Hattifnattar

Hups! Dit försvann mars månad, en krigisk sådan. Mars är ju en krigsgud, så... eller nåja, det kan ju också vara den röda planeten, vem vet? 

Men krig är det ute i Europa och det blir allt svårare att förhålla sig till vår granne i öst.
Coronasiffrorna slutar man rapportera. Verkar alltså som om man nu gett upp och låter pandemin ha sin gång. På jobbet har jag fortfarande ansiktsskydd och det går någorlunda även om det är svårt för personer med nedsatt hörsel att alltid uppfatta vad jag säger. Jag får försöka tala extra högt och tydligt, vilket igen i längden tär på röstresurserna. Men jag håller snällt masken på för deltagarnas skull. Sen vet man ju inte längre varifrån smittan kommer, för jag tror inte att man spårar källan längre.
Jag fick förresten häromsistens frågan om man kan avinstallera coronablinker-appen. På den frågan svarade jag tveklöst ja. Ingen använder den appen längre.

Vet ni, jag gjorde ett fynd! Jag hittade ännu en tom telåda!

Den här gången var det fråga om hattifnattar. Dom  är ju lite roliga och kanske småkusliga. Den här lådan är mindre än den förra.

Insidan av lådan är så här fin och som vanligt vet jag precis vad jag ska lägga i de här facken.

Insidan på locket är också fin. Där står det: "I'll have to calm down a bit" Fritt översatt: Jag måste lugna ner mig en smula.

Men det ska inte jag, alltså lugna ner mig. Nej, jag ska iväg till norra grannkommunen och undervisa.

Ha nu en riktigt bra dag!

Och pst, hör ni, jag väntar fortfarande på förslag till ringsignal, tack!

Så skimrande...

 ... var aldrig havet? 

Njaa, nä inte det den här gången, men kolla vad som skimrade hos oss igår:

Visst har staren en helt fantastisk fjäderdräkt? Den här besökte vårt fågelbräde igår. Idag har nog den stackaren fått frysa, för här har häftiga snöbyar avlöst varandra.

Själv är jag också frusen och ack så trött. Och många av dem jag träffat den här veckan har också klagat på trötthet. En gemensam nämnare för den här tröttheten tycks vara det där klocksvängandet. Jag undrar om reaktionerna blir starkare i takt med stigande ålder?

För övrigt så har jag nu igen hamnat in i en ond cirkel, jag sitter för mycket framför datorn! Det är ingen skillnad just om jag har undervisning på distans, som idag eller kurser med närundervisning, förberedelserna tar ändå mycket tid. Och nu just är det dessutom mycket planerande, som ska göras och allting ska klaffa på så sätt att jag inte planerar två kurser på varandra, för jag kan inte vara på två ställen samtidigt.

Tröttheten har dessutom gjort att jag varken har orkat sticka eller läsa på kvällarna. Jag har bara stupat i säng. Nu borde jag ännu svara på tre e-postmeddelanden, men det får allt vänta till i morgon. Det får lov att vara slutjobbat för idag. Så det så! I morgon är en ny dag. Och nu är det nog dags för kvällste för min del.

Ha det riktigt bra!

Nytt arbetsredskap

I kväll kom jag hem från västra grannstaden med ett nytt arbetsredskap!

Nu vet ni, nu kommer jag verkligen att jobba effektivt då jag har hela tre telefoner att hålla reda på. Två arbetstelefoner och så min privata. I måndags blev jag nästan, men bara nästan tvungen att hålla reda på dubbelmorfars gamla knapptelefon också, för han hade glömt pinkoden och hade endast ett försök kvar. Till all tur hittade han sin pyttelilla kom ihåg lapp efter att först ha rusat runt som en huvudlös höna. Och nej, han vill inte ha moderna rackerier.
– Va ska jag ha en stryktelefon till, frågar han och har sin bestämda uppfattning redan färdig. Han behöver endast kunna ringa och ta emot sms, enligt egen utsago. Då och då skulle han förstås vilja kunna sända foton, men då får jag träda till. Visst är det bra med teknikkunnigt folk i huset, eller hur?

Men ikväll var jag inte så pigg på det tekniska efter att ha kommit hem från undervisningen i västra grannstaden. Skulle gärna ha sluppit att installera och uppdatera den nya telefonen. Men, telefonnumret finns redan nu ute på nätet, så det var bäst att se till att telefonen är uppdaterad och i skick. Nu väntar jag bara med spänning på första ringningen. Och på tal om det, vilken ringsignal ska jag välja tycker ni? Edith Piafs hymn till kärleken? Fast den verkar ju nog inte så där sprittande, som jag tycker att en ringsignal ska vara. Vacker och känslosam är den förstås, men...
Vad tror ni om Här på landet med Larz-Kristerz? Ska jag satsa på den?
Förresten jag väntar att Larz-Kristerz skulle komma hit till våra avkrokar. Det skulle vara så härligt att få höra dem live.

Nu lite jobb och så krypa ner mellan lakanen så jag orkar igen i morgon. Tredje kvällen på raken med kvällsjobb.
Ha det bra!

Ingen Allers

Vet ni vad? Oj, nu låter jag nästan som Tjorven, som alltid frågade: Farbror Melker, vet du vad? Men för att återgå till min fråga, så nej, hur skulle ni kunna veta att jag inte alls köpte någon Allers förra veckan! Det ni. Tror inte ens att dubbelmorfar har märkt någonting, så det är ju lite av en besvikelse. För en gångs skull tänkte jag vara förnuftig och köpa någonting helt annat istället...

... och så kom jag i onsdags hem med den här istället. Kluriga kryss stod det, men när jag väl var hemma, så läste jag att det var kryss på mellannivå. Och jag blev förstås smått besviken. Då i onsdags visste jag ju inte att jag skulle få den efterlängtade tidningen Mästarkrysset på torsdagen! Så tokigt det kan bli ibland.

Från affären nappade jag också den här kostnadsfria reklambroschyren. Bläddrade igenom den och tja... inte mycket där som jag behöver eller ens vill ha. Inte ens fast dottern tyckte att jag kan beställa via nätet, för att inte behöva åka in extra till västra grannstaden.

Idag har jag fått lära mej en ny sak, det finns krympelusar i garderoben!!! Visste ni det? Det är ena riktiga otäckingar, som gör att ens kläder krymper. Hittills har jag aktat mej nogsamt för pälsängrar och malar, men nu måste jag nog börja hålla ett öga på de där farliga lössen också. Enligt uppgift försvinner dom inte fastän man städar. Huu!

Igår skrev jag en att-göra-lista med 14 punkter. Idag har jag kunnat bocka av 4 punkter och förstås lagt till ytterligare en. Det händer liksom hela tiden på jobbet. Och nu börjar det just bli så där svårt att hålla reda på alla småsaker, som ska göras. Jag fick i alla fall iväg två reseräkningar idag. Nu återstår att göra ytterligare två till.

Från det ena till det andra, det här ångtåget går på Lovisa-Lahtisbanan och bland statisterna i tågvagnen kan finnas bekanta ansikten. Det sista är jag inte alls säker på. Amatörskådisarna är nog från Anjalankoski och Kerimäki. Men vem vet, ni får nu stanna musikvideon med jämna mellanrum och titta efter riktigt noga. Det finns ju en hel del amatör skådespelare här omkring också.

Hur som helst musikvideon är gjord med en stor portion humor och jag gillar den här musiken. Verkligen överraskande att det här är ett finskt band. De gör fina tolkningar av rocklåtar.

Nu ska jag bara fylla i dagböckerna för dagens kurser och sen krypa ner mellan lakanen.

Hoppas att ni får en fin vecka. Bry er inte om att det snöar och är kallt. Det är bara att ta fram vinterkläderna igen. Det finns ju inga dåliga väder endast dåliga kläder.

Nattkvinnor

I början av den här veckan läste jag ut en intressant bok, Kvinnor jag tänker på om natten. Den är skriven av Mia Kankimäki och kom ut på svenska förra året. Jag riktigt saknade den 445 sidor tjocka boken när den tog slut.

Jag ville läsa den här extra långsamt för att riktigt njuta. Kankimäki skriver om modiga kvinnor som i medelåldern bestämmer sig för att åka iväg ut på äventyr. Det här blandar hon med egna resor och dagboksanteckningar. Läsaren får helt enkelt ta del av hur det var att resa på 1800-talet och sedan följa i de upptäcktsresande kvinnornas fotspår då Kankimäki gör samma resa. Inte alla resor förstås, men rätt många.

Boken tar avstamp i Afrika och Karen Blixens liv där. Hon var en stark och modig kvinna, som råkade illa ut då hennes make Bror smittade henne med syfilis. Det fick minst sagt katastrofala följder. Det är intressant att få ta del av Karens brev hem till Danmark. Hon gnäller inte trots sjukdomar och en otrogen make. 1931 återvände hon hem till Danmark och flyttade in hos sin mor. Vid 46 års ålder blev Karin författare. 

Efter varje del eller kapitel drar Kankimäki slutsatser, som hon kallar Nattkvinnans råd. Det här är alltså det som Kankimäki har lärt sig av just den nattkvinnan. Efter delen med Karin står det så här:

Var modig. Det gör inget att du är rädd.

Spela med de kort du får.

Även om du är sjuk kan du leva fullt ut.

Och förlorar du allt: börja skriva.

Bra råd för vem som helst. Bokens andra del handlar om kvinnor, som begav sig ut på upptäcktsresor under en tid då kvinnor skulle hållas hemma vid spisen. Andra nattkvinnor Kankimäki skriver om är konstnärinnor, som lyckats slå sig fram, trots att konstnärsyrket var förbehållet männen. Kvinnorna skulle giftas bort, inte måla. De skulle inte konkurrera med männen oberoende av hur skickliga kvinnorna var med penseln.

Den sista kvinnan Kankimäki skriver om i sin bok är japanskan Yayoi Kusama, en nutidskonstnär, som åtminstone jag aldrig har hört talas om tidigare. Boken får mej att vilja veta mera om dessa nattkvinnor. Så glad att jag fick låna den här boken. Det här blev årets femte bok.

Förresten, kom ni nu ihåg att flytta om klockorna. Ur led är tiden då den måste vridas framåt och sen i höst igen bakåt!

Hoppas att ni har haft en riktigt fin söndag.

Det har i varje fall jag. Det behövs så lite för att göra mej glad. Och rejält glad blev jag över yngsta sonens överraskningsvisit. Han kom samtidigt som äldsta sonen och dubbelmorfar for iväg på ett datoruppdrag. Så den yngsta och jag fick ett fint samtal i lugn och ro. När den äldsta och dubbelmorfar återvände tog jag med båda sönerna och så körde jag iväg med dem till stan på pizza. Det var riktigt gott, för jag har inte varit ute på pizza sen januari. På hemvägen tog vi ett snabbt varv via mataffären. Jag skulle gärna ha velat ha glass, men det avstyrde äldsta sonen. Det fick bli lite frukt i stället och bra så.

Glad är jag också över att jag fick kursplaneringen klar för andra institutet idag på förmiddagen. Nu återstår endast det i stan. Men där finns en hel del timmar att planera, så det behövs nog mera tid. Och ibland känns det som att tiden är på kort.

Dags att småningom börja tänka på refrängen, packa arbetsväskan och sticka några varv innan jag kryper ner mellan lakanen.

Ha det bra!

Ett mysko nystan

Oj, vet ni? Jag är fortfarande arg på mej själv för gårdagen. Varför i fridens dar hade jag inte med mej min stickning? Jag har ju både en sockstickning och ett större projekt på gång och skulle bra ha kunnat ta med något av projekten. Å andra sidan, vi skulle ju bara hämta upp en förhandsbeställd traktordel. Och det var inte dubbelmorfars fel att gubben med den lilla firman hade en dålig dag och att det därför tog 45 minuter innan affären var klappad och klar. Dubbelmorfar var så vänlig han nånsin kunde, för det är inte lätt att få tag på delar till gamla traktorer. I natt funderade jag om det skulle ha varit annorlunda ifall jag hade följt med in i det trånga lilla utrymmet och sett uttråkad ut och suckat högt och ljudligt var sjunde minut. Fast det kan ju hända att den där sura gubben verkligen hade tappat koncepterna då och slängt ut både dubbelmorfar och mej utan traktordel. Och då skulle inte dubbelmorfar ha varit särskilt glad, han heller.

Igår kväll när jag letade efter ett lagom mjukt garn för att börja sticka ett par små små sockor, så hittade jag ett mysko nystan:

Är det nån av er, som saknar ett sådant här nystan? Det är nog inte mitt, för jag har inte köpt ett sådant här. Mjukt och skönt är det med en blandning av ylle och alpacka, men liksom endast 50 gram. Hur långt kommer jag med ett sådant nystan? Färgen är liksom inte heller en sådan som jag skulle välja, så varifrån kan detta mysko nystan ha dykt upp? Förökar sig garnet i plastlådan utan min vetskap? Eller tror ni att någon har lyckats smuggla in det här nystanet i min projektväska då jag varit på stickcaféet?

Och vad ska jag nu göra med det här nystanet? Sticka randiga sockor med långa skaft?

Nu får det vara slut jobbat här på datorn idag för min del. Vinden tar i och det finns risk för elavbrott. Det tycker inte datorn om!

Ha en riktigt skön fortsättning på lördagen. Hoppas att ni har det varmt och skönt i vinterstormen.

Följde med

I morse då jag satt här i allsköns ro med min kursplanering och funderade hur det nu igen var med tiderna. Om jag börjar kl 9:30 så när har jag hållit 4 lektioner? Knepigt det där med 60 minuters timmar och 45 minuters lektioner. Och det värsta av allt, det verkar som om jag aldrig lär mej.

Men alltså mitt i mitt kursplanerande dök dubbelmorfar upp bakom min rygg och hojtade att vi skulle åka iväg till huvudstaden. För en gångs skull var jag inte så där genast med på noterna, för det är rätt tråkigt att åka med dubbelmorfar, som aldrig avviker från vägen, så att jag skulle få besöka något spännande litet ställe, som till exempel en garnaffär! Enligt dubbelmorfar ligger alltid alla sådana alldeles för långt borta från allmänna vägar. Och ja, så behöver jag ju inte mera garn.

Så i 45 minuter har jag idag på min lediga fredag suttit på en anonym bakgård i Hertonäs och väntat på dubbelmorfar, som var iväg efter en traktordel från en liten firma. Inte alls mysigt. Min stickning hade jag hemma, för mitt nuvarande projekt har gått i stå och något nytt orkade jag inte lägga upp till igår. Jag var så trött igår att jag knappt kunde hålla ögonen öppna när klockan var 21.30. Drog dock ut på sänggåendet, för jag ville inte stiga upp alltför tidigt i morse.

På hemvägen bjöd dubbelmorfar på mat i västra grannstaden och sen var vi och sa hej åt flickorna, som precis hade kommit hem från dagis. Så då var jag trots allt glad att jag följde med dubbelmorfar idag. Några våfflor har jag inte sett till på hela dagen, trots att det är våffeldagen. Vet inte ens var vårt våffeljärn finns längre. Det kanske försvann i flytten för flera år sedan.

Nu får ni ha en skön fredagskväll.

Vatten i lungorna?

Igår kväll när jag satt i allsköns ro i stickfåtöljen och försökte få bukt med ett mönster på 15 varv, så blev det plötsligt snudd på kris. Dubbelmorfar satt i soffan och vi såg på lokala nyheter från hela Finland på Yles kanal. Jag tog till flaskan och drack en klunk vatten alltmedan dubbelmorfar levererade en skojighet. Jag frustade av skratt tillika som jag drack och vattnet for förstås ner i fel kanal. Jag kippade efter andan, hostade och harklade och tappade helt luften.
– Så roligt var det nu ändå int, sa dubbelmorfar som inte insåg allvaret i mina försök att få luft. Efter diverse hostningar och harklingar drog jag ett djupt darrande andetag och äntligen, äntligen fick jag lite luft i lungorna. Vid det laget stod mina tårfyllda ögon ut minst tre meter från ansiktet och jag satt dubbelvikt i stolen utan att veta var stickning eller garn befann sig och knappt ens var jag själv befann mej. Jösses så obehagligt.

Jag vet att man kan drunkna när man är ute och simmar eller går ner sig på isen. Om man somnar i badkaret finns det en viss risk för att man drunknar där eller om man slocknar i en vattenpöl med huvudet neråt. Men jag har aldrig hört talas om att nån har drunknat av att skratta! Frågan är nu om jag har vatten i lungorna efter gårdagens tilltag? Nu går det inte att hoppa på ett ben och luta sig mot vänster eller höger beroende på vilket öra man har fått vatten i. Nej, nu gäller det att försöka hoppa jämfota och höra om det skvalpar!

Och vad lär vi oss nu av detta?
Jo, hemmet är en farlig plats! Och det är bäst att akta sig för karlar! Det är också bäst att vara ytterst försiktig med sin vattenflaska och endast smutta från den då ingen annan är i närheten. Liksom lite skåpsupa.

I morse då jag kom hem från stan efter att ha besökt frissan, som fick bukt med mitt risiga kråkbo till hår, så kunde jag konstatera att undrens tid inte är förbi. Dubbelmorfar hade både tömt och fyllt diskmaskinen och till och med startat den. Vidare hade han tagit hand om bioavfallet och fört ut de övriga soporna. Fantastiskt, inte sant?

Jag blev så inspirerad att jag fick på en tvättmaskin innan jag skyndade iväg till undervisningen i norra grannkommunen. När jag återvände därifrån för en liten bit mat innan jag skulle fortsätta i stan så hämtade dubbelmorfar in dagens post.

Förutom själva tidningen, så fanns också den här i lådan. Tjohooo! Våren är räddad. Nu gör det ju inget om det snöar eller stormar, för jag har underhållning på hög nivå.

Ikväll medan jag var på jobb, så agerade dubbelmorfar dataexpert. Till all tur dock med benäget bistånd av äldsta sonen.
– Hur gammal är din dator, frågade dubbelmorfar och fick 6 år till svar.
– Då ska du köpa ny, rådde dubbelmorfar. Och rätt hade han! Och för min del riktigt bra att han skötte om det databekymret utan minsta inblandning av mej, som var på mitt arbete i stan.
Duktigt jobbat, inte sant?

Nu får vi hoppas på en skön och stillsam fredag utan de vanliga häftigheterna, som man kan råka ut för i detta hus.

En liten vit påse

Oj nej, på två dagar har jag inte stickat en endaste en maska. Inte virkat heller för den delen. I måndags kväll var jag så trött att jag bara inte orkade med mönsterstickningen i mitt nuvarande projekt. Och igår satt jag intensivt ända till klockan 23 och förberedde måndagens kurs. Inte bra, inte alls bra. Jag har lovat mej själv att inte sitta sena kvällar och göra kursförberedelser. Och tror ni att jag lyder? Jo, nej, som västnylänningen säger. Mitt i allt hade klockan rusat iväg, kvällen var förbi och sängen kallade.

Det fina igår kväll när jag kom hem närmare 20-tiden var att dubbelmorfar hade maten färdig. Han bjöd på spaghetti och köttfärssås och det var precis vad jag behövde igår då jag kom hem alldeles utsvulten.

I måndags för en vecka sedan var jag iväg till varuhuset i stan då jag kom hem från jobbet i västra grannstaden.

Från postautomaten hämtade jag ut en liten vit påse.

Förstås innehöll påsen några garnnystan. Jag hade ju glömt att beställa det där vita garnet förra gången! Jag kom på att jag inte riktigt tyckte om den där turkosa färgen bland det där gråa. Tycker att det blev för skrikigt, så därför beställde jag ett gult nystan istället. Det turkosa får sedan bli till sockor.

I den lilla vita påsen fanns också en sån här klickbar varvräknare, som tyvärr retar gallfeber på dubbelmorfar.
– Sluta genast med det där, morrar han när jag sitter i stickfåtöljen och klickar fram följande varv. Han tycker förstås att jag bra kan hålla mej till att dra streck för att räkna varven. Blää, säger jag bara.

Jag satsade också på rundstickor, så det inte uppstår kritiska situationer framöver. Nu har jag då satsat en mindre förmögenhet i rundstickor!

Sist men inte minst, så inhandlade jag en födelsedagspresent. Vad det är, är hemligt, så ni får en lite suddig glimt här av paketets baksida.

Nu får ni ha det så bra, så ska jag återgå en liten stund till min kursplanering. Men ikväll tänker jag inte sitta framför datorn hela kvällen. Nej, nån ordning får det nog lov att vara på mej med, eller hur?

Efterlängtat besök

Äntligen i morse fick vi syn på den färggranna och livliga sparvfågeln vid vårt fågelbord.

Jag blev så till mej över steglitsens besök, så fotot är tyvärr därefter. Det var svårt att fånga den efterlängtade besökaren på bild. Två stycken hade vi här, som åt och kvittrade så glatt.

Så härligt att jag hann få syn på dem. Nu en lätt lunch och så iväg till västra grannstaden för att hålla eftermiddags- och kvällskurs där.

Ha en riktigt bra fortsättning på tisdagen.
 

Lilla vävstolen

Här sitter jag nu alldeles ensam i datasalen i västra grannstaden. Jag har håltimme och borde egentligen förbereda nästa veckas kurs och föreläsning, men... jaa, inspirationen liksom saknas. Parallellt med detta borde jag nog ägna varje ledig tid till att planera nästa läsårs kurser, men till det behövs nog lite längre tid än mina få håltimmar just nu.

På vägen från Nickby bibliotek och hit hörde jag på radionyheterna att lärarna ska börja strejka. Jag hoppas verkligen att det inte ska behöva gå så långt.

Hemma på vårt bord står en liten vävstol, som dubbelmorfar för flera herrans år sedan fyndade på ett loppis. Nu har han allt högljuddare börjat kräva att jag ska väva den här "mattan" färdig. Men först måste jag enligt honom riva upp det som är snett och dåligt. Håhåjaa, det lär nog inte ske i en handvändning då jag enbart vill sticka.

Nu får ni ha en riktigt skön fortsättning på måndagen, så ska jag börja jobba!

Papperskris

Visste ni att det är papperskris ute i Europa? 

Nä, jag visste inte att strejken i ett finskt pappersbruk drabbat hela Europa. Kan det verkligen vara så? Jag trodde liksom att det endast gällde vårt eget land.

Men så här står det i veckans Allers! 

Inte konstigt då att handarbetstidningen, som dök upp i postlådan i måndags var tunnare än vanligt.

Tur att jag inte är typen, som tar kontakt och klagar. Hur skulle det ha sett ut? Nu vet jag inte om det står nånting om papperskrisen också i den här tidningen, för jag lånade ut den genast i tisdags. Det är ju bra om så många som möjligt får nytta av en tidning. Det hjälper ju till att få ner papperskonsumtionen. Förstås borde ju tidningen för att överleva ha flera prenumeranter eller tidningsköpare, men... ja, det är svårt att vara ekologisk och samtidigt stöda konsumtion. Verkar vara en olöslig ekvation.

I fredags när jag var i mataffären, så måste jag förstås köpa senaste numret av Allers. Ni ser ju överst på rosa botten: "Extra många korsord!" Sånt är svårt att ignorera. Inne i  tidningen står det dessutom på hälsosidorna att man ska hålla igång och utmana hjärnan. Vad är då bättre än 62 korsord?
Och jo, förstås finns här lite extra stickmönster, men jag är helt fast i mitt gråa tröjprojekt nu, så jag vågar inte bläddra alltför flitigt bland andra mönster.

Och apropå papperskrisen ännu, så jag vill nog ha mina mönster på papper. Det är mycket enklare att skriva in vilka ändringar jag gjort i mönstret då. Jag är nog så gammal att jag knappast kommer att nånsin bli helt digital. Forskningsresultat visar dessutom att det är bra att skriva för hand, att liksom låta tanken flyta ut i de skrivande fingrarna. Nu just flyter mina tankar ut på tangentbordet. Dubbelmorfar påstår att jag hackar på tangenterna. Och jo, när jag blir riktigt ivrig så smattrar det nog ljudligt. Det beror säkert på att jag lärt mig maskinskrivning på en helt vanlig skrivmaskin med aningen trögare tangenter än de här moderna rackerierna. Ja, ja, jag sade ju att jag är gammal. Nu just är dubbelmorfar dock iväg till grannbyn, så nu får jag hamra på här bäst jag vill.

På tal om dubbelmorfar ännu, han är fortfarande smått chockad av det han fick höra i torsdags. Jag tackade nämligen nej, till att få en dams mammas garnlager! Tänk att jag kunde göra det utan att ens darra på manschetten. MEN jag tänkte helt förnuftigt och rationellt att jag bara inte kan ta emot mera garn. Jag frågade inte ens vad det handlade om för garn, vilken färg, hur mycket osv. En del vet jag var fårull och annat lingarn. Till all tur kände den där kvinnan någon annan, som eventuellt kunde vara intresserad. Hoppas att hon hittar nån mottagare, för det är ju inte kul att slänga användbart material. Det är ju inte det minsta ekologiskt.

Jag tackade också nej till den där mammans mönsterbeskrivningssamling. Tycker att jag redan har alldeles tillräckligt av den varan själv. Det enda jag tackade ja till var beskrivningar på dockkläder. Damen skulle kolla om det fanns, så få se nästa vecka om det blir några stick- eller virkbeskrivningar. Visst var jag duktig nu? Och visst är ni lika imponerade av mitt tilltag, som dubbelmorfar? Kanske det ändå ligger lite sanning i det som en helt underbar dam sa åt mej i veckan: "Jag har hört att du är fiffig". Där blev jag nog tagen lite på säng, för det var ett helt nytt omdöme. För en gångs skull nöjde jag mej med att säga tack och inte börja slå ifrån mej, så där som jag vanligtvis brukar. Men jag skulle nog bra gärna vilja veta varifrån hon hade fått höra något sådant om mej.

Nu ska den här fiffikusen fylla diskmaskinen och sedan gå ut och njuta av det fina vädret denna vårdagsjämningsdag. Hoppas att ni också får njuta!

Världens raraste, gulligaste och goaste

Alltså om ni nu tror att jag talar om dubbelmorfar, så glöm det! Jo, ibland kan jag nog rada upp de där adjektiven om honom också. Men lika ofta kan han reta gallfeber på mej. Och det är väl så det ska va?

Idag har jag suttit här och kämpat med diverse texter. Svårt då de ska vara både lockande och informativa och nej, jag borde ju inte jobba på lördagar, men... ja, det liksom blir så då veckan inte riktigt räcker till. Och igår kväll ville jag ju nu inte sitta och jobba.

Igår på eftermiddagen då jag var i stan och dubbelmorfar, för en gångs skulle hade låst dörren då han var nere i källaren i pannrummet, så dök det upp en innehållsrik kasse på vår yttertrappa.

Och kassen var minsann innehållsrik! Härifrån fattas Fazers blå och en ginflaska, som dubbelmorfar gömde direkt. Idag försökte han säga att han borde få påsen med det 8 meter långa hallonsnöret, för att han är utan godis. Haaaa! Han får nog ta All sorts lakritsen istället. Tur att han inte gillar hallonbåtar, så dem får jag i varje fall ha i fred!

Ett stort, stort TACK till världens raraste, gulligaste och goaste son, som tänkte på sina föräldrar och släpade de här godsakerna med sig från sin arbetsresa.

Önskar er en riktigt skön fortsättning på lördagen.

En liten test

Kära vänner, ni som bor i detta avlånga land, känner ni det? Känn efter riktigt ordentligt nu, känns det? För visst är det en ynnest att få bo i världens lyckligaste land, inte sant? 

För femte året i rad är vi lyckligast i hela världen, vi i Finland. Heja oss! Inte ens Norges oljemiljoner hjälper dem, för de finns på åttonde plats. Tänk att finländarna, som anses som buttra, sura och osociala med bland annat alkoholproblem, ändå är lyckligt lottade. Och det här är alltså en helt oberoende undersökning med många variabler, så den är pålitlig. Nu är det bäst att vi också börjar bete oss som om vi vore världens lyckligaste, inte sant?

I onsdags på eftermiddagen gjorde jag en liten test:

Jag placerade sex stycken chokladägg i den virkade hängkorgen, för att se hur länge de får vara ifred där. Igår hade tre stycken redan försvunnit. Nu måste jag nog hålla igen ända till påsken, för annars finns det inga chokladägg kvar.

Egentligen borde jag kanske jobba lite ännu ikväll, men det är fredag, så jag tänker ta ledigt och ägna mej åt min stickning istället.

Önskar er en riktigt skön kväll. Njut!

Mitt i prick

I går kväll tog jag jobbet med mej i sängen. Visserligen helt ofrivilligt, men ändå. Jag låg och vred mej och vände från sida till sida medan månen sken på mina ludna ben. Jag försökte räkna garnnystan, men det blev till ingenting. I huvudet gick jag istället igenom mitt pusslande med kurser:
Måndag – börjar två gånger i månaden kl 9.30 i Sibbo och en gång i månaden i stan, kvällskurs i Borgå, slutar kl. 18.30
Tisdag – Borgådag, börjar kl. 9.30 och slutar på kvällen kl 19.45, 18 eller 19, beroende på vilken kurs, som pågår.
Onsdag – i stan på förmiddagen, eftermiddagen ett frågetecken tills vidare, inväntar svar, kvällskurs på distans. Den sistnämnda sköts bäst hemifrån där nätverket hittills fungerat bäst. Peppar, peppar, ta i trä...
Torsdag – börjar kl. 9.30 i stan eller på landet, sena eftermiddagen från 16 framåt är ännu ett frågetecken, kvällskurs i stan.
Fredag – en gång i månaden i stan hela dagen från 9 - 15.45, annars förmiddagskurs i Borgå, sen fort till stan och hålla eftermiddagskursen.
Och vart ska nu då en hel del distanskurser placeras?
Frågan nu är, fungerar detta schema? Är det hållbart? Genomförbart? Och förstås, ska jag planera långa kurser? Korta kurser? Hur många kurser ska jag räkna med att faller bort på grund av för få deltagare?
Svårt att få sömn när allt detta snurrar i huvudet. Nå, kanske det blir ordning på det hela inom en snar framtid.

Idag har jag varit iväg till norra grannkommunen och undervisat. Sista kursgången för vårterminen för den ena kursens del. Och vet ni, jag fick en så fin present:

– Det där var mitt i prick. Hur kunde dom veta, frågade dubbelmorfar då jag visade den fina gåvan. Han väntar nu ivrigt på att få se mej ta itu med städandet på allvar istället för att sitta framför datorn eller med en stickning i händerna. Få se nu, kanske det blir roligare och lättare att städa med den här boken? Fin, intressant och inspirerande är den i varje fall. Kan varmt rekommenderas.

STORT TACK FÖR DEN FINA BOKEN!

Ha det bra och ta hand om varandra.

Våra gäster

– Här får du till din kvällsblogg, sa dubbelmorfar för en stund sen och slängde sin gamla kamera och laddningskabeln här på mitt databord.
Jag suckade lite grann mitt uppe i kursplaneringen, som är ett svårt pussel, för det finns 7 dagar i veckan och 24 timmar per dygn. Jag vill gärna ha lediga dagar och jag måste planera in restid mellan de tre östnyländska medborgarinstituten. Och den restiden ska hålla i alla väder, så var och hur ska kurserna placeras?

Nå, jag fick ju snällt lov att avbryta jobbet och bra så, för jag har lovat mej själv att inte jobba efter klockan 16! Ha, förutom då när jag har kvällskurs förstås och det har jag nu just tre gånger i veckan och det räcker så bra.

Benämningen kvällsblogg vet jag nu sen inte riktigt heller med. Inläggen kommer ju lite hipp som happ under dagens lopp beroende på hur mitt dagsprogram ser ut och när jag har tid. Visst är det ändå snällt att han fotar åt oss, inte sant?

Det är redan ett tag sen vi första gången såg och hörde de här ståtliga fåglarna. Varför de heter sångsvanar har jag svårt att förstå. De låter mer som trumpetsvanar, inte sant?

I morse gästade de oss här nedanför huset. Och nej, ifall ni undrar, det där inte vår lada. Det är "grannens" tvärs över åkrarna.

Ajjo, och tack till dubbelmorfar för fotot.

Ha nu en skön onsdagskväll.

Själv ska jag ännu dubbelkolla förberedelserna inför morgondagens kurs!

Lite överstyr

Igår klarade jag av veckans längsta arbetsdag med glans. Skönt att ha den undan. Den blir extra lång eftersom jag var iväg ända till Söderkulla i Sibbo. Men nu är det då tuta och kör som gäller. Två kortare arbetsdagar idag och i morgon, för att sen igen ha en längre i torsdag. Även om kurser nu dras in i rasande takt, så kommer det en hel del nytt i stället. Och bra så.

Förra veckan gick mina inköp lite överstyr. Jag skulle ju bara ha två rundstickor i grovlek 4½. Dessvärre finns stickorna ju i garnhyllans omedelbara närhet och...

... plötsligt hade jag de här tre nystanen med Nallegarn i min kundvagn! Visserligen följde jag rådet jag fick av min kollega i västra grannstaden: "Du får endast köpa garn om du vet till vad du ska ha det". Jo, jo, det här ska bli mönsterstickade sockor. Så det så, men lite onödigt inköp ändå även om jag saknar både svart och brunt i mitt digra lager. Det värsta är att jag nu har börjat tvivla på den där orange nyansen. Borde den kanske ändå vara grannare? Någonting mera åt det gula hållet?

Och jodå, en 80 centimeter lång rundsticka hittade jag i torsdags i varuhuset i stan. Men inte en 40 cm kort. Extra plus för att det står grovleken på den här stickan. Det underlättar mitt grävande efter rundstickor i den där råddiga lådan i byrålådan.

Jag var frustrerad över att inte hitta de stickor jag behöver, så jag tog ett varv via tidningshyllan och tröstade mej med den här virktidningen...

... och den här handarbetstidningen! Bättre tröst än godis och chips, inte sant?

Om ni tror att jag klarade mej utan förra veckans Allers, så glöm det. Jag har blivit beroende av A-korsordet. Kan inte hjälpas.

Nu ska jag inta lunch och sedan bege mej iväg till jobbet i västra grannstaden.

Ha det så bra!

Ett virrvarr

Funderar fortfarande på hur jag bäst skulle förvara mina rundstickor. Det är väl inte precis bra att förvara dem i originalförpackningarna? De blir ju svårt böjda då och ligger där i en kurra tills jag använder dem. Har funderat på att ha dem i nån sorts sydd förvaring, som jag skulle hänga upp på väggen. Men... tja, det samlar väl damm i onödan?

Nu blir det ett enda virrvarr när jag drar ut dem från lådan där jag förvarar dem i en byrålåda. Inte kul, inte alls kul. Hur gör ni? Har ni goda råd att ge mej, tack?

Önskar er en fin ny vecka!
Själv får jag allt lov att grubbla vidare på det här med rundstickornas förvaring!
 

Den viktiga frågan

Här i huset har jag haft fullt ös ända från klockan sju i morse. Det blir så då man har endast en ledig dag den här veckan. Nu är jag i varje fall småningom färdig att följa med dubbelmorfar.

Den viktiga frågan igår var ju utan tvekan: Vann rätt låt? Jag dillar förstås nu om Melodifestivalen. Det är på något sätt kul med allt det där tyckandet. Svenska folket tyckte att Anders Bagge borde ha fått åka till Turin, medan de utländska "domarna" höll på Cornelia Jakobs. Finländska juryn gav sin tolva åt Änglavakt.

Dubbelmorfar fnyser åt allt som har med eurovisionsschlagertävlingen att göra. Han tycker att det är slöseri med både tid och resurser. Kanske det, men nu just behövs det annat att tänka på annars finns det risk för att man går under. Det finns för mycket att oroa sig för, för mycket aggressioner och elände tack vare vår stora granne i öst. Det är nog bäst att ta tillfället i akt och njuta av oskyldiga nöjen, så länge man kan.

Dagens andra viktiga fråga: Ska jag ta sågen med det långa svärdet eller det korta svärdet?
Kanske bäst att ta ingendera och hålla sig till vedstaplandet i stället. Tryggast så! Nu iväg med mej. Tjolahopp!

Ha en riktigt skön söndag!

Arbetslunch

Igår satt jag i kabinettet på Zum Biespiel och planerade inför nästa läsår. Det är visserligen roligt att planera, men ack så svårt. Jag vill ju att kurserna ska vara till både nytta och glädje för deltagarna och förstås att kurserna blir av. Så vad intresserar inom IT just nu och nästa år? Hur ska vi kunna veta det i dessa tider? Nog för att jag vet vad som skulle vara nyttigt att kunna, men just det kanske inte alls intresserar.
Och sen är det förstås svårt att veta vad jag själv gör nästa år den här tiden. Jag fyller ju kalendern nu an efter, men vem vet vad som händer? Lite kusligt att ha saker i kalendern för ett år framåt om ni frågar mej. Egentligen borde jag ju vara van vid det här laget, men icke. Varje vår känns det lika skrämmande.

Det härliga igår var att vi blev bjudna på en verkligt delikat lunch. Arbetsluncher är sällsynta för mej som kommunalt anställd. Det ska ju sparas på skattemedel. Så det här var ett härligt undantag från vardagslunken. För ideandets skull är det bra att komma bort från den vanliga arbetsmiljön. Egentligen borde man ju resa iväg nånstans och ha ett helt veckoslut på sig. Då skulle man minsann hinna komma på finfina kurser. Å andra sidan, som sagt, man behöver ju deltagare för att kurserna ska bli av och då ska man nog inte ha alltför vilda idéer.

Till lunch valde jag Iberico Schnitzel. Riklig och verkligt god portion. Allting är ekologiskt i Zum Biespiel och här fanns förutom sallad och ärter rårörda lingon. Mums! De vegetariska alternativen är många de med. Enda svårigheten här var att från listan välja vad jag skulle äta.

Till eftermiddagsteet fick vi vår efterrätt. Supergod. En jordgubbsmoussetårta med stänk av citron på en glutenfri botten och organisk vaniljglass med citron. Restaurangen gör förstås sin egen glass. Här bakas också varje morgon supergott bröd av olika slag. Och finns det kvar får man köpa med sig hem och det gjorde jag förstås igår. Jag köpte ett foccaciabröd och ett mörkt bröd. Tyvärr kunde jag inte köpa med mej hem av den goda glassen.

Det är länge sedan jag har varit ute på restaurang och ätit, så det här var verkligt lyxigt och piggade upp livsandarna. Och det så pass mycket att jag igår kväll orkade lägga upp för mitt nya stickprojekt.

Nu är jag äntligen på g med det här projektet! Och det så till den milda grad att det var riktigt svårt att skiljas från stickningen i morse och bege sig iväg till jobbet. Till all lycka har jag så trevliga kursdeltagare att jobbet är en sån glädje. Idag bjöds vi på pensionärskaka i pausen. Och den var smaklig och god. Hon som bakat den sade att den är lätt och snabb att baka. Och det bästa av allt, ingredienserna är inte det minsta krångliga utan består av sånt man har hemma. Måste testas med det snaraste.

Nu väntar här matlagning, disk och tvätt, men kanske jag skulle hinna sticka pytte, pytte lite först?

Ha en fin fortsättning på lördagen och njut av det fina vårvädret.

Lite hopplöst

Igår kämpade jag och kämpade och det var riktigt nära att jag hade tagit till flaskan!

Flaskan, som jag köpte i förra veckan från det statliga monopolet. Tänkte att den kan vara bra att ha i dessa tider. Det som avhöll mej från att dricka var att jag ska träffa både rektor och vicerektor i västra grannstaden idag!

Och vad kämpade jag med då? 

Jo, provlapparna förstås. Den tredje blev sist och slutligen rätt vad bredden beträffar, men varven på höjden vet jag inte vad jag ska göra med. Hjääälp! Jag behöver en stickguru! Har ni kontaktuppgifter till nån sådan?

Förstås fanns det inte heller någon rundsticka i grovlek 4½ med längden 40 cm i varuhuset i stan. Kunde man ju just gissa. Så jag har fått ta till nätet igen. Och kanske lika så bra för till min fasa upptäckte jag igår att jag saknade det naturvita Jannegarnet! Hur såg ni inte det och sa åt mej genast?

Så efter ytterligare kämpande där jag försökte mej på en stickad uppläggning med 168 maskor på 80 cm rundsticka nr 4, som blev alldeles för spänd gav jag helt enkelt upp. Det kändes lite hopplöst, så det var bara att krypa ner under täcket med en bok istället.

Idag har jag då satsat min sovmorgon på att göra en ny beställning med en ny uppsättning rundstickor, tre nystan naturvitt garn, en varvräknare och en födelsedagspresent. Få se nu sen vart detta leder.

Ha nu en riktigt skön fredag!

Det där med provlapp

Har ni märkt en sak? Jo, ljuset återvänder. Det är ljust på morgonen och det är ljust på kvällen när jag kör hem om jag slutar jobbet före 18.30. Tjohoo!

Igår försökte jag bjuda till lite för att få igång stickivern, så jag satte mej ner och stickade en provlapp. Och det är en hel vetenskap ska jag säga! Och för mej gick det nu inte så bra. Provlappen stickad med stickor 3½ blev för liten.

Också provlappen på stickor nr 4 blev för liten. Ve och fasa! Vad skulle jag göra nu? Mina nyinköpta stickor passar inte till Jannegarnet! Åtminstone inte med mitt handlag. Suck, stånk och stön!

I morse vaknade jag tidigt och det på grund av att det ljusnar så tidigt. Innan jag åkte iväg till den bästa av byar i norra grannkommunen och undervisade, så hann jag lägga upp för en tredje provlapp.

Här har jag använt strumpstickor nr 4½ och åtminstone bredden stämmer så här långt. Men, men, jag har inte rundstickor i den här grovleken. Det verkar vara mer eller mindre en naturlag att det inte finns just de stickor jag behöver. Konstigt, inte sant?
Får väl lov att försöka få in ett besök i stora varuhuset i stan och hoppas på det bästa. Vet inte riktigt när och vart jag skulle hinna annars. Visserligen börjar jag jobbet först mitt på dagen i morgon, men jag samåker hem, så då är det raka spåret och inga strandhugg i garnaffärer även om jag råkar befinna mej i västra grannstaden. Och på lördagen är jag igen på jobb. Och tja, jag skulle verkligen vilja komma igång ikväll. Känns konstigt att inte sticka. Just nu behövs den meditationen mer än någonsin, eller hur?

Den här fiskade dubbelmorfar från vår postlåda igår. Jag bläddrade endast snabbt igenom den, för jag hade full stress med mina provlappar. Och jo, jo, jag vet, jag borde ha stickat större lappar och räknat maskorna, men... ja, alltså jag får spader med det där räknandet. Dessutom har jag nu gett upp idén om att sticka uggletröjan åt dubbelmorfar. Jag måste hitta ett annat intet ont anande offer! Så akta er bara!

Idag fiskade dubbelmorfar upp en blågul tidning från postlådan. Färggrant och snyggt, detta för att stöda Ukraina. Men kanske det kunde bli bestående, eller vad tycker ni?

Nu får ni ha en riktigt skön torsdagskväll, med eller utan stickning!

Tappat farten

Här sitter jag framför datorn och ute lyser solen vårligt lockande. Har nyss avslutat e-postkorrespondensen och det är dags att stänga av både dator och arbetstelefon. Jag har lovat mej själv att inte sitta med jobbet på kvällarna och det löftet har jag hållit rätt bra faktiskt. Dessvärre tror jag fortfarande att allting måste vara tipptopp när det gäller kursförberedelserna, så det går åt en hel del tid till att kolla och dubbelkolla. Trots detta så råkar jag ändå ut för överraskningar då allting förändras totalt. Det behövs inte så mycket annat än en liten uppdatering av något slag.

Vet ni, jag har tappat farten! Ingen stickning och ingen virkning lockar just nu.

Igår kväll drog jag fram min restgarnsburk och en Barbiedocka. Jag tänkte att jag kunde väl virka någonting lite i varje fall.
Jag började med att virka nån sorts sjalkrage av en 7-brödergarnrest. Men det blev inte riktigt bra. Med treans virknål blev det så hårt som en plåtbit. Inget annat att göra än att riva upp.

Kanske jag skulle virka en halsduk i stället? Med stor iver började jag, men det blev för hårt för Barbies hals. Så ny rivning. Och nu gav jag upp. Jag öppnade tv:n och tittade på La La Land istället. Total avkoppling och lite fascinerande att nån gör en musikalfilm på 2000-talet.

Nu får ni ha en skön fortsättning på onsdagen.

Jag tror att jag ska satsa på att sticka en provlapp, så får vi se vart det leder. Håll tummarna att jag hittar inspirationen.

Virkad liten påskkorg

Glad kvinnodag! Hoppas att ni blir åtminstone lite uppvaktade i dessa jämlika tider. Hos oss syns ingen uppvaktning till ännu, men vem vet vad som händer. Det är mycket kvar ännu av dygnet.

Hos oss snöar det och jag som redan börjat tänka på att lämna vinterrocken och att lämna bort vinterstövlarna.

I söndags visste jag ju inte riktigt vad jag skulle göra efter att ha fått de där herrsockorna färdiga. Dubbelmorfar påminde mej om att min kollega hade namnsdag igår.
– Varför gör du inte någonting litet åt henne, frågade han hjälpsamt när jag satt och stönade och grävde i olika projektkassar med noll inspiration.

Sagt och gjort, bra idé, så jag började söka efter mönster på nätet. Det skulle ha tagit för lång tid att börja bläddra i mina tidningar. Dessutom var den tidning jag ville ha utlånad. Hittade några tänkbara mönster och gick sen till hobbyrummet för att gräva efter rätt sorts garn. Ni vet, det där garnet som man ju aldrig ändå har i lager! Det tog rätt lång tid, för jag hittade förstås så mycket annat intressant och var starkt frestad att börja på något evighetsprojekt istället. Till all tur kunde jag avhålla mej. Behöver inte flera oavslutade projekt än dem jag redan har. Så det så.

Modell: Virkad liten påskkorg, modell från bloggen Skapa och Inreda

Garn: Miami från Novita

Åtgång: 10 g

Virknål: Nr 4

Trevlig liten virkning, som snabbt blev färdig, alltså precis vad jag behövde på söndagskvällen. Hjärtknapparna är faktiskt inhandlade i Chelmsford och nu var det första gången jag använde dem! Tänk att jag hunnit med en tripp till Storbritannien också. Just där och då var det fullt program hela tiden och rätt jobbigt att hänga med, men nu efteråt är det ett fint minne.

Ser ni så fint mönster det blev med varannan fastmaska som går ner i varvet under. Undrar om detta skulle kunna användas på större korgar också? Vem testar?

Förstås kunde jag nu inte ge en tom liten virkad korg, så jag fyllde den med ett chokladägg och några karameller. Ryms inte så mycket i en så där liten korg, men det är ju tanken som räknas eller hur?

Sen paketerade jag in korgen med innehåll i en smörpapperspåse och så en fin tygrosett, som pricken på i:et. Det är till att vara marthasmart ekologisk.

Jag lekte lite med tanken att virka många såna här små påskkorgar och ge bort dem i present, men jag tog mitt förnuft till fånga och tänkte att det kanske ändå är bäst att hålla sig till nyttigare saker. När jag hade gjort det beslutet, så hittade jag förstås ett helt gult nystan Miamigarn i en av mina många projektväskor. Men det får nog nu räcka med påskgrejer för min del. Tillsammans med den blåa hängkorgen anser jag nu att jag kan färga rutan för Påskdekorationer i min Handarbetsbingo rosa. Dessvärre är det ännu långt till bingo för min del.

Igår kväll var jag igen lite obeslutsam. Vad skulle jag göra, börja med en ny stickning? Ta itu med något ofärdigt? Sticka en provlapp inför nästa projekt? Virka sommarsjalen från 2018 färdig? Det lila sockbörjandet har nu kommit över hälen och nu ska det stickas runt, runt, runt tills lilltån täcks. Eftersom jag inte riktigt vet vems lilltå som ska täckas, så stickade jag endast några varv innan jag började gräva i projektväskan med den där sommarsjalen. Jag kände liksom för att virka. Men ve och fasa, jag vet inte på vilket mönstervarv jag blev i höstas då jag packade ner virkningen! Eftersom klockan vid det laget redan var 22, så var jag alldeles för trött för att försöka räkna ut var i mönstret jag fanns, så jag kröp ner under täcket med en bra bok istället. Få se hur det går med mej i kväll efter jobbet. Hoppas att jag är tillräckligt skärpt för lite virkning. 

Önskar er en skön fortsättning på tisdagen.

Själv ska jag nu förbereda torsdagens kurs innan jag åker iväg till västra grannstaden för mitt eftermiddags- kvällspass på jobbet där.