tisdag, december 31, 2019

Endast två...

... fick i år hemstickade julklappar av mej. Det var släktens äldsta, alltså min mamma, som fick en blå stor sjal att värma sig i

Och släktens minsta, alltså lilla A, som fick ett par yllisar!
Modell: Barnsockor
Garn: 7 bröder Aurora från Novita
Åtgång: 46 g
Stickor:

Som vanligt ändrade jag mönstret lite så att jag fick ett par alldeles vanliga sockor med förstärkt häl. Tog endast maskantalet från beskrivningen. 
Sockorna är nog lite för stora ännu, men Lilla A växer så det knakar!

Nu önskar jag er alla 
ETT RIKTIGT GOTT NYTT DECENNIUM! 
Fira med förstånd och inte alltför häftigt.

måndag, december 30, 2019

Julen förbi

Så var då julen förbi och vi har hunnit med några vardagar, nu inför nästa helg, nyåret. Jag har varit ledig med stort L och det har varit skönt. Nu just när jag sitter här är jag lite smådeppad, melankolisk och framförallt vemodig. H åkte västerut idag och jag saknar henne så.

Julaftonen var en enda glädje och det tack vare barn och barnbarn. Det enda som lite grumlade glädjebägaren var minstingens frånvaro. Han dukade tyvärr under för flunssan och kunde inte vara med. Vete sjutton om han har fått sina julklappar ens?

Julbordet var vackert dukat hos dottern, som bjudit in brorsorna och sina föräldrar.

Julmaten var riktigt god med alla lådor, rostbiff och rosépepparsås. Förstås fanns både gröna ärter, rödkål och lingonsylt också på bordet bland allt annat. Bondosten var en skapelse av undertecknad, likaså makaronilådan.

Självaste jultomten stod på vakt i korridoren och det var riktigt bra, för innan kaffet var islaget bankade det på dörren...

... och där stod självaste Julgubben! M kallar honom för Julstjärnegubben och det är ju ett riktigt vackert namn.

Han hade med sig en säck med julklappar! Och mera hittade flickornas mamma i källaren.

Det var mycket att packa upp och tidvis ganska jobbigt då M var tvungen att hålla ett litet öga på lillasysters klappar också.
- Man kan dela, sa M då hennes mamma påpekade att det där var lillasysters julklapp!
Ett stort och hjärtevarmt tack till dottern, som samlade familjen på mat och släkten på julkaffe.

På julaftonskväll på hemvägen besökte dubbelmorfar och undertecknad kyrkogården och tände ljus. Det småregnade och var kyligt och jag var i ärlighetens namn inte så förtjust. Men tradition är tradition och jag hängde snällt med, trots att jag fått nog av kyrkogårdar för en lååååååång tid framöver.
Julaftonen avslutade vi sedan hos min hulda moder, där jag inmundigade värmande kakao och en julstjärna.

Juldagen tog vi det ganska lugnt och hade endast den nästyngsta och den äldsta här på mat. Julannandag hade vi besök av dottern med döttrar och det var full rulle. På eftermiddagen bakade jag jästbröd tillsammans med äldsta sonen.
Det blev två riktiga bamsingar med mycket grahamsmjöl i. Vi utnyttjade vasslan från ostkoket. Dubbelmorfar klagade förstås:
- Det är som limpa och inget jästbröd. Man ska int baka på mjölk, klagade han.
Håhåjaa, han har glömt sin mammas goda jästbröd, som hon förstås bakade på mjölk. Själv är jag mera övertygad om att han är rädd för grahamsmjölet, att det liksom blir för hälsosamt!

På fredagen tog jag det superlugnt och gjorde inte så mycket annat än ägnade dagen åt stickning.
I lördags kom igen dottern på besök med sina döttrar och med sig hade de H. Vi hälsade förstås på hos min hulda moder. 
På kvällen hade vi det mysigt med H. Hon föreslog att vi skulle börja göra slut på mitt garnlager, som hon hört dubbelmorfar tjata om i alla tonarter. Så jag grävde fram en blå plastlåda och en korg. I den blå plastlådan fanns så många fina garner, som H tyckte att vi inte skulle använda till vårt lapp-projekt. Så jag hittade lite annat garn i korgen. Där satt vi sedan tillsammans och stickade, stickade, stickade och det var riktigt trevligt. Tänk, nu har H också börjat sticka!

Stickandet fortsatte vi med igår efter en liten utflykt till servicehuset, ute på mat och ett snabbt varv i stora varuhuset Tokmanni! Dock inga reafynd i vare sig klädväg eller något annat. Det hanns inte med, för här hemma väntade dottern med familj.
Och förstås stickningen. Tre rutor på tre dagar är inte så illa!

Idag skjutsade vi H till grannstaden, hälsade på hos dottern med familj. Mycket umgänge med barnbarnen alltså! Och det får en ju på gott humör i alla lägen! 
På hemvägen besökte vi lilla bybutiken och laddade upp med chips och Pommac inför nyårsaftonen. Knackkorven och potatissalladen fanns redan i kylskåpet här hemma.

Och jodå, H fick med sig både stickor och garn. Så nu ska vi se om det blir pannlappar, halsdukar eller...

tisdag, december 24, 2019

Jul

Klockan närmar sig 01:00 på natten och jag ska småningom söka mej mot sängen. Behöver ju vara utvilad om jag igen ska leka butik med M!

Dan före dan var vi iväg med dubbelmorfar på en julrunda. Det var nära att en tomte blev under bakhjulet, då hon dök upp ur tomma intet med en julklapp. Det blev lite bråttom för vi var just då på väg. Tyvärr blev det inte lång pratstund här ute på vår gård och inte vare sig kaffe eller glögg och pepparkaka. Tack för julklappen.

Dubbelmorfar och undertecknad hastade iväg med en liten julblomma till en 90-åring, sedan till ett servicehem och "byta" konfektaskar, få höra glädjande nyheter och träffa barnens kusiner. Därifrån raka spåret till grannstaden och lämna av både lådor (till morgondagens matbord) och julklapparna. M och lilla A var i full gång och då vi skulle åka kom lilla A farandes på golvet som en raket  efter oss. Och så hon skrattade och var glad då hon blev av med morfar och mormor! Nä, det handlar nog mera om lyckan att kunna röra sig själv och märka att man kommer framåt dit man vill.

Sedan möte på busstationen och så tillbaka österut. Besök i följande servicehem och så iväg med julmat och julklapp åt min hulda moder. Det bästa man kan ge är tid, har det nu tutats ut i alla lurar och småstressigt blir det när man ger tid åt många samma dag.

Då vi kom hem hängde det en julklapp på dörren! Vi hade missat en tomte, som varit ute på uppdrag. Paketet var åt mej, så nu har jag fått en julklapp och behöver inte oroa mej för julgubbens besök längre. Och vet ni vad? Jo, det var ett helt fantastiskt julpaket med nougatkonfekt och ett presentkort till, ja gissa till vilken affär. Nå, förstås garnaffären! Ett stort, stort TACK för den superfina julklappen. Jag är så rörd och tacksam.

Det blev nu en aningen sent med jultårtsbaket och osttillverkningen. Nu väntar jag bara på att få ta osten ur pressen och sedan lägga mej. Men först ska jag nog tömma diskmaskinen och sedan fylla den. Då är det mycket roligare att stiga upp. Det kan hända att osten inte går att äta. Jag tycker att den blev alldeles för salt. Snyft, snörvel!

Och nu mina vänner, nu blir det julfrid här på bloggen. Önskar er alla en riktigt SKÖN OCH FRIDFULL JUL!


söndag, december 22, 2019

Julklappsverkstaden...

... har varit igång hela dagen.

Nu återstår endast tre klappar att slå in, städa undan och sedan förflytta sig till köksregionen. Här är det ingen rast eller ro. Vad rimmar förresten på dricka? Hicka? Hmm...

lördag, december 21, 2019

Skev tidsuppfattning

Igår hann jag inte blogga och det berodde enbart på att våra tidtabeller i det här huset inte går ihop! Det är svårt med två kvällspigga karlar och en morgontidig kvinna! Jag vill iväg redan före klockan tio. Då har de andra just och just makat sig ur sängen! Det innebär att på kvällen då jag är rejält trött, så ska både det ena och det andra fixas. Håhåjaa! Här råder alltså en skev tidsuppfattning.

Idag är inget undantag. Medan jag funderar på att äta lunch, så äter karlarna i huset frukost! Men småningom ska vi väl ändå komma iväg med äldsta sonen på en liten sista minuten julrunda, för igår glömde jag både jäst och russin och... ja, två julklappar jag inte fick tag på. Och trots att nu alla tjatar om det där med julklappar, så vill jag gärna ge sådana om jag kommer på vad jag kan ge som gläder mottagaren. Själv har jag ju redan fått så många gåvor, så då är det väl inte mer än rätt att jag får ge lite också?

Igår var vi iväg till grannstaden och uträttade ett litet ärende. Dubbelmorfar tyckte inte att vi skulle åka genom staden på återvägen, men det var rätt mycket trafik på motorvägen, så det blev att köra över bron i alla fall!
Dubbelmorfar mumlade och muttrade om trafikljus och bilköer och... 
Till all tur hade jag bett honom ta med en bok, så han kunde sitta alldeles tyst i bilen, medan sonen och jag handlade i "stora varuhuset" på hemvägen. Rätt lite människor i farten om ni frågar mej. Man kom åt allting riktigt bra och ingen kö i kassan. Finemang, för det gick någorlunda fort även om jag skulle ha en masssa torrvaror, som hunnit ta slut i skafferiet. Ni vet, sånt som mjöl, knäckebröd, socker osv. De förnuftiga har förstås bestämt sig för att handla på rea efter jul eller ännu klokare: Inte konsumera alls!

Idag hade jag velat vara på stickcafé i grannstaden. Men dubbelmorfar blev alldeles sjövild, då jag lite försiktigt föreslog det igår. Han kippade efter andan, glodde på mej med ögon stora som tallrikar och fradgan stod runt munnen på honom då han började räkna upp allt som ska göras. 
- Ja det var ju då lite synd, konstaterade jag och fortsatte: Det kunde ha varit skönt att få vara lite ledig. Till det fnyste han bara och började sedan vifta med armarna som en holländsk väderkvarn.
- Men det är ju ännu långt till julafton, kontrade jag.
- Dessutom ska väl du också hjälpa till?
Nej se, det skulle han inte, för det fanns en massa konstiga saker, som skulle göras utomhus, yxan ska vässas, trots att det är bestämt att vi inte ska ha någon julgran i år heller på grund av våra katter. Sen var det något med motorsågen och kedolja, men fortfarande ska vi inte ha någon julgran. Nästa grej han kommer dragandes med blir någonting om dörren till ladan, som måste läggas på plats. Det höll han nämligen på med då vi fortfarande bodde på gården! Håhåjaa.

Nå, jag är lite förberedd i alla fall för igår bakade jag...
... en hel plåt med mockarutor. Dem gömde jag klokt nog i frysen annars är de uppätna då vi får gäster i slutet av veckan.

Nu ska jag försöka röja ett bord, ta en stödmacka och sedan rusta iväg mej till stan medan affärerna ännu är öppna! Äldsta sonen har lovat bjuda på lunch. Jihaa!

Önskar er en riktigt skön lördag!

torsdag, december 19, 2019

Kalla handen

Hjääälp, snart kommer jag att drabbas av panik. Ingen har bakat någonting alls idag, ingen har heller städat eller tillverkat julklappar. IIIK! Varför kan man fråga sig. I princip borde ju mitt jullov ha börjat igår, men... här har ramlat in en del sista minuten grejer.

Dessutom vaknade jag alldeles kallsvettig vid femtiden i morse: Jag hade glömt en kär persons födelsedag!!!! Kändes så eländigt att jag hade riktigt svårt att somna om. Att jag dessutom håller på att läsa boken Scener ur hjärtat, gör ju inte saken bättre. Nej, egentligen förvärrar den det hela. Boken är för all del intressant och läsvärd, men den får mej samtidigt att vrida mej i nån sorts klimatångest. Så nu har jag inte ens vågat köpa julklappar och inte har jag ju hunnit vare sig sticka eller virka några heller. Nu funderar jag med pannan i djupa veck, visst måste man få glädja sina nära och kära med till exempel långkalsonger? Det är ju inget onödigt, för de kanske behövs längre fram den här vintern och de gamla slits ju ut i snabb takt. Men följande utmaning blir då den, finns det inhemska långkalsonger? Black Horse är ju norskägt nuförtiden. Kanske Tamsilk är det enda?
Ett är dock säkert, några kalsonger börjar jag inte sticka på!

Det är synd om den här kalla handen.
Den väntar på sin vante, men den stickningen är och förblir borta! Suck! Ingen erkänner att de har tagit den eller ens sett den. Kan jag ha drömt alltihopa?

onsdag, december 18, 2019

En regnig onsdag i december

Vad kan man göra en regnig onsdag i december? Jo, man kan göra som undertecknad, alltså hasta iväg till stan för att sätta sig på skolbänken. Datasäkerhetsskolning stod på programmet, så nu vet jag en del om hur de senaste bluffmejlen ser ut. Bedragarna blir smartare och smartare.

När jag kom hem från den sitsen, så väntade tre flickor på mej här, alltså dottern med sina döttrar. Oj, så vi har lekt med M. Hon gillar att undersöka allt möjligt som mormor har i skåp och garderober. Alltid kan hon ju hitta någonting kul. Vi har också hunnit bygga med Duplo och leka lite grann med dockor. M är bra på att kommendera:
- Mommo kom eller Mommo kom hit, lät det var och varannan minut. I synnerhet om jag hade lilla A i famnen. Hon kryper för övrigt iväg om hon ser något lockande. Och så skiner hon som en sol och skrattar glatt.

Alla blev vi glada över B:s besök på lunchen. M hade inte fått se sin morbror på jättelänge, så hon var lite blyg i början.
Innan flickorna skulle iväg till sitt, så hann vi ännu titta på Youtube med M. Vi övade julsånger, i synnerhet Tipp tapp. Och det var så roligt att M ville inte alls åka hem, trots att mamma insisterade. Hon känner sin dotter och vet att hon behöver sova sin eftermiddagssömn medan tid är. Om M somnar för sent finns det inte en chans att få henne i säng sedan på kvällen.

Vår Hälge beslöt sig för att lysa upp lite i decembermörkret. I morgon har det utlovats soligt väder, så får hoppas på det bästa.

tisdag, december 17, 2019

Ugglor i mossen?

Här kan eventuellt anas ugglor i mossen. Men våra julugglor har fått göra sällskap med det fina hjärtat. Så de är åtminstone inte i mossen!

Där i den nyputsade lampan hänger två julugglor tillsammans med hjärtat.

Varför det ska vara just julugglor vet jag inte, men det är ju en bra och neutral symbol. Numera finns det julugglor på precis allt; tyger, papper, telefonfodral osv., osv. Till och med nån sorts juluggleplånbok finns det!

Jag har också tagit fram den här söta julugglan från år 2015. Och nu funderar jag lite smått på om jag borde börja samla på julugglor så där på allvar. Det kanske inte är en så tokig idé? Men å andra sidan, vi ska nog inte ha mera grejs här inte.

Idag har det varit utvecklingsdag på jobbet. Vi har dragit upp linjer inför sammansmältningen vid årsskiftet, planerat marknadsföringen och kollat på resultatet från höstens personalenkät, fyllt i en och annan tabell, slagit fast vårterminens mötesdagar osv. Och så blev vi bjudna på god lunch. Tack för det och tack och lov för att det inte blev julmat. Hur skulle jag då ha orkat med julmat på nytt om en vecka?

Dubbelmorfar och jag har varit och handlat idag var sin gång. Han på morgonen och jag på eftermiddagen. Och förstås köpte vi samma saker: Ägg, bananer, mjölk och reissumies (rågbröd)!
Jag köpte också kaffebröd, för imorgon ska vi få besök av en karl. Nån av er som har lust och tid att komma hit och städa? Jag ska nämligen iväg och jobba i morgon.

Men nu är det dags att åka iväg och hälsa på min hulda moder. Allting ska göras nu då kvällsundervisningen tog slut igår.

måndag, december 16, 2019

Mus i vårt hus!

Förra veckan flyttade det in några möss här i vårt hus. Och det är inte fråga om vilka möss, som helst utan riktigt stora bamsingar!

Fast det är kanske mera en råtta än en mus? Några lämnade jag i grannstadens datasal i fredags och några gav jag åt min kollega idag. Jag kan ju inte börja släpa omkring på hur många möss, som helst heller.

Ljus i vårt hus, sa förresten alltid Plåstret i en av de mera humorfyllda julkalendrarna, som gick i finlandssvensk TV. Plåstret uppträdde första gången år 1994. Och det kan inte hjälpas, jag längtar tillbaka till den oskyldiga tiden. Jag får nog instämma med sibbogumman: "He va bäter förr tå he va sämber". Och för er som inte förstår sibbodialekten: "Det var bättre förr då det var sämre". En paradoxal sanning.

söndag, december 15, 2019

Min stickning har...

... rymt! Snyft. Jag hittar den ingenstans. Så medan dubbelmorfar fnattar runt i huset och muttrar och mumlar och jagar skarvsladdar, gräver jag i hobbyrummet helt förtvivlat. Hittar en hel del annat intressant, men inte stickningen. Jag har prövat allt, till och med Mumindans, M:s favorit just nu.

Nå nöden har ingen lag, så jag fick ta itu med en annan stickning istället.
Här håller en häl på att växa fram. Och faktiskt är sockparet snart färdigt. Det var riktigt skönt att sitta och sticka igår kväll. Och det ska jag ägna mig åt nu på söndagskvällen också. Någon borde visserligen iväg till stan och handla lite, men jag trivs så bra här hemma just nu, så...

Igår smygövade jag på skinkan! Nä, lugn bara lugn, vår julskinka är ännu intakt! Jag hade en annan skinkbit i kylskåpet och lite riven ost och en halv paprika. Den sistnämnda började sjunga på sista versen, så i bästa (s)marthastil fick jag för mej att göra skink-ostpaj.
När jag lade in plåten i ugnen tyckte jag att äggstanningen var mer än lovligt lös, för se jag hade glömt att lägga med den rivna osten. IIIK! En dement husmor är inte att rekommendera! Men ingen fara jag slängde den rivna osten utanpå och det blev så gott att nu ska jag njuta av sista pajbiten innan jag får på tvättmaskinen och sätter mej ner och stickar färdigt den andra sockan.

Önskar er en riktigt skön söndagskväll den tredje advent!

lördag, december 14, 2019

Nyåret är räddat

Den fina lucian med tärna, som skred in i datasalen igår morse hade med sig en julklapp till mej!


I paketet fanns en vacker flaska med lockande innehåll:
Nu är nyåret räddat! Stort, stort TACK till mina kursdeltagare för den fina gåvan. Tack också för de goda Alku-karamellerna!

Julen kanske också är räddad, för Keith Urban vill vara min julgubbe/ jultomte, åtminstone sjunger han så. 

Men lugn bara lugn, jag klarar mig nog också utan honom, för min jul är också räddad. Dels har vi glädjen att få tillbringa julaftonsdagen med barn och barnbarn. Och så vet ni, så har äntligen, äntligen Yle hört min bön och sänder Stolthet och fördom nonstop på julannandag! Så glad och tacksam. Den 26.12 sitter jag fastklistrad framför TV mellan kl 12 - 17.10. Åååh, Colin Firth, som mr Darcy, finns det en bättre TV-serie?
Enda smolket i glädjebägaren nu är ju att jag behöver en betydligt större TV! Borde jag ändå prata med Keith Urban om det? Jag menar om han nu vill vara min julgubbe, så visst får han ju hämta en stor julklapp med sig!

fredag, december 13, 2019

Vår julskinka...

... har rymt

Åh, nej, vår basturökta närproducerade julskinka finns nu i kylskåpet! Så för tillfället är det någorlunda lugnt på skinkfronten!

Igår, vet ni, var jag effektiv som sjutton. Jag hann både med jullunch, tack för den julklappen, föreläsning i Mindful Learning
Arnella från Sibbo berättade och förklarade. En del av det går tyvärr inte att omsätta i dataundervisningen, som är mycket exakt. Men en hel del snappade jag upp. Efter att ha suttit bekvämt tillbakalutad i biosalongen var det dags för en ostfralla och te samt lite kollegialt mingel. 

Därefter bjöds vi på den vidunderligt vackra, fina och underfundiga filmen Mestari Cheng av Mika Kaurismäki. Tack för den föreställningen.
Kvällen avslutades i två härliga damers sällskap med lite reflektion och varva ner inför julen. Till det behövdes liksom 2 spetsade glöggar! Eller nåja, behövdes och behövdes. Men det värmde skönt då snöblasket dalade ner utanför fönstret.

Idag har det varit undervisning på agendan, men inte riktigt som vanligt, för in skred Lucia årgång från 1950-talet med tärna. 
Det var en glad och värmande överraskning för hela kursen. Stort TACK för det!

Två små töser var också och såg Lucian idag!

torsdag, december 12, 2019

Ett hjärta

- Titta ett hjärta, sa M igår då hon var här på besök tillsammans med lillasyster och sin mamma. Verkligt observant av henne må jag säga. Inte konstigt att hon vill gå runt i alla våra rum och kolla vad som förändrats sedan sist. M har också ett fenomenalt minne. Hon vet vilken skåpdörr som ska öppnas för att komma åt mommens smycken!

Det här fina hjärtat fick jag i tisdags av S. Hon kan hon!

På andra sidan har S målat mina favoritblommor. Kuvertet som hjärtat kom i är också ett konstverk med egen design av S. Hon är skicklig! Ett stort, stort TACK för denna fina gåva, som nu hänger i lampan ovanför vårt matbord.

Nu ska jag hasta vidare, så jag hinner med både jullunch, föreläsning om Mindful Learning, vegehamburgare, bio och som socker på bottnen Julglögg. Håhåjaaa, få se om jag alls hinner hem ikväll. Och före jullunchen ska jag ännu.....
Nå, snart är det jullov och då ska jag sätta upp fötterna på pallen, sitta i fåtöljen och bara sticka!

onsdag, december 11, 2019

Det kom ett kort

Lite stillsamt sitter jag här och funderar i kväll: Varför svarar människor inte på e-post? 
Jag behöver få besked, för att kunna slutföra vissa uppgifter och jag vill ha det ganska fort nu, tack. Jag behöver julfrid.

Med betydligt mera hackande hjärta undrar jag varför en journalist från Yle har försökt få tag på mej idag? Hjäääääääälp, vad har jag gjort? Eller är det något jag inte har gjort? Och varifrån har den grävande journalisten fått tag på mitt jobbnummer? Huh, huh, hur ska jag kunna sova i natt?
- Men du kan ju ringa tillbaka, försökte dubbelmorfar trösta.
- Vaa? E du int riktit klok! Int kan ja ringa så här sent.
Hoppas att det var en felringning! Håll tummarna för att det var så. Just nu känns det som att jag inte passar vare sig i TV eller radio. Och framförallt kan jag inte uttala mej om en endaste en liten (kontroversiell) sak. Jag har ingen åsikt och därmed basta! Eller nåja, vänta nu, jag skulle ju kunna tala lite om digisamhället och hur ojämlikt det blir då en stor del står utanför. Det kan jag minsann "predika" om. Men inte vill jag vara med i TV för det ändå!

I väntan på e-postsvar, så gläder jag mej åt kortet som anlände två dagar efter poststrejkens slut!
Stort TACK för det här finurliga kortet! Det har jag satt upp på väggen, som en stillsam påminnelse om lyckan i att sticka.
Men den lyckan hinner jag tyvärr inte med nu, för nu ska jag alldeles bestämt umgås en stund med dubbelmorfar framför dumburken medan jag försöker lugna ner min hjärtklappning. Måste träna hela natten på det lilla ordet Nej! Enda sättet att undvika att hamna i knepiga situationer. Nej, nej, jag kan INTE, jag vet INTE osv.... 

lördag, december 07, 2019

Julfest och bal

Förra veckans fredag var jag iväg på stans julfest. Det var ju lite omväxling till mina vanligtvis någorlunda stillsamma fredagskvällar. Idrottshallen var dekorerad, bland annat med ballonger.

Där i bakgrunden ser ni en bild på Annie Lennox, som ingick i duon Eurythmics. De var populära på 1980-talet. Bland annat år 1983 gav de ut Here comes the rain again. 1980-talet var alltså festtema. Skivor med massor av synthpop spelades, men inte en enda Abba-låt fick jag höra. Jag drog mej hemåt redan vid 23.30-tiden, för jag var iväg på en kransnedläggning till norra grannkommunen följande dag. Då hade det gått 80 år sedan Vinterkrigets utbrott! Och redan där startade det här med falska nyheter, för vår granne i öst påstod att finländarna hade skjutit några skott mot dem i Mainila. Men jo, nej, så var det ju nu inte. Och ännu förra veckan envisades ett ryskt museum i sin tweet med att det var finländarna som börjat och hänvisade just då till de ökända skotten i Mainila. Det ryska muséet bad sedermera nog om ursäkt, men vete fåglarna hur många som hunnit läsa deras inlägg i Twitter och tro på det skrivna. Håhåjaa...

Jag hittade inte 1980-talskläder här hemma och hade inte vare sig tid eller ork att börja leta på loppisar, så jag tog på "vanliga" kläder.
När vi trädde in i Idrottshallen fick vi varsitt neonfärgat partyarmband.
Jag undrar om man kan få det att lysa igen?

Igår var det då bal på presidentens slott och den följde jag med på vår TV i köket. Dubbelmorfar skulle förstås se på någonting annat mindre viktigt i vår reserv-TV, alltså min hulda moders gamla mindre TV, som nu har landat hos oss. Vår stora TV pajade redan i augusti, men vi har klarat oss förvånansvärt bra utan den. Mest kanske för att det inte finns så mycket att se på i TV! Och så finns det ju Arenan!



fredag, december 06, 2019

I serien Man-tager-vad-man-haver

Gårdagskvällen var riktigt trevlig och givande. Stort TACK till värdparet. Visserligen skrämde värden upp undertecknad och värdinnan genom att säga:
- Det blir ingen slottsbal i morgon.
- Va, men hur...
- Presidentens kansli har kommit överens om med Yle att int sända alls.
- Nää, det kan int va sant, stönade vi damer gemensamt.
- Jo, det stod här nånstans, sa värden och googlade på surfplattan utan att hitta nånting.
- Du hittar nog på nu.
- Nää-ä jag har läst det.
Efter intensivt bläddrande i diverse lokaltidningar hittades till sist tidningen han hade läst. Och jodå, texten i ingressen talade om avtalet som uppgjorts med Yle. Men längre ned så stod det att årtalet var 1969!
Åååh, skönt, nu kunde vi damer dra en suck av lättnad, för vi ska åtminstone se då presidentparet skakar hand med kreti och pleti!

Här i vårt hus är det nu ganska lugnt. Dottern var här på besök tillsammans med sina döttrar och det var riktigt, riktigt härligt.

I morse fick dubbelmorfar lite bråttom då han insåg att det skulle vara blåvita ljus självständighetsdagen till ära. Han hittade två vita och två blåa långa ljus, men han hittade ingen ljusstake!
Nå han är både en händig och kreativ man, så simsalabim hade han förvandlat ställningen med pizzaverktyg till en ljusstake istället!

Önskar er alla en riktigt skön självständighetskväll!

torsdag, december 05, 2019

Den bästa av män

Hur kan man tillbringa sin lediga dag? 
Kanske inte riktigt som jag gjort idag hittills. 
Det började liksom redan i natt då jag skickade e-post åt rektorn ännu klockan 00:30.
I morse steg jag upp halv nio och försökte njuta av en lång skön frukost, men innan jag visste ordet av, så hade jag igen satt mej framför datorn och fortsatte jobba!

Till all tur har också äldsta sonen på besök ledigt idag så vi begav oss iväg till stan tillsammans med dubbelmorfar. Sonen för att ge tekniskt bistånd åt sin moster och undertecknad för att utföra en hel drös med ärenden.

Det första handlade om att åka till jobbet och från kylskåpet rädda mina rågbrödsmackor med ost. Dem hade jag glömt kvar igår då jag susade iväg till kursplatsen i Centrum, som numera verkar mera som nästan världens ände. Tur att en av kursdeltagarna kom med varm skinkpaj till kaffepausen, annars kunde jag ha svimmat av hunger vid det laget. Ack ja, av dumt huvud får kroppen lida!
I köket på jobbet träffade jag på rektorn, som mycket förvånat hade noterat att jag hade sänt den ifyllda blanketten i retur mitt i natten. Bra, nu har min arbetsmoral och flit noterats!

Sedan gick jag till guldsmedsaffären. Där har en silverkedja väntat på mig sedan den 4.1.2018! Och nu äntligen kom jag av mej att hämta den. Turligt nog hade jag ett presentkort från födelsedagen, som jag nu kunde utnyttja. Min hulda moder har påmint mej med jämna mellanrum om att jag ska hämta mitt silver. Som den lydiga dotter jag är, så har jag svarat jo, jo, sen när jag hinner och så har jag glömt bort det hela igen. Det mest genanta var ju att affärsägaren började be om ursäkt för sin försumlighet. Han tyckte att han borde ha ringt mej. Men åh nej, det är ju mitt eget fel, som inte...
Jag passade samtidigt på att köpa en silverkedja till ett fint Kalevala smycke i silver med spektrolit sten, ett hängsmycke som inte går att få tag på längre eftersom det inte tillverkas längre.

Sen iväg en sväng till Servicehuset och önska Trevlig självständighetsdag med blåbärs-chokladkarameller. Därefter iväg till mataffären och så bjöd äldsta sonen på en sen lunch på pizzerian.
- Nu ha vi vari över tre timmar i stan, smågnällde dubbelmorfar då vi kom till bilen.
- Och jag som sku ha så myky att göra, fortsatte han.
- Nå, vad skulle du ha gjort då?
Tja, då blev det tyst på honom. Misstänker att det som oroade honom allra, allra mest var om han skulle missa världscupen i skidskytte. Håhåjaaa...

Den bästa av män kom jag hem med förra fredag. Då fick jag nämligen en så här fin...


... julgubbe! Han är så fin, så fin, handgjord av Iris.


Han kom i en röd och mjuk påse. 
- Den ska du sedan ha för garn, sa givarna. Ett stort, stort TACK för den superfina julklappen! Rörd och tårögd är jag över den fina gåvan.

Nu ska jag hasta vidare och fortsätta njuta av min lediga dag. Nu är det umgänge som gäller och det ska bli riktigt, riktigt trevligt.

torsdag, november 28, 2019

På tok för mycket

Nu är den tid på året då jag blir vemodig och tårögd. Höstens kurser avslutas och det känns tomt. Inte så att det inte skulle finnas jobb, sådant finns det mer än nog av. Men det är undervisning, som är det absolut roligaste och det jag brinner för. Tycker att någon annan bra kan ta hand om det administrativa.

Hittills har den här veckan kunnat kännetecknas som Snälla veckan. Jag har fått ta emot så många fina julklappar.
Det började i måndags på förmiddagen i Nickby, då kom en man bärandes på två askar med choklad, en åt min kollega och en åt undertecknad!
Åhå, det var verkligen snällt. Vi blev bägge rejält överraskade. Stort TACK!

På eftermiddagen fortsatte det med julblommor från kursdeltagarna, som nu blir på jullov. En vacker vit bukett med rosor, nejlikor, tallkvistar och lingonris. Som pricken över i:et, ett vackert julkort. Stort TACK!

På tisdagen avslutade jag ingen kurs i grannstaden. Tvärtom, jag tuffade på som förut. Men till min stora förvåning fick jag ändå en gåva! Givaren tog nu jullov, trots att jag ännu finns tillgänglig två tisdagseftermiddag i december!
En cyklamen i en alldeles underbar färg. Stort TACK!

Och igår vet ni, då kom jag hem från norra grannkommunen med en hel kasse full!
Kursdeltagarna hade samlat ihop till innehållet, som bestod av:
Fem påsar med underbart goda pepparkakor, havrebröd, som försvinner här med blixtens hastighet och en påse med jultårtor. De sistnämnda försvann någonstans medan jag var på jobb idag! En ynka en fick jag. Stort, stort TACK för de här godsakerna!

Idag blev både jag och intet ont anande kursdeltagare rejält rörda och glada då två kursister gav oss var sin ost!
Porloms svartstämplade, direkt från mejeriet! Mums filibabba. Jag kunde inte spara min ända till julen. Åh nej, min lunch idag bestod av havrebröd med svart stämplad emmentalerost på. Stort TACK!

Dubbelmorfar är lika förstummad som jag. Tänk så många vänliga människor det finns, som sprider glädje omkring sig. Tack för att ni finns! Det lyser upp novembermörkret!

Nu ska jag försöka få dubbelmorfar ut till postlådan. Där kanske, kanske finns dagens Nya Östis! Verkligen skönt att poststrejken äntligen är över.

Passar på att önska er alla ett skönt veckoslut redan nu, för imorgon kväll är det julfest för stans personal och dit tänkte jag mig en sväng. Dottern förbjöd mej att ta med sockstickningen. Vad sjutton är det för sätt? Tänk om det blir jättetråkigt? Och inte har jag någon 1980-tals svid att ta på mej heller? Till saken hör att jag under det årtiondet födde fyra barn. Har nog inte kvar en endaste en mammaklänning från den tiden. Hmmm... 

söndag, november 24, 2019

Påskigt värre

I min omgivning verkar julstressen ha slukat en del individer med hull och hår. Några till och med så till den milda grad att de hotar med att skippa hela julen. Hmmm, låter inte särskilt bra det. En som har fått direkt snurren är dubbelmorfar. Inte så att han skulle vara julstressad. Nej, långt därifrån! Igår när vi, undertecknad och min hulda moder, talade om julmat; olika lådor, skinkan, rosolli, jultårtor osv., så sa han:
- Det kan man göra själv.
Ett mantra som han upprepade flera gånger utan att direkt förklara vem den där man är. Jag har aldrig sett honom baka jultårtor eller koka bondost, så jag vet nu då inte riktigt...
Men strunt i det. Det blir jullådor i år också och det tack vare min hulda moder, så vi behöver inte precis svälta. Stort TACK för det. Nu återstår endast att få dubbelmorfar övertygad om att det INTE kokas bondost på 20 liter mjölk i det här huset! Håhåjaaa...

För att på något sätt undvika julstressen har dubbelmorfar koncentrerat sig på påskpynt istället!
Det började med att jag i oktober fyndade en säck full av påskägg!
Sedan hittade han en ny kvinna till hushållet! Och efter det har det bara rasat in påskgrejer.


Han har hämtat hem konstgjorda påskblommor!


Hängt upp fåglar och ägg.

Skapat påskstilleben. Tror ni att jag borde låta undersöka honom? Jag menar att kanske allt det där klockvändande fick någonting att haka upp sig och börja gå fel? Det är ju inte påsk ännu och jag vill nog ändå ha lite jul först, jul med tomtar och glitter utan påskharar.

Det blev påskhäxan sur på igår kväll, så hon flög norrut!

Idag har här varit fröjd och gamman med tre flickor på besök på förmiddagen och söner, som sammanstrålade här på eftermiddagen. Tyvärr blev tiden igen kort och samvaron tog fort slut. Snyft! Jag längtar mej ju sjuk efter dem. Bra så länge jag har ett jobb att förlora mej i. Hur var det nu igen? Räkna de lyckliga stunderna blott...

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på inkommande vecka.
Här vinkar redan sängen åt mej. Det blir tidig uppstigning igen i morgon...

lördag, november 23, 2019

Rappad bil

Att i jobbet köra ut i ur och skur har sina sidor. I onsdags var jag på kvällen iväg till norra grannkommunen och min trevliga Höstdataklubb.

I torsdags på morgonen var dubbelmorfar inte glad då han fick syn på min bil!

Märks att jag har varit ute på landsvägen och kört, eller hur?

Önskar er en riktigt fin fortsättning på lördagskvällen!
Själv ska jag nu försöka ta mej i min obefintliga krage och få på tvättmaskin innan det är dags för ett litet kvällsbesök hos...

fredag, november 22, 2019

Bara för att...

... det är fredag idag bjuder jag kort och gott på lite Youtubegodis ikväll. Varsågod, här kommer Sanning och konsekvens!

torsdag, november 21, 2019

En omöjlig ekvation

Ibland är det svårt att få saker och ting att gå ihop. Och trots att jag i höst har haft undervisning i Excel, så får jag inte följande ekvation att gå ihop:

1) Julstäda
2) Julbaka
3) Julpynta
4) Julpyssla

5) Julsticka
6) Julvirka
7) Glöggparty eller adventsbuffé
8) Gör julgodis och julmat. Glöm inte julsenapen!
9) Fixa hemgjorda julklappar, slå in dem och skriva rimmen
10) Arbeta på som vanligt och fixa diverse blomsterarrangemang däremellan
11) Besöka ensamma
och
12) Besöka släktingar

Eh, när sjutton ska jag hinna med allt det där? Dygnet har endast 24 timmar! Julstress? Nä, icke. Jag hoppar över julen i år och därmed basta! Jag stickar bara det jag vill, om jag vill och när jag vill. Så det så!

Och försök inte ens få mej inspirerad eller intresserad hur lockande tidningar ni än kommer med! Det går bara inte. Ekvationen är helt enkelt omöjlig!

onsdag, november 20, 2019

Nödd och tvungen

Igår kväll strax efter klockan 20.30 ångade jag in i mataffären. Nåja, ångade och ångade. Jag promenerade faktiskt i sakta mak, trots att jag visste att dubbelmorfar satt ute i bilen otåligt väntande. Handlandet gick fort, för egentligen skulle jag inte ha så mycket mera än ägg, lite bröd, mjölk och cornflakes. Småtrista, men nödvändiga basvaror. Dessvärre så glömde jag knäckebrödet.

Lite nyfiket började jag titta på alla röda lappar med -30% och ett och annat rödlappat hamnade i min kundvagn, bland annat Aura Gold. Mums! 
När jag hade vandrat färdigt och inte mera ville ha någonting så såg jag att det var sju minuter kvar tills minus trettio förvandlas till -60%. Så jag styrde förstås stegen till tidningshyllan, vart annars?
Och där vet ni, där blev jag helt enkelt nödd och tvungen!

Jag måste ju bara ha den här engelskspråkiga virktidningen! Inte för annat, men för den medföljande Muminkalenderns skull! Och jodå det finns beskrivning till alla sju muminfigurer! Heja Novita. Hoppas att inte Brexit ställer till det för den finska garnleverantören.

Senare på kvällen då det var dags att njuta av kvällsteet, tog jag fram de rödlappade wienerbröden, två till antalet. Nu skulle det njutas! Glatt tog jag en tugga och före nästa kollade jag lite vad det var för fyllning i mitten. Döm om min förvåning, där fanns gröna prickar!
- De kanske ska vara där, tröstade dubbelmorfar då jag började spotta, fräsa och morra.
- Näe, de ska int alls vara där. Nu ha jag äti möglit wienerbrö.
- De e int så farligt, försökte dubbelmorfar trösta.
- Du kanske blir lite sjuk bara.
- Haa, ska du säga som inte tagit en endaste tugga.
- Nä, det var bra att du var så snål och tog först, konstaterade dubbelmorfar.
Till det kunde jag inte säga så mycket annat än fnysa. Och det kommer nog nu att dröja ett tag innan det blir rödlappade godsaker i detta hus. Undantag görs endast om datumen är lite längre fram.

Och lämnade jag in de mögliga wienerbrödena till mataffären i morse? Nej, jag gjorde inte det, för i min förbittring slängde jag dem raka vägen i papperskorgen.
Tur att jag dricker kvällsteet på kursplatsen i norra grannkommunen i dag. Annars vet man inte hur det skulle sluta!