Inte flyga högre än vingarna bär

Så där, nu är kvällsteet urdrucket och sängen kallar, men kanske inte riktigt än. Kvällarna går så fort och jag hinner liksom aldrig med allt jag skulle vilja göra innan det är natt.

I morse hade vi lite olika åsikter om en låt.
– Jo, jag vet nog, jag har spelat den på gitarr alldeles nyss. Vänta, jag tar fram noterna så får du se, envisades bisin min i morse.
– Ha, svarade jag triumferande, öppnade Youtube på min telefon och spelade upp Africa med Toto för bisin min. Stackaren, nu blev han igen tillplattad av dagens teknik och mitt någorlunda goda minne. Låten var ingalunda den han sade. Haaa!

Dessvärre kan jag inte skryta med mitt minne idag, för jag glömde telefonkabeln hemma och vi som skulle plugga telefonen i datorn på dagens kurs. Det märks att jag är i pensionsåldern! Jag fick be allra ödmjukast om ursäkt och trösta kursdeltagarna med att vi tar det nästa torsdag istället. Håhåjaaa, så går det när man har en vecka sportlov och totalt kopplar bort allt som har med kurser och datorer att göra!

Bra saker idag:

• Fick meddelande från Uleåborg att mina föreläsningar får hållas, för där finns nu fem deltagare. Fick också reda på att man kan anmäla sig ända fram till sista föreläsningen 29 april.
  Fint att få beskedet redan nu, så har jag inga frågetecken i kalendern.
  
  
• Har haft glädjen att få undervisa i den bästa av byar i norra grannkommunen. Jag klarade av lite knepigheter och kunde till och med hjälpa per telefon!
  
  
  
• Bisin min behövde till all tur inte klättra upp i den där korgen med motorsågen i högsta hugg. Det fick yrkesmännen sköta då den stora granen togs ner på gårdsplanen i grannbyn. Den var rutten inuti, så det var på tiden.
  Bisin min har redan stått på ett tak och skottat ner snö och det räcker mer än väl, för man ska inte flyga högre än vingarna bär.
  Fotot är taget av nästyngsta sonen.
  
  
• Äldsta sonen skötte veckohandlandet idag på eftermiddagen. Skönt, för jag har rätt fullt program i morgon.
  
  
• Har klarat av veckans längsta och sista arbetsdag! Tjohoo!

Önskar er en riktigt trevlig fredag.

Givmilda och hjälpsamma

Idag på förmiddagen upptäckte jag att mina vita capribyxor, inköpta i juni 2018, var försvunna från sovrummet. Jag hade tagit fram dem, för att kolla om jag kunde använda dem ytterligare en sommar. Men nu, nu var de spårlöst försvunna. Höll jag på att bli dement? Jag kanske inte alls hade tagit fram dem? Tänk om jag kom ihåg fel? Men nej, så råddig är jag inte ännu att jag glömmer vad jag gjorde igår. Byxorna fanns inte längre i garderoben heller.

Jag tog mej ner till tvättrummet i källaren och fick syn på mina vita byxor på torkställningen. Jag fick också syn på lite annat mera oönskat.
Ve och fasa, bisin min hade tvättat mina vita byxor tillsammans med en röd filt och en av mina hemsydda trikåklänningar, också den röd!😱

Och jag som varit så nöjd över att de där byxorna kan jag ännu ha en säsong. Suck! Jo, visst är det fint att ha en bisi som klarar av att tvätta kläder, men... ja, lite färgsinne skulle inte alls vara illa.
Med hjärtat i halsgropen gav jag byxorna ett klorinbad medan jag muttrade saker om karlar, ett muttrande som det är bäst att inte skriva ut här.

Under över alla under, jag lyckades rädda byxorna! Vilken tur att jag inte började gorma på bisin min utan jag räknade lugnt till tio innan jag tog itu med den rosa katastrofen!

Bra saker idag:

• Utnyttjade sovmorgonen och steg upp först när klockan närmade sig halvtio!
  
  
• Onsdag betyder stickcafé och veckans höjdpunkt! Där fick jag igen träffa alla givmilda och hjälpsamma stickdamer.
  
  
• Fick hjälp och goda råd, så att nu borde jag komma vidare där jag stagnerat i min sockstickning! Tack för det.
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
• H som vi inte har träffat på länge dök upp med en hel kasse full av garn, som hon undrade om någon ville ha. Ingen sa något, så jag tog hastigt hand om de här nystanen. Och ni ser, lila med paljetter, alltså Säde, kan förvandlas till en sjal. Men jag måste vara lite försiktig eftersom det här garnet inte finns till salu längre.
  Resten av garnen passar både till sockor, vantar och halsdukar. Behöver jag mera garn? Nå, förstås inte, men... ja, jag tog ju verkligen inte alla nystan, utan endast dem jag vet att jag får användning för!
  Stort tack till H.
  
  
  
• Av U fick jag ett badlakan, som passar perfekt åt Lillan. Tack för det.
  
  
  
• C delade ut tvålar åt oss alla. Verkligen snällt. Tack för det.
  
  
• B bjöd både på te, skinkpaj och äppeltårta samt skjuts till och från stan. Tack!
  Som ni märker, stickerskor eller ska vi säga stickare är givmilda och hjälpsamma. Så tacksam och glad att jag får vara med i detta sammanhang.

Tänk, imorgon är det ännu februari. Vi har fått en extra dag! Vad ska ni göra med er?

Dags att ge upp?

Vet ni, mitt stickande blir till ingenting! Ikväll frågade min hantverkskollega i västra grannstaden om någonting alls blir färdigt. Det gjorde hon när jag visade mina två sockprojekt, som jag hade med till jobbet. Och nej, det blir det ju inte då jag ger mej i kast med omöjliga projekt, alltså för mej omöjliga.

Idag på förmiddagen hade jag lite tid för stickning och satte mej ner i stickfåtöljen. Knappt två varv hann jag sticka då jag upptäckte att här är nånting galet. Och mycket riktigt, två tappade maskor! Ve och fasa! Snyft, snörvel.

Jag fick sticka bakåt, den aviga maskan klarade jag av att plocka upp. Det var inga problem, men jag vet inte vad jag ska göra med den där maskan som hör till flätan. Är den månne på rätt ställe nu? Och ska den vridas på något sätt? Borde jag sticka bakåt ytterligare ett varv? Kanske är det så att jag ska ge upp och inte sticka flätor, för senast i söndags svor jag ju över den här sockstickningen!

Ikväll bjuder jag på nostalgisk musik med lite prat däremellan.

Bra saker idag:

• Steg upp lite över sju, trots att jag hade sovmorgon!
  
  
• Skönt att ha lite mera tid innan jag skulle iväg till jobbet.
  
  
• Fick parkeringsplats relativt nära jobbet.
  
  
• Har klarat av veckans andra arbetsdag! Tjohooo!

Önskar er en riktigt fin onsdag.

Igång igen

Så där, nu är jag igång igen och tillbaka i vardagstrallen. Sportlovet är över och jag är ute på vägarna och far omkring. I morse startade jag i dis och regn, för att ta mej ända hit...

... till biblioteket i Söderkulla. Där började jag min arbetsdag med att ge goda råd om smarttelefonen, e-post osv. osv. Alltför många hade inte vågat bege sig ut i regnvädret, så digirådgivningen var inte överbefolkad precis.

Igår kväll dog George Riedel, så nu får ni lyssna på Idas sommarvisa.

Bra saker idag:

• Klarade av första arbetsdagen efter sportlovet!
  
  
  
• Hann äta lunch ute. Idag blev det lövbiff på Ripakka i västra grannstaden. 
  Om inte om i vägen vore, skulle jag ha intagit lunchen i Söderkulla, MEN gårdsplanen hos Veljekset var enbart is, så jag vågade mej inte ut ur bilen.
  
  
• Hittade en parkeringsplats utanför jobbet i västra grannstaden. Det känns alltid som en lottovinst ska jag säga.
  
  
  
• Hann sticka lite på håltimmarna på min "trasselsocka" Snart är jag nog färdig med skaftet, eller vad tror ni?
  
  
• När jag kom hem på kvällen strax före halvåtta, hade äldsta sonen middagen, risotto, färdig. Rena rama lyxen!

Önskar er en skön tisdag.

Överraskningslådor

– Ska jag fara ut och sanda nu, frågade bisin min i morse.
– Öh, svarade jag alldeles villrådig. Karlars logik är inte alltid så enkel att förstå. Jag skulle ju inte iväg nånstans alls, så varför skulle det behövas sandas nu just?
– Varför det, dristade jag mej att fråga efter att ha harklat mej ordentligt, för att få bort alla morgonskator från halsen.
– Ja, ifall Lottobilen kommer!
– Nä, nu e du int riktigt klok. Int kommer det nån Lottobil hit int.
– Joo, du kan ha vunnit 9 miljoner. Det står här i text-TV att det var en fullträff på Lotto igår.
– Men int kommer dom ut på söndan och då skulle dom nog ha ringt först. Dessutom kan det ju vara ett helt gäng, som har spelat tillsammans och vunnit.

Jag iddes inte ens börja fantisera om de där miljonerna. Och jag vågade inte påpeka en liten, liten detalj för bisin min, ni vet, man måste ju lotta också för att kunna vinna, eller hur? Och lotta ids jag inte för sannolikheten att vinna är försvinnande liten. Det kan vilken matematiker som helst berätta för vem som helst. Oddsen är helt enkelt inte på spelarnas sida. Nog för att sannolikheten kan vara svår att förstå sig på alla gånger.

På eftermiddagen när jag var ensam hemma med katterna ringde telefonen:
– Hej, stör jag? Vad gör du, frågade bisin mins lillasyster.
– Jag svär över en sockstickning med flätor, svarade jag helt ärligt.
Jag var arg, för jag tappade maskor och jag lade tre maskor bakom när jag egentligen skulle ha en maska framför stickningen. Och det var ingen skillnad om jag använde en hjälpsticka till de där maskorna eller inte. Jag kom till samma slutsats, som min svägerska, flätstickning är inget för mej. Jag hade låtit mig lockas och luras av bilden på den där vackra sockan. Få se nu om jag envist ska traggla på eller låta det den där sockan förvandlas till en UFO.

Igår hade Mats namnsdag, så då ska väl Mats Rådberg få sjunga för oss i kväll. Och vet ni vad? Jo, han har uppträtt i Liljendal och gissa vem som fick intervjua honom backstage?

Bra saker idag:

•  Vaknade 07:07 och steg genast upp! 
  
  
• Äldsta sonen var iväg till sin kusin. På hemvägen veckohandlade han, tankade min bil och...
  
  
  
  
  
  
• ... tog ut mina överraskningslådor från Naurava lankakerä!
  
  
• Fick iväg kolumnen i god tid till torsdagens tidning. Skönt!
  
  
• Fyllde diskmaskinen, som äldsta sonen tömt. I kväll startade jag den på riktigt. I går kväll glömde jag nämligen att öppna vattenkranen, för jag hade så bråttom till datorn när Mello skulle börja.
  
  
• Arbetsväskan är färdigt packad. Sex arbetsfyllda veckor är det ännu kvar av vårterminen för min del. Hoppas att jag klarar av dem.

Önskar er en riktigt bra ny vecka!

Tagit farväl

Idag har vi tagit farväl av min äldsta svägerska.
Jag hade precis, som mina två yngsta söner tänkt att jag inte ska börja gråta. Döden var väntad och en befrielse och det är redan över en månad sedan hon gick bort. Gråten borde vara undanstökad då, ja, så tänkte vi alltså.

Men hej, vad vi bedrog oss. Genast när kantorn började spela Håll mitt hjärta, åkte näsdukarna fram. Och när man en gång börjar är det svårt att hejda tårflödet.

Prästen var en vikarie och ny för oss alla. Hon kände förstås ingen av oss och inte den döda heller. Då blir det svårt att hålla ett riktigt personligt tal som tröst. Men prästen var vänlig och trevlig och det var egentligen rätt mycket skratt under minnesstunden. De är ju de lyckliga minnena man ska ta vara på.

Endast de närmaste deltog, så det var en liten och innerlig begravning. Och nu har vi kommit till den åldern att det nästan enbart är vid begravningar, som släkten träffas.

Inte mycket kvar på kaffebordet. Rätt enkelt nuförtiden med smörgåstårtor och gräddtårta samt lite kex. Tänk förr i världen på den obligatoriska bullakransen, torrkakor, småbröd, fat fyllda med smörgåsar och gräddtårta. För att nu inte tala om matservering och hela ungdomsföreningslokalen full av begravningsgäster! 

Jag har präntat i mina söner att jag inte ska ha nån begravning, nä, dom får ordna en glädjefest istället. Jag kan dessvärre inte övervaka att de lyder min önskan. Ja, så de kanske ändå gör som de vill.

Avslutningssången, som kantorn spelade i kapellet var Abbas I Have A Dream, så nu kommer jag härefter att förknippa den med begravning och död...

Eftersom jag är lite låg idag, så orkar jag inte hitta på bra saker även om det förstås finns solglimtar i vårt grådisiga regnväder.

Ta hand om er och njut av söndagen!

Extraordinärt erbjudande

Kära vänner, nu kan jag presentera ett extraordinärt erbjudande för er. Det handlar om gratis digiföreläsningar nu under våren med start måndag 11.3 klockan 10. Föreläsningarna pågår en timme och det enda du behöver göra för att delta är att klicka på länken som kommer till dig via e-post efter att du har anmält dig. Mera info hittar du här: Digiföreläsningar vårterminen 2024.
Du kan delta via din smarttelefon, surfplatta eller dator. Fritt fram alltså och hjärtligt välkommen!

Ett litet tyrckfel finns där i programmet 8.4 föreläser jag om Cookies, ni vet de där små kakorna, som nuförtiden dyker upp överallt på webben. I programmet står det 84.4, men så många dagar har nog inte april.

Ikväll är jag lite melankolisk, så ni får lyssna på Marianne Faithfull. 

Bra saker idag:

• Sov ända till lite över nio.
  
  
• Yngsta sönerna tittade in här mitt på dagen.
  
  
• Äldsta sonen fixade middagen och tömde diskmaskinen.
  
  
• Har hunnit sticka lite.
  
  
• Avslutade veckan med bastubad. Så skönt, så skönt!

Hoppas att ni får en fin lördag.

Utifall att

Kvällsteet är urdrucket och gurksmörgåsen uppäten. Jag har roat mej med att besöka London utan att ens lyfta på baken! Och jag är verkligt glad att jag inte behöver trängas med en massa turister. Stackars soldater och hästar!

Jag har också roat mej med att försöka baka på tyska. Men jag är inte riktigt övertygad. Om jag har ont om tid så gör jag en rulltårta, för det går mycket, mycket snabbare!

Ett mindre under har förresten hänt hos oss, nån fyllde på den tomma tvålflaskan igår!!! Vanligtvis är det jag som måste göra det om jag vill ha rena händer. Men nu, nu hade nån, kanske hustomten, skött om den lilla detaljen.
Andra mystiska saker har också hänt, i min arbetstelefon har jag fått ett sms från Länsförsäkringar i vårt västra grannland. I meddelandet stod det att jag nu hade blivit beviljad mina försäkringar. Tack bara, men jag har inte beställt några. Riktigt vad det här handlar om är svårt att veta, för det går inte att ta kontakt med dem via det där sms:et och de frågar ju inte heller efter mina kontonummer, så det verkar inte vara lurendrejeri. Troligtvis har nånting i den AI styrda processen gått fel nånstans. Automatiken är farlig. Hoppas att den människa det är fråga om får ett meddelande om sina försäkringar.

Bra saker idag:

• Vaknade vid niotiden och tänkte först vända på mej och somna om, men det var så ljust ute att jag insåg att det nog var bäst att kravla sig ur sängen.
  Tänk, jag sov som en stock hela natten! Det berodde nog på att jag trallade Do Wah Diddy Diddy när jag lade mej!
  
  
• Mitt på dagen var jag iväg till stan och nu har jag kortare hår än bisin min!
  
  
• Jag besökte en för mej ny frissa, Indryan. Riktigt trevligt ställe och vänlig och sakkunnig service. Tänk att jag inte har lagt märke till den frissan mitt i stan, tidigare.
  
  
  
• På hemvägen besökte jag mataffären. Och då köpte jag den här förpackningen med rengöringsdukar utifall att jag skulle drabbas av stor städiver. Knappast gör jag nu det, alltså drabbas av sådan iver. Men de här var minus 50 %, så det var ju rena rama fyndet!
  
  
  
• Nå, man lever ju inte enbart på rengöringsdukar, så jag var tvungen att köpa fastlagsbullar med spännande innehåll, citrus- och passionsfrukt. Mums!

Önskar er en riktigt fin fredag!

Stolen är tom!

Som katten runt het gröt har jag idag vandrat fram och tillbaka mellan köket och datarummet. När jag började tycka att disk och dammtorkning är intressantare än att sätta sig framför datorn, insåg jag med tydlig smärtsamhet att nu, nu har jag drabbats av skrivkramp! Ve och fasa! Att tappa sticklusten är illa nog, men skrivkramp, kan det bli värre?

När jag satt här på förmiddagen och kämpade med textraderna, hörde jag plötsligt en bildörr slå igen. Tjohoo, nu kommer yngsta sonen och räddar mej bort från datorn och textproducerandet. Men, vänta nu, det är onsdag och då är han ju i kontoret i Vanda.

När det knackade på dörren skickade jag äldsta sonen för att öppna. En dam stod där och ville intervjua honom eller nån annan, som fanns i huset. Schhhh, jag satt riktigt stilla och vågade inte röra minsta lilla tangent.
Damen sa att hon kommer från Taloustutkimus och hon ville veta hur riskfyllt det är att bo här. Öööh, förstås är det jätteriskfyllt varje gång du ska köra ut från gårdsplanen. Det kan komma de där fartdårarna från vilket håll, som helst och köra över en! Ja, nu just är det redan riskfyllt att stiga ut genom dörren på grund av den förrädiska isen. Och riskfyllt är det att bo så nära vägen att sådana där damer kommer och knackar på!
Nå, äldsta sonen var artig och förklarade att han inte riktigt har tid nu och då droppade damen motvilligt av,
Och jag var glad, som inte behövde befatta mej med alla de där riskerna.

Idag har Alf namnsdag och då kan ju Robertsson få sjunga lite, inte sant? Låten han sjunger här är en cover på Kenny Rogers' Lucille.

Bra saker idag:

• Vaknade redan halvåtta och steg upp full av energi!
  
  
• Började helt tufft med min skrivuppgift, men sen...
  
  
  
• ... ja plötsligt började jag sortera papper! Bra det också för nu är stolen tom! Och bisin min är helnöjd.
  
  
  
• Men, schhhh, säg inget åt bisin min, att det finns en liten pappershög kvar på matbordet! Han kan få fel uppfattning.
  
  
• Lyckades få en sak utredd per e-post. Allting är i sin ordning. Skönt.
  
  
• Tack vare gårdagens makaronilåda, som räckte till och blev över, har jag inte behövt laga mat idag!
  
  
• Jag fick iväg text och foton nu på kvällen. Tjohoo!

Och nu, nu är det dags för kvällste och sedan det jag har längtat efter hela dagen, sockstickning!

Hoppas att ni alla får en bra torsdag!

På fel dag

 – Vart ska du ta vägen, frågade bisin min idag mitt på dagen, då han kom hem från grannbyn på lunch och såg mej stadsklädd.
– Till stickcaféet.
– Men det är ju tisdag idag, protesterade han.
Under en halv sekunds tvekan funderade jag om jag skulle förklara varför det inte var stickcafé i morgon, onsdag. Men jag insåg att det skulle ha blivit alldeles för invecklat för honom och att det inte skulle ha lett någonvart. Jag nöjde mej med att lugnt konstatera:
– Omväxling förnöjer.

Idag fyller Buffy Sainte-Marie 83 år. I min ungdom lyssnade jag rätt mycket på henne. Jag kom dock inte ihåg att hon har varit med och skrivit Up Where We Belong. 

Bra saker idag:

• Var uppe redan klockan åtta och det är ju bra enligt alla sömnexperter. De säger ju att man ska satsa på regelbundna vanor, alltså lägga sig samma tid och stiga upp samma tid.
  
  
• Telefonsamtalet jag väntade på kom i morse. Så glad att människan höll vad hon lovade, för det betyder att jag också kan hålla vad jag lovat!
  
  
• Stickväninnan B gav mej skjuts både till och från stan. Tack för det.
  
  
  
• Före stickcaféet var vi inne i guldsmedsaffären. Och ni skulle bara veta vilken otrolig tur jag hade. För det första så säljer inte den affären Kalevala smycken längre och för det andra så finns inte Naisen ääni örhängena i rosa längre kvar! Det var Rosa bandet smycke 2017 och fanns endast i begränsad upplaga. Hängsmycket har jag, för det köpte jag i tiderna med ett presentkort. Men då hade jag inte råd med örhängena, så de fick bli. Men nu då jag hade fått både presentkort och pengar i pensionsgåva, så tänkte jag slå till. Men, som sagt de borde inte ha funnits längre, de där örhängena med rosa sten. Det är ju ändå 7 år sedan! Men de fanns! Jag blev så råddig av glädje att jag höll på att inte betala den överstigande delen från att presentkortets summa dragits av! För mej, som inte använder så många andra smycken än just örhängen var detta helt fantastiskt. Vad jag skulle ha gjort med presentkortet annars vet jag inte. Så tacksam och glad för det här.
  Och jo, om smycket Naisen ääni verkar bekant, så det var just den broschen kronprinsessan Victoria bar på kavajuppslaget när hon besökte vår lilla stad.
  
  
  
• Härligt att umgås och sticka på caféet. Absolut veckans höjdpunkt. Och se så vackert vårligt garn stickväninnan B har. Måste medge att jag är lite avundsjuk!
  
  
  
• När jag kom hem hade äldsta sonen lagat makaronilåda och den tog han precis ur ugnen när jag klev in genom dörren! Tala om att vara hemma i rätt tid.
  
  
  
• Till efterrätt åt vi runebergstårtor, som jag hade med mej hem från caféet.

Önskar er alla en riktigt fin onsdag!

Sportlovet är igångsparkat

Måndag kväll och första sportlovsdagen är snart ett minne blott. Tiden går ju så fort när man har roligt. Förstås kan det inte vara roligt jämt och ständigt, men skönt har det varit att ha en ledig måndag. När jag bläddrade i min arbetskalender, alltså inte i min nya fina, såg jag att alla måndagar är heltidsbokade fram till påskmåndagen. Två av bokningarna är osäkra, för det gäller att få ihop tillräckligt många kursdeltagare och det kanske inte lyckas. De måndagarna har jag enbart kvällsjobb. Kan vara bra med lite sovmorgnar.

För tillfället har jag nollkoll på om det har utlysts flera strejker här i vårt avlånga land. I väntan på besked låter jag Ronny Eriksson roa mej.

Bra saker:

• Var uppe redan åtta i morse. Inte läge att sova bort lediga dagar.
  
  
  
• Det första jag gjorde efter frukosten var att leta efter Nalle sockgarn och så lade jag upp ett nytt sockbörjan. Inte klokt, inte alls klokt, men... ja, jag vill göra ett par enfärgade tunnare sockor med flätor. Jag gillar den här färgen och har så många nystan att jag kanske borde ha använt dem till något annat större projekt än ett par sockor. Men jag orkade inte börja gräva i alla plastlådor och jag ville inte ha mörka färger, så det fick nu bli så här.
  
  
  
• Kolla, jag fick godis som tack för lördagens smörgåstårtor. Bisin min vill att jag genast öppnar godiset, så han får snaska. Men, icke sa Nicke. Jag har tutat i bisin min att det här ska sparas till påsken! Dessvärre tror jag inte att han kan hålla sig.
  
  
• Fick besked att onsdagens jobb är avbokat på grund av omöjlig situation på gårdsplanen. Vi kan inte ta risken att nån halkar omkull på isen.
  Synd att inte kunna träffas, men nu får jag en ledig dag istället och den kan behövas för annat jobb!
  
  
• På väg till stan ringde faktiskt den forskaren från museet, men jag kunde inte göra intervjun där och då, så hon ringer på nytt i morgon på förmiddagen. Så tacksam för att hon ringde.
  
  
  
  
  
  
  
  
  
• Har tillbringat en ljuvlig eftermiddag på Fylla i stan tillsammans med min goda väninna. Vi tog en tre rätters och gott var det. Varmrätten rymdes knappt på tallriken. Vi fick bra service, för vi fick auraostsås till schnitzeln fastän det inte stod så i menyn. Och vi fick glass till efterrätt fastän inte det heller fanns med på dessertlistan. Det kallar jag kundvänlig service.
  Menyn var förnyad sen sist jag var där. Det var trevligt att se sportlovsfirande familjer med mormor/farmor äta där. Härligt att det finns en sån här plats i stan. För väninnans del var det första gången hon besökte stället, men inte den sista.
  
  
  
• Hon gav mej en jättefin vändagsgåva. Stort TACK för den!
  
  
  
• På hemvägen var vi ett snabbt varv till mataffären och vi kom hem med varsin tidning. Här finns ett intressant sockmönster och recept på en tjinuski (kola) cheesecake. Den här tidningen är gratis om man har det gröna S-kortet!
  Tjinuski var det också i fastlagsbullarna jag köpte. Mums!

Det var här jag fastnade i gårdagens papperssorterande. Ska jag slänga "boken" eller spara den? Måste nog sova ytterligare en natt på den saken!

Nu ska jag ännu roa mej lite med Ronny innan jag kryper ner mellan lakanen.

Hoppas att ni alla får en fin tisdag.

Ännu en stol

Åh, kära nån, igår kväll klantade jag mej riktigt ordentligt. Bisin min var purken ännu i morse! Jag satt alltså i datarummet med headsetet på huvudet och tittade på Melodifestivalens tredje deltävling. Bisin min satt i andra änden av huset, i vardagsrummet, i sin älskade gungstol och tittade på snooker. Plötsligt dyker han upp här i dörröppningen till datarummet och ryter att det ska va tyst och så smäller han fast dörren. Jag fattar inte ett smack, annat än att Cazzi Opeia hade gått till final. När jag tog av mej headsetet, så hörde jag fortfarande musik. Konstigt!

Jag hade glömt att koppla ur högtalarna!!!! Jösses, hör ni, ännu i morse fick jag höra om hur det skreks härifrån datarummet, så att bisin min inte hörde ett skvatt nere i vardagsrummet. Det tror jag nu på så mycket jag vill, men för husfridens skull bad jag ödmjukt om ursäkt. Nån måste ju visa sig vuxen, eller hur? När jag försökte förklara hur detta hemska hade kunnat uppstå, ja, det att han alltså hade hört brottstycken av Melodifestivalens deltävling nummer tre, så brydde han sig inte det minsta om att höra på. I ärlighetens namn hade jag god lust att idag spela lite rock på högsta volym då han såg på VM i skidskytte! Och då är det inte ens hårdrock! Men, som sagt, bäst att agera vuxet. 😄

Bra saker idag:

• Vaknade lite före sju, men helgade vilodagen och kröp tillbaka ner mellan lakanen efter att ha tassat runt ett litet varv i huset. Steg upp först lite över nio!
  
  
• Klarade av Storkrysset i tidningen Bra Korsord nr 3 2024.
  
  
  
• Efter frukosten tog jag fram stickningen, för jag har inte stickat en endaste en maska sen i onsdags! Men så tåttrig var jag att jag trodde jag hade stickat fel, så jag stickade bakåt två varv av bara farten. Vid närmare granskning insåg jag att allting var i sin ordning och rätt stickat! Nåja, på det här sättet tar ju inte garnet slut i första hand.
  
  
  
• Igår lyckades jag ockupera ännu en stol då jag hastigt och lustigt tömde plastlådan på kurspapper och andra papper. Ni börjar kanske förstå varför bisin min var irriterad på mej? 
  Men alltså, jag trodde att gårdagens fisktårta skulle kunna fraktas i den där plastlådan. Jag ville inte all dill skulle flyga all världens väg från tårtan. Vi hade nämligen riktigt ordentligt busväder här igår på eftermiddagen då vi skulle iväg till grannbyn med tårtorna.
  Men plastlådan var för liten för skärbrädet fisktårtan fanns på. Idag har jag gömt plastlådan i hobbyrummet snabbt, snabbt innan bisin min får för sig att det är hans låda och att han kan ta den! Nej, nej, hit ska jag placera mina speciella garner, så det så!
  Och jodå, jag har sorterat högen idag, kvar på stolen finns nu endast de där "knepiga" pappren, som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med ännu. Men kanske det klarnar när jag har sovit på saken?
  
  
• Äldsta sonen fixade söndagsmaten idag, ris och höna.
  
  
• Jag tog snällt hand om disken!

Vet ni vad jag tror att jag ska göra efter kvällsteet? Jo, lägga upp en ny sockstickning om jag hittar det där Nallegarnet jag funderar på. Ja, och om jag orkar. Kanske jag bara sätter mej ner och ser på snookern i TV istället.

Hoppas att ni alla får en riktigt fin måndag! 

Vet inte riktigt...

... vad jag ska lägga för rubrik på det här inlägget. Funderade på att sätta rubriken Galenpanna, men det passar inte riktigt längre idag. Igår skulle det ha fungerat bra. Nog för att jag är en galenpanna också idag, men inte lika mycket som igår.

Men låt mej börja med att be tusen gånger om ursäkt, för att jag inte orkade skriva ett inlägg igår. Jag stupade i säng redan klockan 22.30 efter en lång och intensiv dag.

Igår i vargtimmen slog min galenskap till riktigt ordentligt. Jag började fundera på Lovisadropparna och koftmönstret, som kom ut på vändagen, alltså i onsdags. Jag tänkte att nääe, jag ska inte sticka en sån kofta, för jag känner mej inte som en stadsbo. Hur jag än försöker, så är och förblir jag en lanttis. När jag lät mina morgontrötta tankar vandra vidare kom jag ihåg att jag hade stickat Lovisasockorna. Men vart hade de tagit vägen? Hade nån fått dem? Plötsligt mindes jag, ajjo, dagens födelsedagsjubilar fick ju dem till julklapp, så nä, nä, han ska inte få nya sockor några månader senare. Det skulle just se ut det! Nu kan jag ta det ytterst lugnt med mitt pågående sockprojekt. Efter det konstaterandet vände jag på mej och sov lugnt vidare.

Igår medan jag stökade på sjöng jag om 100%, så bisin min, den stackaren fick skavsår i öronen!

Bra saker igår och idag:

• Bjöd äldsta sonen på lunch i en av stadens pizzerior igår.
  
  
• Han hjälpte mej att handla och det var allt bra det, för jag kom ut med hela tre kassar med matvaror!
  
  
  
  
  
  
• Och han tog ut min nordiska sockbox från postpaketautomaten. Minns ni den där damen, som inte skulle ha flera sockboxar? Nå, vad har den här galenpannan gjort? Jo, hon fick ett oemotståndligt erbjudande och nu kommer det sockboxar igen! 🙈
  Här finns nu en chans att bekanta sig med det nya Violagarnet, men tillsvidare får nog det bero.
  
  
  
• Galenpannan Inge köpte också ett Påskmagasin, fastän hon inte alls behöver tidningen. Jag hade precis bläddrat i en påskpysseltidning från år 2009, som jag fyndat på loppis...
  Men jo, förstås roligt att bläddra i tidningen.
  
  
  
• Igår tillbringade jag hela kvällen i köket. Här är jag rejält utanför mitt bekvämlighetsområde, för det här ska bli en fisktårta.
  
  
  
• Nu har jag för övrigt lärt mej att göra tårtan i en ugnsform och sedan vända den upp och ner på ett skärbräde. Snygga och raka kanter istället för bröd, som åker hit och dit.
  
  
• Och jag har också lärt mej att jag istället för att vippa omkring med blötläggningsvätskan hit och dit på brödlagren med en sked, så kan jag lugnt använda bullapenseln, ni vet den där som man penslar ägg eller mjölk eller vatten med då man bakar.
  
  
  
• I morse var jag tidigt ur sängen och simsalabim, så var skinktårtan dekorerad. Här har jag använt mej av minimalistisk dekoration.
  
  
  
• Men på min första fisktårta någonsin, tog jag minsann ut svängarna ordentligt!
  
  
  
• Till lunch åt jag goda "restsmörgåsar" med räkor, citronmajonnäs och dill. Jag hann inte med vare sig kokt ägg, gurka eller citronskiva! Men riktigt gott ändå.
  
  
• Firade den nästyngstas 35-årsdag i grannbyn med hela tre tårtor. Gräddtårtan hade han gjort själv!
  Härligt att se kusinerna leka med varandra! Lillan fick sina sockor i paket. Det är ju orättvist om endast pappa får paket, inte sant?
  
  
• Fick beröm för min fisktårta av en som inte äter annat än just fisk- eller vegetariska smörgåstårtor. Hon gillade den fräscha citronsmaken. Den kom sig av att jag blandade citronsaft i fiskbuljongen, som jag använde för blötläggningen.
  
  
  
• Lyxigt kvällste med en bit skinktårta, som jag nästan dränkte i persilja!
  

Nu börjar snart mello, så jag ska ta fram cashewnötterna och en lonkero och hoppas att det är bra musik, så jag kan pusta ut och njuta efter hantverket i köket!

Ha det riktigt bra och rör er försiktigt. Det är falskt och förrädiskt där ute.

Vardagstrassel

Ikväll bjuder jag på lite verklighetsbilder ur vardagslivet, helt oförskönade.

Så här trassligt ser det ut på mitt databord då min dator är frånkopplad och ute på jobb i norra grannkommunen.

Med datorn på plats ikväll minskade inte trasslet, snarare tvärtom!

Och det värsta är att det är inte enbart datasladdar som trasslar, nej, det gör min nuvarande stickning också. Att hålla reda på tre olika garnnystan är inte lätt. Visst är det roligt att sticka, men det finns gränser för allt.

Och vet ni vad? Jo, jag har lyckats boka in program varje dag under sportlovet, förutom på fredagen! Skickligt, inte sant? På onsdagen ska jag till och med jobba! Och vet ni vad det innebär att ha programpunkter i kalendern? Nå, jo förstås att jag inte hinner städa! Gissa vem, som kommer att bli glad? Jo, jag förstås, men, men... jag kommer nog att få en sur gubbe här hemma. Varför jag prompt skulle behöva öda mitt sportlov på att städa vet jag verkligen inte. Det finns ju så mycket annat intressant och roligt att göra!

Ikväll känner jag mej lite nostalgisk och bjuder därför på The Boppers.

Bra saker idag:

• Trevligt jobbpass i norra grannkommunen, glada skratt trots stönanden över dataprogrammens nyckfullhet.
  
  
• God paustraktering med kaka och smörgåsar. Mums!
  
  
• Klarade av att installera en trådlös skrivare. Hoppas att det fungerar sedan hemma hos kursdeltagaren också.
  
  
• Äldsta sonen hade maten färdig då jag kom hem från jobbet.
  
  
• Klarade av kvällsjobbet också. Skönt att det är på distans.
  
  
• Har klarat av veckans sista och längsta arbetsdag! Tjohoo!

Önskar er en riktigt fin fredag utan minsta trassel!

 

Vändagen

 – Äh, det är sånt där amerikanskt kommersiellt påhitt, sa bisin min idag då jag sent omsider träffade honom och kunde önska Glad vändag. Jo, han har förstås rätt, men visst är det viktigt att uppmärksamma varandra lite extra åtminstone nån dag under året. Det gör nu sen ingenting om man inte vill fira idag, utan en annan dag.

Bisin min var borta i snösvängen då jag steg upp lite över sju i morse. Jag körde till stan i snöyran på morgonen, så jag träffade inte bisin min förrän efter klockan halvelva. Vi samverkar lite i stil med när gubben min är ute är jag inne och vice versa.

Vänskap är viktigt och jag är så glad och tacksam över alla mina vänner. Tack för att ni finns! 💓

Bra saker idag:

• Det gjorde inte så mycket att väckarklockan ringde i morse på min lediga dag, för jag hade en ytterst viktig sak att göra i stan genast på morgonen.
  
  
  
• Jag skulle iväg till Lillans dagis! Där fick vi leka och pyssla ett hjärta. Vi lät faktiskt Lillan gå utanför ramen när hon limmade pappersbitarna, som skulle hamna inne i hjärtat. Härligt att få se var Lillan tillbringar sin dag. Fotot är taget av Lillans mormor!
  
  
  
• På eftermiddagen var det dags för stickcaféet i stan. Och där fick man ett chokladhjärta! Jag var så hungrig att den nygräddade skink-ostpajen försvann i ett nafs innan jag tog itu med morotskakspajen i bakgrunden.
  
  
• Härligt att träffa alla stickerskor och som den ena konstaterade: "Det är viktigt att komma ut och inte bli hemma och sitta".
  Tack för alla goda chokladpraliner som vi bjöds på.
  
  
• Fick skjuts till och från stan av stickväninnan B. Tack för det!
  
  
  
• Adapters är lösningen på tekniska problem. Det vet ni väl? Jag är tacksam för den här som äldsta sonen hämtade åt mej i kväll. Nu ska väl mitt tangentbord fungera utan krångel. Håll tummarna.

Nu är det dags för mej att packa ihop datorn och sedan dricka kvällste. En fastlagsbulle väntar på mej! Mums!

Önskar er en skön torsdag.