söndag, januari 31, 2016

Irish Dance

Om du nu väntar dig ett initierat inlägg om dans från Irland så måste jag tyvärr göra dig besviken. Visst minns vi ju ett av de bättre pausnumren i Eurovision Song Contests historia från år 1994 då vi vi fick se en hisnande River Dance. Men det här inlägget handlar alltså inte om dans trots rubriken.

Nej, det här inlägget handlar om att man inte skall ge upp, som Helena Bergström sjöng i filmen Livet är en schlager.
Trägen vinner! Idag har jag äntligen fått äldsta sonens julklappssockor färdiga. Puuust! Det tog tid, för projektet påbörjades den 14.9.2015, dvs i god tid före julen. Men sedan kom så mycket annat emellan och jag har fortfarande sviter av "andra sockan Syndromet". Det hjälps inte, socka nr 2 är så trååååkig att sticka. Men idag bestämde jag mej för att nu måste jag få sockan färdig. Jag har ju ytterligare ett par julklappssockor ostickade. De blir kanske färdiga till midsommaren. Med god tur...


Att inlägget heter Irish Dance beror på att färgen på garnet heter just det. Och irländskt passar ju bra med tanke på att sonen jobbade där i över ett års tid. Dessvärre hann vi aldrig iväg och hälsa på honom innan han var tillbaka hem.

Modell: Alldeles vanliga herrsockor, beskrivning finns bland annat bak på Nallegarnets banderoll.
Garn: Step från Austermann med Aloe Vera och jojoba samt Nallegarn från Novita

Åtgång: 82 g
Stickor: Nr 3½

Jag hade sådan tur att jag i mitt garnlager hittade ett nystan Nallegarn, som i färgen precis gick ihop med det randiga Step-garnet. På så sätt fick jag översta randen i skaftet att bli lika på båda sockorna. I något skede skenade sedan randningen ändå iväg och sockorna blev inte riktigt exakt lika. I tårna stickade jag igen med Nallegarn så kanske det inte gör så mycket att ränderna inte riktigt passar ihop? Den här gången använde jag rund hoptagning i tån istället för bandhoptagningen som jag brukar använda.

Och nu, nu ska jag sticka tre varv på mitt nya påbörjade mellanprojekt innan jag lägger mej. Måste vara skärpt igen imorgon så jag klarar av dataundervisningen och lägga mej i tid! men jag måste bara få sticka liiite liiite grand...
Gissa vad jag började sticka på idag? :)


lördag, januari 30, 2016

Lacy Baktus

För att ni nu inte skall tro att jag endast rantar runt och köper eller får garn så ska jag visa upp den nya baktus-sjalen. Den blev färdig redan den 10.1. Det tog ju lite längre tid att sticka då garnet helt plötsligt tog slut. Aava-garnet var nytt för mej, så jag kunde inte göra som Tilda och riva upp ett tidigare projekt. Jag köpte alltså nytt garn och fick färdig den nya Baktus-sjalen med spetsmönster. I oktober år 2012 fick jag min förra Baktus-sjal färdig. Det är ett tag sen. Den var i flitig användning nu under köldperioden.

Baktus-sjalen gick runt på norska bloggar år 2008. Sedan plockade bland annat Strikkelise upp mönstret, som spreds som ringar på vattnet. Det är det som är så underbart med internet, inte sant? Här på nätet kan man hitta allt möjligt intressant och låta sig inspireras.
Sjalen är busenkel att sticka, så har man några nystan garn man inte riktigt vet vad man skall göra med så kan man alltid ta en liten Baktus som projekt. Och vill man inte ha en sjal så kan man ju använda den som en halsduk med trekant.


Vet inte om ni är bekanta med tandtrollen Karius och Baktus? Men dem blev åtminstone jag varnad för som liten. I folkskolan fick vi lära oss hur tänderna skulle tvättas. Det var allvarliga saker. Tror inte att sådan undervisning förekommer i lågstadiet numera? Alla har väl fått lära sig hemma hur tandborstningen går till? Om inte där så i dagis.
 

Modell: Lacy Baktus
Garn: Aava från Novita
Åtgång: 214 g
Stickor: Nr 9

Jag hittade det här mönstret på nätet av en slump då jag sökte annat spetsmönster (Lace). Tyckte det kunde passa bra i all sin enkelhet för mina Aava-nystan.
Som vanligt följde jag inte riktigt mönstret till punkt och pricka utan gjorde en egen variant.


För er som tycker att engelskan är svår ska jag här förklara termerna, som förekommer i beskrivningen:

CO = Cast On = Lägg upp
sts = maskor, st = maska

knit = rätstickning
1 st left = 1 maska kvar
yo = yarn over = omslag
k1 = 1 rätmaska
k1tbl (through the back loop) = sticka en maska i bakre maskbågen
knit to end = sticka till slutet
repeat = repetera
rows = varv
once = 1 gång
Lace pattern = spetsmönster
k2tog = sticka två maskor tillsammans (ihop)
decreases = minskningar
until = tills
Cast off = maska av.

Sådärja nu kan ni sticka på engelska. Purl är förresten avig maska. Den förekommer inte här. Baktus-sjalen är ju rätstickad. Vart fjärde varv ökar man och på tillbakavägen minskar man vart 4:e varv tills man har de sista 4 maskorna kvar.


Jag ville ha en hålkant på triangelsidan så jag struntade i bakre maskbågen när jag stickade ökningarna ner till snibben. När jag minskade stickade jag i slutet av 4:e varvet så här när jag hade 5 maskor kvar: 2 räta tillsammans, 2 räta tillsammans, 1 omslag och en rät maska (= kantmaskan). Hålkanten syns tydligare på den övre bilden.

Nu vet jag inte riktigt vad jag skall göra med den här sjalen? Använda den själv? Eller ge bort den? Hmm...


fredag, januari 29, 2016

På tok

Strategin för eftermiddagen idag var alldeles glasklar. Efter hemkomsten från jobbet i grannstaden skulle jag enbart kolla min e-post och skriva ett blogginlägg här. Inte alls sitta framför datorn. Det gick på tok, för nu har det redan hunnit bli fredagskväll och far i huset ser På spåret i TV och jag sitter fortfarande här framför datorn. Riktigt hela eftermiddagen har jag inte suttit här, men nästan. Och vet ni vad det var som drabbade mej? Jo flow! Och visst är det skönt när den slår till ibland, men... 
Ja, alltså jag hade ju planerat att sitta och sticka hela eftermiddagen så att jag äntligen, äntligen skulle ha fått ett sockprojekt färdigt. Det finns nämligen två par sockor till, som borde stickas. Och när tror ni jag skall hinna med det när jag fastnar framför datorn?
Men inget ont som inte har något gott med sig. Jag har åtminstone 9 sidor med material till olika datakurser färdigt. Inte illa, eller hur?

I söndags var jag tillsammans med min hulda mor och äldsta sonen. Det gick också på tok! Vi började i mataffären, gick sen på ett födelsedagskalas i Servicehuset Esplanad där vi sammanstrålade med mina brorsdöttrar och den enas fästman. Det var trevligt att träffas och tiden gick fort. Från kalasbordet tog vi oss till en pizzeria i stan. Mamma fick en superstor lövbiff, som tyvärr var senig och seg som en skosula. Det gick på tok!

Efter maten körde jag iväg till Tokmanni och nu gick det på tok, ja nästan överstyr.

Det började lite oskyldigt med 3 nystan Nallegarn = 300 gram. Men det finns ett färdigt projekt för de här nystanen, nämligen hjärtsockor. Beklagar att beskrivningen är på finska, men kanske ni kan snappa upp idéer till egna projekt?

Sedan fortsatte det med de här två nystanen, 7 bröder = 300 gram. Det finns ett hysch-pysch projekt för det övre nystanet och det andra kan ju alltid vara bra att ha, inte sant?

Och nu gick det ordentligt på tok! Hela 4 nystan med mjukt babygarn = 200 gram. Och jag har ingen aning om vad jag skall göra med de här. Nog för att det finns efterfrågan på små plagg. Och nej, sakta i backarna vi talar inte om kommande barnbarn nu utan en ny kusin till våra barn, en kusin till i grannlandet.

Och nu har jag minsann bläddrat, som aldrig förr bland babymönster, väl medveten om att den väntade babyns farmor också är en hejare på handarbete. Tyvärr har min hulda mor inte riktigt tagit mitt dilemma angående modell, storlek mm riktigt på allvar.

- Gör nu som du vill, är hennes svar.
Och jag fortsätter mitt febrila bläddrande. Och jag fortsätter med mitt grubblande, ska tröjan vara för åldern 0 - 3 månader? Eller ska den vara för 3 - 6 månader? Kan man sticka "på växten"? Eller vänta nu, ska det alls vara en babytröja? Ska babyn ha sockor mitt i sommaren? Eller ska jag kanske helt och hållet strunta i att sticka? Kanske jag borde virka ett sånt där band med roliga djur till barnvagnen? Men vänta nu, om jag lägger fyllning i de virkade djuren då går bandet väl inte att tvätta, eller hur? Och borde jag kanske sätta in nånting som skramlar, en bjällra eller nånting liknande? Men har det alls ljud inlindat i fyllningen? Och finns det något standardmått för sådana här band?

Och så är jag tillbaka i ruta ett och börjar bläddra igen. Visst borde ju ens mor svara på såna här knepiga frågor, inte sant? I synnerhet som jag inte har möjlighet att på grund av jobbet besöka stickcaféet på eviga tider.
Suck! Tror att det hela kommer att sluta med att jag helt enkelt får kvista in i någon affär med barnkläder och strunta i det där egenhändigt handgjorda...


Ajjo, det gick ju på tok också i mataffären:
Hittade först den här virktidningen med en hjärtlig gåvoförpackning.

Och se på sjutton, så fanns det också en ny sticktidning med en stickbok att skriva in sina projekt i, som gåva.

HUPS! Stort tack till mamma som gav allt det här åt mej. Jag är privilegierad, inte sant?
Och nu, nu är det äntligen dags för sockstickning. Reseräkningen som ska lämnas in under veckoslutet får snällt lov att vänta till imorgon liksom all obesvarad e-post.



lördag, januari 23, 2016

Ingen och Någon

I vårt hus bor två konstiga personer, Ingen och Någon. Någon borde alltid, men Ingen gör. Alla väntar sig att Någon ska ta hand om det ena och det andra, men inget händer. Någon borde nog...

Så nu har vi kvar julsakerna fortfarande lite här och där. Någon borde nog...

I morse fick Inge ta hand om disken för Ingen hade gjort det tidigare. Tvätten fick också samma Inge ta hand om eftersom vare sig Någon eller Ingen syntes till.

Men nu tänker den här Inge strunta i det där som Någon borde... 
Nu är det dags för lördagsledighet och sockstickning, inget annat.
Någon får ta hand om julpyntet!

fredag, januari 22, 2016

Prisman är död

I fredags för en vecka sedan lämnade jag in min 31-åring på symaskinssjukhuset i grannstaden.
I onsdags fick den diagnosen: Den är död. Kretskortet är sönder. Det finns inte så gamla reservdelar att få, så den kan inte repareras.

Snyft, snörvel.
 
Men vänta nu, gamla delar, vad då gamla? Symaskinen är ju en ungdom i sina bästa år. Och har varit en riktigt bra arbetsmyra. Oj, vad mycket barnkläder jag har lappat med den. Sytt en del barnkläder också och till och med åstadkommit tygdelen till en barnkärra. Fråga inte hur det gick till för det vet jag inte!

Men nu är alltså Prisman död!! Så vad ska jag nu ta mej till? Jag vill inte ha en ny, tror jag. Jag har ju inte sytt på många herrans år annat än lappat en söm här och en söm där. Och jag kan nog inte heller sy för den delen. Eller nåja att sy är kanske inte det största problemet. Mera det där med klippandet och tygets trådriktning och sömnsmåner och sånt. För länge, länge sedan närmare bestämt läsåret 1981 - 82 gick jag en sömnadskurs i Lovisa Mi. Vet inte om jag fortsatte följande år, kommer faktiskt inte ihåg. Kanske  blev jag skrämd av alla de där skickliga sömmerskorna och vågade inte fortsätta då. Men något år senare gick jag på kurs igen och då var det riktigt roligt för det var ett trevligt gäng och läraren var stöttande och kunnig. Men allt roligt har ju ett slut och när jag återgick till jobbet kunde jag inte längre delta i dagskursen. Och nu, nu skulle jag aldrig hinna iväg på nån kurs eftersom jag själv jobbar minst två kvällar i veckan oftast tre + på dagen och ibland också på veckosluten. Inte mycket tid kvar för egna fritidsintressen alltså.


Så ja, hur ska jag nu då veta om jag "behöver" en ny symaskin? Kommer jag alls att sy med den? Om jag köper en riktigt superbillig maskin med enbart typ sicksack och rak söm hur går det med mej då? Tänk om jag ändå vill sy nånting mera kreativt sen? Ack, ack, denna vånda när Prisman är död.

Far i huset är ju en hygglig man, som gör så gott han kan. Tyvärr rår han inte på kretskort. Men han tröstar mej med att det säkert finns nån som klarar av att reparera min maskin. Kanske, men var i sådana fall? Har fått tips om ett ställe i den östra grannstaden. Ska kanske kolla det så fort jag får tid. Men kanske bäst att ringa först? Öööh, vad heter kretskort på finska?

Från symaskinssjukhuset fick jag med mej tre broschyrer:
I den första står det att maskinen är lätt att ta med sig på resan. Resan? Varför i fridens dar skulle jag vilja ha med mej en symaskin på någon av mina dagstrippar? Nä, nä, glöm det.

Den andra broschyren verkade mycket lovande. Tänk att gå från en bra sömmerska till en utmärkt. Det låter något det, va? Men det var när doktorinnan började säga att jag måste gå en kurs först hos henne för att kunna hantera en Opal, som jag insåg att näääe. För all del, hon kanske inte visste att hon talar med en kvinna, som inte är alldeles borttappad bland alla sorters datamaskiner, surfplattor, smarttelefoner och program i olika versioner och format? Ja, och trots denna mångfald ändå lyckas bemästra de envisa bitarna. Så visst borde jag väl klara av programmet i en Opal, eller?

Nå en Sapphire då? Lyxigt värre och kostar förstås därefter. Över 1 000 €. Hur skulle jag ha råd med en sån? Då ska det nog till en större lottovinst än den förra. Håll alltså tummarna hårt för mej imorgon, så jag vinner fem miljoner euro! Oj, man ska väl lämna in någon rad med siffror också...

Äldsta sonen har också försökt trösta mej:
- Vi kan ju beställa en Husqvarna från Tyskland, sa han.
Hmmm, en svensk symaskin från Tyskland? Verkar nu inte riktigt klokt om ni frågar mej.
Då skyndade sig sonen att intyga att det finns ju andra märken också... Jaaa, det gör det förstås, men...

Nu har jag snurrat runt lite på nätet och kollat läget. Men hups, jag hittade helt andra saker att få begär till! :)


Största trösten är ändå det brev jag fick idag med vänlig inbjudan till 70-års jubileumsfest nästa månad! Rörd och glad och rejält överraskad.

söndag, januari 17, 2016

Gårdagens lilla utflykt

Brrr! Här är det fortfarande kallt, alldeles för kallt om ni frågar mej. Igår då jag var ute med min plåtlåda var det så kallt att jag hade svårt att få i ettans växel. Bilen var liksom alldeles stelfrusen och protesterade mot att den måste köra i sådant vinterväder. Den vill ha lagom mycket värme och bara vägar, så det så.

Igår var jag alltså iväg till stan i sällskap med min svärdotter. Vi började med att besöka Almska Gården och 20-årsjubileums utställningen där. Intressant och givande. Sen fortsatte vi och hur det nu var så hamnade vi i vår LYS. Och nej, det var inte alls svärdottern, som lockade mej dit. Jag gick faktiskt helt själv. Jag hade ju läst annonsen om flyttningsrea i torsdagens tidning. -20 till -70% stod det. Och nej, jag hade inte alls tänkt förirra mej till nån garnaffär. Men jag hade fått en strålande idé och tänkte att kanske, kanske skulle det finnas Mini alpacka från Sandnes Garn. Jag skulle ha behövt sex nystan till en dubbel halsduk, som skulle ha värmt så skönt. Men nu blev det inte så, tyvärr. Tyvärr var också de garn jag suktade efter allra mest inte alls nedsatta till reapriser. Vilken besvikelse!

Med tanke på min långsamma sticktakt gäller det förstås nu att mitt i smällkallaste vintern ta sikte på den ljuva sommartid som skall komma. Och så gjorde jag.
Plockade de här bomullsgarnen från hyllan á 2 €/nystan. 200 g. Fanns också i rosa hur mycket som helst, men tänkte att jag för en gångs skull borde tänka lite ut ur boxen vad gäller färgerna.

Från korgen utomhus plockade jag de här tre bambunystanen, också de för 2 €/nystan. 150 g. Synd att det inte fanns flera av samma färg. Inuti i butiken var det normalpris, som gällde på dessa mjuka sköna nystan.

I samma korg och för samma pris hittade jag det här ensamma nystanet. Det ville prompt hem till mej, så hur skulle jag ha kunnat neka? 50 g.

I vindfånget till affären hittade jag de här två nystanen med virkgarn, 3 €/100 grams nystan. Inte alls dåligt. 200 g.
 

Men ack, ack, ack, nu har jag ökat mitt garnlager med hela 600 g. Så här var det nog inte meningen att det skulle gå. Hur kan jag vara så dum, idiotisk och enfaldig? Å andra sidan det kostade enbart 20 €, så kanske det inte var så tokigt alls?

Har man garn så måste man ju ha verktyg, inte sant? De här förpackningarna med Milwards rundstickor fick man för 1 €/styck. Tyvärr fanns det nästan enbart 40 cm långa rundstickor kvar, men jag lyckades hitta två 60 cm och en 100 cm. Mycket bra att ha ifall nån av de rundstickor jag redan har fastnar i något projekt....

Sedan fanns det band och spetsar i stor mängd för 1 €/styck. Men jag nöjde mej med de här två. Det till vänster passar ju bra till årets julklappar (om det nu blir några...) och det till höger är så härligt somrigt. Det fanns också rikligt med broderigarner både i ylle och i mouline. Men... ja sånt kan jag inte och vet inte heller ett jota om dem så de fick bli kvar i affären.

Det fanns också massor med fina tyger. Men som svärdottern sade:
- Man måste veta till vilket projekt man ska ha det.
Förnuftigt, inte sant? Garn kan jag köpa på lager, men tyg? Nääe, det går inte, i synnerhet inte eftersom min symaskin fortfarande är trasig. Suck!
Marimette (LYS) kommer att flytta till Alexandersgatan i mars nån gång. Så nu hinner ni ännu dit och fynda.


Jag trodde att vi skulle få borgågäster, så vi besökte också Café Vaherkylä.
Därifrån köpte jag dotterns favorit, Mannerheimtårta. Men när köpte var avklarat stod det klart att gästerna redan hade återvänt hem. Synd om dem, som inte visste vad de gick miste om! :)
Men här i huset har vi kalasat i dagarna två.


Innan vi återvände till landet från stan hann vi ännu in i mataffären.
Och eftersom jag hade försett mej med virkgarn, så behövde jag ju också en ny virktidning, inte sant?






lördag, januari 16, 2016

Som om himlen brann

Egentligen borde jag inte sitta här och blogga ikväll. Till all tur bryr sig datorn inte om att jag hostar och nyser på den, men jag borde nog vila och ta det lugnt. Förkylningen sitter segt i ännu.

Egentligen skulle jag bara tömma kameran på bilder och kolla min e-post och sedan stänga av datorn. Men hur det nu var så råkade jag förstås halka iväg på villovägar. Det började med ett besök hos teeteegarn. Och där hittade jag mönster på en sjal, som jag faktiskt har garn till. Men nu får ni allt hålla i mina fingrar så att jag inte ytterligare börjar på nånting nytt innan allt annat är färdigt.


Plötsligt mitt i allt ramlade jag in hos Tant Vit & beige och blev så inspirerad att jag bara måste få skriva ett "litet" inlägg jag med. Så nu sitter jag alltså här fastän jag inte borde.

Veckan som gick var arbetsdryg med rost och skrovel i halsen, rinnande näsa, försvinnande otydlig röst och huvudet som marängsviss. Jag startade upp nio kurser och hade dessutom en kvälls kurs. Det ni! Utan far i huset skulle jag inte ha klarat mej eller orkat. Han har snällt skjutsat mej till kursplatserna och hämtat mej flera timmar senare därifrån. Dels för att han varit rädd för att jag skulle somna vid ratten på hemvägen och dels för att han varit rädd för att bilen inte skulle starta efter att ha stått parkerad i kylan över nio timmar utan tillgång till motorvärmare. En fantastisk man jag har, inte sant?

Nå, för att ni inte ska bli alltför avundsjuka kan jag berätta att han i tisdags höll på med sitt "vanliga gnäll" så fort vi kom in i mataffären. Och det trots att jag undanbett mej just den sortens konversation och förklarat att jag hade jobbat från klockan halvtio på morgonen till sju på kvällen och nu snabbt måste fylla på de tomma lagren hemmavid.

- Vi ska sen int ha nånting, gick han på bredvid mej och köpkärran. Jag försökte sända iväg honom på viktiga uppdrag mellan hyllorna alltmedan jag jobbade på att få mitt vaddtussförsedda huvud att fungera lite husmorsaktigt. Tyvärr var han inte länge borta innan han galopperande kom tillbaka med bananer, jordgubbssylt osv.
Hem kom vi förstås och mat hade vi med oss. Och jag klarade av arbetsveckan, tack och lov. En givande och fin vecka, som avslutades igår med ett härligt möte. 

Strategin inför veckoslutet var att jag skulle ligga lågt och inte göra nånting alls. På sin höjd gå från fåtöljen till barskåpet och slå upp en liten whiskypinne för att lena retningarna i halsen. Hur tro ni att det gick?

Dåligt förstås. Igår på hemvägen ringde chefredaktören för Nya Östis och frågade om jag kunde ta en grej. Han hade två på gång och kunde tänka sig att själv ta den ena. Jag hummade och försökte mana fram ett nej, men gissa vad jag hörde mej själv säga?

- Jo, det går nog bra i lördag. Jag kan ta det.
Öööh, vaaa, jag skulle ju vila, inget annat. Men det är ju så roligt....

Nu på eftermiddagen så slocknade jag i fåtöljen. Då sa kroppen liksom till att nu var det ändå dags att vila lite. Jag missade nästan solnedgången.

Nu ska jag försöka få någon i huset att hänga tvätten som jag öste i maskinen tidigare ikväll. Och så ska jag kanske fixa lilla kvällsbiten. Då blir nog far i huset nöjd. Tror ni inte det? Vägen till mannens hjärta går ju genom magen, eller hur?

fredag, januari 08, 2016

Dubbelt upp

- Nu fryser fru Ekholm, konstaterade far i huset igår kväll då jag grävde fram mitt ljuvligt varma flanellnattlinne. Och joo, det gjorde jag ju. Gårdagens snabba promenad var inte ett särskilt bra beslut. Jag började frysa. Idag har han fått höja temperaturen i sovrummet. Och ni skulle ha sett hur nöjd han såg ut. Han sken ikapp med solen. Få se om jag alls kan sova i natt när det nu blir så varmt.
Hemskt nog fick jag kråkkrax i halsen igår och täppt näsa. Nu är det ju inte säkert att det var promenaden som gjorde det. Jag kanske har drabbats av smittan från mina nära och kära.


Igår fick jag två sticktidningar i postlådan.
Jag borde nog sluta prenumerera på den här. För det enda jag genast föll för var sjalen, som ni ser här på framsidan.
Det finns liksom ingen bland de mina, som skulle gå i den här designklänningen. Suck!

Det här var den andra tidningen. De hade kanske lite bättre modeller, men även här fanns designmodeller av raka stickade bitar, som lär ska gå snabbt att sticka. Det som jag föll för direkt här var en liknande sjal, som den i Kotiliesi Käsityö-tidningen här ovanför.

Sen kunde jag inte låta bli, var ju tvungen att tröstköpa:
I Kauneimmat Käsityöt (De vackraste handarbetena) hittade jag lite flera tänkbara modeller och den där Simply Crochet-tidningen måste jag ju bara ha, för min virknål nummer 8 har sprungit bort. Den här virktidningen har jag inte hunnit bläddra i ännu, men vänta bara...

HUPS! Nu har jag dubbelt upp med tidningar och det har gått en knapp vecka in på det nya året. Ack, ack vart månne det här leder? Finns det nåt bot? Nån möjlighet att bli "normal"?


Idag var jag iväg till stan (igen). Trotsade kylan, kan ju inte sitta apatiskt och vänta på varmare tider. Ringde mitt på dagen till min hovfrisörska för jag behövde få ordning på mitt skatbo. Jag fick tid genast på eftermiddagen. Far i huset var snäll och ställde upp och skjutsade mej. Han morrade inte ens som han brukar. Han tycker nämligen att jag aldrig skulle behöva klippa håret. Men inte kan jag gå omkring och vara hur risig som helst. Nu är det åtminstone fint en liten tid framöver. Skönt.

På hemvägen vek vi in via Tokmanni och nu har jag ett nystan Aava, så nu ska väl min sjal bli färdig ikväll? Om jag skyndar mej iväg från datorn!



torsdag, januari 07, 2016

Jämmer och elände

Igår kväll satt jag och stickade så det nästan ven om det.
Och så plötsligt var det tvärstopp! Inget trevligt stick-klirr hördes längre och det var nästan att jag satt och stickade luft på samma sätt som damen i The Last Knit gör.


Jämmer och elände. Katastrofen var ett faktum.
Garnet tog slut!!!! Hur kan det ske?? Jag stickade ju till halva sjalen med det första nystanet och fortsatte sedan med det andra och det borde ju ha räckt till snibbens slut, inte sant? Alltså måste det ha varit rejält mindre garn i det andra nystanet. Andra förresten, varför köpte jag inte tre nystan Aava istället för ynka två?

Och det värsta av allt, far i huset förstod inte att nöden var stor. Att vi kl 23.30 omedelbums skulle ha varit tvungna att åka iväg till Novitas fabriksbutik i Koria. Den som har öppet dygnet runt. Och det är ju just för sådana här krissituationer. Men se nej, han slog dövörat till.
- Du har ju en hel plastlåda full med garn i klädförrådet. Du kan ta därifrån.
ARGH! Låt vara att jag har en sådan låda full med garn, men... Hur skulle jag kunna ta garn därifrån för det är ju inte Aava. Förgäves försökte jag förklara, men ju närmare midnatt vi kom desto tröttare blev jag och sen tröstade jag mej lite grann med att jag skulle ju ändå iväg på möte till stan idag och då kunde jag ju passa på att ta en titt i garnhyllan i mataffären.

Men, det fanns inget sådant Aava-garn där i hyllan. Jämmer och elände! Nu blir min sjal inte färdig. Snyft, snörvel. Så harmfullt! Måste göra ett nytt stadsbesök imorgon och hoppas på det bästa. Suck!
Alternativt får det bli Koria trots allt. Jag har försökt stryka far i husets ragg medhårs idag och stigit upp och bakat scones till frukosten. Visst uppskattade han varmbröd till frukosten, men jag är rädd att han inte riktigt fattade vinken ändå.

Jag har också gjort min stegmätare glad idag genom att ta en kort rask promenad då gradstocken visade -26,5! Brrrrr.
Nu är det sånt här som gäller resten av kvällen...
... och så får det bli sockstickning istället för sjalstickning. Jämmer och elände!

onsdag, januari 06, 2016

GULD!

Nu sällar jag mej till alla de där andra som är euforiska över gårdagens guldmedalj i juniorernas världsmästerskap i ishockey. Och nej, jag såg inte på matchen i TV igår kväll, jag jobbade dels på datorn, dels i köket och så stickade jag förstås. Det sistnämnda har jag fortsatt med hela dagen idag och far i huset har snällt tänt en värmande brasa i öppna spisen. Nu just fixar han middag åt oss. Det gjorde han förresten igår också medan jag tog hand om både efterrätten och disken.

I går natt blev vi tvungna att öppna julklappsflaskan. Klart att man ska ta vara på varje tillfälle som finns att fira, inte sant?

Ingen av oss har för övrigt haft lust att gå ut i den här kylan -20 grader och mer. Inte ens katterna vill gå ut. Få se hur det blir imorgon. Jag skulle behöva lite varmare väder för jag ska iväg till stan på ett möte.


tisdag, januari 05, 2016

Frostrosor

Det var meningen att jag i kväll skulle ha kört in till stan och gått på bio. Men det är nog för kallt för både mej och min plåtlåda, - 16, brrrr, så jag får dväljas här hemma istället. Tyvärr ska jag väl tillägga för far i huset ska förstås se på ishockey. Blääää! 

Tyvärr är det också för kallt för mej att vistas i hobbyrummet och sitta och sticka där i lugn och ro. Och något extra element tänker jag inte bära upp från källaren.
Så här sitter jag framför datorn, ska försöka få iväg lite viktig e-post, som blivit hängande. Suck! Alternativet skulle vara att göra en husmorsinsats i köket, men... tjaa, det får räcka med att jag fick igång tvättmaskinen före klockan nio i morse. Jag har ju ändå på jullov nu igen efter gårdagens arbetsinsats. Förstås skulle jag ju också kunna uppdatera diverse grejer här i datorn, sortera bland kurspappren, samla ihop mina egna papper och anmäla mej till en kurs osv. Men jag har inte riktigt inspiration för det. Är lite besviken, hade sett framemot en stickkväll i far i husets sällskap... borde kanske ha ringt någon stickhungrig väninna istället?


Med de här frostrosorna fotade i grannbyn önskar jag er alla en riktigt skön trettondagsafton!

måndag, januari 04, 2016

Förra årets julklappar

Idag har jag klarat av vårterminens första jobbdag i datasalen. Och det gick riktigt bra. Nu ska jag dock ta det lugnt resten av veckan. Öh, tror jag? :) I torsdag har utlovats över 20 minusgrader så då passar det väl utmärkt att sitta inomhus med yllesockor på och så bara sticka, sticka, sticka...
Mycket har det inte annars blivit av den varan hittills. Igår hann jag med ett endaste ett ynka varv och så lär det nog bli senare ikväll innan jag stupar i säng.


Fjolårets julklappar ja, lugn bara lugn, tänker inte börja räkna upp dem alla här. Men några vill jag dock visa...
... för visst är den här julugglan härlig?

Att den dessutom var inpackad i en sån här ugglelåda gör ju inte saken sämre precis.


Det är olika bilder på varje lådsida. Avsikten är att jag ska förvara viktiga saker i lådan och placera den i hobbyrummet. Vad ska jag riktigt hitta på att förvara i en så här fin låda? Virknålarna? Strumpstickorna?

Jag fick dessutom två olika teförpackningar, en härlig topp, en förpackning med teskedar osv.
Och det är inte bara gåvorna utan också förpackningarna, som gör mej så rörd och tacksam.
Här om nånstans syns det att givarna har tänkt på mej. Omslagspappret är som ett stickmönster och paketkortet ett egenhändigt ihopknåpat korsord. Och inuti fanns förstås en korsordspenna!
Stort TACK för alla fina gåvor.

Ifall jag skulle ha blivit utan julklappar så hade jag garderat mej med den här boken. Här finns fina sköna mönster. Men då ska man nog inte sitta här framför datorn utan sitta med stickningen istället! :)


söndag, januari 03, 2016

Än blommar...

... löken? 
Nä, nä, amaryllisen förstås!
Det här är den andra blomstängeln på den första amaryllisen vi fick redan i november förra året. Den andra amaryllisen, som jag fick i början av december har också en stängel full av knoppar, men de har inte slagit ut ännu. Tänk så länge man kan ha glädje av sådana här blomgåvor.

För övrigt är jag lite småstressad just nu. Hann inte sticka mer än 2 ynka varv igår. Idag har jag suttit framför datorn nästan hela dagen. Undantaget då när vi hade dottern på kärt besök. Och jag är inte färdig än, tyvärr! Oj, oj, hur ska det här sluta? Tänk om jag inte hinner sticka mer än två varv idag heller?

lördag, januari 02, 2016

Resolutioner

I torsdags var jag ju iväg till min vanliga mataffär. Lite livsmedel behövs ju då och då. Som vanligt tog jag vägen förbi tidningshyllan på väg till kassorna. Och som vanligt resulterade det i ett inköp...
... inget dåligt inköp i och för sig, men jag borde nog minska på tidningshögarna också. Framförallt borde jag få nån sorts ordning på dem för nu har jag tappat en mönstertidning från sommaren år 2009 och kan inte slutföra ett UFO-projekt. Suck! Och så hittar jag inte den där nya sockboken, som jag alldeles bestämt tror att jag borde ha. Hmmm...

Med tidningen följde en gåva, så brukar det ju alltid vara. Ibland är gåvorna bättre och ibland sämre.
Den här gången var det en liten pyramidväska, en hjärtlig sådan. Där kan man förvara viktiga saker som behövs när man stickar; måttband, stickmarkörer, säkerhetsnålar, virknål osv.

I tidningen finns 4 tips på superbra resolutioner (beslut/nyårslöten) inför det nya året:
1) Var lite självisk
Jaaa, förstås är det ju dags att sticka åt oss själva när vi nu har satsat på alla andra. Men först ska jag bara sticka.... :)

2) Ta från garnlagret
Jaaa, förstås kollar vi först vad vi har hemma innan vi rusar iväg till närmaste garnaffär, eller...

3) Prova på nånting nytt
Jaaa, förstås är det igen dags att lära sig nånting nytt och intressant.

4) Gör färdigt
Jaaa, förstås ska vi sticka/virka färdigt våra UFON. Om vi inte längre vill kännas vid dem drar vi helt enkelt upp dem, inte sant?

Bra beslut inför år 2016, inte sant?

Hos oss snöar det, stora mjuka flingor.
Och nu måste jag fixa nånting att äta innan vi ska iväg via stan till Kuggom.

fredag, januari 01, 2016

Grå pannlapp

God fortsättning på det nya året.

Oj, oj, jag glömde bort en pannlapp från gårdagens statistik. Måste bero på att den blev färdig redan i oktober förra året och så blev den namnsdagsgåva i början av december då jag grattade min svägerska. Sen var den liksom borta ur mitt minne.
Trots mina farhågor, så blev det helt enkelt inte flera än totalt tre pannlappar. Bra så.


Modell: Samma modell som tidigare.
Garn: Smart från Sandnes (det grå garnet) och Superwash Safir från Marks&Kattens (det röda)
Åtgång: Smart 60 g och Superwash Safir 4 g
Verktyg: Stickor nr 4½, virknål nr 2½

Så nu visar statistiken 35 färdiga projekt och inget annat, samt 64 g mera stickat, men vi är väl inte så noga och precisa med det där?

Det har varit rikligt med (släkt)möten. Igår träffade jag den äldre lillbrorsan i mataffären. Han liksom många andra är drabbad av den sega influensan.
Idag har jag träffat den yngre lillbrorsan från Åland hos min mor, så jag är uppdaterad angående hans livshändelser igen.


Minstingen hade vi hemma över nyår, men han körde tillbaks hem till Esbo idag.
Far i huset och jag var bjudna till dottern med sambo på middag idag; rotsakssoppa, len och god och supergod banoffee pie till efterrätt. Tack!

I morgon kväll skall vi fortsätta det sociala umgänget hos far i husets släkting. Trevligt att ha tid att sitta ner och prata och umgås.