En riktig fäst!

I morse vaknade jag före klockan åtta och beslöt mej för att testa nånting nytt. Jag stannade kvar i sängen, för att ligga och dra mej en liten stund. Åhå, innan jag visste ordet av hade jag somnat om och nästa gång jag såg på klockan var den redan nio. Farliga saker det där, för hur ska jag nu hinna med allt jag planerat göra idag? Största utmaningen för mej just nu är nog om jag ska kratta eller låta bli? Det finns en massa småkryp, som behöver löven, men...

Igår var det riktigt festligt och fästligt. G-M serverade godsaker på stickträffen, varma smörgåsar och berlinermunkar. Mums filibabba! Riktig fest!

Jag kom äntligen igång med fästandet av de långa sockorna. Det var så skönt att sitta hos G-M i gott sällskap och låta samtalet flöda. Fästandet gick på något sätt bättre där omgiven av stickvännerna. En och en halv socka hann jag med och resten klarade jag sedan av på kvällen. En riktig fäst! Jag var så ivrig att jag nästan lovade mej själv att härefter alltid ta itu med fästandet genast när projektet är färdigt.
Ja, ja, jag hör att ni skrattar. Det gör jag med, för jag kommer nog att falla tillbaka i gamla hjulspår. Det är svårt att bryta ingrodda vanor. Försöka duger.

Jag hade med mej senaste numret av Novitas sticktidning, som jag plockade ur postlådan i tisdags. Här finns många inspirerande mönster.

Till exempel julklappssockor åt hela familjen. Orkar man inte med alla mönsterränder kan man ju sticka endast några. Kanske dags att gräva i sockgarnslådan efter 7-bröder garn. Skulle vara fint att få färger som skulle gå igen i familjens alla sockor.

Novita utlyste tidigare i år en tävling, där man skulle designa randiga sockor. Mönstren till de här finns på Novitas webbplats.

Jag skrev redan ut det här mönstret med regnbågsfärgade ränder. Men jag vet inte om jag har sådant randigt garn. Måste som sagt gräva i sockgarnslådan, som tyvärr befinner sig längst under de andra garnlådorna just nu. Vet inte riktigt hur jag tänkte där, för sockgarn är ju ändå det som gäller just nu.

Den här vill min frusna nacke gärna ha. Den hamnar dock tyvärr långt nere på min att-sticka-lista.
Novitatidningen kommer enbart ut på finska numera, tyvärr.

Nu dags att leta reda på utekläderna och kanske ta krattan i vacker hand eller åtminstone vantbeklädd hand.

Önskar er alla en finfin fredag! 

Sticksällskap

Igår körde jag iväg till stan för stickträff hos H. Jag kan nu kryssa bort utmaning nummer sex i stickrallyt, nämligen sticksällskap. H hade som vanligt dukat upp ett dignande bord med godsaker. Det är förstås trevligt att äta gott, men absolut bäst är ändå sällskapet. Det är så härligt att få fråga vilka stickfrågor som helst och ja, förstås andra frågor också. Det är oftast jag som frågar, kanske mest för att jag undrar över saker. Såna där saker som om mina stickväninnor har ätit krikon i sin barndom? En del minns dem, andra inte. Stickgrejer kan jag i och för sig fråga om från till exempel Youtube, men jag föredrar ändå stickväninnornas tips och råd. Det är så härligt att till exempel höra C säga: "Man gör väl som man vill". Och så är det ju, man bestämmer förstås själv, men jag gillar att få förslag och få mina tankar i lite andra banor. Det finns ju flera sätt att göra saker på än ett enda.

På hemvägen kurvade jag via mataffären. Igår klarade jag av veckohandlandet riktigt själv, men särskilt roligt tycker jag ju inte att det är. Sida vid sida med en annan husmor stod jag där vid de förpackade köttprodukterna och nästan skrapade mej i huvudet. Vad ska vi ha för mat den närmaste veckan? Ingen som helst aning, för jag har helt enkelt ingen lust alls att laga mat. Vad köper man då? Nå, förstås malet kött (köttfärs). Det räcker ju inte hela veckan, så kanske stroganoff? Den andra kvinnan sneglar lite på mina val och jag tittar intresserat på hennes val av bacon innan jag kvistar över till de motsatta hyllorna och hastigt plockar åt mej en förpackning med blodplättar. Suckande spurtar jag vidare medan jag försöker minnas vad som finns i vår frys.

Jag köper åtminstone inte salmiakleverlåda, men jag kommer hem med eldiga kyssar!

Salmiakkyssar från Borgå! Uppfriskande och inte alls hälsosamt. Tänk på blodtrycket! Men en kan man ju alltid få smaka på, eller hur?

Jag kom också hem med två tidningar. Den till höger hade U med till stickträffen så vi fick bläddra i den. Jag uppskattade i synnerhet det att de här modellerna alla är gjorda i marketgarner, vilket gör att kostnaderna för ett plagg är rimliga.

Den här tröjan föll både G-M och undertecknad för. Den är stickad i Novitas Isoveli, som rekommenderas för stickor nr 5 – 6, så det borde ju gå snabbt, men...

 

Kotivinkki köpte jag för att där står en hel del om sockor, bland annat den här artikeln.

Och så tror jag att jag nog skulle klara av att sticka ett par såna här sockor. Men de får snällt vänta på sin tur, för nu just försöker jag få helt andra sockor färdiga.

Igår kväll blev det inte så väldigt mycket stickat på mitt sticka-tillsammans sockpar. Jag fick gårdagens stjärnbård färdig endast på den ena sockan, så det blir att sticka dubbelt upp på den andra idag. Dagens mönster är en rad med fjärilar. Intressant. Bäst att sätta igång, så jag hinner med all stickning idag. Bäst att inte bli efter, för då blir aldrig FrostyKnits Loitsu-KAL sockor färdiga.

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen!

36 rutor

Oj, att jag har sovit gott i natt, till och med så gott att jag kände mej alldeles mörbultad i morse. Jag lade mej före midnatt och vaknade inte förrän efter halv nio i morse. Bisin min blev lite orolig då jag låg så stilla och lugnt.

Igår på förmiddagen var jag iväg till stan. Där träffade jag E från Hyvinge, som oftast brukar förstöra mitt garnlager då hon minskar på sitt eget. Men nu just ryms här inte mera garn, för på stickfronten går det så evinnerligt långsamt för mej. Jag försökte övertala bisin min att börja sticka eller virka. Han stirrade på mej som om jag totalt hade tappat förståndet. Sen började han muttra något om att han skulle sätta upp ett torgstånd här på gården och bjuda ut garn gratis. Har ni hört nånting värre? Nä, inte jag heller. Jag vet åtminstone ett ställe dit jag kan föra överlopps garn, men vad är liksom överlopps? Jag skulle ju kunna gå in här i vårt garage och börja göra mej av med diverse obegripliga grejer, som enligt mej är överlopps. Då skulle bisin min få stora darren! Så om han lägger upp ett garnstånd lägger jag upp ett skrotstånd. Det är idealiskt för då får ju både han och hon orsak att kurva in här via. Genialt, inte sant?

Men alltså, den här gången fick jag...

... 36 virkade rutor av E. Hon hade tänkt göra en tröja åt sig själv och hade redan sytt fast rutorna. Men så tröttnade hon på färgerna och hela projektet, sprättade upp och frågade om jag ville ha rutorna. Jag tackade förstås ja och blev jätteglad över att hon körde ända hit till stan. Det var verkligen snällt!

Men nu är frågan, ska de här rutorna räknas in i mitt garnlager? 640 gram väger de. Och ja, vad ska jag göra av de här rutorna? En filt? En tröja? En sjal? En poncho? Jag tar tacksamt emot alla förslag.

Jag fick nämligen också de här resterna från projektet, Vuonue Pentti garn, 640 gram. Det grå garnet var tänkt att användas till att sy eller virka ihop rutorna. Det här är finländskt fårullsgarn med tencel. Det innebär alltså helt naturligt garn utan plast. MEN utan polyamid håller detta inte i sockor. Det är alltså lite knepigt om man vill vara en ekologisk stickerska.

Och apropå sockor, jag fick också den här tidningen med inspirerande sockmönster. Det kan hända att jag har den från förut, men då ger jag bort dubbletten. Det ordnar sig.

Jag hade tänkt vara extra snäll med bisin min igår och kurvade in via stora varuhuset.

På inköpslistan stod endast en sak, motorolja. Den brukar ta slut fortare än kvickt, så jag tänkte att nu är jag ute i god tid minsann. Döm om min förvåning då hyllplatsen gapade tom. Inte en endaste en dunk med den här motoroljan stod att finna, endast lappen om att oljan säljs till specialpris. När jag frågade fick jag höra att oljan kanske inte hade anlänt ännu. Suck och stön! Idag är jag inte så snäll att jag åker in till stan igen. Nån ordning får det ändå lov att vara.

Igår morse fungerade inte min skärm. Jo, den kom på och on-knappen lyste, men skärmen hade uppenbarligen tappat kontakten med min bärbara dator. Jag stirrade förskräckt på sladdtrasslet här på datorbordet, på de konstiga mackapärerna och diverse svarta lådor. Jag hade ingen aning om vad som hörde vart eller vilken sladd jag skulle dra ut och plugga i nån annanstans.

När jag blev pensionär köpte jag den bärbara av yngsta sonen, som inte längre behövde den "häftiga" datorn för sina studier. I princip behöver jag ingen häftig dator heller, för jag har trappat ner datoranvändningen rejält. Med stor sorg avstod jag från min stora stationära dator, som snällt hade tjänat mej i 15 års tid. Tyvärr klarade den inte längre av uppdateringen till dagens operativsystem. Jag borde ha övergått till Linux och nu ångrar jag lite att jag inte gjorde det. Men just då behövde jag ännu tillgång till Microsofts program, för jag hade kurser kvar på vårterminen.

Hur som helst, min nuvarande bärbara har ytterst få ingångar, så det gäller att komplettera med hubbar för att få kontakt med yttre skärm, tangentbord, mus och skrivare. Snällt nog, tog äldsta sonen hand om trasslet och fixade så kontakten mellan skärm och dator är återupptagen. Skönt att ha tillgång till expert.
Och eftersom jag fick bra teknisk hjälp gjorde jag också en teknisk hjälpinsats. Jag uppdaterade bisin mins bärbara, den han köpte när han blev pensionär. När jag uppmuntrade honom att börja använda den slog han ifrån sig med båda händerna och sa att han inte har tid. Hrmpf! Vad gör han med en dator då?

Sent på eftermiddagen försvann bisin min till grannbyn och vedhögen. Jag var inte glad för hit skulle komma en kille och byta elmätare.
– Äh, du klarar nog det, sa bisin min och smet iväg. Han tyckte att jag skulle stå bredvid den där killen och fråga en massa dumheter.
Till all tur var äldsta sonen här och tog emot mätarkillen och visade honom till mätaren i källaren. Medan vi väntade vågade jag inte göra så mycket, för det skulle ju bli elavbrott under mätarbytet. Jag började alltså sortera papper, som samlats högvis här på databordet. Svåra saker, för vad vågade jag kasta bort? Och vad skulle sparas? Jag hittade en forsedel för garn, som jag beställt från Lankamaailma i januari i år. Det var nödvändigt, för jag saknade ett nystan till den rosa sjalen. Förbluffad stirrade jag på forsedeln. Hade jag verkligen beställt det där sockgarnet? Det kan jag inte ha gjort. Det måste ha blivit något fel, för jag har inget minne av något sådant sockgarn. Kan jag ha blivit så glömsk? När jag riktigt ansträngde mina små grå kom jag på att jag hade gjort en gemensam beställning med stickväninnan V. Sockgarnen var alltså hennes. Tjohooo! Jag hade alltså inte tappat bort några nystan.

Nu har bisin min äntligen kört iväg till grannbyn, så nu ska jag dra fram allting, som behövs för adventskalendrarna. Hoppas att jag har tillräckligt med små grejer, påsar, tejp, nummerlappar och ja, kassar att förvara påsarna i. Spännande, inte sant? Kan hända att jag hamnar komplettera ännu. Hoppas att jag hittar alla små saker jag har samlat ihop under året.

Önskar er alla en skön fortsättning på tisdagen! 

Varannan dag

 Igår var jag igen iväg till stan. Den här gången tillsammans med äldsta sonen. Nu har vi alltså glass i frysen och yoghurt i kylskåpet. Men det här med att besöka mataffären varannan dag är inte alls hälsosamt för mej.
Igår kom jag igen hem med en...

 ... tidning! Och ni ser ju vad som lockade mej med den här pärmbilden!
Just det, katter!

Men jag är ju nu inte en sån där som kan det här med maskstygn, så kanske jag håller mej till de där gula sockorna istället. Det står nämligen att de är lättstickade och det passar mej betydligt bättre.

Igår dök nästyngsta sonen överraskande upp och han hade med sig...
 

... hembakta batonger. Mums! Nu är de åtminstone gjorda i grannbyn, så jag behöver inte fundera desto mera över ursprungsland eller läsa det finstilta.

Nu ska jag småningom ta mej till stan igen! Farligt, farligt, men den här gången på uppdrag av bisin min och så kanske, kanske något garnrelaterat...

Önskar er alla en fin ny vecka. Enligt väderspåmännen lär första oktober bli extra varm och solig, så passa på och njut!

Tre rätters

Åh, äntligen ensam i huset! Det är tyst och lugnt, bortsett från katten Tufsen, som tassar runt ibland. Ja, och förstås ljud från landsvägen här utanför.

Igår kväll då jag lade mej hade jag stora planer inför idag. Men, tja, idag har liksom energin runnit av mej och jag har inte tagit mej nånstans alls. Inte till den lilla lokala höstmarknaden i stan, inte till A:s loppis i den bästa av våra stadsdelar och tyvärr inte heller på brunch till den bästa av byar i norra grannkommunen. Det skulle förstås vara trevligt att träffa människor, men samtidigt är det så skönt att vara hemma och syssla och pyssla lite smått.

Men lugn, bara lugn, jag är nog social och har inte grävt ner mej i en grotta. Igår på eftermiddagen träffade jag min väninna T. Vi tog oss till Fylla i stan och åt en tre rätters.

Vi inledde med ostgratinerade nachos, salsa och creme fraiche, en portion vi delade på. Innan vi ens hade hunnit äta upp det här kom redan varmrätten in på bordet...

 

... en supergod oxgryta. Kan varmt rekommenderas.

 

Efter en rejäl stund, var det dags för efterrätt, glass med tjinuskisås. Mumsfilibabba.

Vi hade mycket att tala om, så tiden flög på snabba vingar. T är helt engagerad i jobbet. Det var roligt att höra om utmanande kurser och veta att jag inte själv behöver stressa med krånglande teknik, uppdateringar och förändrade program. Nuförtiden verkar allting förnyas i supersnabb takt. Det mesta jag har lärt mej verkar vara föråldrat. Tur att jag är pensionär och inte behöver förbereda kurser.

På hemvägen körde T via mataffären och jag kom hem med...

... senaste numret av Kuriren och...

... en jultidning, som jag förstås inte alls behöver.

Men hur skulle jag kunna motstå det här mönstret? Det står att det är en lätt flerfärgsstickning och garnet är Nalle från Novita. Det borde alltså vara möjligt för mej att klara av det hela. Men nu är jag lite fundersam, kan man ge julsockor i julklapp eller ska man ge dem redan före julen?

Apropå sockor ännu, igår fick jag endast en socka färdig. Fästandet är liksom inte riktigt min grej. Jag borde absolut ta mej i kragen och fästa trådändarna också i den andra sockan, men det är mycket tråkigare än att sticka. Jag har försökt uppmuntra mej själv genom att bestämma att sockorna inte är färdiga förrän sista tråden är fäst. Men det har inte riktigt lyckats, tyvärr. Det ser mera ut som om jag är världens långsammaste stickare då ingenting blir färdigt.

Nu måste jag bestämma mej för om jag ska städa eller lämna det till i morgon. Jag kanske bara ska ta det extra lugnt idag och satsa på fästande?

Önskar er alla en skön söndag!

Mönsterstickade sockor

I måndags, för en vecka sedan, fick jag ett par sockor färdiga. Faktiskt ett par mönsterstickade fastän jag tänkte avstå från allt mönsterstickande på grund av allt garnfästande när stickningen äntligen är färdig. Men det är roligare att sticka skaften om det finns mönster, så...

Mönsterstickade sockor

Start:    19.08.2026

Färdig: 06.09.2026

Garn: Perfect Premium

Åtgång: 82 gram
Stickor:  3½
Mönster: Kelta-mustat sukat, s. 7 i Käsityön ABC 11 Sukat, lapaset & asusteet

De här sockorna höll på att bli ett evighetsprojekt, för jag lade upp maskor redan i februari i år. Sen konstaterade jag att det inte blev bra och rev upp alltihop. Det blev flera rivningar innan jag äntligen förra månaden hittade rätt grovlek på stickorna.

Jag var osäker på storleken och på vems fot de här sockorna skulle passa. Garnet är inköpt i Kotka, från Kangas Keidas, som finns i Prisma. Och som vanligt har jag ju inte grundfärger såsom grått, svart eller vitt. Nej, jag fastnar alltid för färggranna nystan. Till saken hör att de här var reagarner, antagligen för att andra stickare väljer just grundfärgade nystan? Tur att jag då kommer och tar hand om de övergivna nystanen, eller hur?

Tur också att sockorna passade precis på M:s fot, så igår fick hon dem. Bisin min blev riktigt till sig och frågade varför jag inte gav dem i julklapp. Då fick jag förklara att jag ju inte med säkerhet visste om de skulle passa. Tänk vad tråkigt att sen sitta där på julafton och så passar inte sockorna. Då får jag ju skämmas, inte sant?

Jag hann inte blocka sockorna, trots att jag hade de här till hjälp. M blev superförtjust i dem och undrade om hon fick de här också med sig hem. Men då protesterade jag, för jag behöver dem nästa gång jag ska blocka små sockor.
Om jag förstod saken rätt så behövde M verkligen sockor just nu, så tur att mommo hade stickat.

Det där med barnbarnens storlek på fötterna är annars knepigt, för inte ens föräldrarna har riktigt koll. Det skulle ju vara bra för undertecknad om jag skulle kunna mäta foten under stickningens gång. Men till all tur, så om de här inte skulle ha passat på M så kanske de skulle ha passat på A, om de ännu varit för små för A, så kanske Lillan hade fått nya sockor osv. ända till lilla T. Det finns alltså alternativ, lyxigt värre.

Nu dags för lite tråkigt hushållsjobb.

Önskar er alla en skön fortsättning på måndagen!
 

Två burkar

Gårdagen flög fort förbi och det mesta förblev igen ogjort. Till råga på allt har jag glömt att både gratulera födelsedags- och namnsdagsfirare. Huuu! Så går det då jag inte vet vad det är för datum. Jag måste nog skärpa mej med det snaraste.

Nästan skärpt var jag på kvällen då jag lyckades åstadkomma det här:

Två burkar med "skakagurkor" (uttalas med kort a) eller mormors gurkor, som de heter i marthornas regi. Bisin min var smått förvirrad över min metod. Han läste på ättiksflaskan att det skulle vara senapsfrön med mera i burken och att lagen med ättika skulle kokas. Jag fick förklara att det här är inte traditionella inlagda gurkor som räcker hela vintern, utan det här är snabbgurkor. Här behövs ingen kokning utan gurkorna direkt i burken, sen vatten, ättika, socker, en tesked salt, dill och vitpeppar om man vill. Därefter skakar man om burkarna ordentligt, så sockret och saltet smälter. Efter en stund sa han:
– Min mamma lade dem mellan två djupa tallrikar och skakade gurkorna.
Suck! Jo, jo, men jag är inte hans mamma! Och jag hade så mycket gurkor att de skulle inte ha fått plats i en djup tallrik. Visst minns jag också de här omskakade gurkorna hemifrån. De plockades från trädgårdslandet och blev riktigt goda av omskakningen. Ja, och då förstås dillen och lagen.
Den här gången plockade jag dillen från odlingslådan på baksidan av huset. Lyxigt värre att ha tillgång till egna örter. Och gurkorna fick vi i lördags. Nu är de förvandlade till lyxig delikatess. Stort TACK för de gröna godsakerna!
 

Bisin min var också flitig i köket igår och bjöd på korvpanna till middag. Riktigt bra sätt att ta hand om rester. I och för sig var både korven och äggen nya, men...
Det hela serverades med rivna morötter, sallad, tomater och gurka, så lite hälsosamt blev det väl kanske?

Från postlådan fiskade bisin min upp den här broschyren igår. Den kommer alldeles gratis från Lankava om man har uppgett sin postadress till dem.

En stor del av sidorna i broschyren består förstås av olika garn både för vävning och stickning/virkning. I slutet hittas inspirerande mönster, som till exempel de här sockorna. Här kunde jag göra av med restgarner. Men det där med aviga maskor gör mej lite fundersam. Och ja, jag borde ju nog inte börja på nya projekt innan de gamla är färdiga.

Igår hade bonden bråttom på åkern här nedanför oss. Regnmolnen hängde tunga och hotfulla. Det gällde att bli färdig före det öste ner.  Jag vet inte riktigt vad han hade för jordbearbetningsmaskin efter traktorn. Bisin min påstår att här nog ska komma upp kummin också nästa år, men jag undrar allt. I varje fall borde här inte finnas kvar växande kummin längre i år. Men man vet ju aldrig.

Idag vet jag inte riktigt vad som ska hända, för om jag lyssnar på bisin min har han planerat än det ena och än det andra. I några av planerna ingår visst undertecknad också. Bäst alltså att jag lägger i gång med en sockstickning medan jag väntar på att han bestämmer sig!

Önskar er alla en trevlig fortsättning på tisdagen! 

Tar ut det sista

Åhå, i morse sov jag ända till klockan nio. Och nej, det beror inte på att jag skulle ha sett på sport igår natt. Vad jag gjorde var att jag envist läste ut en lite småtråkig bok, som aldrig riktigt lyckades fånga mitt intresse. Den var seg och inte alls spännande. Det tog till halvtvå på natten innan jag var färdig med sista sidan. Tur att jag är pensionär och inte behöver fara iväg nånstans alls idag.

Igår däremot, var jag iväg till stan på äldsta sonens enträgna begäran. Inte för att jag hade särskilt stor lust att vimsa runt i stan, men vi behövde mjölk, toapapper och hushållspapper. Jag försökte nog få sonen att ensam fara iväg på uppköp, men han bad mej snällt följa med.
– Så får du klämma och känna på alla varor, sa han.
Ett löfte, som inte höll, för som vanligt blev det sedan "kom nu", "är du inte färdig ännu" och "det där behöver du int". Han verkar ta efter sin far.

Nu tar jag verkligen ut det sista av sommaren, för inom loppet av en vecka har jag varit hela tre gånger till CD.

Igår blev det tredje gången, för där åt vi lunch. Nu får ni nöja er med en bild av bordsdekorationen och slipper matbilden!
 

Det märks att turistsäsongen börjar vara över, för det var inte många människor igång där på Skeppsbron igår. Glasskiosken var stängd, trots soligt och varmt väder. Snart stänger allting annat där också och det blir tyst och stilla.

Kolla vad jag hittade precis vid kassan, då jag var till lilla butiken efter mjölk! När jag läste instruktionerna stod det att burken skulle omskakas  och sen hällas i mjukglassmaskinen. Oh nou! 🙈 
En sån maskin har vi inte, så hur ska det gå nu? Jag började faktiskt söka på glassmaskiner som kunde göra mjukglass. Men sen tänkte jag äh, det måste finnas något annat sätt. Och minsann, tydligen så kan man sätta den här massan i frysen för nån timme och sedan vispa upp den om man får tro infon på nätet. Småningom ska jag ta mod till mej och testa. Håll tummarna!

På hemvägen kurvade vi via röda varuhuset för att köpa pappret vi saknade och jag kunde tyvärr inte låta bli den här tidningen. De stickade handledsvärmarna där på pärmen ser riktigt romantiska ut. De kanske kan bli mitt nästa projekt?

Och vet ni vad? Jo, igår slog jag riktigt på stort och köpte godis åt mej! Jag blev lite nostalgisk och mindes då jag var på läger och man kunde köpa de här från kiosken. Det kunde man också göra från kiosken på simstranden då jag gick i simskolan. Det är en tid sen dess. Mörk choklad är gott. Det här är faktiskt Fazers äldsta chokladstång. Den såg dagens ljus 1916.

När jag kom hem igår på eftermiddagen, var bisin min utflugen, så vet ni vad jag gjorde?
Jo, jag satte mej i gungstolen och stickade. Nu har jag ärm nummer två färdig. Tjohoo! Idag skulle det gälla att plocka upp ärmarna på rätt ställe och börja på oket, för att småningom få den honungsgula tröjan färdig. Men först måste jag leta efter en tillräckligt lång rundsticka.

Önskar er alla ett finfint veckoslut! Sommaren är inte slut än, så ta det bara lugnt.

Helt otroligt!

Igår var jag borta hela dan, den här gången tillsammans med bisin min. Vi var iväg österut. Först gjorde vi ett stopp i grannbyn och överlämnade ett kuvert åt nästyngsta sonen. Han var ensam hemma, för frun var på jobb och de små gullisarna på dagis. Ja, det heter så här i vårt avlånga land. I västra grannlandet stoltserar de med förskola, trots att det är fråga om dagvård. Här i landet går man i förskola året innan man börjar skolan. Börja skolan gör våra två äldsta barnbarn precis idag. Önskar dem lycka till och arbetsro samt att de trivs i den proppfulla skolan.

Från grannbyn vidare till nästa by och en snabb visit hos E och K. Efter ett stärkande saftintag iväg till macken i stan för tankning av den dyra soppan.

Och så hamnade jag förstås här, var annars?

Runt 90% i Motonet har jag ingen aning om vad man behöver till. Hur jag än funderar hittar jag inget annat jag kan behöva härifrån än korsordspennor. Medan bisin min stod vid reservdelsdisken irrade jag runt bland diverse verktyg och hade urtråkigt, till och med så tråkigt att jag började titta på städgrejer! Så jag tog en rulle med disktrasor och två rullar med sopsäckar. Sen grävde jag lite i en billighetskorg, men det gav inte mycket utdelning, för jag behöver inte borrbett eller annat dylikt. Till min stora besvikelse fanns det liksom inga leksaker kvar i hyllorna. Trist, mycket trist, hur ska jag nu kunna köpa bilar och traktorer åt Lilleman?

Bisin min var mäkta besviken med besöket. Den beställda reservdelen passade inte och det finns inte rätt att få från Motonet. I morse försökte vi kolla vilka eventuella ställen som säljer begagnade bildelar, men, men... de flesta har slutat och det största stället, firman vi senast beställde från, har inte heller rätt del. Suck och dubbelsuck!

Den här gången hade bisin min inte lovat mej nånting alls och efter lite navigerande med min smarttelefon, hamnade vi här i Bella loppiset. Det här är alltså före detta Jussin suurkirppis, som har bytt namn. Här finns snygga bås och allt mellan himmel och jord till salu.
– Kom ihåg att vi ska int ha något skräp sen, började bisin min gnälla så fort vi hade kommit innanför dörren. Nä, nä, förstås inte. Så jag gick i språngmarsch förbi kläder, leksaker, böcker... ja, nästan allting.

Som vanligt ångrar jag mest det jag inte köpte. Kontorsstolen där i bakgrunden skulle ha varit helt kanon. Men jag kollade inte ens priset och kanske lugnast för husfridens skull, att stolen fick bli kvar i Kotka.

Bisin min var egentligen på jakt efter tre olika fynd, bland annat en Arabia kryddburk. Han hittade inget av det han ville ha, men helt otroligt hittade han:

Två böcker i serien Pernå sockens historia!

Och helt otroligt nog del ett, som vi saknar i vår serie i bokhyllan! Tjohooo! Tänk att vi hittade Pernå sockens historia i Kotka! Och tänk, att man kan göra fynd på svenska där i den finska miljön!

Nån hade satt en farsdagspresent till salu! 

Kurt Antell har tillägnat boken sin stupade son. De följande delarna i den här serien är skrivna av Olle Sirén. Med tanke på att det här var före datorns tid är de här omfattande volymerna ett verkligt storslaget arbete. Den andra boken kommer vi att ge bort, för där finns lite information om en gård. I vår bokhylla finns redan den boken, ett arv från bisin mins farfar. De andra delarna i serien har vi fyndat för ynka en euro styck på ett loppis i stan. Men där saknades som sagt del ett.

Trots bisin mins alla förmaningar fyndade jag ändå julrött mohairgarn med gitter i, 150 gram. Och ser ni så förståndigt försäljaren har låtit en garnända ligga utanför plastpåsen, så man får känna på garnet.

Från samma bås hittade jag också 175 gram fiskargarn...

... 112 gram bomullsgarn...

... och papperssnören, som jag ju bara måste ha redan för färgens skull. Sen vad jag ska göra med de här vet jag inte, men om inte annat så får de bli paketsnören.
Där fanns också stora koner med yllegarn, men jag ska ju inte ha garn, så dem lät jag, förståndigt nog, vara kvar.

Där fanns dessutom flera virktidningar på finska, men jag nöjde mej med den här engelska tidningen. Ville inte att bisin min skulle bli galen!
Jag såg en hel del intressanta leksaker, men köpte faktiskt inga. Jag tittade också lite på örhängen, men jag fick ju redan nya förra veckan, så jag lät bli att köpa.

På hemvägen kurvade vi via ABC och åt en sen lunch. Och nej, inget matfoto idag heller. Maten imponerade inte på mej. Stekta potatisar, vege köttbullar och sås med nötkött valde jag samt förstås sallad och råkost. Såsen var så starkt kryddad att det började bränna i munnen. Brrr!
Annars var det nyrenoverat och fräscht där, men som sagt, maten igår fick inga poäng av mej.

Den här fiskade jag upp ur postlådan igår. Bläddrade endast hastigt igenom den och det enda mönstret jag föll direkt för var en herrtröja. Men som det känns just nu, så tror jag inte att jag kommer att sticka den, åtminstone inte under överskådlig framtid.
Det som gläder mej är att Novita igen har börjat tillverka garn i Koria, nämligen 7 sisters. Tjohooo!

Jag fick också en sån här tidning i postlådan. Det är ett gratis gåvonummer, så tack för det. Har inte hunnit bläddra i den här ännu.

Nu ska jag småningom börja göra mej i ordning inför dagens stickträff. Bildelssökandet får vara till ikväll, för jag vet inte ens vad den där grejen heter på finska!

Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen!