Två års kalas

Igår var vi iväg till grannbyn på två års kalas. Hjälten sov ännu då vi anlände med äldsta sonen, så vi fick vänta en stund innan vi kunde överräcka paketen till en nyvaknad liten kille.

Modern hade gjort en riktigt fin kaka och ni ser ju vad det är som gäller?
Just det, Paw Patrol. 

Det fanns massor av godsaker att välja på från kalasbordet. I bakgrunden ser ni batongerna, som fadern hade bakat och som hade riktigt bra åtgång. En del lyckliga gäster fick till och med bröd med sig hem.
Jag hade på mej mina nya örhängen och A såg genast att de var samma som de där rosa kexen. En uppmärksam flicka minsann.

Jag hade slagit in hela åtta paket; ett som yngsta sonen gav, ett som äldsta sonen gav, ett som fafa gav och ett som undertecknad, famo gav.
 

Det blev också tre små paket åt Lillan och ett åt mamman och pappan. Fafa sade nog att att jag inte ska skämma bort Lillan, men... några små paket är väl inte för mycket?
När vi satt och åt och drack sa gullungarnas mommo att man får skämma bort de små, att det är just därför vi far- och morföräldrar finns. Hon uppmanade mej dessutom att inte höra på föräldrarna så mycket. Nästyngsta sonen vågade inte ens protestera! 😁
Så, nu är det bara att tuta och köra. Det är förstås inte alltid det handlar om presenter. Det handlar ju också om att ge av sin tid. 💕

Bisin min, alltså fafa, tyckte att det var alldeles onödigt med ett födelsedagskort.
– Int förstår han ändå, han blir ju bara två år.
Nä, kanske int, men en liten bilkille ska ha ett bilkort och därmed basta. Dessutom, om man hittar ett svenskt födelsedagskort i Prisma i Kotka, som råkar passa jubilarens intresse, då måste man ju bara köpa det, eller hur?
Fafa bara skakade på huvudet åt min odiskutabla logik!

Det var ett riktigt trevligt kalas och så härligt att umgås med släktingar från båda sidor. Och tänk, alla barnbarn på samma ställe. Mycket hann man dock inte se av dem för det var spring och lek både inomhus och utomhus, som gällde. Bollar och ballonger var Lillemans favoriter. När gästerna droppade av togs småbilarna fram och kördes i stora parkeringshuset/garaget med väldig fart.

Bisin min överraskade mej rejält på hemvägen. Först körde han ett varv runt byn och sen iväg till stan på middag. Vi vågade oss till CD trots att det var många människor nere vid stranden. Personalen lade upp en skylt där det stod att det var över en halvtimmes matkö, men vi hade ju ingen brådska. Maten kom ändå rätt snabbt, så ingen fara och roligt att de hade så många gäster där.

Vid ett av borden satt ett halvbekant par. Karlen sneglade nyfiket åt vårt håll, men vågade inte hälsa, för han kände inte igen bisin min, som har ny frisyr och nuförtiden är mager. Jag koncentrerade mej på min mat, fish and chips fick det bli den här gången. Och nej, jag plågar er inte nu med något foto av matportionen, dels för att bisin min blir irriterad på det där fotandet och dels på grund av den där karlens försök till diskret stirrande!
Om ni alltså nu hör att jag varit ute med en främmande karl tidigt på lördagskvällen, så bry er inte. Det var ju bisin min och ingen annan. ❤️

Nu ska jag ägna resten av dagen åt stickning, för annars blir inget någonsin färdigt.

Önskar er alla en trevlig fortsättning på söndagen!

Livfull lördag

I morse vaknade jag vid femtiden av att min vänstra fot frös. I gryningsljuset sträckte jag på benet och upptäckte att nattsockan hade glidit av. Det var bara att pallra sig upp ur sängen och försöka hitta sockan. Den gömde sig i fotändan inne i påslakanet. Tydligen hade jag på något sätt traskat omkring i sängen i sömnen.
När jag nu en gång var vaken passade jag på att göra ett för-säkerhets-skull-toabesök, för att sedan återvända till bädden. det är sånt man gör i den här åldern.

Jag tänkte jag skulle sova en liten stund till. Gissa när jag vaknade nästa gång?
Jo, klockan tio. Jag hade lyckats sova bort halva förmiddagen. Men, det var riktigt, riktigt skönt att få sova ut. Och idag är det söndag och då måste jag inte göra nånting alls, eller hur? Jag behöver inte ens laga mat, för det finns rester i kylskåpet. Tjohooo!

När jag somnar om på morgonnatten brukar jag vanligtvis drömma konstiga drömmar, så också i morse. Jag drömde att jag tillsammans med ett gäng kompisar träffade en tysk som hade flyttat till Finland. Han bodde i ett litet rött hus med vita knutar tillsammans med sin hustru och två söner i tonårsåldern. Den yngste hette Jimmy och familjen hette nånting med Dramm i efternamn. Mannen var en hejare på brädspel och det var det han sysselsatte oss gäster med. Vi satt vid tre olika bord och spelade lite olika spel. Ett handlade om att gömma brickor och vad de andra spelen gick ut på vet jag inte riktigt, för då vaknade jag redan. Lite synd, för jag kunde kanske ha lärt mej nånting nytt.

Igår, på lördagen fanns det många evenemang att välja på här i vår landsända. I stan, eller rättare sagt ute på vattnet pågick FunRun 2026, i Bruket ordnades Finlands största bluegrass festival. Där uppträdde Finlands bästa bluegrassband, Jussi Syren and The Groundbreakers. I norra grannkommunen hölls hembygdsdag på Kycklings.
Men jag deltog inte i ett enda av de här evenemangen. Det berodde inte alls på regnet, utan på att jag helt enkelt skulle iväg på äldsta barnbarnets 9-årskalas. Egentligen riktigt skönt att inte behöva välja mellan de olika evenemangen. Om jag hade varit tvungen, så skulle båttävlingen ha fallit bort och jag skulle ha besökt både Kycklings och Bruket.

Istället blev det en färd till västra grannstaden och ett härligt kalas. Barn och barnbarn går alltid före allting annat för mej. Jag fick skjuts till kalaset med yngsta sonen. Bisin min ligger fortfarande däckad i soffan och jag tyckte att det är onödigt med tre bilar härifrån istället för två, som det blev nu.

Det bjöds på mycket gott på kalaset, två sorters pinsa, olika kex, olika sorters chips med dipp, fruktfat, en supergod stor britatårta samt rabarberpaj med vaniljsås. Mumsfilibabba! Fruktfatet var en succé, i synnerhet om ni frågar Lilleman som åt upp de sista melonbitarna.

Många spännande födelsedagspresenter fick jubilaren och en och annan gåva fick också lillasystern. Härligt att träffa alla igen.
Och bra att jag kunde prova det rosa fluffet på dottern innan hon igen hamnade att springa efter Lilleman. Han hittade nämligen massor av intressanta saker. De flesta tyvärr se-men-inte-röra-grejer.

Med mej hem fick jag 200 gram garn. Tack för de här nystanen. Lilla T behöver en solhatt, så nu blir det först provlapp och sen sticka av. Visst får jag börja på ett nytt projekt redan idag? Eller måste jag få något pågående projekt färdigt först? Kanske rosa fluffet, för det borde ju gå snabbt.

Jag fick åka hem med nästyngsta sonen. Vi kurvade via Biltema. Genast när Lillan såg den blåvita byggnaden sa hon att vi skulle till Biltema, fastän hon aldrig varit där tidigare.
Det ösregnade då vi gick från parkeringen till affären. Lillan höll i det stora paraplyet, så jag blev våt. Men sånt smälter jag inte av.

– Kom famo, här är leksakerna, ropade Lillan glatt.
Hon navigerade som ett proffs och hittade genast fram till rätta hyllor. Hon kände igen gräsklipparen, som lillbrorsan hade fått av famo. Fadern sa att de inte behövde två av den varan då Lillan tyckte att hon nog också borde få en, i rättvisans namn liksom. Sen hittade hon en radiostyrd bil där i leksakshyllan. Den skulle hon minsann ha. Famo blev lite fundersam och visste inte riktigt hur hon skulle tackla detta, men kom på att det stod 6+ på förpackningen.
– Ser du här, det är för äldre barn. Här står 6+. Vi måste nog fråga din pappa först, sa famo mycket förnumstigt och trodde att hon hade klarat sig ur knipan.
Det tog inte länge förrän Lillan kom med en annan bilförpackning hårt tryckt mot bröstet.
– Här står 3+ och jag, L är fyra år, sa den lilla damen triumferande. Nu hade hon löst famos problem på ett klipskt sätt.
Håhåjaa, famos hjärta smälte, förstås måste ju Lillan få den där bilen, trots att fadern knappast skulle bli glad. Hela vägen genom alla gångar bar Lillan sin bil hårt tryckt mot bröstet. Ingen skulle få ta dyrgripen ifrån henne.
 

Med tanke på kommande pysselstunder här i huset köpte jag ett målarset. De förra färgpennorna har försvunnit på något mystiskt sätt. Nu finns här då både färgpennor, vässare, radergummi, tuscher och kritor. Hoppas att det räcker till.

Jag köpte också en träningsmatta. Inte för att jag precis ska börja träna. Nej, nej, de här ska inte placeras på golvet, utan på bordet. De skall alltså inte heller användas som pussel, utan som underlag för stick- och virkprojekt som ska spännas ut till sin rätta storlek, vattnas och få torka. Kort sagt, de ska användas för blockning och inget annat. Bäst att jag gömmer dem i hobbyrummet.

Och när man nu en gång är i Biltema, så då bara måste jag passa på att köpa lite hallonbåtar. Det var ju svenska nationaldagen igår, så lite blågult kanske inte är helt fel ibland.

Nu ska jag iväg ut och njuta.

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen!

Det goda brödet

Det var fullt ös på Lillans kalas igår. Hon orkade knappt bära papperskassen, som var proppfull med födelsedagspresenter. Trots hennes iver, gissade hon genast att den lilla påsen var en present till lillbrorsan. Lillan var dessutom viktig med att han genast skulle få den, trots att han var alldeles nymornad efter sin dagssömn.

Prima var det att se hur snabbt de mjuka paketen övergavs till förmån för intressantare gåvor. Pappan fick en hel del att bygga och sätta ihop.
Det var fint att träffa svägerskorna, barnbarnen och släktingarna från mammans sida. En del hade dessvärre förhinder och andra hade dukat under för influensan. Jag är tacksam för att Lillans föräldrar orkade ställa till med kalas. När skulle vi alla annars träffas?

Pinocchiotårtan blev riktigt bra och delikat, om jag får säga det själv. Jag har ju inte vare sig fyllt den eller dekorerat den. Enda kruxet var mandelspånen utanpå kakan, för nötallergikern kunde inte äta av den här tårtan. Men till all tur fanns det en kaka utan mandelspån. Nu gäller det bara att komma ihåg till nästa gång.

Med mej hem fick jag av det goda brödet, som nästyngsta sonen hade bakat. Tack för det. Om ni tror att jag tog fram brödkniven på kvällen och skar upp en bit åt mej, så tror ni helt rätt. Jag använde alltså ett redskap, som jag är strängt förbjuden att ta i. Enligt den yngre svägerskan, beror mitt missöde med brödskärandet på att kniven är ovass. Det försökte jag få bisin min att förstå, men till det fnyste han avfärdande och sa att han tänker gömma alla knivar. Hrmpf!

Nu ska jag fortsätta att njuta av morsdagen utan stress och utan krav. Igår kväll stickade jag faktiskt lite för första gången på två kvällar. Det gick riktigt bra, tack vare min uppfinning med det avklippta handskfingret. Tjohoo!

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen. 

Födelsedagskalas

Igår kväll, efter att ha stickat ytterligare en provlapp...

... den här gången betydligt mindre efter att ha gått upp i stickornas grovlek med en halv, lade jag upp nya maskor. Ivrigt stickade jag 17 varv resår medan jag såg på TV tillsammans med bisin min. Så granskade jag stickningen och kära nån så eländigt det såg ut. Stora "diken" vid stickbytena, för jag hade glömt bort att skifta maskorna från ena stickan till den andra. Så brukar jag göra för att få det snyggt, men som sagt, igår glömde jag bort det, tyvärr. Det blev till att riva upp alltihopa. I kväll får jag börja på nytt. Suck!

Idag har jag varit på födelsedagskalas till grannbyn.

Lillan hjälpte mamma att dekorera pappas kaka.
– Det är inget farligt monster, sa hon.
– Munnen skrattar och är glad, fortsatte hon.

Riktigt trevligt att träffa barn och barnbarn. Eftermiddagen gick alldeles för fort. I morgon kommer Lillan hit på förmiddagen. Få se vad vi ska hitta på. Och framförallt, hoppas att jag hinner gömma undan allt som är farligt och lockande. Lillan har nämligen falkögon då det gäller. Hon ser en hel del saker som jag inte har lagt märke till.

Önskar er alla en trevlig onsdag.

På födelsedagskalas

Idag på eftermiddagen körde jag iväg till stan, närmare bestämt till Folkets hus. Där var det födelsedagskalas, ett kalas som hette duga. Alla jubilarens, G-M:s släktingar, familj, vänner ja alla hennes viktiga människor var där.

Vid trappan stod en glad tomte och hälsade oss välkommen.

Inne i salen var långborden festligt dukade.

Det bjöds på god mat, sallader av olika slag, lax, stekar, potatis osv. Det fanns alltså nånting för alla och envar. Allting gjort hemma av barn och barnbarn samt jubilaren själv, förutom falafel.
Till efterrätt kaffe och konjak, men jag var ju med bil och dricker inte kaffe, så dessvärre ingen konjak för mej! Tårtorna hade dotterdottern gjort. Jag tog av morotskakan och den var riktigt, riktigt god.

Det var en varm och härlig stämning på kalaset. Svärsonen höll ett vackert tal till jubilaren. Så vackert att jag blev tårögd. Det andades kärlek och värme på långt håll. Och det är just det som världen behöver idag, mera kärlek och värme.

Innan jag körde till stan, hann jag fästa garnändarna på fårsockorna. Nu ska jag bara "vattna" dem lite och lägga dem mellan två handdukar så de blir fina och jämna!
Tur att jag var så envis igår att jag stickade på ända till midnatt!

Önskar er alla en riktigt skön söndag! 

Fest hela dagen

Oj, oj, nu har ni tyvärr fått vänta på mitt inlägg i två dagars tid. Beklagar, men jag har inte riktigt hittat tid. I lördags var det lite från och till här i vårt hus. En skulle hit och en annan dit och jag hade lovat dotterdottern M att jag skulle baka två tårtbottnar till söndagens 8-årskalas. Jag hade ju vanan inne sen jag bakat till kalaset i maj. Det var bara det att jag inte hade kakvetemjöl hemma!

Jag måste alltså iväg till stan och handla. Det drog ut på tiden innan äldsta sonen och undertecknad körde iväg. Bisin min skulle ha motorolja, så första stoppet blev i stora varuhuset. Jag behövde egentligen ingenting därifrån, men nappade ändå den här:

För se, någon borde nog sparka mej ordentligt i baken, så jag skulle komma igång med nånting eller egentligen få nånting färdigt. Vet inte om den här tidningen hjälper eller stjälper, få se.

Från varuhuset iväg söderut till grillen för en en sen lunch.

För min del fick det bli en Pita kebab och inte ens den orkade jag äta upp helt.

Sen iväg till mataffären och jag kunde inte låta bli:

Jag bara måste köpa en hutlöst dyr liten ask med inhemska jordgubbar. Jättegoda och alla av prima kvalitet. Inte en enda behövde jag kasta bort.

Jag köpte också en liter ärter från Danmark. De gick åt med god fart, så tydligen fick de godkänt.

Medan vi var borta hade det uppenbarat sig en sixpack med öl på vår trappa. Den var till bisin min, för att han hade kört hem en person förra sommaren! Det lönar sig att vara snäll, det har jag alltid sagt!

När bisin min kom hem från sitt besök i den bästa av byar, skröt han och retade mej med att han hade fått så god bondost. Hrmpf! 

Vid 23-tiden på lördagskvällen fick jag tårtbotten nummer två färdig och då var jag själv också färdig, alltså matt och det var inte läge att öppna datorn och börja skriva nånting mitt i natten.

Igår morse blev det sedan lite bråttom, för jag fick ta hand om disken, duscha, paketera in en massa paket och... tja, så höll jag på att ännu klä på mej då karlfolket satt i bilen!

Bisin min körde iväg västerut och vi anlände 21 minuter efter utsatt tid. Som sagt, det blev för mycket för mej på förmiddagen. Jag är ju en långsam pensionär. Det i kombination med dålig nattsömn gör att det som förut tog en halvtimme att fixa nu tar hela en och en halv timme!

Men riktigt bra att vi fick sätta oss till bords nästan genast och njuta av både söta och salta läckerheter.

För födelsedagsbarnet var det bråttom att få en bit tårta medan det ännu fanns! Endast en liten, liten bit blev kvar. Så för vårt gäng måste det nog vara två fullstora plåtar med tårtbotten om det ska räcka åt alla.

Det var fest hela dagen igår och vi var inte hemma förrän sent på eftermiddagen. På hemvägen körde vi via grannbyn och fick syn på en mager rävunge.
Det var härligt att träffas och fira åttaåringen. Tack till dottern, som orkade fixa! 

Nu ska jag iväg till stan på ett kafébesök!

Ha det bra och en riktigt fin start på den nya veckan!

Mjöl på magen

Kära vänner, här har veckoslutet rusat förbi med sådan fart att jag har inte hunnit med datorn alls. Tänk, i två dagars tid har den varit stängd och fått stå alldeles tyst och ensam. Är det bra eller dåligt?
Jag vet inte, men jag har bara inte hunnit. Ber om ursäkt för att ni fått vänta på inlägg i två dagars tid, men...

I lördags var jag alldeles för slö. Jag röjde lite både i köket, men framförallt på matbordet. Sen funderade, mediterade och planerade jag, för jag hade lovat dottern att jag skulle baka två tårtbottnar till en Britatårta. Men vänta nu, hur var det nu man gjorde? Jag har inte bakat den tårtan på år och dag och till och med bisin min efterlyste den förra sommaren. Jag drog fram min stora tjocka dammiga röda mapp där alla mina recept ligger löst huller om buller, eller som vi skulle säga på dialekt, blokomblaanda. Och jo, jo, jag ska kanske, men obs! bara kanske sortera dem en dag. Helst en regnig och inte en vacker dag! Men, men, borde jag testa alla recept först innan jag slänger dem? Nää, det går väl inte?

Jippiii, jag hittade det handskrivna receptet, som följt med mig sedan 1980-talet. I min råddiga receptmapp heter det Nannes kalaskaka. Jag hade redan hunnit googla på Brita eller Brittatårta, eller, ja kärt barn har många namn. Till min förskräckelse såg jag att det skulle vara fem ägg! Njaa, nää, så många har jag nog inte haft.
– Det blir godare med mera ägg, försökte bisin min uppmuntrande. Pytt heller, det tror inte jag. Det kan bli problem med marängdelen, kanske. Nå, det fick bli tre ägg, fastän det står två i mitt recept. Där står också att man kan göra dubbelsats, så det räcker till två plåtar. Tja, jag har säkert gjort så nån gång. Men till saken hör att när man bakar kakor är det bäst att inte göra dubbelsats, för man får det aldrig så bra som i en enkel sats. Så det enda jag bakar i dubbelsats är torrkakor och de finns ju tyvärr inte längre på kaffebordet. Kanske lika så bra, men vet ni, nu började jag längta efter tigerkaka. Den bakade alltid svärmor, frid över hennes minne, om hon hade en skvätt grädde över, som annars skulle ha surnat.

Sent omsider när eftermiddagen övergick i kväll fick jag äntligen tårtbottnarna färdiga. När jag tog den andra ur ugnen var klockan redan över 20.30. Bisin min hade eldat i bastu-ugnen, så där satt vi på laven på lördagskvällen och njöt. Så skönt och ni blev tyvärr utan mitt dagliga inlägg.

Igår var vi iväg till västra grannstaden och firade 46 års kalas. Ja, och så morsdag förstås. A hade minsann fått vänta på sitt 6-årskalas, men nu var det äntligen dags.

Det bjöds på Hot dog-buffé...

... goda morotsmuffins...

... och förstås Britatårtan. Mums, filibabba! Yngsta sonen hade snällt nog fraktat bottnarna till sin storasyster igår morse. Så hon hann fylla dem med jordgubbar och grädde. Fräsch och god sommartårta.
Och förstås skålade vi i skumppa, fattas bara annat.

Härligt att kunna samlas utan restriktioner och fint att kunna fira tre saker på en och samma dag! tyvärr kunde inte äldsta sonen delta då han är förkyld. Det är många drabbade på hans jobb just nu.

Roligt när vi kom med paketen och möttes i dörren av A:
– Var är M:s paket? A grabbade genast tag i påsen jag hade gjort så att alla flickor skulle få nånting. A sprang iväg med påsen i högsta hugg och gav den till M. Först efter det började A intressera sig för sina egna paket. De verkade falla i god jord. Det blir bara knepigare och knepigare att hitta på presenter.

Innan M skulle iväg in till centrum på födelsedagskalas, gav hon den här åt mej tillsammans med en kram. 💕

Lillan gav en spännande påse från hennes familj. Den är nu tyvärr fotad bakifrån, för hjärtat finns på framsidan.

Innehållet i påsen var spännande. Här mitt favoritgodis. Och kolla, kolla, äkta svenska hallonbåtar på Biltema! De öppnar sin affär i västra grannstaden nästa månad. Det finns en viss risk att jag blir stamkund där!

Och ett plåthjärta med Geisha i. Mums!

Som socker på bottnen, ett fint kort, som Lillan hade gjort. Och ni ser vilken fin handskrift hon har, när hon önskar en Glad famodag! 💕
Tack för de fina gåvorna!

Vi trivdes riktigt bra hela dagen lång hos dottern. Sent på eftermiddagen körde vi hemåt och bisin min planerade vad vi skulle äta och att jag skulle baka en rabarberpaj. Jag var tveksam. Har vi faktiskt så många rabarberstjälkar redan? Ja, och så behövs det ju glass till pajen och...
Det hela slutade med att jag på hemvägen gick in i bybutiken och handlade.

Ja, alltså det räckte precis till årets första rabarberpaj!

Så nu är säsongen öppnad för i år. Vi väntar ivrigt på flera och större rabarberstjälkar. Det blev faktiskt en riktigt fin morsdagsmiddag helt spontant med potatis, sallad, grynost, gurka och färdiga köttbullar från bybutiken. Som pricken över i:et rabarberpaj med glass. Kan det bli bättre?
Och arbetsfördelningen var perfekt, bisin min tog hand om matlagningen och jag fick igen mjöl på magen medan jag bakade!

Bisin min är trots allt en romantiker. De här solgula blommorna hämtade han in åt mej igår tillsammans med rabarbern.

Igår kväll satt jag sen i gungstolen och stickade på min Lovisasocka. Dessvärre hade jag inte minsta energi för något annat, så ni blev utan mitt dagliga inlägg också igår.

Idag har jag då suttit hela dagen framför dataskärmen, bortsett från i morse, då jag tog hand om disken från igår. Så går det när man slöar hela lördagen. Det blir bråttom på måndag!

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka!

PS! Jösses, jag höll på att förlora hela det här inlägget. Det höll på att sugas ut i cyberrymden. Jag blev alldeles gråtfärdig, alla bilder, all text och sidan bara vägrade fundera. Jag sa ett finskt svärord som börjar på P, kavlade upp ärmarna och trixade lite. Fick till min stora lättnad och lycka tillbaka inlägget. Jösses, det var nära att ni skulle ha blivit utan dagens inlägg också!
tekniken är underbar då den fungerar, men ack och ve då den krånglar. DS

Tre års kalas

Igår var vi iväg till grannbyn på tre års kalas. Där trivdes vi precis hela dagen. Tänk, jag tycker inte alls att det är längesedan Lillan föddes och nu är hon redan tre!

Glutenfri god tårta. Och spiderman ska det vara, inga prinsessor eller barbiedockor här inte.

Tårtan hade god åtgång och räckte precis till. Tårtan är från Lilli's glutenfria i Liljendal. Går bra så här då man inte behöver ha två tårtor, en "vanlig" och en glutenfri.

I väntan på gästerna. Gästboken där i bakgrunden, är så tydligt utmärkt att ingen borde kunna missa den!

Den här gången hade jag inte paketerat en hel massa paket, utan mera lagom många. Det blev ju nog att ta sig en och annan funderare då tre-åringen redan har allt. Vad kan man väl köpa då?
Lillan var mera intresserad av att packa upp paketen än innehållet.

Det var en riktig fest, för när det var färdigt hängde tavlorna på sned...

... och det var endast smulor kvar på kakbordet. Idag har allting från väggarna rivits ner och i morgon ska golvet rivas upp. Nästyngsta sonen ska renovera salen och göra den till vardagsrum, som fungerar året runt. Med tanke på hur många gäster det var igår, så är det bra att ha stort och gott om utrymme. Det var riktigt, riktigt härligt att träffa alla människor. Bisin min och undertecknad var kvar på festplatsen hela dagen.

I den här åldern tar det på att festa, så i morse då jag vaknade första gången halv fem, kände jag att det inte var läge för uppstigning. Jag sov lite till och plötsligt var klockan halv åtta. Jag satt en stund på sängkanten och funderade. Jag kom fram till att det var på tok för tidigt att stiga upp på en söndagsmorgon så jag lade mej på nytt och sussade sött ända till tio! Det var skönt ska jag säga, rena rama lyxen att få sova.

Nu hör ni, nu skulle jag vilja veta var min virknål nummer 4½ finns. Har ni sett den? Jag kan inte börja på ett nytt projekt om jag inte har de rätta verktygen. Suck!

Önskar er alla en fin ny vecka!

Bara bada bastu

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag var iväg till västra grannstaden till en bastu!

En stor och fin bastu.

Fräscht tvättrum med två duschar.

Och det fanns till och med bastumössor.

Nej, nej, vi var inte alls i bastun, utan vi var på 40-års kalas i mötesutrymmet. Där bjöds på smörgåstårtor från Hanna-Maria, en med fisk och en med skinka. Mums!
Själva födelsedagstårtan, gräddtårta med jordgubbar, var från Elmerelli. Fräsch och god.
Fransk konjak och/eller irländsk gräddlikör hörde till. Öl skulle man också ha fått, men jag nöjde mej med ett stort stop te, trots att jag hade chaufför, bisin min. Att teet serverades i stora ölstop berodde på att det inte fanns någon vattenkokare där i köket. Vattnet värmdes i stopet i mikron. Fungerade riktigt bra. Men visst känner man sig lite förbisedd som tedrickare. Till all tur var jag inte den enda!

Kändes lite konstigt att killen man har sett sen han var nyfödd, plötsligt hunnit bli 40!

Idag har yngsta sonen varit här och ockuperat köket. Han har invigt den nya stekpannan i rostfritt stål. Den går att diska i maskin och den går också att ha i ugnen bara man tar bort handtaget. Stekspaden har sonen köpt från Ikea. Han var inte riktigt nöjd med den, för den gjorde inte som han ville.

Här väntar biffarna på att få komma i den nya stekpannan. Morötterna hade vi som förrätt och dippade dem i taco och/eller ranch dipp. Mums! En riktigt god söndagsmiddag. Tack till yngsta sonen för den.

Efter maten stack vi med yngsta sonen iväg till stan. Diskmedlet här i huset hade konstigt nog tagit slut.

Vi tog ett varv via Stora loppmarknaden. Det blev ett magert varv, för jag köpte inte garn, inte handarbetstidningar och inte böcker heller. Men så sa sonen:
– Titta där, där e till påskpysslet.
Då nappade jag de här två konerna. Jag ska ta restgarner och virka runt dem, hoppeligen så där lagom till påsk. Gissa vad det ska bli?

När jag kom hem åt vi ännu Alexandersbakelse till efterrätt. Bisin min tyckte att den var för söt och det kan jag ge honom rätt i.

Inspirerad av gårdagen blir det bastubad här i kväll och det så fort bisin min har eldat i bastuugnen och fått upp graderna till åtminstone 90. Vi vill inte ha svensk bastu!

Önskar er alla en fin ny vecka!