Ingen, ja, alltså ingen dök upp här igår och tog itu med fästandet! Tack till Ulla, som snällt erbjöd sig, men saknar bil och jo, det är rätt långt hit. Fråga mej, som mörka vinterkvällar för ett antal år sedan körde till Pellinge och höll datakurser där. Och alltid var det lika bråttom att hinna tillbaka före kl. 21.30 innan Borgå medborgarinstitut stängde. Den mobila klassen skulle ju vara i bruk följande morgon så jag skulle lämna in alla bärbara datorer. Tänk vad allt man har hunnit med i sitt yrkesliv. Skulle jag göra det igen? Faktiskt tror jag att jag är så galen att jag minsann skulle det. Jag tror ju på det där med att inkludera flera, att dela med sig av kunskap och att det är lättare att flytta på en person, dvs undertecknad, än att tvinga hela gruppen att ta sig till stan.
Å andra sidan, det är skönt att få vara i ett klassrum där man vet att allting fungerar, alltså internetuppkoppling, datorer osv. Tekniken ställer ju ofta till med spratt, så..
Men nu ska jag inte förlora mej i arbetet. Det märks kanske att jag har hunnit ha en hel vecka ledigt nu?
För att återgå till gårdagen, ni missade middagen bestående av potatismos kryddat med färsk timjan, köttbullar, bearnaisesås och sallad samt till efterrätt blåbärsbakelse. Skyll er själva!
Jag väntade och väntade, men klockan 20.30 gav jag upp. Något balkonghäng blev det inte igår, för det blåste för kallt. Det blir knappast balkongen idag heller.
Igår hann jag nästan igenom en hel deckare från min nyinförskaffade bokhög medan jag väntade och väntade och sent på kvällen så...
... ja, så kunde jag inte hålla mej utan måste bara sätta upp lite nytt på stickorna av garnet som blev över från hysch-pysch-projektet. Ack, startitis är inte hälsosamt!
Och trots att jag inte skall sticka såna där projekt längre som ger en hel drös med trådar att fästa, så gissa vad jag ska göra när remsan är tillräckligt lång? Jo, ta av garnet förstås! Plocka upp maskor längs med sidan och sticka nånting som på finska heter " neulo tasona". Det måste väl betyda vanligt fram och tillbaka istället för runt runt? Jo, så måste det nog vara, för om det var runt skulle det stå "suljettuna". Trots att det finns en riktigt bra svensk-finsk stickordlista på Ullas sticksida, så står det förstås inget om de här begreppen.
Förresten, nu vet jag vad jag ska önska mej till födelsedagen. En resa med Ingves & Svanbäck till Göteborg! Visst vore det här underbart? Vem är med?
Och nu tror jag bestämt att jag tar fram glassen från frysen och äter upp den, för knappast kommer det nån och fäster idag heller? Bäst att ta belöningen först i form av glass och fästa garnändar sedan, eller hur?
Blogg 100/100
Hurraaaa! I hundra dagars tid har det kommit ett blogginlägg per dag här. Visst har jag varit duktig?
Hur ska jag kunna sluta nu???
Kära nån, igår kväll satt jag och kämpade med mitt hysch-pysch-projekt. Jag tog mej alltså i kragen. Men i takt med att kvällen mörknade utanför avtog min entusiasm betänkligt och kl. 22.30 gav jag helt enkelt upp.
Ni ser att de tyska säkerhetsnålarna är till stor nytta. I beskrivningen stod det inget om hur man ska räkna om det blir liksom typ tre centimeter till kanten. Vad är det för sätt? Jag som redan hade fullt upp att räkna till 15 maskor per fem centimeter. Nu blev det liksom högre matematik och ingen av mina mattelärare i skolan sade att jag skulle behöva sånt när jag stickar!
Hela kvällen sjöng jag: "Knäna skälver, näsan den blir blå. Fast det är så läskigt våga jag ändå!" Måste ju peppa mej! Tur att far i huset inte var hemma. Han skulle garanterat misstänkt att jag tog en hutt när jag sjöng slutet av en snapsvisa om och om igen som ett mantra!
Nu kan jag dock meddela att i morse fick jag de sista fem kanterna färdiga. Puh! Nu har jag då ett större bekymmer:
Vem ska fästa alla de här förbenade trådarna? Är nån av er på fästhumör? Kan ni vänligen då komma hit omedelbums och sätta igång. Jag lovar bjuda på fest blott ni fäster. Det blir väl bra? Jag kan ta hand om ska vi säja, fyra garnändar och en liten söm, så får ni sköta resten. Tack! Jag sätter mej snällt och väntar på balkongen, så knacka bara på dörren och stig in. Välkommen!
Belöningen? Hmm... kan jag få betala i lite garn?
Jag fick dessutom nu ett litet i-landsproblem. De knappar jag har till detta projekt är på tok för stora. Suck! Men hej, vänta nu, betyder inte det att jag får åka iväg till Knapphuset i grannstaden? Visst kan jag ju få ha ett pyttelitet äventyr så här tisdagen till ära? Eller måste jag gräva i mina lådor?
Apropå knappar ännu, måste jag sy runt knapphålet? Langettstygn? Men hör ni, det går inte för knapphålet är redan pyttelitet, ja, och så kan jag ju inte brodera heller. Men det går väl bra för den som kommer och fäster eller hur?
Igår blev för övrigt mitt inre strandliv avbrutet av ett mycket rart och trevligt eftermiddagsbesök då svägerskan dök upp tillsammans med sin sambo. Härligt att träffas.
Idag har jag för övrigt inga planer. De där garnändarna retar mej till vansinne. Varför tog jag av garnet alla gånger det stod i beskrivningen att jag skall göra så? Suck! Kanske jag bara lägger upp ett nytt litet projekt så där till tröst? :)
Blogg 100/99
För att ni nu inte ska tro att jag enbart uppskattar minstingen så måste jag ju berätta att faktiskt alla våra barn med fru och sambos är jättetrevliga och snälla. Ni såg ju hur snälla de var med mej på morsdagen. Såja, nästan slut på skrytet nu.
Nästan alltså för i fredags hämtade äldsta sonen den här åt mej:
Allers nr 23!
- Jag tänkte att du behöver lite korsord, sa han.
Tacksamt tog jag emot tidningen.
Tror ni att han missade det där handarbetsextra?
Kolla den där stora blåa tröjan. Den är gjord av Novitas Eco Cotton. Hur många nystan tror ni att jag behöver? Och visst måste jag väl iväg till Novitas fabriksbutik för att skaffa dem? ;)
Den där virkade vita klänningen gillar jag också. Den är enkel och fin.
Det andra uppslaget ser ut så här. Sjal, filt, poncho i lin och en sommartopp. Tusen tack till den snälla sonen, som förstår att modern behöver... korsord! :)
Och nu gäller det att gnugga geniknölarna om A-korsordet ska bli löst. En sjumastad skonare, den enda i världen, hmm... om jag inte lyckas lösa det mysteriet blir det väl att googla...
Dagens plan är rätt enkel, men desto mera fantasifull. Musikanläggningen får spela vågskvalp och måsskri, jag tar in en baden-badenstol och sätter mej i den iklädd baddräkt och solhatt, har en flaska vatten till hands, korsordet, en deckare och stickningen. Och så låtsas jag att jag är på stranden. Det blir väl bra? Det är molnigt och lite kylslaget ute så det är liksom inneväder idag. Men är man ledig så ska man ju ta ut allting av det, eller hur?
Ajjo, jag kan alltid skutta i duschen med jämna mellanrum för att få baddräkten lite våt, så det liksom känns mer äkta! Sanden mellan tårna avstår jag dock ifrån liksom feta solkrämer, men kanske jag kan ta lite Nivea bodylotion för doftens skull? Fast jag vill ju inte ha flottiga fingrar i vare sig korsordet, boken eller stickningen, så det så!
Ha nu en riktigt fin måndag, hör ni!
Blogg 100/98
Igår väntade jag med spänning. Vad och när skulle far i huset säga nånting. Hela gårdagen gick bra, men i morse muttrade han:
- Så där ska det int vara på matbordet.
Nä, kanske inte, men... ja det ryms liksom ingen annanstans.
Igår hade vi faktiskt först mexikansk gryta med malet kött (köttfärs i Sverige), lök, bönor och majs samt ris och annat grönt tilltugg på bordet. Alltså det man ska ha på ett matbord.
Men sen... ja sen tog jag mej i kragen och...
nu ser det ut så här. Far i huset gillar det alltså inte. Till all tur har han inte sagt nånting om att jag ju har ett hobbyrum. Där finns ändå inte ett så här stort bord, så det så.
Och vad finns där under månntro?
Jo, en brottarmatta med det fastnålade hysch-pyschet förstås! Och kolla det är också grönt. Verkar som om jag fått grönt på hjärnan fast det inte är min färg. Grönt sjalbörjan, gröna sittdynor... var ska detta sluta?
Nu borde jag ta mej i kragen igen och börja sticka kanter, sy ihop och sy i knappar, men det är trååååkigt, så tråååkigt. Och jag gillar inte när det står i beskrivningen: "Plocka upp 15 maskor på 5 cm". Det blir ett mätande och räknande. Kan de inte bara säga att plocka upp X antal maskor istället? Det skulle vara mycket lättare för mej det.
För övrigt är dagens plan att: Sticka, sticka, sticka. Men först ska jag bara...
Ja, alltså äntligen igår hade jag tvättmaskinsreparatören på plats.
Far i huset gav sig tid från dränguppdraget att pyssla lite med allt det som blivit eftersatt här hemma. På klädfronten började det bli rejält kritiskt så nu ska jag tvätta några maskiner till förutom de två jag fick undan igår.
Det att han lyckades reparera tvättmaskinen med en, ja gissa vad?
Jo, en legokloss, fick mej att inse följande fakta:
A) Jag skulle aldrig klara mej utan den där karlen!
B) Det är allt tur att vi har sparat lite av barnens grejer och allting inte skattat till förgängligheten
C) På det här sättet är vår livsstil mera hållbar, inget slit och släng här inte.
D) Sen gäller det för mej att ha en ängels tålamod och inte tjata för inget händer förrän han anser att han har tid.
Ha nu en riktigt bra söndag!
Blogg 100/97
Igår hade jag just satt mej bekvämt till rätta och tagit fram en hysch-pysch-stickning (jag kan alltså inte visa den här och nu eftersom det är en överraskning!) när det knackade hårt på dörren. Jag blev överraskad och kastade en snabb förtvivlad blick på min utstyrsel. Vågade jag gå och öppna så där slarvigt hemmaklädd? Jag hade ju precis klarat av disken och...
Äh, tänkte jag när det knackade en gång till.
- Vem e de, hojtade jag.
Jag fick inget svar och försökte stirra intensivt genom det vattrade dörrglaset, men det syntes inte mycket annat än nånting rött på utsidan. Försiktigt öppnade jag dörren, kippade efter andan och blev så glad, så glad. Där stod minstingen!! Hurra!
Vi satte oss ute på balkongen och hade så mycket att prata om. Av alla fyra söner och en dotter, är han den som inte fnyser och gör narr av mej. Tvärtom, han försöker bilda mej och förklarar snällt sånt jag inte förstår inom t ex scifi. Annat vi talar om förutom det personliga är bland annat böcker, musik, filmer och tv-serier. Det var han som fick mej att kolla på bland annat True Detective. Han vet också en hel del om olika bilmodeller, så jag borde alltid ha honom med när jag är ute i bilsammanhang. Och det var ju också han som tog mej ut på semesteräventyr förra sommaren. Då fick jag lära mej en hel del om pansarvagnar minsann.
Vi hade det skönt och bra där på balkongen. För vet ni vad? Jo, min mamma gav mej en mycket för tidig födelsedagspresent i torsdags:
Ett balkongmöblemang med dynor och allt! Stort tack.
I morse intogs frukosten här fastän det blåste lite kallt. Men har man ett bord (som minstingen snällt skruvade ihop igår medan både den äldsta sonen, unga husbonden och far i huset bara hade gått förbi det omonterade bordet! Där ser ni, minstingen rules! :) ) så har man och det skall förstås användas!
Gåvorna tog inte slut där, utan jag fick också den här fina spetsduken till vårt långa matbord i "matsalen". Tack mamma, så fin duk, bara att torka av om karlarna spiller på den! :)
- När det är sommar ska det var spetsduk, sa min mor mycket bestämt.
- Nu kan vi ha fest, tillade hon sedan. Och jo, det skulle vi ju nog kunna ha...
Tror ni att det var slut med gåvorna nu? Åh, nej, ingalunda.
Jag fick också fyra pelargoner. Tre av dem har jag planterat i balkonglådorna på framsidan av huset och den ljust, ljust rosa pryder balkongbordet. Ljuvligt. Tack mamma än en gång!
När minstingen frågade vad jag önskar mej till födelsedagen, kunde jag svara att egentligen ingenting. Nu har jag ju det så bra, så bra. Dessvärre har han inte längre semester sedan så vi kan inte göra någon intressant garnresa så som förra året. Och det kanske är lika bra det, eller hur? Inget mera garn åt mej, inget mera garn åt mej, det är ju så mitt mantra ska lyda.
Far i huset var först lite purken över balkongmöblemanget, för han envisas med att kalla den där smala utbuktningen på baksidan av huset för terrass!
I morse när unga husbonden knackade på dörren för att låna ägg och jag lockade honom till balkongen för att se på min fina för tidiga födelsedagspresent frågade han:
- Av vem har du fått den?
- Min mamma förstås.
Då sade far i huset att det är nog lite från honom också. Pytt säger jag bara! Vi klarade av allting själva, frakten från affären osv. Han var inte ens hemma då när vi lyfte in och bar och... men schhh säg inget åt honom, stolarna är så lätta att jag orkar bära båda två på en gång! :)
Sent igår kväll började jag på ett nytt projekt. Rasande roligt att sticka och så enkelt spetsmönster att till och med jag klarar av det. Mönstret är från Allers, juli år 2014.
Jag kunde inte hålla mej och det fastän jag borde blocka hysch-pyschet och plocka upp kantmaskor och sy i knappar och... men äh... jag vill ju sticka.. och dagens plan är faktiskt att jag ska göra det nu resten av dagen.
Men först är det dags för lunch.
Igår intogs den sent omsider i stan på Pahuna i sällskap med äldsta och yngsta sonen. Och maten var riktigt, riktigt god. Det har jag hört alla säga, som ätit där och i maj var jag där första gången. Igår bjöd ägaren oss på Mango lassi till efterrätt. Vi blev minsann glatt överraskade. Helt perfekt avslutning på vår måltid.
Gissa vart vi ska med mamma och äta nästa gång? :)
Blogg 100/96
... sommarlovet alltså.
Igår var jag iväg med min mor och hennes äldsta barnbarn till stan. Vi handlade lite i Tokmanni för hon skulle ha plastlådor på hjul. Det borde jag kanske också ha tagit med tanke på att byrålådorna redan är fulla. Men jag ska ju inte ha mera garn, eller hur?
I varje fall så förbjöd äldsta sonen mej igen att handla. Suck!
Innan vi styrde kosan hemåt tog vi en välförtjänt om än något sen lunch med sjöutsikt.
Så härligt att vara ledig och kunna ta dagen som den kommer. Det var/är lite i hetaste laget för mamma nu just så jag inväntar lite svalare väder innan vi åker ut på ett lite längre äventyr. Vänta bara...
Blogg 100/95
... sommarlovet alltså.
Igår damp den här ner i postlådan:
Så nej, jag behöver minsann inte köpa sticktidningar, dom kommer hem till mej.
Här finns många intressanta modeller...
... men nånting har hänt, för jag tittade på symönster!!! Hjäälp, jag tror att jag har drabbats av värmeslag. Egentligen är det nog mera tyget jag är intresserad av i det här fallet, så nu måste jag väl iväg till Eurokangas? Nån som är ledig och vill följa med?
Det där klänningsmönstret är märkt som Enkelt (Helppo), men
jag skulle vilja ha den här modellen istället och den är märkt som medelnivå. Suck! Jag kan ju inte sy, min symaskin har sagt upp kontraktet (kretskortet sönder) så jag borde ju öva mej på nån låningsmaskin, eller hur? Men, men, jag behöver liksom allting från mönsterpapper till jag vet inte vad. Och jag kan vare sig rita eller klippa och vete sjutton vartåt trådriktningen far iväg. Oj, nej! Jag borde väl gå en kurs i Mi? Fast då får jag vänta läääääänge på klänningen. Och jag måste ju nog köpa tyget färdigt i alla fall och hur mycket tyg ska jag ha då? Åh, du milde. Det finns ju sömmerskor, kanske det skulle bli min räddning? Eller skall jag köpa massor av lakanstyg och så öva, öva och öva igen? Tror ni att det lyckas?
Men hej, vänta nu... unga husbondens sambo kan ju sy, vågar jag fråga henne?
Jag gillar faktiskt det här tyget också, men eftersom jag är kort och tjock så ska jag nog inte ha en långklänning, tror jag...
Den där lilla stickade spetsjackan är också fin, men jag ska inte ha kortärmat heller för jag har inte hunnit träna armarna så gäddhänget slänger och dänger! :)
Den här halvkjolen med virkade prästkragar skulle vara rolig att göra, men åt vem, det är frågan.
Igår hade det gått 110 år sedan kvinnorna fick rösträtt i Finland. Det firade vi här i huset i bästa Svinnkampsstil med salta snurror.
Jag hittade två halva paprikor i kylskåpet. De såg lite hängiga ut så jag beslöt att göra nånting med dem. Det fanns dessutom en ostkant, emmentaler, och lite riven cheddar som behövde användas, liksom ett paket pepparmedwurst vars datum faktiskt precis hade hunnit gå ut. Till det tog jag ett helt nytt paket Viola färskost med gräslökssmak och så gick jag ännu ut och klippte med färsk gräslök och blandade ihop allting. Paprikan, ostkanten och medwursten tärnade jag.
Först hade jag tänkt göra varma smörgåsar, men vi hade egentligen inte överlopps bröd så jag grävde fram tårtdeg från frysen. Och nej, där finns inget garn mera! :)
Resultatet av min kylskåpstömning blev riktigt bra om jag själv får säga det? Det finns nämligen inga snurror kvar längre så då måste dom ju ha varit goda, eller hur?
Till efterrätt blev det jultårtor eftersom det blev lite deg över. Både min mor och far i huset trodde att jag har fått fnatt.
- Jultårtor mitt i sommaren, undrade de.
Jo, men... nå far i huset är överlycklig för det där är hans favorit bakverk, så de fick åka med till drängjobbet idag som matsäck!
Apropå tjock ännu... jag steg på vågen i morse, sen steg jag av, nollade och steg på igen efter sjunde gången litade jag först på vågen. Utan att jag har gjort nånting så har jag minskat 3,9 kilo i maj. Det var som sjutton! När och hur har detta skett?
Även om de där kilona inte direkt märks på min tjocka mage, så är det ju i alla fall på rätt väg. Jihaaa!
När jag berättade om det här för min mor så sade hon:
- Nu ska du fortsätta på samma sätt.
Ja, men hur då? Jag gjorde ju inget extra mej veterligt... Borde jag kanske börja banta? Eller är det alla mina hälsosamma luncher ute i gott sällskap som visar sig på detta sätt? Eller är vågen kanske ändå sönder? Bäst att säga att far i huset stiger på den för att få det kollat.
Men sommarlovet började alltså bra!
Blogg 100/94
- Du köper sen int nån sticktidning, sa äldsta sonen i söndags då vi var iväg till mataffären efter att ha träffat hans lillebror. Äldsta sonen såg strängt på mej då jag kurvade via tidningshyllan med kundvagnen.
- Nej, nej, svarade jag helt sanningsenligt, men kunde förstås inte låta bli att retas så jag tog upp en virktidning och började bläddra i den.
Jag är evinnerligt trött på alla dom här sakerna som jag inte få göra, inte köpa garn, inte köpa handarbetstidningar, inte köpa böcker, inte köpa det och det och det... Suck!
Men jag måste ju rusta mej inför sommarlovet, så...
... jag köpte senaste numret av tidningen Krysset och Allers i stället. Det att i den sistnämnda råkar finnas ett sjalmönster är väl inte mitt fel? Jag ska ju enbart lösa A-korsordet! Så det så!
Mitt sommarlov inleddes alltså igår strax efter kl 13 då rektorn sa att jo, nu är ni lediga. Tjohooo!
- Du är så sprallig, sa min mamma igår då vi talades vid i telefon. Tacka sjutton för det, nu börjar det ju, sommarlovet!!
Men lugn bara lugn, det blir inga stora excesser här inte. Tittade lite på en stuga att hyra i Pellinge, men sen tittade jag på konto och kunde konstatera att nähä, det får bli balkongen här hemma istället. Om det är mycket hett, så får det bli källaren! Till imorgon har ju utlovats +28 grader celsius här. Huuu! Inte precis stickväder då. I synnerhet inte om man ska sticka en sjal i angoragarn. Klibbigt värre...
Nå, och vad gjorde den här tokstollen på sin första halva lediga dag igår? Jo, tvättade och diskade förstås. Vad annat? Äldsta sonen bjöd tack och lov på mat.
I morse så skrev jag in alla höstterminens kurser i almanackan och huu jeda mej så tufft program det kommer att vara i september, oktober och ungefär halva november innan det lite lättar. Förutsatt alltså att jag inte tränger in lite grejer på mina tomma dagar! :)
Blogg 100/93
- Vaaa, ha pappa köpt malet kött (köttfärs i Sverige) i lösvikt, frågade äldsta sonen häromdan när han var i frysen och grävde efter obefintlig glass.
- Näää, hurså?
- Jo, här är en vit påse med konstigt innehåll.
- Aj, den... det är mitt garn.
Frustande skrattkonvulsioner:
- Du e int klok. Vet pappa om det här?
- Jovisst, svarade jag och vände fort ryggen till och fortsatte att diska för hand allt det som var för ömtåligt för maskinen. Jag har svårt att fara med osanning, min blick flackar och kinderna rodnar, så nu gällde det att hålla sig strängt upptagen och inte darra på stämman eller kasta minsta lilla blick på sonen.
Det kanske är bäst att småningom ta bort påsen och gömma garnet i nån av byrålådorna. Och nu är nog mina lådor så fyllda av garn att det ryms inte mera i dem. Hur kunde det gå så?
I lördags fick jag en ny bukett med ljuvligt doftande vita klockor, så det är bäst att far i huset inte vet nånting om lördagens synder!
Ikväll vill jag dela med mej av vad en modig ung man har att säga. Håll till godo. Han växte upp inte långt härifrån några byar längre bort och har gått i samma skolor som våra barn. Han är alltid lika trevlig då man möter honom på besök här i stan.
Blogg 100/92
- Vart ska du, frågade far i huset kl 23.45 igår.
Jaa, vart månne en förståndig kvinna tar sig den tiden på dygnet?
- Till sängen förstås, svarade jag verkligt förvånat.
- Men du är ju ledig imorgon...
Jo, nästan ledig har jag varit idag, men det betyder ju inte att jag behöver vara uppe efter midnatt ändå. Som sagt, förståndiga människor lägger sig i tid och sover inte bort halva dagen sedan, så det så. Om man får tro den där hälsofreaken Jutta Gustafsberg ska man vara i säng redan före klockan 23. Det betyder ju att jag var rätt försenad igår.
Annat som skulle oroa Gustafsberg är att det har varit mycket flaskor här på senare tid.
I fredags var det dags igen, då fick vi den här flaskan av unga husbondens sambo. Rabarbersaft. Gottigotti. Tack!
Blogg 100/91
Telefonen ringde mitt på dagen. En karl ringde och så glad jag blev. Lite prat hit och dit och så fick jag frågan om jag ville träffa honom. Nu blev jag riktigt lycklig. En träff på söndag! Inte alls illa och jag som hade tänkt sitta hemma och uggla hela dagen. Vad far i huset riktigt hade tänkt vet jag inte. Åtminstone har han inte varit till stor hjälp här hemma, nu just, tyvärr. Och inte har jag sett av honom så mycket heller. Han har slitit som dräng i grannbyn och kommer inte hem förrän långt efter mörkrets inbrott.
Karlen i telefon lovade ringa när han hunnit till Gammelby, så att vi kunde ses på Neste i stan. Så gjorde han och jag drog på mej byxor och sandaler, grabbade tag i väskan och bilnycklarna och körde iväg. När jag närmade mej Neste körde karlen precis upp för motorvägsrampen. Det tog en stund innan han, den grönklädda mannen, kom mej till mötes. Först måste han vänta på bil nummer två, som anlände strax efter.
Det är en tid sedan jag sett honom i grönt. Han känner mej och visste att jag kommer att bli alldeles till mej, så han förbjöd mej att ta med kameran, tyvärr.
På hans vänstra ärm var den finska flaggan fastsydd. Frampå de gröna kläderna hade han en namnskylt i tyg där hans efternamn stod.
Han var lite hemlighetsfull. Han skulle österut iväg på ett läger. Första anhalt var en hamn i Kotka.
Jag fick bjuda honom på kaffe och smörgås. Vi talade lite om ditt och datt. Tiden gick så fort.
Jag hade med den grönklädda mannens storebror.
Olydig som jag är tog jag ändå ett foto i smyg! Hoppas att jag inte nu avslöjar militära hemligheter. Vår nästäldsta son hade med sig tre beväringar. En stannade alltid kvar på vakt vid bilarna medan de andra var inne på rast innan det var dags att köra vidare. En pappa från grannkommunen träffade också sin son (beväring) på Neste. Kul.
Ajjo, på den grönklädda mannens vänstra ärm finns också märket från hans brigad. En brigad med 390-åriga anor. Och hans militärgrad? Ingen aning, bägge sönerna spexade med mej och vägrade säga ett knyst, som om Finlands hela säkerhet skulle ha stått och fallit med det. Och nej, jag bryr mej inte om den graden heller, huvudsaken är att han trivs med sitt jobb och är frisk. Så det så!
Om ni alltså här i nejden har sett många militärfordon så beror det på en övning längre österut. Tyvärr hade jag inte kameran med så jag missade två ekipage som stod parkerade på St 1:ans gårdsplan. Sjutton ändå... man ska ju alltid ha kameran med sig i bilen vart än man kör iväg.
Nu borde jag fortsätta på det gröna temat och försöka räkna ut var sidorna finns på en rundstickning. Det strandade igår på att hur jag än räknade maskor fick jag alltid fel resultat. Måste väl räkna alla nästan 200 maskor på nytt ikväll för att kolla det totala antalet maskor, som hemskt nog inte verkar stämma med hur det borde vara enligt beskrivningen. Varför i hela fridens dar skriver jag aldrig upp hur det är tänkt när jag inte följer mönstret. Och jag som hade tänkt få det här färdigt för att kunna börja på en ny grön sjal... Om jag inte klarar av matematiken så tror jag att jag bara börjar ändå! Jag vet nog att mamma kommer att protestera för hon vill att jag skall laga den där svarta sjalen färdig först. För min egen skull borde jag sticka den gråa sjalen färdig, men....
Det är inte lätt att lida av startitis ska ni veta.
Blogg 100/90
Tjohoo!! Tio dagar kvar, så är jag framme vid målet, då har jag skrivit blogg varje dag i 100 dagars tid. Duktigt, inte sant? Men sen är det väl bäst att jag hejdar mej, eller hur?
- Nä, men Inge, behöver du verkligen mera garn, frågade en bloggläsare idag då jag glatt stod och viftade med mitt fynd.
HUPS! Tagen på bar gärning! Svärdottern hade redan försökt avråda mej från mitt köp. Hon tittade lite tvivlande på färgen. Den är ju inte min, men...
... åtta nystan Duett, som består av bomull och merinoull, för åtta euro. Hur skulle jag ha kunnat låta bli det? Rena rama fyndet. Och far i huset var ju så snäll och gav mej tio euro i morse, så det räckte ju precis! Ja, och dessutom så vet jag till vad de här nystanen ska användas. Nu just väntar de dock i frysen. Här tas inga onödiga risker för jag vill verkligen inte ha nåt otyg in i hobbyrummet.
Jag var alltså igen idag iväg till grannkommunen, det börjar nästan bli en vana med tanke på förra veckan. Jag hade igen trevligt sällskap av min svärdotter.
Idag är det den nationella städdagen och vem som helst fick ställa upp försäljningsbord i kyrkbyn. Det blev riktigt marknadsstämning och givande var det igen att träffa en massa bekanta och att träffa en bloggläsare så där i verkliga livet. Kul.
Nästa veckoslut tror jag att det är bäst att jag håller mej hemma, så det inte blir flera inköp! :)
Blogg 100/89
Idag var det vemodsfullt när det var dags att säga hejdå till de invandrare jag haft förmånen och glädjen att hålla data för under maj månad. Det var fest med massor av god mat från Syrien, Afrika osv. Gott med grönsaker och rotsaker i olika tappning.
På hemvägen hade jag tänkt kurva via garnaffären i grannstaden och utnyttja mitt presentkort. Men det blev nu inte så.
Dock behövde jag garn! Ja, riktigt på riktigt vet ni, för äldsta sonen lurade mej in i ett internationellt garnbyte och idag var det shipping day, alltså dags att skicka iväg paketet, och jag hade ju inte alls sånt garn, som efterfrågades.
Jag stegade således in i den lokala garnaffären och tyvärr, tyvärr har utbudet minskat i och med flytten. Men jag köpte några nystan och hoppas att mottagaren blir glad.
Och tyvärr, tyvärr kom jag hem med 8 nystan bomullsgarn! Och nej, jag behöver förstås inte de här även om jag vet till vilket projekt de passar perfekt! Men alltså, håll mej borta från garnaffärer, i synnerhet när jag är så där vemodsfull och behöver lite tröst...
Blogg 100/88
Vad kan man göra en regnig torsdagskväll?
Jo, man kan sitta och slösurfa framför datorn. Varför? Jo, för att jag helt enkelt inte orkar sticka.
Lite vemodigt idag för jag hade sista datalektionerna för den här vårterminen. Snart stundar alltså sommarlovet. Ser verkligen fram emot att få ta dagen som den kommer...
Och slösurfandet då? Jo, jag hittar allt möjligt kul...
Nån av er, som har hört talas om The Ross Sisters?
Tja, jag visste inget om dem förrän jag ikväll av en slump råkade ramla över dem på Youtube! Sen var jag ju tvungen att googla och kolla lite mera.
Och när jag var på tuben mindes jag också André och Stan i Detta om detta. I avsnitt 4 inleder de med att förundra sig över ordet samarbetsförhandlingar. Ett verkligt konstigt ord när det handlar om att säga upp människor, så som Microsoft gjorde igår. När ledningen väl har bestämt sig finns det ju inget att förhandla om. Arbetstagarna ska ha lön och det kostar, bort med dem så blir vinsten större.
Att sådant en regnig torsdagskväll i maj i nådens år 2016...
Blogg 100/87
I morse möttes jag av en underbar doft i köket...
Den följde mej senare när jag tog mej till busshållplatsen för att vänta på min avtalade skjuts. Jag stannade en stund vid grannarna och tog några djupa andetag. Så underbar doft...
Far i huset hade snällt nog igår plockat in några kvistar från grannbyn.
Sa, jag inte att han är en romantiker? Förresten, plockar era män blommor åt er?
Blogg 100/86
Har alldeles glömt bort att berätta: Utrymmet är upptaget! Det går inte att flytta in där längre. Det har det faktiskt inte gjort på en tid.
Vi är så glada över att ha de här som våra närmaste grannar. De sjunger så vackert. Sen ska vi inte gå in på deras något komplicerade familjeliv. Det räcker med att konstatera att han inte är monogam!
Blogg 100/85
- Oj, när ska du hinna läsa alla de där, frågade unga husbondens sambo förskräckt i lördags då hon såg min lilla hög med böcker.
Men det är ju bara tolv böcker, de flesta deckare, så visst ska jag hinna läsa dem under sommarlovet, inte sant?
Dessutom, när jag stod och tvekade med Anne Holt-böckerna så uppmuntrade min svärdotter mej:
- Äsch, det gör inget om du redan har läst dem. De kostar ju bara 50 cent!
Tja, så jo, jag tog dem, ni vet ju hur lättövertalad jag är. Den ena boken fick jag gratis från bokbytarskåpet. Fast nu började jag undra om jag har läst den också tidigare, hmm... mitt minne är inte vad det borde vara, tydligen! :)
Nå, när svärdottern fick klart för sig att jag skulle satsa på läsning i sommar blev hon lite betänksam:
- När ska du hinna sticka då?
Tja, det får väl bli sen i augusti kanske? Nu just ser det absolut inte bra ut på den fronten, dessvärre. Vet ni på tre dagar har jag endast kommit 4½ varv på socka nummer två. Ack, ack!
Idag har jag på fritiden roat mej med hjärngymnastik på högsta nivå och till min stora förvåning klarade jag av Mästarprovet i tidningen Lyckokrysset. Kors i taket säger jag bara. Men jag har då använt mej av alla uppslagsverk jag nånsin hittat. SAOB är rena rama guldgruvan i det här fallet. Puuuh! Och milda makter vad mycket jag har lärt mej, skulle det nu bara hållas på plats i hjärnvindlingarna...
Jag hade glömt hur roligt det är att riktigt kämpa med korsordet och inte ge upp förrän det är färdigt. Jihaaa!
Blogg 100/84
- Nu har jag nånting åt dej, ropade far i huset glatt häromsistens då han kom hem.
Oj, vad kul, kanske jag skulle få nya liljekonvaljer? Jag skuttade glatt upp från datastolen och rusade honom till mötes.
Men vad nu då? Inga blommor, inget annat heller.
- Här ska du få, sa far i huset och räckte sin gamla Nikon-kamera åt mej.
- Nu har jag bilder åt dej, fortsatte han glatt.
Så jag pluggade i kameran och överförde fotona och....
Nej, nej, usch och fy, såna här bilder bryr jag mej inte om.
Nej, bevare mej väl. Den här vill jag inte möta.
Tacka vet jag fågelbilder, här samsas fiskmåsen, storspoven och tofsvipan på samma åker.
Och här har staren hittat en fet daggmask, som minsann kommer att mätta ungarna i holken i grannbyn.
Hector orkar inte bry sig om staren utan rullar runt i sanden och njuter av värmen. Katten är en hon, men fick namnet Hector för att svägerskan var tvärsäker på att det var en han! Men så var det nu inte. Vi lämnade henne kvar åt unga husbonden för hon är en fenomenalt bra jägare. Och hon har dödat huggormar. Huuu! Modigt gjort.
Alla foton på den här sidan är tagna av far i huset och han gav mej lov att sätta ut dem. Så det så!
Blogg 100/83
