söndag, oktober 20, 2019

Godaste grahamsskorporna

H är en varm, förtjusande och förnuftig människa, så hon försåg oss inte enbart med godis. Nej, hon hade också med sig de godaste grahamsskorpor som finns!

Superdupergott till kvällsteet. Stort tack för skorporna, som höll under hela färden hit.
Och hmmm, man kunde kanske göra skorpor själv, men bara kanske...

Idag har jag gjort just ingenting av allt det som stod på min att-göra-lista. Men jag har hunnit besöka min hulda moder tillsammans med hennes svärson och äldsta barnbarn. Inte illa.
Inte alls illa med tanke på att hon bjöd på lite meducin! Tack för den. Nu känner jag mej redan betydligt bättre. Hör, jag kraxar nästan inte alls som en kråka längre och jag vågade till och med ta några raspiga toner i duschen! Kanske jag i morgon till och med kan sjunga:
"Inge med röda näsan,
hette en helt galen dam,
som blivit kall om näsan
och nu behöver en kram"

Melodi: Rudolf med röda mulen.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan. Håll tummarna att jag är frisk som en nötkärna i morgon.

lördag, oktober 19, 2019

Full fräs

Lördagskväll och höstmörkret smyger omkring därute. Äntligen har jag tid att uppdatera bloggen. Det har varit full fräs både bildligt och bokstavligt. I en veckas tid har jag flängt omkring som ett torrt skinn och försökt ta igen allt det jag missat då jag jobbat hårt. Och förstås under vecka 42 när arbetstakten var något mindre och lättare, så då släppte mitt immunförsvar och jag drabbades av influensa. Den som M smittade ner dubbelmorfar med och den som har pinat vår äldsta i åtminstone tre veckors tid nu.

För en vecka sedan hade vi ju kusin A med döttrar på besök. Han hade med sig av Backers goda bröd och en grön flaska.
Vitvinbärscider från ett bryggeri i Lojo. Inte illa! Brödet är förstås slut för länge sedan, men flaskan väntar på mej än! Tack än en gång!

Söndagen gick ju i kalasandets tecken! Ett kalasande som fortsatte i då vi sammanstrålade med dotter med döttrar och en kusin hos min hulda moder på "Skrapukalas". Fast man kan nog inte tala om "skrapur", alltså rester, för det var fortfarande proppfullt på alla fat och ingenting hade tagit slut.
Jag lämnade "de mina" mitt på dagen för att åka iväg och göra en liten tidningsgrej. Då jag återvände lyckades M lura mej!
- Schh, sade hon och smög med mej till undre slafen i våningssängen i mitt gamla flickrum, numera S:s rum, och visade på ett bylte som var omstoppat där. M förklarade att hennes lillasyster A ligger där och "tuttar", alltså sover.
- Schhh, svarade jag och så smög vi oss bägge därifrån.
Döm om min förvåning då jag ser lilla A ligga på kökssoffan och sova! Om M redan nu kan slå blå dunster i mina ögon. Hur kommer det inte att gå längre fram?

På eftermiddagen tog vi oss västerut och stämde på hemvägen träff med minstingen, som vi inte hade hunnit vare sig se eller umgås med ordentligt under förra veckoslutet. Väl hemma på kvällen var jag så trött att det inte var tal om att vare sig skriva tidningsartikel eller blogg utan endast stupa i säng.

Vi fick en flaska alkoholfri öl. Den drack dubbelmorfar upp idag då han åt. Jag fick smaka pyttelite. Och jodå, det var riktigt, riktigt gott. Tack för den!

I tisdags blev det till att först skriva, sedan iväg till stan på jobb, 2 undervisningslektioner och sedan en vandring till stickcaféet. På vägen dit vek jag in i hälsokostaffären och fick lite dunderpastiller mot förkylning. Sådant som öppnar täppt näsa och svalg samt sugtabletter med zink och C-vitamin.

Jag klarade av att delta i stickcaféet och vad är bättre som det. Rätt trött och hängig dock på grund av flunssan.

U stickade så här fina sockor...

... och stickväninnan B hade gjort så här fina sockskaft!
Väl hemma blev det till att lägga sista handen vid onsdagens kursförberedelser.

I onsdags var det jobb från klockan 10 - 20, som gällde. Jag var tyvärr inte riktigt skärpt hela tiden, för det kändes som om jag hade bomull upptill istället för hjärna. Men på något sätt klarade jag av hela arbetsdagen!

Jag var iväg till den bästa av stadsdelar och fick en blombukett...

Tack för den!

Full fräs ner tillbaka till stan och så hålla Excelkurs. Därifrån fort till följande kursplats och lite tips om smarttelefoner. Glada pigga deltagare, som gjorde att jag orkade hela dagen lång. Tack för rispirog med äggsmör...

... och tack för ljus, som får lysa upp i höstmörkret!

Hemma vid 20.30-tiden. Dricka honungsvatten och stupa i säng en timme senare. Vaknade 23.30 och fick stiga upp och fräsa näsan fri från snor innan jag somnade igen. Två timmar senare samma sak och därefter sov jag som klubbad ända tills väckarklockan ringde strax före sju. Man ska ju vila när man har influensa!

I torsdags, jobb från klockan 9 - 19. Två olika grupper dagtid och Digiöppet sen eftermiddag - kväll. Min röst höll ända fram till klockan 15.45! Inte illa. För att undvika förskräckliga hostattacker försökte jag vara tystare än minsta lilla mus!
I pausen på förmiddagen bjöd en av deltagarna på Helige Jakob's kaka. Underbart gott. Tack! Synd om de deltagare, som var borta från kursen och missade kakan!
Hemma vid 19.30-tiden och mycket blev inte gjort sedan, utan det blev mest slögloende på TV.

Igår, på fredagen, kom dotter med döttrar och H hit! Jippiiii, äntligen var H här. Vi styrde kosan till min hulda moder och det blev saft och kakor igen! Jag hade ledig fredag, höstlov och det var alldeles underbart att få umgås med barnbarnen och H. M är superförtjust i H och blev väldigt ledsen då H inte skulle följa med M hem!

Dubbelmorfar, H och undertecknad styrde kosan mot stan på eftermiddagen, där vi plockade upp den äldsta från busstationen. Sen var vi ut och åt middag innan vi återvände hit. På kvällen var vi rätt trötta allihopa, så det blev att lägga sig ganska tidigt igen och bra så.

Och vet ni vad? Joo....
... jag fick en påse hallonbåtar av M! Stort, stort TACK! Precis vad jag behöver för att överleva! Och H är snäll, för dubbelmorfar fick en Fazers blå!

Idag var det så dags att ta farväl av H för den här gången. Tiden går alldeles för fort. Vi körde iväg till västra grannstaden där vi hann med ett femton minuters varv i Återvinningscentralen, innan vi köpte glass i mataffären, som sedan avsmakades hemma hos M med familj.
Vi testade på den nya Gröna kulor glassen. Svärsonen, H och undertecknad gillade den. Men M, hennes mor och morfar höll sig till Dumleglass istället.

Det borde vara strängt förbjudet att ha ett foto av en korg full med garn i ljuvliga färger på tidningspärmen! Förstås måste jag ju ha den här med mej hem. Ringa tröst i saknaden efter H, men...

Nu är det nog dags för den här rödnästa damen att korka en konjaksflaska, ta sig en hutt för den sjuka halsens skull och sedan krypa till sängs. Nattis!

söndag, oktober 13, 2019

Ny kvinna

Vet ni vad? Jo, dubbelmorfar har släpat hem en ny kvinna! Det upptäckte jag i fredags då jag kom hem från ett 180 års kalas! Ett superhärligt kalas, som startade på en nepalesisk restaurang och avslutades med konstutställning och bubbel. Och vet ni vad? (Hjäälp, nu börjar jag låta som Tjorven! "Vet du va?")

Men alltså, till saken, jag fick en så fin gåva!
Här finns många kloka ord att begrunda. Stort TACK för den fina gåvan.

Igår var jag full dag på jobb och väl här hemma fick jag sätta igång med väldig fart för kusin A med döttrar skulle komma på besök. Med hjälp av äldsta sonen hann jag få undanröjt en del. Dubbelmorfar var ute på vift tillsammans med sin kompis. De satt hos en dam på kaffe och blev lite sena för det skulle sökas skruvar också. Skruvar som inte fanns i den butiken och inte heller i den butiken. Dubbelmorfar hann dock hem lagom till kaffet här hemma! 

Idag 15 timmar senare sammanstrålade vi med kusin A igen, för idag har det varit superhärligt kalas igen.


Oj, oj, oj, så många godsaker, som hade dukats upp. Och jag fick träffa lillbrorsorna och min yngsta syster samt hela fyra kusiner. Ja, och så stickväninnan B och hennes man. Inte illa alls! Mycket umgänge hanns tyvärr inte med, men det var trevligt att träffa alla de här och flera därtill. Stort tack till kalasarrangörerna!

Och den nya kvinnan då?
Jo, så här ser hon ut! Lite blygt tittar hon fram bakom huvudduken. E i Tyskland tror inte att jag behöver oroa mej för den här kärringen! Hon ger liksom ingen konkurrens.
Dubbelmorfar "mutade" mej dock med den här lilla boken:
Korta två rads verser, som ger en mycket att fundera på.

Jag misstänker att dubbelmorfar blev lite nervös då jag på torsdagen fick en gåva av en karl!
En så här fin penna, som är alldeles ljuvlig att skriva med. Kanske bäst att leta reda på dagboken igen och försöka börja skriva. Tack än en gång för den fina gåvan.

Eftersom dubbelmorfar kom så sent hem igår, så blidkade han mej igen med en bok:
Den här gången en stickbok med mönster för de allra minsta. Boken är tryckt år 1983 och här finns fortfarande alldeles gångbara mönster. Kul!

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på inkommande vecka.
Själv ska jag försöka ta det liiiite lugnare för det är höstlov i två av de institut, som jag arbetar i. Men i det tredje är det full fräs i dagarna två och så lite på min lediga dag i tisdag också!

onsdag, oktober 09, 2019

Mutad?

- Du är mutad, utropade dubbelmorfar i söndags då jag kom hem från jobbet och han såg gåvan jag fått.
- Nääe, sa jag med darr på stämman. De facto vet jag ju inte riktigt var gränsen går för när någonting är mutor och när det är en gåva jag med lätt hjärta kan ta emot.

Jag fick välja tre handgjorda tvålar, som tack för min insats under det gångna veckoslutet. Härligt! Precis vad jag behöver. Tack för den fina gåvan!

I måndags fick jag en också en fin gåva, men den är jag absolut säker på att inte är en muta. Här är det fråga om varm omtanke och vilja att glädja mej. Gissa vad jag fick? Jo, en påse hallonbåtar! En av mina största svagheter här i livet om man räknar bort dubbelmorfar, barn och barnbarn! Den här gången var det kollegans rara man, som hade tänkt på mej då han var ute på vift. Han fick en stor kram av sin fru som tack. Jag är tacksam och rörd över att ha sådana människor i min omgivning. Hoppas att jag också är en sådan människa, som tänker på andra och bryr mej om. Det är sådant som behövs i dagens hårda värld.

I tisdags släpade dubbelmorfar hem en maskin åt mej! Jag återkommer eventuellt senare till den. 
I tisdags mottog jag också en inbjudan till gemensamt kalas och efterrätt med konstutställning! Det ser jag framemot. Kan behövas så här inför stundande höstlov, som ändå betyder jobb för mej nästan alla dagar förutom nästa veckas fredag. Men det gör inte så mycket, för jag ser framemot H:s besök.

Idag har jag varit iväg till ett pensionärsmöte och berättat lite om smarttelefoner och digi, digi. Det intresserade en del åhörare medan andra är helt emot allt det nya och "farliga". Blir lite svår balansgång i det fallet. I ärlighetens namn är jag glad att jag själv är någorlunda uppdaterad och till min stora förvåning hörde jag vår äldsta idag säga att han inte riktigt har koll på den digitala framtiden. Hoppsan, tänkte jag. Kanske mamma ska hålla honom uppdaterad?

Jag fick en så här fin blombukett för min ringa insats idag. Stort TACK för den!

Idag har jag slingrat mej, som en mask på metkroken. Jag har alldeles för svårt att säga nej. Men nej, jag kan inte göra hembesök och sitta hemma hos nån och undervisa. Jag vill förstås vara snäll och hjälpsam, men det finns gränser för vad jag kan ställa upp på. Gränser, som jag tänjde på för mycket redan i tisdags och som gör att jag får jobba lite extra i fredag. 
Idag har min oförmåga att säga nej lett till logistikproblem, som minstingen löste galant. Tack för det! Hur skulle jag klara mej utan honom?

Idag har jag också hunnit vara social! Har hälsat på hos dottern med familj och där sammanstrålat med både den äldsta och den yngsta. Och förstås fick jag äntligen, äntligen lite tid med barnbarnen. Efterlängtat umgänge.
På kvällen har jag dessutom hunnit hälsa på min hulda moder, som kom hem från en kortare sjukhusvistelse igår.

I morgon kväll är det igen jobb som gäller, fredag är det fest och lördag jobb på dagen, men sedan vet man inte vad som händer och bra så!

söndag, oktober 06, 2019

Ett intensivt veckoslut

Kära vänner, nu har jag försummat er igen och det var inte alls meningen. Men arbetstakten har varit hård och min lust att öppna datorn ännu på kvällen har tyvärr inte varit så stor av förståeliga skäl. 
Jag har dock njutit av hela hjärtat att få jobba intensivt, så givande och glädjefullt.

Här har jag befunnit mej hela veckoslutet, från fredag kväll till idag, söndag eftermiddag. Det har hållits Digiläger i Hindriks by! Och där har jag gått runt och gett goda råd, visat hur man ska göra och lärt ut en hel del. Och vi serverades en supergod lunch hos grannen i dagarna två! 
Inga hade å sin sida ombesörjt att det fanns kaffe, te, saft, kanelbulle och kaka till rasterna. Men det var så intensivt att det var svårt att riktigt hinna med pauser!

Ett stort TACK till alla duktiga och flitiga deltagare och alla andra som ställde upp samt kockarna. Utan er allas insats skulle det här inte ha lyckats! Hoppas att vi kan göra om det!

Som allra hastigast har jag hunnit få en glimt av M och hennes lillasyster A i fredags på morgonen innan jag åkte iväg till jobbet och i morse. Hoppas innerligt att jag snart hinner umgås ordentligt med dem.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

onsdag, oktober 02, 2019

Ingen bra början

Kära vänner, efter gårdagens mord i en skola i Kuopio, så känns det som om den här månaden inte har börjat särskilt bra. Är det så att hela världen håller på att bli galen? Att alla mår så dåligt utan att någon ser det? Hur ska vi kunna ta vara på varandra? Ge varandra tid? Verkligen lyssna på våra medmänniskor och finnas där för dem? 
Ja, frågorna är många och svaren få. Här i mitt lilla hörn av världen försöker jag göra det bästa så gott det går, vilket inte alltid är lätt. Då och då smyger sig känslan av otillräcklighet på, känslan av att jag borde göra mera, ha mera tid och kunna ställa upp mera. Det är väl det som kallas samvete? Nå, det gäller att gå på i ullstrumporna och göra så gott det går. Mera kan man ju inte.

Igår kväll satt jag här framför datorn till halva natten och förberedde dagens kurs. Eller nåja, förberedde och förberedde, snarare lade jag sista handen vid den och dubbel- och trippelkollade att allting stämde. Det är ju inte riktigt klokt, men sån är jag, tyvärr. Till all tur hade jag sovmorgon idag, så det klarade sig. Just nu borde jag för övrigt bestämma mej för hur jag ska lägga upp morgondagens lektionspass. Det är lite svårt då halva gruppen försvinner då det återstår nästan en hel lektion. Hmmm...

I måndags levde jag minst sagt farligt i Sibbo institutet, för vet ni vad som finns där? Jo, den där återvinningshyllan, som jag stiftade bekantskap med i augusti! I måndags var den proppfull med härligheter.

Och förstås måste jag ju bara ta med hem de här fina nystanen.

Och av bara farten slank de här blåa nystanen med, mest för att jag behövde en kasse att sätta de där andra nystanen i! Den blåa bollen längst framme är en tofs! 384 g garn! Farliga saker det där. Och jodå, lugn bara lugn, i måndags för en vecka sedan förde jag dit lite pysselmaterial och mönstertidningar. Någon jämvikt måste det ju ändå vara!

Idag upptäckte jag att jag är dubbelbokad om två veckor. Det gjorde mej lite vimmelkantig och jag har funderat intensivt på hur jag skall göra för att det blir bra för alla. Nåja, alla och alla. Det blir stress för mej att hinna överallt.

- Stickar du ännu, frågade en rar kursdeltagare av mej idag.
- Jo, svarade jag lite svävande medan jag febrilt funderade över vad saken gällde. Jag har ju faktiskt inte fått ett endaste stickprojekt färdigt nu på långa tider...
Och vet ni vad? Jo, den vänliga damen överräckte en stor kasse full med härliga garner och sade:
- Om du vill ha alltså.
Stammande tackade jag och insåg att jag lever verkligen farligt på jobbet! Arbetarskyddsmyndigheterna har inte alls sagt något om det här med garn på jobbet och hur farligt det är. Kanske de är omedvetna om de här farorna?









måndag, september 30, 2019

Ny tidning!

Vet ni vad? Jo, igår på hemvägen från födelsedagskaffet/teet, så var jag in ett hastigt varv i mataffären. Och där hittade jag en ny handarbetstidning på svenska!!! Vilken glädje och fröjd. Förstås måste jag ju ha den. Den är ju ett arbetsredskap!

Och nu mina vänner, nu är det dags att gräva fram alla jumprar från 1980-talet! Ni vet alla de där med puffärmar, för det har kommit tillbaka. 
Riktigt trevlig tidning med rikligt innehåll. Ska nog pröva på att virka en trasa till golvmoppen!

Och nu, nu väntar sängen ivrigt på mej. Det är en massa saker jag ännu borde göra, men de sakerna får nog vänta till i morgon.

söndag, september 29, 2019

Sotiga potatisar och härligt umgänge

Idag har jag varit iväg på Höutandag till stadens bästa stadsdel! Där finns en aktiv hembygdsförening, som värnar om de gamla, fina traditionerna. Stort TACK för det. Vid vedspisen hittade jag Tilda och stickväninnan B med stekspadarna i högsta hugg! Det fräste i pannorna då de stekte skivor av potatisgröt, som serverades med lingonsylt och mjölk. Jag fick en liten smörklick på mina grötskivor. Det ska vara smöröga för att bli riktigt, riktigt gott, inte sant? Tilda hade sytt fina förkläden och egenhändigt broderat dit föreningens logo (logga). Och när det gäller Tilda, så handlar det förstås om återanvänt material. Tyvärr fotade jag inte förklädena, för jag var rädd att bägge damerna skulle ha protesterat i högan sky!

Det var riktigt trevligt att sitta och prata med bysbor, vänner och bekanta. Allt möjligt mellan himmel och jord avhandlades. Vi var tre mormödrar som hade barnbarnsflickor i fem månaders åldern, så då kan ni ju gissa resten! Själv lyssnade jag mest, för jag är ju redan dubbelmormor och kan därför ta det lite lugnare. :)

Jag fick med mej hem en hel låda med höutade potäter, för det blev rätt många kvar. Dubbelmorfar visste inte till sig av lycka och äldsta sonen gillade också potatisarna.
Man bräcker upp det sotiga potatisskalet, gröper ur lite så att man får plats för smörklicken, som smälter i potatisen. Sen är det bara att äta av det smältande goda innehållet. Vill man kan man sätta till lite salt, men frågar ni mej, så är det onödigt. Mumsigt värre! Jag vet faktiskt inte om det är på grund av nostalgisk längtan till barndomen eller om det är för att man äter denna läckerhet endast en gång per år, som det är så gott?! 

Förr i världen höutade man i halmen på åkern då man tagit upp rotsakerna. Potatis och rovor lades direkt i glöden och sedan tog det sin lilla tid innan de var färdiga. Det här är en av många fina traditioner, som håller på att försvinna. Därför är det så fint att hembygdsföreningen orkar värna om den.

Efter att ha klämt i mej hela tre sotiga potatisar här hemma, var det dags att skjutsa in äldsta sonen till stan. Han steg på bussen och åkte hem till sitt i huvudstaden, så nu är dubbelmorfar och undertecknad på tumanhand här i huset igen. Det lär vi väl ska klara på något sätt. Men stackars katter, som letar efter lillhusse utan att finna honom.

Från busstationen åkte vi sedan söderut och grattade gårdagens födelsedagsjubilar. Och om ni tror att hon fick en garnrelaterad gåva, så tror ni alldeles rätt! Ett garnnystan, ett par stickor och boken Roligt att sticka!
Vi blev bjudna på god fylld kaka och hann också träffa jubilarens lillsyrra. 

Alltså en härlig söndag i traditionens och umgängets tecken. Skönt att hinna med sådant också.
Och nu, nu är det dags för kvällste och skorpor, sedan sängen, för det blir tidig uppstigning igen i morgon.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

lördag, september 28, 2019

I väntan på...

... dagens middag, som är starkt försenad.
... dagens vedlass, som verkar ha försvunnit någonstans.
... inspiration till att göra någonting kreativt.
... att få gå och lägga mej!

Lördag kväll och här sitter jag igen framför datorn. Har precis nyss gått igenom kursdatabasen, för att kolla att allt är up-to-date. Saker jag egentligen inte borde syssla med på en ledig dag, men i morgon har jag inte heller tid, så...

Och förresten, ledig och ledig. Jag har varit iväg till grannkommunen på jobb idag. Hållit digirådgivning medan marthorna i byn höll café. Bra arbetsfördelning.

I ungdomsföreningslokalens stora sal finns en sådan här kamin. Ser den bekant ut?
Precis, den finns i en annan färg i Gamla folkskolan i den norra grannkommunen!

fredag, september 27, 2019

I väntan på fredagsbastun

Kära vänner, idag fick jag en släng av fredagsblues, så slå upp lite champagne, snälla! Tidigare i kväll önskade jag intensivt att jag/vi hade varit hos H. Saknar henne så och det är länge sen vi träffades. Att tala i telefon hjälper inte alltid. Mitt hjärta sade att kör iväg, kör iväg. Men förnuftet segrade till sist.
- Tänk efter nu, sa dubbelmorfar snusförnuftigt, du ska ju på jobb i morgon, fortsatte han.
- Du kan inte komma hem mitt i natten, liksom.
Ja, ja, förnuftets röst segrade. Jag behöver ju vara skärpt i morgon. Hur skall jag annars klara av att ge digiråd?

Saknar också barnbarnen och... men nej, inte sjunka in i det där längtans träsket, för då kommer jag ingen vart.

Igår eftermiddag/kväll var jag iväg till östra grannkommunens fina bibliotek.
Faktiskt tredje biblioteket jag besöker inom loppet av 1½ vecka! Och det utan att låna minsta lilla bok, kan tänka! Nej, här är det jobb som gäller. Härligt, utmanande och intressant. Och tror ni inte att jag träffade på en dam där, som var född och uppvuxen i Liljendal! Världen är liten när det finns liljendalbor precis överallt.

I biblioteket i Huutjärvi pågår en mycket intressant utställning. En underbar utställning, som fick mej att kippa efter andan och allvarligt överväga om jag borde skaffa mej en ny hobby!

Sirpa Tuokko ställer ut sina fina handmålade klippdockor och dräkter från olika tidsepoker. Tyvärr tar utställningen slut nu på måndag. Synd om er, som har missat den och tur för mej och min finska kollega att vi hann beundra de vackra klippdockorna och dräkterna!

Klippdockor med dräkter från 1500-talet.

Klippdockor med dräkter från 1600-talet.

Klippdockor med dräkter från 1700-talet.

Klippdockor med dräkter från 1800-talet.

Klippdockor med dräkter från 1890 - 1910-talet.

Klippdockor med dräkter från 1920 - 1950.

Så vackert och detaljrikt målade på akvarellpapper.

Dräkter från 1500-talet.

Dräkter från 1600-talet.

Dräkt från 1700-talet.

Dräkter från 1800-talet.

Dräkter från viktorianska tiden 1870 - 1890-talet.

Dräkter från 1930-talet.

Dräkter från 1950-talet.



På 1950-talet var det kvinnligt så det förslog. Härliga klänningar, tyvärr dock inget för mej i klädväg. Nej, bekväma vida blusar och byxor/jeans, som ger efter så där lagom.
Tror ni förresten att jag skulle kunna delta i målerikurs och säga att jag vill måla klippdockor och kläder till dem? Skulle jag bli utskrattad då?
Tyvärr kan jag vare sig teckna eller måla, men det är kanske en färdighet, som går att öva upp? Skulle det vara dags att börja med en ny hobby? Samla på klippdockor? Måste kanske först hitta mina gamla från barndomen om de nu finns kvar nånstans. Hmmm...

Eller så skulle jag kanske önska mej den här till julklapp? Unik, handmålad och kostar 35 euro. Inget som M skulle få leka med!

Beklagar att fotona är av dålig kvalitet, men dels var jag så till mej att jag fumlade rejält med telefonkameran. Jag borde ju ha haft den riktiga kameran med mej. Den som ska ut på vift igen i söndag!
Dels, så var alla dräkter bakom glas och ram, vilket betyder att lampor och annat i rummet speglade sig.

Och nu, nu är det dags för ett riktigt traditionellt finländskt fredagsnöje: Bastu. Dock utan öl. Här är det vattenflaska, som gäller. Som sagt, jobb igen i morgon!

onsdag, september 25, 2019

Så skir och vacker

- Nu kan du int sova i natt, smågnällde dubbelmorfar här tidigare i kväll.
- Hur så?
- Nå, när ditt hår är så kort att det kommer att stå ut åt alla håll sen på moron när du stiger opp. Det var nog bättre när ditt hår va så där burrigt och rufsigt.
Håhåjaaa, ja se karlar. Dubbelmorfar gillar inte förändringar. Minst gillar han att jag har kort hår. Det bor nån sorts stenåldersman djupt därinne. En sådan som vill att kvinnan har långt hår så att han kan släpa hem henne till grottan i håret.
Själv tycker jag att det är skönt att ha blivit av med allt det torra och slitna.

Min lediga kväll har vi tillbringat hos min hulda moder. Där satt vi och umgicks medan jag stickade och stickade, så att jag nu har kommit till hälen. Få se om jag hinner med den ännu ikväll innan det är dags att krypa till sängs. Skulle vara fint att få den färdig, för i morgon är det kvällsjobb i den östra grannkommunen, som gäller.

Det var inte enbart datatidning, som jag fick igår. Nej, jag fick också en så fantastiskt fin bild av min favoritblomma!

Så skir och vacker, skogens lilla fina Linnea.

Det vackra kortet hamnade förstås upp på väggen tillsammans med andra viktiga kort! Stort TACK till fotografen. Ska bli spännande att se om M upptäcker att det har kommit upp någonting nytt på "kortväggen". Hon brukar vara skarpögd.

Nu ska jag ännu försöka fylla i diverse excel-tabeller och få iväg en reseräkning. Det är fullt sjå att hinna med allt kontorsjobb, som jag borde. Hjälper inte ens om jag gör lite varje dag, för tjaa, det är sist och slutligen inte så lite som ska fixas nu inför månadsskiftet...

tisdag, september 24, 2019

Orange som en apelsin

Så var ännu en arbetsdag förbi. En härlig givande dag med lagom av utmaningar och framförallt en massa trevliga människor. Jag är så tacksam över att få jobba med undervisning inom fria bildningen. Tänk, det ingick inte alls i mina framtidsplaner då jag gick i samlycéet i stan! Fast då, på den tiden var det nog inte tal om datorer och digi, så... Det är dock mötet med människorna, som jag tycker att ger allra allra mest. Alla fina härliga människor, utan dem skulle tekniken vara meningslös.

Glad blev jag också över tidningen, orange som en apelsin, som väntade på mej på jobbet i grannstaden.
Nästan lika intressant, som en sticktidning, inte sant?

Nu måste jag lämna er här för jag ska tidigt upp i morgon. Lyckades nämligen äntligen få synkroniserat min tidtabell med frissans. Och det är nog på tiden. Borde ha gjort något åt min rishög till hår för flera veckor sedan. Men, men... nå i morgon blir det äntligen av. Veckans enda sovmorgon utnyttjas alltså till max!