Se, men inte köpa!

Oj, vet ni, gårdagen var fylld med trevligheter. Det började med dotterns snabbvisit på förmiddagen och fortsatte med ett besök i den bästa stadsdelen. Jag ringde nämligen till Lillans mamma och frågade om hon ville komma med på loppisbesök. Nä, hon hade inte tid sa hon då.

Men till all tur ångrade hon sig senare, så plötsligt var vi här:

I Bergasloppiset hos Alice. Vi blev lite oroliga när vi såg en bil parkerad invid vägrenen och en annan på gräsmattan. Tänk om det var proppfullt på loppiset och det inte ens fanns parkeringsplats åt oss?
Men till all tur var det lugnt, så vi fick ha Alice helt för oss själva. Härligt. Vi startade inne i hennes kök, för vi hade var sitt syuppdrag åt henne. Skönt för oss att äntligen få bort tyger, som vi tänkt göra nånting av, men inte kommit igång med. Och tur att Alice blev ivrig då hon igen får låta kreativiteten flöda. Hon kan minsann hon.

Åååh, ser ni den där korgen med lock på. Visst borde jag väl ha köpt den? Eller en tvättbräda? Se, men inte köpa, för inte ska jag väl samla på mej flera grejer?

 

Så många fina saker och så trevligt ordnade. Labyrintspelet borde jag också ha köpt, inte sant? Då skulle vi ha haft en kul utmaning med barnbarnen. Men som sagt, se, men inte köpa.

I Alices "vävsal" var alla textilier samlade, bland annat juldukar, julgardiner och fina trasmattor. Jo, jag är svag för julgrejer, men på senare år har jag knappt plockat fram nånting alls. Kanske dags att skärpa mej i år? Behöver jag juldukar vet jag ju nu var de finns.
Ivrigt provade jag också två juliga klänningar, men tyvärr var de för trånga över bysten. Snyft!

Jag är stum av beundran inför den energi, som Alice har. Tänk att sätta igång med ett sånt här loppis. Visst är det strongt gjort?

Det där med att se, men inte köpa kan ni lugnt glömma, för visst kom jag hem med lite grejer, bland annat den här ljusserien. Jag hade faktiskt tänkt ge bort den, men hör och häpna, bisin min protesterade. Han vill ha den i vårt eget fönster. Nu är här bara ett litet, litet men, det står att den här ljusslingan är för utebruk. Kan vi alls ha den inomhus då? Ska jag fråga AI? Eller en elektriker? Eller ja, vet nån av er?
Det här är ett riktigt fint fynd, tack!

Stort TACK till Alice, ta det lugnt och sköt om dej! 

Medan jag roade mej på mitt håll, var bisin min iväg och tog upp potatis tillsammans med sin kusin J, hans mamma och hans son. En del av de här potatisarna försvann till stan igår och resten försvinner lite längre bort i morgon.

De plockade också äpplen. Tack för dem! Bisin min vill nu att jag bakar en sån där äppelbulla/kaka, som hans mamma alltid gjorde. Suck! För det första ska det vara just dom där äpplen från det där trädet i grannbyn för att få exakt samma konsistens. För det andra har vi inget eget vetemjöl, som malts i Andersby kvarn. Så bara glöm det. Det får väl bli nån annan sorts äppelgrej, om vi inte har ätit upp äpplena innan dess. Jag kan ju alltid hoppas, för jag har inte riktigt tid med bakning just nu. Det är program i dagarna tre från och med i morgon.

Igår kväll när jag satt helt koncentrerad på min sockstickning, för nu var det inte många varv kvar innan socka nummer två blev färdig. Då meddelar bisin min att jag ska följa med till stan. Jag är motvillig, för jag vill inte lämna tåhoptagningen. Det ska räknas varv och maskor, för att få det att stämma med socka numer ett. Ja, och vad kan man göra i stan en söndag kväll då bisin min inte ens klär om sig? Svar ingenting!

Det hela slutar med att bisin min lockar mej med att säga att jag får köpa glass från lilla butiken. Då följer jag snällt med, får förstås sitta i bilen i stan och vänta på honom innan jag kommer till butiken. Där köper jag min favoritglass, Aino tjinuski-tranbär. Mums filibabba! Tjinuski = kola.

När jag senare på kvällen faktiskt får mina sockor färdiga och alla garnändar fästade frågar bisin min:
– Ska jag gå till pysselrummet efter en kasse med halvfärdigt arbete åt dej?
– Jo, gör det du, svarar jag, väl medveten om att han inte kommer att resa sig ur gungstolen där han sitter och ser på en dokumentär om Led Zeppelin. Dessutom har jag redan tagit med mej en projektkasse, inte med halvfärdigt arbete precis, utan med ett planerat arbete. En sjal, som var tänkt att påbörjas redan i februari.

Så det blev ett pyttelitet sjalbörjan igår. Och tro det eller ej, men jag lyckades redan så här i början rådda mellan avigan och rätan, därför lade jag en liten säkerhetsnål där i snibben. Jag är inte riktigt säker på att jag får snygga kanter på det här. Men i värsta fall virkar jag en ny kant runt, få se.

I morse var här väldig aktivitet. Äldsta sonen och bisin min städade i pannrummet. Jag hade fullt sjå att se riktigt upptagen ut medan de höll på som värst. Nå, upptagen blev jag också, för plötsligt skulle bisin min igen ha en bildel beställd från nätet. Hans kompis J hade hittat en reservdelsfirma i Salo, som sålde just den delen. Jaha, få se nu. Och vad händer, jo ingen internetkontakt! Ah, varför är det alltid så?
Nå, det ordnade sig efter omstart av boxen och sen efter en stund omstart på datorn. Beställningen lyckades, hoppas jag och småningom kommer delarna.

Som belöning fick jag en örfil! Det var väl snällt?

Nu måste jag laga lite mat och det utan inspiration, så få se vad det blir. Åtminstone inte potatis!

Önskar er alla en fin tisdag!

Helt otroligt!

Igår var jag borta hela dan, den här gången tillsammans med bisin min. Vi var iväg österut. Först gjorde vi ett stopp i grannbyn och överlämnade ett kuvert åt nästyngsta sonen. Han var ensam hemma, för frun var på jobb och de små gullisarna på dagis. Ja, det heter så här i vårt avlånga land. I västra grannlandet stoltserar de med förskola, trots att det är fråga om dagvård. Här i landet går man i förskola året innan man börjar skolan. Börja skolan gör våra två äldsta barnbarn precis idag. Önskar dem lycka till och arbetsro samt att de trivs i den proppfulla skolan.

Från grannbyn vidare till nästa by och en snabb visit hos E och K. Efter ett stärkande saftintag iväg till macken i stan för tankning av den dyra soppan.

Och så hamnade jag förstås här, var annars?

Runt 90% i Motonet har jag ingen aning om vad man behöver till. Hur jag än funderar hittar jag inget annat jag kan behöva härifrån än korsordspennor. Medan bisin min stod vid reservdelsdisken irrade jag runt bland diverse verktyg och hade urtråkigt, till och med så tråkigt att jag började titta på städgrejer! Så jag tog en rulle med disktrasor och två rullar med sopsäckar. Sen grävde jag lite i en billighetskorg, men det gav inte mycket utdelning, för jag behöver inte borrbett eller annat dylikt. Till min stora besvikelse fanns det liksom inga leksaker kvar i hyllorna. Trist, mycket trist, hur ska jag nu kunna köpa bilar och traktorer åt Lilleman?

Bisin min var mäkta besviken med besöket. Den beställda reservdelen passade inte och det finns inte rätt att få från Motonet. I morse försökte vi kolla vilka eventuella ställen som säljer begagnade bildelar, men, men... de flesta har slutat och det största stället, firman vi senast beställde från, har inte heller rätt del. Suck och dubbelsuck!

Den här gången hade bisin min inte lovat mej nånting alls och efter lite navigerande med min smarttelefon, hamnade vi här i Bella loppiset. Det här är alltså före detta Jussin suurkirppis, som har bytt namn. Här finns snygga bås och allt mellan himmel och jord till salu.
– Kom ihåg att vi ska int ha något skräp sen, började bisin min gnälla så fort vi hade kommit innanför dörren. Nä, nä, förstås inte. Så jag gick i språngmarsch förbi kläder, leksaker, böcker... ja, nästan allting.

Som vanligt ångrar jag mest det jag inte köpte. Kontorsstolen där i bakgrunden skulle ha varit helt kanon. Men jag kollade inte ens priset och kanske lugnast för husfridens skull, att stolen fick bli kvar i Kotka.

Bisin min var egentligen på jakt efter tre olika fynd, bland annat en Arabia kryddburk. Han hittade inget av det han ville ha, men helt otroligt hittade han:

Två böcker i serien Pernå sockens historia!

Och helt otroligt nog del ett, som vi saknar i vår serie i bokhyllan! Tjohooo! Tänk att vi hittade Pernå sockens historia i Kotka! Och tänk, att man kan göra fynd på svenska där i den finska miljön!

Nån hade satt en farsdagspresent till salu! 

Kurt Antell har tillägnat boken sin stupade son. De följande delarna i den här serien är skrivna av Olle Sirén. Med tanke på att det här var före datorns tid är de här omfattande volymerna ett verkligt storslaget arbete. Den andra boken kommer vi att ge bort, för där finns lite information om en gård. I vår bokhylla finns redan den boken, ett arv från bisin mins farfar. De andra delarna i serien har vi fyndat för ynka en euro styck på ett loppis i stan. Men där saknades som sagt del ett.

Trots bisin mins alla förmaningar fyndade jag ändå julrött mohairgarn med gitter i, 150 gram. Och ser ni så förståndigt försäljaren har låtit en garnända ligga utanför plastpåsen, så man får känna på garnet.

Från samma bås hittade jag också 175 gram fiskargarn...

... 112 gram bomullsgarn...

... och papperssnören, som jag ju bara måste ha redan för färgens skull. Sen vad jag ska göra med de här vet jag inte, men om inte annat så får de bli paketsnören.
Där fanns också stora koner med yllegarn, men jag ska ju inte ha garn, så dem lät jag, förståndigt nog, vara kvar.

Där fanns dessutom flera virktidningar på finska, men jag nöjde mej med den här engelska tidningen. Ville inte att bisin min skulle bli galen!
Jag såg en hel del intressanta leksaker, men köpte faktiskt inga. Jag tittade också lite på örhängen, men jag fick ju redan nya förra veckan, så jag lät bli att köpa.

På hemvägen kurvade vi via ABC och åt en sen lunch. Och nej, inget matfoto idag heller. Maten imponerade inte på mej. Stekta potatisar, vege köttbullar och sås med nötkött valde jag samt förstås sallad och råkost. Såsen var så starkt kryddad att det började bränna i munnen. Brrr!
Annars var det nyrenoverat och fräscht där, men som sagt, maten igår fick inga poäng av mej.

Den här fiskade jag upp ur postlådan igår. Bläddrade endast hastigt igenom den och det enda mönstret jag föll direkt för var en herrtröja. Men som det känns just nu, så tror jag inte att jag kommer att sticka den, åtminstone inte under överskådlig framtid.
Det som gläder mej är att Novita igen har börjat tillverka garn i Koria, nämligen 7 sisters. Tjohooo!

Jag fick också en sån här tidning i postlådan. Det är ett gratis gåvonummer, så tack för det. Har inte hunnit bläddra i den här ännu.

Nu ska jag småningom börja göra mej i ordning inför dagens stickträff. Bildelssökandet får vara till ikväll, för jag vet inte ens vad den där grejen heter på finska!

Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen!

Loppisrunda

Idag har jag varit till stan tillsammans med äldsta sonen. Jag var iväg till hälsocentralen och fick min tredje B12 injektion. Jag träffade en för mej ny hälsovårdare, som var riktigt trevlig. Utan att jag ens sa ett knyst föreslog hon att hon skulle se till att få mitt recept på koheminampullerna förnyat. Jag tackade snällt och tänkte att det är jättebra. De facto vet jag inte hur länge jag ska ta de här injektionerna, men det vet säkert läkaren. De har bytt patientsystem där på hälsocentralen, så de har kanske inte riktigt koll på allting? Få se hur det blir. Igen kan jag tacka för snabb och bra service och hoppas innerligt att detta håller i sig. Jag både läser och hör så mycket negativt att jag blir helt förskräckt.

När jag väntade på att få komma in till hälsovårdaren satt jag med ryggen bakom en dam. Plötsligt hörde jag ett ljud, som jag tänkte att inte kunde vara sant. Jag hade lust att lite smått gnugga mej i öronen, för jag hade säkert hört fel. Men så hördes ett brakljud till och jag blev alldeles full i fniss. Damen satt och pruttade! Antagligen trodde hon att hon var ensam där i korridoren eller så hade hon problem med magen.

Från hälsocentralen bar det iväg till stora loppiset i stan.

Här strövade jag omkring medan jag väntade på att äldsta sonen skulle bli färdig med hårklippningen. Och milda makter så jag fyndade och förstås allting sånt, som jag inte ska köpa! 🙈

Redan vid första loppisbordet gick det på tok, för där hittade jag den här förpackningen med Hygge Wool, 300 gram, mönster till mössa och strumpstickor. Tjohoo!

Jag hittade också den här boken, för 3,50 €.

Jag gick redan förbi den, men backade tillbaka och bläddrade i den, tyckte om vad jag såg och så hamnade den i min kundvagn.

Den här boken var ett verkligt fynd för 2 €. Kunde inte låta bli att köpa den, för pocketböckerna var dyrare än den här tjocka boken med hårda pärmar. Nu har jag sommarläsningen räddad.

Sen vet ni, sen satsade jag hela 6 € på den här boken från 1993. Här finns alla bakrecept och lite till. Jag är ju inte precis en storbakare och jo, jag vet att recepten finns på nätet. Men för mej är det skönt att nu ha dem samlade på ett och samma ställe.

Jag är så inspirerad och har redan hunnit bläddra flera gånger i boken. Den börjar med praktiska tips och fakta om mjölsorter, kryddor osv.

Varför inte baka ett elefantbröd?

Eller en kanintårta?

Om jag skulle ha tillräckligt med energi kunde jag ju baka smörgåstårtebrödet helt själv. Det gjorde faktiskt min hulda moder, salig i åminnelse. Hittills har jag inte gjort det fastän jag bakat allt möjligt tidigare, bland annat egna hamburgerbröd.

Jag är ju ganska lat, eller hur? Därför är det kanske ändå bäst att jag håller mej till enklare bakning, som den här Rör-ihop-kakan.

Varför den här tyska Gugelhupf räknas in bland bröden förstår jag inte riktigt...

Från loppiset drog vi vidare till Skeppsbron.

Strandsäsongen är nu inledd på CD med fish and chips.

Uppskattar att de har dukat med riktiga blommor på borden. Vi var de enda matgästerna där just då. Vädret var lite kylslaget, så kanske det skrämde bort eventuella kunder?
Att det är kallt och blåsigt kan eventuellt bero på att jag igår, som en sann optimist, tog fram min blåa ärmlösa sommarklänning. Gissa om jag frusit?

Sedan var det dags för ett snabbt varv i mataffären innan vi styrde hemåt.

Sonen var in till Musti och Mirri och köpte ett tyskt kvalitetsverktyg, nämligen en fästingpincett. Tyvärr fungerade den här inte riktigt då han försökte få bort en fästing från Lurvinge. Hon är för hårig och har för kort tålamod ifråga om de här åtgärderna. Den grejen vi har använt tidigare är av plast och inte riktigt effektiv tyvärr.

Sonen insisterade på att vi skulle köpa Kuriren nummer sju. Och det var riktigt bra att han gjorde det, för här finns en artikel med Erika Åberg, som medverkar i svt:s program Det sitter i väggarna. Det kommer både bisin min och hans syster gilla att läsa.
Ja, och så finns här förstås en artikel om gamla bilar. Tjohooo!

Och håll i er nu, vet ni vad som fanns där i mataffären? Jo, bröd till smörgåstårta, alltså formbröd skivade på längden! Alltså nu då jag inte behöver såna. En kort sekund funderade jag på att köpa och sätta i frysen, men bröden fick förbli oköpta. Jag föredrar färska bröd då jag gör smörgåstårta.

– Va bräker du, frågade bisin min här tidigare ikväll då jag sjöng första versen av Den blomstertid nu kommer. Jag behövde sjunga den, för att komma underfund med om jag mindes rätt. Och det gjorde jag, för i första versen på den där svenska folkmelodin, som hamnade i vår psalmbok, där nämns inget kristligt överhuvudtaget. Det är enbart en lovsång till naturen och hur man kan bli kränkt av det är mer än jag förstår. Ännu mindre förstår jag att den här debatten blossar upp igen nu på våren, då världen står i brand, rasismen frodas och den nordiska välfärdsstaten håller på att nedmonteras. Det finns liksom verkliga problem och så finns det ickeproblem. Suck och dubbelsuck!

Betydligt trevligare var det igår då jag via sms fick ett ljudmeddelande:
– Nu har jag fått din nummer, yllätys.
Och jo det var verkligen en överraskning (yllätys), en sån överraskning att det tog en god stund innan jag igår morse vågade öppna ljudfilen och lyssna på den. Telefonnumret var inte bekant för mej och nuförtiden får man ju vara misstänksam för allt, tyvärr.
Till min stora glädje var det A, som hade fått min telefonnummer, så nu kan vi ha direktkontakt med varandra. Jippiii!

Nu ska jag försöka blocka ett litet sockprojekt och kanske, hoppeligen få ett annat sockpar färdigstickat.

Önskar er alla en skön fredag!

Lila loppisfynd

I mars saboterade jag ju mitt garnlager totalt. För en månad sedan vid påsktiden så fortsatte jag förstörelsen.

Jag loppade nämligen ett sånt här ljuvligt lila garnpaket. Mjukt sommargarn i en blandning av bomull och viskos. 500 gram så det kan bli ett större projekt eller flera små. Men, men, som jag nu håller på verkar ingenting bli färdigt. Igår kväll övergav jag nämligen min puderrosa fluffstickning till förmån för min havsgröna koftstickning. Idag funderar jag på min självrandande sockstickning, medan min svartvita sockstickning nu får vila lite. Om jag som sagt fortsätter i den här takten blir precis ingenting färdigt. Håhåjaa...

Och vet ni vad? Jo, jag var inte alls snål, för jag lämnade faktiskt, hör och häpna, kvar ett sådant där rosa garnpaket. Jag kunde liksom inte köpa ett helt kilo garn! 🙈 Nån måtta får det ändå lov att vara.

Idag har jag fullt med program, så hinner inte sticka nånting förrän på kvällen. Och då får det nog bli det där puderrosa igen, tror jag.

Önskar er alla en skön tisdag!

Ett halvt loppisvarv

Tro det eller ej, men igår var jag i säng redan före klockan 23! Duktigt gjort, inte sant? Så redan klockan 10 i morse var jag i stan tillsammans med äldsta sonen. Den här gången jagade vi bland annat förmånligt kaffe! Vi började i tyska butiken, men jag gick inte in, för jag vägrar ladda en endaste app till i min telefon. Kaffet fick man endast genom att skanna appen. Suck, säger jag bara!

Medan sonen var iväg och fick sitt hår klippt och skaffade ett prepaid telefonkort åt fadern till hans reserv knapptelefon, fick jag strosa runt i stora loppiset. Jag skulle egentligen inte ha nånting, men det är ju alltid intressant att se vad som finns. Jag var dessutom inspirerad av gårdagens diskussion i stickcaféet där en och annan gjort fina fynd. Dessutom, vad annat skulle jag ha gjort medan jag väntade att sonen skulle bli färdig? Suttit i bilen och fipplat på min telefon?

Jag hittade förmånliga legoförpackningar, en bunt med intressanta tidningar, tyvärr utan pris, en hel del pocketböcker, men inte ville jag betala 3 €/bok för dem! Jag såg också påsar med garn och en stickring, men då tittade jag stint åt ett annat håll.

Det jag däremot kom hem med är en billig påskkrans, som jag genast hängde upp på vår ytterdörr. Jag hittade ju gult bomullsgarn igår, men jag hinner inte virka något påskigt av det ändå. Dessutom så skulle jag ha behövt skaffa nån sorts krans också, så nu fick det bli en sån här liten konstgjord istället.

Eftersom jag vet att sytråd är jättedyrt, så passade jag på att köpa den här påsen med sytråd i regnbågens alla färger. Vid det här laget hade jag hunnit genom halva loppiset när sonen dök upp och otåligt manade på. Och lika bra det, för nu köpte jag ju inte en massa grejer. Det finns förstås en viss risk att jag missade nåt häftigt fynd, men äääh!

Från loppiset for vi iväg till mataffären och där var det proppfullt med pensionärer. Kaffet drar när man får det förmånligt. Hur ska man annars ha råd med den livgivande drycken? Ja, så säger alltså den här tedrickaren. Jag passade också på att köpa ägg, för det finns en viss risk att vi annars blir utan!
Ett snabbt och effektivt stadsvarv och nu finns det sex paket kaffe här hemma. Flera skulle det förstås finnas om vi skulle ha energi att åka tillbaka till stan och handla på nytt, men det lär nog inte bli av idag åtminstone.

Jag lever inte allenast på ägg utan behöver lite hjärnstimulans till påsken också, så de här två dubbelnumren med extra många kryss kom jag hem med.

– Ska du ha Kuriren, frågade äldsta sonen.
– Va, har det kommit ett nytt nummer?
Jodå, det hade minsann kommit ut nummer fyra. Så för att gynna inhemskt, fick den här tidningen också följa med hem.

Här hemma satt Nasse och löste korsord medan jag var i stan. Det var allt bra att jag köpte tidningar med extra stora kryssbilagor, för här är storkrysset redan löst. Nasse har också tjuvat ett chokoägg. Ajabaja!
Det här är bisin mins arrangemang. Sånt här tycker han om att förgylla vardagen med. Tack för det! Mycket bättre än blommor och choklad om ni frågar mej.

Muminpappans käpp hängde löst.

Så idag tog jag äntligen fram lilla syskrinet, som jag har fått av U.

Nu är det lappat och lagat, så Muminpappa kan bege sig ut på nya äventyr. Hoppas att bisin min blir nöjd nu, för han har varit så orolig för hur Muminpappa ska klara sig utan sin käpp.

Småningom dags för middagsmat, spaghetti och köttfärsröra. Lite skulle jag vilja sparka bakut och gnälla "jag vill ha tagliatelle". Men ibland måste bisin min få det han gillar. Till påsken kan jag sedan laga någonting med sill, en gubbröra kanske? Då får han nöja sig med ägg och skinka. Så det så!

Önskar er alla en skön torsdagskväll.