En massa kassar

Aj, aj, aj, mina fötter och ben är ömma. De har fått traska omkring på Drottningsstranden idag. Och kära nån, så de har fått gå. Och frågar ni mej, så fick de går flera kilometer i onödan! Jag har alltså besökt bostadsmässan i stan. Och det var ju på tiden, för nu är det sista veckan den pågår. Jag hade ju fribiljett, som jag fick av arbetsgivaren och det skulle ha varit dumt att inte utnyttja den. Tack och lov fick jag riktigt trevligt sällskap av Lillan och hennes mamma.

Lillan charmade direkt alla. Helt förståeligt med tanke på hennes vackra ögon och förståndiga blick.

Här vid Agricola församling var det meningen att ansiktet skulle synas där i ovalen. Men Lillan tyckte att det räcker med handen!
Inte brydde hon sig om att ringa i klockorna heller, nej, de stora stenarna, som höll klocktornet på plats var betydligt intressantare.

För att överhuvudtaget komma fram till husen var man tvungen att traska förbi alla försäljare. Håhåjaa... Erbjudande här och erbjudande där, men jag ska ju inte ha nånting så. Och nej, inte kunde Elisa tävla i pris med min nuvarande teleoperatör. Och nej, jag vill inte ha el från vare sig Oomi eller Helen eller...

Till det flytande huset var det jättelång kö. Dit skickade jag Lillans mamma medan jag vaggade Lillan, som skulle sova dagssömn. Barnkärror får inte tas in i husen, vilket är helt förståeligt. Så det var en och annan förälder som stod utanför husen med barnkärran och sen gick de in och titta turvis. Lite trist ifall du skulle ha velat diskutera idéer och lösningar med varandra.

I min enfald så har jag trott att de där lyxbåtarna som legat vid bryggan har varit husinvånarnas. Men det är ju den flytande båtmässan! Dit gick vi inte alls, för vi är ju äkta landkrabbor.

Jag gick inte alls in i Villa Kungen, för den har visats upp i alla tänkbara medier till lust och leda. En stilla reflektion gjorde jag dock. Härifrån det här huset är det inte minsta havsutsikt vad det gick att se. Och om du vill vistas ute på terrassen, så ska du inte bete dig alltför illa. Grannarna ser direkt vad du håller på med. Brrr! Inget för en lanttis, som mej. Pluspoäng för att det här faktiskt är en enplansvilla. Det fanns inte många sådana. Trappor, trappor och trappor igen. Jag som tänker lite praktiskt ibland fasade för att ha köket på övre våningen. Tänk när du ska släpa upp alla matkassar då du kommer hem trött och svettig från butiken. Brrr!

Mörk inredning, i en del hus små rum, badkar, i ett hus var hjälpköket så litet att det inte fanns avställningsytor alls. Men kanske man inte behöver vika, stryka eller mangla tvätten längre?
Lönar det sig att besöka bostadsmässan? Jo, om du funderar på att bygga eller renovera eller kanske är allmänt intresserad av design och inredning. Jag har besökt bostadsmässor på 1980-talet och då var det betydligt roligare och det mest för att då fanns det ännu både husdrömmar och renoveringsdrömmar. Men nu, nääe, det här är nog sista bostadsmässan för min del. Det finns betydligt trevligare mässor!

Jag kom hem med en hel del broschyrer och kan ni tänka er, endast två pennor! Och jag som ju har så liiite av den varan!

Lite husböcker och jag har faktiskt bläddrat i Finnlamellis huskatalog, för jag gillade det huset. Det kan förstås ha nånting att göra med att sovrummet låg mot stranden, likaså den stora härliga terrassen och så gick det trappor ner till vattnet. Materialet är dessutom lättskött. Men, men, ack så lite förvaringsutrymme! Var ska alla mina garn få plats?

Medan jag besökte bajamajan, såg Lillans mamma självaste Paavo Lipponen skjutsas omkring i en golfbil. Ingen aning om vad han gjorde där. Lite fuskis att han fick skjuts. Det var många andra besökare, som också hade svårt att gå!

Lite besvikna blev vi allt då vi inte kunde gå över bron till andra sidan. Man får inte ta barnvagnar med ut på bron!!!
Fina lekplatser och kul med fladdermusjakten. Så här har man faktiskt tänkt till. 

Bra saker idag:

• Vaknade 20 minuter före väckarklockan.
  
  
• Har fått vara ute hela dagen i bästa möjliga sällskap.
  
  
• Lillans pappa skjutsade oss till och från mässan, så det gick smidigt. Tack för det!
  
  
• Lillans mamma bjöd på lunch. Tack för det!
  
  
• 
• Kom hem med en massa kassar! Nåja massa och massa, här är ju nu enbart fem, men vackert så. Nu har jag nya projektkassar helt gratis. Och projektkassar kan man aldrig ha för många av!
  
  
• Nu har jag då gjort det, besökt bostadsmässan!
  
  
• Har klarat av dagens arbetsuppgifter och kan nu ta det lugnt ända tills väckarklockan ringer i morgon!

Hoppas att ni får en fin tisdag.

 

I expressfart

Så var det lördag igen och veckan har gått i expressfart. Inget blogginlägg har jag hunnit med heller på en hel vecka! Ack och ve. Igår kunde jag kanske, kanske, men så slocknade jag mitt i halvåttans finlandssvenska nyheter! Veckan har varit intensiv med jobb alla kvällar utom igår. Sånt sätter sina spår för en dam i min ålder. OM jag lyckas säga nej, så borde nästa vecka bli lite lugnare. Med tonvikt då på borde. Endast tre kvällar jobb! Alltid något! Dock två nya kursplatser och en mycket osäker kursstart, beroende på om någon intresserad dyker upp eller inte. Vet inte riktigt vad jag ska hoppas på: Att det kommer tillräckligt många deltagare? Eller att kursen dras in? Det bästa jag vet är ju att få undervisa...

Förra söndagen var jag iväg till den norra grannkommunen. Där ordnades en superfin hantverksdag. Det härligaste av allt var att man fick prova själv och kunde lära sig en hel del! Och jag är så imponerad av allt hantverkskunnande som finns där i byn. Flera av dem är riktiga multitalanger. Jag riktigt baxnar och bleknar. Om ni trodde att här förevisades sockstickning, så glöm det. Här var fokus lagt på återanvändning. Synd om er som missade den där dagen. Det är egentligen mycket roligare att gå på en sådan här dag där man får pröva på själv, än att gå på en jättestor hantverksmässa där man endast får titta. Men lugn bara lugn, jag ska väl kanske, kanske iväg på en sådan också senare i höst/vinter? Vem vet om jag vågar...

Det var alltså här någonstans jag var tillsammans med dubbelmorfar förra söndagen. En gammal karta över Pernå härad från år 1874. Riktigt var vi höll till kan jag dessvärre inte peka ut på den här kartan. Byn har förändrats en del sedan dess.

Att knyta en ampel i makramé var en av de saker man kunde lära sig. På andra sidan ställningen knyts det armband.

Kaffepåsens nya liv handlar det om här. Längst borta mot fönstret finns de flätade kaffepåsunderläggen. Jag försökte få dubbelmorfar intresserad av den här tekniken för då skulle liksom kaffepåsarna kunna återanvändas på ett vettigt sätt. Och tänk så fina julklappar det skulle bli. Och han skulle kunna göra det här medan han ser på TV. Tyvärr fnös han åt min smarta idé och sade att kaffepåsar är inte hans bekymmer. Men det är det ju visst det, för tepåsarna kan man ju inte fläta och det är dem som jag använder. Så det så!

Så här fina rosor kan man också vika av de tomma kaffepåsarna!

Marina Hoffström förevisade fri virkning (freeform crochet), en teknik hon snappat upp i USA. Ett smart sätt att bli av med sina restgarner. Tilda var en läraktig elev, så nu väntar jag ivrigt att få se hennes virkade alster. Hallåå, Tilda, hör du det?

Här är exempel på mera återvinning a la Hoffström.

Lite annan sorts virkning är det här. Gamla tygstycken, lakan, gardiner osv. blir riktigt bra till virkade mattor.

Till vänster en liten färggrann restgarnsmatta och till höger en virkad matta av gamla uttjänta frottélakan.

I virkade mormorsrutor får man också restgarner att gå åt.

Hur kommer det sig att andras restgarner är mycket mera intressanta än ens egna? Den fina korgen verkar vara ett arbete i luffarslöjd.

Luffarslöjd var en hantverksteknik, som man också kunde fördjupa sig i. Jag har nog metalltrådar, men jag är inte alls så där händig, tyvärr.

Gamla färggranna tidningar, broschyrer eller glittriga papper kan förvandlas till vackra fjärilar. Någonting för nästa  gåvopaket?

Gamla ljusstumpar och äggkartonger kan förvandlas till tändrosor. Både vackert och nyttigt!

Om man har ull så kan man både våttova och torrtova.

Att tova med teboll gör att man får fina runda bollar och kan få ihop till ett djur, en snögubbe osv. i ett nafs!

I stora "snickarsalen" värmde den sägenomspunna kaminen så det stod härliga till. Den har en historia, som jag tyvärr inte fick berättad för mej.
- Man ha ren skrivi om den i tidningen, fick jag höra då jag kom med kameran och skrivblocket i högsta hugg. Jo, kanske det, men jag vill ju också gärna veta, för inte minns jag vad det stod i tidningen!

I den här salen renoverades gamla fönsterbågar. På lappen står "nymååla". Här i byn är det dialekt som gäller!

Kittet mjukades upp med linolja. Allting miljövänligt och organiskt.

Fönsterglaset putsades noggrant rent innan det placerades i bågen. Spridda röster från det runda kaffebordet hördes. En del karlar tyckte att man nog kunde ha satt silikon för att täta de hål, som uppstod på grund av sneda fönsterglas, istället för att dutta med kittet. Men om det ska vara naturenligt, så ska det. Därmed basta!
En underbar söndag, alltså! Tack till alla som orkade och ställde upp!

Här hos mig är det katastrof på stickfronten! I måndags lade jag upp en ny liten sockstickning, helt enligt min hulda moders enträgna råd. Igår när jag rätt håglöst och framför allt orkeslöst stirrade på den, så kom jag till att den skall rivas! Ve och fasa! Tack och lov för uppmuntrande stickvänner, som peppar!
Men, men, jag har lite idéer för en annan sockstickning, en för större fötter och en som inbegriper restgarner. Tror bestämt att jag skall ägna min lördagskväll åt en sådan stickning, innan jag stupar i säng!

Önskar er alla en riktigt skön lördagskväll!

En så fin lördag

Strunt nu i att gårdagen var grådaskig och regnig. Vi hade det hur mysigt som helst inne i bussen på väg mot Tammerfors och Europas största (!) hantverksmässa. Mässan besöktes i år av 49 331 människor. Det är rekord. Nästa år kommer arrangemangen att förnyas. Få se vad det betyder.

Jag hade sällskap av stickväninnan B och vi hade riktigt trevligt tillsammans. Hon är ett härligt sällskap och inte det minsta sur om jag vill se på nånting annat än det som intresserar henne. Jag skulle faktiskt inte ha så mycket från mässan i år. Det hade jag bestämt mej för, så lappen med vilken nummers virknål, som saknas i min samling, blev tyvärr hemma. Det tyckte dottern var lite roligt. Hon föreslog att jag skulle ha bett morfar i huset om hjälp. Att jag helt enkelt skulle ha ringt honom och bett honom gå till hobbyrummet och titta i min virknålsburk. Hur tror ni att det skulle ha slutat?

Hur som helst, jag hade skrivit ut kartorna över mässhallarna och prickat för diverse intressanta ställen, som kunde vara värda att besöka. Väninnan skulle ha Step sockgarn,lite Drops Merino babygarn och så det där sockgarnet från Novitas avdelning. Och jag, jag skulle förstås ha ingenting, som vanligt.

Gissa hur det gick? Nå, på väg till Novitas mässavdelning blev vi tvungna att korsa C-hallen och förstås fanns det garn i var och vartannat hörn. Jag försökte verkligen titta åt ett helt annat håll, men klart att jag lite måste fram och kolla sockgarnsfärger åt väninnan och då, då såg jag förstås nystanet Stella!

En garnnyhet, som jag ju bara måste testa, för jag har alltid funderat hur de där Katiagarnen egentligen är.

Jag fick med det här mönsterhäftet, som har beskrivningarna på spanska, italienska, franska och amerikanska. Hjälper ju inte mej nämnvärt precis. Men ägaren till garnaffären Kippovalimo Böök var så snäll att hon på lördagskvällen skickade e-post med en finsk översättning av de här tre modellerna. Så mitt bekymmer just nu är vilken sjalmodell jag ska välja att göra. Hmmm... 
Kanske den där virkade här nederst? 100g

Stella finns, som ni ser,  i många spännande färgkombinationer. Och jag valde ju nog helt rätt färg om jag tänker på en sjal åt mej själv.

Egentligen var det här mitt första inköp, en julklapp åt lilla M. Tyvärr inget sådant där supernyttigt, utan mera så där åååååh, ljuuuvligt! Och jag borde förstås inte, men... ja, det är ju så roligt.

Att det var mycket folk märktes minsann på Novitas avdelning. Inte kom man åt att gräva i alla spännande billigt-garn-korgar inte.

Ser ni alls några nystan här?

Kön till kassorna var jättelång. Så här gick det inte att mitt i allt komma ihåg att ajjo, jag skulle ju ännu ha det där nystanet. Nej, bäst att snällt stå i kön och ha ett oändligt mått med tålamod. Den stackars tjejen i kassan fick arbeta på som besatt. Då och då kom en och annan dam och sade:
- Jag har jämna pengar. Kan du ta det här emellan?
Till all tur nekade kassaflickan konsekvent. Det går liksom inte att göra undantag i en sån här situation. Då skulle de köande ha blivit rabiata, minst sagt. Och tänk om de skulle ha börjat riva henne i håret? Det finns ju inga garantier att handarbetstokiga människor är fridfullare än andra.

Bredvid Novita-avdelningen fanns stolar och bord och man kunde köa jättelänge för att få tilltugg och dricka. En av de roligaste sakerna är förstås att jämföra sina fynd. Se vilka nystan jag hittade och se vilken färg jag köpte.
Novita sålde bort garnnystan för 1 euro styck om man tog ett helt kilo garn. Och turkosfärgat Eco Tube, såldes för 1 euro per 500 g. Verkliga fynd. Men jag hade bestämt mig för att INTE köpa Novitagarner och INTE köpa garn, som jag inte vet direkt vad jag ska ha till. Alltså INTE köpa bara för att det är förmånligt, så det så.

Efter besöket i Novita-avdelningen vandrade vi på lite planlöst i C-hallen. I högra ögonvrån fick jag syn på den här lilla vaxburken och den skulle jag förstås ha. Trästickorna måste ju underhållas så de hålls fina och släta. Garnet måste ju löpa.

I samma veva fick jag syn på de här härvorna. Samma garn, som jag stickade babykoftan av. Så jag måste ju bara ha de här och jag vet förstås vad jag ska göra av dem. Det är Ekolikka, som säljer både vax och etiskt producerat garn. Och jo, de är dyra härvor, men på mässan fick jag hela fyra euros rabatt. 200 g.

Så jobbade jag lite emellan och intervjuade en lokal utställare innan vi med väninnan traskade iväg till A-hallen. Hon var på jakt efter diverse verktyg och jag hakade på. Men först stannade vi för att inta lite näring. Fanns endast glutenfria semlor (frallor) kvar och jösses så torra de var! Men när man är hungrig så går allting ner.

Så skulle vi börja leta efter den där affären, som kunde tänkas ha verktygen vi var på jakt efter. Och då, ja då blev jag blixtförälskad.

Där fanns den, garnvirveln Whirl från Sheepjes. Detta har jag sett endast på utländska hantverkssidor på nätet så min lycka var gjord där i Menitas mässtånd. Vad jag skall göra med det här? Klappa, klappa och klappa på det igen och igen, för det är så mjukt och skönt. 60% bomull och 40% akryl. 215 g och 1 000 m garn. Och två euro förmånligare på mässan. Tycker ni att jag ska ta med det i sängen i natt? Och klappa om det? Och vad ska jag göra med det? En sjal? Men hur många sjalar kan en dam behöva?

På vår irrande färd hittade vi också en helt ny garngrossist, nämligen Kaupunkilanka. Jag köpte två nystan av deras sockgarn Koski. Mönstret blir som i dom där vantarna här nederst, dom där med äpplena. 200 g.

Vi fortsatte jaga runt lite och jag försökte hitta spännande och lite annorlunda knappar, men jag letade nog på fel ställen. Jag borde ha gått till tygaffärer istället.

Stickväninnan B hojtade till.

Hon hade fått syn på de handgjorda Puppe-knapparna. Själv föll jag för kattknapparna. Vad jag ska ha dem till? Ingen aning, men de är åtminstone inte garn! :) Tänk om dom inte går att tvätta i maskin?! Huuu!

Gårdagens enda impulsköp ser ut så här:

Och gissa vem som skall få dom här?

Årets trender då? Fortfarande virkas det mattor, korgar och väskor. Ponchor och sjalar hänger fortfarande med. Och alla möjliga print-tyger är stort för dem, som syr. Stora tjocka garner är också inne. Själv har jag svårt att se att jag skulle vilja ha en tubhalsduk av sådant där övertjockt garn. Brrr! Skulle ni vilja ha sådant där Super Chunky garn? Kanske till en filt, men inte den här gången för mej. Jag vill inte sticka med nr 20:ans stickor. Så det så!

Ett stort tack till researrangörerna och mitt trevliga sällskap, stickväninnan B. Hur skulle jag klara mej utan dig?

Ifall ni missade årets mässa, så boka redan nu in 16 - 18.11.2018.

Och nu önskar jag er alla en riktigt bra start på den nya veckan. Jag ska gå och kasta mej på örat nu, så att jag orkar imorgon.

En härlig utflykt

- Va var det för ljud, frågade äldsta sonen smått förskräckt när jag i söndags sparkade av mej mina sköna skor och först stönade högljutt för att sedan släppa ut luften i en nöjd suck. Jag var nämligen iväg på en härlig utflykt i söndags, ända till Tammerfors åkte jag buss tillsammans med 30 andra glada resenärer. Vi besökte Skandinaviens största hantverksmässa. Den hoppade jag över förra året och besökte istället bokmässan i Helsingfors. Men nu, nu var det dags att uppdatera sig inom hantverk och framförallt kolla in alla nya garn. Men OBS! Bara kolla! Inget annat alltså. Jag hade trevligt och farligt sällskap med stickväninnan B. Vi kommer bra överens och vi hann med bägges önskemål, dvs försöka köpa det vi kommit dit för. Jag hade förberett mej stenhårt, skrivit ut mässkartorna och gått igenom vilka garnsorter som fanns var, så vi klarade av allting någorlunda snabbt. Kanske för snabbt? Men det är farligt att vistas alltför länge bland garn...

I år hann vi med två hallar mot endast en hall förra gången (för två år sedan) då vi besökte mässan i Tammerfors.

Och nu, nu är det enbart personer med starka nerver som skall läsa vidare. Kom ihåg att jag har varnat er!

Vi började i Lankatalo Tapion kauppa:

 

Där hittade jag de här fina merinonystanen (150 g)...

... och så de här fyrkantiga strumpstickorna i trä. De här stod på min att-köpa-lista. Så där ja, nu var jag liksom färdig. :)

Men vi fortsatte att gå och hamnade hos Kustannus-Mäkelä Oy. De hade inte den vant- och sockbok jag ville ha, men...

... två böcker som jag nu inte skulle ha, men de kostade endast 5 €/styck, så hur skulle jag ha kunnat lämna dem?

Förstås måste vi ju besöka Lentävä Lapanen.

 

Där var vi ju i somras på besök och det gav mersmak.

Och så var min lycka gjord, för där jag hittade den här:

En stickmugg!!!! Engelsk, går att diska i maskin och alldeles för dyr för min plånbok, men... 
Sådant här hade jag väntat mej att finna drösvis av under mitt besök i Storbritannien, men icke att jag hittade nånting. Men nu, nu i Tammerfors var jag tvungen att slå till.
Det är Debbie Bliss, som står för designen av muggen. Den ska invigas i morgon kväll högtidligt med glögg. Få se vad far i huset säger!

På Lentävä Lapanen förstod de precis vad sådana här kvinnor behöver, så de hade hängt upp garnhärvor som man fick klappa på av hjärtans lust. Sådana där dyra mjuka i härliga färger, åååh...

Efter lite snurrande så hamnade vi hos Novita.

Och trots att de hade en stor avdelning, så var där knökfullt med människor.

Där fick man plocka på sig grejer gratis. Jag nöjde mej med dom här sakerna. Nu i efterskott ångrar jag att jag inte tog Novitatidningarna också. Kunde ju ha gett bort dem. Men så där är det när man är fokuserad och trög.

Fem euro för ett kilo garn?!!! Åh, kära nån det måste jag ju bara ha. Novitas Eco Cotton, 1 000 g.

Och hej, vänta nu, vad ser mitt vänstra öga?

Joo, fem nystan garn för 10 euro! Randigt av samma kvalitet som 7 bröder, 500 g.

Och dom här ljuvligt mjuka Ipananystanen kostade endast en euro/nystan. Måste ju bara ha, åtminstone två, 100 g.

Två gånger gick jag förbi och kastade längtansfulla blickar.

Anelmaiset sockor, så ljuuuvliga, så ljuuuvliga. Men jag ska INTE sticka knästrumpor en gång till. Det ska jag nog inte.

Men när de är så ljuuuvliga...
- Om du vill ha dem så ska du ta dem, sa stickväninnan B bestämt. Gissa vad sockorna kostar om man vill ha dem färdigt uppstickade? Jo, 100 euro. Det avgjorde saken.

Jag köpte helt enkelt garnpaketet, så jag kan sticka sockorna, 600 g. Undrar om jag borde sticka dem åt mej själv? Fast då kommer dom nog aldrig att bli färdiga.

Två gånger snurrade jag också runt ett litet bokstånd. När vi satt ner och höll en liten tankningspaus, vi passade på när det nu en gång fanns stolar och ett bord ledigt, så kom igen mitt sällskap fram till att visst skulle jag köpa boken om jag verkligen ville ha den.

Ja, så gick jag helt enkelt tillbaka och köpte den här fina virkboken, som innehåller skira fina mönster. Hjääälp jag behöver mera tid!

- Se där, sa stickväninnan B och så kände vi och klämde.

En så mjuk och skön babytröja i vacker grå färg.

Och se, inga sömmar som skaver för den är stickad uppifrån och ner. 

Mitt sällskap tyckte igen att jag visst ska ha en härva av det där mjuka härliga garnet. Jag var förstås inte svår att övertala så det gick som det gick.

100 g engelsk merinoull, så mjuk och skön. Nu gäller det bara att hitta nån sorts mönster till tröjan så att jag åtminstone vet lite ditåt med maskor och dylikt. Annars kanske det blir en tröja åt dockan istället!
Det är Anna&Eila, som säljer det här underbara garnet.

Vi förflyttade oss från C-hallen till A-hallen och där ser ni, där...

... hittade jag de här ljuvliga Silvia härvorna från Wetterhof. De är så mjuka, så mjuka för det är en silkesylleblandning som innehåller Aloe vera, Jojoba olja samt E-vitamin.
- Ska du verkligen ha två, frågade försäljaren förvånat då vi precis hade rett ut att en härva på 50 g räcker till en sjal. Jovisst skulle ja ha två härvor för jag vill sticka den där röda sjalen. 100 g, fem euro per härva, rena rama kapet!

Vi hann också besöka Lankava. Därifrån köpte jag också lite garn:

Furlana pälsgarn i häftig färg och en metallvirknål också den för färgens skull, 200 g. Jag hade först tänkt göra en hjärtkudde. Men nu vet jag inte riktigt om jag kanske skulle göra ett par lurviga innesockor istället. Ack, ack alla dessa mer eller mindre omöjliga val.

Hos teetee utökade jag det fluffiga och mjuka...

 ... med ett julrött nystan Touch från Sirdar, 100 g. Det garnet kollade vi ju in redan i oktober.
Tyvärr hade de inte det garn väninnan ville ha, så det blir en Borgåresa för henne.

Jag kollade också på varmt och skönt angoragarn hos en försäljare. Det skulle ha varit fantastiskt till pulsvärmare. Men när jag såg den söta angorakaninen på garnbanderollen blev jag tveksam. Tänk om den farit illa? Blivit plågad för att man skulle komma åt ullen?

Det behövs förstås en hel del verktyg och tillbehör när man skall sticka och virka, så vi gick till Lankaidea och utforskade utbudet.

Jag hittade sjalstickor och en virknål...

... ett fodral för strumpstickor... jag borde förstås ha tagit två...

... och dom här små handmade-märken, som jag kan sy fast på det jag eventuellt åstadkommer nån gång. Om jag nu skulle sitta och sticka istället för att blogga!

Jag har haft något av moralisk baksmälla, blandat med euforisk förtjusning varje gång jag går in i hobbyrummet och klappar garnen. Det blev hela 2 850 g. Huh, huh. Tack till stickväninnan B som drog på mina inköp i sin smarta väska på hjul och förvarade inköpen hemma hos sig, så jag fick hem dem i två omgångar. Det blev liksom julafton två gånger, både i söndags och nu i onsdags då jag fick hem resten.

Hantverksmässan är fantastisk, men en mycket farlig plats för garnomaner.

Vem blir nu inte alldeles darrig i knävecken av denna garnorgie, som vi hittade hos Titityy?

Igår var jag nästan till Tammerfors igen, men se det är en helt annan historia det!

Och nu, nu mina vänner måste det bli lite stickning innan det är dags att krypa ner mellan lakanen. I morgon blir det någorlunda tidig väckning för det skall virkas Qvidi-Mina rutor. Och sånt har jag inte hållit på med sedan september. Suck, jag ligger rejält efter! Det får väl bli en pannlapp istället för en väst eller tröja.