Fame

Igår gick det som det gick med min passansökan. Polisen vill träffa mej! Eller nåja, polisen och polisen, men jag ska iväg till polisstationen i västra grannstaden i måndag. Tyvärr vill ingen följa med mej dit. Snyft! Och jag kommer inte att klara mej utan nån som parkerar. Suck! Vet knappt om jag orkar ta mej till västra grannstaden i den här hettan.

Igår kväll var jag iväg till grannbyn och såg på Fame.  Vet inte riktigt vad jag ska säga, annat än att det är endast fem föreställningar kvar, så om ni vill se musikalen ska ni skynda er. Vi satt på första raden och tyvärr fick K högtalaren rakt i vänstra örat. Det måste man komma ihåg till nästa gång, ta andra raden om du sitter på ena sidan längst framme. Å andra sidan var där gott om plats.

Det var fart och fläkt, mycket dans och högljudd musik. En del skådespelarprestationer var klart bättre än andra. Visserligen såg jag tv-serien då när det begav sig, men musikalen har jag varken hört eller sett tidigare. Jag saknade allra mest "vettiga" sånger eller snarare sånger att känna igen. Den enda sången jag kände igen var just Fame.
Det goda med den här produktionen är utan vidare det att här är många unga med, så återväxten är förhoppningsvis tryggad.

I pausen satt jag kvar på bänken och vaktade de andras grejer. Och vet ni vad? Jo, då kom en karl fram till mej och frågade om jag ville ha nånting och började räkna upp alternativen: Kaffe, lemonad, osv. Jag fastnade för korvar med senap och frågade vad de kostar. 2, 50 euro fick jag till svar och började dra fram min plånbok.
– Nej, nej, det där är onödigt, jag bjuder, sa han. Och så fick jag två goda korvar. Jag blev så glad över vänligheten.

På Lurens ser man alltid vänner och bekanta. Gårdagskvällen var inget undantag. De första jag fick syn på när jag steg ur bilen var min svägerska med sin man.
En trevlig kväll, lagom varmt och inga myggor. Tack till H och K, som snällt tog mej med. Fotot ovan är taget av H. Jag var så slö att jag bara satt och njöt. Det hände mycket på scenen hela tiden.

Före vi for till Lurens stärkte vi oss här hemma med kaffe, saft, karelska piroger med äggsmör, äppelwienerbrödskammar och viborgs kringla.

H och K hade med sig en gåvokasse åt mej med härligt innehåll:

Ett plommonfärgat paraply, bäst att vara väl förberedd inför höststormarna.

Och kolla så fina och behändiga drickburkslock.

Och mitt favoritgodis. En del Ålandsresenärer minns mej och köper hallonbåtar. Det är snällt gjort. Stort TACK till H och K för den fina gåvan.

Min plan för idag är att göra precis ingenting. Jag kan gå från kylskåpet till matbordet eller snarare jag skulle kunna göra det. Men jag har ingen som helst matlust. Det längsta jag tänker gå idag är till gungstolen och därifrån sen till toan när det blir trängande behov. Det blir det till all tur inte så ofta i den här hettan. Jag borde kanske dricka mera?

Önskar er alla en riktigt skön torsdagskväll.

Postbacken

Vet ni vad man kan göra en regnig onsdagskväll i juni? Sitta hemma och sticka eller virka?

Jo, nej, som västnylänningen säger. Man sticker helt enkelt iväg ut på roligheter! Så gjorde jag igår, styrde plåtlådan västerut och hamnade här:

På Postbacken, ett trevligt friluftsmuseum.

Jag var iväg på sommarteatern, Lilla Fransyskan, en fars i två akter. Oj, så vi skrattade.

Vi satt tryggt under tak, så att det regnade lite i början gjorde inte så mycket, förutom då att det droppade av oss. Jag min idiot hade dessutom snällt kört min plåtlåda till den officiella parkeringsplatsen låååååångt borta, så jag hann bli rejält blöt innan jag var framme här och kunde gå in och sätta mej.

På Postbackens arena blir det litet och intimt, för publiken sitter nästan med på scenen. Jag hade bästa möjliga sällskap, nämligen H. Vi kan båda varmt rekommendera den här teatern. Det är skönt att få skratta av hjärtans lust. Skådespelarna är skickliga och roliga.

Jag är lite osäker på när jag senast har besökt Postbacken. Förr i världen hörde den till sommarens måsten. Då ordnades här Dikt och Ton, där Offe Söderling var den drivande kraften. Det var också han, som drog igång sommarteaterverksamheten här. 
Han var min mammas granne och han var riktigt rolig. När Liljendal hade fått en extra nitisk präst, Snellman, som inte gillade att man levde i synd som sambos, sa Offe att visst kan han gifta sig med sin Kerstin, men då ska det ske i svinstian där på Postbacken. Och så fick det bli! Jag tror inte att svinstian finns kvar där på Postbacken längre, men hönor finns där åtminstone, för dem hörde jag igår.

För flera år sedan var jag här tillsammans med väninnan B och vi lärde oss att knyta armband av makramé. Det var riktigt trevligt, men jag har inte knutit något efter det. Här brukar ordnas en hantverksdag i augusti och jag har för mej att det är det senaste jag deltagit i på Postbacken.
I år har de igen ett digert program på Postbackens arena, bara att välja och vraka bland utbudet.

Igår träffade H och undertecknad på trevliga sibbobor, som hade kommit för att njuta av teatern. Jag träffade dessutom två före detta kursdeltagare och det är alltid en glädje. En hellyckad kväll alltså!

Igår kom bisin min in gormande på eftermiddagen:
– Nu ha det åter komi en sån där skräptidning i postlådan. 
Och så babblade han på, medan jag ibland inflikade ett jaha, jaså eller hmmm. Jag försökte få in mina hummanden på rätta ställen och hoppas att det lyckades.

Lite besviken är jag nog själv på den här tidningen. Det ska vara dubbelnummer, men icke sa Nicke. Den här är inte alls dubbelt så tjock! Borde jag reklamera?

De här plaggen ser trevliga ut. Men då jag tog en närmare titt på hur den där blusen skulle sys, så fattade jag absolut ingenting. Alavara skulle vikas åt något håll, stödtyg (tukikangas) skulle strykas, tror jag, fast i nånting och hux flux skulle den där v-kanten vara färdig. Eh, jo nej...

I morse steg jag upp före jag vaknat, alltså vid sextiden. Jag kokade ägg, de fem som fanns kvar och radade i diskmaskinen. Skönt att få undan den lilla detaljen innan den växer en över huvudet. Efter den köksinsatsen var jag färdig för sängen igen. Men jag har segat på här hela dagen utan att få någonting gjort. Regnet har verkligen öst ner hela dagen, så ingen utevistelse heller.

Ikväll ska jag iväg till norra grannkommunen på jobb. Hoppas att jag lyckas hålla mej vaken!

Önskar er alla en riktigt skön torsdagskväll. Bäst att ta fram yllesockorna och en varm tröja! 

På premiär

Kära vänner, igår blev ni igen utan blogginlägg. Jag beklagar, men jag hann helt enkelt inte. Det var så mycket som hände och så var det alldeles för hett för mej igår. En sån där konstig tryckande hetta igen. Ingen åska och inget regn ännu heller, trots att bisin min en längre tid nu har tröstat mej med att det blir nog svalare nästa vecka. Veckorna har kommit och gått, men ingen svalka i sikte.

Mitt på dagen igår var jag iväg till stan tillsammans med äldsta sonen. Och jo, det var helt fel tidpunkt, men han var lite trög att få igång på sin sista semesterdag. Och vet ni, jag var till den statliga monopolbutiken! Köpte hela två flaskor bubbel, den ena med alkohol och den andra utan. Gissa vilken av flaskorna, som var dyrare?

Sen iväg till mataffären och inhandla öl och blåa burkar. Det ska liksom firas idag! Och vet ni, jag kände mej nästan som en normal finne med en öllåda bland mjölk, bröd, frukt och pålägg i kundvagnen. Så där ser det ju ut i de flesta vagnar inför veckoslutet, åtminstone bland semesterfirarna.

När jag kom hem var jag svettig, trött och slut, så när bisin min började tjata om att jag igen hade strött ut saker på bordet och borde städa här och städa där, så då vet ni, då blev jag som en gnällig liten fyraåring. Jag klagade i högan sky i barnslig ton att jag kan inte göra nånting för det är så hett att jag dööööööööööör. Bisin min hajade till och tystnade på momangen och själv skämdes jag lite där jag satt på en stol och flämtade med iskallt vatten inom räckhåll. Till all tur hade han förstånd nog att byta samtalsämne. Det finns ju gränser för allting!

Men vet ni vad bisin min gjorde sen på eftermiddagen? Jo, han lagade endast en portion mat åt sig själv! Där ser ni den krassa verkligheten, ingen romantik här inte! Till sitt försvar sa han att det fanns endast en portion makaroner kvar i den där påbörjade påsen. Han brydde sig inte alls om att det fanns oöppnade makaronipåsar!

Igår kväll var jag på premiär på Lurens tillsammans med H. Vi såg på Aladdin och den underbara lampan. Det är en fin pjäs med duktiga amatörskådisar.

Fatima (Solveig Lindfors), Aladdins mamma har svimmat då Aladdin (Pontus Eriksson) har framkallat Anden (Kim Snygg).

Här är det slöjdans på gång och när sultanens dotter, prinsessan Bedrulbudur (Wilma Bäcklund) här i mitten, visar sig ute måste alla invånare vara inomhus. De får inte se henne, men förstås smygtittar Aladdin och blir blixtförälskad.

Det var fullsatt på Lurens vridläktare igår och vädret var perfekt, inte för varmt och inte för kallt och inga myggor!

Uppe på läktaren satt också regissören Ove Grundström! Alla Lurensfoton är tagna av H, mästerlig fotograf!

Vi kan varmt rekommendera årets pjäs på Lurens, så skynda på att beställa biljett. Och vill ni ha lite sällskap före eller efter föreställningen, till exempel guidning i stan eller bara träffas över en mugg te/kopp kaffe, hör av er. Jag bor inte långt från Lurens.

Efter föreställningen åkte vi iväg till stan på grillmat. Klockan halvelva i stan, så ser man inte många människor i rörelse, inte ens en fredag kväll. Vi såg enbart två flickor på moppe och sen kunderna i grillen. Där bland annat ett annat par också varit på Lurenspremiär.

I grillen förorsakade jag ägarinnan huvudbry, för jag hade beställt en hönshamburgare. När hon serverade tänkte hon ge H:s korvportion åt mej. Ägarinnan blev så förvirrad, för jag brukar vanligtvis äta pitapotatis där, grillens special liksom. Själv var jag så glad att jag vågade mej på något nytt. Det är inte bra att fastna i gamla vanor, eller hur? 

När vi återvände hem väntade yngsta sonen här med en överraskning:

Japanska bakelser från Momochi. Jag förstår inte riktigt var han hittar allting, men spännande är det. Innehållet var gott, men "skalet" var lite segt. Jordgubbsbakelsen var söt och fräsch. Den med choklad var riktigt mäktig. Kul att få prova på nya smaker.

Bra saker:

• H är här!
  
  
• Lurens!
  
  
• Provade på nya smaker två gånger i går kväll.

Önskar er alla en riktigt fin lördag. Njuuuut!

Röd som en kokt kräfta

Kära vänner, timmen är sen och jag är trött, så ikväll blir det ett kort inlägg, tyvärr. Men kan inte hjälpas. Jag skulle ha massor, massor att berätta om dagens äventyr, men det får vara till i morgon. Ni får helt enkelt ge er till tåls. Spänningen stiger...

Kan konstatera att jag på högra sidan är röd som en kokt kräfta. Bisin mins stora syster tröstade mej med att jag ändå inte är illröd. Hmmm, nu är här så mörkt att jag vet inte riktigt hur graden av rödhet ser ut. Tills vidare svider det inte, men få se nu sen när jag lägger mej till ro i sängen...

Det var förstås inte meningen att solen skulle få ta på. Men det var så skönt där jag satt ute idag med fläktande vindar, som gjorde att den gassande solen inte alls märktes. Ett misstag av den kalibern att kroppen igen fick lida av dumt huvud.

Ett annat misstag, som jag lyckades med igår var att bege mej iväg med bilen utan glasögonen på näsan!!!!! Jösses vet ni, det kunde ha slutat riktigt illa. Till all tur skulle jag plocka upp äldsta sonen från hans arbetsplats, så han fick sedan köra omkring på våra ärenden i stan innan vi återvände hem. Så kan det gå när jag har tankarna i det blå och bisin min skyndar på! Här hemma går jag utan glasögon, så därför är det lätt hänt att jag glömmer dem när jag ska iväg. Igår blev det lite bråttom då bisin min mitt i allt sa att jag skulle vara fem minuter tidigare än vanligt efter äldsta sonen. Då var jag långt inne i stickningstankar och otålig att få ta itu med en provlapp, så inte konstigt att mina brillor blev efter. Jag var så inspirerad av gårdagens utfärd. Otålig att få börja genast, men nu verkar det inte finnas egen tid för mej. Hinner inte ens träffa Lillan!

Nu har förresten människor redan börjat gnälla över att det är så kallt! Höh, nu är det ju precis lagom och skönt, med sol och varma vindar, inget att klaga över. Annat var det i onsdags på kvällen då jag kom hem från Lappträsk sommarteater. Då var det lite kyligt, trots rocken. Men det blir ju så då man sitter stilla och vinden ligger på från träsket.

Slutscenen från Taivaan tulet (= Norrsken). Och vad ska jag säga om det hela? Vet inte riktigt. På ett sätt typisk finsk sommarteater, åtminstone bitvis. Vissa nummer, som var insatta, dans- och sångnummer förde liksom inte handlingen framåt och andra kunde man ha satsat lite mera på. Men sång och dans hör liksom till sommarteatern, Det man måste komma ihåg var att jag var på premiären och då sitter inte allting ännu där det ska. Bortsett från vinden och premiärnervositeten, så var det en trevlig kväll.

Bra saker idag:

• Sovmorgon!
  
  
• Hann få ett jobb på datorn färdigt på förmiddagen innan vi åkte iväg.
  
  
• Har tillbringat hela eftermiddagen och kvällen tillsammans med bisin min och hans storasyster.
  
  
• Har varit ute hela eftermiddagen och kvällen i det ljuvliga vädret.
  
  
• Träffat trevliga människor.

Nu kallar sängen på mej, att vara ute halva dagen, ja nästan hela, tröttar ut en!

Önskar er en riktigt skön lördag.

Själv ska jag förstås iväg igen på äventyr.

Så roligt!

Igår på eftermiddagen, strax före halv fem, kom min blivande svärdotter och hämtade mej. Vi skulle inte särskilt långt, till all tur, för vi skulle på premiär.

Vi var alltså iväg till Lurens. Och det var så roligt att äntligen, äntligen få se sommarteater igen. I år ges enaktaren Den hejdlösa husan med fem skådisar och en speleman. Här på fotot Barbro Skogberg, som fru Regina Johansson och Frej Lindfors, som fabrikör Agaton Johansson.

Njutbar föreställning där vi fick skratta. Om ni vill se den så gäller det att boka biljetter i tid, för sista föreställningen är redan 30.7.

Önskar er alla en riktigt fin start på den nya veckan.

Själv hoppas jag på regn och svalare väder...

Återfunnen

Oj, nej, igår hann jag inte heller med bloggen. Det är nog för att jag har sådan fart på. Tyvärr blev det just inget med städandet igår, så vad jag gjorde på förmiddagen har jag ingen aning om! På eftermiddagen deltog jag i ett möte i stan och sen väntade vi på bussen för att möta H. Dubbelmorfar bongade den nästyngsta, som kom hem från jobbet. Jag ringde honom och sen möttes vi vid stranden där vi alla sedan åt.

Lite bråttom blev det för H och mej att hinna till Lurens i tid. Dubbelmorfar förstod sig inte riktigt på klockan och trodde att vi hade en timme på oss ännu när den visade 18.20. Då fick jag förklara att det betyder halvsju och föreställningen börjar klockan sju! Nå vi håsade (kort å-ljud, finlandssvenskt uttryck för jäkta, kommer från finskans hosua) på och var kvart före på plats. Och då, ja då insåg H att hon hade glömt de utskrivna biljetterna här hemma! Ou nou! Men lugn bara lugn. Jag hittade dem i min smarttelefon, som jag sedan gick med i näven ivrigt väntande på biljettkontrollören. Men ingen biljettkoll alls! Kära nån, det var ju lite snopet. Men vi hade bra platser och det var huvudsaken.

Lurens är som ett Svenskfinland i miniatyr. Oberoende av när man är där så träffar man på en massa bekanta, både lokala och längre ifrån. Så också igår. Jag träffade en studiekompis och hennes man. Hon var också mormor till två! Jag träffade på kursdeltagare från grannstaden i väst och det fanns till och med en släkting på läktaren! H träffade också på en ortsbo hemifrån. Gladast blev jag av att se att ett serviceboende var där med sina invånare. Strongt och härligt gjort.

Pjäsen bjuder i år på tuggmotstånd och bra så. Vissa avsnitt tog andan ur oss och det kändes fel när människor skrattade åt Jan-Olof när han försökte skjuta sig. Skratta åt andras ångest? Men jag kanske är för dyster? Superfina skådespelarförmågor. Och vi hade vädret med oss! Varmt och skönt på läktaren.

Apropå städandet, så är det nog en bra sysselsättning, för vet ni vad? Jo, man kan hitta ett och annat borttappat!

Den här mappen blev återfunnen, tack vare dubbelmorfars insats. Tack för det. Den hittades i en stor kasse full med annat material, som skulle gås igenom. Material, som i en hast städades undan förra sommaren då jag inte längre orkade med vårt eviga sorterande och vi skulle ha gäster. Tänk ett helt år har mappen varit försvunnen!

Och innehållet då?

Jo, lite stickning och virkning...

... mera stickning! Den där sjalen ska jag nog en dag...

Och förstås sockstickning! Och jodå, här borde också sorteras och organiseras...

I det här huset är det för övrigt Nalle Puh, som gäller. Sagobok, mapp, muggar, häften och ja, jag vet inte allt vad! Nu ska jag placera mappen i hobbyrummet, så jag hittar den. Dit slängde för övrigt dubbelmorfar också den proppfulla kassen. Håhåjaa, golvytan är minimal i det rummet!

Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig fredag. Själv ska jag förbereda inför kvällens digirådgivningsjobb, baka två tårtbottnar, handla och... ja, så får man se vad som händer...

Hallonbåtsflyktingen

Igår kväll var jag som sagt iväg till stan på teater. Jag såg Vadelmavenepakolainen, alltså Hallonbåtsflyktingen. Jag har både läst boken och sett den härliga filmen med duktiga Jonas Karlsson i huvudrollen.

Det är Teatteri Werner från Borgå, som har satt upp pjäsen och nu visar den här i stan. Missa inte föreställningen idag, lördag, kl. 15 på Kino Marilyn. Den är sevärd och ungdomarna gör bra ifrån sig.

Här sitter Mikko Virtanens mamma, spelad av Emma Keskvaara, och virkar. Jag hann aldrig se om hon kunde virka på riktigt, för det hände så mycket annat på scenen!

Och som ni kanske vet? Hallonbåtar är mitt favoritgodis, och jo, det är både barnsligt och ohälsosamt, men jag tycker om det ändå! Jag tycker om hallonbåtar lika mycket som jag tycker om tjinuski eller kola. Så det så! I min ålder får man vara barnslig!

Önskar er en riktigt trevlig lördag!
Här väntar jag nu på lilla M:s ankomst. Jag steg upp redan före 7 i morse ifall hon skulle vara här tidigt!

På premiär

Igår kväll var jag iväg till grannkommunen och den bästa av byar. Jag gick på teaterpremiär! En riktigt högklassig sådan.
Vilse går någon alltid är en tragikomisk pjäs om en familjs historia. Verkligt duktiga skådespelare.

Här är det pappa Lauri (Göran Wallén), som instruerar sina barn, Tuomo (Kim Jordas), Eino (Henrik Ollas) och Hanna  (Satu Sandholm). Barnen ska ut i spåret och hitta kontroller.

Tack för en fin föreställning. Det finns minsann kultur ute på vischan!

Önskar er alla en bra start på inkommande vecka!