Lillajulsgran

Jaha, hör ni, så har vi då överlevt vinterns första månad. I morgon börjar nedräkningen, är ni beredda? Kylig nordan ikväll då jag återvände från jobbet i västra grannstaden och -11 grader ute. Brrr! Fick värma mej med yllesockor på fötterna och varm kakao i magen när jag väl var hemma.

För tillfället har vi vår årliga julljus diskussion i detta hus.
– Nej, vi ska inte sätta upp julljus ännu. Det är inte bra för miljön, säger dubbelmorfar.
– Men tänk så mycket ljusare och gladare allting blir.
– Tänk på elräkningen.
– Men vi kan ha led eller ljus med batterier.
– Tänk på miljön. Har du nån som helst aning om vad som finns i batterierna?
I det här läget ger jag upp. Det är ingen idé att fortsätta. Dubbelmorfar vill inte ha upp julljusen före julafton och så är det nu bara.

Döm om min förvåning då han gick med på att skaffa lillajulsgran. I lördags stod den under kapphyllan och väntade, men i söndags fick den plats på bordet.

Och se hur han har klätt granen! Tror ni att det är nån slags ställningstagande? Någonting, som har med mina garn att göra?

– Men den har ju inga ljus, sa jag.

Igår när jag var hemma på håltimmarna, för att äta, såg jag att nu hade han lagt lite ljus i lillajulsgranen! Håhåjaaa. Är det här fråga om en stillsam protest? Eller är det fiffig humor?

Dagens bästa nyhet fick jag höra i grannstaden idag. Menita ska öppna affär där! Tjohoooo! Ska bli riktigt, riktigt roligt med en garnaffär med brett utbud igen. Vet dock inte om jag vågar gå dit?! Kanske alltför farligt.

Träffade honom igen

Kära vänner, igår blev ni utan blogginlägg och det beror på att jag försökte ta det lite lugnt så där på söndagskvällen. Så ingen dator och inget blogginlägg för min del. Just nu har jag lite ledigt, men om drygt en timme ska jag susa iväg till Borgå. Tack och lov med min kollega. Det är mycket trevligare med sällskap.

I lördags njöt jag av en långsam frukost och hade ingen brådska i världen. Hur det nu var, så tänkte jag att jag måste nog kolla att min tidtabell håller. Och se på sjutton, det gjorde den inte alls. Jag trodde att evenemanget i norra grannkommunen skulle börja klockan 13, men då skulle det redan vara slut. Ack nej, det började redan klockan 10. Hjälp, nu fick vi allt lägga på ett kol och skynda.

– Vi måste åka nu annars blir vi utan bondost, hojtade jag åt en mycket motvillig dubbelmorfar.
– Jo, men jag måste först...
– Ja, ja, men var inte länge borta.
– Nej, nej...

Nå, dit for den bondosten tänkte jag, för dubbelmorfars och min tidsuppfattning är inte riktigt synkroniserade. Han har liksom inte minsta lilla aning om vad klockan är. Och de gånger han vet vad den är, så tror han sig ännu hinna göra det och det och det innan han ska vara på ett visst ställe vid en viss tid.

Vi kom omsider lyckligt iväg och jag hann knappt ut från bilen innan jag hittade den första bekanta att tala med. Och så där fortsatte det förstås. Jag travade på och försökte få en överblick över alla försäljningsbord. Man kunde kanske göra julklappsfynd? När jag går där bland försäljarna har jag ju glömt prioritet nummer ett, rusa till marthornas bord och köpa bondost. Nej, jag vandrar helt lugnt som om jag skulle ha all tid i världen på mej. Dubbelmorfar är tyvärr inte heller till stor hjälp vad minnet beträffar. 

Plötsligt hör jag en röst som ropar:
– Inge, ska du int ha en bondost?
Jo, men visst ska jag ju det, så jag rusar iväg, dock med försiktiga kliv, för det är halt.
Och tjohooo, jag har lagt vantarna på den sista bondosten! Vilken lycka! Av pur glädje, så köper jag också en junttalimpa, den enda som finns kvar.

I vimlet, så träffar jag honom igen:

Julgubben! Och ni ser, det är samma som jag träffade tidigare, så han måste ju finnas på riktigt, inte sant? Också den här gången fick jag en karamell, för han vet att jag har varit snäll. Men nu har jag börjat fundera, tror ni att han har tillfälligt hyrt in sig i norra grannkommunen, för att det är så långt att komma ända från Korvatunturi sedan på julafton?

Det var alltså julöppning i lördags i norra grannkommunen. Varm stämning trots kall nordanvind, som kylde genom märg och ben.

Jag följde lite smått med kattens förehavanden. Den ville komma in, trots sin tjocka päls. Här tassar den tillbaka hemåt.

Det blev en trevlig förmiddag. Väl hemma satt kylan kvar i kroppen, så det var att klä sig i yllesockor, lägga en halsduk runt halsen och en sjal runt ryggpartiet. Och sedan koka en stor mugg med kakao (choklad i Sverige). Brrr!

Och förstås öppna det här fina paketet och njuta av junttalimpa med bondost. Mums!

Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på måndagen.

För min del gäller det att börja packa ihop och så bege mej västerut. Jobbet är inte ännu slut för idag.

Nordisk julkonsert

Arbetsveckan avslutade jag, som sagt igår med att besöka kyrkan i stan och den nordiska julkonserten. Och nej, jag somnade inte och konserten var riktigt bra. Jag hade egentligen inga förväntningar åt något håll då jag på torsdag kväll bestämde mej för att besöka konserten.

Artisterna levererade, en del sånger gillade jag bättre än andra, men blandningen var riktigt lyckad. Och jag hade det verkligt lyxigt. Stickväninnan B:s rara man hade ordnat så jag fick sitta på första bänken i kyrkan. Där satt en stor lapp fasttejpad. Nya Östis Inge Ekholm stod det på lappen. Superduper fint ordnat. Stort tack till honom!

Jag har nog aldrig suttit så långt framme i Lovisa kyrka tidigare. Härifrån gick det bra att fota.

Här är Tom Käldström med sin åttaårige son Niklas, som verkar gå i pappas fotspår. Lite knepig var belysningen, men det gick. Knepigt också med fotandet på konserter, för man får ju inte störa framträdandena. Till all tur har digikamerorna inte mycket ljud. Det är endast knäppandet, då man tar kortet, som hörs. Tilläggas bör att han som satt granne med mej på högra sidan använder hörapparat, så kanske han inte alls hörde det lilla klicket?
På min vänstra sida satt ingen, för där tog kyrkbänken slut ut mot mittgången.

Igår kväll uppträdde förutom killarna ovan också Hans Martin, Markus Stara, Christina Lindberg, Agneta Olzzon och Peter Grundström. Kanske ni känner igen några av namnen? Grundström har skrivit många låtar som varit långkörare på Svensktoppen. Och Lindberg har ni garanterat hört.

Så glad att jag gick på konserten.

Nu får ni ha en riktigt fin lillajulsafton.

Själv ska jag fixa till lite mat. Karlarna här i huset påstår att det är min tur idag. Hmmm... jag undrar jag...

Hjärtan

Så har då veckan rusat på och äntligen är det fredag. I takt med att coronafallen ökar, stiger mitt hjärta allt högre upp i halsgropen. Snälla, snälla, låt mej få avsluta mina kurser innan allting övergår till distans, tack!

Apropå hjärtan, i början av november köpte jag ett nummer av Hemmets Veckotidning och där hittade jag det här alldeles bedårande stickmönstret:

Tror ni att M skulle gilla det här? Eller A? Kanske i nån annan färg?

Nu får ni ha en riktigt skön fredagskväll.

Själv ska jag iväg till stan på den stora nordiska julkonserten. Hoppas att jag inte somnar!

Svårt att välja

Idag har det varit full fart igen. Började arbetsdagen i den bästa av byar i norra grannkommunen. Bart och bra att köra på asfalten, men så,,, HUPS! vägen är förvandlad till en isbana. Tur att jag har vinterdäck på bilen. Körde hem "övre vägen" för säkerhets skull. Jag vill ogärna ha de där isbanorna när jag ska ut och köra.

Här hemma väntade dubbelmorfar ivrigt:
– Vi ska ti Askola efter pumpen. Den är färdig nu. Du måste ta ut pengar. Det blev int så dyrt.
– Hinner jag...
– Nä, nu ska vi fara. Jag skalar en klementin åt dig.
Ja, så iväg igen med fart. Man fick faktiskt köra 120 km/h på motorvägen.

Som vanligt hade dubbelmorfar tom tank i bilen, så på återvägen fick vi tanka. Jag såg oroligt på klockan, för jag skulle ju var på jobbet i stan kl. 16.

Nå, det räckte ju inte med den där pumpen, för sedan skulle det vara o-ringar och packningar och iväg till Etra i Kungsporten. Och nu gick det inte att betala med kontanter. Nej, nu måste jag in och vifta med mitt bankkort.

I det här läget vrålade min mage av hunger. Jag hade ätit frukost halvåtta, god toscakaka på kurspausen och så då den där klementinen, som dubbelmorfar vänligt skalade åt mej. Han hade också nån idé om vart vi kunde köra iväg och äta, men jag protesterade. Vi hann inte med annat än snabbmat i det här läget. Och så fick det bli en hamburgare, som jag slukade riktigt snabbt och så iväg igen och jag var fem före fyra på plats i stan. Puuust!

Det här är nog en lite för häftig takt för mej. Känns som att jag inte hinner med någonting alls. Dessvärre kan jag inte precis säga att morgondagen blir lugnare, för jag har åtagit mej en extra timme innan kursen startar och på kvällen ska jag väl iväg på ett uppdrag... tror jag...

För en vecka sedan, på torsdag, damp de här två tidningarna ner i postlådan:

Och nu blev det svårt att välja. Bläddra i Novita-tidningen eller börja lösa korsord? Det borde vara förbjudet att utsätta en sån här stackare för sådana här omöjliga val. Gissa vad jag valde?

Jobbar på

Kära vänner, nu har ni fått klara er utan mina blogginlägg i dagarna två. Det beror på att jag jobbar på och har haft två långa arbetsdagar, där jag åkt hemifrån före klockan åtta och återvänt vid 20-tiden på kvällen. Sen har arbetet fortsatt med förberedelser och koll av program, stupa i säng och sedan upp igen. Till all tur lugnare dag idag och tidigare hemkomst. Nästan alla förberedelser inför morgondagen gjorda. Men som vanligt vill jag ha en sista koll. Fredagskursens förberedelser är också färdiga. Skönt. Dubbelmorfar säger att jag inte behöver vara så noggrann och väl förberedd, men... ja, jag vill ju göra ett bra jobb och då passar det sig inte att slarva, eller hur?

Sen kan jag berätta att min att-göra-lista är verkligt konstig. Varje gång jag kan kruxa (antagligen heter det bocka av på korrekt svenska?) bort en grej, som är utförd och färdig, så kommer det ungefär 10 nya saker att göra till. Visst är det konstigt, eller hur? Jag kommer liksom aldrig att komma igenom den där listan.

I måndags var jag här:

I biblioteket i Nickby. Det här är deras bokbytarhylla. Jag hittade hela tre deckare där. Kan vara bra att ha inför jullovet. Nästa gång jag ska hit, så ska jag lämna lite egna utlästa böcker här.

Jag startade alltså arbetsdagen här, körde sen österut och fortsatte där.

Igår var jag hela dagen på jobb i västra grannstaden. Startade ännu två nya kurser.

Idag har jag jobbat i stan och på eftermiddagen äntligen kunnat delta i stickcafé. Och det var riktigt trevligt. Det är så mycket skratt och positiv energi att nu orkar jag igen några veckor. Tack för det.

Nu får ni ha en skön fortsättning på onsdagskvällen, så ska jag fixa en reseräkning och lite förberedelser inför morgondagens kurs.

Har träffat honom!

Idag har jag varit iväg till norra grannkommunen. Träffat en hel massa trevliga människor och så har jag träffat honom:

Julgubben! Och vet ni, han sade att jag hade varit så snäll att jag fick en karamell. Och tänk, han behövde inte ens ringa till dubbelmorfar och kolla om det var sant. Visserligen sa dubbelmorfar senare här hemma att han nog skulle ha intygat att jag faktiskt har varit snäll. Men det finns ju inga garantier.

Önskar er alla en riktigt bra start på den kommande veckan.
Själv kommer jag att få en hård vecka med två nya kursstarter och en hel del annat. Och nu ska jag ännu jobba lite innan jag kryper ner mellan lakanen. Tidig väckning i morgon.

 

Första snön

Nu är det illa, faktiskt riktigt illa här i vårt hus. Inte ens lampan i kylskåpet lyser! Och då är det ju illa ställt, eller hur?
– Det är för att du har trottat fullt i kylskåpet, morrade dubbelmorfar.
– Det är nog en ledlampa och den borde ersättas, konstaterade äldsta sonen.
Hur det nu än är, så måste man nu ha en ficklampa för att se vad allt det finns i kylskåpet, alternativt så får man lita på sin goda tur och tro att man får tag i just det man vill ha.

Igår kväll började snöflingor dala och det var så vackert i väglampans sken. Kvällen blev mycket ljusare och månskenet gjorde sitt till.

Rent meteorologiskt kan det här nog inte räknas, som årets första snö, då den inte stannande kvar på marken. Nej, den har regnat bort under dagens lopp. Så nu får vi vänta på den på nytt. Hoppas att den åtminstone kommer lagom till jul. Och dit är det inte långt kvar.

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på lördagen.
 

Lite besviken

Tjohoo, äntligen fredag! För min del var det på tiden. Det har varit hård arbetstakt hela veckan. Så pass hård att jag i tisdags lyckades dubbelboka mej. Och eftersom jag inte kan göra två saker på en gång, fick jag reda ut det hela idag och rucka på tidtabellen med en halvtimme, så att jag hinner med allt nästa vecka.

Att det varit fullt program hela veckan märks också på att jag idag vid hemkomsten sent på eftermiddagen lämnade hus- och bilnycklar i dörren. Tur att ved behövdes bäras in, annars skulle nycklarna ha hängt där hela natten.
Min att-göra-lista är tyvärr så lång att jag nog måste jobba i morgon också, för att nu inte tala om i söndag. Inte mycket ledighet alltså. Men inte så mycket att göra åt det just nu, bara bita ihop och drömma om kommande jullov.

Förra veckan damp de här två mönstertidningarna ner i postlådan. Och jag är lite besviken. Tidningen till höger, Suuri Käsityö, skulle föreställa dubbelnummer, men var lika tunn som ett vanligt nummer. Känner mej faktiskt lite lurad. 

– Det är onödigt att du har de där tidningarna, allt finns ju ändå på nätet, morrade dubbelmorfar. Och jo, han har förstås helt rätt. På nätet finns det mesta nuförtiden, kanske inte direkt allt, men...

Får väl konstatera att jag är förvånande gammeldags då jag vill ha någonting att bläddra i på riktigt. Hur är det mer er? Föredrar ni papperstidningar framom digitala versioner?

Nu önskar jag er alla en riktigt skön fortsättning på fredagskvällen!

På landbacken

Konstig dag idag på många sätt och jag har inte riktigt hunnit med. Det hela började på hemvägen från min kurs i den bästa av byar. Ungefär en kilometer från hemmet mötte jag en gul bil med skylten Bred transport på taket. Jag fick snällt köra in på busshållplatsen bakom två andra bilar. Mannen i den gula bilen körde mitt på vägen och backade tillbaka och gav anvisningar om att den första bilen skulle köra längre in på busshållplatsen och vi andra följa efter och stå tätt, tätt. Vi lydde förstås. Den gula bilen fortsatte framåt.

Under en lång stund hände inget, sen kom följande gula bil, som mätte höjden och lyfte upp ledningar som låg för lågt. Efter en stund kom det ytterligare en gul bil med skylten Bred transport . Nu började jag smått tröttna på det här väntandet för ingenting annat hände än att det kom en massa vanliga bilar efter varandra i motsatta körfilen och där satt vi och väntade, väntade, väntade och väntade igen. 

Och så kom den, den stora båten.

En båt på landbacken!

Fotona av båten Mirelle är tagna av dubbelmorfar. Jag sitter ju lite längre norrut och väntar otåligt på att få komma hem!

Superhungrig kom jag äntligen hem, tog av mej skorna och rocken och fick veta att jag skulle iväg till västra grannstaden tillsammans med dubbelmorfar. Fort fixa en skinkmacka att ta med i bilen, packa om arbetsväskan, på med rock och skor och så iväg igen. Dit for mina håltimmar, som jag hade tänkt använda till lite skrivjobb. Inget att göra åt, när bilar behöver reservdelar, så behöver de.

Plötsligt hörde dubbelmorfar mitt namn nämnas i radion.
– Nu kommer din intervju, utropade han glatt.
– Oj, hickade jag till.
Och sen var det bara att sitta i bilen och lyssna och hoppas på det bästa, alltså hoppas att jag inte hade gjort bort mej totalt! Till all tur lät jag någorlunda vettig, öh tror jag... Vill du lyssna, så finns inslaget kvar på arenan i 30 dagar, som Vega dag 18.11.2021 kl. 15.10 med början 23:53 inne i inslaget, men nej jag är ju nu inte precis en kommunikationslärare! Men det är invecklat med informations- och kommunikationstekniklärare, inte sant?

Efter att ha suttit utanför Motonet och lyssnat färdigt, så var det min uppgift att möta dubbelmorfar vid kassan och betala. Sedan fort hem och jag direkt iväg till jobbet i stan och efter två timmar hem igen. Full fart hela dan alltså och inte mycket vettigt har jag fått gjort, bortsett från undervisningen. Och nu är det mitt i natten, så jag ska omedelbums i säng!

En godsak

Idag var det min tur att koka kaffe och agera ordförande för veckomötet på jobbet. Med kvällsjobb i dagarna två, så var jag inte så pigg på att börja baka, nästan mitt i natten. Eftersom vi dessutom skulle börja en timme tidigare på grund av en distanskurs, så tänkte jag att mina kolleger måste få en ordentlig frukost, det vill säga bröd, pålägg osv.

Så igår innan jag körde iväg till jobbet i västra grannstaden, körde jag via Hardom bröd och bullade upp ordentligt. Vad sägs om jästbröd bakat på spelt och urvete? Stora goda bullar?

Och vad sägs om den här godsaken? Skärgårdslimpa, så god, så god. Och jodå, visst kan man baka själv, men... ja, inte jag i varje fall. Så det så!

Tyvärr inget stickcafé för mej idag heller. För tillfället har jag på tok för mycket pappersjobb, som någon borde sköta. Vem anmäler sig frivilligt?

Hur det nu än är med pappersjobbet, så tror jag att det får vara nog för idag och att jag sätter mej ner och stickar lite. Det har jag inte gjort på jättelänge nu, så bäst att passa på...

Ha en riktigt skön onsdagskväll.

Ingen vacker syn

Igår blev ni utan inlägg här, beklagar. Men jag var så trött på kvällen att jag orkade vare sig sticka eller blogga. Jag satte mej i fåtöljen och läste istället. I kväll är jag också trött, men jag har lite saker jag måste göra på datorn innan jag kryper i säng. Just nu känns det som om jag inte gör mycket annat än springer omkring som en skållad råtta. Och hela tiden verkar jag ligga steget efter. Inte bra, inte alls bra! 

I söndags tillbringade jag det mesta av dagen i köket. Vad gör jag inte för dubbelmorfar? Ja, och sönerna, svärdottern och...

Det här är ingen vacker syn, jag vet. Men dubbelmorfar fick äntligen sin efterlängtade ananasgräddtårta. Och han gillade den. För att få en fin dekoration, så hade jag absolut behövt H här. Nu fick det bli lite hipp som happ. Huvudsaken var ju ändå att det smakade bra, inte sant?

Jag velade hit och dit med matlagandet. För att glädja dubbelmorfar borde jag ha gjort något med potatis, men jag fick tummen ner för de lättare rätterna, så jag satsade på en sån här istället:

En hel långpanna full med köttfärspirog. En så här liten bit blev det kvar. Den försvann från kylskåpet med racerfart igår. Suck! Jag hade gärna ätit den på kvällen då jag kom hem från jobbet i västra grannstaden.

Nu ska jag fortsätta datoriserandet en stund innan det är dags att krypa ner mellan lakanen. Det blir tidig väckning och tidig start i morgon.

Ha det bra!

Konstig kombo

Igår kväll var vi till stan på födelsedagskalas. Dubbelmorfar hade klätt sig i kostym och slips, vilket gjorde att jag också kände mej fin trots att jag hade en rätt vanlig skjorta på mej, en skjorta utan desto mera krusiduller. Men en skjorta jag trivs i och det är huvudsaken. Ingen festklänning, utan mina svarta finbyxor. Klänning har jag på mej här hemma och det får räcka. Och visst är det så att kläderna gör mannen? Åtminstone var dubbelmorfar riktigt stilig igår.

På kalaset träffade jag en del av mina kusiner, våra barns småkusiner och våra barnbarns ludikusiner, alltså kusiner i tredje led. Kul. Och så fick jag en ny smakupplevelse, rökt älgfilé. Sjuttons gott ska jag säga. Och tänk att jag aldrig fått smaka på det förut! Härligt med nya upplevelser. Och som ett litet tips till er andra, håll er nära jägare ifall ni inte råkar ha en i huset. Det kan löna sig!

Efter kalaset skjutsade dubbelmorfar mej till mataffären och sedan hem en av gästerna. Jag var snabbt färdig med handlandet, för jag behövde endast komplettera lite det som saknades inför idag, söndagen. När jag stapplade ut med mina kassar och ställde mej att vänta. Och vet ni vad som hände då? Jo, två damer åkte sakta iväg från parkeringsplatsen, stannade, backade tillbaka, vevade ner fönsterrutan och frågade:
– Behöver du hjälp?
Oj, så förvånad jag blev, rörd och tacksam för omtanken. Jag tackade och sa att jag väntar på min man, som nog just kommer. Den där vänligheten har värmt mej ända sedan igår. Härligt att det finns kärlek och omtanke ännu kvar i världen. För det mesta tänker ju människor att det är bäst att inte blanda sig i, inte stanna utan bara rusa vidare.

Då vi sent omsider kom hem sa dubbelmorfar:
– Nu sku det va gott med en GT.
Och så fick det bli, gin och tonic, som kvällsdrink.

Jag tycker dock att dubbelmorfars kombo är konstig. Har ni hört talas om jultårta och GT förut?
Nä, inte jag heller och tydligen så var det ingen höjdare direkt, för dubbelmorfar hade kvar sin drink ännu i morse!

Nu ska jag fortsätta fnatta runt, som en galning i köket. Gräddtårtan, som dubbelmorfar beställde är fix och färdig och väntar i källaren. Nu är det dags att ta itu med maten.

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på söndagen.

Årets gråaste dag

Här i huset doftar det nybakad tårtbotten. Det höll på att gå på tok, för kakan ville inte lossna ur formen. Det är länge sedan jag har bakat just den här botten, som ska vara till gräddtårta, så jag var lite osäker. Men vad gör man inte för dubbelmorfar, trots att han ju inte är min far. Nu äntligen ska han få sin efterlängtade gräddtårta. Ja, jag vet, han är lite gammaldags. Vi andra har lämnat bort gräddtårtan för länge sen och vill gärna experimentera med andra former av tårta.

Och hur gick det då med tårtbottnen? Jodå, på med kalla handdukar och tjolahopp, så lossnade bottnen från formen. Tack till mor och mormor, som lärt mej några husmorsknep. förresten, på tal om husmor, det här huset nästan skriker efter en husmor, som skulle ta hand om alla dammråttor, spindelnät, sandkorn, obestämbara högar med tidningar och papper osv., osv. För ett tag sedan träffade jag en kvinna som nästa år har jobbat på samma arbetsplats i 40 år och som då ska gå i pension. Nyfiket frågade jag:
– Vad ska du göra då, som pensionär?
– Jag ska städa hela huset, ett rum i taget. Där har jag nog sysselsättning en lång tid.
Smart, mycket smart. Undrar om jag nånsin kommer så långt? 

Nu just får man ha lamporna på morgon, middag och kväll om man alls ska se någonting. Och får man tro Hartwalls reklam, så är det årets gråaste dag idag. Den firas för fjärde året i rad. Datumen varierar lite, för dagen firas alltid på en lördag.

Kvällens dilemma är: Ska jag välja den röda eller den blå burken? Bägge tror jag inte att jag mäktar med, för jag ska småningom iväg på ett födelsedagskalas.

Ha en riktigt skön fortsättning på lördagen!

I säng med Rålle

Igår lade jag mej faktiskt med Rålle, nämligen Rålle Älg! Honom stiftade jag bekantskap med i den här härliga boken:

Perfekt julklapp till stora som små och perfekt kvällsläsning. Tack till I, som lånade ut sitt fina exemplar åt mej. Nog en bok man måste skaffa sig, trots att det redan är proppfullt i bokskåpet! Eller kanske jag ska önska den till julklapp?

Ha en riktigt skön fredag.

Själv ska jag så småningom dra iväg till jobbet i västra grannstaden. Väntar på att chauffören ska komma hem. Han följer med idag, för han ska iväg till sitt favoritställe, Motonet, efter mera bildelar. Hoppas att de nu finns i lager, så han inte behöver bli lika sur och muttrande, som förra gången då han körde extra till Borgå. Han har tydligen aldrig hört talas om internet och att man kan söka information om var bildelarna finns. Det är ju det som är avgörande om han ska åka västerut eller österut. Tydligen var hans digistöd inte på plats!

Lilla kvällsbiten

Idag har det inte riktigt varit min dag och ändå började den jättebra i morse med undervisning i den bästa av byar. På hemvägen upptäckte jag till min förskräckelse att jag hade glömt att byta glasögon från terminalglasen, alltså de jag ska ha på mej då jag stirrar på en dataskärm, mot mina vanliga, som jag ska använda vid bilkörning med mera. De som jag alltid tar av då jag ska sticka. Jag tar alltså av dem för att se bättre.

Nå, jag kunde köra hem med fel glasögon på näsryggen ingen fara. Hemma två och en halv timme utan att överhuvudtaget göra något vettigt, bortsett då från att dricka te, äta en ostmacka och lösa korsord. Sen iväg till stan och undervisa. Bilpusslet fortsätter och det körs hit och dit, en plockas upp och en annan stiger ur. Hur som helst, äldsta sonen fick plocka upp mej från jobbet i början av kvällen. Han var chockad över hur smutsig min bil är.
– Den ser mycket värre ut än förra veckan, konstaterade dubbelmorfar. Snart kommer han att förbjuda mej att köra den kortare vägen...

Vi hämtade ut sonens paket hos ett av stadens postombud och sen besökte vi mataffären. Där hittade jag jordgubbswienerbröd, som såg riktigt goda ut. Jag tog förpackningen i min hand, kände något klibbigt och såg hur jordgubbssaften från sylten rann ner utför min rock. Fort bort med förpackningen, men klibbet satt kvar på min svarta rock och det syntes. Suck och dubbelsuck! Inte en chans i världen att jag skulle hinna tvätta rocken och få den torr till i morgon. Nej, vi har inte torktumlare, vi sparar på energi och nej, vi har inte torkskåp heller. Kunde förstås eller nåja, kunde och kunde, blåsa med en hårtork om jag hittar den som jag fick nån gång på 1980-talet. Får väl klä mej i vinterrock i morgon.

Äntligen hemma, skönt med utförd arbetsdag och att ha fått träffa så många trevliga människor. Plus också för att data-avdelningen har lovat fixa nätverksproblemen på jobbet i stan i morgon. Tjohooo!

Men så..., så hittar jag inte mina terminalglas i handväskan. Jag vänder handväskan upp och ner, men inget glasögonfodral där inte! Jag har glömt dem på jobbet! ARGH! Jag behöver glasen i morgon på jobbet i västra grannstaden, men jag orkar inte åka tillbaka in till stan. Dessutom pågår där kurs i datasalen...
– Håller du på att få burnout, frågar den äldsta bekymrat.
– Nej, men... försöker jag svara utan att riktigt veta vad jag ska ange som orsak. Största orsaken är den att jag mot min vana tog ut glasögonfodralet från handväskan. Det brukar jag vanligtvis inte göra, men för att jag glömde att byta glas tidigare på förmiddagen, så tyckte jag att det kunde vara bra att se fodralet, för att bli påmind om att byta glas. Men hej vad jag bedrog mej. Det fanns så mycket annat där på bordet, så glasögonfodralet syntes inte så bra. Djup suck!

Glömskan kan jag nog skylla på att jag idag fortfarande var starkt påverkad av gårdagens konsert. Jo, jag var alltså kulturell igen. Verkar som om jag fick blodad tand förra veckan. Igår lyssnade jag på Carita Holmström och Annika Cleo i en fin och berörande konsert, Sjung sorgen (konserten börjar ungefär 10 minuter in i videon).

För att lite gaska upp mej, så bjöd jag mej själv på en liten kvällsbit. Istället för te och skorpor fick det bli apelsin-morotsjuice och en croissant med rostbiff, sallad, gurka, tomat, paprika, saltgurka. Precis vad jag behövde! Hoppas att det här inte är förbjuden tröstmat.

Nu lite datorjobb ännu och sedan får det vara nog för idag.

Önskar er en riktigt skön fredag.

De olycksaliga enhörningssockorna

I morse var det vare sig cement eller betong på bilrutan. Nej, hela natten blåste det, så att det ven runt knutarna med ett visslande ljud. I morse vaknade jag alltså till regn och över sju plusgrader.
Sedan hade vi ett spännande logistikpussel då tre personer härifrån skulle iväg till stan, två på jobb till olika tider och en på andra ärenden, och vi hade tillgång till endast en bil.
– Det går ju bussar, säger de gröna förståsigpåarna i huvudstadsregionen. Jo, skolbussar går det ju nog här förbi om du råkar ha rätt arbetstid.

Nå jag kom iväg till jobbet och jag kom hem och det är riktigt bra, för småningom ska jag igen iväg till stan. Inget stickcafé för mej idag, har haft för stram tidtabell för att hinna med det. I morse hann jag dock sticka fem varv på den andra herrsockan. Kanske den blir färdig sen någon gång i en avlägsen framtid.

De olycksaliga enhörningssockorna blev färdiga redan förra månaden.

Modell: Enhörningssockor

Garn: Nallegarn från Novita. Det gula garnet är Sportsragg från Viking

Åtgång: 76 g

Stickor: Nr 3

Vet inte om motivet alls syns nu. Ingen har orkat pressa sockorna, trots att jag försökt övertala dubbelmorfar. Han tycker att jag kan sköta såna hushållsbestyr alldeles själv. Hrmpf!

Nu borde jag då börja på ett par nya enhörningssockor, ett par "riktiga" den här gången, alltså sådana som barnbarnet M vill ha. Ett är dock säkert, den här gången använder jag självrandande garn. Det blir för mycket fästande annars.

Ha en riktigt skön onsdag kväll!
Själv ska jag iväg och vara kulturell igen.

Förskräckligt försenad försändelse

I morse satt isen fast som betong, enligt dubbelmorfar, som såg till att jag kunde sätta mej i en isfri bil och köra iväg nästan mitt på dagen. Ikväll vid återkomsten från jobbet i västra grannstaden var vädret verkligen trist. Regn och svart våt asfalt, mörkt, blåsigt och endast någon plusgrad. Det är då man borde sitta inne och sticka och inte ränna ute på vägarna. Men vad gör jag inte för glädjen att få undervisa? Och till all tur lyckades jag lösa ett e-post synkroniseringsbekymmer. Tjohooo!

I somras kom jag på den smarta idén att jag skulle virka en sjal till bröllopet. Efter lite letande på nätet hittade jag i Knittingroom en lagom somrig virkad sjal. Så jag lämnade in en liten beställning i början av juli. Sedan väntade jag, väntade och väntade. I juli kom det meddelanden med jämna intervaller att jo, nästa vecka skulle paketet komma. Veckan kom och gick och ny e-post dök upp. Nu skulle det dröja ytterligare en vecka. Så här höll det på ända till augusti, då det sent omsider kom ett meddelande, som lade leveransen långt framåt i tiden. Jag hade faktiskt gett upp hoppet, då jag faktiskt förra veckan äntligen kunde hämta ut min försändelse...

...en förskräckligt försenad försändelse...

Och vad jag nu ska göra med den här sommarsjalen vet jag inte. Den är för tunn nu på vintern och vete fåglarna om jag alls behöver någon sjal nästa sommar.

Det här lingarnet skulle jag också ha behövt i somras. Också de projektplanerna gick i stöpet, men kanske jag hittar nån användning för det här garnet ändå. Få se...

Men särskilt glad är jag inte över den här försändelsen. Skulle jag inte vara så lat, så skulle jag ha returnerat den. Men jag orkar inte börja packa om och återvända till ombudsposten med paketpåsen. Och förresten, eftersom jag ju är en PYC, så kan jag knappast ha för mycket garn!

Hoppas att ni får en riktigt fin onsdag!

Som cement

En ljuvlig doft nådde mina näsborrar idag då jag steg ur bilen efter utförd arbetsdag. Dubbelmorfar stekte plättar. Härligt att komma hem och få mätta magen med sådan delikatess. Hur skulle jag nånsin klara mej utan den mannen?

Igår morse var det första morgonen, som vi fick skrapa is från bilrutan. Och det satt som cement! Idag har vilsna snöflingor virvlat runt och ikväll på hemvägen från jobbet i västra grannstaden var det minusgrader hela sträckan. 

Tur att dubbelmorfar igår bytte till vinterdäck på min bil. Och inte bara det, han förnyade rör och bytte ut bromsklossar och skivor till framhjulen. Hur skulle jag nånsin klara mej utan den karlen?

Just nu eldar han bastun, så vi får en skön avslutning på veckans första arbetsdag. Hur skulle jag nånsin klara mej utan honom?

Ha det gott och njut av livet.

Kulturell

Kära vänner, nu har ni fått klara er utan mina tåttrigheter (alltså dumheter eller kanske nonsens, svårt att översätta dialektala ord) i två dagars tid. Att jag inte har hunnit blogga beror helt och hållet på att jag har varit kulturell.

Det började redan i fredags, efter förmiddag fylld med jobb, tog kollegorna och undertecknad oss till stadens biograf. Där skulle vi hålla vår TYHY-dag (fritt översatt från den där finska förkortningen, så handlar det om att upprätthålla välbefinnandet i arbetsgemenskapen). Det är en tid sedan vi har haft någon sådan dag, allting har ju försvunnit i covid-19 dimmorna.  Den här gången beslöt vi oss för att understöda lokalt och samtidigt vara lite kulturella så det fick bli biografen.

Här sitter vi alla i spänd förväntan i biosalongen. Gissa vilken film vi såg på? Fotot är taget av Kai Nyyssönen, han längst till höger i främsta raden.

Innan vi bänkade oss i biosalongen så intog vi en lätt lunch på stället.

Till efterrätt serverades chokladmuffins eller blåbärsmuffins och te eller kaffe enligt eget val.

Och jadå, vi var iväg och såg på den senaste Bond-filmen. Ett bra filmval tyckte vi alla. Det är liksom mera uppbyggt innehåll i den här filmen och inte lika mycket hopklippta pang-pang-scener, som i de tidigare filmerna. Man kan ju inte öka på effekterna i det oändliga och man måste låta åskådarna hinna dra andan emellanåt. Men jodå, lugn bara lugn, biljakterna är förstås kvar och förstås stiger Bond upp hur pigg som helst efter att ha blivit halvt ihjälslagen. Hur filmen slutar tänker jag inte avslöja. Det får ni allt se själva.

En dryg timme hann jag sedan vara hemma på fredagseftermiddagen innan jag drog iväg till stan igen. Den här gången till kyrkan för att njuta av kvällskonserten Det eviga ljuset. Det var ett fint ihopsatt program och så skönt att få sitta och njuta av livemusik och sång igen.

Agricolakören har inte många sångare, men desto duktigare. Bland annat den här kören uppträdde på fredagskvällen under ledning av Merja Mäkivirta.

Igår vet ni, då var jag riktigt ordentligt kulturell, för då deltog jag i Svenska dagen - festen i stan. Faktiskt första gången, som jag bevistar en sådan fest. Där satt jag bland stadens kulturfolk och blev en erfarenhet rikare igen. Inga brandtal hölls för det svenska, men nog ett intressant föredrag om 131 år av manskörssång i staden.

Den här manskören, Fridolins Sångare har 90 år på nacken och skulle nödvändigtvis behöva få mera medlemmar. Just nu är det för få röster i varje stämma.

Victoria Lindqvist avslutade festen med en liten konsert, som hon gjorde tillsammans med Miika Hjort. Han ackompanjerade henne. Innan det var riktigt slut så sjöng vi alla unisont Modersmålets sång. Det hör liksom till. Och tänk, jag kan ännu orden utantill, så inte var allt utantill rabblande i folkskolan helt onödigt.

Knappt hade jag hunnit hem från stan och bytt om till hemmakläder, så dök minstingen upp här igår. Vi diskuterade lite fram och tillbaka och plötsligt kom vi på att vi skulle åka in till stan. Det gjorde vi, hann både umgås, äta lite och gå i mataffären. En riktigt fin helgdag alltså. Men nej, jag var inte iväg till gravarna. Det skötte dubbelmorfar om helt ensam igår på förmiddagen medan jag jobbade framför datorn. Och det ska jag fortsätta med nu ikväll, så morgondagens föreläsning/lektioner får innehåll och lite papper att dela ut.

Inget stickande alls på hela helgen. Undrar hur det ska sluta?

Önskar er alla en riktigt bra ny vecka! 

Mera grå än blå

Kära vänner, idag har det igen varit full fräs på gumman. I morse körde jag iväg till den bästa av byar och höll dagens första kurs där. Vederkvickande och energigivande, så det förslår. Trevliga människor i överflöd. Ett bra sätt att starta dagen på.

Sen fort hem tillbaka, äta risotto från igår och så igång med den bärbara datorn, på med headsetet och starta distansföreläsningen om OmaPosti. Därefter iväg till stan och hålla Digiklinik och hem när mörkret lagt sig och vägbelysningen tänts. Till all tur dock inte en sen kväll.

Dubbelmorfar stönade då han såg min bil idag:

Den är mera grå än blå. Men sån är verkligheten på våra landsvägar nu i november. Frågan är nu vem, som ska tvätta den. Inte jag väl? Nää, när skulle jag hinna, för jag ligger ju på vägarna och behöver min bil hela tiden... Ja, och om en vecka ska jag ju iväg till norra grannkommunen igen. Om jag vågar, för snart kanske det blir kontroller vid kommungränsen och inga stadsbor släpps in. Kursdeltagarna sa dock att vi inte personligen behöver vara i strid fastän de båda kommunerna krigar om pengar! 

Nu dags att klara av en punkt till på min att-göra-lista, annars får jag inte mina resekostnader betalda. Det är mycket att hålla reda på när det gäller pengar...

Du behöver int

Ingen undervisning alls idag, men fullt ös i morgon. Den blåa sockan fick jag färdig på veckomötet under förmiddagen. Det trådlösa nätet på jobbet är nu just så dåligt i övre våningen att det inte går att göra så mycket annat än just sticka medan mötet pågår. Efter mötet gick jag ner till datasalen och då kunde jag jobba på min bärbara arbetsdator, för där i datasalen fungerar det trådlösa nätverket. Tack och lov. 

Så lite hann jag allt få undanstökat innan det var dags för en sen lunch och stickcafé. Där var det som vanligt mycket skratt och många sockor på stickorna, men också tröjor och ett halsskydd.

– Du behöver int fler jultidningar, sa dubbelmorfar då han såg vad jag kom hem med från mataffären.
– Nä, nä, men just den här behöver jag absolut.

Dubbelmorfar är inte alls övertygad om att jag faktiskt behöver just den här tidningen. Han tycker att jag bra skulle klara mej med äldre mönstertidningar med jul som tema. Och kanske har han rätt, men absolut inte i det här fallet.

För se här, nu vet jag vad jag skall göra av det där "omöjliga" moppgarnet! En makramékrans! Vete fåglarna om jag alls kan knyta de där knutarna, men då får jag utveckla något eget. Och det finns ju så mycket moppgarn kvar att det borde räcka till julklapp åt alla nära och kära. Akta er! Eller nåja, ni kan nog andas ut. Det är bra om jag ens hinner med en krans. Julafton är här snabbare än kvickt!

 

Sen skulle jag ju förstås kunna återuppta det där med att göra garnbollar...

Förutom den där vita kransen, så föll jag pladask för de här "virkade" julkorten. Vilken fiffig idé. Här kan man göra sig av med alla små garnstumpar. Tjohoo!

Nu dags för korrekturläsning av vårens kurstexter, sedan lite stickning och därefter raka vägen i säng! Klockflyttandet påverkar mej fortfarande negativt. Skulle vara skönt att slippa det där med sommartid och vintertid.

Utnyttjade chauffören

Igår eftermiddag körde dubbelmorfar till västra grannstaden. Han passade på att uträtta ärenden medan jag jobbade. På ditvägen utnyttjade jag lyxen att ha chaufför och stickade resåren till den blå-grå herrsockan.

Tyvärr hann jag inte långt. Det går fort att susa till den västra grannstaden. Bra på det sättet att det inte blir överlånga arbetsresor.

Idag utnyttjade chauffören mej!

Jag fick åka iväg tidigare till västra grannstaden, för jag var iväg till Motonet, som nu hade fått reservdelar, som inte fanns där igår. Eftersom det är min bil, som ska fixas, så knorrade jag inte ens så mycket utan lydde snällt. Nu när jag kom hem i kväll visade det sig att flera delar ännu är borta, så det lär bli ännu flera resor västerut.

Redan julafton?

Igår blev ni utan blogginlägg och det beror på att jag igen satt hela långa dagen framför datorn och jobbade på. Nu fick jag bort hela tre saker från min att-göra-lista. Lika många återstår att försöka klara av ännu den här veckan. Kursförberedelserna är färdiga för hela veckan, så nu är det bara att tuta och köra! Skönt.

Idag har jag jobbat både i stan och i västra grannstaden. Fullt ös. På håltimmarna var jag hemma och värmde mat åt mej från gårdagens rester och hann sticka lite. Och stickandet gör ju att man orkar lite bättre. Stickningen är ju rena rama hälsokosten.

Av världens snällaste, raraste, trevligaste och goaste kollega fick jag en härlig gåva idag:

Ett helt ljuvligt garnkort med härliga färger. Översatt lyder texten ungefär så här: "Du ger mitt liv färger".

Och två påsar Rollo! Mums filibabba! Stort TACK till fina kollegan och tack till hennes man, som såg till att jag fick Rollopåsarna. Han vet minsann vad en kvinna behöver!

Nu lite stickning och sedan i säng. Kroppen har inte hunnit vänja sig vid den nya tiden ännu, vintertiden som trädde i kraft igår.