I onsdags förra veckan fick jag också mitt pannband färdigt.
Jo, jo, jag vet, mitt pannband ser inte ut som originalet. Jag fick inte riktigt till det, trots bra hjälp på stickcaféet. Men som stickerska får man väl ta sig lite friheter, eller hur? Och det här pannbandet får nu duga åt mej. Det här var ett garnnystan jag fick i juli och färgen har Lillan valt.
Idag har jag varit hemma från sjukhuset i två veckors tid. Jag börjar sakta vänja mej vid mitt stillsamma liv. Det är faktiskt skönt att inte behöva stressa. HUS har sänt hela fyra fakturor, en på poliklinikbesöket 10.8 och tre på sjukhusvistelsen. Värför sjukhusräkningarna skulle delas upp på tre förstår jag inte riktigt, men jag ska förstås snällt betala dem.
Sen går det inte alltid som på Strömsö. I köket är jag en total nolla. I morse såg jag framemot en frukostmacka med en skiva gotlerkorv och tomater på rågbröd. När jag öppnade korvpaketet, som jag köpt i Baronens affär igår, upptäckte jag små vita prickar på skivorna, alltså sådana prickar, som inte ska vara där och hela paketets innehåll åkte i komposten. Bäst före datum var 22.09. Jag började inte undersöka om där skulle ha funnits kuranta korvskivor utan jag nöjde med tomat, som pålägg. Säkert också hälsosammare på det sättet?
Nu gjorde jag förstås så som man inte ska göra. Självklart borde jag ha fört tillbaka korvpaketet och krävt ett nytt, men...
Vid lunchtid idag fick jag för mej att jag skulle piffa upp den rivna vitkålen och morotsrivet med lite pepparkrydda och gräddfil. Hur jag nu fumlade, så hade jag plötsligt gräddfilsburken upp och ner på köksbordet, förutom det som hamnade på kläderna och den den del som hamnade på golvet. Tur att bisin min var i grannbyn, för hans känsliga öron skulle nog inte ha klarat av den harang med svordomar, som jag släppte ur mej. Som sagt, jag är en katastrof i köket!
Igår kväll när jag äntligen närmade mej sängen hörde jag ett förskräckligt oljud i sovrummet. Det lät som om två stridsplan kämpade mot varandra. Jag försökte lokalisera ljudet, först med enbart sänglampan som ljuspunkt. Men jag var tvungen att tända taklampan och då såg jag den, en jättestor fluga med minst två meter mellan facettögonen. Medan en sådan best stormande omkring i sovrummet var det inte ens tal om att lägga sig. Nej, jag tog tag i första bästa handduk och begav mej ut på jakt. Jag slog så vilt omkring mej att den flygande varelsen försvann ut genom sovrumsdörren och jag kunde äntligen lägga mej till ro.
Idag har jag faktiskt hunnit vara ute. Det var så skönt att sitta ute och sticka. Rätt fort blev det för varmt med sockstickningen, så jag fick komma in igen. Nu måste jag fundera om jag vågar bege mej ut i köket igen och den här gången fylla diskmaskinen.
Önskar er alla en vilsam och fin torsdagskväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar