tisdag, januari 30, 2018

Gottigotti

Nu är klockan mycket igen och jag längtar till bädden. Ber om ursäkt för att mitt inlägg igår uteblev, men jag var så trött att jag helt enkelt stöp i säng för klockan 23. Och bra så, för i morse var jag igen tidigt uppe och jobbade på. Åtta lektioner på en dag är riktigt lagom lång arbetsdag ska jag säga.

Det mest underbara då jag återvände hem igår vid 21-tiden, var att morfar i huset hade kokat korvsoppa. Åååh, som jag har längtat efter soppa och nu fick jag då äntligen sådan till kvällsmat. Det var första gången han riktigt själv har kokat soppa från grunden och inte enbart öppnat en ärtsoppsburk! Han insåg några saker, som jag brukar säga:
a) Det tar lång tid att skala och tärna rotfrukterna
b) Det är svårt att koka en liten soppa.

Ikväll när jag kom hem vid 20-tiden stod morfar i huset och stekte plättar. 
 
Gottigotti! Så middagen ikväll bestod av uppvärmd soppa och nystekta plättar till efterrätt.

Visst lever jag ett lyxliv, inte sant?

Fick höra att Nya Östis varit med i kvällsnyheterna i TV. Det missade jag tyvärr, så jag fick gå till Arenan och kolla in den decimerade redaktionen på måndagsmöte.

Och nej, tyvärr, det blir inget stickande ikväll heller.

söndag, januari 28, 2018

Hon är så söööööt!

Igår skulle vi iväg till grannstaden för att vara barnvakter åt lilla M. Hennes föräldrar fick ett presentkort till julklapp där det ingick både biobiljetter och barnvaktande. 

Vi skulle starta klockan 15, så jag hastade hem från stan via tankstationen. Klockan 14.28 var jag hemma, värmde lite rester, åt, tvättade tänderna och var klar för avfärd. Vet ni vad som händer då? Jo, då börjar morfar i huset lufsa omkring, koka vatten, sätta sig ner och dricka te och äta skorpor, leta efter Tufsenkatten, som smitit ut och sedan mata både honom och Lurvinge. Alltså, jo, nej, inte startade vi klockan 15, inte. Jag fick stå ute på gårdsplan och vänta på den där karlen i nästan 20 minuter.

Frustrerad och besviken satt jag och iakttog min kära i bilen. Funderade över hur jag står ut, för nästan varje gång vi skall iväg nånstans är det samma sak. Förr var det fem barn och en mor som satt i bilen och väntade. När jag med något frostig röst frågade morfar i huset om han gör det där med flit svarade han:
- Nej, men katterna måste ju få mat.
- Men kunde du inte ha börjat med det lite tidigare?
- Men Tufsen var ju ute.
- Men kunde du inte ha tagit in honom tidigare då?
- Nä, han höll på med nånting där ute, så jag kunde inte avbryta honom.
Stöööön!

Så kära kursdeltagare, när ni frågar varifrån jag har fått mitt stora tålamod och jag svarar att jag har övat mej på min man, så ska ni veta att det är alldeles, alldeles sant. Han om någon prövar mina nerver.


Om ni sedan tror att han ber om ursäkt för att han är försenad, så glöm det. Till hans lycka, ja och kanske min med, måste dock sägas att han visar sin kärlek i handlingar, såsom att laga middag åt mej, sköta om min bil, hänga tvätt, städa och sköta disk. Sådant värmer och det är en del av kittet som gör att vi håller ihop. Och han menar förstås inget illa, men han saknar tyvärr tidsuppfattning.

Det var lätt som en plätt att vara barnvakt igår. Lilla M sov när vi anlände, så hennes 
matstol gapade tom...

... och lika tomt var det på hennes lekmatta. I princip borde hon inte ha sovit vid den där tiden, men hon hade varit ute på stan tidigare på dagen och hunnit ta sig en liten tupplur i bilen på hemvägen. Den lilla luren rubbade hennes vanor.

Morfar i huset och undertecknad satt tysta som möss i nedervåningen medan lilla M sussade så sött i övre våningen. Han fick mata katter igen och jag roade mej med att kolla på Pinterest på min surfplatta. Och där kan vem som helst bli nästan hur galen som helst av alla fina mönster. Jag ångrade lite grann att jag inte hade tagit med mej min stickning. Men antagligen skulle lilla M inte alls ha sovit så länge och gott då. Nu vaknade hon ungefär en halvtimme innan föräldrarna återvände. Hon tittade storögt på morfar i huset då han tog henne i famn och bar ner henne från sovrummet. Tänk hon hade somnat och nu fanns plötsligt moffen här och mormor, men ingen mamma och ingen pappa. Konstigt.
Jag hann ge lite mat åt lilla M och byta blöjor på henne innan föräldrarna återvände. Verkligt lätt barnvaktande!

I bilen på väg hem handlade den filosofiska diskussionen om  den där jättepotten på 90 miljoner i eurojackpott.
- Vad skulle du göra om du vann den, frågade morfar i huset.
- Öööh, jag vet inte riktigt.
90 miljoner euro är svårt att greppa. Några hundratusen går ännu att förstå, men sådär mycket pengar.
- Visst skulle du sluta jobba då?
- Va, nää, e du inte klok. Jag älskar mitt jobb.
- Men vad skulle du göra då?
- Jag skulle betala bort alla skulder och sedan ge bort det mesta.
- Du är tokig. Önskar du dej inget alls för egen del?
- Önskar mej? Nja, jag vet inte. Kärlek och hälsa gå ju inte att köpa för pengar.
- Men vill du inte ut och resa?
- Nä, vart skulle jag ta vägen? Jag vill ju vara i närheten av barn, barnbarn och min hulda moder.
- Men behöver du ingenting då?
- Nåja, kanske en ny blus och småningom en hårklippning.
Vid det här laget stönade morfar i huset högt och ljudligt medan han skakade på huvudet. Käringen är tokig.

Sedan funderade jag halva natten på det där. Någonstans läste jag att fattiga människor inte blir rika för att de inte kan föreställa sig hur det är att vara rik. Och så är det väl då med mej också. Men varför skulle jag börja köpa saker, som jag klarar mej utan? Fast jo, inatt kom jag på att jag nog skulle köpa bokhyllor, riktiga bokskåp från Boknäs och så skulle jag ta mej en tripp till Tyskland. Garn får jag ju ändå inte köpa och inte ska jag köpa böcker heller, så...
Och nej, jag kommer inte att börja äta hummer eller annat dyrt, inte ens köpa vin till maten alla dagar, fastän jag skulle ha råd. Nä, det får nog bli ett rätt likadant liv som nu. Och som sagt, det mesta av pengarna skulle jag ge bort, så det så.

På hemvägen spelade Radio Vega dansbandsmusik. Det var ju lördagskväll. Morfar i huset klarade av Två mörka ögon och även följande låt. Men sen var det totalstopp. Han hade fått nog av hjärta och smärta, så han bytte till X3M, som nog inte direkt är riktad till vår ålder.

Idag har jag varit flitig framför datorn och fått hela tre timrapporter färdiga, skickat iväg en artikel, besvarat e-post och räknat ut hur många undervisningstimmar jag måste ha på vårterminen för att uppfylla min skyldighet. För mej återstår nu lite fylleri-uppgifter, bland annat två reseräkningar, lite kursförberedelser och ev. ännu lite e-post innan det är läggdags igen.

Hoppas att ni alla har röstat flitigt idag och inte hör till soffliggarpartiet!
Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka.

lördag, januari 27, 2018

Oj då!

Här är det full fart från arla morgonstund för snart ska jag hasta iväg till stan på mitt fritidsjobb. Jag har hunnit få igång en tvättmaskin, förbereda nästa veckas tisdagskurs, så nu är det enbart måndagens två kurser kvar att fixa material till. Men det är ju en dag imorgon också och i eftermiddag står det lite andra saker på programmet.

Igår var jag iväg till en mataffär i grannstaden. Det hade ju hunnit gå nästan en vecka sedan min senaste butiksfärd. Den här gången stod det bananer, gurka och laktosfri röd mjölk samt kattmat på min lista. Det där sistnämnda är en pina. Känns som om jag inte gör annat än släpar hem kattmat. Jag misstänker att morfar i huset matar våra katter på fel sätt. Han faller liksom för deras gröna ögons charm. Så istället för att mata en gång på morgonen och en gång på kvällen och låta dem nöja sig med torrfoder däremellan, så får dom mat så fort dom begär det. Suck! Men det kanske ska vara så eftersom dom går ute och inte är tjocka, så är väl den dieten riktigt bra? Vad vet jag, men jag kan förstås tycka att nån annan ibland skulle släpa hem kattmaten.

I den mataffär jag besökte igår har jag inte varit på evigheter, för den ligger liksom lite bakom de gator och vägar jag brukar frekventera. Så det var ju lite spännande att navigera mellan hyllraderna och jag hittade till kattmatshyllan. Och hur det nu var så lyckades jag förirra mej till tidningshyllan. Jag kände mej ganska trygg för hur skulle det nu finnas sticktidningar i den här relativt lilla mataffären?

Men oj, vad jag bedrog mej!
Plötsligt tog den här fjolårstidningen ett skutt ner i min kundvagn. Ack ja, och jag som inte precis lider någon brist på mönstertidningar!

När jag sedan omsider kom fram till kassan stirrade damen på mej. Hon vågade inget säga, men jag kände ju igen henne, så jag sade på klingande finlandssvensk finska att jag var på fel plats. Hon svarade förstås på svenska för hon kände ju igen mej. Mina kinder färgades röda och jag tänkte att jag borde nog pröva med mitt modersmål först, alltid, istället för att genast ge upp. Men så där är det när jag är på främmande ställen. Damen brukar sitta i kassan i mataffären här i stan. Som sagt, kul att bli igenkänd.

När jag kom hem väntade jag ivrigt på att kolla postlådans innehåll för vårnumret av Novita-tidningen borde ha kommit. Men se nej, icke då. Morrr! Tur alltså att jag nu har en annan tidning att bläddra i. Om jag nu alls hinner med det under veckoslutets fullspäckade program.

fredag, januari 26, 2018

Ingen vill med mej!

Buhuuu! Ingen vill med mej!

- Ska vi spela, frågade jag härom kvällen av morfar i huset och drog fram vår finfina julklapp, som vi fick av den nästäldsta och hans hustru:

 Heeelt, ljuvligt, precis vad vi behöver här i huset för kvällarna på tumanhand, inte sant?
Men morfar i huset är lite... tja, vad ska säga? Kolla själva:
- Nä, det går int att bara vara två spelare.
- Joho, visst går det, sa jag ivrigt och visade på spellådans lock.

- Nä, jag kan int spela med dej, du vinner ändå alltid.
- Nähä, tänk om jag får en sportfråga, då kan jag ingenting.
- Men du tog ju Toini Gustafsson.
- Ja, men det är ju skilt. Hon är ju född i Finland och skeppades över till Sverige, som krigsbarn när hon var sex år gammal.
- Ja, men du kunde ju den frågan.
- Nå, det var nog ett undantag och nästan det enda jag kan inom sporten. För inte tror du väl att det finns en fråga i det där spelet om att vilken finländsk fotbollsspelare som har spelat i Ajax?
- Förstås kan ju just du få en sån enkel fråga, morrar morfar i huset.
- Icke då och jag är dessutom urusel på både kemi och fysik.
- Du löser ju korsord, så du kan nog alla kemiska beteckningar, försök int.
- Nähä, kan jag. Kom med och spela nu, så får hjärnan lite gymnastik.
- Nej, du får sticka istället.
- Men jag vill ju spela.
- Du får vänta tills L och H kommer.
- Men det kan ju räcka jätteläääääääääääääääääänge innan de kommer hit.
- Du får vänta på dem, sa jag ju.
- Men ska vi inte ringa B och D och fråga om dom kommer och spela?
- Nej, är du inte klok! Int ska du störa dom på en vardagskväll den här tiden.

Suck! Ingen vill spela med mej!



torsdag, januari 25, 2018

Present

Idag har jag helt överraskande fått en fin present:
Datorns ABC, är precis vad jag behöver, inte sant? Jag fick den idag när jag avslutade en kurs. Den hade kommit i ett fint postpaket och delades ut till alla mina kursdeltagare. Och de blev lika glada som undertecknad!

Och så fick vi ännu en sådan här superfin musmatta. Också det här är ju någonting precis för mej! Och ja, också för kursdeltagarna. Tack till SPF!

Vårterminens andra kurs avslutade jag alltså idag. I måndag avslutar jag två till, så här går det minsann undan.

På eftermiddagens möte, sysslade vi med helt andra saker:
Just det, vi provsmakade fastlagsbullar. Min favorit var samma som jag åt igår, då med sylt, nu med mandelmassa.

Och nu, nu ska jag skriva lite e-post och sedan, sedan ska jag sticka lite innan jag stupar i säng.

onsdag, januari 24, 2018

Illväder eller oväder

Dagens stora filosofiska fråga vid frukosten: Har vi illväder idag eller oväder? Verkligt konstiga saker att fundera över på morgonkvisten. Jag antar att ni inte fastnar i sådana här stora livsfrågor helt plötsligt. Men se det gör morfar i huset och undertecknad ibland. På något sätt verkar det som om oväder är liksom lite mera oskyldigt och på något sätt lite mildare, medan illväder, ja, då är det riktigt illa.

Hur illa det nu sedan var idag vet jag inte riktigt för jag fick skjuts både till och från jobbet, så för mej var det lugnt. Morfar i huset är nu andra gången iväg ut i snösvängen så för honom är det nog på gränsen till illväder. Dessutom hade det snöat så pass mycket här hos oss att det var riktigt svårt att få upp ytterdörren i morse. Och då är man nog insnöad, inte sant?
Fick just höra att situationen i Ekenäs hade varit likadan. Stora snödrivor framför dörren.
Här har vi två andra dörrar att ta oss ut genom, så här är det inte så farligt. Ekenäsborna hade säkert varit tvungna att larma brandkåren för att komma ut. Tur för dem att de kunde puffa, knuffa och skuffa, så att de till sist fick upp dörren.

Bland dagens positiva saker räknar jag idag in att få bo i en småstad. Det är så härligt när människor känner igen en, lyser upp och glatt säger: "Hej, Inge!" Alla de här mötena, oberoende av hur långa eller korta de är, med mina medmänniskor är som små solar i vardagen. Och lite extra glad blev jag idag då jag stegade in i Vaheri och stadsfullmäktiges ordförande glatt hälsade på mej med förnamn. Sådant värmer lite extra för jag vet att han träffar en massa människor i sitt jobb och på sin fritid. Strongt gjort av honom att ha koll och komma ihåg mitt namn.

Och vad gjorde jag i Vaheri då? Jo, köpte fastlagsbullar och tryffelkaka.Och sedan gick jag på födelsedagskalas till Servicehuset. Där var det varmt och mysigt alltmedan snön yrde på utanför.

Och tryffelkakan var himmelskt god!


tisdag, januari 23, 2018

Två paket jäst och kattmat

I lördags var jag ju iväg till stan på mitt fritidsjobb. Så jag passade på att besöka mataffären, för jag glömde ju jästen i fredags.

Jag skulle alltså ha två paket jäst och kattmat. Så det borde ju ha varit en snabbt in och snabbt ut åtgärd. Men redan i början av affären gick det på tok för jag plockade på mej en förpackning med ägg från frigående höns, en gurka och två påsar sallad. Och jo, jo, jag vet att jag borde hålla mej till grönsaker enligt vad som nu just är säsong. Men i ärlighetens namn, hur länge kan jag äta råriven morot? Nä, dags att variera med lite sallad, så det så.

Sedan spurtade jag iväg till kattmatshyllan, som jag betraktade med pannan i djupa veck. Vad skulle jag ta? Äter katterna bitar i sås? Eller ska det vara i gelé? Eller ska dom ha paté? Ska det vara köttblandning? Fiskblandning? Fågel? Torrfoder?
Ja, kära nån, så svårt att välja. Borde man inte få ta med katterna, så skulle de få välja själva?

Några lådor och en påse med kattmat hamnade till sist i kundvagnen.

Dags att navigera till kassorna. Ursprungligen hade jag tänkt ta vägen förbi godishyllan, men det är ju inte hälsosamt, eller hur?
Nej, så det var ju bäst att rusa förbi tidningshyllan. Eller vänta nu, vad då rusa? Det var ju kö framme vid kassorna.

HUPS! Plötsligt hade den här tidningen ramlat i min kundvagn. Och jag vet faktiskt inte hur det gick till!

I tidningen finns många fina mönster, bland annat de här hjärtsockorna. De är stickade av 7-bröder garnet, så det skulle jag ha i lager. MEN, jag ska ju inte sticka sådana där långskaftade sockor mera, för det går ju så trögt för mej.

De här sockorna är stickade i bambugarn och skulle vara perfekta till sommaren. Även till de här finns det garn i mitt "lilla" lager. Kanske jag borde satsa på att försöka sticka de här. Men inte nu inte, för jag lånade precis idag ut tidningen.

Innan jag visste ordet av hade den här tidningen också skuttat ner i min kundvagn. Här finns sjalar och halsdukar av alla de slag samt lite vantar o.dyl.

Den här sjalen gillar jag på något sätt, men färgen är inte riktigt min...

Nej, det här är mera min färg.

Den här lilla sjalen skulle ju vara perfekt i sommar, inte sant? Förutsatt då att det blir en varm och skön sommar. Kanske någonting att ta itu med? Men inte nu, för också den här tidningen lånade jag ut idag. Ni vet, delad glädje är dubbel glädje.

Nu skulle det ju nog ha varit riktigt tillräcklig med tidningar, inte sant?
Men...
... den här virktidningen ville så gärna hem till mej och jag kunde inte säga nej på ett tillräckligt bestämt sätt, tyvärr.

I tidningen hittade jag ett härligt virkat sjalmönster och till det här har jag faktiskt också garn. Det är virkat av den där vackra garnvirveln, som jag köpte i Tammerfors i november förra året. Så kanske, kanske, om jag inte hittar ett annat stickat sjalmönster, som jag hellre vill pröva på.

Det bästa med Simply Crochet-tidningen var ändå den medföljande gåvan. Ser ni vad det är? Jo, en liten platta att spänna upp virkade rutor på. Tjohooo! Precis vad jag behöver, inte sant? Nu slipper jag pressa dem!
Ja, och så fick jag ett litet extra mönsterhäfte, som innehåller just virkade rutor.

Men nu, nu skulle jag minsann inte ha flera tidningar, så jag rusade iväg till kassakön.
Där stod jag sedan och försökte stirra stint rakt framåt, för ve och fasa, jag hade hamnat precis bredvid veckotidningshyllan. Desperat sneglade jag till höger för att hitta nånting att fästa ögonen på. Och visst hittade jag en ursnygg karl i grannkön, men inte sjutton vågade jag börja stirra på honom, inte.

Så det gick, som det gick. I ögonvrån såg jag:"Sticka till minstingarna".

Innan jag visste ordet av hade jag ytterligare en tidning i min kundvagn. Milda makter! Jag skulle ju bara ha två paket jäst och kattmat!

- Jag har ju sagt att du inte ska köpa den där Året Runt. Där finns inget att läsa i den, gnällde morfar i huset när han fick syn på tidningen.
Men vem har sagt att man ska läsa den?

Åh nej, det är ju handarbete, som gäller och inget annat.

Riktigt fint leopardmönster till minstingarna. Till och med morfar i huset blev så ivrig när han fick syn på de här plaggen. Han ville genast börja gräva fram svart och vitt från mitt garnlager. Tyvärr vägrar han att lära sig sticka!

Och jodå, jag kom nog hem med två paket jäst också.

måndag, januari 22, 2018

Ensam och insnöad

Stackars, stackars min Adam-plåtlåda. Där fick den stå ensam och insnöad hela långa dagen medan jag jobbade, jobbade och jobbade igen.

Tur att det ändå var lös lätt snö. Och synd att jag inte är insnöad på samma sätt som Tilda!

Hoppas att det blir snölöst imorgon. Vågar jag alls titta på någon väderlekskarta?

söndag, januari 21, 2018

Mitt vinterland

Härligt väder ute idag på dagen. 
Nu mörkt och småningom läggdags.

Vår gamla stolpe fick sitt dagliga besök av herr Hackspett. Visst skymtar ni honom där på fotot? I onsdag ska vädret enligt spågubbarna slå om till plusgrader igen. Håhåjaaa...

För Hacke är det bra att den här stolpen har lämnats kvar. Lite orolig är jag däremot för vägbelysningsstolparna för han hackar tidvis i dem också. De borde ju inte ha murknat ännu, eller hur?

Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka.
Idag är det kramdagen om vi får tro på svenskarna, så jag sänder er också en stor KRAM!

lördag, januari 20, 2018

Att lyxa till det lite

Finns det något skönare än att få inta frukosten lååååångsamt och med ett Allerskorsord som sällskap?
Svar: Nej! Så idag passade jag på och inspirerad av dotterns frukostfoto i vår WhatsApp-grupp visar jag här min frukost även om det nu lackar mot kväll:

Två köpta semlor (frallor) med ost, paprika och vindruva på, liten burk yoghurt, som enligt reklamen ska hålla kolesterolet i skick (vete sjutton om den gör det?), min fina Nalle Puh mugg fylld med muminte och så grapefruktjuice samt lite extra vindruvor. Som kronan på verket, Allers Storkorsord med fem ugglor! Och utan att vilja skryta kan jag till min förvåning konstatera att jag klarade det hela ganska bra. Det som behöver googlas är två orter, den ena i Värmland och den andra nånstans opreciserat i vårt västra grannland.
Det är ju viktigt med morgongymnastiken, inte sant? Ingen har sagt om det skall vara hjärngymnastik eller något annat...

I morgon kan jag också lyxa till frukosten lite. Under vardagsmorgnar finns inte den chansen för då gäller det att fort få sig i ordning och iväg till jobbet.

Jag har varit på mitt "fritidsjobb" idag, men också hunnit sticka lite på det högra framstycket. Det ska vara rätstickning en bra bit och det borde jag ju klara. Men gissa vad som hände? Jo på halva varvet hade jag stickat slätstickning istället. Nu får jag lov att sticka bakåt några varv. Mummel, mutter...

Ha nu en riktigt skön lördagskväll.

Själv tänker jag se på Star Wars-filmen Revenge of the Sith, trots att morfar i huset inte alls gillar den idén. Han får sitta i köket och glo på dumburken där. I reklampauserna hinner jag ju sticka många varv om det blir för spännande i filmen.

fredag, januari 19, 2018

Så var det fredag igen

Vet ni vad jag har gjort idag?
Nå, jo förstås undervisat, men sedan, sedan begav jag mej till stora mataffären i grannstaden och förhandsröstade i presidentvalet. Det ni! Smidigt och behändigt när jag nu ändå skulle ha jäst och bara skulle in och ut i affären.
Jag plockade morötter, frukt, bröd, yoghurt, mjölk osv. i kundkärran.

Och när jag äntligen kom hem och började packa upp. ARGH! Ingen jäst! Nu kan jag jag ju inte baka. Tur att jag köpte bröd i alla fall. Måste väl ta mej till en mataffär imorgon igen. Suck!

Kolla vad jag hade med mej för mellanmål till jobbet i måndags! Nöden har ingen lag, vet ni. Det var tomt i skafferiet och ingen ätbar frukt fanns, så då lånade jag lite från lilla M:s förråd. Ingen fara hennes mamma gav lov och dessutom har jag ju inhandlat dem riktigt själv så...
Ikväll kan jag fortsätta på samma linje, för lilla M lämnade kvar sin halvfulla burk i vårt kylskåp igår.

Och nej, jag åt inte vid datorn om ni nu tror det.

För övrigt är kvällens plan solklar: Sticka och lägga mej tidigt. Det låter väl bra?

torsdag, januari 18, 2018

Två flickor på besök

Idag har vi haft två flickor på besök här. Själv har jag slirat på hala vägar till kursplatsen vid kommunens norra gräns.

Lilla M slirade å sin sida iväg så sockorna blev efter. Nu går det inte längre att hålla henne på matbordet. Blixtsnabbt snurrar hon runt, så nu får hon nöja sig med att ligga på golvet.

Hennes moder for fram som en virvelvind och städade ett köksskåp. Hur jag skall kunna baka med dessa få ingredienser vet jag inte. Och detta lär ska fortsätta, för dottern hotade komma tillbaka och ta itu med de andra skåpen. Så jag kommer att bli tvungen att bunkra upp med det snaraste. Ack ja...

Men härligt att få hålla om lilla M. Hon är så ljuuuuuvlig!

onsdag, januari 17, 2018

Inte röra vågen

- Vad håller du på med, frågade morfar i huset häromsistens.
- Öh, ingenting, stammade jag fram och hade svårt att låta oskyldig.
- Du väger väl inte garn, fortsatte han och spände ögonen strängt i mej.
- Öh....
- Du rör inte vågen, sa han och pekade strängt på hushållsvågen.
- Men...
- Den ska jag ha när jag väger spaghettin och jag vill inte ha nåt garnludd i maten.
- Men...

Självklart måste jag få röra vågen. Jag hade ju endast ett garnnystan kvar och skulle ha ett vänster framstycke och ett höger till den lilla jackan jag håller på att sticka. Varenda kotte fattar ju att jag måste nysta om och göra två lika tunga små nystan. Varenda kotte fattar ju det, förutom just då morfar i huset.

Till all tur har jag en egen våg i den rätta färgen!
En fin digital våg, som kan omvandla mjölk till vatten. Nej, vänta nu, här finns alltså en konverteringstabell ifall jag skulle vilja baka enligt engelskt eller amerikanskt recept.
Frågan är bara: Vågar jag lita på den här vågen?

Fort, nu är morfar i huset ute i snösvängen, så nu passar jag på att kontrollväga med hushållsvågen. Schhh... säg inget åt honom.

Och sedan, sedan vet ni ska jag sätta mej ner i stickfåtöljen och njuta av en god bok. Stickningen får ligga ikväll.

tisdag, januari 16, 2018

Så glad, så glad

Beklagar att ni blev utan mina bloggskriverier igår, men det hjälps inte. Höll på ända till midnatt och jobbade och sedan stupade jag i säng. Till saken hör att jag kom hem först vid 21-tiden, så det blev lite knappt då jag skulle både skriva möteskallelse, besvara e-post, förbereda kurser och...
... och tja, nu är det snart midnatt igen...
MEN
jag måste bara få skriva om hur glad, så glad jag är. Sickan ringde mej idag: Det är nu 36 anmälda till sticklägret!!! Jippiiii! Skall bli så superduper roligt att träffas, sticka och prata och lära sig nytt och... ååååh, så jag längtar. Skulle det nu fort bli den 10 februari!

Min stickkorg är redan packad och klar!

Och nu mitt i min glädjeyra: Ett STORT TACK till alla er som läser min blogg. Vetskapen om att ni finns och läser gör det roligt att skriva och då får det allt bli midnatt innan jag kryper ner mellan lakanen, om jag inte hinner blogga i vettig tid.

söndag, januari 14, 2018

Bara för att...

... ja bara för att jag kan, så svängde jag ihop en smörgåstårta på fredagskvällen och garnerade den igår morse.

- Är du inte riktigt klok, frågade den äldsta då han anlände igår och jag ivrigt visade vilken överraskning, som väntade honom i kylskåpet.
Sedan hoppade vi båda jämfota av förtjusning. Här skulle minsann kalasas!

- Har det hänt nåt, undrade dottern efter fotot från WhatsApp.
- Varför lagar du smörgåstårta nu?
Ja, varför? Nå, för att den äldsta fick i julklapp ett presentkort med fri tillgång till smörgåstårtor under detta år. Och nu var det ju hans första besök hos mor och far år 2018. Bara för att det var så, så blev det en liten smörgåstårta.
Och bara för att jag behövde bli av med lite rödbetssallad, så blev det smörgåstårta. Det är ju ett bra sätt att rensa ut i kylskåpet. Man behöver bara se till att man har lämpligt bröd hemma. I den här använde jag rostbrödsskivor.

Till middag blev det sedan mos och ugnskorv för i minstingens presentkort står det att han har fri tillgång till mammas mat under år 2018.
Han blir för övrigt rejält bortskämd här, för brorsan i grannbyn, som han övernattade hos, serverade nybakta scones till frukost.
 
Mitt på dagen idag återvände den äldsta och den yngsta till huvudstadsregionen. Den äldsta med en bit smörgåstårta och lite annat smått och gott från kylskåpet. Den yngsta enbart med bröd, för han ville inte ha nånting annat.

Och nu, nu borde jag slita morfar i huset från tv:n och världscupen i skidskytte. Vi skall åka iväg till min hulda moder med den sista biten av smörgåstårtan, så den inte far illa. Morfar i huset äter inte sådant där, som man inte vet vad innehåller. Och då passar ju smörgåstårta inte alls in i hans diet!

lördag, januari 13, 2018

Hjärtsockorna levererade

Jippiii! Idag hittade hjärtsockorna hem till väst. Glad att leveransen fungerade här från öst.

Och se så perfekt de sitter. Tänk att jag klarade av att sticka dem färdigt! Jag är lika glad som mottagaren. Gissa vem, som har snyggaste sockorna i västra Nyland?
Och apropå det, fotot är inte mitt, jag "lånade" det från WhatsApp!

fredag, januari 12, 2018

Home is Were...

- Du är envis som synden, brukar morfar i huset ibland gruffa. Hur envis synden är vet jag inte och för det mesta är jag nog verkligt smidig och medgörlig. Ibland lite för mycket till och med.

Men inte gav jag ju i december upp efter endast två hjärtförsök. Nej, jag försökte ännu en tredje gång:
Garn: Yllegarnsrester
Åtgång: 6 g
Virknål: Nr 3½
 
Som ni ser, så blev det inget hjärta den här gången, utan det stannade vid en ruta! Och så får det bli ett tag framöver för nu är det ju långt till julen och december.

De lila babytofflorna har försvunnit idag. Hoppas att de hittade ett bra hem!
 

torsdag, januari 11, 2018

Rejoice i ylle

Skam den som ger sig tänkte jag om mitt snöpliga bomullshjärta och grävde fram röda yllegarnsrester istället.

Men inte blev jag nöjd nu heller!

Garn: Yllegarnsrester
Åtgång: 1 g
Virknål: Nr 3½
 
Och minus ett gram känns ju liksom ingenstans i min tabell. Även detta hjärta hamnade i den där stora plastlådan med omöjliga alster.

onsdag, januari 10, 2018

Rejoice

I början av december förra året kom jag på den fantastiska idén att jag skulle virka nånting litet till varje julpaket. I början av december alltså. Det förstår ju var och en att det är alldeles för sent!

Jag grävde i restgarnsburken utan framgång och fick sedan ta till Kajsa Warg-metoden = Man tager vad man haver och då blev det så här:


Garn: Bomullsrestgarner
Åtgång: 4 g
Virknål: Nr 3½
 
Minimal bantning, endast -4g, men många bäckar små blir en stor å, inte sant?
Hjärtat gick snabbt att virka, men jag var inte alls nöjd med resultatet. Mummel, mutter...
 
I stickcaféet var förstås alla vänliga och sade att hjärtat visst dög. Men det åkte ändå in i stora plastlådan, som innehåller alster jag inte vet vad jag skall göra med. Håhåjaa...
Men river gör jag nu inte, så det så.

tisdag, januari 09, 2018

Kom med på stickläger!

Du har väl inte missat att regionens första stickläger arrangeras den 10 - 11.2.2018 på Kuggom traditionscentrum (adress: Folkhögskolevägen 16, 07945 Kuggom)?
Visst har du redan anmält dig?
Du får sticka vad du vill eller lära dig nya tekniker, byta garn eller halvfärdiga arbeten i byteshörnan, hitta mönster och annat stickigt eller virkigt på nätet, handla garn och tillbehör från teeteeShop, som finns på plats och framförallt umgås och trivas med likasinnade.

Anmäl dig senast den 15.1. till Sickan Nybondas: sickan2612@gmail.com 
eller per telefon 050 5618 613.

Lägret pågår alltså i dagarna två från kl 10 till ca 18. Deltagaravgiften är 50 € och i den ingår mat och kaffe.

Vi ses på sticklägret, inte sant?

måndag, januari 08, 2018

En virknål är bra att ha!

Tjolahopp! Idag var jag första dagen på jobb efter jullovet. Kändes lite ovant, men gick bra. Jag klarade mina fyra första lektioner. Det ni! Sen hade jag ett möte där jag inte riktigt visste vad jag skulle säga. Håller tummarna för att det blir bra ändå och att allting går som planerat!
Imorgon blir det sen full dag och nu borde jag bestämma mej för OM jag alls skall dela ut skriftligt material eller om... håhåjaa... I den digitala världen förändras allting så snabbt, så det är nog inte lönt att kopiera upp en massa papper. Hmmm...

Och nu mina vänner, låt mej servera en avskräckande sedelärande historia om vad som kan hända när man inte gör som man borde. Och jag varnar er, läs inte längre nu om ni har känsliga nerver.
Skratta åt mej får ni göra, men ja efter moget övervägande publicerar jag denna hemskhet med hopp om att ni är betydligt förståndigare än undertecknad.

Det var i lördags det hände. Dagen hade varit extra fin med lilla M på överraskningsbesök.
Plötsligt började det klia infernaliskt i mitt vänstra öra. Då tog jag en bomullspinne.
Jag vispade frenetiskt runt med den för att bli av med kliandet.

KNÄÄÄKS, sa det och jag kände hur någonting knäcktes. Kära nån, hade jag lyckats söndra någonting i örat. Fort ut med pinnen för att kolla om det börjat blöda.
Milda makter! Toppen på pinnen var försvunnen. Borta helt och hållet. När jag kände efter i örat, så där fanns den. Men inte nådde jag den så jag skulle ha fått ut den.

Just när jag skulle börja ta till det grövre artilleriet knackade det på dörren och våra bastugäster anlände. Jag vågade inte knysta ett ord om min prekära situation åt någon. Kände mej så generad och framförallt dum. För visst hade jag ju redan i skolan fått lära mej att man INTE ska peta sig i öronen med bomullspinnar.
Men det var så dags nu. Att toppen skulle gå av hade jag inte ens kunnat drömma om.

Jag satte mej alltså lugnt ner och stickade och var minst sagt disträ i umgänget. Så fort gästerna försvann ner i bastun väste jag åt morfar i huset:
- Kom hit fort. Du måste hjälpa mej. Var har du din pannlampa?
- Va e de nu? Va ha du nu åter gjort?
- Det är katastrof! Jag har en topp i örat, sa jag.
- Men hur fick du dit den?
- Nå, den jäkeln brast.

Morfar i huset tog till all tur det hela på allvar och jag litade på honom till 100 %. Det han inte klarar av, klarar ingen annan heller. Han är praktiskt lagd, men det här var knepigare än vanligt.
- Vi har inte en sån där pincett, som vi skulle behöva, konstaterade han.
- Har du en tunn virknål, frågade han förhoppningsfullt.
- Joooo, svarade jag och skuttade iväg till hobbyrummet och började leta i min burk med virknålar.

Och där hittade jag en virknål med nummer ett.
- Sitt riktigt stilla nu, sa morfar i huset bestämt. Han lyste med lampan i mitt öra och försökte försiktigt, försiktigt lirka ut bomullstoppen. Men se nej!
- Det går inte, sa han.
- Jag är rädd att göra dej illa. Vi får försöka med nånting annat. Nu far toppen bara längre in.
- Om du suger då, sa jag med liten ynklig röst.
- Har vi sugrör hemma, fortsatte jag.

Morfar i huset letade och fann.
Han sög och sög och hur han än sög hände inget annat än att jag började fnittra, för det kittlade så.
- Det måste finnas nåt annat sätt, sa morfar i huset.
- Du får prova själv, fortsatte han och gav mej den tunna virknålen.
Och jag virkade och virkade i örat, men inget hände.

- Vänta jag vet, sa morfar i huset och försvann.
Sen lindade han dubbelsidigt tejp på virknålen nummer 1,25.
- Se om det här fungerar.
Och jag virkade med förnyad iver, men fortfarande satt bomullstoppen som fastklistrad i mitt öra.
- Det borde kanske vara nånting ännu klibbigare. Månne det sku fungera med kåda? Jag kan...
I samma stund hördes steg i källartrappan.
- Tyst, inte ord, väste jag åt morfar i huset.

När gästerna hade gått tyckte morfar i huset att vi skulle pröva på nytt och han lindade dubbelsidig tejp runt halva virknålen och uppmanade mej att försöka. Vid det laget hade jag gett upp och tänkte nästan att jag nog måste gå till doktorn så fort det blev vardag igen. Men, det där är knepigt för vart skulle jag gå? Jag har tyvärr ingen husläkare så... 
Men alternativen? Försöka på nytt förstås!
Och nej, inget hände heller med den nya lindade virknålen. Bäst att låta det hela bero.

Jag ringde min hulda moder ifall hon visste om någon dunder huskur.
- Du kan sätta vätesuperoxid och koka ut bomullen, sade hon.
- Men det är ju förbjudet, sa jag helt förskräckt.
- Jag har inte sånt hemma heller.
- Jag har, men det är gammalt. Du får fara till apoteket imorgon, försökte hon trösta. Eftersom hon känner mej visste hon att det inte är lönt att tala om läkarbesök.

På kvällen satte jag mej ner och stickade och såg på Star Wars-filmen. Men jag hade svårt att koncentrera mej. Så i en reklampaus steg jag upp och hämtade den tunna virknålen, för det bara måste gå att få ut styggelsen från mitt öra.
Och jag virkade och virkade och virkade. Till sist lyckades jag på något sätt komma in bakom bomullstoppen så mycket att jag fick den pressad utåt och kunde med fingrarna dra ut den.
Ååååh, vilken glädje!
En virknål är bra att ha! Verkligt fint verktyg i det här fallet.
 
Äntligen fick jag bort den där dumma, dumma toppen av bomullspinnen. Nu har jag gömt alla husets bomullspinnar och det är strängt förbjudet att använda dem till annat än att putsa kameralinsen med. Så det så!

Och låt nu detta bli en varnande historia för envar: Stick aldrig in något i era öron. Låt dem bara klia. Det går nog om sen.