Sommarfräsch konst

Schhhh! Bisin min har slocknat på soffan. Inte att undra på, för han var uppe redan vid halvfyratiden i morse och åt frukost. Jovisst, de här försommarmorgnarna är alldeles, alldeles ljuvliga, fyllda av fågelsång, grönska och underbara dofter. Men jag vill ibland sova! I morse drog tyvärr bisin min igång en av vår urgamla gräsklippare för att ge sig i kast med våra maskrosor. Plötsligt överröstades fågelsången av ett eländigt oljud och 9.30 gav jag upp och kravlade ur sängen. När bisin min kom in vid tiotiden var han världens oskyldigaste och mest förvånade karl, för inte störde han väl? Hrmpf!

Igår, före stickcaféet var jag iväg till Saltbodans Galleri i stan, adress Skeppsbron 4. Där ställer nu just Heidi Heinonen ut sina vackra akryltavlor.

Into The Unknown (In i det okända) heter den här tavlan målad 2023. Jag kan varmt rekommendera den här sommarfräscha utställningen. Den pågår till 29 juni och är öppen mån–lör 12–20 och sön 12–18. Onsdagar klockan 13–19 finns konstnären själv på plats och hon är jättetrevlig.

Idag har jag gjort ingenting alls, bortsett från ett besök i mataffären tillsammans med yngsta sonen. Hoppas att vi kom ihåg allt.

Önskar er alla en riktigt fin fredag 

Vilken tur!

Idag har jag varit iväg norrut tillsammans med E. Jag körde ända till Lindarås i norra grannkommunen. Där var det sommarloppis på lokalen.

Och som ni ser fanns det faktiskt en hel del grejer att köpa! Lampan och den röda brickan på golvet hittade åtminstone nya ägare. Men kan ni tänka, jag köpte inget garn, fastän det kostade endast 1 €/nystan, sockgarn 7 bröder i de mest underbara färger. Men har ni sett mej sticka på sistone? Nej, så då ska jag ju nog inte köpa mera garn heller!

Däremot så köpte jag bondost! Och det gjorde jag redan före klockan 12. Jag uppmanade också E att köpa bondost åt sig genast. Vilken tur att vi gjorde det, för när det hade gått 15 minuter var all bondost slut. Lindkoski marthaförening vet minsann vad som går åt! Ja och hur man lagar god bondost!

Ungdomsföreningen hade minsann bjudit till och dukat upp en fin buffé med både salta och söta pajer, glutenfria bakverk och härliga smörgåsar! ser ni hur glada smörgåsarna ser ut? Mums!

För att understöda ungdomsföreningen, så att de kan hålla igång lokalen, så köpte jag lotter för en tia.

Vilken tur jag hade! Det var inte många vinster kvar på bordet, men den här lådan hade ingen lyckats vinna tills jag kom! En så enastående vinst. Här fanns nypotatis och dill, morötter, gul lök och röd lök, pumpa, squash, en liten burk odon, blåbär och en så vacker blombukett. Jag undrar så vem som har skänkt de här skatterna från sin trädgård. Vem det än är så är jag en tacksam och lycklig vinnare. Tack!

Jag vann också ett ljus och en ljuslykta, så nu är jag förberedd inför hösten!

Jag kom hem med en grön kasse från Robbes lilla trädgård. Den innehöll "vanlig" sallad, den här proteinsalladen, vilket är helt nytt för mej, en kruka persilja, en kruka dill och en kruka basilika.

På hemvägen kurvade vi ännu via Wårkulla hembygdsgård. Vilken tur att vi hann, för det var sista söndagen, som den här intressanta utställningen var öppen. Alla foton från Wårkulla idag är tagna av E.

Johanna Palmberg har skapat vackra tröjor med naturen, som inspiration.
– Mönstret är inte det viktigaste för mej. Det är färgerna som är avgörande, ibland framträder mönstret inte alls, sade hon.

Härliga färger!

Fantastiska höstfärger.

Min favorit!

Jag är stum av beundran. Tänk att ha en sådan här förmåga!

I själva bönehuset hittade vi Alice Bäckmans alster.

Färggranna tröjor.

Liljendaltröjan, som Alice har skrivit mönster till, ett mönster som hon säljer. Finns i många olika storlekar.

Björk heter den här ljusgröna tröjan.

Förgätmigej heter tröjan längst till höger och Skog heter den till vänster.

Sockor i långa rader.

Alice är en hejare på att återanvända material. Hon har sytt både klänningar och blusar av gamla dukar, rockar, dynor osv av gamla utslitna jeans. Så duktiga och kreativa damer. Glad att jag/vi hann besöka utställningen innan den plockas ner. Och jodå, visst blir jag lite matt när jag ser den här mängden tröjor. Jag som inte ens lyckas sticka ett sockpar färdigt!

– Vad har jag riktigt i fickan, undrade E.
– Ajjo, det är de här örhängena, som jag ville ge till dej, fortsatte hon.
Vilken tur jag har, som fick så här fina örhängen precis i mina färger. TACK!

Och vilken tur jag hade då jag kom hem och äldsta sonen just hade fått riset och hönan färdigt, så det var bara för mej att sätta mej till bords!

Nu hoppas jag att ni alla får en riktigt bra start på den nya veckan. Hetta har utlovats, men vi ids inte bry oss om det, eller hur?

På Stallvinden

Kära nån, min näsa är täppt och då och då hostar jag till lite. Bisin min påstår att det inte är han, som har smittat ner mej, trots att han var rejält hostig för en tid sedan. Snoriga och hostiga har de också varit i grannbyn, så veta nu sen. 

Men frågar ni mej är det ingen idé att fundera över vem som har smittat vem. Bättre att fundera på hur man fort ska slippa ifrån snorandet, för vem har tid att vara sjuk? Inte jag i varje fall, som har lovat mat åt sönerna i morgon. Få se hur det slutar.

Bra saker idag:

• Har varit iväg till Bruket med bisin min.
  
  
  
• På Stallvinden startade sommarens utställningar idag och vi hade glädjen att få träffa de fyra kvinnliga konstnärerna, som nu ställer ut, från vänster: Natalia Kukulas, Tarja Koistinen, Anna-Mari Pasanen och Marjo-Riikka Stenius.
  
  
  
  Anne-Mari Pasanen målar färgglada blomtavlor.
  
  
  
  
  
  
  Marjo-Riikka Stenius målar barn och katter.
  
  
  
  Natalia Kukulas är keramiker.
  
  
  
• Tarja Koistinens tavlor gick mest i blått.
  
  
• En riktigt fin utställning, som det lönar sig att gå och titta på om man vill bli glad och se det positiva, som ändå finns här i världen.
  
  
  
• Glada blev vi också med bisin min då vi kom ner från Stallvinden och såg den här Toyotan, som fjärrstyrdes av en vuxen karl. Man blir nog aldrig för vuxen för att leka, eller hur?
  
  
• Äldsta sonen skötte veckohandlandet.
  
  
• Nu på kvällen var jag iväg med yngsta sonen till stora varuhuset i Gammelby och kunde komplettera. Då kände jag mej inte ännu så snorig, som nu.
  Håll tummarna för att det är nånting högst tillfälligt och snabbt övergående.
  

Önskar er en riktigt fin söndag.

Ett Kiva ställe

Igår kväll eller nåja, det var ju nog faktiskt natt då redan, när jag låg i sängen och väntade på sömnen, fortsatte jag att fundera över lökar. Allra mest över vår tuva med gräslök. Jag befarar starkt att den är ett minne blott, för bisin min som avskyr lök, brukar flytta på den där tuvan varje år. Den hinner liksom aldrig rota sig nånstans innan den åter måste flyttas. Jag måste fundera ut något sätt att freda gräslökstuvan på. Det är ju gott att strö över gräslök på nästan all mat.

Det andra jag funderade på lite grann var schalottenlöken. I var och vartannant matrecept på 1980-talet (kanske redan på 1970-talet?) skulle man ha burkchampinjoner och schalottenlök, men nu har jag inte sett den nämnas. Kanske att jag kollat fel sorts recept?

Ajjo, och när nu Björn Skifs sjöng om Rigoletto, så menade han inte operan, utan bion. Björn drömde nog om hur han som Rhett Butler tar Scarlett O'Hara i sin armar och kysser henne hett och passionerat, eller vad tror ni?

Bra saker idag:

• Har varit med yngsta sonen i västra grannstaden.
  
  
  
• Vi var på ett Kiva ställe, ett nytt ställe för oss båda.
  
  
  
• Fin utsikt och härligt att sitta ute, men lite för kall blåst, inte läge att sitta länge.
  
  
  
  
  
  
• På Kiva serveras streetfood. Yngsta sonen valde Seattle sandwich och jag valde Mexikansk kycklingsallad. Mums!
  Lite orättvist att det finns ett sånt här ställe i grannstaden, men inte här i stan.
  Tacksam över att yngsta sonen hade hittat Kiva på nätet, så fick vi igen pröva på något nytt.
  
  
  
• Från åstranden begav vi oss till min gamla arbetsplats för att se på den fina vårutställningen Handgjort. Skynda er till Lypa, för utställningen är öppen endast i morgon och övermorgon.
  
  
  
  
  
  
  Önskar att jag kunde väva vackra filtar och mattor. Utställningen var så fint arrangerad med färgskalor, som passade ihop.
  
  
  
  Och tänk om jag kunde sy. Känns som att jag inte har energi nog att lära mej en massa finesser.
  
  
  
  
  
  
  Knyppling, nä, nä, det skulle jag aldrig klara av  fastän det heter att man bara behöver räkna till två eller fyra. Jo, nej säger jag liksom karisbon. De där rundlarna i den där röda duken är knepiga att göra, så där kan man nog få huvudvärk av allt räknande.
  
  
  
  Porslinsmålning är heller inget för mej. Jag har liksom inte tillräckligt med fantasi. Kanske för att jag varit så datalogisk för länge?
  
  
  
  Det syddes en hel del väskor på sömnadskursen. Här endast två exempel.
  
  
  
  
  
  
  Kaffepåsarna har fått nytt liv i form av korgar. Se så snyggt mönstrade de är!
  
  Tänk ändå allt vackert man kan väva!
  
  
  
• Snart är det jul igen! Riktigt duktiga kursdeltagare och inspirerande utställning. Om ni vill se keramiken, alla vackra plagg och akvareller, så får ni själva gå på utställningen. Jag kunde inte fotografera allting heller!
  
  
  
  Knappt hade jag hunnit hem och slagit mej ner på en stol, förrän bisin min dök upp med ett tiotal små korta rabarberstänger.
  – Fort, vi får gäster och jag lovade att du gör rabarberpaj.
  
  
  
  Fort, fort, skära rabarbern i små bitar och ganska precist räckte det till att fylla pajformen.
  
  
  
• Inte en endaste gäst såg jag till, men bisin min åt rabarberpaj med god aptit! Den här knäckiga rabarberpajen var riktigt god och var faktiskt snabb att röra ihop.
  Jag tror att bisin min bara hittade på det där med gäster för att få årets första rabarberpaj, eller vad tror ni?
  
  
  
• Ser ni vad det här föreställer? Äntligen ikväll har jag kommit över mönstervarven i ekorrtröjan. Tjohooo!

Önskar er alla en riktigt skön fredag!

Handgjort

I måndags hade jag den stora glädjen och förmånen att se den fina vårutställningen, som hölls på min arbetsplats i västra grannstaden. Vilken tur att den inte hade nedmonterats!

Det började genast i korridoren så fort man kom in genom dörren till institutets avdelning. Ett helt fantastiskt lapptäcke där många olika tekniker använts. Skicklighet och tålamod har krävts här. Jag skulle nog aldrig klara av att göra ett så här fint arbete.

I slutet av korridoren fanns de här hantverken. Härliga färger och fina hästar.

Alla vävda saker var så vackra vare sig de var färggranna som här eller i mera dämpade toner.

Här är det näverstickning (eller kont) i sockskaftet. Jag har faktiskt ett par sockor som jag stickat helt och hållet i den här tekniken. Men jag har inte riktigt vågat använda dem. Tog så lång tid för mej att sticka dem så vill inte slita ut dem!

En solgul barnklänning. Kanske jag också borde sticka en sån?

Vävt, stickat och makramé. Mångsidigt kursutbud på hantverkssidan!

Lägg märke till hur fint lärarna har byggt upp utställningen så att färgerna harmonierar.

Och på tal om färger, här är växtfärgade garner.

Och här är ju mina favoritfärger! Härlig klänning. Jag önskar att jag kunde sy... Månne det är en inställningsfråga? Kanske något jag borde satsa på sen när jag blir pensionär? Fast då måste det nog ordnas en kurs som startar med hur man trär tråden i en symaskin och sedan sakta steg för steg lär en hur man syr ihop så man inte plötsligt har sytt ihop två bakben på sin nya byxa! Kanske bäst att hålla sig till stickning och virkning...

Liksom på stickcaféet är det nog sockor, som stickas allra mest. Här exempel på fina julsockor!

Tomten kan också vara grön! Makraméduk och det ser nog alldeles för invecklat ut för mej!

Det skulle förstås vara fint med ett sånt här makraméhantverk, men jag skulle nog tappa bort mej i knytandet.

Hellre skulle jag då sticka en sån här grävmaskinströja.

Piirakkasukat heter väl de där gråa till höger i bild. Såna har jag ju lagt upp för och sen lagt ner börjandet i en projektväska...
Vad månne de heter på svenska?

Återbruka mera! Här har kaffepåsarna fått nytt liv och bland annat förvandlats till en fin och hållbar väska. Och se så skickligt vitsippsranden är placerad.

Men, sch, säg nu inte åt bisin min att man kan göra vedkorg av kaffepåsar! Jag är imponerad av hur konstnärligt de här korgarna är gjorda. Man ska ha huvudet på skaft och vika påsarna rätt, för att få det så här snyggt.

Och på tal om att ha huvudet på skaft: Det här skulle jag aldrig i världen klara att skapa!

Tänk att kunna lägga de här spolarna på rätt sätt och få fram vackra spetsmönster. Hu, hu!

Och hur skulle man någonsin våga använda ett sånt här mästerverk, som säkert har tagit en evighet att göra?

Det fanns så mycket vackert att se på att jag blev alldeles yr i huvudet.

Porslinsmålning hör nog också till det som jag inte skulle klara av.

Keramiken och tavlorna, som fanns utställda har jag dessvärre inte tagit med här, för det skulle bli alldeles för långt inlägg då.

Det här var min absoluta favorit på utställningen. Det tog tre år att bygga den här på både trä- och metallkurser. Vilket tålamod och vilken skicklighet. Beundransvärt!

Härlig och inspirerande utställning och så bra att det finns hantverkskurser på medborgarinstituten.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till klockan sju!
  
  
• Var iväg till västra grannstaden och kunde överraska dottern med en snabbvisit.
  
  
• Veckans sista arbetsdag är avklarad. Skönt.

Hoppas att ni får en fin fredag!