Lite rastlös

Igår var jag lite rastlös. Dock inte så rastlös att jag skulle ha satt mej i bilen och kört iväg någonstans. Nej, det handlade mera om rantande ut och in. Och det var det vackra höstvädrets fel. När jag var inne kände jag mej lite stressad över att jag inte tog vara på det soliga vädret. Och när jag var ute blev jag smått frustrerad över allting, som borde göras inomhus. Som ni förstår, så blev ju inget gjort med den här attityden. Jag var liksom alltid på fel plats.

På kvällen slog jag ändå knut på mej själv och överraskade bisin min med en...

... skinkpaj med bacon, ärter, majs , paprika och äggstanning. Jag använde färdig deg för salta pajer från frysen. Tyvärr hade jag så bråttom att jag totalt glömde bort att förgrädda pajdegen. Den blev alltså inte lika god, som den deg jag brukar göra själv. Men pajen hade bra åtgång och på grund av ärterna hoppas jag att den ändå var lite hälsosam!

Och nu måste jag be om ursäkt, för det har tyvärr visat sig att publiken i darttävlingen inte alls är så glad och vänlig, som jag trodde. Den buade åt Luke Littler i Amsterdam. Nu kommer han väl att bojkotta Holland och inte alls delta i tävlingar i det landet längre. Det gör Littler redan med Tyskland. Att människorna buade åt honom där förstår jag, för vet ni vad han gjorde då? Jo, han mobbade och gjorde fula miner när han tävlade mot Gian van Veen, som nyopererad och inte riktigt i skick äntrade kastscenen. Det lilla jag har sett på dart, så har alltid de tävlande varit vänliga med varandra, men inte den gången när Littler var i farten. Självklart ska man vara vänlig med publiken också även om de skrålar och beter sig.
Ross Smith korades till världsmästare i dart 2026 igår. Gian van Veen blev besegrad av Ross i kvartsfinalen och kom dessvärre inte längre. Men lugn bara lugn, det kommer nya turneringar och flera kast.

I morse var jag full av inredningsidéer, för nu ska här minsann bli ordning i huset. Dessvärre tog bisin mej snabbt ner på jorden, för ser ni han hade såna där lådor, som barnbarnens leksaker kan förvaras i. Aha, okej, hur ser de ut?
– De ska bara målas först, fick jag till svar.
Glöm det, jag vet hur lång tid det tar innan de lådorna är färdiga. Barnbarnen kommer att vara myndiga vid det laget! Suck!

Nu dags att göra lite nytta. Idag får det räcka med lite tvätt och mycket sockstickning.

Önskar er alla en fin fortsättning på måndagen!

Det där med restgarner

I veckan fick jag för mej att det var dags att ta itu med mina restgarner. Sagt och gjort, jag letade reda på en några år gammal mönstertidning, som lovade att min restgarnskorg skulle bli tom. Döm om min besvikelse då det behövdes 200 gram garn till alstren. 200 gram! Det är ju redan ett par sockor eller en halsduk. Det är inga restgarner, om ni frågar mej. Nej, så här ser mina restgarner ut:

Här finns inte 200 gram av samma färg eller kvalitet. Nu får jag allt lov att själv hitta på mönster eller helt enkelt härefter enbart sticka randiga sockor.

I går kväll såg jag igen på dart. Tyvärr visades inte när Gian van Veen kastade, för han gjorde det på dagen. Och ikväll visas ingenting av kastandet gratis på Viaplay. Snyft. Bisin min föreslog att vi skulle betala för kanalen och få se mera. Men när jag hastigt räknade ut att det skulle röra sig om 300 € på årsnivå tycker jag inte att det är värt det. Jag är inte intresserad av engelsk seriefotboll och dessvärre kommer snooker på en annan betalkanal. Slugt, inte sant? Alla vill ha mycket pengar. Jag får nöja mej med Youtubeklipp ifall längtan blir för stor.

Till det positiva med att jag inte fick se Gian kasta live igår kväll hör ändå att jag fick stickat nästan ett helt sockskaft färdigt. Varje moln har alltså sin guldkant. Ja, och ikväll får vi väl då satsa på På spåret istället.

Nu dags för lite annat än dart och TV. Bäst att njuta av det vackra höstvädret så länge det vara.

Önskar er alla en finfin ny vecka!

Åååh!

Igår var här minst sagt nyckfullt väder. Varje gång jag var färdig att bege mig ut på en liten runda och öppnade dörren ösregnade det. Så jag gjorde precis som vår katt Tufsen gör, vände om i dörröppningen. Så fort jag började göra nånting inomhus sken solen igen lockande och regndropparna glittrade i regnbågens alla färger i lövträden.

Det blev alltså inte riktigt som jag planerat. I och för sig är jag ju inte gjord av socker och skulle därför nog ha klarat av regnet, men det kändes inte riktigt lockande. Jag gick in i hobbyrummet istället, för där är det alltid lika spännande att gräva bland alla projektkassar. Så gjorde jag igår och hittade då min gamla jobbväska. Där fanns gamla kurspapper, näsdukar, ett munskydd från coronatiden och i en plastkasse:

Åååh! De här ljuvliga, ljuvliga garnen inhandlade från Lankamaailma i Åggelby för några år sedan. Tänk att jag hade gömt dem och glömt dem.
Jag hittade också ett radergummi och mitt rutiga häfte. Det sistnämnda väckte minnen till liv, för ordentligt hade jag skrivit upp kursplaneringar, anteckningar från fortbildningar jag deltagit i, hur vi flyttade på kurser under coronatiden och hur vi fick utföra kansliuppgifter när staden sparade och vi inte hade nån kurssekreterare, bland annat skulle vi godkänna reseräkningar för de timlärare vi hade ansvar för. Håhåjaaa, det var tider det, eller som engelsmännen skulle säga: "Those were the days". Som ni kanske förstår, så tog mitt sorterande/plocka undan ganska fort slut vid det här laget när jag fastnade nostalgiskt där i häftet. 

Jag slängde gammalt kursmaterial i pappersinsamlingen och tänkte lite vemodigt på hur många timmar jag hade ägnat åt att förbereda kurser och skapa eget material. Nu är förstås allting uråldrigt. Kanske det inte behövs papper heller, för allting finns ju på nätet. Det gäller bara att orka hänga där och försöka bena ut vad som är sant och vad som är falskt. Inte alltid så lätt att veta.
Häftet bränner vi nog upp i vedpannan. Det har ju ingen betydelse för nån annan än undertecknad.

Medan det regnade passade jag på att uppdatera, ta i bruk och konfigurera bisin mins nya smarttelefon. Ja, ni läste helt rätt. Han har blivit med smarttelefon! Utvecklingen har småningom också nått detta hus! Äldsta sonen var orolig för vad fadern skulle säga eller tycka. Till all tur accepterade bisin min att det nu är dags för hans del att själv börja leta efter sina bildelar, kunna skicka foton och kanske till och med lite smått börja använda e-post. Särskilt entusiastisk är han dessvärre inte, för han har inte ännu rört telefonen. Dock sa han att jag skulle knappa in J:s telefonnummer i kontaktuppgifterna, då jag berättade att här finns nu hans syrrors telefonnummer, likaså Mr J:s, E:s, familjens och till och med min telefonnummer.
När jag ivrigt ville visa bisin min hur han skulle söka på nätet, svarade han bara att han inte har tid för skärmar. Nä, nä, hur kommer det sig då att jag ska ha tid?

Det här kommer nog att kräva mycket tålamod från min sida och sätta alla mina pedagogiska förmågor på hårt prov. Redan nu råddar jag mellan hans och min pinkod för att öppna den här telefonen. Den är dessutom mycket nyare än min egen, så jag kan inte använda min föråldrade för att visa hur det ska se ut i telefonen.
Hur som helst, jag plockade bort de flesta apparna, laddade ner WhatsApp, Yr och framförallt Brave. Det får räcka så här till att börja med. Jag utgår från att när han blir varm i kläderna vill han också ha nyhetssidor, men det är inte säkert, för det är ju så smått att läsa där i skärmen. Rätt snabbt får han också lov att själv börja sköta navigeringen med hjälp av sin telefon. Antagligen får jag lov att ytterligare skaffa en billaddare eller så får han lov att använda vårt reservbatteri. Vilket påminner mej om att det nog är dags att ladda det. Måste bara hitta det först...

Åååh! Igår kväll gick det att se dart live från världsturnén i Amsterdam på Viaplay. Vilken lycka! Och Gian van Veen vann med 6-2. Tjohooo! Jag spände mej så för hans skull och jag sände många varma tankar och hurrarop. Bisin min tittade på mej från sin gungstol:
– Han hör inte när du hejar på honom. Du behöver inte ropa så.
Bisin min tyckte nog för sjuttioelfte gången minst att han har en helgalen fru. Jag iddes inte ens påminna honom om alla gånger vi brukar ropa högt åt deltagarna i tv-frågesporter när de ingenting alls kan. Darttävlingen jag såg på igår var ju ändå live, medan På spåret, Stadi vs lande och Haluatko miljonääriksi är bandade program.

Att se på TV är inte hälsosamt, åtminstone inte för mej. Igår tog mina axlar stryk just för att jag spände dem så för Gians skull.

Stryk tog också mitt stickande, för jag hann endast med ynka sju varv resårstickning! Kanske bisin min ändå har rätt i att det inte är bra att bli så engagerad i en sport. Å andra sidan, här förekommer ju inte våld eller tjuvnyp såsom i fotboll och ishockey. Och där finns ju riktigt fanatiska supportrar.

Men åååh, i morse såg jag att det arrangeras Darts Night i Lahtis 6.12 med bland annat Luke Humphries, Michael van Gerwen och Gerwyn Price. Tänk om... ja, tänk om nån skulle vilja följa med...

Nä, nu måste jag göra lite annat än sitta här och drömma.

Önskar er alla ett härligt veckoslut. Det finns en hel del höstmarknader att besöka i morgon, lördag.

Bullabox

Igår på eftermiddagen då jag faktiskt satt framför TV:n och stickade, knackade det på dörren. In steg nästyngsta sonen med en gul låda i handen.
– Du sku ha den här, sa han.
– Oj, tack. Va blir jag skyldig?
– Ja, vet int. Det får du ta med L.
– Okej.

Jag skickade förstås genast WhatsApp-meddelande och tackade, frågade vad jag skulle betala. "Ingenting" fick jag till svar.

Nu har jag alltså fått en sån här bullabox! Stort TACK för den. 

Här finns kanelbullar och 7-bröder sockgarn, hela 300 gram...

... och kaffe. Vem var det som igår var helt övertygad om att det får bli ett slut på mönsterstickandet? Det här ser ju inte speciellt lovande ut, eller hur? Jag har inte ens vågat kolla om de där kanelbullarna på sockskaftet ska stickas med tre färger; vit, gul och brun eller om det bruna ska sys i maskstygn. 🙈

– Du behöver int ens fara till butiken så köper du garn, sa bisin min lite småsurt igår då han såg mej packa upp min bullabaox.
– Men jag har inte köpt nånting. Jag fick ju den här av L.
Visst är hon alldeles för snäll? Kaffet får hon tillbaka, för just nu dricker ingen i det här huset kaffe. Det är synd om den där påsen skulle bli här i skåpet och småningom glömmas bort. Själv dricker jag för närvarande julte, som jag köpte till nedsatt pris i januari i år. Det är mustigt och kryddstarkt. Bisin min håller sig till vatten och mjölk, så kaffekokaren står och samlar damm.

Tänk att jag satt och såg på TV igår mitt på blanka eftermiddagen! Det är bisin mins fel, för han meddelade att det kommer dart på TV klockan 14:00. Så där satt jag alltså och följde med åtminstone inledningen av turneringen i Prag. I början blev jag lite irriterad, för de kastade endast 60 poäng. Haaa, jag vill se över 100 poäng och inget annat. De "bättre" kastarna kommer upp på scenen först idag och det ser vi förstås inte, för vi har ingen betalkanal. Bäst så, annars skulle det kanske bli på tok för mycket TV-tittande.

Nu borde jag hitta tillräckligt med energi för att ta mej till stan och handla, men det är lite tråkigt om ni frågar mej.

Önskar er alla en skön fortsättning på lördagen!

Två lappar

Stickandet har inte riktigt nappat just nu. Men jag har bestämt mej för att färdigställa halvfärdiga arbeten, för att lite variera sockstickandet.

Under veckoslutet har det alltså blivit två lappar. Och nej, nej, inte grytlappar. De här ska förvandlas till någon sorts amigurumidjur åt flickorna. M har ju stickat på lappen till vänster, medan A rätt fort insåg att virkandet inte riktigt är hennes grej. Skönt med lite enklare grejer mellan verserna. Hoppas att jag orkar få ihop lapparna idag. Perfekt regnväder för innesittande. Det är bara det att jag lovade städa sovrummet nästa gång det regnar. 🙈 Hoppas att bisin min inte minns den lilla detaljen.

Jag virkade lappen till höger igår medan bisin min såg på herrarnas VM i discgolf från det galna landet i väst. Här i landet har vi duktiga kvinnor, som vinner! Tjohooo!

Jag orkade inte se på det hela till slut utan kröp ner mellan lakanen. Innan jag somnade funderade jag på KAJ. Det är ju bäst att tänka på någonting roligt, så...
Vad jag funderade på var: Hur orkar de? Axel och Kevin har ju nyligen blivit pappor, ändå är de ute på spelningar. Jakob ska uppträda i musikalen Änglagård på Svenska Teatern. Och dessutom ska han och Axel medverka i På spåret. Inget av det här är sånt att man bara seglar in och sen utför sin grej. Nej, allting kräver övning, soundcheck, resande osv.
Hur kan de vara så kreativa? Skapa sånger och melodier, som fastnar i mitt huvud och antagligen många andras med? Och jo, jag vet att det finns människor, som inte alls kan med KAJ. Jag lever ju med en. Bisin min förstår inte alls storheten med de här tre killarna, utan blir märkbart irriterad då jag går omkring och gnolar på allt från Text-TV till Heimani i skick. Hur jag än vänder och vrider på deras sånger, så förvånar de här killarna mej med sin mångsidighet och sin konst att klä vardagliga saker i ord och melodi. En underbar förmåga helt enkelt om ni frågar mej. De är så kreativa och kunniga, tar sig skickligt an vilken musikstil som helst. Visst borde ju alla då hitta sin egen favorit, eller hur?
Sen funderade jag vidare på nånting, som jag kom ihåg att Lee Esselström sa, att hon varje gång hon designar en ny modell noggrant undersöker att det inte finns en sådan från förut.
Ute i världen finns hur mycket musik som helst och ett oöverskådligt antal låtar, hur kan alltså killarna i KAJ vara säkra på att de inte plagierar? Det måste ju vara oerhört svårt, för musiken omger oss överallt och vissa melodislingor fastnar som sagt i huvudet. Hmm... tror att jag får fortsätta att fundera.

Men nu är det nog dags för lite hushållsarbete.

Sköt om er och njut av dagens regn!

Nästan färdigt skaft

Tänk, jag lyckades nästan få ett sockskaft färdigt igår på stickträffen hos C! Hon bjöd på idel godsaker både salta och söta.

Det var ett under att jag klarade mönstret med tanke på hur mycket vi skrattade och hur roligt vi hade. Diskussionerna handlade om allt från bisar som inte tankar bilen i tid till snygga entreprenörer. Förstås talade vi lite om stickning också, fattas bara annat. Två av oss stickade med fyrkantiga stickor, vilket var en nyhet för hälften av de närvarande. Lite funderingar var det också kring hur långa strumpstickor man vill sticka med och om de ska vara av metall, trä eller bambu. Gemensamt kom vi fram till att bambu är så mjukt att stickorna ofta blir missbildade. Själv tycker jag om känslan av trä i händerna, men vissa garnsorter löper helt enkelt bättre på stickor av metall.

Lite panikhicka fick jag igår då jag inte hittade senaste numret av Mästarkryss. Jag hade lagt tidningen på ett säkert ställe i nån hög, men var? Jag behöver ju mitt dagliga kryss för att må bra, så...
Tänk om jag måste börja städa på allvar och ta itu med de där högarna, som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med! 🫣 Ve och fasa!
På kvällen när jag riktigt ansträngde mina små grå kom jag på ett ställe, som jag ännu inte hade letat på och lättnaden var stor då jag hittade mitt Mästarkryss. Tjohooo!

Bisin min hade plockat in luddiga blommor från vår bakgård medan jag var på stickträff. I morse var det fullt av små svarta frön runt vasen. Inte alls kul. Tror att de här blommorna gör sig bäst utomhus, vad tror ni?

Igår kväll satte jag mej faktiskt i gungstolen och stickade på ett annat projekt än sockan ovan. Det var första kvällen den här veckan som jag hunnit sitta i gungstolen. Eftersom jag håller på med mönsterbården går det inte att ta med den stickningen till stickträffarna. Det går långsamt, ytterst långsamt, men säkert framåt. Nu börjar jag dock bli lite otålig och vill få projektet fort färdigt. Dagens plan är alltså att ta det riktigt lugnt och bara sticka. Men nyss hojtade bisin min att klockan 14 börjar darts i TV. Nu blir det bråttom att hinna lata sig med både stickning och TV!

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen!

Det går för fort

Nu vill jag stanna tiden, för allting går för fort. Dagarna rusar förbi och jag hinner inte njuta av allt, som jag vill. Carita räknar sommardagar som är kvar och bisin min suckar och säger att snart går vi mot mörkare tider igen. Stopp! Stanna! Jag vill inte räkna sommardagar som är kvar. Jag vill inte stressa med att hinna uppleva en massa saker, som bara sker under sommarmånaderna. Jag drömmer om långa sköna sommardagar utan farligheter och måsten, om det oändliga sköna och ansvarslösa somrarna jag hade som barn. Det räckte med att man var i träsket och simmade, så mycket annat krävdes inte. Visst fanns det lite sommarkalas, skogsutflykter, en gunga i syrenbersån hos farmor, bärplockning och kanske det mest spännande av allt att tälta hemma på gården och senare uppe på höloftet där man var under tak i skydd för regn och rusk. Men absolut roligast var ändå att simma och att delta i simskolan. Ibland undrar jag om vi har glömt bort det där enkla? Det att man inte alltid behöver jaga så mycket extra och stora upplevelser för att kunna njuta och ha roligt? På den tiden talades det inte om blågröna alger och inte heller om fästingar. Det var enbart huggormar man skulle akta sig för. Jag börjar bli nostalgisk.

I morse när jag äntligen öppnade min telefon hade jag hela 16 missade textmeddelanden från A. Tydligen hade hon tråkigt i väntan på att hennes dagsläger skulle börja. Jag fick ett sjå att svara på alla meddelanden. 💕

På förmiddagen hann jag ändå med att sticka några varv på det rosa fluffets ärm nummer två. Jag hann också få disken in i maskinen och sätta igång den innan jag körde iväg till grannbyn. Där hade jag en skön eftermiddag tillsammans med Lilleman medan hans mamma var på jobb och pappa var med storasyster i lekparken och på glass. Lilleman tog inga risker med famo. Han letade reda på cykelhjälmen och placerade den på huvudet. Man vet aldrig hur farlig famo kan bli! 😊
Det känns också som att barnbarnen växer så det knakar. Det är härligt att följa med, men det går för fort.

I grannbyn blommar både syren och midsommarros. Det är nog dem jag saknar allra mest här hos oss. Det hjälper inte att här finns annat som blommar. Här är ändå ingen doft av syren.

Idag har jag börjat följa Gian van Veen på Facebook. Han är en ung sympatisk dartspelare, rankad som världstrea. Han är också en nine-darter. Bisin min fnyser åt mitt nya intresse. Men det gör inget. Den här sporten tycker jag är mycket roligare än ishockey, där huvudskador verkar vara mera regel än undantag. Ja, och så får man ju lite retas med sin bisi, eller hur? Han satt nämligen igår kväll och såg på reprisen av matchen Finland - Schweiz. Nästa år är det förstås nytt VM. Då spelas matcherna i Tyskland. Finland ingår i grupp A som spelar i Mannheim medan grupp B spelar i Düsseldorf. Och hur vet jag det här? Jo, för att kunna bevisa det jag sagt åt bisin min hela tiden, att nästa år kommer ett nytt VM, så varför hetsa upp sig så för guldmedaljen i år?

Nu ska jag sticka vidare på det rosa fluffet, så jag småningom kan börja med rosa (eller är det korallrött?) bomullsgarn i stället.

Önskar er alla en fin ny vecka!

En trashög

Nu är väl sommaren officiellt här, eller hur? Det är ju första juni idag.

Finländarna har fått någonting att glädja sig åt, då Konsta Helenius sköt guldmålet i natt i männens VM i ishockey. Nej, jag såg inte på matchen, för jag tycker inte om våldet och orättvisa domarbeslut. Jag låg och vred och vände mej i min säng, för jag oroar mej lite smått inför morgondagen. Jag hoppas att det är i onödan, men då bisin min också oroar sig för min skull, så är det smittsamt.

Apropå ishockeyn ännu, så har jag retat bisin min med spelartrivia. Jag berättar högt och ljudligt att målvakten Justus Annunen började i Kärpät och numera spelar i Nasville Predators, att matchhjälten Konsta Helenius började i Mikkelin Jukurit och numera spelar i Buffalo Sabres, osv. Det är en liten hämnd för vinterns alla NHL-rapporter bisin min brukar förse mej med om morgnarna. Haaa, hämnden är i det här fallet ljuv. Bisin min har noll koll både på NHL och vår inhemska liga, så det är roligt att retas lite.

Det är bra att det nu finns lite annat att rapportera än krig och elände, men visst är finländarna ishockeytokiga. Undrar hur länge media kommer att suga på den här karamellen?
Själv är jag jätteglad för norrmännens skull. Tjohooo! Så roligt att se deras genuina glädje över bronsmedaljen. Stort grattis till dem med. Och nej, jag såg inte på den matchen heller, som sagt inget våld för min del, tack.

Idag har jag inte åstadkommit så mycket annat än lite återvinning och det får räcka för min del.

Jag har klippt sönder urgamla t-shirts, så bisin min har trasor att torka olja på när han mekar med sina bilar. Den här t-shirten hade jag i ungdomens glada dagar. Tänk att den har överlevt så här länge. Den har förstås inte passat på mej på evigheters evigheter, men ändå följt med i diverse flyttar.

Knapparna tog jag förstås tillvara. Kanske jag nån gång behöver tre knappar, vem vet?

Det blev en liten trashög och bra så. Nu slipper bisin min köpa säckar med trassel. Återvinning är bra, eller hur?

Nu dags för köttsoppa!

Ha det bra och njut av måndagskvällen! 

 

Börja inte sent på kvällen!

Kära vänner, nu ska ni lyssna på mej: Ni ska inte göra som jag gör utan som jag säger! För vad ni än gör, börja inte sent på kvällen med ett nytt stickprojekt! Det gjorde jag igår och hamnade i ett sånt flowtillstånd att jag inte var i säng förrän halvtvå i natt! Inte klokt alltså!

Tidigt på kvällen stickade jag förståndigt nog en provlapp. Måste ju kolla att masktätheten stämmer åtminstone något så när. Använder 7-bröder garn och funderar lite smått om det är för stickigt. Men det är nu det här garnet som jag har hemma, så det får duga.

Jag kunde inte genast sätta upp de 192 maskorna på rundstickan, för bisin min och mr J stegade in här hos oss. Till all tur räckte middagsmaten, pripelsås (köttfärs) och potatis åt båda karlarna. Mr J var riktigt nöjd, för nu behövde han inte laga mat hemma. Till efterrätt delade männen på det sagolikt goda sagowienerbrödet från Wi-box. Och på tal om Wi-box, jag glömde totalt bort att köpa skorpor när jag var där! 🙈 Men kanske lika så bra, för jag har slutat dricka kvällste. Och det är bra, för nu behöver jag inte springa på toan på natten!

Förutom att karlarna babblade och frågade en del, såg jag på darts på tv och då blir det lite si och så med att lägga upp maskor för en ny stickning. Tyvärr förlorade min favorit Gian van Veen mot Johnny Clayton. Men de var ganska jämna, för det blev 6-5 till Clayton. Van Veen måste skärpa sig lite när de där sista pilarna ska kastas, så att han vinner. Bisin min gruffade lite om att jag bara ser på unga killar. Nä, det är inte det, men Gian påminner mej om en högt älskad person och Gian verkar vara riktigt sympatisk. Jag tyckte om när han och Clayton kramade om varandra både i början och slutet av matchen. Dart är faktiskt en trevlig sport utan våld och slagsmål. Fy sjutton för sporter där man pucklar på varandra.

När pilkastningen var slut, gubbarna försvunnit och jag hade fyllt diskmaskinen var det äntligen dags att sätta upp maskorna. Så här långt kom jag med min stickning igår kväll/natt. Att jag inte kom längre beror dels på att det efter klockan 22:30 äntligen visades snooker i tv. Ja, och så förstås att jag är en långsam stickare. 
Men hur som helst, börja inte sent på kvällen med ett nytt stickprojekt ifall ni inte är nattugglor! Det är inte jag, för i morse var jag uppe strax efter sju och känner mej nu lite seg. Måste skärpa till mej, för snart ska jag iväg till grannbyn och ta hand om Lilleman. Men före det ska jag kolla lite vilka fyllningar, förutom skinka jag skulle kunna lägga i skinktårtan, som jag just fick en beställning på!

Önskar er alla en ny fin vecka!

Två gånger i veckan

Igår morse ringde väckarklockan 9:17. Då låg jag, hör och häpna, faktiskt i sängen ännu. Jag hade precis öppnat ögonen och skulle kolla vad klockan var när det ringde. Att jag var så sent uppe igår beror på att jag glodde på tv på torsdagsnatten och inte kom i säng förrän halvtvå. Det var darts, alltså pilkastning, i Brighton och förstås måste jag se alla omgångar ända till finalen, som Johnny Clayton vann. Jag har blivit en riktig bänkidrottare fastän jag ju sitter i gungstolen!

Att klockan ringde igår, var för att jag hade lovat ta hand om Lilleman medan hans pappa och Pricken var hos veterinären. Vi hade det riktigt skönt med Lilleman, som hade stigit upp redan klockan fem på morgonen och hunnit vara ute i det soliga vårvädret.

Vi tittade lite på Paw Patrol.

Det här är Chase.

Och det här är Skye. De är de enda hundvalparna jag vet namnet på.
Vi lekte förstås, men helst ville Lilleman sitta i min famn och gosa. Det var vår andra träff den här veckan. I tisdag träffas vi igen. 💕

Innan jag körde iväg till grannbyn igår ringde "min" hälsovårdare. Alla prov som togs i tisdags var bra. De värden som skulle upp hade stigit och de som skulle ner hade sjunkit. Tjohooo!
Tydligen är min medicinering för tillfället rätt. Hoppas att det håller i sig.
Igen får jag tacka för bra service.

Bisin min säger att man som pensionär ska göra minst en sak per dag. Tyvärr räknar han inte stickning dit. Det tycker jag att är både orättvist och framförallt beklagligt.

I morse bakade jag havrescones. Jag åt nämligen memma med grädde på till efterrätt igår. Det blev kvar grädde i burken, så jag hade att välja mellan att baka tigerkaka eller scones. För min del var valet enkelt, för vad passar bättre till morgonteet än just nybakade scones?

Idag på förmiddagen var jag iväg, för andra gången den här veckan, till butiken. Jag var i gott sällskap med äldsta och yngsta sonen.

Och jag kunde inte låta bli, så jag kom hem med senaste numret av Allers. Om ni tror att jag redan plitat ner bokstäver i rutorna i A-korsordet, så tror ni helt rätt!

Idag har jag alltså hunnit med två saker redan, så nu får jag väl sticka resten av dagen? Det måste jag nog få, för dottern ringde och sa att hon hittat ett alldeles ljuvligt garn på vårmarknaden i västra grannstaden. Hon frågade om jag vill sticka en Unelma åt henne.  Jag svarade förstås ja utan att ha en aning om hur modellen såg ut. Nu är jag riktigt ivrig på att få sätta igång med det här projektet på grova stickor.

Apropå darts ännu, när spelarna kommer in till kastplatsen (månne det heter podiet?) så har de en "kampsång" som spelas. Johnny Clayton har förstås Johnny B. Goode. Jag frågade bisin min vilken sång/melodi han skulle välja. Utan att tveka svarade han Simply The Best med Tina Turner. Bisin min undrade förstås vilken sång jag skulle välja. Den enda jag kom på just då och där var I Don't Want to Miss a Thing med Aerosmith. Bisin min tyckte att den var lite lam, medan jag igen hänvisade till att jag ju inte vill missa piltavlan. Han tyckte jag skulle välja Abbas The Winner Takes it All. Men jag vet nog inte riktigt, för tänk hur genant det är när jag sen förlorar. Nä, sen i sängen kom jag på att jag nog ska välja Thunderstruck med Steve'n'Seagulls, för banjospelaren är så bra där. Nu gäller det bara att hitta en dartstävling för gamyler!

Åååh, bisin min kom just hem från grannbyn med...

... varmbröd och...

... nybakta kanelbullar från grannbyn. Mums! Här blir det fest!

Önskar er alla en skön lördagskväll. 

Som på beställning

Kan ni tänka er, Mästarkrysset nr 2 2026 kom som på beställning!

I onsdags fiskade bisin min upp den här tidningen från postlådan. Och det till stor glädje för mej! Visserligen har jag inte riktigt hunnit lösa någonting här ännu, men snart... 
För övrigt var jag så råddig i morse att jag tänkte att jag skulle lösa Melodikrysset idag på förmiddagen. Men det är ju fredag idag och inte lördag! Jag blir lite borta med helgdagarna.

Igår kväll lade jag upp ett nytt litet stickprojekt, men det blev inte värst mycket stickat, för jag såg på Darts, alltså pilkastning. Premier Leagueturnén hade nu kommit fram till den nionde kvällen och det var riktigt spännande. Förstås måste jag ju kolla var pilspetsarna landade på tavlan. Då blir det självklart inte så mycket stickat. Men kanske jag kan sticka desto mera nu på eftermiddagen?

Önskar er alla en skön långfredag!

Ny hobby

Om ni far här förbi på landsvägen och hör nånting som klingar, då är det bara jag!

I torsdags hämtade nämligen nästyngsta sonen den här korgen åt mej! Så nu kan jag börja med en en ny hobby, frisbeegolf eller discgolf, som det egentligen heter. Sonen hämtade också några discar som jag ska kasta i korgen så det sjunger om det. Han uppmanade mej samtidigt att delta i de lokala tävlingarna, för i damklassen finns endast en annan med. Det betyder ju att jag får silver fastän jag blir sist! Wow!
Men först måste jag nog övningskasta här hemma. Visserligen går det bättre här, för här är ju öppet och inga träd i vägen. På en frisbeegolfbana kan det i princip vara vilka hinder som helst, träd, buskar, vatten och förstås höjdskillnader. Sen finns det trappor, åtminstone på den banan som finns i Valkom. Just nu har jag svårt att föreställa mej gå omkring med en ryggsäck fullproppad med discar och försöka kasta rätt sorts disc i 18 olika korgar! Visserligen har jag haft bra bollsinne, men att kasta frisbee har nog inte mycket gemensamt med bollar, tror jag.

– Du kommer att få axeln ur led, sa bisin min och skrattade smått försmädligt åt min nya hobby.
– Varför det, frågade jag förvånat.
– Nå, du ska ju ha en knyck när du kastar.
Till det fnös jag bara. Jag behöver väl inte ha nån knyck? Bäst att studera kastteknik på Youtube.
På något sätt tycker jag att bisin min borde vara nöjd, för han har ju klagat på att jag bara sitter och stickar hela tiden. Min nya hobby tar ju mej ut! Men nä, bisin min tycker att jag borde göra nån nytta ute på gården istället. Kratta och städa upp och... Håhåjaa!

Nu smiter jag ut på nytt!

Önskar er alla en skön fortsättning på vår soliga lördag!

Medaljkaffe

Åh, vad jag har sovit gott i natt. Tydligen tar det på att vara en hel dag med Lillan. ❤️ 
Jag somnade så fort jag fått huvudet på kudden igår kväll. Sen sov jag som en stock ända till halvsju i morse. Jag såg på klockan och tyckte att det var på tok för tidigt för en pensionär att stiga upp. Jag tänkte bara ligga en liten stund och liksom vakna till mej helt lugnt. Jag vaknade halvnio! Och då var jag så borta att jag inte ens visste vilken veckodag jag vaknade upp till. Jag trodde att det var måndag! Så jag har verkligen sovit gott och det är skönt.

Idag har vi kunnat dricka medaljkaffe, för det blev silvermedalj i kombinerat i OS. Bisin min är superglad, medan jag inte riktigt vet vad jag ska tycka annat än att det är bäst att jag håller mej till te!

Nu tror jag att jag fattat det här med våffelstickning. Jag testade det hela idag. Igår kväll vågade jag inte ge mej in på den tekniken. Och det var nog bra det, för idag trodde jag att ett av varven blivit fel och att jag skulle ha behövt riva upp. Huuu! Till all tur tog jag mej en extra noggrann titt och kunde se att allting var okej. Osäkert om jag kan se på TV och sticka det här samtidigt, hmmm. Antagligen skulle det vara bäst att igen ha en sockstickning som tv-stickning.

Äldsta sonen var iväg och handlade åt oss igår. Se, vad han kom med! Alldeles tydligt vet han hur han ska göra sin mamma glad.

Dags för mera våffelstickning. Håll tummarna för att jag klarar av mönstret och inte tappar bort mej på mönstrets fyra varv.

Önskar er alla en skön fredag!

Gult pannband

I morse sydde jag ihop pannband nummer fem med falska flätor. Visserligen stickade jag det färdigt redan igår, men jag hade inte tid med sömmandet, för jag såg på Snooker, English Open. Det var en riktigt spännande match, men jag orkade inte se den till slut.

Modell:Pannband, s. 58 i Käsityön ABC 11, Sukat lapaset & asusteet 

Start: 17.09.2025

Färdig: 21.09.2025

Garn: 7 bröder från Novita

Åtgång: 34 g 

Stickor: Nr 4

Designer: Elin S⌀rung, Viking Garn 

Ifall ni nu tror att jag har räknat fel, så lugn, bara lugn. Jag har inte ännu fotat det fjärde pannbandet. Kanske jag hinner med det idag? Vi ska enligt bisin min ta det lugnt idag och njuta av söndagen. Hmmm... Just nu skalar han potatis från eget land. De ska serveras tillsammans med fisken.

Själv funderar jag på vad jag ska börja sticka nu. Pannbanden med falska flätor har varit riktigt trevliga att sticka. Men hur ska jag hitta nåt lika roligt? Sockstickandet får vara på paus ett tag, för det lockar inte alls nu just. En lång väst som skulle värma ryggen och eventuellt rumpan skulle vara bra att ha. Men jag orkar inte leta i garnlagret efter lämpligt garn.
Restgarnsprojekt skulle också vara helt okej, men ingen vet vart bisin min har förlagt de garnen när han så att säga städade (läs råddade) i hobbyrummet. Han säger för övrigt att jag ska sticka färdigt de stickningar jag har i alla projektpåsar, som dräller omkring lite här och där. Suck! Det lockar inte alls nu just.

Småningom dags för söndagsmaten. På landet serverades den klockan 14 just på söndagen och det för att det skulle hinnas med allt före kvällsmjölkningen.

Önskar er alla en skön söndagskväll.

Hemma hos

Kvällen har hunnit bli sen och sängen väntar. Finlands basketherrar har tagit sig vidare till medaljstriden i EM. Och nej, jag såg inte på matchen, dels för att jag inte förstår mej på reglerna överhuvudtaget och dels för att det finns roligare saker att göra än att glo på dumburken. Men duktigt jobbat!

Idag skjutsade yngsta sonen mej till stan, så jag kunde delta i stickcaféet hemma hos H. Före han skjutsade mej dit kurvade vi via R-kiosken. Sonen lämnade in mina lösta kryss i Mästarkrysset nr 4 2025 och på min enträgna begäran köpte han den här åt mej:

Allers nr 37 2025. I morse kom jag till att jag inte kan vara utan korsord till frukosten, så det så!

Nu på kvällen löste jag redan det här korsordet. Det gick rätt snabbt, men så har det ju endast tre ugglor för svårighetsgraden.

Det var trevligt att träffas efter förra veckans paus. Dessvärre var vi en decimerad skara då tre saknades. Dagens pensionärer har så bråttom. Jag stickade på ett nytt pannband, som jag lade upp maskor till idag på förmiddagen.

Från H kom jag hem med lite mönster:

 

Två tidningar fulla med småbarnsmönster.

Och en hel del lösa mönsterblad.

Äldsta sonen plockade upp mej då han kom från jobbet i västra grannstaden. Vi körde via mataffären, tankade bilen och sonen besökte ännu stora varuhuset. Men då vägrade jag röra mej ur bilen. Jag har ju order att ta det lugnt och då kan jag ju inte flänga runt i affärer. Bisin min tycker redan att jag är alldeles för vild. Han vill ha mej tillbaka till sjukhuset, så jag är under kontroll. Men, men, jag har nog inget där att göra och nu ska jag ta det riktigt lugnt och vila resten av veckan. Men det tror förstås bisin min inte riktigt på...

Önskar er alla en skön torsdag!

Gyllene glans

Idag har vi inte sett så mycket av solen, men vi har kunnat njuta av guldglans i stället!
Och nej, jag såg inte ishockeymatchen igår, vågade helt enkelt inte. Vet att jag skulle ha blivit arg och lessen över allt det onödiga våld som förekommer. Hur många spelare har inte hjärnskakning?
Ni vet väl att bakom varje framgångsrik spelare står det en mamma eller två föräldrar? Oftast är det dock mammorna som bakar och står och säljer.
Sedan gäller det att jobba på och aldrig ge upp!

Jag har jobbat hemifrån idag och det har sina sidor. Skönast är absolut att kunna sjava omkring i sina utslitna paltor med håret på ända utan att man skrämmer slag på någon annan än dubbelmorfar. Svårast med att jobba hemifrån är att låta bli att fastna i datorn och tänka att jag gör ännu lite här och så var det ännu det där och... Mitt i allt är klockan redan över 17 och kvällen ramlar över en.

Vi var en sväng och hälsade på min hulda moder nu på kvällen. Härligt att få träffa henne. 
Maskrosorna lyste gult och glatt längs alla dikesrenar, ikapp med guldmedaljerna!

Bakom vårt hus lyser det också gult...

Men vad de här gula blommorna heter vet jag inte. Vet ni?