Barnsockor

– Va gör du, frågade dubbelmorfar igår chockerat då han kom hem från grannbyn och fick se mej skala potatis.
– Lagar mat ser du väl.
– Kors i taket. Är du sjuk?
Stackars dubbelmorfar. Han fattade liksom ingenting. Plötsligt lagar hans gumma mat två dagar i rad. Nåja, idag blir det till att värma rester från gårdagen eller från onsdagen. Skönt att ha matlagningen undan!
Igår bjöd jag dubbelmorfar på köttfärsbiffar och potatisbåtar, ja alltså de där klyftpotatisarna i ugnen heter Veneperunat i min finska kokbok. Den här gången hade jag kryddat dem rejält med svart peppar, för det gillar dubbelmorfar. Förstås hade vi sallad till och gott var det. Till idag finns det kvar lite potatis och tre biffar. Det om köksbestyren. 

Jag hade faktiskt tänkt göra fattiga riddare idag, men vi har ingen gammal bulle att göra dem på, så det skippar jag. Tyvärr kunde jag inte heller köpa glass när jag var iväg till mataffären idag. Vår lilla tillfälliga frys med endast tre lådor är nämligen proppfull. Ett nyårslöfte till mej själv inför nästa år är nog att skaffa en ny lite större frys, trots dubbelmorfars protester. Vi kan inte fortsätta att utnyttja sönernas frysar längre och därmed basta.

Varje kväll den här veckan har jag försökt lägga mej tidigt för att hinna läsa lite i en gammal bok skriven av Agatha Christe. Först igår kväll lyckades det! Men inte orkade jag läsa många sidor inte, innan John Blund for iväg med mej. Boken är ganska tråkig, så...

För en vecka sedan var det julafton. Här i huset var det fullt upp på förmiddagen, för jag hade så mycket att göra och ingen tid alls innan vi skulle iväg västerut på julkaffe. Nyduschad och iklädd badrock satt jag och fäste garnändarna i de här sockorna:

Modell: Lasten emojisukat, s. 53 Käsityön ABC 17 Kauneimmat Käsityöt

Design: Maija Paavilainen
Garn: 7 bröder från Novita

Åtgång: 72 g

Strumpstickor: Nr 3½

Och nej, här ses nog ingen emojifigur på de här sockorna. Jag velade hit och dit med den där figuren, som i mönstret var påsydd på båda sidorna i varje skaft. Jag skulle alltså ha behövt använda maskstygn och brodera hela fyra figurer! Till sist kom jag på att jag broderar inte ens en emoji på ett endaste skaft. Dels skulle det bli för tjockt och knöligt för små barnaben och dels så är maskstygn på stickat inte riktigt min grej. Jag kan rätt smärtfritt brodera från höger till vänster, men är osäker på hur det går då jag ska tillbaka och brodera från vänster till höger. Och i det här fallet hjälper det föga med Youtubevideo. Kanske ett annat av mina nyårslöften borde vara: Lär dig maskstygn!
Så, på grund av mitt velande med maskstygnen blev fästandet av garnändarna riktigt till sista minuten. Hoppas A ändå blev lite glad över en mjuk hemgjord julklapp.

Brukar ni förresten ge nyårslöften? Och ska man göra det? Där nånting att fundera på i natt.

Nu önskar jag er alla ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR 2022! Hoppas att det innehåller mycket garn, stickning, virkning, snickrande eller vad det nu är som ni passionerat vill göra! Och framförallt, hoppas att vi alla hålls friska!

Här i huset kommer vi att ta det lugnt och endast festa med varandra. Mr J har vi haft på nyårskaffe. Han fick gott jästbröd och sista bullakanten!

Bubbelflaskan är på kylning, så allt är i sin ordning! Vi hörs nästa år då vi skriver 2022.

Liten vit virkad korg

Vilken glädjefylld dag det har varit idag. Vi har haft H på besök och vi har haft sönerna med en fru på "nyårsmiddag". Jag bjöd på en variant av nachosgratäng. Den hade god åtgång.
Härligt att ha kunnat samlas i dessa osäkra tider. Tyvärr gick tiden alltför fort och H åkte iväg västerut och sönerna med fru förvann hemåt. För mej återstår nu disken, men för en gångs skull är det kärt besvär.

I tisdags för en vecka sedan hann jag också få en liten vit virkad korg färdig. Den hamnade i äldre svägerskan B:s julpåse.

Modell: Liten vit virkad korg, modell från eget huvud

Garn: Nalle från Novita 

Åtgång: 48 g

Virknål: Nr 3 och 4

Skönt med ett litet mellanarbete, som bestod enbart av fasta maskor och kant av smygmaskor.

Ajjo, och tomteluvan passade på M:s huvud och den har varit i användning. Det fick jag bekräftat idag. Tjohoo!

Och nu diskmaskinen på och sedan sticka, sticka, sticka.

Tomteluva

 – Kan du hjälpa mej med en sak, frågade jag av dubbelmorfar i tisdags för en vecka sedan medan han låg på soffan och vilade lite.
– Jaa, svarade han dröjande och var redan på väg att stiga upp.
– Nej, nej, ligg kvar jag kommer dit. Jag vill bara fråga en sak.
– Kan du sii här, ska jag ha svarta ögon på de här, frågade jag ivrigt och viftade med tomteluvan, som saknade den sista finishen.
– Va, nää jag kan int svara på så där svåra frågor, sa dubbelmorfar med vilt uppspärrade ögon.
– Men jag behöver hjälp, vädjade jag.
– Sii nu, här har jag använt maskstygn med svart garn och här är inga maskstygn. Vilket är bättre?
– Eeh, men vad står det i receptet då, frågade dubbelmorfar med något ostadig stämma.
– Att det ska vara ögon.
– Nå, men då så, sa dubbelmorfar och andades lättad ut.
– Men sii nu, sir det klokt ut, envisades jag medan jag viftade med tomteluvan framför hans ögon.
– Gör nu hur du vill.
– Nå, det där var då inte till stor hjälp, fnyste jag frustrerat.
– Och sii nu på toppen här. Ska det vara tofs eller utan, fortsatte jag envetet.
– Kanske en bjällra. Har du bjällror?
– Joo, och jag vet till och med var de finns. Men det är nog inte så praktiskt om man vill använda luvan också utomhus. Det är ju yllesockgarn, så den blir nog för varm att ha inomhus.
– Jaa, kanske en tofs då. Vad står det i receptet, fortsatte dubbelmorfar försiktigt.
– Nå där finns ingen tofs. Luvan liksom bara slutar när alla hoptagningar är gjorda.
– Ja, men alltså, gör nu som du vill. Det gör du ju ändå.

Tja, inte mycket hjälp av dubbelmorfar i den där situationen, så nu fick jag ta alla svåra beslut alldeles själv. Och så här blev det:

Modell: Tomteluva, modell från Hemmets Journal nr 49 2021

Garn: Nalle och Pilvi från Novita samt Maja

Åtgång: 84 g

Strumpstickor: Nr 2½ och 3

Äntligen fick jag alltså mitt röda projekt färdigt.
Det blev lite si som så och alla ögon är kanske inte riktigt jämna. Det beror på att maskstygn inte precis är min starka sida. Att jag dessutom stärkte mej med ett glas GT gör ju inte precis saken bättre.
Jag vet inte heller om det syns att det där luddiga gråa föreställer renar. Jag använde Majagarnet, som jag fick i höstas av en dam på stickcaféet.
Och jodå, jag gjorde en liten garnboll av Pilvi, som pricken över i:et.

Om den passar på M:s huvud vet jag inte. Jag hade skrivit ett julklappsrim där det stod: "Om denna är för stor får du ge den åt din mor". Men sånt hann inte läsas på julaftonen. Och nej, mjuka klappar stod inte heller högt i kurs undantaget då dockkläder! 
Hur nyttig den här tomteluvan är vet jag inte, men den var i alla fall rolig att sticka och ibland måste man få göra sådant också.

Ha nu en riktigt skön fortsättning på tisdagen.
Själv måste jag sortera lite foton här på datorn och sedan försöka få färdigt ett sockprojekt från 2018! Håhåjaa, jag borde inte lämna den andra sockan ostickad, men andra sockan som ska vara precis likadan, som den första är så tråååååkig att sticka. 

Randiga herrsockor

 – Va, paketerade du int in dom, utropade dottern i telefon då hon fick höra att jag hade gett julklappen åt yngsta sonen så där direkt utan krusiduller.
– Nej, hur skulle jag ha kunnat göra det. Han behövde ju prova om de passar.

Ja, så stackars han, som nu då blir utan ett "riktigt" julklappspaket. Men jag var tvungen att låta honom prova sockorna, för jag hade utgått från storlek 46 och lagt till lite centimetrar på måfå för att de skulle komma upp till 48:ans storlek. Själv tyckte jag att de ändå mest såg ut som 43:ans storlek! Det är svårt när det i beskrivningen står att man ska sticka tills lilltån täcks och sedan börja med minskningarna för tån.

Men alltså, för en och en halv vecka sedan blev de här randiga herrsockorna äntligen färdiga:

Modell: Miesten raitasukat, s. 66 Käsityön ABC 22, Sukat

Garn: 7 bröder från Novita

Åtgång: 142 g

Strumpstickor: Nr 3,25

Tårandningen är helt och hållet min egen design. Det ljusblå garnet skulle ha sjunkit in det grå alltför om jag skulle ha följt mönstret helt slaviskt.
Och minns ni vad jag sade om det där att själv randa? Gör inte det, det blir för många garnändar att fästa sedan. Suck! Men samtidigt är det ju så roligt att randa själv och bli av med garnrester...

Sockorna är i full användning redan och det är ju huvudsaken. Stackars dubbelmorfar. Han hade hela tiden hoppats på att sockorna skulle vara för små!

Ha en riktigt skön fortsättning på onsdagen!
Själv måste jag väl nu då paketera in lite klappar och sedan... ja sedan, kanske ta det lugnt så där i största allmänhet...

Strålande jul

Apropå backhoppningen ännu, så undrade jag förstås var i hela världen de där hopparna befann sig. Dubbelmorfar kunde  inte svara på en så svår fråga, men jag som hade stickat hade ju koncentrerat mej och visste att hoppen utfördes i backen i Engelberg i Schweiz.
– Finns det inte en sångare som heter nånting liknande i förnamn, frågade dubbelmorfar.
– Jo, han den där Humperdinck, men vad heter han riktigt i förnamn.
Ingen av oss kom ihåg med säkerhet, så jag fick ta fram telefonen och googla. Tänk så fantastiskt, på nån minut hade jag svaret i min hand! Utvecklingen har verkligen gått framåt sen 1990-talet. Då skulle jag först ha varit tvungen att starta datorn, koppla i ADSL-modemet via telefonen och ringa upp. Det skulle ha gett ett högt ljud, som katterna inte alls gillade. Sen skulle det ha tagit sin lilla tid innan jag varit ute på nätet och kanske eller kanske inte fått svar. Om det är en utveckling till det bättre eller sämre må vara osagt. Nu finns i varje fall all världens information, både riktig och desinformation, inom räckhåll på nån sekund.

– Han heter Engelbert, hojtade jag glatt.
– Jag tror att jag fick en skiva med honom då jag köpte min första skivspelare från affären i stan, sa dubbelmorfar.
– Va, en skiva med en smörsångare?
– Ja och så en med Ray Coniff.
– Vet du vad jag fick för c-kassett då vi köpte en radio med kassettbandspelare?
– Nä.
– Jag fick Slayed med Slade. Och pappa fick en kassett med Streaplers.
– Vem är Streaplers?
– Alltså du skojar, ett svenskt dansband som grundades 1959.
– Mmm, jaha, jaha, muttrade dubbelmorfar, som har nollkoll på svensk musik och absolut minst koll på dansbandsmusik. Det är endast ett fåtal svenska artister han känner till; Jussi Björling, Evert Taube, Lisa Ekdahl, Lasse Berghagen, Lill-Babs, Alice Babs. Povel Ramel...Ja och så förstås Abba. Och så har jag upplyst honom om vem Sven-Ingvars är och likaså Bo Kaspers Orkester. Men det betyder inte att han ändå vet vem som spelar om han hör en låt från nån av de här två grupperna i radio.

Sent igår kväll då dubbelmorfar satt och såg på TV och jag stickade sa han plötsligt:
– Du har inte varit ute på hela dagen.
– Aj, nej jag har inte hunnit.
– Nå, vad har du gjort då?
– Öööh, stammade jag fram och försökte fundera. Vad hade jag egentligen gjort? Inte mycket, men ändå fått hela söndagen att gå. Tömt ett bord, fått på en tvättmaskin, stickat, rantat runt med diverse saker, som inte har nån plats alls i vårt hus, sorterat lite papper, bläddrat i mönstertidningar, trots att det nog inte hinns med fler stickningar eller virkningar nu inför jul, dragit fram strykbrädet och stryklodet och försökt, märk väl, försökt stryka en julduk och så har jag nu då lätt ångat eller pressat de där olycksaliga sockorna, som nu kan paketeras in. Ja och så tog jag fram keramikjultomten och julugglan och placerade dem på den nystrukna julduken på det förut tomma bordet. För övrigt så bara njöt jag av söndagen och det ska jag säga er att inte är helt fel.

Social media kan vara farlig, det vet ni ju? Dels är det mycket lurendrejeri där och dels så ska man ju inte jämföra sig med alla andra, ni vet, alla de där duktiga människorna, som verkar hinna med vad som helst. På Instagram har jag sett hur den ena och den andra har färdigställt årets halvfärdiga projekt och/eller försökt använda slut allt garn från sitt lager. Huuu, jag baxnar.

Nå, för en vecka sedan beslöt jag mej för att vara modig och kolla lite i diverse projektväskor. Jag öppnade helt tufft dörren till hobbyrummet, sträckte ut vänster hand till vänster och grabbade tag i alla svarta projektväskor, som hänger där på en konstig stor knopp, som dubbelmorfar har monterat. Jag tog ett djupt andetag och öppnade väskorna en efter en och...

... inget halvfärdigt projekt alls! Däremot 2 nystan reflexgarn och så lite andra granrester. Puuh, nu kunde jag andas ut. Hittade inte nån vettig användning för något av garnen så där på rak arm, men ville ändå göra nånting, så i måndags för en vecka sedan blev den här lilla virkningen färdig:

Modell: Strålande jul

Garn: Carolina från Marks & Kattens samt tunn gul metalltråd

Åtgång: 12 g

Virknål: Nr 3½

Det gick fort att virka och det var riktigt roligt att få någonting färdigt även om nu garnåtgången inte är så stor på såna här små projekt.

Förra veckans tisdag försvann virkningen tillsammans med en julklapp. Dessvärre hann jag liksom aldrig pressa den här. Den detaljen får mottagaren själv sköta.

Ha nu en riktigt skön måndagskväll.
Själv ska jag julklappsrimma lite grand...

De olycksaliga enhörningssockorna

I morse var det vare sig cement eller betong på bilrutan. Nej, hela natten blåste det, så att det ven runt knutarna med ett visslande ljud. I morse vaknade jag alltså till regn och över sju plusgrader.
Sedan hade vi ett spännande logistikpussel då tre personer härifrån skulle iväg till stan, två på jobb till olika tider och en på andra ärenden, och vi hade tillgång till endast en bil.
– Det går ju bussar, säger de gröna förståsigpåarna i huvudstadsregionen. Jo, skolbussar går det ju nog här förbi om du råkar ha rätt arbetstid.

Nå jag kom iväg till jobbet och jag kom hem och det är riktigt bra, för småningom ska jag igen iväg till stan. Inget stickcafé för mej idag, har haft för stram tidtabell för att hinna med det. I morse hann jag dock sticka fem varv på den andra herrsockan. Kanske den blir färdig sen någon gång i en avlägsen framtid.

De olycksaliga enhörningssockorna blev färdiga redan förra månaden.

Modell: Enhörningssockor

Garn: Nallegarn från Novita. Det gula garnet är Sportsragg från Viking

Åtgång: 76 g

Stickor: Nr 3

Vet inte om motivet alls syns nu. Ingen har orkat pressa sockorna, trots att jag försökt övertala dubbelmorfar. Han tycker att jag kan sköta såna hushållsbestyr alldeles själv. Hrmpf!

Nu borde jag då börja på ett par nya enhörningssockor, ett par "riktiga" den här gången, alltså sådana som barnbarnet M vill ha. Ett är dock säkert, den här gången använder jag självrandande garn. Det blir för mycket fästande annars.

Ha en riktigt skön onsdag kväll!
Själv ska jag iväg och vara kulturell igen.