Jyjy-26 – 2

Eilen valmistui vihdoin Jyjy-26 projekti nro 2. Lanka loppui kesken, niin oli pakko tilata lisää.

2. Pieni Allegrahuivi

Aloitus: 28.12.2025

Valmis: 22.01.2026

Langan menekki: 82 g

Lanka: Björk ja Kid-Silk, Viking Garn
Puikot: 4

Virkkuukoukku: 3½ 

Ohje: Ainaoikeinhuivi Allegra
Suunnittelija: Aimee Vognsen Danielsen / Viking Garn
Ohje: Virkattu sydän
Suunnittelija: Åsa Bautovic

 2 Liten Allegrasjal

Start: 28.12.2025

Färdig: 22.01.2026

Garn: Björk och Kid-Silk från Viking Garn

Åtgång: 82 g
Stickor: 4
Virknål: 3½

Mönster: Allegrasjal

Designer: Aimee Vognsen Danielsen / Viking Garn
Mönster: Virkat fem minuters hjärta

Designer: Åsa Bautovic

Skönt att äntligen få den här lilla sjalen färdig. Rätstickning borde ju vara lätt som en plätt, men jag hamnade ju att riva upp maskorna när jag började öka i varje sida. Att dessutom garnet tog slut gjorde ju inte precis saken bättre.

Och när jag tog det nya nystanet i bruk blev det igen trassel. Suck!
Hjärtat virkade jag och sydde dit, dels för att jag helt enkelt ville virka lite, men mest för att jag ska kunna skilja rätsidan från avigan.

Nu dags för lite mat och bläddra i mönstertidningar efter ett nytt litet virkprojekt!

Ha det bra och njut av fredagskvällen!

Broken seed sockor

I fredags för en vecka sedan blev jag äntligen, äntligen färdig med broken seed sockorna. Då fäste jag de sista garnändarna. Puust!

Modell: Broken seed, modell 18 i tidningen Suuri Käsityö Parhaat ideat jämälangoista

Start: 13.1.2024

Färdig: 6.9.2024

Garn: Adlibris Socki stonewash, 7-bröder och Kajastus från Novita

Åtgång: 140 g
Stickor: Nr 3½

 

Nu ligger sockorna där mellan två handdukar och får stadga upp sig lite!

 

Det här är en blivande julklapp, kanske den enda jag gör i år! Jag är så långsam med mitt handarbetande att jag kommer inte att hinna med något annat. Ja, och barnbarnen blir knappast så där tjohejsan glada över hemstickat, eller vad tror ni?

 

Väldans mycket restgarner försvann här nu inte, då både det gröna (Adlibris Socki) och gråa garnet (7 bröder) kommer från fulla 100 grams nystan. Vet inte om jag kommer att använda den här broken seed, avbruten mosstickning, som teknik igen. Kanske med andra färger och andra garner? Vem vet?

 

Fyra gånger har jag rivit upp den här trekantssjalen. Beskrivningen är på engelska och jag klarar av de 16 första varven, sen går det käpprakt åt pipsvängen.
Efter sextonde varvet står det helt enkelt "dessa varv utgör mönstret med 2 räta, 2 aviga/2 aviga, 2 räta". Men hej, hallååå, vilka varv då? De två sista varven, alltså nummer 15 och 16? Men de börjar bägge med 2 räta efter kantmaskan! Eller ska varv nummer 14 tas med? Där börjar nämligen varvet med 2 aviga efter kantmaskan. Och vet ni det värsta av allt? Jo, det står att det här är ett lättstickat mönster! Morrr!
Kanske jag bara hittar på ett eget mönster och struntar i det här obegripliga.
Alternativt låter jag det lilla sjalbörjanet vara och tar med det till stickcaféet i onsdag. Där brukar jag alltid få goda råd och där finns alltid klokare stickare än undertecknad.

 

Idag har det regnat nästan hela dagen och varit så mörkt att vi har haft ljust på lamporna. Och det är inte bra, för vårt elöverföringsbolag har just meddelat att avgifterna stiger med 10 procent. Huuuu! Det blir nog till att använda stearinljus och  ficklampor i vinter.

Mitt på dagen var jag iväg med äldsta sonen och veckohandlade och sedan åt vi lunch på Fellmanni. Det var mitt första besök där. Maten helt okej och eftersom det var Wienerschnitzel på menyn, så bad jag att få en portion med mej hem åt bisin min. Ni skulle ha sett så stor schnitzel han fick! Det var säkert därför, som han slocknade redan vid sjutiden i soffan. Strax efter åtta var han uppe ett varv och drack saft, för att sedan fortsätta snarka på soffan!
Få se om han alls orkar hålla ögonen öppna i morgon kväll.

Ajjo, en bra sak med Fellmanni är att man får pensionärsrabatt när man viftar med sitt pensionskort. Det har jag annars inte haft mycket nytta av hittills. Tyvärr får man ingen rabatt på vare sig tidningar eller garninköp. Det är ju heldumt, eller hur?

Bäst att jag också kryper i säng nu, så jag inte stör bisin mins skönhetssömn!

Önskar er alla en riktigt fin lördag.

 

 

Så vacker!

I morse var det riktigt livligt här i vårt hus, för vi fick var sin hemleverans. Bisin min fick den eftertraktade reservdelen till yngsta sonens bil. Den skruvade han ihop genast och nu har han tagit provturer, för att kolla att allting är okej. Yngsta sonen ska till huvudstan igen i morgon, så kanske han fortfarande får låna min bil, för säkerhets skull.

Och jag, jag fick ett så vackert plagg.

Den är så fin! Det blommiga tyget, fick jag av U. De övriga tygerna är återanvänt tyg från borddukar och en gardin. Se så bra allt det här materialet passar ihop. Alice är duktig på det här med färger och att sy.

Så här ser ärmarna ut på baksidan. Nu kommer jag för en gångs skull att ha någonting att sätta på mej i lördag. Tjohoo! Den här bussarongen, blusen, tunikan eller "mekkon" kommer att passa perfekt på countryfesten. Stort, stort, TACK! Härligt att kunna köpa så fina kläder i rätt storlek och återanvänt material från orten. Och att dessutom få hemleverans!

I natt var jag riktigt ivrig, för nu skulle jag minsann börja sticka på Genial – sjaletten från senaste Novitatidningen. Och kan ni tänka, jag har till och med garn färdigt. Men, men, eftertankens kranka blekhet slog till på förmiddagen och jag läste två gånger igenom mönsterbeskrivningen. Man ska börja med en i-cord, alltså en snodd, på 372 varv! Sen ska man plocka upp 371 maskor från den där kanten. Håhåjaa. Lägg ännu till förkortade varv och det skira spetsmönstret... ja, så insåg jag att det där är absolut ingenting för mej.

Jag tog fram den här boken av Sarah Hutton istället. Jag bläddrade och bläddrade, men kom sedan fram till att jag nog ska ta och slutföra något av mina redan påbörjade sjalprojekt. På eftermiddagen satte jag mej alltså utomhus på terrassen med en sjalstickning, som jag hade stickat 16 varv på och sedan lämnat i projektväskan. Jag stickade frejdigt på och njöt av både småfåglar och livet.

Men vad nu då? Mönstret såg inte alls ut som på bilden. Hur jag än vred och vände så såg det inte rätt ut.
– Nå, du får sticka bakåt, försökte bisin min trösta. Men bakåtstickning är inte alls kul. Suck!
Jag borde inte lämna påbörjade stickningar åt sitt öde alltför länge.

Enligt inledningen i den där sjalboken av Sarah Hutton, så är det så lätt med sjalar och man kan ta med sig den stickningen överallt. Pytt heller!

Det börjar mer och mer verka som att jag borde byta hobby, när jag varken klarar av stickning eller virkning längre.

Nu ska jag kolla om jag får sjalmönstret riktigt och om jag har repat upp tillräckligt långt.

Hoppas att ni får en riktigt fin fredag!
 

Svarta mumisar

Igår var jag i kontakt med stickväninnan B och frågade om vi skulle besöka stickcaféet idag. Och det skulle vi, så jag sände en fråga till på WhatsApp:
– Vilken projektväska ska jag ta med till stickcaféet?
– Ta den med svarta mumisar, fick jag till svar.

Det var riktigt spännande igår då jag kom hem och  genast rusade till hobbyrummet. Vilket JyJy2023-projekt fanns i den där väskan?

Den här väskan nappade jag med mej. Men ack och ve, det var fel väska! Det var inte alls den här, som stickväninnan B hade menat.

I väskan fanns den här sjalen, som redan en gång fått följa med till stickcaféet och som jag sedan fick riva! Så gick det tyvärr idag också. Efter fyra stickade varv så såg jag att hålen i sjalen nu har blivit betydligt större. Så ny rivning, men inte mera ikväll, för jag orkar inte!
Verkar bli ett evighetsprojekt det här.

Bra saker idag:

• Hann med allt det jag skulle hinna med på jobbet idag på förmiddagen!
  
  
  
• Åt ugnspotatis med tacofyllning på Bistro Kronan. Gott, men samtidigt lite vemodigt, för det var sista gången stickcaféet kunde träffas där! Blir inget café där mera. Synd, men kan inte hjälpas. Utvecklingen går framåt igen.
  
  
• Äntligen, äntligen kunde jag besöka stickcaféet och det var så härligt att få träffa stickerskorna. Tack till stickväninnan B för trevligt lunchsällskap.

Önskar er en skön torsdag!

Apropå sjalar

Vet ni, jag har tittat på sjalmönster, så jag är alldeles vindögd. Försöker låta bli att börja på något nytt projekt. Måste ju få färdigt annat först. Dessutom har M beställt kläder till sina dockor och visst borde ju mormor då ställa upp? Men, men... måste nog få färdigt det andra först, eller...

Lite farligt lever jag allt, för i slutet av april hittade jag de här två tidningarna i affären:

Min svägerska hittade massor av intressanta mönster i den översta tidningen, Neulo (Sticka) Tyvärr stickar hon inte. Det är faktiskt synd, för jag tror hon skulle må riktigt bra av att få fördjupa sig i ett trevligt mönster med lagom utmaning.

Själv är jag betydligt mer intresserad av den nedre tidningen, Kesäisiä huiveja (Somriga sjalar). Hela 40 olika mönster att välja och vraka bland. Farligt, farligt...

För tillfället drömmer jag dock om att sticka sjalen Midsummer Rose från Laine. Jag har redan mönstret hemma, men, men... Nåja, det är ju alltid bra att ha drömmar, eller hur?

Liten lila sjal

Klockan närmar sig 16.30 och det är dags för mej att stänga datorn och gå ut och njuta av solen. För tillfället är jag ensam hemma och det är riktigt, riktigt skönt. Lite orolig är jag dock över att karlarna kanske har hamnat på villovägar...

Idag har jag haft undervisning på distans under förmiddagen och det var så superduper härligt att igen få undervisa. Jag riktigt kände hur livsandarna vaknade. Hur ska jag klara mig om jag inte får göra det jag älskar allra mest att jobba med?

För nästan två veckor sedan, närmare bestämt den 18.4 fick jag den lilla lila sjalen färdig. Jag har bara glömt att visa den!

Modell: Sjal från Strömsös KAL1

Garn: Sockgarnet Mellanweit från Lana Grossa

Åtgång: 72 g

Stickor: Nr 4

M fick den i gåva förra lördags. Det var dock hennes mamma, som genast tog sjalen till sin!

Lättstickad. Önskar dock att jag haft ett annat garn, men färgerna är ju fina. Och hela det kvarvarande nystanet gick åt. Bra att det inte blev restgarn över.

Nu ska jag verkligen ta mej från datorn innan jag fastnar här någonstans!

Ha det bra!

Ett pyttelitet lila början

Oj, nej, nu har hela min dag gått åt till att hänga framför datorn utan att få någonting vettigt gjort. Tjära nån ändå! Struktur, jag måste vara både fokuserad och strukturerad och sluta oroa mej för en massa saker. Ja, och så inte kämpa och stånga mej blodig med teknik, som helt enkelt inte fungerar! Nä, bäst att ge upp ganska snabbt och så göra på ett annat sätt istället, så det så.

I morse då jag vaknade var hela världen igen vit! Under förmiddagen försvann all snö och nu har vi hårda vindar igen. I morgon har väderspågubbarna utlovat regn. Alltså perfekt väder för att sitta inne.

Igår hängde jag då en halvtimme på Instagram tillsammans med Lee från Strömsö och 144 andra. Lite besviken blev jag på att det enbart handlade om val av garn. Jag hade ju redan satt upp en mycket blygsam början!

Det blev nu inte stickat på det så mycket sen för jag satt ju där med snålvattnet rinnande då Lee förevisade sina garner! Åååh, det ena ljuvligare än det andra och förvarade snyggt i en kappsäck. 
Jag fick också svaret på en fråga jag grubblat över nu en tid: Hur många sjalar kan man riktigt ha? Jo, om man är lika flitig, som Lee, så kan man minsann ha många! Det har ju dessvärre inte jag, för jag har gett bort många! Jag vill liksom att de ska värma nära och kära!

Nästa veckas onsdag klockan 19 är det dags igen! Och då är du väl med? Och jodå, man får sticka annat också eller till och med virka.

I mina gömmor hittade jag slutligen det här tunna sockgarnet och bestämde att jag stickar så stor sjal jag får från det här påbörjade nystanet. Om det inte räcker till en stor sjal, så får det bli en trekantig mindre istället, som får gå som halsduk! Nystanet är alltså påbörjat. Jag tror att jag har stickat ett par vantar av det? Eller någon kant/effektfärg? Hmmm... om man nu sen skulle minnas...

Ett litet vitt början

Min hulda moder hade alldeles rätt då hon sade att jag skulle lämna hem handarbetet på min semestertripp. Programmet var så intensivt att jag helt enkelt inte hann med något annat än sticka en socka färdigt och påbörja skaftet på socka nummer två. Ändå hade jag med mej en hel kasse full av garn, lite virknålar och strumpstickor! Helt i onödan alltså för det enda jag hann med en kväll var att lägga upp ett litet vitt början.

Närmare bestämt, ett litet sjalbörjan. Jag gillar mönstret för det består av enbart luftmaskor, fasta maskor och stolpar. Idag är det riktigt lämpligt väder för virkning eller stickning. Dessvärre får nog den här sjalen vänta lite ännu, för jag ska göra färdigt lite annat först. Som det nu ser ut måste jag nog ta extra handarbetsledigt i augusti för att hinna med sommarprojekten. Nu borde jag egentligen vara igång med alla saker som skall vara färdiga till hösten istället för att virka sommarsjal.

För övrigt så ser det inte alls bra ut med mitt garnlager. Det har nämligen fläskat till sig med hela fem kilo!!! Ve och fasa. Och ändå plågar jag mej själv med att glo på sommarrean i Lankamaailma och sucka förtvivlat.
- Du ska ge bort mera garn, uppmanade min hulda moder.
Joo, men det betyder att jag måste ge upp tilltänkta projekt också, så...

Ack ja, hur jag än vänder mej, så har jag lite garnbekymmer. Och mera blir det om jag sitter här framför datorn hela dagen istället för att sticka eller virka.
Önskar er alla en riktigt skön fredag.

Själv ska jag nu få iväg en kort text till redaktionen, kolla in vädret i Bruket för morgondagen, besvara en e-post och sedan stänga av datorn.

En prototyp

Häromsistens när jag bläddrade bland mina blogginlägg insåg jag att jag alldeles har glömt bort att berätta om min fritt virkade sjal, en prototyp, som blev färdig i april i år och ungefär i samma veva redan hittade ett nytt hem på andra sidan "potten". Antagligen därför, som jag totalt glömt bort den.

Modell: Sjal i fri virkning enligt mitt eget huvud
Garn: Butterfly från Sandnes (mohairblandning, som troligen inte tillverkas längre)
Åtgång: 336 g
Virnknål: Nr 4

Från början hade jag en riktigt bra idé, som ni ser i den där trekanten. Sedan fick jag för mej att hålen blev för stora och att sjalen därför inte skulle värma tillräckligt, så jag komponerade lite tätare mönster vid nacken och lade till kanten.

Eftersom det här garnet har legat länge i mitt lager var jag rädd för att det skulle ta slut. Jag har ju inget annat att skarva i med!

Och det här är verkligen en unik prototyp, som det finns endast ett exemplar av, nu i vårt västra grannland.

Igår kväll satt morfar i huset, som vanligt och glodde på fotboll i TV:n. Dötråkigt program. Jag tränade min hjärna med lite korsord och halvsov mellan rutorna. Plötsligt hörde jag ordet Schmeichel nämnas.
- Är det Schmeichel, frågade jag och spärrade upp ögonen.
- Jovisst.
- Men hur kan han spela ännu. Han är ju bra gammal nu.
Morfar i huset såg förundrat på mej och skakade sedan medlidsamt på huvudet.  Själv satte jag på mej glasögonen och iakttog noggrant figuren i den danska målburen.
- Men det där är ju inte Schmeichel, ropade jag argt när jag fick in en närbild på den danska målvakten.
- Jovisst är det Schmeichel, sa morfar i huset övertygande och undrade om jag hade blivit helt snurrig.
- Men det är inte Peter, världens bästa målvakt.
- Nä, det är hans son Kasper. Har du levt i fotbollsdimma de senaste 15 åren, frågade morfar i huset och frustade ut i skratt.
- Du är allt bra rolig du, fortsatte han hickande mellan skrattanfallen.
Jag fnyste förnärmat, steg tvärt upp och sade Go natt.
Jag gick och lade mej med Cato Isaksen istället.

200 maskor senare

Det gick på tok igår kväll. Hux flux hade jag lagt upp 200 maskor till ett nytt sjalbörjan!

Jag borde förstås inte ha gjort det. Den som för övrigt säger att stickning och virkning är lugnande och som yoga, så glöm det. Medan jag satt där med min stickade uppläggning och räknade fick jag plötsligt syn på min fina gula blomma. Men visst har den en lite tråkig svart plastkruka? Borde jag virka ett färgglatt krukskydd i mormorsrutor? Vore inte det en superbra idé? Eller vänta nu, jag har ju 300 g av det där gråa garnet, som skulle gå ihop med det där rosa, lila och naturvita. Borde jag virka en filt av det? I halvstolpar? Eller hej, jag har ju det där brunbeige mattgarnet. Det kan jag ju virka till en rund skön matta...
Min startitis är som sagt svårartad. Snart måste jag uppsöka någon stickdoktor...

Nu borde jag ännu lägga upp 109 maskor till, men det får nog vara för ikväll. Hinner inte. Måste förbereda morgondagens kurs.

Svarta sjalen

Igår lyckades jag äntligen, äntligen få den svarta sjalen färdig. Puuust! Den fick ju ligga till sig i tre långa år innan jag tog itu med den på nytt. Suck!
Det var så roligt då jag började, men sedan...
Nu vet jag inte riktigt vad jag skall göra med den? Ge bort den i julklapp? Men vem vill nu ha en sån här?

Modell: Från eget huvud utgående från en modell på tweedsjal i Knitting Calendar 2013 (jag använde inte tappade maskor och jag virkade en kant runtom!)
Garn: Venezia från Novita (urgammalt garn!) och Miss Tricot Filati
Åtgång: 306 g
Verktyg: Stickor nr 6 och virknål nr 3½

Kom nu ihåg att det är hålen som värmer! :) Vart femte varv har jag tagit ett dubbelomslag, som jag sedan har släppt ner på varv sex. Jag började i ena änden och stickade ner mot snibben och hur ordentligt jag än försökte väga och räkna ut så tog ju det gamla garnet tyvärr slut. Jag fick ju helt enkelt köpa lite annat garn till. Suck! Men jag gynnade den lokala affären. Alltid något!

Så där 100%-igt supernöjd är jag inte med denna skapelse. Får väl trösta mej med att den är heimlaga! (= hemmagjord, ifall ni inte förstod mitt dialektala uttryck)
Varm och skön är den i alla fall och det är väl huvudsaken?

Det här lilla hjärtat sydde jag i nere i snibben. Märket hittade jag ju på Tammerforsmässan i år. 

Nu vet jag inte riktigt vad jag skall lägga upp på stickorna? Någonting från DROPS Julverkstad? Eller från årets julkalender hos Garnstudio? Eller nånting mera i pysselväg från Tuulia Designs kalender? Suck! Vad jag än väljer så vet jag att jag inte kommer att hinna. Nästa vecka har jag nånting inbokat varje dag till och med torsdagen. Så bakandet, städandet, julklappsrimmandet... håhåjaa... 

Julstress? Nädå, icke! Jag gjorde ju mitt STORA juluppköp igår: Sex burkar Sheba åt katterna, två leksaksmöss likaledes åt katterna, en presentförpackning åt lillsyrran och en blomuppsättning åt kvällens värdinna. Inte illa eller hur? Ingen stress, inga långa köer i affären. 
Och det absolut bästa av allt: Jag träffade stickväninnan V!!! Vi hade mycket att tala om ska ni veta.

Nu önskar jag er en riktigt härlig fredagskväll. Själv ska jag göra mej i ordning för kvällens visit.
Ta hand om er!

Inte tomhänt

Om ni alltså tror att jag kom hem tomhänt från Storbritannien, så glöm det. Den vita kappsäcken var proppfull, så full att jag nästan inte klarade av att få fast den. Huh, huh. Och då hade jag ändå inte shoppat just alls. Fattar inte riktigt hur det kunde gå så. Tur att jag inte handlade så mycket engelska karameller. Det var lite svårt med det där för om man inte var uppmärksam så stod det Made in Poland. Baaah, när har karameller tillverkade i Polen blivit engelska? Hrmpf!

Jag köpte en virktidning, Inside Crochet. Den finns åtminstone inte här i stan. Som gåva medföljde den där sjalbroschen.

Och så köpte jag en virktidning till, Crochet now. Den här finns inte heller i stan.

Som gåva med Crochet now fick man de här grova bambuvirknålarna och ett litet extra mönsterhäfte.

Inte kunde jag ju nöja mej med enbart virktidningar, så jag köpte en sticktidning också, Let's knit.

Med Let's knit fick man den här påsen med garn och tillbehör samt ett litet extra häfte med beskrivningar...

... och ett blad med beskrivningar till Arnes och Carlos julkulor. Jag är lite sur på det här. Skulle de vara två kvinnor så skulle de inte alls vara lika upphaussade, tyvärr. Det är orättvist tycker jag. Det är väl nu inte hela världen att män stickar? Det fick pojkarna göra under andra världskriget här i landet när de behövdes varma yllesockor till fronten. Så karlar har ju nog kunnat sticka förr också. Så det så!

Sen bara måste jag köpa den här virknålen för att den har en så häftig färg! Min kollega stod och tummade på en rosa sybåge, men hon lät bli den. Jag kanske borde ha köpt en sådan också?

De här två virknålarna måste jag bara ha, för de sitter så bra i min hand. Dessutom är det bra med en mellannummer som 3,25 då blir provlappen perfekt.

Knappar behövs alltid till diverse projekt. Om inte annat så kanske på julkorten? Fast då borde de kanske ha varit röda?

Ja, ja, jag erkänner, jag köpte hela tre garnnystan!!! Jag fick ju 3 för priset av två, så... Det är 25 gram/nystan så det blev endast 75 gram! Inget som gjorde att kappsäcken bågnade. Ytterst förståndigt och måttligt av mej, inte sant?
Under garnen ser ni mönstret på min vackra korta nattskjorta som jag också köpte i England. Antagligen kan den fungera som t-shirt åt mej nästa sommar bara ni inte avslöjar mej! Ingen vet ju vad det där sköna bomullsplagget är egentligen. 
Ni förstår ju att jag blev stormförtjust i fjärilsmönstret och framförallt färgen.

Jag reste inte tomhänt heller. På flyget till England satte jag upp 7 maskor och så här långt kom jag på min skira sjal under veckan, som gick. På hemvägen fick stickningen resa i kappsäcken för jag visste att jag inte skulle orka med den vid den sena timmen.

Och nu, nu mina vänner är det dags för kvällste och lite skir stickning.

Stickad sjal med spets

För en vecka sedan mitt i natten blev jag färdig med den gröna spetssjalen. Ett garnnystan gick det åt. För mej var det jätteskönt att bli färdig med den, för jag vill inte ha många UFO:s från sommaren eftersom mitt handarbetande nu under vintern kanske inte alls är lika intensivt. Vi får hoppas på många bussfärder som genererar många strumpskaft!
Apropå färder, flygbiljetterna till London beställdes på jobbet igår. IIIIK! Efter en månad bär det av...

Idag skulle förresten min far ha fyllt 87 år om han hade levt. Men han gick bort redan för över 20 år sedan.

Modell: Sjal med spets, modell på s. 32 - 33 i Allers nr 32/14

Garn: Angora från Madame Tricot

Åtgång: 98 g

Stickor: Nr 5

Jag kunde ju inte bestämma mej för om jag skulle blocka den här sjalen eller låta den förbli så här knottrig. Eftersom jag är lat lutade jag åt det senare. I tisdags fick jag tack och lov hjälp från stickcaféet. Det blev inte ens omröstning, alla var rörande överens om att sjalen är bäst som den är nu. Mottagaren får sedan blocka den om hon vill. Puuuh! Skönt, nu kan brottningsmattorna igen slängas högst upp på högen med garn, madrasser osv.

Att fota sjalar är svårt, i synnerhet som far i huset vägrar svepa sej i dem och ställa upp som fotomodell. Pink Panter som hänger på väggen och övervakar fälten nedanför är inte heller till stor nytta. Hoppas att ni nu ändå får någon sorts uppfattning av hur sjalen ser ut.

... och ännu bättre blev det...

Igår hade jag just satt mej bekvämt till rätta och tagit fram en hysch-pysch-stickning (jag kan alltså inte visa den här och nu eftersom det är en överraskning!) när det knackade hårt på dörren. Jag blev överraskad och kastade en snabb förtvivlad blick på min utstyrsel. Vågade jag gå och öppna så där slarvigt hemmaklädd? Jag hade ju precis klarat av disken och...

Äh, tänkte jag när det knackade en gång till.
- Vem e de, hojtade jag.

Jag fick inget svar och försökte stirra intensivt genom det vattrade dörrglaset, men det syntes inte mycket annat än nånting rött på utsidan. Försiktigt öppnade jag dörren, kippade efter andan och blev så glad, så glad. Där stod minstingen!! Hurra!

Vi satte oss ute på balkongen och hade så mycket att prata om. Av alla fyra söner och en dotter, är han den som inte fnyser och gör narr av mej. Tvärtom, han försöker bilda mej och förklarar snällt sånt jag inte förstår inom t ex scifi. Annat vi talar om förutom det personliga är bland annat böcker, musik, filmer och tv-serier. Det var han som fick mej att kolla på bland annat True Detective. Han vet också en hel del om olika bilmodeller, så jag borde alltid ha honom med när jag är ute i bilsammanhang. Och det var ju också han som tog mej ut på semesteräventyr förra sommaren. Då fick jag lära mej en hel del om pansarvagnar minsann.

Vi hade det skönt och bra där på balkongen. För vet ni vad? Jo, min mamma gav mej en mycket för tidig födelsedagspresent i torsdags:

Ett balkongmöblemang med dynor och allt! Stort tack. 
I morse intogs frukosten här fastän det blåste lite kallt. Men har man ett bord (som minstingen snällt skruvade ihop igår medan både den äldsta sonen, unga husbonden och far i huset bara hade gått förbi det omonterade bordet! Där ser ni, minstingen rules! :) ) så har man och det skall förstås användas!

Gåvorna tog inte slut där, utan jag fick också den här fina spetsduken till vårt långa matbord i "matsalen". Tack mamma, så fin duk, bara att torka av om karlarna spiller på den! :)
- När det är sommar ska det var spetsduk, sa min mor mycket bestämt.
- Nu kan vi ha fest, tillade hon sedan. Och jo, det skulle vi ju nog kunna ha...

Tror ni att det var slut med gåvorna nu? Åh, nej, ingalunda.

Jag fick också fyra pelargoner. Tre av dem har jag planterat i balkonglådorna på framsidan av huset och den ljust, ljust rosa pryder balkongbordet. Ljuvligt. Tack mamma än en gång!

När minstingen frågade vad jag önskar mej till födelsedagen, kunde jag svara att egentligen ingenting. Nu har jag ju det så bra, så bra. Dessvärre har han inte längre semester sedan så vi kan inte göra någon intressant garnresa så som förra året. Och det kanske är lika bra det, eller hur? Inget mera garn åt mej, inget mera garn åt mej, det är ju så mitt mantra ska lyda.

Far i huset var först lite purken över balkongmöblemanget, för han envisas med att kalla den där smala utbuktningen på baksidan av huset för terrass! 
I morse när unga husbonden knackade på dörren för att låna ägg och jag lockade honom till balkongen för att se på min fina för tidiga födelsedagspresent frågade han:
- Av vem har du fått den?
- Min mamma förstås.
Då sade far i huset att det är nog lite från honom också. Pytt säger jag bara! Vi klarade av allting själva, frakten från affären osv. Han var inte ens hemma då när vi lyfte in och bar och... men schhh säg inget åt honom, stolarna är så lätta att jag orkar bära båda två på en gång! :)

Sent igår kväll började jag på ett nytt projekt. Rasande roligt att sticka och så enkelt spetsmönster att till och med jag klarar av det. Mönstret är från Allers, juli år 2014.

Jag kunde inte hålla mej och det fastän jag borde blocka hysch-pyschet och plocka upp kantmaskor och sy i knappar och... men äh... jag vill ju sticka.. och dagens plan är faktiskt att jag ska göra det nu resten av dagen. 
Men först är det dags för lunch. 
Igår intogs den sent omsider i stan på Pahuna i sällskap med äldsta och yngsta sonen. Och maten var riktigt, riktigt god. Det har jag hört alla säga, som ätit där och i maj var jag där första gången. Igår bjöd ägaren oss på Mango lassi till efterrätt. Vi blev minsann glatt överraskade. Helt perfekt avslutning på vår måltid.
Gissa vart vi ska med mamma och äta nästa gång? :)

Blogg 100/96

Lacy Baktus

För att ni nu inte skall tro att jag endast rantar runt och köper eller får garn så ska jag visa upp den nya baktus-sjalen. Den blev färdig redan den 10.1. Det tog ju lite längre tid att sticka då garnet helt plötsligt tog slut. Aava-garnet var nytt för mej, så jag kunde inte göra som Tilda och riva upp ett tidigare projekt. Jag köpte alltså nytt garn och fick färdig den nya Baktus-sjalen med spetsmönster. I oktober år 2012 fick jag min förra Baktus-sjal färdig. Det är ett tag sen. Den var i flitig användning nu under köldperioden.

Baktus-sjalen gick runt på norska bloggar år 2008. Sedan plockade bland annat Strikkelise upp mönstret, som spreds som ringar på vattnet. Det är det som är så underbart med internet, inte sant? Här på nätet kan man hitta allt möjligt intressant och låta sig inspireras.
Sjalen är busenkel att sticka, så har man några nystan garn man inte riktigt vet vad man skall göra med så kan man alltid ta en liten Baktus som projekt. Och vill man inte ha en sjal så kan man ju använda den som en halsduk med trekant.

Vet inte om ni är bekanta med tandtrollen Karius och Baktus? Men dem blev åtminstone jag varnad för som liten. I folkskolan fick vi lära oss hur tänderna skulle tvättas. Det var allvarliga saker. Tror inte att sådan undervisning förekommer i lågstadiet numera? Alla har väl fått lära sig hemma hur tandborstningen går till? Om inte där så i dagis.
 

Modell: Lacy Baktus

Garn: Aava från Novita

Åtgång: 214 g

Stickor: Nr 9

Jag hittade det här mönstret på nätet av en slump då jag sökte annat spetsmönster (Lace). Tyckte det kunde passa bra i all sin enkelhet för mina Aava-nystan.
Som vanligt följde jag inte riktigt mönstret till punkt och pricka utan gjorde en egen variant.

För er som tycker att engelskan är svår ska jag här förklara termerna, som förekommer i beskrivningen:
CO = Cast On = Lägg upp
sts = maskor, st = maska
knit = rätstickning
1 st left = 1 maska kvar
yo = yarn over = omslag
k1 = 1 rätmaska
k1tbl (through the back loop) = sticka en maska i bakre maskbågen
knit to end = sticka till slutet
repeat = repetera
rows = varv
once = 1 gång
Lace pattern = spetsmönster
k2tog = sticka två maskor tillsammans (ihop)
decreases = minskningar
until = tills
Cast off = maska av.

Sådärja nu kan ni sticka på engelska. Purl är förresten avig maska. Den förekommer inte här. Baktus-sjalen är ju rätstickad. Vart fjärde varv ökar man och på tillbakavägen minskar man vart 4:e varv tills man har de sista 4 maskorna kvar.

Jag ville ha en hålkant på triangelsidan så jag struntade i bakre maskbågen när jag stickade ökningarna ner till snibben. När jag minskade stickade jag i slutet av 4:e varvet så här när jag hade 5 maskor kvar: 2 räta tillsammans, 2 räta tillsammans, 1 omslag och en rät maska (= kantmaskan). Hålkanten syns tydligare på den övre bilden.

Nu vet jag inte riktigt vad jag skall göra med den här sjalen? Använda den själv? Eller ge bort den? Hmm...