Nästan färdigt skaft

Tänk, jag lyckades nästan få ett sockskaft färdigt igår på stickträffen hos C! Hon bjöd på idel godsaker både salta och söta.

Det var ett under att jag klarade mönstret med tanke på hur mycket vi skrattade och hur roligt vi hade. Diskussionerna handlade om allt från bisar som inte tankar bilen i tid till snygga entreprenörer. Förstås talade vi lite om stickning också, fattas bara annat. Två av oss stickade med fyrkantiga stickor, vilket var en nyhet för hälften av de närvarande. Lite funderingar var det också kring hur långa strumpstickor man vill sticka med och om de ska vara av metall, trä eller bambu. Gemensamt kom vi fram till att bambu är så mjukt att stickorna ofta blir missbildade. Själv tycker jag om känslan av trä i händerna, men vissa garnsorter löper helt enkelt bättre på stickor av metall.

Lite panikhicka fick jag igår då jag inte hittade senaste numret av Mästarkryss. Jag hade lagt tidningen på ett säkert ställe i nån hög, men var? Jag behöver ju mitt dagliga kryss för att må bra, så...
Tänk om jag måste börja städa på allvar och ta itu med de där högarna, som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med! 🫣 Ve och fasa!
På kvällen när jag riktigt ansträngde mina små grå kom jag på ett ställe, som jag ännu inte hade letat på och lättnaden var stor då jag hittade mitt Mästarkryss. Tjohooo!

Bisin min hade plockat in luddiga blommor från vår bakgård medan jag var på stickträff. I morse var det fullt av små svarta frön runt vasen. Inte alls kul. Tror att de här blommorna gör sig bäst utomhus, vad tror ni?

Igår kväll satte jag mej faktiskt i gungstolen och stickade på ett annat projekt än sockan ovan. Det var första kvällen den här veckan som jag hunnit sitta i gungstolen. Eftersom jag håller på med mönsterbården går det inte att ta med den stickningen till stickträffarna. Det går långsamt, ytterst långsamt, men säkert framåt. Nu börjar jag dock bli lite otålig och vill få projektet fort färdigt. Dagens plan är alltså att ta det riktigt lugnt och bara sticka. Men nyss hojtade bisin min att klockan 14 börjar darts i TV. Nu blir det bråttom att hinna lata sig med både stickning och TV!

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen!

Ingen bröllopsresa

Igår kunde vi fira vår 46:e bröllopsdag, vilket faktiskt är ett litet under. Tänk att vi orkat hålla ihop! Vi ligger alltså fyra år efter det svenska kungaparet. Inte illa, eller hur?

Traditionellt brukar vi fira dagen med en liten överraskningsutflykt, men det blev ingen bröllopsresa igår. Bisin min är inte ännu riktigt i skick efter sin influensa. Han borde nog söka sig till läkare, men han påstår att han inte har tid. Jag undrar jag. Han verkar mera samla på sig skräckhistorier om vanvård och långa väntetider när han talar i telefon med sina kompisar. Suck!

Igår var bisin min ändå ute ett varv och kom in med en ros från vår buske på baksidan av huset. Fint, för man ser liksom inte riktigt den busken.
I morse muttrade bisin min nånting om att vi ju kunde åka ända till västra grannstaden till Motonet. Heh, det skulle just vara nånting det, eller hur? Jag som elegant har lyckats undvika den affären länge och väl. Men vad gör man inte för husfridens skull? Ja, och dessutom vågar jag inte släppa iväg honom på äventyr alldeles ensam. Tänk om han kroknar mitt i allt?

Lite firande blev det igår kväll i alla fall då svägerskorna B och B dök upp på överraskande visit. Vi firade med glasskaka och gul Jaffa. Och jag skämdes förstås rejält, för här är verkligen råddigt just nu. Det skulle absolut vara dags för ett skåp för barnbarnens leksaker. Ett skåp som sen kan användas för annat. Men, men här tycker vi inte alls lika med bisin min, så få nu se. Kanske jag står ut en liten tid ännu?
Trots råddet och mina skamrodnande kinder, var det fint att träffa svägerskorna. Vi ses sällan trots kort avstånd. Det blir dessvärre så när alla har bråttom med sitt.

Den yngre svägerskan påstod att hennes syskon är boomers. Hon vågade dock inte säga att jag också är det. Jag strävar nog till att bli en heltidsboomer, men riktigt dum är jag inte ännu!
Lite fundersam blev jag då ingen av syskonskaran visste vem Lewis Capaldi är. Han uppträdde igår i Helsingfors på Helsinki City festivalen. Antagligen är jag inte riktigt boomer ännu eftersom jag känner till Capaldi. Eller så gillar jag musik?

Vet ni vad? Jo, jag fick färdigt det rosa fluffet igår! Tjohooo! Nu måste jag bestämma mej för om jag ska blocka det eller enbart ånga det lätt. Hmmm!
Något måste jag göra åt fluffet, för nu just tycker jag att det ser så ojämnt ut.
Bäst att fortsätta på min bakåtstickning medan jag funderar. Jag har tre varv kvar till det saknade omslaget.

Vi avslutade kvällen igår med att se på dokumentären om Cornelis Vreeswijk. Tänk, både bisin min och undertecknad gillar Cornelis. Han hade ett minst sagt vilt liv. Kompromisslöst skapande är inte alltid så lätt.

Här regnar det, så inget uteliv idag för min del. Kanske jag kan sticka hela dagen? Tja, lite nytta måste jag säkert göra före det, eller hur?

Önskar er alla en skön fortsättning på måndagen!

Det går för fort

Nu vill jag stanna tiden, för allting går för fort. Dagarna rusar förbi och jag hinner inte njuta av allt, som jag vill. Carita räknar sommardagar som är kvar och bisin min suckar och säger att snart går vi mot mörkare tider igen. Stopp! Stanna! Jag vill inte räkna sommardagar som är kvar. Jag vill inte stressa med att hinna uppleva en massa saker, som bara sker under sommarmånaderna. Jag drömmer om långa sköna sommardagar utan farligheter och måsten, om det oändliga sköna och ansvarslösa somrarna jag hade som barn. Det räckte med att man var i träsket och simmade, så mycket annat krävdes inte. Visst fanns det lite sommarkalas, skogsutflykter, en gunga i syrenbersån hos farmor, bärplockning och kanske det mest spännande av allt att tälta hemma på gården och senare uppe på höloftet där man var under tak i skydd för regn och rusk. Men absolut roligast var ändå att simma och att delta i simskolan. Ibland undrar jag om vi har glömt bort det där enkla? Det att man inte alltid behöver jaga så mycket extra och stora upplevelser för att kunna njuta och ha roligt? På den tiden talades det inte om blågröna alger och inte heller om fästingar. Det var enbart huggormar man skulle akta sig för. Jag börjar bli nostalgisk.

I morse när jag äntligen öppnade min telefon hade jag hela 16 missade textmeddelanden från A. Tydligen hade hon tråkigt i väntan på att hennes dagsläger skulle börja. Jag fick ett sjå att svara på alla meddelanden. 💕

På förmiddagen hann jag ändå med att sticka några varv på det rosa fluffets ärm nummer två. Jag hann också få disken in i maskinen och sätta igång den innan jag körde iväg till grannbyn. Där hade jag en skön eftermiddag tillsammans med Lilleman medan hans mamma var på jobb och pappa var med storasyster i lekparken och på glass. Lilleman tog inga risker med famo. Han letade reda på cykelhjälmen och placerade den på huvudet. Man vet aldrig hur farlig famo kan bli! 😊
Det känns också som att barnbarnen växer så det knakar. Det är härligt att följa med, men det går för fort.

I grannbyn blommar både syren och midsommarros. Det är nog dem jag saknar allra mest här hos oss. Det hjälper inte att här finns annat som blommar. Här är ändå ingen doft av syren.

Idag har jag börjat följa Gian van Veen på Facebook. Han är en ung sympatisk dartspelare, rankad som världstrea. Han är också en nine-darter. Bisin min fnyser åt mitt nya intresse. Men det gör inget. Den här sporten tycker jag är mycket roligare än ishockey, där huvudskador verkar vara mera regel än undantag. Ja, och så får man ju lite retas med sin bisi, eller hur? Han satt nämligen igår kväll och såg på reprisen av matchen Finland - Schweiz. Nästa år är det förstås nytt VM. Då spelas matcherna i Tyskland. Finland ingår i grupp A som spelar i Mannheim medan grupp B spelar i Düsseldorf. Och hur vet jag det här? Jo, för att kunna bevisa det jag sagt åt bisin min hela tiden, att nästa år kommer ett nytt VM, så varför hetsa upp sig så för guldmedaljen i år?

Nu ska jag sticka vidare på det rosa fluffet, så jag småningom kan börja med rosa (eller är det korallrött?) bomullsgarn i stället.

Önskar er alla en fin ny vecka!

Inget firande

Det blev inget morsdagsfirande igår, för barnen har dragit på sig influensa. Den kommer antagligen från dagis och skola där bacillusker av alla de slag stortrivs. Dottern fick knappt fram ett ljud då hon ringde igår och önskade Glad morsdag.
Nästyngsta sonen lät också lite groggy, när han ringde.
Från väster kom ett härligt foto med två solstrålar via WhatsApp.

Tidigt igår morse knackade det på dörren. Bisin min och undertecknad ropade i korus: Stig in. Men inget hände. Det var yngsta sonen, som lämnade en plastkasse med godis på trappan. Han kom inte in, för han var så flunssig.

Jag fick en lagom stor påse med hallonbåtar. Mums filibabba!

Vi fick också en påse med Plopp. Den är förknippad med ett roligt minne från vår första resa med husbil till västra grannlandet. I plastkassen fanns ytterligare en påse med engelsk lakrits.

När jag riktigt tänker efter har vi väl aldrig firat morsdagen så där jättestort, för oftast var bisin min på åkern den här tiden om våren. Visst fick jag frukost på säng och härliga kort av barnen när de var små. Men inte var vi iväg på nån morsdagslunch inte. När våra mammor levde besökte vi förstås dem under dagen. Men inte var det tal om att vi skulle ha åkt iväg till nån restaurang just på morsdagen. Jag kan inte säga att jag ens skulle ha saknat det. Min hulda moder sa alltid att det enda hon önskade sig var en bukett med vitsippor. Och så är det, det är inte gåvorna och firandet som är det viktigaste utan samvaron. 💕

Bisin min funderade faktiskt vad han skulle köpa åt mej. Jag fick riktigt säga åt honom på skarpen:
– Jag är inte din mamma.
Det var när han började yra om diverse verktyg. Uj, vad ska jag med såna? Jag köpte ju redan strumpstickor nummer 10 och andra verktyg behöver jag inte. I morse föreslog bisin min att jag skulle köra iväg till grannbyn och svetsa två flatjärn. Jag fick förklara ett och annat om att jag saknar utbildning för så avancerade arbeten, att jag har ett skadat pekfinger och nu har jag till råga på allt också ett skärsår på vänstra långfingret. Och tänk på alla svetsloppor som skulle ha letat sig innanför mina kläder och åstadkommit brännskador. Brrr!

Igår var bisin min ändå snäll, för han plockade solgula blommor från vår gårdsplan och placerade dem i en gammal sirapsflaska. Det här är mycket bättre än verktyg.

På kvällen när jag satt i min gungstol och stickade hojtade bisin min plötsligt till.

Han såg på våra svenska nyheter och där dök Linda Lampenius upp. Bisin min gormade upprört om att det är helt fel att ha Eurovisionen i nyheterna. Jag försökte lugna honom med att någonting lugnare och roligare än hantavirus, krig, eldsvådor och trafikdöda måste de få visa på morsdagen. Till det fnös han bara och tyckte att nyheter ska vara nyheter.

Nu ska jag försöka på nånting för mej nytt i stickväg, avmaskning med tre stickor. Jag tror och hoppas att jag ska klara av det. Alltid bra när jag inte behöver sy ihop!

Önskar er alla en fin ny vecka! Kom ihåg att det är röd dag i torsdag. 

Snabb service

– Nå, e du färdig nu, frågade äldsta sonen idag mitt på dagen.
– Eh, vad då färdig?
Det visade sig att vi nu ändå skulle till stan, fastän han tidigare sagt nej till en stadsresa.

Vi började med att besöka "telefonbolaget".  Någonting jag dragit mej för en längre tid. Ändå vet jag i princip vad dom talar om när de tekniska termerna kommer upp. Men, nu skulle äntligen det urgamla fiberavtalet sägas upp eller bytas och jag skulle ta ett nytt snabbare i bruk. Jag var beredd att identifiera mej och började redan gräva efter passet. Samtidigt funderade jag febrilt på hur uppsägningen skulle gå till.

Men hör och häpna, den unga damen på andra sidan disken frågade efter vår adress och mitt namn. Hon kollade att jag har andel i telefonbolaget och äldsta sonen kom ihåg att nämna att vi har kabeltv. Och nästan innan jag ens hann blinka var allting fixat.

När vi kom ut ur telefonhuset stirrade sonen och undertecknad förbluffat på varandra. Hur gick det där till? Borde jag inte ha identifierat mej? Vem som helst skulle ju kunna säga vad som helst om de har ens namn och adress! Jösses! Om vi skulle ha vetat att det var så här enkelt, så skulle vi ha gjort den här åtgärden för länge, länge sedan!

Från telefonbolaget fortsatte vi till Corints bageri. Gissa vad vi köpte därifrån?

Från bageriet iväg till nepalesiska matstället.

Där åt vi lunch, butter chicken. Jag orkade förstås inte äta upp allt, tyvärr.

Men vad gör man inte för att få detta läckra naanbröd? Det åt jag åtminstone upp till sista smulan!

Saino kan vid första anblicken verka lite nedgånget. Men på borden står levande blommor. Det uppskattar jag och ni ser ju att den här blomkvisten dessutom är i helt rätt färg. Och maten är god om man gillar asiatiskt.

Proppmätta tog vi oss till mataffären, för nu skulle vi ju ha mera kaffe! Ja och så en äggförpackning för säkerhets skull. Och vitpeppar, buljontärningar, gurka, sallad, knäckebröd, yoghurt och persilja. I längden kommer nog det här förmånliga kaffet att bli dyrt!
Och på tal om dyrt, yoghurten och knäckebrödet fick man för -30% om man visade sin app. Så jag tog snällt fram telefonen, visade kupongerna och... ja den unga damen i kassan visste inte vad hon skulle göra! Det kunde ju inte jag svara på, så hon fick ta hjälp av kassadamen vid grannbandet. Förstås uppstod det kö där i kassan, för många var också idag på jakt efter förmånligt kaffe. Men det var inte mitt fel. Igen frågar jag mej varför affären inte hittar på något annat eller något lättare sätt att utnyttja de där kupongerna. Någonting, som skulle gå betydligt smidigare.

Äldsta sonen gick ytterligare en runda i mataffären och kom ut med två kaffepaket till. Nu har vi alltså hamstrat 10 paket!
Medan jag satt och väntade i bilen fick jag ett sms. Nu är vår fiberuppkoppling uppdaterad till en betydligt snabbare version. Verkligen snabb service. Allting gick så enkelt och smidigt. Enda kruxet är nog att det gick på finska. Men jag var snäll och orkade inte insistera att jag vill ha service på svenska. Fegt gjort av mej, för jag borde nog stå på mej, eller hur? Här i stan försvinner den svenska servicen innan man ens hinner blinka!

Gissade ni rätt? Vi köpte förstås berlinermunkar från Corint. Det fick bli dagens efterrätt. Nu är den här munken lika god som jag minns den från förut. Det här är nog den bästa berlinermunken, för den är inte så där sliskigt söt som de flesta är.
Bisin min påstår att han ska fara iväg till västra grannstaden och ta med en berlinermunk till sin kompis. Vilken tur då att vi köpte lite flera! Men vete fåglarna om han kör iväg västerut, för nu hittade han nån sport på TV!

Önskar er alla en mysig fredagskväll.

Stadsfärd

Brrr! I morse tog mitt duschande knappa två minuter. Vattnet var iskallt, för ingen hade eldat här i huset. Visserligen mumlade bisin från sängbottnen nånting om att jag skulle kolla om det fanns varmvatten. Men då var jag redan i tvättrummet. Och jo, någon sekund kom det faktiskt varmvatten. Nå, nu är jag ren i varje fall och sparat vatten gjorde jag då det blev till att ta en ytterst snabb kalldusch! Lite frusen har jag allt känt mej hela dagen, så nu skulle det vara riktigt bra att få krypa under filtar eller täcket. Men, men, det är ju inte precis läggdags ännu.

Mitt på dagen var jag iväg till stan, träffade "min" hälsovårdare. Hon berättade att resultatet på mina labbprov var bra. Skönt, nu kanske jag kan andas ut och koncentrera mej på annat. Visserligen skulle en läkare ännu behöva se på proven och säga sitt, ifall nån medicinering nu ska ändras. Jag fick min B-12 injektion, som planerat och nu är det tre månader till nästa.

Eftersom jag var så duktig och tog sprutan kunde jag belöna mej själv med lunch tillsammans med äldsta sonen. Vi hamnade på en pizzeria i omedelbar närhet av hälsocentralen.

Jag valde Alexin pita, som jag förstås inte orkade äta upp helt och hållet. Det är fortfarande lite si och så med min matlust. Å andra sidan, så orkade inte heller sonen äta upp sin pizza. Det kan alltså hända att portionerna är för stora, eller hur?

Från pizzerian till blomsteraffären.

– Hur ska den där pelargonen skötas, frågade jag och pekade på den här fina blomman.
– Det är en fönsterviva, fick jag till svar.
Eh, jag såg enbart på bladen och tänkte att bisin min gillar ju pelargoner, så...

Nu fick han då en fönsterviva istället. Inte säker på att han uppskattade mitt inköp. Han tror nog att jag kommer att vanvårda den stackars växten. Men det är ju hans, så...
Jag köpte faktiskt en likadan åt Lillan, som är förkyld och kan behöva lite uppmuntran. Hoppas att en blomma är bättre än godis eller leksaker. Få se vad hon säger så fort fafa har skött hemleveransen till grannbyn.

Från blomsteraffären iväg till apoteket och sen en runda i mataffären, fastän vi inget skulle ha!

Men korsord behövs alltid, eller hur?

När jag stod i kassakön fick jag syn på den här tidningen, som fick följa med mej hem. Neulojan lankaopas, alltså stickarens garnguide är ju nånting, som jag absolut behöver, eller hur?

Min stugusittarperiod varade alltså inte längre än två dagar. Det gick bra att röra sig ute idag på de ställen där marken var bar. Nogsamt undvek jag alla isfläckar, för jag såg hur både en dam och en hund åkte kana på en av parkeringsplatserna. Farligt att ånga på i full fart och inte kolla var man sätter fötterna.

Nu tänker jag ta det lugnt resten av kvällen och försöka få ett stickprojekt färdigt.

Önskar er alla en finfin ny vecka!

En röd bukett

Dimmigt och fuktigt ute, barmark, is och vattenpölar om vartannat. Söndagsmiddagen, tagliatelle och köttfärsröra, avklarad. Tack till äldsta sonen, som skötte kockandet. Nu återstår disken för min del.

Vasaloppet är också avklarat och vad kan man göra medan det pågår? Jo, jag stickade förstås. Bisin min drog fram massvis med gamla foton, gick igenom dem. MEN han sorterade dem inte!!!
Vårt liv flimrade förbi, skolan, studieresor, jobb, familj, många fina minnen från en hoppfull och glad tid. Men också foton på många som fattas oss nu. En hel del urgamla foton där vi inte har en aning om vem som finns med. Dessvärre var bisin min för lat för att gå efter en penna och skriva namn bak på fotot för de personer vi lyckades identifiera. Antagligen skulle hans pappa ha vetat en del, men det verkade liksom aldrig finnas tid att fråga medan han levde.
Den stora frågan nu är förstås om vi ska börja göra oss av med fotona, för att underlätta för våra barn. Knappast vill de ha foton på personer de aldrig har träffat? Men, tänk om de vill börja forska i släkten? Då kanske de vill se det där svartvita fotot på en bister gammal dam? Det förställer bisin mins farmors mamma!

Bisin hittade också en påbörjad klippbok från tiden då jag skrev för tidningen Östra Nyland. I ett skede lovade han att när han blir pensionär, så ska han klistra in resten av mina texter. Tydligen har han inte kommit till pensionärsstadiet ännu! 😁

Just nu bläddrar bisin min i gamla tidningar, bland annat Hufvudstadsbladet, Östra Nyland och Dagens Nyheter från 1950-talet. Han hittade också veckotidningar från 1960-talet, bland annat Allers och Hemmets Veckotidning. Vi suckade nostalgiskt över hur många serier det fanns på den tiden i HV. Där hittade bisin min dessutom en klippdocka av självaste Jerry Williams! Men vet ni vad? Jo, jag får inte klippa ut den! Höh! Tänk så kul jag skulle ha haft med att designa nya kläder åt Jerry. Lite omväxling till disken och stickandet!

Igår kväll såg vi på semifinalen i snooker. Det var riktigt spännande, så det blev inte mycket stickat. Jag missade KAJ:s senaste, så idag har jag fått kolla det hela på Youtube. Humoristiskt så det förslår. Själva ESC bryr jag mej inte alls om i år. Nej, det evenemanget bojkottar jag den här gången.

Igår hämtade äldsta sonen en bukett med röda tulpaner. Den lyser upp tillvaron här.

Nu dags för disk och sedan lite stickning.

Ha det bra och njut av söndagskvällen!

Snabb tripp österut

Söndagsmiddagen, grisfilé, kokt ris, stekt lök, majs och strimlad vitkål, är aväten och diskmaskinen snurrar på. Mycket sticktid har alltså gått förlorad i köket. Sånt är livet, man kan tyvärr inte sitta och sticka hela tiden!

I morse vaknade jag redan klockan sju och kravlade mej ur sängen. Vid halvtiotiden anlände yngsta sonen och tog mej med österut. Västra grannstaden får skylla sig själv, som inte tillåter ett Prisma-bygge!
Lite planlöst vandrade jag omkring i det stora varuhuset. Jag hade nog med en inköpslista där det stod smör, ägg, mjölk och svarta gympatossor åt Lillan. Först kollade jag som vanligt tidningshyllorna, men jag köpte faktiskt inget. Det ni!

Sen gjorde jag en avstickare till garnhyllorna! Farligt, farligt, men jag köpte inte garn heller! Vad ska jag med garn till när jag står i köket?
Lite chockerad över att Novitas garner har trängts ut av märket House, garner tillverkade i Turkiet. House är Prismas eget märke och det kanske inte är i farozonen när regeringen vill ta bort butikernas egna varumärken? Eller tja, få se hur det går, tyska butiken är verkligt illa ute om de inte får använda sitt eget varumärke längre. I blåsten blir också konsumenterna om alla förmånliga märken tas bort ur butikerna. Hmmm... bäst att inte fundera på det där utan se tiden an. Det är inte mycket annat vi stackars konsumenter kan göra.

Jag passade på att förse mej med två förpackningar strumpstickor. Jag behöver verkligen de här om jag ska lägga upp över tio stickningar ännu före månaden är slut! 🙈🫣

På vägen österut diskuterade vi bland annat hur äckligt våldsam ishockey är. Jag gillar inte när man pucklar på någon som redan ligger på isen efter att man hakat fast spelaren med sin klubba. När jag tittade upp från min sockstickning häromkvällen fick jag se en sådan scen i Finland – Sverige matchen (herrarnas). En svensk drar omkull en blåvit spelare och sätter sedan ett knä i ryggen på den blåvita som ligger på isen. Och inte nog med det, svensken slår med knytnävarna mot den blåvitas huvud. Det är ju inte klokt! Jag var tvungen att lämna min gungstol och ta mej bort från tv:n. Jag hoppas verkligen att svensken fick en utvisning. Ishockey verkar inte det minsta sportslig om man tar ut sin frustration på det där sättet. Ville svensken att motståndaren skulle bäras ut på bår med huvudskador? Räckte det inte med det som skedde i matchen mellan Kanada och Schweiz? Nä, ishockey är ingenting för mej. Det är för mycket våld.

Annat vi diskuterade i bilen med yngsta sonen var alla kommande födelsedagar med början i nästa vecka då nästyngsta sonen har födelsedag, sedan blir det bisin mins tur, äldsta sonen, A, Lillan, dottern, M, undertecknad och Lilleman. När jag gick där i varuhuset var jag sedan så inspirerad att jag hittade hela tre födelsedagspresenter färdigt till barnbarnen. Inte illa alls. Strunt nu i att bisin min flinade när han fick syn på dem här hemma och sa:
– Ha, ha, du kommer inte att hitta dem sen när du har gömt dem.

Vi var en knapp timme i varuhuset i östra grannstaden innan vi återvände hem, så redan vid halvtolvtiden var jag hemma igen. Det blev alltså en snabb tripp österut.

– Va, av vem har du fått blommor, frågade bisin min förvånat idag då han äntligen lade märke till tulpanerna.
– Av D igår.
Sedan hummade bisin min lite och tyckte att äldsta sonen varit duktig, som kom med blommor.

Igår på eftermiddagen hade vi besök av dottern med döttrar. Dottern körde iväg med M till ishallen i stan där det ordnades vändagsdisco på isen. Lillasyster A stannade hos oss. Jag frågade om hon var hungrig, då klockan började närma sig middagsdags, och fick ett jakande svar.
– Hörde du dåligt, frågade A när inget började hända.
Jag försäkrade henne om att jo, jo, det skulle nog bli mat, men först gjorde jag salladen. A var verkligen hungrig och åt med god aptit upp sin hamburgare och sina pommes frites, som hon dippade i ketchup. Enligt A var det en riktig festmåltid. Hon mumsade också både på sallad, strimlad vitkål och tomater. Duktig flicka.

Efterrätten, berlinermunkar, som äldsta sonen också hämtat från stan, brydde hon sig inte om. Härligt att ha sällskap av en förskoleflicka!

Nu kallar sockstickningen på mej.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan, som för en del innebär sportlov. Men vi pensionärer vet inte av sådana lov! 😀

Min dag

– Idag är det din dag, sa bisin min mitt på dagen då han hämtade in rosor åt mej, från vår buske på baksidan av huset. Den har fått spader och börjat blomma på nytt och är alldeles, alldeles full med knoppar.

– Åh, tack, svarade jag helt överväldigad, för i morse stod de här gula blommorna på frukostbordet:

Det här är blommor från jordärtskockan. Släpp inte in den i din trädgård, för du blir aldrig av med den sen. Dock vackra blommor och en god rot, den är dessvärre inget för känsliga magar.

Bisin min hittade också de här gurkorna, som hade gömt sig i ogräset. Så ännu får vi njuta av odlandets mödor.

Om det nu sen är min dag eller inte vet jag inte med säkerhet. Idag har jag varit ovanligt aktiv. Jag har stickat färdigt ett litet projekt och sytt ihop det, jag har stolpat ner till källaren och fått på tvättmaskinen och jag hoppas verkligen att jag lyckades ställa in allting rätt! Till bisin mins stora besvikelse kokade jag mannagrynsgröt:

Mumsfilibabba med smöröga! Som jag har längtat efter just den här gröten. Bisin min ville ha köttbullar och det som vi kallar för "skakagurka" (uttalas med kort a) och som andra kallar för mormors gurka. Men vi har ingen dill längre i odlingslådan och jag vill inte ha den där gurkan utan dill, så det så! Dessutom behövde vi använda en mjölkliter medan den ännu var kurant och vare sig min energi eller kunskap räckte till för att steka plättar. Det är bisin min, som sköter om plättstekningen här i vårt hus!

Och tro det eller ej, men jag fyllde också diskmaskinen och det är nog allt vad jag orkar med idag! Och vackert så, för jag ska ju ta det lugnt.

Nu ska jag mäta mitt blodtryck och sen lägga upp en ny liten stickning.

Önskar er alla en riktigt fin söndag!

Släpärtskalas

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på åska, värmen och min allmänna lättja. Jag beklagar! Åskan var det värsta, för jag hade just fått igång datorn när det blixtrade och innan jag ens hann räkna till tre hördes en så förskräcklig smäll att det skakade i hela huset. Samtidigt med smällen slocknade min dator och skärm. Mitt hjärta flög upp i halsgropen och jag tänkte att: "Jahapp, dit for min maskin" Började i huvudet kalkylera, dels vad ny utrustning skulle kosta, men allra mest på när jag senast har gjort en säkerhetskopia! Gissa om det blir katastrof ifall göktytefotona försvinner! 🫣

Strömspiken räckte några sekunder, molnen skockade sig fortfarande mörka och hotfulla. Jag stängde av datorn, som hade startat upp på nytt då den fick el igen. Sedan fick datorn vila i lugn och ro, tills nu idag.

På onsdag kväll var bisin min och undertecknad iväg på släpärtskalas i ladugårdsruinen på Kycklings. 

Kvällen var vacker och stenfoten svalkade skönt då sången steg mot skyn. Fullt av publik, längst framme sitter kören Sångargillet i Lappträsk, stående deras dirigent Janne Slätis. Allsång, körsång, duett och kompande orkester var en riktigt fin kombo.

Släpärterna hade god åtgång. Det smälta smöret serverades i snapsglas.

Kycklings hembygdsgård är en donation av Sara Hastig. Gården är väl värt ett besök.

Trädgården är vacker och den är alltid öppen.

Byggnaderna på gården är väl bevarade.

Före vi körde norrut, tog vi en liten avstickare söderut, till stan. Vi levererade en bit blåbärsbulle åt mr J och så var vi iväg till stora varuhuset efter paket med både fågelmat och kattmat. Äldsta sonen hade upptäckt ett supererbjudande på nätet!

Själv passade jag på att beställa de här två garnnystanen. Projektet har jag helt klart för mej och det ska bli riktigt kul att testa det här för mej nya garnet. Bisin min var inte alls glad fastän det här är ynka två nystan, alltså endast 100 gram.
– Ska jag hämta opp dina garnlådor från källaren, frågade han med frost i rösten.
– Nej, det behövs ju inte nu, kvittrade jag glatt till svar.

Igår var det rena rama lyxmiddagen igen med nypotatis från landet, likaså dill, sallad och...

... den dagliga jordgubbsskörden. Mums!

Jag hade redan till morgonmålet lyxat till det med rädisor på frukostmackan. Vet inte om de är hälsosamma, men goda är de och det får räcka för min del.

Det var inte enbart ätbart bisin min plockade in från trädgården igår. Jag fick också de här vackra blommorna, som jag tyvärr inte nu kommer ihåg vad de heter.

Igår efter den tidiga middagen eller sena lunchen, hur man nu ser på den saken. Så slocknade bisin min i soffan då han bara skulle vila lite på maten. Det var tyst i hela huset, så jag tog fram min Anna Jansson-deckare och satt i gungstolen och läste medan bisin min snarkade. Men schhh, säg inte åt bisin min att jag satt och läste. Han tror att jag satt i gungstolen och sov! Minst sagt befängt, eller hur?

Senare på kvällen satt jag ännu i gungstolen medan han såg på friidrott och jag virkade.

Och kan ni tänka er? Jo, solfjäderskanten är färdig! Tjohoo! För att jag satt och virkade på den, rev upp ibland och fortsatte oförtrutet på, blev ju allt annat ogjort. Klockan 23 fick jag äntligen igång diskmaskinen och efter det stupade jag i säng. Så därför inga bloggskriverier igår!

Bisin min fick sin årliga "måste-byka"-knäpp igår. Maskin efter maskin med lakan, dynvar, handdukar, strumpor, kalsonger... Snart är allting nytvättat i skåpen om nu bara nån orkar få in det tillbaka i skåpen. Eller nåja, tillbaka och tillbaka, högarna hittades längst inne i ett hörn i gästrummet, vems de är vet ingen, inte ens äldsta sonen, som återvände från semestern idag. Gästrummet är i källaren, så där har han det svalt och skönt.
Bisin min tvättade så flitigt igår att tvättmedlet tog slut. Och under över alla under, han körde iväg till stora varuhuset i stan och köpte ett nytt stort paket tvättpulver!!! Och ja, enligt honom ska det vara pulver och inte flytande tvättmedel. Till det säger jag inte så mycket, utan nickar bara instämmande. Bäst att hålla tyst, så länge han sköter tvätten och bara blunda för det faktum att han inte har den blekaste aning om att smutstvätten ska sorteras både enligt färg och grader. Han stoppar allting i maskinen, gör en kompromiss och kör på 50 grader. 🙈
Förr eller senare hamnar vi att förnya våra textilier, med den här takten tror jag mera på förr än senare.

Jag borde jobba lite ännu idag, men det får räcka om jag orkar fästa de här garnändarna och får toppen under en våt handduk. Kommer inte att vare sig ånga eller pressa den desto mera.

Den här härvan borde jag nysta upp och sedan fortsätta med ett nytt virkprojekt. Jag känner redan hur det kliar i fingrarna, men få se hur långt orken räcker. Ingen panik!

Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll.

Glasskalas

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga inlägg och det beror på bastun! Ja, ni läste alldeles rätt, bastun! När jag nyduschad och fräsch, som en nyponros tagit mej upp från källaren, där vår vedeldade bastu finns, slog jag mej ner i gungstolen och pustade ut. Där blev jag sedan sittandes och inga vilda hästar i världen skulle ha kunnat dra mej hit till datorn. Så, tyvärr ingen blogg och inget rockbjörnsröstande heller! 🙈 

Bisin min hade hittat en musikkanal på vår tv, som serverade de 50 största hitarna under 1970-talet. Och musiken var ju bättre förr, så där fastnade jag i gungstolen med min virkning och en flaska vatten att läska mej med. Blandningen var bra med allt från rockmusik med bland annat Slade till mera visaktigt i form av Joni Mitchell. Och vilken bredd sedan, inte alls samma strömlinjeformade musik, som man hör idag. Hur det nu var, så var jag tvungen att lägga mej när man kommit fram till nummer 32 i den där listan. Dessvärre sov jag dåligt i natt. Den ena mardrömmen efter den andra avlöste varann och varje gång måste jag kämpa rejält för att vakna upp och komma tillbaka till den trygga verkligheten och förvissningen om att jag låg lugnt i min egen säng! Inte kul alls. Tydligen har jag fått en för stor dos av alla hemska nyheter här i världen.

På morgonen fick jag ett trevligt WhatsApp-meddelande om att flickorna skulle komma på besök.

Så vi ställde till med ett litet glasskalas! Flickorna åt dock raketti spagetti före glass, kex och annat gott. Jag fick bland annat en solros. Tack för den och allt det andra.
Härligt att få så här rart besök!

Moffen ville visa göktyteungarna åt flickorna, för i synnerhet A är intresserad av fåglar.

Maaat, maat skriker ungarna, en större och en mindre. 

Föräldrarna pilar fram och tillbaka, så fort de nånsin hinner och vingarna bär.

Milda makaroner, ungarna var utanför holken! Moffen och M såg inte till några fåglar, men se det gjorde den skarpsynta A. Hon såg göktyteungen!

Göktyteungarna har varit på marken hela dagen. Någonting har de pickat i sig, men skriker nog fortfarande på mat. Jag hoppas innerligt att katterna inte tar de här två ungarna. Här har vi bästa naturtv direkt utanför huset. Rena rama lyxen! 
I kväll försökte bisin min fösa den ena ungen högre upp, så att den inte skulle komma för nära Lurvinge. Som tack bet fågelugnen bisin min i fingret. Otack är världens lön!
Hoppas att de små hittar tillbaka hem till holken till natten!

Hos oss regnade det hela natten och åtminstone halva dan. Fingerborgsblomman klarade sig galant, men inte våra prästkragar. Bisin min har talat om toppklocka och jag har förklarat att nån sådan har vi nog inte på vår gård. Den här vackra skönheten är giftig.
Fågelfotona och det här blomfotot är taget av bisin min.

Nu ska jag breda lite smörgåsar, så vi har matsäck med oss i morgon, då vi ska ut på en liten tripp. Ja, du läste rätt, det är dags igen. Måndag är dock inte optimal dag i sommarfinland, för då är allting stängt. Vi har redan blivit tvungna att skippa vissa besöksmål.

På grund av att jag är bortrest blir det inget blogginlägg här i morgon! Det blir desto mer spännande sedan i tisdag!

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

Blåvitt

I morse steg jag upp före jag vaknat! Sånt är inte bra. Det var första gången på länge, som jag hade klockan att ringa. Det värsta var bara att jag vaknade en timme före klockringningen och jag kunde inte somna om.

För övrigt, så har det varit en aktiv dag för mej. Jag startade den i grannbyn och ljuvlig samvaro med Lilleman. Han är ett riktigt charmtroll och snabb som en vessla. Och han stoppar precis allting i munnen, minsta lilla smula får han tag i. Såna smulor jag inte ens ser. Sen får han bråttom att smita iväg, för han vet mycket väl att han inte får stoppa saker i munnen. Annat han sportar med är att dra ner storsyrrans pussel. Men han ler, skrattar och ropar förtjust och då glömmer ju famo bort att säga ajabaja!

När jag kom från grannbyn hann jag vara hem en kort stund innan det var dags att köra iväg till stan. Deltog i ett intressant och givande tidningsmöte. Vi blev bjudna på goda saltiga pajer, fräsch grönsallad och en saftig rulltårta. Allt från Sakura.

Igår var det Dagen för försvarets fanfest.
– Tror du att P _ _ n är rädd nu, frågade bisin min när han såg på fanfestens militärparad i tv.
– Knappast. Han skrattar nog medan han försöker räkna ut hur han ska kunna återinföra ryska storfurstendömet i vårt land. Hemskt nog.

Bisin min råkade i misstag meja ner en del av våra vita acklejor igår då han gick omkring med trimmern. Vet ni vad han gjorde då?

Jo, han tog hand om de vita blommorna och tog med två blå lupiner, så fick vi en blåvit bukett dagen till ära. Inte illa eller hur?
Lupinerna ska mejas ner, så det gäller att gå med trimmern med jämna mellanrum.

Förresten, från dagens möte kom jag hem med en sådan här väska. Nu kan jag starta ett nytt projekt, eller hur? Som ni ser, är här redan färdigt katthår på den här tygväskan. Jag kom också hem med en svart t-skjorta med samma tryck på. Nu river både bisin min och äldsta sonen i plagget. Få se vem som avgår med segern.

Nu ska jag sent omsider äta middag: Potatismos, köttbullar, lingonsylt...

Önskar er alla en fin fredag!