På kryssning

Låt mej nu börja med natten igår:

Såg ni den? Månen alltså, den var helt fantastisk igår kväll/natt.

Idag har bisin min och undertecknad varit ute på kryssning! Vi behövde dock inget pass eller landstigningskort utan kunde helt lugnt köra på färjan till Pellinge! Och där har vi tillbringat över halva dagen tillsammans med tyska gäster.

Vårt första stopp gjorde vi här på Benitas café. När vi anlände vid 11-tiden var det helt tomt och jag hann tänka att sjuttons, sjutton, nu hade jag ändå sett fel på nätet och caféet är stängt. Men visst var det öppet, så där intog vi förfriskningar och funderade över varför de där munkarna med röd glasyr heter berlinermunkar. I Berlin finns det inte ens sådana munkar. De munkarna som finns där ser helt annorlunda ut. Om jag förstod saken rätt så kallar man i övriga Tyskland, eller åtminstone där våra tyskar bor, munkarna för berliner. Men de har inte sån där röd glasyr på sig. Så nu vet vi det, ifall det skulle bli aktuellt med en Tysklandsresa. Men där är så hett från juni - september, så då är det mycket skönare att vara på Pellinge!

Och vet ni, där på Benitas träffade vi förstås på lovisabor och det uppstod en grundlig släktutredning, för kvinnan visade sig vara en småkusin. Men vare sig bisin min eller hans mammas kusin från Tyskland visste riktigt hur släktskapet hängde ihop. Jag tror att de fick nån sorts ordning på släktskapet, men säker är jag inte, för jag avlägsnade mej från sällskapet med siktet inställt på toan.

På vägen dit träffade jag i min tur en datakursdeltagare och vi hade förstås mycket att tala om, så mycket att mitt sällskap började bli riktigt oroligt.
– Här vände jag ryggen till och så har du genast hittat en karl, sa bisin min helt förskräckt. Så jag fick ju förklara hur det hela låg till.

Från Benitas åkte vi vidare till Söderby.

Och där finns en helt oemotståndlig liten byaffär. Och vet ni, där ute på terrassen träffade vi på en av mina numera pensionerade kolleger från västra grannstadens medborgarinstitut. Hon var också ute på vift med sin man och en utländsk gäst. Alltså tänk, hur liten världen ändå är och hur osannolikt det är att vi båda skulle ta med utländska gäster till Pellinge just idag!

Lessen att jag inte tog ett foto inifrån affären, så skulle ni ha fått se hur mysig den är. Jag handlade både potatislimpa och sötsur limpa, som bägge var bakade i ett bageri från Borgå. Jag handlade också 2 blå HK korvkringlor för endast 3 €, så det var allt tur att vi hade kylväskan med. Den ska man ju nog ha med på alla såna här utflykter. Bisin min tog en knippe bananer och två glasspinnar. Dem satt vi sedan och njöt av där på butiksterrassen. Glassarna alltså, bananerna tog vi med oss hem.

Söderby är en pittoresk liten by, som vi av ren nyfikenhet körde igenom. Det i sin tur innebar att vi hamnade att köra ett litet stycke tillbaka för att besöka Nybondas trädgård.

Därifrån köpte jag supergoda och fina tomater samt en liten låda hallon. Tänkte överraska bisin min med ett smarrigt bakverk, kanske, men schhh, säg inget åt honom. Det finns en viss risk att jag äter upp hallonen före bakverket är färdigt!

På återvägen stannade bisin min plötsligt bilen.

Han hade fått syn på nånting på den här bryggan.

Det var en fågelfamilj, men fråga inte mej vilken, för jag kan inget om sjöfåglar. Förstås försvann alla ungarna från bryggan när bilen stannade för att vi skulle få ett foto.

Vi återvände till Benitas och sällade oss till de väntandes skara.

Och så, där forsade hon fram exakt enligt tidtabell, J.L Runeberg, som äntligen har kunnat göra sina båtturer.

Det var rätt många som skulle kryssa iväg till Lovisa.

Kanske jag äntligen skulle ta mej i kragen och åka på en skärgårdskryssning nästa sommar. Det skulle vara en ny upplevelse. Idag var det dock sista gången, som skeppet kryssade till Lovisa. Här på Pellingebryggan äntrade också orkestern skeppet. Uppe på däcket upptäckte vi en bekant, som jobbar i köket, också hon lovisabo. Som sagt, världen är liten!

Vi kom precis i tid till färjfästet för avgång. Nu kurrade våra magar, så vi kurvade via Bosgård.

Vi satsade på lövbiff också den här gången, så som i juni! Inte värt att rubba ett välbeprövat och lyckat koncept. Våra gäster tog hand om notan, så stort TACK för den goda maten.

När jag den här gången meddelade att jag skulle besöka "lilla huset" fick jag höra att jag inte skulle bli borta i en halvtimmes tid med främmande karlar. Men det var nog ingen risk här inte.

Från Bosgård körde bisin min vidare mot Borgå. Han var på jakt efter ett speciellt fönsterkitt. Vi passagerare fick stiga av vid Brunbergs fabriksbutik. Och ni skulle ha sett, två busslaster med pensionärer som verkligen lassade sina kärror och korgar fulla med godis. Första gången, som jag var i den nya butiken. Och jodå, jag kom ut med en plastkasse full av diverse godsaker, varav en låda redan har avlämnats i grannbyn!

På hemvägen kurvade vi ännu via Nya begravningsplatsen och en mataffär. Och så gick en solig underbar augusti torsdag fort som sjutton förbi.

Bra saker idag:

• Att det går och göra såna här fina kryssningar i närmiljön!
  
  
• Att kunna visa vår vackra finländska natur och bjuda på nya upplevelser.
  
  
• Att igen ha fått träffa så många trevliga människor.
  
  
• Att igen ha tillbringat en ledig dag ute på äventyr istället för att fastna i soffan! Fast det är nog lite synd om stickning nu, inte sant?
  
  
• Att ha så trevligt ressällskap.
  
  
  
• Jag fick spännande tyskt bomullssockgarn. Vad tycker ni att jag ska göra med det här? Sockor?
  Stort TACK för garnet.
  
  Igår kväll då jag kom från duschen frös jag så om fötterna att jag var tvungen att dra på mej yllesockor. Så sockor är bra att ha i alla väder.

Önskar er en riktigt skön fredag.

På kryssning

Tro det eller ej, men idag har jag varit på kryssning! Och det mellan två jobb. Härligt.

Det var dubbelmorfar, som storstilat bjöd mej på kryssning.

Färden var så snabb och kort att vi inte hann ta för oss från smörgåsbordet!

Ute på ön körde vi tills vägen tog slut och hamnade då här:

Det var riktigt skönt med en liten kryssning istället för att på håltimmarna sitta i datasalen och jobba. Bra att få vara ute och andas in frisk sjöluft. Bra också att vara långt borta från stadens människovimmel. Här ute var det ingen konst att hålla corona-avstånd.

Någon taxfree fanns inte på färjan, så vår nästyngsta förbarmade sig över oss nu på kvällen och gav oss två ölburkar ur sitt förråd!

Österut igen

– Vi startar sen halvfemtiden, sa dubbelmorfar igår innan han försvann till grannbyn.
– Vad då startar, frågade jag andfått när jag sprang ifatt honom.
– Nå, till Bruket förstås.
– Vaaa, men jag vill ju vara hemma och ta det lugnt, suckade jag. Dubbelmorfar envisades dock och försökte ta fram alla positiva saker. Till sist gav jag efter och tänkte det som jag så ofta tänker nuförtiden: Man vet aldrig när man måste sitta i karantän och inte kommer iväg någonstans alls. Huuu! gäller att ta tillfället i akt.

Så iväg åkte vi vid utsatt tid och vi fick vår yngsta med oss.

Det första vi gjorde var att stanna vid Fellmans och inta middag. Och vare sig jag eller vår yngsta orkade äta upp hela portionen! Oj, då. Nästa gång får det bli en barnportion eller så måste jag hålla mej till sallader...
Medan vi satt och åt tändes marschallerna. Det var liksom ljusfest igår i Bruket.

I övre smedjan höll Tiia-Riitta Lahti uppvisning med den gamla vattenhammaren.

Bakom den gamla ladugården var jurttabastun och badbaljan varm. Men vi hoppade inte i.

Det var vackert med alla ljus när skymningen föll.

Strömfors kyrka är så vacker där den ligger på sin kulle. Alla fina detaljer både inomhus och utomhus.

I A'la Talli kunde man köpa grönsakssoppa och lyssna på trubaduren Sakari Peltola från Heinlax.

Och nu lär det nog dröja ett tag innan jag besöker Bruket igen, tror jag åtminstone.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Fullspäckad weekend

Vi har haft H på kärt besök över veckoslutet. Ett veckoslut fullspäckat med program, så fullspäckat att det inte blev något blogginlägg igår.

Under lördag och söndag har det firats Lovisa Open i stan, det vill säga, det har varit hantverkare, pop-up-caféer, loppmarknader och jag vet inte allt vad i hela stan och ute i byarna i två dagars tid. Eller nåja, kanske inte alla loppmarknader höll öppet idag utan nöjde sig med gårdagen då det var nationella städdagen.

I Karlskronabulevarden kunde man ströva i allén och fynda närproducerade livsmedelsprodukter, hemstickat, hemvävt, ull från fårgård osv. Jag kom hem med bröd, blåbärsbulle och en stor burk med inlagda gurkor. Inget garn, nej och inga andra grejer heller. Dubbelmorfar var mycket bestämd på den punkten:
– Vi ska sen int ha någo onödigt, sa han då H och undertecknad steg ur bilen. Vad som är onödigt är ibland svårt att avgöra, men jag var duktig flicka och avstod från att köpa chili och annat liknande, eftersom han inte gillar de produkterna. och då faller de säkert under etiketten onödigt.

På torget kryllade det av besökare och försäljare. Det enda vi kom med härifrån var halsband och armband åt M. Och det var rena rama slumpen att vi råkade hamna vid just det försäljningsbordet.

Vi lämnade stans vimmel och körde österut. Vi hamnade här:

Alltså i Bruket. Här är alltid så vackert. H har aldrig varit här, vilket ju är slarvigt av oss. Men nu har vi rättat till den fadäsen. H hann med besök i kyrkan, på Stallvinden (konstutställningarna) och i hantverksbodarna. H ville också gå på alla broar över älvarmen. H bjöd oss på en sen lunch, tack för det!

Från Bruket fortsatte vi till en riktig kultplats, nämligen

Gulfbaren. Här tog vi efterrätten i form av glass! Här finns många nostalgiska museiföremål inne i baren, gamla förpackningar, flaskor o.dyl.

Vi körde sedan hem via den norra grannkommunen. Väl hemma blev det fart på påkarna för minstingen, den nästyngsta och hans sambo kom på besök. Tur att jag hade köpt blåbärsbulle från ett Liljendalstånd, så jag hade något att bjuda på!

Vi, eller rättare sagt jag, avslutade lördagskvällen med hallon i cider och på havreflarn. Mums! Dagen avrundades med lite handarbete och Beck på TV.

I morse ringde dottern och frågade om hon fick komma hit med sina döttrar. De var självklart välkomna. Förmiddagen gick i ett huj. H åkte tillbaka västerut mitt på dagen och dottern körde iväg in till stan för att kolla läget och understöda de lokala företagarna. Jag hade fått lilla A att somna, så hon fick sin dagssömn och M hade fullt upp med att bygga lego tillsammans med morbror. Det var allt tur att flickorna var här då H åkte, för det blir alltid så tomt då. Saknaden är stor. Det finns inget bättre än att få träffas och umgås. Nu i coronatider är det något man inte alltid kan eller vågar räkna med.

Dubbelmorfar och undertecknad körde på eftermiddagen iväg till stan för att kolla lite hur det såg ut efter dagens duggregn. Tur att gårdagen var solig och fin, så att Lovisa Open, inte regnade bort totalt. Ja, och så var jag iväg till mataffären och köpte kaffe, jag som dricker te!

Nu är det dags för mej att sätta punkt här och skriva lite annat istället.

Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka, en vecka som övergår i höstmånaden september.

Natur och kultur

Idag har vi igen varit österut med dubbelmorfar. Den här gången till östra grannkommunen och nästan så långt söderut vi kunde komma.

Så här vacker vy mötte oss vid en av stugorna. Jag kunde bra tänka mej att stanna där och bara njuta. Basta, simma, plocka hallon och blåbär, virka lite och läsa.

På stugtrappan väntade den här larven. Undrar vad den ska bli när den blir stor? Tyvärr glömde vi tändsticksasken som jämförelse. Dubbelmorfar tycker nu att det nästan ser ut som en grillad korv.

På tillbakavägen tog vi en sväng via Bruket. Där öppnas nu sommarens sista utställning på Stallvinden.

I Vindsgalleriet samsas fem konstnärer från Kouvola. Här ett exempel på Kullervos tavla. Där finns bland annat grafik av Pirjo Pietikäinen och spännande konstverk i blandteknik av Leila Kosonen. 

I Aulagalleriet hittas oljemålningar av Marja Maljonen, från Esbo.

Och det här ser ni ju vad det är, inte sant? Det är Mervi Lakkalas tavlor, som finns utställda i Galleri V2.

Det är en fin utställning, som ni gärna kan gå och se på. Bruket ligger ju inte så långt borta.

Uppe på takbjälken i Aulagalleriet satt de här tre fågelungarna. Tror ni att den där minsta kommer att klara sig? Utställningarna kom igång så sent i år att fåglarna hade redan hunnit bygga bo, så de kunde inte sjasa bort dem. Bra så. Jag frågade Maljonen vad hon tyckte om det skulle komma fågelträck på hennes konstverk. Hon log vänligt och sa att det nog inte gör så mycket. Naturen måste få ha sin gång.

Hoppas att er nya vecka har börjat bra. För mej återstår nu att dra mej mot sovrummet, krypa ner mellan lakanen, läsa lite och sedan sova!

Tiden går så fort...

... när man har roligt. Och så har det varit nu ända sedan H kom hit i onsdags. Tiden rusade verkligen iväg och roligt hade vi. Det blev jättetomt då hon körde iväg västerut på lördagskvällen. Igår var det till all tur fullt program ändå.

Numera har vi en plan varje gång H kommer hit: Vi ska pröva på ett nytt kakrecept från den där tidningen Hembakat. Så i torsdags satte vi igång. Det gick behändigt och som en dans. Vi är ett bra team i köket H och jag, om jag själv får säga. Den här gången bakade vi Snickerstårta.

I den här finns allt möjligt gott. Om det är hälsosamt vet jag däremot inte. Där är ju förstås nötter så...

Vi fick bastugäster i torsdags. Först bastade de, sedan åt de texmex och därefter, ja därefter var det dags för en liten kakbit!

Tyvärr glömde jag varna: Ta inte så stor bit! Stackars B, som föråt sig och fick sjuk mage. Tårtan är mäktig!

I fredags var vi iväg västerut med H:s bil på rembyte i en servicestation. Medan vi väntade på att få bilen var vi omkring till affärer som öppnade klockan åtta. Just då blixten slog ner och antände ett hus i västra grannstaden satt vi och åt lunch. Det skrällde till rejält i en öronbedövande smäll. Efter besök hos småflickorna och i ett varuhus åkte vi hem med H. Och till kvällen slängde vi ihop en plåt skinkpaj.

Äldsta sonen var chockad:

– Använde du färdig pajdeg från frysdisken? Det brukar du int göra.

– Jo, men nu ville jag att det skulle gå snabbt när H är här.

Visserligen fick hon göra det svåra jobbet, det att kavla medan jag fixade fyllningen. Tillsammans gick vi ut i trädgårdslandet och klippte persiljan. Hon hade inte sett storbladig persilja förut, så vem vet vad hon skulle ha kommit in med för växt!

När dubbelmorfar kom hem från grannbyn blev  han först glad när det vankades "Lilla kvällsbiten",men sedan smågnällig:

– Det där är int den där riktiga som du brukar laga.

– Nej, den här är en enklare variant.

– Den här smakar int bra.

Håhåjaa, tacka sjutton för det . I den här finns rödlök, crème fraiche, ägg, matlagningsgrädde, persilja, skinka och.. tja, man kan ju sätta dit lite vad man vill, inte sant?

Fina skinkpajen, som dubbelmorfar längtar efter tar betydligt längre tid att svänga ihop än den här. Där ska gulorna skiljas från vitorna, som ska vispas till hårt skum och... ja, håhåjaaa.

Men allt nog, vi åt nyss de sista skinkpajsbitarna med äldsta sonen medan dubbelmorfar höll sig till korv och potatis!

Lördagsmorgon grydde lika molnig och regntung, som fredagen. Jag steg upp före klockan sju och satte igång i köket. Efter frukosten körde vi iväg till norra grannkommunen och Robbes Lilla Trädgårdsdag.

Och där var det fullt med folk! I kön till växthusrundturen höll man nog nån sorts avstånd, men annars var det inte så stor skillnad.

Jag var aldrig in i växthusen, för kön var jättelång och jag har redan varit där på besök några gånger förut. 

Det absolut trevligaste var att träffa alla människor. Tyvärr hann jag inte tala med alla, för en del såg jag endast på avstånd. Men vi träffade på stickväninnan B och hennes släkting A och det var riktigt, riktigt härligt.

– Håller ni ännu på med ert lapprojekt, frågade B.

– Nä, nu är det bollar som gäller, svarade jag.

Jag är inte alls bra på det här med bollar, men H är en hejare på det. Jag klarar liksom stickandet och virkandet bättre. Nog, för att jag i veckan lyckades virka två vänsterarmar istället för var sin arm. Håhåjaa!

Vi kom hem med bondost, som Lindkoskimarthorna hade kokat och supergott Hardombröd, som tog slut redan igår. Varför, ack varför köpte jag inte två bröd?

Här hemma blev det fart på mej och H. Smörgåstårtan som jag förberett på morgonen. skulle garneras innan mr J dök upp här på kaffe.

Vi hann nästan bli färdiga. Lite fick han vänta, men den som väntar på något gott...

Visst har vi varit duktiga med H i köket de här dagarna?

Lite skinkpaj åt vi innan hon körde iväg på lördagskvällen.

Igår var det full rulle här då flickorna kom hit. Lilla A fick stanna här hos morföräldrarna medan stora syster och mamma var iväg och plockade kantareller. När de sedan återvänt hem, så skrev jag lite innan det var dags att åka iväg söderut på ett försenat 16 årskalas. Måste säga att det var rätt skönt att sent omsider få krypa ner mellan lakanen igår kväll.

Idag har jag inte gjort annat än suttit framför datorn, grävt bland gamla verifikat från 1980-talet, kopierat dem, ringt några samtal, gått omkring lite och löst lite korsord. Nu skulle det ju vara hög tid att få sitta ner och sticka, inte sant?

Önskar er alla en riktigt bra inkommande vecka!

Sjuk nacke

Så har då veckoslutet ilat förbi och jag har knappt hunnit med. Nu just händer det så mycket att jag tyvärr inte har så mycket tid för bloggandet. Jag kan inte precis lova bot och bättring, för det är så roligt allt det som sker utanför datorskärmen!

I lördags fick jag en ny upplevelse. Jag fick vara med om någonting, som jag inte har varit med om förut. Tänk att det fortfarande finns nya saker att erfara. Jag är glatt överraskad. Och vad gjorde jag då? Jo, jag var iväg till den östra grannkommunens flygfält och där såg jag för första gången i mitt liv en livslevande flyguppvisning.

Och nu en liten varning. Här kommer nu massvis med flygplansfoton!

När dubbelmorfar och undertecknad anlände, så regnade det och då kan bland annat detta flygplan, Focke-Wulf-Stieglitz från 1940, enda som ännu flyger i Finland, inte tas ut för sittbrunnen har inget tak! Så det här speciella planet fick snällt stå inne i hangaren.

Regnet och de låga molnen störde också planen. Det var många som inte kunde starta från sina hemmabaser. Här en Cessna 172M, som hittade fram till Pyttis.

Och här en Cessna F150K. Mörka moln och vått. Dubbelmorfar säger att planen ska fotas i luften och inte på marken...

Så här nu då ett plan i luften! Faktiskt på väg ner...

Stundvis var molnen riktigt mörka och hotfulla. Det fanns två helikoptrar på plats. Jag fick lite James Bond-vibbar av deras övningsflygningar. I synnerhet när de hovrade.

Vädret skrämde bort besökare och det var verkligen synd. Man kunde ju värma sig inne i hangaren där scouterna sålde grillad korv, kaffe, läsk, bulle och godis. Som ni ser ingen risk för att inte säkerhetsavstånden skulle hållas här.

Inne i hangaren fanns det här modellflygplanet på ett amfibieplans pontoner.

Och längst borta i ett hörn gömde sig det här lilla flygplanet. Kanske någonting för barnbarnet M?

Äntligen lite sol!

Då gick det att ta fram segelflygplanet från 1957.

Ena vingen på!

Och andra vingen på!

Simsalabim, så var det färdigt! Det här planet flög inte eller ja, alltså seglade. Segelflygplan är så lätta och ömtåliga att det måste vara bra väder med bra vindar, för att man alls skall vilja bli uppdragen i luften.

Jakolev Yak 52 anländer i stor stil. Ryskt plan med stjärnmotor. Se där, ytterligare något nytt och intressant, som jag har fått lära mej. Jag visste inte att det finns sådana motorer.

Upp och ner flög en och annan, som visade upp sin skicklighet. Brrrr! Här Robert Obolgogiani.

Här ett hembygge, Van's RV-8. Vann pris för bästa bygge 2006.

Dubbelmorfar påstår att den här Valmet Vinka från 1980, ofta flyger här över oss. Möjligtvis eftersom, om jag förstod saken rätt hör planet hemma i Kymmene.

En drönare vågade sig också upp i luften. Men den höll sig på behörigt avstånd från landningsbanan.

Glädjen var stor då gruppen Arctic Eagles började förbereda sig för konstflygningen i formation. Sent omsider, för det tog tid innan vädret klarnade upp.

Ni förstår att nacken var sjuk av att stirra upp i skyn. Och vet ni, ibland glömde jag nästan att andas när planen for rakt upp i skyn och verkade stanna! Huuu!

Hur roligt det än var att se på alla flygplan, så håller jag mej nog ändå på marken. Och då skulle ju nog den här lilla läckra bilen, en Rover med V8 motor, inte vara så tokig, eller hur?

Igår var vi iväg till västra grannstaden.

Där firades M:s treårsdag med få gäster: Moffen, mommo och morbror. Det är sådana tider nu, dessvärre, att det gäller att hålla sig på avstånd och inte träffas alltför många på en gång. Kanske bubblorna vi skålade i lite grand desinficerar?

Vi blev bjudna på en supergod laxtårta och så en Elsakaka, som M själv hade fått välja!

Idag har vi varit iväg till den östra stadsdelen, så ingen rast och ro här inte. I morgon ska vi igen iväg ut på vift!

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!