej emot om det är en god och nyttig en!

Gertrud smaskar

Minns ni Gertrud? Kon som var med ut på äventyr i somras?
Hon bor här hos oss fortfarande. För en tid sedan följde hon med till min hulda moder. Då satt Gertrud där i soffan och smaskade på en berlinermunk!

Som ni ser är hon utrustad med både kamera och blixt, dessutom har hon ett presskort i hatten. Hon är alltså färdig att rycka ut när som helst!

Nu önskar jag er alla ett riktigt fint veckoslut.
Nu ska jag plocka upp lite maskor på mitt ena halsskydd, så blir det färdigt nån gång!