Ett UFO

Att gå på upptäcktsfärd i mitt hobbyrum är spännande, för där kan man göra oväntade fynd. Gladast blir jag förstås om jag hittar det jag söker. I min jakt på det rätta rosafärgade garnet gjorde jag ett överraskande fynd.

Jag hittade ett UFO (= UnFinished Object, alltså ett oavslutat projekt). Till skillnad från mitt förra UFO-fynd i MUUD-väskan så vet jag i det här fallet vilket mönster det är frågan om. Och ja, den mönstertidningen har jag till och med hittat. Ibland har jag minsann tur. Det här julsocksprojektet har legat i träda sedan december 2020. Nu skulle det nog vara dags att förvandla det till ett FUFO (Finished UnFinished Object, alltså avsluta oavslutat projekt). Fem års vila är riktigt tillräckligt, eller vad tror ni? Varför jag övergav den här sockstickningen vet jag inte. Troligtvis kom det nånting annat emellan, så som det gör ibland. Tur att jag har alla garnnystan som behövs till de här sockorna och att jag som sagt har mönstret. Jag skulle inte ha gillat att räkna ut maskorna i tomtemönstret. Brrr!

Önskar er alla en fin fortsättning på måndagen och på den nya veckan!

Hemmafynd

I måndags gjorde jag ett superfint fynd här hemma.

Jag hittade nämligen min Muudväska! Och kan ni tänka er, jag har inte ens hunnit sakna den!

Inne i Muudväskan hittade jag en liten projektväska och strumpstickor. Tjohoo!

Den här lilla fina projektväska har jag hunnit sakna en och annan gång redan.

Inne i projektväskan hittade jag den här påbörjade stickningen i Nallegarn. Vad månne det är tänkt att bli? Och varför är den övergiven och bortglömd? Är det så att jag gjort något fel i mönstret och inte har orkat riva upp? Ingenstans hittar jag nån anteckning om vad detta ska bli. Inte i mitt rutiga häfte och inte i min Exceltabell heller. I den sistnämnda brukar jag försöka hålla nån sorts ordning på mina projekt. Nog bäst att jag river upp det här och börjar på nytt med någonting annat, eller har ni andra förslag?

Lite ordentlig har jag i alla fall varit, för i projektkassen hittade jag både flätstickan och en varvräknare, som står på 3. Men det hjälper dessvärre inte så mycket när jag inte ens vet vilket mönster det är fråga om. Jag vet ju inte heller om det är tänkt som sockor, vantar eller handledsvärmare. Hmmm...

Trevligt att kunna göra fynd här hemma utan att besöka loppis och falla för andra frestelser! Själva Muudväskan är faktiskt ett loppisfynd. Jag skulle aldrig ha råd att köpa den till fullt pris. Då t duger det riktigt bra med Muminkassarna från mataffären för mej!

Nu är det dags för mej att försöka få färdigt de lilaglittrande benvärmarna och sen sätta upp maskor för ytterligare ett par benvärmare. Visserligen har bisin min gett order åt mej om att jag måste vara ute en stund, att han vill ha köttbullar av älgfärs och att jag ska baka jultårtor. Höh, jag är pensionär och tar order endast av barnbarnen! Så det så! 😊

Önskar er alla en mysig fredagskväll.

Så präktig!

Nyårsafton och bisin min stack just iväg till grannbyn. Själv fick jag diskmaskinen fylld och startad, så småningom kan jag börja varva ner och ta det någorlunda lugnt.

Har ni förresten nån aning om vad detta ska bli?
Nä, inte jag heller, så det är väl bäst att riva upp den här virkningen, eller hur?

Bra saker idag:

• Steg upp redan halvåtta.
  
  
• Betalade bort årets sista räkningar. Skönt att ha det undan!
  
  
• Fick igång en tvättmaskin. Kläder behövs ju också fastän man är hemma.
  
  
• Hann se på Middag för en! Nyårets absoluta måste.
  
  
• Yngsta sonen ringde från mataffären i stan och frågade om vi behövde nånting. Jodå, bröd till morgondagens frukost, så det hämtade han. Tack för det!
  
  
• Stod sedan i köket resten av dagen, hela tre timmar och var så präktig! Jag tog hand om vår reservskinka, en bit på dryga 600 gram. Den förvandlade jag på bästa Martha-sätt till Fina skinkpajen. Och sånt tar tid, för först ska pajdegen göras, sedan ska fyllningen fixas. Och då ska äggulorna separeras från vitorna. De sistnämna ska vispas till hårt skum, medan gulorna blandas med den tärnade skinkan, en hemlig ingrediens, kryddor och gräddfil. Pajdegen som fått vila i kylskåpet ska kavlas ut och förgräddas. Äggviteskummet försiktigt vändas ner i skink-gulor-gräddfil+lite till-blandningen. Sen fylls pajskalet och hela härligheten åker in i ugnen. Ungefär 20 minuter senare gäller det att inte föräta sig! Serveras med grönsallad. Mums!
  Som sagt, så präktig har jag varit idag, som en äkta martha, för nu behövde jag inte slänga bort skinkan!
  
  
• Yngsta sonen var här på middag innan han åkte vidare till bästa stadsdelen i den här stan! Han  firar där tillsammans med sina vänner. Och han är nykter, för han har jour (ICT, ni vet datasystemen måste fungera!) på jobbet.

Önskar er en riktigt trevlig kväll och ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR! Med mycket stickning och virkning förstås samt en hel del annat!

 

Konstig kropp

Äntligen fredag! Den här veckan har den inte kommit en dag för tidigt. Det har varit rätt mycket jobb, jag har startat upp fem nya kurser, skött en hel del övrigt jobb och därtill haft olika handledningar både på distans och i verkliga livet. Känns lite som om tiden inte riktigt skulle räcka till. Ändå har inte allt som planerats blivit av och tur är väl det?

Som sagt, skönt med fredag, för nu stundar ett ledigt veckoslut. Ett veckoslut då jag inte kommer att göra så värst mycket nytta, trots att jag borde. Men nej, det här veckoslutet ska jag satsa på stickning!

För en vecka sedan hade vi glädjen att få besök av flickorna. M är skarpögd och fick syn på ett av mina ofärdiga virkprojekt.
– Mommo, vad e de här, frågade hon då hon tog tag i den virkade klumpen.
– Det ska bli ett konstigt djur.
– Nä, nu skojar du.
– Nej, titta här är ett ben, svarade jag och viftade med det tredje benet, som jag höll på att virka. M såg begrundande på klumpen, kände och klappade på den. Sedan spände hon ögonen i mej:
– Sen när du och moffen kommer och hälsar på nästa gång tar du djuret med dej.
Jag mumlade bara till svar, för i sanningens namn vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den här konstiga kroppen:

Jag har virkat ett huvud, som är nästan lika stort, som kroppen och jag håller på att virka det tredje benet av fyra, men...
Och vad lär jag mej av detta? Jo, virka inte utan mönsterbeskrivning!
Å andra sidan, det finns ju fantasidjur, inte sant?

Nu önskar jag er alla ett riktigt trevligt veckoslut!
Och så parkerar jag mej i fåtöljen med sockstickningen i högsta hugg. Om dubbelmorfar protesterar, så hänvisar jag till M, som är utan yllesockor. Då kan han nog inte säga så mycket, eller hur?

En spännande kasse

Idag var det allt lite synd om mej. Jag hade förberett mej till tänderna. Höll ju på och gjorde övningar igår till midnatt. Allt skulle vara till belåtenhet idag på eftermiddagen då kursen i Word skulle börja. Endast två var anmälda, men det avskräckte ju inte mej precis. Mina håltimmar idag satsade jag ytterligare på att gå igenom allting så jag säkert skulle komma ihåg hur jag hade tänkt upplägget. 
Men... besvikelsens besvikelse, inte en endaste en kursdeltagare dök upp! Snyft! Jag kunde ju ha förberett fredagens kurser istället om jag hade vetat att kursen inte blev av. 

Ikväll har jag suttit och förberett måndagens två kurser. I morgon kväll är det hög tid att förbereda fredagens kurser och så där håller jag på nu varje kväll... Huh! Min kollega sade idag att hon räknar redan veckorna till sportlovet. Bah! Lite undervisning och trevliga kursdeltagare måste man nog få ha före det tycker jag. Sedan allt det där administrativa skulle någon annan gärna få sköta. Nå snart blir det ju veckoslut och då kan jag kanske.... fast hjääälp, när ska jag hinna sticka? Umgås? Hups!

Då jag tidigare i år letade efter pusselmattorna...

... för att kunna sträcka ut dockfilten, så hittade jag...

... en spännande kasse! Den har jag inte sett till på år och dagar!

I kassen hittade jag... 

... en påbörjad sockstickning! En över tio år gammal UFO! De här sockorna började jag på den 5.9.2009. Skulle verkligen vara på tiden att få dem färdiga, men... ja, se inledningen, så förstår ni säkert.

Källarfynd

I vårt hus börjar det bli snudd på kris. Matbordet behövs till annat än mönstertidningarna. Även om jag igår fick bort en jättehög, så återstår ännu mycket att ordna upp. Morfar i husets hotelser bara ökar och varje morgon är det oordning i tidningshögarna. Jag misstänker starkt att Lurvinge har en och annan tass med i den röran. Hon smyger sig dit om natten väl medveten om att det är förbjudet område.

- Det finns nog sådana där tidningsställ i källaren, sade morfar i huset hjälpsamt igår då jag hade beklagat min nöd.
- Du köpte ju sådana varje gång vi var till återvinningscentralen.
Pytt heller att jag gjorde. Morfar i husets minne börja svikta betänkligt.

Nå, jag skulle ändå ner till källaren och få igång en tvättmaskin, så jag passade på att ta en titt i det där röriga rummet där alla ouppackade lådor fortfarande står. Endast två ställ för tidningar hittade jag. Men vad gjorde väl det då jag fyndade annat!!

Kolla, min fina UFO-tunna! Var locket är vet jag inte. Kanske jag ska göra en ny upptäcktsfärd till källaren? 
I den här tunnan finns i varje fall pyttelite garn, mest bomull. En påbörjad virkad barbiekjol från det när dottern var liten, en påbörjad gul påsktupp, påbörjade pulsvärmare med vita pärlor, där pärlorna är alldeles för stora och behöver tas bort, så det blir ett rivningsprojekt, en påbörjad skir sommarponcho i lingarn, en socka i blåvit mönsterstickning, en påbörjad halsduk i lite speciell teknik i Sandnes Kitten mohairgarn...

... och så den här påbörjade babystickningen i Catania bomullsgarn med Aloe Vera. Ärmarna är redan färdigt stickade, så nu skulle det bara vara att fortsätta här! Den här omlotttröjan påbörjade jag på för sju år sedan!!! Den tilltänkta dåvarande babyn är redan en skolflicka. Oj, så fort tiden har gått. Nu är det nog dags att sticka den här färdig, inte sant?

Men vilket källarfynd alltså. Inte behöver jag gå på loppis då jag har sådana här dyrgripar hemma.
Det som faktiskt är en himla tur är att jag har varit förståndig nog att spara allt garn i projektpåsarna, liksom varvräknaren och framförallt, att jag har en tabell i Excel där jag kan kolla mina UFO-projekt, så jag hittar mönstret från mina tidningar. Visst är jag lite ordningssam i alla fall?

Igår kväll gjorde jag någonting, som jag inte gjort förut. Jag var iväg till Hotell Hanhis teaterscen och tog mej en titt på övningarna där. Blir en garanterat rolig fars. Vääpeli Körmy har premiär den 2.8.

Här har svenskarna kommit med ett militäravtal, som de vill att finländarna skall skriva under. Men, men på finska sidan har man glömt sin skolsvenska och vet inte riktigt vad det står på papiret!

Spänt var det här

Tjolahopp. Ytterligare en UFO ligger nu utspänd på matsalsbordet.

När alstret fått torka ska ärmarna sys ihop och det ska plockas upp över 200 maskor, som ska stickas i resår på rundsticka. Huh, huh, vem ska orka med det?

Men inte ge upp nu när jag är på så god väg...
Igår kväll stickade jag dock på en provlapp till ett nytt projekt, men jag vågar inte påbörja det förrän den här UFO:n är färdig. Vill inte att den ska bli och ligga igen. 

- Lär man sig nånsin att koka små mängder soppa, frågade jag min mamma i måndags då vi satt bänkade vid matbordet där min välfyllda 10 liters kastrull tronade mitt på bordet.
- Jo, det gör man. Jag kokar numera på en halvliter och det går hur bra som helst.
Visst är det bra med tröstande mammor. Själv är jag alltid lika tveksam. Hur många morötter ska jag ha i? Tänk om jag borde lägga ytterligare tre i? Räcker potatisen? Och så där går jag på och plötsligt är hela kastrullen full. HUPS!

Mamma fick med sig soppa hem och ännu igår tackade hon för den och sade att det var så gott.
- Menar du verkligen det, frågade jag klentroget.
- Javisst.
Så glad jag blev då jag fick beröm av min mamma som till skillnad från mig är duktig på matlagning.
Hon berömde förresten också min förskräckliga spräckliga tröja.
- WOW, så spännande, sa hon.

I måndags levde jag för övrigt farligt igen. Det började med att far i huset gick till postlådan. Han påstod att det var på morgonen, men frågar ni mej, så var det nog redan förmiddag. Hur det nu var så kom han inte tillbaka inom några minuter som han brukar. Efter att tag blev jag riktigt orolig. Kunde nån ha kört på honom och lämnat honom liggandes vid vägrenen? Kunde nån ha kidnappat honom och slängt in honom i bakluckan på en bil? Och hur skulle jag ha råd att lösa ut honom i sådana fall? Jag är ju inte precis stadd vid kassa.
Nå, till all tur dök han upp efter sisådär 40 minuter. Han hade träffat på grannfrun och livligt samspråk uppstod. Vilken tur att jag inte rusade ut som en annan hönsmamma och började efterlysa honom. Puuuh!

Senare på dagen fann jag mej stående i vardagsrummet med en dammvippa i handen och jag vispade runt med den så dammet yrde. Det var när jag var på väg efter en trasa för att torka av TV-skärmen, som jag insåg att jag nästan höll på att börja städa. Ve och fasa. Nu gällde det att fort sätta sig ner och låta den värsta ivern gå över! :)
Ja, och ni ser ju att mitt stickande bar frukt, inte sant?

Utspänt

Ett av mina evighetsprojekt har efter påsken fått ligga utspänt på en brottningsmatta. Och den mattan är min och ingens annan, så det så. Eller egentligen mattorna för jag har två likadana och alla karlar i huset är ute efter dem. Men nej, de är mina och superbra att ha just när det är dags att spänna ut alias blocka. 
Den uppmärksamma läsaren kan till och med urskilja att jag nu har såna där riktiga blockningsnålar för det här jobbet. Köpte dem i höstas då jag var iväg med stickväninnan till grannstaden på specialkväll för stickerskor och virkerskor. Ett synnerligen bra köp måste jag säga. Skulle dock behöva en låda till av de här blockningsnålarna.

Nu är alla delar färdiga. Hipp, hipp, hurra! Klokt ser det inte ut, men... vad gör det när jag tack vare svärdottern kom på att jag kan virka ihop delarna istället för att sy. Och se det gjorde jag igår. Nu återstår endast ena sidsömmen, lite virkning i ena kanten (eget påhitt), sy i knappen och fästa alla garnändar. Nån som känner sig extra inspirerad och vill ta över det här projektet?
Själv ska jag nämligen iväg till min hulda mor och träffa min kusin samt hans dotter. De är på besök från västra delen av landskapet.

Nästan antik UFO

- Jag har en överraskning åt dig i korgkistan i ditt pysselrum. Jag räddade den från det stora vindsbålet, sade far i huset häromsistens.
- Oj, spännande, svarade jag och fortsatte med mitt. Senare på kvällen kom jag ihåg den utlovade överraskningen och gick iväg till mitt blivande hobbyrum.
- Du milde, vrålade jag i falsett då jag öppnat kistlocket. Far i huset stod vid min sida inom sju röda sekunder.
- Vad är det? Gjorde du dig illa?
Själv var jag mer eller mindre förstummad och visste faktiskt inte om jag skulle gråta eller skratta.
Jovisst, far i huset hade varit snäll och räddat en nästan antik UFO från eldens lågor, men...

- Du, du har räddat en urgammal UFO, stammade jag fram mellan skratt-tårarna.
- Ja, jag tänkte att när det nu fanns kvar garn ännu, så..., svarade han lite tveksamt och iakttog mig smått förskräckt.
Och så fick jag förstås förklara vad en UFO är alltmedan jag bekämpade min besvikelse över att det inte var den utlovade nystkronan som hittats. Jag misstänker faktiskt att min svärmors nystkrona har försvunnit nånstans för länge, länge sedan och inte alls finns på vinden i vårt gamla hus. En vind som nu håller på att tömmas i snigelfart.

Men vad jag skall göra med de här jumperdelarna, som jag stickat när jag var tonåring, vet jag inte. Vem vill ha någonting sånt här?
Mönstret ser jag ännu framför mig. Det hade ett svartvitt foto och ingick i tidningen Hennes, som lades ner år 1977. Mönstret har tillsammans med alla mina andra urgamla mönster blivit lågornas rov. Unisont ansågs det att jag hade så många mönstertidningar redan att jag inte behövde de där gamla mönstren till någonting. Buuuäh, dit försvann bland annat gamla Allersbilagor med härliga virkmönster och Hönsestrikk-mönster från det färgglada 1970-talet. Håhåjaaa, man får sitt straff när man inte är med och räddar sina dyrgripar. Å andra sidan, som dottern brukar konstatera: "Har du inte använt grejerna det senaste året så behöver du dom inte heller". Och det är ju sant.

Men vad ska jag göra med den här jumpern? Sy ihop den och försöka konstruera nån sorts polokrage? Eller ge bort delarna? Till någon loppis? Eller till någon stackare i stickcaféet? Hmmm...
Om jag syr ihop jumpern, så vem månne vill ha någonting sånt här? Rött är inte precis favoritfärgen bland släkt och vänner. Hmmm...
Men, tänk att jag ändå stickade någorlunda jämnt redan i ungdomens dar. Märkväl någorlunda! :)

Hann före

För en gångs skull hann jag före!
Igår var jag iväg med min hulda mor och handlade. Vi avverkade både apoteket, torget och mataffären. I den sistnämnda hittade jag Simply Crochet nummer 8.

Och min glädje visste inga gränser. Här finns mycket som lockar att ta fram virknålen. Med tidningen följde ett extra häfte innehållande sex olika mönster. Kul.

När jag hade installerat min mor hemma hos henne och fått in alla matvaror i kyl och skafferi skickade jag sms åt min stickväninna och berättade att nu finns virktidningen i S-market. Fick omgående svar att hon står vid tidningshyllan och skulle just messa mig om samma sak. Det ni! Tänk att jag för en gångs skull hann före henne!

Igår lade vi in gurkor tillsammans med min mor. Det gick snabbt och behändigt för hon skivade medan jag tillredde lagen. Misstänker att jag kom lättare undan?

Så här långt har jag kommit med min kattpannlapp. Nu borde nån fästa alla trådändar och sedan virka uddkanten och "hängaren". Men kvicksilvret visar + 41 i solen idag, så vete sjutton om jag orkar. Kanske bäst att jobba lite framför datorn istället? Ja och då ha en fläkt som blåser på mig och svalkar lite grann. 

Rivningsarbete pågår

Vädret har varit perfekt för lite inomhussysselsättning idag. Så jag tog itu med de stoooora tidnings- och bokhögarna. Fick alla sticktidningar och dito böcker sorterade och bort från "matsalsbordet". Slängde far i husets Meidän Talo och diverse andra "konstiga" tidningar på en stol och kom  till datatidningarna. Men nu är det tvärstopp. Jag vet inte vad jag skall göra med dem? Slänga eller spara? Får väl lov att sova på saken.
MEN jag ser bordsytan!!! Det ni!

Mycket annat har jag inte åstadkommit än lite rivningsarbete. Tyvärr inte något så där inredningstrevligt som Tilda håller på och planerar på nätterna. Nej, nej, mitt rivningsarbete är mera prosaiskt.

Det här projektet ingick i KYH år 2010, dvs för tre år sedan. Ett verkligt UFO alltså. Det blev aldrig färdigt utan gömde sig snällt i en bottnen på en stickkorg. Det skulle bli en knytbolero i spetsstickning och det här är ärmarna. Förra våren gjorde jag det strategiska misstaget att ta med stickningen till stickcaféet i stan. Det var för att jag inte hade nånting annat lämpligt på gång just då. Ja, och sen gick det som det gick. Jag var ju inte riktigt du med mönstret som fått ligga till sig och jag stickade förstås fel och fick ingen rätsida på det hela längre. Slängde det på nytt i stickkorgen. Men idag beslöt jag mig för att ta itu med det hela. Alltså att riva upp och kanske börja om från början eller strunta i boleron och göra något helt annat i stället? Ah, alla dessa val och beslut. Måste också sovas på.

Det här projektet är av färskare datum. Inte ens en vecka gammalt än. Jag tröttnade på restgarnet från far i husets sockor och beslöt mig för att sticka en mössa av det. Hade enbart rundsticka nr 4 i 40 cm och det blir för glest mellan maskorna. Köpte ju ny rundsticka i Kotka i tisdags så nu är det bara att riva och börja om från början. Fast nu skulle jag förstås vilja virka istället. Har lite idéer för papperssnöre. Måste bara kolla om jag har kvar nåt snöre efter vävkursen.
Men det skulle också vara trevligt att virka lite grytlappar eller kanske en väska och så har jag ju de där nyckelringarna och....
Hjäääälp, för många idéer och för lite energi just nu.

Suck och stön

I tisdags kom jag ju på den briljanta idén att sätta upp en ny stickning. Ville göra raggsockor med flätmönstrade skaft.

Prövade helt tufft på egen hand. Efter 10 cm tyckte jag att den inte blev som jag ville, så jag rev upp alltihopa och började om. Idag medan jag tittade från och till på det kungliga bröllopet har jag då stickat på och trodde att nu ska det minsann bli bra. Men icke sa nicke. Nu har jag rivit upp igen och innan jag sätter upp den här stickningen på nytt ska jag nog ha ett mönster så jag vet hur det ser ut redan från början.
Nu tror jag att jag ska hålla mig till grytlappar en tid framöver. :)

Tre på en gång - Kolme

Måndag 22.06.2009 Maanantai

Försökte få iväg det här inlägget i torsdags före midsommar, men nätet låg nere och senare på kvällen hann jag inte syssla med datorn. Vänstra framstycket har enbart ett fyrtiotal varv kvar innan också det är färdigt. Men idag skall jag ut på äventyr så stickningen får vänta...

Tre på en gång är åtminstone två för mycket för mig. Ibland undrar jag om inte en enda också är för mycket. :) Jag håller alltså på med tre stickningar på en gång och det är jobbigt att välja och prioritera. Allra helst skulle jag vilja sticka på lisösen som jag började på för en dryg vecka sedan.
Men i morse, på min första semesterdag, fick jag för mig att jag bara måste få den där tröjan, jag började på sista januari i år, färdig. Högra framstycket var ju nästan färdigt då jag fick sätta igång och riva upp. Och sedan stannade den stickningen av, för jag började fundera på om mottagaren överhuvudtaget uppskattar min gåva.

I morse tog jag alltså itu med den stickningen och visst är det bra mycket roligare än att städa. Och jag klarade det sista upprivna varven utan att tappa en endaste maska och jag fick t o m högra framstycket klart. Här ligger det med vattenpärlor på sig. Nu återstår endast det vänstra framstycket och sedan det trista monteringsarbetet. Om det inte vore för flätmönstret på tröjan skulle det ju gå snabbt med åttans stickor.
Kolme eri projektia, enkä oikein tiedä mitä neuloa milloin... :)
Tänään on ensimmäinen lomapäivä ja nousin jo 5.30 että ehdin käydä lenkille jag tietysti neuloa vähän. Sininen villatakki-projekti etenee pikkuhilja, vain vasen etukappale enää puuttuu...

Blir till något? - Tuleeko tästä mitään?

För drygt ett år sedan stickade jag en provlapp och lade upp den här stickningen. Sedan blev det totalstopp. Så här långt är jag nu:Tror ni att detta ännu blir till nånting?
OBS! Garnfärgen på bilden är inte den rätta. Solljuset är för starkt och skuggan för mörk för att fotografera.

Melkein vuosi sitten aloitin tätä projektia. Tuleeeko tästä vielä mitään?

Fufoilu

Nu har jag gått med i Fufoilu. Idén går ut på att under maj och juni månader få slut på sina UFO:s (= UnFinished Object). Hoppas att jag lyckas tömma stickkorgen och andra gömmor. Bästa att avsluta gammalt och inte alltid börja på nya projekt.

Olen lähtenyt mukaan Fufoiluun. Nyt on korkea aika saada keskeneräiset työt valmiiksi, eikös vaan?

Rivningsarbete - Purkaustyö

Snudd på panik, då jag inser att månaden är snart slut och jag inte har fått ett endaste projekt färdigt. Suck! Igår kom jag mig dock för att riva den blå tröjan, men än har jag inte orkat plocka upp maskorna.
Nej, igår släpade jag med mig mitt skira sjalprojekt till Borgå där jag hälsade på dottern. Ett och annat fel slank med i spetsstickandet. Det går inte att umgås och räkna samtidigt. Eller kanske nån klarar av det, men inte jag! Men det river jag däremot inte, utan försöker rätta till på nästa varv enligt bästa förmåga :)
Tror jag skall gräva lite bland restgarnerna och försöka åstadkomma mars månads pulsvärmare istället. Wish me luck! Finns risk att mina UFO:s ökar ytterligare! :)

Eilen sain vihdoin purettu sinistä mambo-villatakkia, mutta siihen se sitten jäi. Kävin eilen tyttäreni luona Porvoossa ja yritin neuloa vähän, (vaaleanpunainen huiviprojekti) mutta pitsin neulominen ja puhuminen uhtaika ei oikein onnistunut minulta.
Ehkä yritän saada maaliskuun kämmekkäät valmiiksi? On pengottava jäännöslankoja, katsotaan sitten. Mutta juuri nyt minulla on liian paljon UFO:ja.

Mycket på gång...

... samtidigt just nu. Ni ser 3 virkningar och 3 stickningar. Det gråa projektet är i princip färdigt. Väntar bara på att far i huset skall fixa den utlovade skivan i styrox eller frigolit som svenskarna säger, så att alla stickade delar kan töjas ut och spännas upp i rätta mått snyggt och prydligt. Sedan återstår endast att sy ihop, sticka kragen och sy i knapparna. Det där arbetsskedet som heter montering och kan vara hur tråkigt som helst ibland. Men nu skulle jag faktiskt vilja göra undan det hela så jag kan fortsätta med mina andra projekt. Jag gillar inte UFO:s något vidare. Om de blir kvar och skräpa länge finns det egentligen ingen annan möjlighet än att riva upp dem och använda garnet till något helt annat. Suck! Kanske jag hellre skall använda ordet WIP om halvfärdiga alster. Jag stickar ju ändå på alla tre och virkar vita stjärnor/blommor då och då.

Blåa rundstickningen skall i sinom tid bli en julklapp, så för en gångs skull är jag ute i rejält god tid. Den stickningen är också bra att ta med sig för jag behöver bara sticka räta maskor hela vägen runt. Detta efter att nuvarande resårdel är klar. De rosa virkningarna var tänkta att bli sjalar i något skede och de vita virkade blommorna av Nalle-garn vet inte ännu om de skall bli en poncho eller en sjal.

Uppläggningen med svart Fritidsgarn från Sandnes är ny. I veckan nystade jag en härva för jag vill pröva på lite tovning i tvättmaskinen. Men jag har inte kommit längre än ett varv, som måste rivas för jag behöver stickor nummer 6 istället för 5½ om det skall bli till något.