Iväg med en fransman

I morse ringde väckarklockan obönhörligt före halvsju. Men det gjorde inte så mycket, för jag skulle iväg med en fransman! Eller nåja, med och med, snarare i en fransman. Med på färden österut var förstås chauffören, bisin min och så E, som behövde få lite vardagsäventyr och komma bort från stugan.

Vårt första stopp på vår östliga färd gjorde vi redan i stan. Man måste ju understöda lokalt, eller hur? Så vi stannade vid bageriet Corint.

Jag köpte förstås berlinermunkar och så tre såna här kanapéer. Mums! E lärde sig ukrainska på köpet. Och ja, vi tycker alla att det är konstigt att det inte finns berlinermunkar i Tyskland. Hur kommer det sig? Och varför kallar vi dem berlinermunkar här i vårt avlånga land? Nån som vet?

Fort ut ur stan och iväg på motorvägen österut. Vi vill ju inte vara i vägen för bostadsmässbesökarna. Nä, bäst att fly fältet.

Hit kom vi, till Fredrikshamn! Här finns förutom en kasern, anrik historia, vindmöllor och...

...en flaggpark...

...också världens största flagga! Nå, det där senare vet jag faktiskt inte om stämmer längre, men åtminstone var det så 2017.

Bisin min navigerade helt rätt så vi kom in till centrum och hittade...

...Huovilas konditori/café.

Alldeles underbart goda bakverk och så mysig stämning. Här har jag ett frasigt jordgubbswienerbröd och så läskande gott citroniste. Mums!

Bakom min rygg fanns det här vackra skåpet varifrån det gick att hämta vatten.

Ovanför skåpet finns den här tavlan med noter. Vi tänkte med E att bisin min kunde spela den här sången för oss. Men än har han inte tagit ett endaste ett ackord på gitarren sin!

När vi hade förfriskat oss styrde vi västerut via Tervasaari. Och nej, tyvärr verkar den här ön inte ha något svenskt namn. Till vänster ser ni museibåten Karhu, som öppnade för besökare först klockan tolv. Vi hade två timmar dit, så vi skippade det museala besöket. Den stora byggnaden är Tullmagasinet och där var inte heller liv och rörelse, så vi steg inte ens ur bilen där. Måndag är kanske inte så bra dag för semesteräventyr? Vem vet, eller så var vi bara så tidigt i farten, för klockan var knappt tio.

Bisin min körde istället iväg till Disas jättestora affär. Det är väldigt längesedan jag har varit senast. Det konstiga här var att det verkade vara rätt tomt i affären. Men då vi gick till kassan dök det upp människor, som svampar ur jorden och kön bara växte och växte.
E har aldrig varit här, så nu blev det en ny upplevelse.
Tyvärr hade vi ingen kylväska med oss, så det gick inte att köpa förmånligt kött. Bisin min tröstade mej med "vi kommer hit på nytt sen". Men det brukar aldrig bli så. Det där sen är ett farligt ord.

Efter en rätt snabb genomgång på grund av bisin mins "vi ska int ha nånting" och avsaknaden av garn och kylväska, så körde vi vidare västerut.

Följande stopp blev i vår östra grannstad på café Dagmar. Där avnjöt E och undertecknad förfriskningar medan bisin min fick vandra i sin favoritaffär, Motonet.

I Dagmar träffade vi på självaste storvisiren!

Bisin min träffade på den här lilla krabaten då han anlände till Dagmar på glass.
Så nu hade vi tagit oss från ett bageri i stan, via ett konditori i Fredrikshamn till ett café i Langinkoski. Riktigt bra gjort, eller hur?

E beundrade på hemvägen våra grönskande skogar. I Tyskland är allting bränt och uttorkat av den obarmhärtiga solen.

E beundrade storligen motorvägens viltövergångar, som är beskogade. Sånt har vi inte ens reagerat på. Tänk hur hemmablind man kan bli. Riktigt kul att se världen med en annans ögon.

Hem körde bisin min via skogen och grannbyn där vi plockade upp bilägaren för sista sträckan hem. En riktigt trevlig färd.

Ja, och ifall ni funderar var min plåtlåda höll hus, så stod den parkerad i stan utanför äldsta sonens jobb.

Bra saker idag:

• Utfärden i trevligt sällskap och med trevliga stopp lagom tätt. Mera sådant, tack!
  
  
• När vi var hemma vid 14-tiden var det bara att ta fram risotton från kylskåpet och värma den. Så skönt att ha maten färdig!
  
  
• Och till efterrätt supergoda berlinermunkar!
  
  
• Och nu har jag bröd i frysen! Och det känns bra att ha understött ett lokalt företag.
  

Önskar er en riktigt skön tisdag!

 

Skön söndagseftermiddag

Oj, oj, oj, ett sånt kalasande det var igår. Vi var hemma först vid midnatt, så hela eftermiddagen och kvällen igår satt vi i trevligt sällskap och pratade om allt möjligt stort och smått. Plötsligt hade klockan hunnit bli över 23.30. Vet inte alls vart tiden flög iväg så fort. Men så kan det bli när man inte har träffats på jättelänge på grund av coronan! På något sätt har det sociala livet ansikte mot ansikte varit på paus rätt länge.
Inget handarbetande alls igår alltså.

Bra saker idag:

• Ingen baksmälla trots tre glas bubbel, två glas sangria, en lonkero och en cider. Vet inte när jag senast skulle ha druckit så där mycket. Inte på år och dar. Tur att bisin min ställde upp som chaufför. De andra paren hade liksom tvärtom, kvinnan som chaufför!
  
  
• Fick på en maskin med tvätt idag, som äldsta sonen snällt hängde.
  
  
• En riktigt trevlig söndagseftermiddag i österled tillsammans med bisin min och yngsta sonen.
  
  
  
  
  
  
• Vi åt ute på Fellmans i Bruket. Jag valde pepparbiff. Riktigt gott och fräscht. Extra plus för salladen som innehöll både melon och jordgubbar, så uppfriskande. Och nej, inte heller nu orkade jag äta upp hela portionen. Blev tyvärr tvungen att lämna kvar en del av klyftpotatisarna.
  
  
• Vi ville bjuda yngsta sonen på en upplevelse, så vi fortsatte färden österut till östra grannkommunen. Där åt vi glass till efterrätt på flygfältets café. Och där såg vi faktiskt ett litet plan lyfta och landa. Yngsta sonen var inte så där superimponerad:
  – Vet du hur många plan jag ser på nära håll varje gång jag åker till kontoret i Vanda?
  Nå, jo just det, men han fick i varje fall ett hemestertips på ett ställe att åka till.
  
  
• Bra att komma ut och röra på sig och inte stagnera helt i soffan! Vi träffade trevliga "flygmänniskor" och fick inbjudan till ett seminarium senare i höst!
  
  
• I kväll kom jag äntligen till skott och beställde en vitvara till hushållet, som jag har saknat ända sedan vi flyttade in här! Vi har nu bott här i 8 år och jag fattar inte riktigt att jag har orkat så länge utan ordentliga don. Men snart, snart blir det andra bullar av i vårt kök!

Önskar er en riktigt fin ny vecka!
För er som vill ha varmt, så har meteorologen lovat 25 grader från torsdag framåt.

Gårdagens äventyr

Kära nån, det är mitt i natten och här sitter jag ännu och ugglar. Jag borde ju ligga i sängen och sussa sött. Men jag lovade ju igår att ni skulle få höra om söndagens äventyr idag, så håll i er nu!

Igår var vi iväg till östra grannkommunen, bisin min, hans storasyster och undertecknad. Vi besökte sommarens konstutställning i Stockfors.

Vi startade i kafferosteriet där Pyttis konstförening håller sin årliga utställning. Förstås fastnade jag direkt för det här tovade verket, Metsän elämää (Skogens liv) av Arja Rautamies-Halme. Visst är det fantastiskt med sådan här tovad konst?

När man går på såna här stora och omfattande utställningar med konst från ena ytterligheten till den andra, så uppstår alltid hos mej frågan: Vad är konst? Alltså vad är det så där på riktigt? Och vem har rätt att kalla sina verk för konst? De som har en utbildning? De som har hållit minst en utställning? De som har fått sina verk sålda?
På det här fotot ser du Taivaasta tippuvat (Ramlar från himlen), en installation av Petri Hytönen. Utan att nu ringakta hans konst det minsta, så tror jag att bisin min skulle kunna laga själva den där mobilen och sen skulle jag kunna fixa figurerna på något sätt. Det jag med säkerhet vet är att jag INTE skulle betala 16 000 € för det här verket!

I caféet hänger Viivi Handolins foton från Neapel. Var går gränsen här mellan konst och turistfoton? Visst är det knepigt, eller hur?

Och vem tror ni att har tagit de här konstnärliga fotona?

I utrymmet bakom caféet håller  mästarsmeden Kirsi Vahtera sin utställning. Skickligt smideshantverk. Bisin min gillade inte de där fotona. Han tyckte att det skulle ha räckt med att enbart fota kronorna. Haaa, det här är ju mycket mera konstnärligt och här ligger en djup symbolik i detta. Men han kanske inte förstår sig på kvinnliga konstnärer?

I gamla sliperiet hittas verk av västnylänningen Benny Uhlenius. Jag gillar de där ugglorna, även om blått ju inte precis är min favoritfärg.

Stockfors ligger invid en av Kymmene älvs armar och där pilade svalorna fram och tillbaka. Utställningarna pågår till 29.8 och är öppna alla dagar utom måndag. Och här intill ligger fågelstationen där skadade fåglar får en fristad och vård innan de återbördas till naturen. Nu just var där en trana, som var väldigt pratsam. Hen kände sig nog ensam.

Att vandra runt och se på konst ger aptit, så vi intog en mycket sen lunch på ABC, innan vi körde vidare hit:

Till Struka slussen!

Där forsade det och svalkade skönt.

Att kanota skulle vara svalkande och roligt, men också bra motion.

Vet inte om det här kan kallas för motion. Men en fritidssysselsättning är det ju nog.

Motion skulle man minsann få om man skulle klättra upp och hämta ner alla fiskedrag som hänger i ledningarna där ovanom älven. Men det är nog för farligt.

Bra saker igår:

• Att komma ut på äventyr i närmiljön
  
  
• Varierande och spännande utställning
  
  
• Att få vara ute och njuta av naturen
  
  
• Och att få vara tillsammans med bisin min och hans stora syster.

Ha det bra!

Den stora flaggans stad

Puust, idag har jag igen varit på språng tillsammans med bisin min. Varför jag åkte med är jag inte riktigt säker på, för jag vet ju hur han gör. Raka spåret hemifrån och så iväg och uträtta hans ärende och så raka spåret hem igen. Inga trevliga små avvikelser till intressanta små ställen, som pittoreska caféer eller garnaffärer. Suck och dubbelsuck.

Vi var alltså iväg österut, till den stora flaggans stad, alltså Fredrikshamn. I den staden känner man verkligen historiens vingslag, i synnerhet med tanke på Stora ofreden under 1700-talet och fredsslutet efter kriget 1808-09. Det är en riktigt trevlig stad att vandra runt i och på behagligt avstånd hemifrån.

Bra saker idag:

• Sovmorgon!
  
  
• Fick undan nästan allt datajobb på förmiddagen.
  
  
• Åt en sen lunch på Bensis.
  
  
  
  

  Riktigt god schnitzel med lagom stark pepparsås. Dessvärre klarar jag inte av att äta så här stora portioner, så åtminstone en tredje del av portionen blev kvar på tallriken. Hoppas att kocken inte tar illa upp. Bisin min sa att jag skulle begära en låda och ta med hem, men vi hade ingen kylväska med, så jag tänkte att det är nog bäst att låta bli i den här värmen.
  Trevlig personal och snabb och bra service.
  
  
• Stickväninnan B:s kära make skickade snällt en bild på Larz-Kristerz åt mej. Tack! De där killarna har minsann humor.

Mitt virkande stoppades upp igår av ännu en knut! Morr

Andra nystanet med knut i, inte alls roligt. Ser ni förresten så ordentligt jag har skrivit upp varven och ökningarna! Ändå råddade jag med en ökning igår och var nästan gråtfärdig när jag insåg att jag borde riva upp fyra långa varv, för att rätta till den där ena ökningen på det där felaktiga stället. Snyft, snörvel. Det som avhöll mej från att göra det, var dels bisin mins tröstande ord:
– Äh, ingen ser det där ändå. Det är bara du som vet att där är ett fel.
Nå joo, han har säkert rätt, men likväl så harmar det mej.

Det andra som gjorde att jag inte genast började riva var just den där knuten. Jag ville inte fästa trådar och förankra de där garnändarna igen. Suck och dubbelsuck.

Trots motigheterna hann jag till varv 40 igår. Nu har jag endast 52 varv kvar! Jag skulle ha hunnit längre, men blev tvungen att riva upp två gånger, så istället för två varv virkade jag fyra. Första gången rev jag för att jag hade virkat en fast maska istället för en stolpe. Och det syntes ju direkt att det var fel. Andra gången rev jag för att jag hade glömt en luftmaska mellan två stolpar. Båda gångerna hade jag redan börjat på följande varv och sen virkat fram till stället som var fel. Och då blev det till att riva och virka nästan hela två varv på nytt. Inte kul, inte kul alls. Nu måste jag nog skärpa mej ordentligt, för att virka dubbelt hela tiden tar på krafterna.

Önskar er en skön fortsättning på måndagskvällen.

  

En regnig tisdag i maj

Vad kan man göra en regnig tisdag i maj, då det dystra vädret gör en trött och slö? Jo, man kan bege sig iväg österut och landa i Bruket, var annars?
Där pågår nu just en fotoutställning i A'la Talli med bilder från Irland, tagna av Alf Hemming. Så dit åkte vi med gubben min.

Här en uppsättning små färgfoton.

De flesta foton är svartvita landskapsbilder. Utställningen pågår till den 28.6.

Bra saker idag:

• Sovmorgon! Finns det någonting skönare? Och nu när det var så mörkt och dystert vaknade jag inte ens av soluppgången. Det ni!
  
  
• Hann sticka på förmiddagen på en invecklad socka. Men nu får den nog vila lite igen.
  
  
• Lunch ute på Fellmanni. Verkar nästan som om vi är stamkunder där.
  
  
• På hemvägen körde gubben min via grannbyn, så jag fick se det nylagda golvet hos den nästyngsta. Riktigt fint och duktigt jobbat.
  
  
• Middagen lagade jag tillsammans med äldsta sonen, varm lasagne passade bra i regnvädret.
  
  
• Fick överraskande kvällsbesök av svägerskorna och fick en trevlig te- och pratstund. Vi har inte setts på evigheters evigheter, så det var riktigt roligt.

Hoppas att ni också har hittat på något kul denna regniga dag.

I morgon övergår vi till sommarmånaden juni. Vårmånaderna har svept förbi så snabbt att jag knappt hunnit med. Så nu ska jag nog sakta ner lite och satsa på att virka, virka och virka igen. Men förstås också sköta de jobbuppgifter som är kvar innan sommarlovet börjar på riktigt. Bra att ha något att se framemot.

Större och mindre plan

Igår blev ni utan blogginlägg, jag beklagar. Det var dubbelmorfars fel. Han drog iväg med mej österut och jag kunde inte säga nej, fastän jag borde ha gjort helt andra saker. Men när vi nu en gång stigit upp från den sköna soffan så... Ja, det gäller liksom att passa på så länge dubbelmorfar är på hugget. Nog för att vi har flängt en hel del under den senaste veckan.

Det där med flygplan är något visst, drömmen om att fritt få sväva i luften. Rätt nära oss finns Pyttis flygplats och dit var vi på besök i torsdags.

De som flyger de här lite större planen är oftast karlar äldre än dubbelmorfar. De verkar vara som en liten familj, för alla  känner alla. Det är en hel del skruvande, för planen måste vara i skick. 

Ett grönt amfibieplan hade tappat en del av flygplanskroppen någonstans i egentliga Finland. Så om ni är ute i skogen där någonstans och hittar en grön flygplansdel, snälla, hämta den till Pyttis flygplats. Då blir ägaren riktigt glad.

Igår tog dubbelmorfar mej till lilla flygplatsen i Bruket.

Där står man själv på marken och flyger med betydligt mindre plan. Också här verkar det vara en "gubbhobby". Endera har de yngre inte råd eller tid. Eller, ve och fasa, de tycker att det räcker med en flygsimulator på spelkonsolen.
Tyvärr flög ingen igår, för de hade så bråttom att förbereda inför veckoslutet.

Nu önskar jag er alla en riktigt skön onsdagskväll.

Jag tror att jag ska virka lite, känner mig lite matt idag, så matt att jag absolut inte kan städa!

Äventyr i västerled

Plötsligt idag var jag iväg tillsammans med dubbelmorfar. Och det var liksom inte alls meningen. Vi skulle bara ta en stillsam tripp till stan, för att ta ut nödvändiga mediciner från apoteket. Men vi hamnade lite på villovägar. Första anhalt på resan blev hos minstingen i grannbyn, nästa blev lite längre bort där vi träffade en rekorderlig dam, som överlämnade ett handskrivet papper. Ett papper, som jag lovat förvandla till digital text.

Efter apoteksbesöket tyckte dubbelmorfar att vi lika gärna kan köra iväg till västra grannstaden eftersom det regnade och han inte kunde göra det han tänkt utomhus. Så vi kom fram, tankade och jag köpte glass. Och sedan, ja sedan, kan ni tänka er, jag fick följa med till Puuilo! Detta trots strängt förbud efter senaste besök. Tjohooo!
– Du köper sen int nåt sånt där småskit som vi int ändå ska ha.
– Nä, nä, men jag behöver piprensare.
– Till vad då? Int röker du ju.
– Till en svans!
Sen var det lite mummel mutter, men minstingen behövde en lång stege för att kunna ta sig ner i källaren och då måste vi ju in i affären. Och dubbelmorfar liksom "glömde" sin plånbok ute i bilen så...

Och jodå, jag hittade mina piprensare och tyvärr hittade jag en hel del annat intressant pysselmaterial också... Dubbelmorfar var inte glad, men kunde inte säga så mycket eftersom det var jag som betalade. Själv var jag själaglad för jag hittade en långskaftad borste att tvätta ryggen med nästa gång det blir dags för bastubad.
Den långa stegen rymdes nätt och jämt i bilen och störde nog delvis sikten för chauffören. Men när han fick hål på plasten ordnade det sig.

Nu hade det hunnit bli eftermiddag och magen knorrade. Jag var inte ens utrustad med min sedvanliga vattenflaska, för vi skulle ju enbart in till stan. Vi fortsatte västerut och hamnade här:

Jag hade aldrig varit här tidigare, men det hade förstås dubbelmorfar. Jag bjöd honom på korvpanna. Det var riktigt skönt att sitta utomhus och äta. Flickan i luckan var jättetrevlig, likaså hon som serverade. Extra plus för trasmattor på bänkarna och levande blommor på borden.

Vad som riktigt säljes här vet jag inte, bortsett från sådan där t-skjorta, som jag antar att jag snart blir tvungen att skaffa mej. Det har ju inte ens gått en månad sedan jag besökte gulfbaren i öst.

Och idag har jag då varit till Gulf på Emsalö. Som ni märker, så vidgar jag hela tiden mina vyer, fastän jag håller mej till närområdet.

Det är något visst att få sitta vid vattnet och äta. Här är gästbryggan. Från den där träbåten hoppade två män i land och den ena ville ha en köttpirog med två knackkorvar i. Kanske jag borde ha prövat på den rätten?
Här finns förstås också möjlighet att tanka sin båt. Ett riktigt trevligt litet äventyr så här på söndag.

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på inkommande vecka.

 

En mörkröd bukett

Idag har det varit fullt hålligång dagen lång.

På förmiddagen hade vi kärt besök av flickorna.

M överräckte den här mörkröda buketten redan innan hon kommit innanför dörren. Sen var det förstås noga med att blommorna kom i vatten.

A visste inte riktigt var hon ville vara. När de skulle åka iväg till grannbyn för att hälsa på morbröderna grät och skrek hon i bilen att hon inte ville hem. Modern hämtade in A och åkte iväg med storasyster. Efter en liten stund i soffan med dubbelmorfar gick det upp för A att nu var hon liksom ensam med oss. Då grät hon en liten stund efter mamma. Det gick fort om för vi hade fullt upp med att leka.

När så mamma och storasyster återvände och A fick höra att de varit hos B och L, så grät A hjärtskärande. Hon ville ju också hälsa på B och L. Det är svårt när man inte kan vara på två ställen samtidigt.

Flickorna fick björnmattan med sig hem. De fick också paket, som modern gav dem nu i kväll. M har nämligen haft namnsdag och när hon får ett paket, så måste ju A också få ett paket! På kvällen ringde M och bara bubblade. Hon var överlycklig över paketet med Barbiedockan och kläderna åt Ken. Sedan frågade hon flera gånger om jag hade sytt A:s mjukisdjur. Jodå, jag hade virkat. Och nu har jag då beställning på två nya mjukisdjur: Enhörning åt M och ko åt A. Och semestern, som är inne på slutrakan. Hur ska jag hinna?

Och på tal om hinna. Innan vi med dubbelmorfar sträckte iväg till Ringborg på sommartorg, så började jag faktiskt på ett nytt virkprojekt. Men jag hann inte med många varv innan det var dags att klä om sig och sätta sig i bilen.

Det var riktigt skönt och givande där på sommartorget. Jag träffade en hel del bekanta och hann till och med prata med några och få en hel del omtumlande jobbnyheter.

Jag försökte fortsätta med virkningen nu ikväll, men fick riva upp två gånger, så jag insåg att jag är alldeles för trött för att hålla ordning på maskor.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut.

Inte utan min virkning

Åååh, äntligen kan man röra på sig utan att svetten rinner i strida strömmar. Det har varit en skön vind hela dagen. Och sol från och till medan jag har ränt runt från öst till väst. Det där med hemester tar på, ska jag säga. Jag skulle aldrig i världen hinna eller orka med längre resor än de här små dagstripperna i närmiljön. Det är fullt upp redan med dem.

Det var lite velande hit och dit i morse, så som det oftast brukar var med dubbelmorfar då man inte får raka besked. Men på förmiddagen var det ändå sedan klart att vi skulle iväg österut. Också den här gången till Fredrikshamn.

Det var ju nästan en månad sedan senast.

Jag hade lagt upp för en ny virkning på morgonen, så den hade jag svårt att lämna. Jag kunde dock avhålla mej från att säga: "Inte utan min virkning". Tror att dubbelmorfar skulle ha fått fnatt då.

Med kom virkningen, tryggt packad i kassen från Varusteleka. Och jag hann med några ynkliga varv medan jag satt ute på en bänk och väntade på dubbelmorfar. Under bilfärden orkade jag inte virka. Det var ju ett nytt projekt, så jag skulle ha blivit tvungen att kolla på mönstret var och varannan minut och det fungerar inte riktigt i bilen. Åtminstone inte för mej.

Från Fredrikshamn återvände vi via anrika Gulfbaren i Svenskby. Till Bruket på en sen lunch. Tur för oss att det ännu fanns mat kvar!

Och hem via Pernå kyrkoby och ett besök i en pop-up-kiosk. Och där satt vi och hade ett riktigt trevligt samtal med bekantas bekanta. Så kan det gå till i våra små cirklar här i vår lilla värld. Det var riktigt skönt att komma ut lite och lufta på sig.

Snart kommer slut-på-semestern-paniken att sätta in, för nu är jag inne på min nästsista semestervecka! Uuuh! Ser med skräckblandad förtjusning fram emot att återgå till mitt älskade jobb.

Önskar er alla en riktigt bra vecka.

Min har minsann börjat med full fart.

En het onsdag i juli

 Igår blev ni utan blogginlägg och det beror på det här infernaliska vädret, som gjorde att jag satt längre än tänkt framför min bärbara och försökte jobba med fläkten blåsande på full effekt. värmen gör hjärnan mosig, så allting tar låååång tid. Det ledde till att jag sent omsider fick på diskmaskinen och ännu klockan halvtolv på natten stod och hängde den tvätt, varav en del plagg, som jag behövde idag. Tur att det torkade snabbt här uppe i duschrummet!

Vad kan man göra en het onsdag i juli? Jo, man kan sätta sig i minstingens bil och åka iväg tillsammans med honom till huvudstaden. Det var svalt och skönt i bilen, men all utevistelse en verklig plåga. Det var egentligen han som hade ärenden till storstan. Jag fick följa med enbart på grund av hans godhet. Dubbelmorfar var inte glad:
– Hur ska du orka i den här hettan? Och va ska du och göra i Varusteleka?
– Det går nog bra och jag följer bara med, svarade jag frejdigt och så åkte vi iväg vid 11-snåret.

Första anhalt var just Varusteleka. Minstingen hittade fram utan hjälp av navigatorn. Han säger att det är viktigt att använda hjärnan och inte förlita sig på tekniken hela tiden.

Om ni undrar vad det där konstiga skåpet till höger är, så är det för hissen. Alla klarar ju inte trapporna. Trevlig personal och jag hade verkligen inte tänkt shoppa någonting där. Men så i en låda med överskotts skodon, fanns det ett ynkligt par kvar precis i  min storlek. Priset var 24,99, så vi var rörande överens med minstingen om att 25 euro för ett par joggingskor inte är så illa.

Skorna hamnade i den här kassen. I Varusteleka finns inte plastkassar. Om jag för den här tillbaks, så återfår jag panten på fem euro. Bra system, eller hur? Minstingen hittade det han ville ha och behöver, så frid och fröjd.

Efter vår första lyckade shopping, gjorde minstingen en snabb avstickare till Musti och Mirri, för att inhandla specialkattmat åt sina två svarta sötnosar. Själv satt jag snällt i bilen.

Fortfarande utan navigatorns hjälp kom vi alldeles rätt och kunde börja fynda i Nihtisilta (Knektbron, på svenska), alltså en stor återvinningscentral med massor, massor och åter massor av prylar.

Till dubbelmorfars stora fasa, kom jag hem med gamla mönstertidningar, igen. Men...

Och så shoppade jag loss allt möjligt "bra att ha" ifall jag vill fylla på Barbies garderob ytterligare. Och vet ni vad, när jag kom till kassan blev det hela betydligt förmånligare än vad jag hade räknat med. Allt med röd lapp var nedsatt med 50%. Om jag hade vetat det, så... men kanske ändå bäst så här, för nu borde det räcka ett litet tag framöver.

I Nihtisilta såldes en stadig och rymlig tygkasse. Så nu är jag minsann utrustad och ja, har ytterligare två projektväskor.

Vi kände ingen hunger direkt, men beslöt ändå att besöka Taco Bell, för ingen av oss hade ätit där tidigare. Det låg dessutom lämpligt vid återvägen från Nihtisilta.

I ärlighetens namn så var vi nog lite besvikna. Vi valde Meal for 2 Crunchwrap, som består av Crunchwrap med Supreme köttfärsröra (den var god!), Soft Taco med köttfärsröra, pommes frites, som var lite konstiga, kanel twiststänger (nästan som kaneläss) och dricka, som tyvärr saknade kolsyra totalt. Minstingen blev inte ens mätt av sin portion, så kanske något annat matställe hade varit att föredra. Men nu har vi  prövat Taco Bell, vet vad det går för och behöver inte återvända. Kanske en äkta mexikansk restaurang istället nästa gång.

Härifrån körde minstingen till Åggelby, för det ligger ju lämpligt på hemvägen. Fortfarande ingen navigator och det gjorde att vi snurrade på en del innan vi äntligen hittade Ogeli. Och gissa vad som finns där? Nå, jo, Lankamaailma förstås! Och gissa vem som INTE ska ha mera garn? Jo, undertecknad förstås! Men...

... jag var bara tvungen. Jag vet inte hur länge jag har gått och tittat på den där filten Drömmarnas trädgård i pastellfärger. Och nu var garnet nedsatt med 50%, så klart som sjutton att jag måste slå till. Minstingen var superduper snäll som tog mej dit till garnaffären, trots att han vet att han inte borde. Men eftersom jag ju vet vad jag ska ha de här nystanen till och mönstret finns färdigt, så...

Jag hade nog lite annat, som jag också hade tänkt inhandla därifrån, men då minstingen plötsligt stod vid min sida igen, så beslöt jag att inte fresta på hans tålamod. Han hade hittat en återvinningscentral/loppis och därifrån köpt ett spel i en fin låda.

Förstås klarade jag mej inte ända till kassan utan de här impulsköpen. Jag gillar Clovers virknålar, för de sitter så bra i min hand. Garnnystanen kan jag ju titta på länge, för färgerna är så läckra!

Från Åggelby till Borgå och Puuilo. Där bunkrade jag upp rejält med kattmat, så att jag för den sakens skull inte ska behöva åka in till stan. Minstingen hade ännu en affär på sin lista, men han konstaterade att han inte orkade med annat än mataffären och så hem och försöka svalka av sig.

Så här kan man alltså göra en het onsdag i juli: Ha en fin mamma-son-dag. Och ja, förstås köpa liiiite garn! 

Minstingen är ett bra sällskap och står inte och gnäller på samma sätt som dubbelmorfar:
– Kom nu, vi ska int ha nånting.

Så heter det alltid när jag ser på nånting. Men om dubbelmorfar ser på verktyg eller stora saker, så är det alltid sånt som behövs. Lite konstigt, inte sant?

Nu, ska jag sätta mej framför fläkten och kyla ner mej.

Ha det bra och kom ihåg att dricka mycket!