Ny start

Idag är jag lite upphängd och nedsläppt. Dels fick jag skattebeslutet i Min skatt och förstås vill skattebjörnen ha mera pengar av mej. I och för sig var det nog väntat, eftersom jag inte brydde mej om att ändra i skattekortet, men summan var lite högre än jag räknat med. Nå, det ordnar sig, ingen fara.
Och dels så fanns inte den summa pengar på kontot idag, som borde ha kommit in. Suck! Hoppas att den saken, som är helt oberoende av mej ordnar sig fortare än kvickt.

Till råga på allt, så läste jag ända till klockan halv ett i natt. Halvfyra vaknade jag och måste bara få reda på vem mördaren var eller egentligen om polisen skulle komma hen på spåret. Så jag läste vidare till klockan halv sex. Insåg att nu måste jag släcka lampan och försöka sova lite. Det blir en lång arbetsdag idag, som slutar klockan 19, så det skulle ju gälla att vara pigg och nyter. Gärna skulle jag vilja hinna vara ute också, men...

Igår hann jag aldrig sätta upp nån sockstickning så som jag hade tänkt. Jag hittade dock både mönster och garn.

Vad tror ni om den här färgkombinationen? Blir den bra? Säg vad ni tycker, så sätter jag upp stickningen ikväll! Jag behöver den nämligen i morgon. I mitt garnlager har jag nog en mörkare grå nyans om ni tror att det skulle bli en bra färgkombination.

Mönstret hittade jag i den där socktidningen, som jag köpte förra veckan.

Egentligen skulle jag inte riktigt ha tid med jobbet nu, men småningom måste jag iväg. Vågar inte börja sticka innan avfärd, för det kanske slutar med att jag inte alls åker iväg...

Gjorde det igen!

Åh, kära nån, igår i norra grannkommunen så var jag inne i mataffären i kyrkbyn. Jag skulle bara ha bananer, bröd, mjölk och hushållspapper. Jag kom ut med bananer, bröd, mjölk, svartstämplad emmentalerost, smörgåsmargarin, en blomma och...

... ja sen gick det liksom på tok, för jag skulle bara titta lite på kort och då fick jag syn på den här:

Skapa mer, en ny tidning, som kom ut i våras och nu var -30%, självklart måste jag testa den. Tja, och vad ska jag säga? Mycket pyssel, men kanske inte direkt för mej. Spaljeklot i trädgården? Mosaikpallar? Sy smart yogaväska? Näää, tror nu inte det.

Men eftersom jag nu stod där i omedelbar närhet av tidningshyllan, så tänkte jag att det är helt ofarligt att kolla i den hyllan i en liten mataffär på landet. Det kan ju liksom inte finnas någon som helst tidningsfrestelse där inte, eller hur?

Först såg jag Året Runt nr 35, Stickspecial stod det på pärmen, så den måste jag ju ha, inte sant? I ärlighetens namn så såg den där äppelpajen också jättegod ut och det passade ju bra ihop med gårdagens nya bok. Och förstås är jag förtjust i citatet av Sanna Nielsen: "Man kommer längre med vänlighet än med hårda ord". Så är det ju och jag önskar att alla skulle inse det.

Och se på sjutton! Jag hittade minsann tidningen Sticka, höstnumret, där i tidningshyllan. Inte illa!

Och som socker på bottnen, stickglädje i form av 46 olika sjalmönster. Det fanns bara två tidningar kvar, så nu var jag snabb, som en vessla! Sjalar tycks inte gå ur mode och de är faktiskt sköna att vira in sig i. 

Mycket imponerande tidningshylla där i den lilla mataffären. säkert många som stickar och pysslar i norra grannkommunen.
Tyvärr kom jag ut utan hushållspapper! Så kan det gå när jag fastnar i en tidningshylla.

Nu ska jag inta en något sen lunch och så fundera över om jag skulle våga mej på att sätta upp en ny sockstickning innan jag åker iväg till kvällsjobbet i västra grannstaden. Jag har ju minst tre halvfärdiga virkningar på gång, så...

Bokrelease

Idag har jag igen varit iväg till norra grannkommunen och den bästa av byar där. Riktigt trevligt att vara på bokrelease tillsammans med dubbelmorfar. Vi blev förstås bjudna på äppelmust, te/kaffe och god äppelkaka.

Duktiga kvinnor här i nejden, som orkar och hinner.

Äpplen i Finland heter den innehållsrika och fina boken, skriven av Gun-Britt Husberg och vackert illustrerad av Kristina Segercrantz.

Och vet ni vad? Jo, dubbelmorfar köpte faktiskt ett exemplar!
– Det får bli din julklapp, sa han. Verkligen snällt, för vi ska ju inte ha flera böcker heller. Men den här är så fin och informativ. Här beskrivs 110 olika äppelsorter, som är vanliga i vårt land. Och nu skulle jag nog vilja ha en lite större tomt, så att jag skulle kunna ha några spännande äppelträd här.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

En skål tomater

Hoppas att ni alla har haft en fin och skön lördag.
Det har jag, för jag har hunnit vara ute och njuta. Nu på sena eftermiddagen satt jag till och med ute på vår balkong och läste en deckare. Det är så skönt att kunna vara ledig!

Men jag har inte totalt legat på latsidan, för jag har fixat en powerpointpresentation på 32 sidor, som ska sändas ut till de tre kursdeltagarna jag hade i veckan. Jag har kollat och dubbelkollat, så nu borde allting vara rätt och som det ska. Håll tummarna.

På hushållssidan har jag sedan varit betydligt latare. Tog endast hand om disken då den äldsta sonen stod för matlagningen. En arbetsfördelning, som jag gillar skarpt.

Igår fick jag  hemodlade tomater av värdinnan. De kanske inte ser så bra eller perfekta ut, men de är supergoda! Jag hoppas att dubbelmorfar i vår skulle orka engagera sig och se till att vi får ett litet, pyttelitet växthus att odla tomater i. När jag träffade honom odlade han minsann tomater till sin mammas stora glädje och det var riktigt roligt att plocka "tjuvarna". Tror ni att jag skulle kunna muta honom? Med Fazers blå?

Nu är det dags för kvällste, sedan lite virkning och därefter sängen och hoppeligen slutet på deckaren.

Önskar er alla en riktigt skön söndag!

Fredagspizza

Idag har jag jobbat på distans och fick juni månads projekt avslutat, hoppas jag i varje fall. Jag hann också nästan bestämma mej för en ny bordsdator istället för den här, som sjunger på sista versen. Men alldeles nyss skickade den äldsta ett meddelande om en häftig bärbar med fem års garanti om jag bestämmer mej nu under veckoslutet. Eh, bärbar,,, bordsdator... bärbar... bordsdator... hur ska jag kunna sova i natt. Det är mycket tryggare att räkna garnnystan än att bolla mellan två datortyper.

Ikväll har jag tillsammans med den äldsta besökt norra grannkommunen och den bästa av byar. Där bjöds vi på kvällste och goda mackor och en riktigt god rulltårta med äppelsylt, bakad av en rekorderlig dam från Liljendal!

Den äldsta försökte få ordning på en kinesisk telefon, som inte riktigt ville. Jag var liksom med mera som moraliskt stöd. Nog för att jag ibland också fick rycka in och kolla inställningarna i telefonen. Men, det fanns inte mycket vi kunde göra, då telefonen vägrade samarbeta. Retfullt, verkligen retfullt.

Innan vi tog itu med telefonen hann vi till all tur göra det som många gör på fredagar. Städa? Nej, nej, absolut inte, utan äta...

... äta fredagspizza. De har en så duktig pizzabagare där i den norra grannkommunen.

Och nej, det var inte synd om dubbelmorfar, för han var inte alls hemma på fredagskvällen, han heller. Nej, han blev tvungen att köra iväg till Vanda för att få en del till en vattenpump, som behövs i en arbetsmaskin. Tur att det fanns en kvar, annars skulle det ha blivit till att beställa från Storbritannien. Och hur det skulle gå till nu efter Brexit vågar jag inte ens tänka på!

Nu är det dags att krypa i säng och försöka undvika att tänka på min stackars nuvarande hostande dator eller på någon ny. Nej, bäst skulle vara att drömma om att få en massa garnprojekt färdiga... men det kanske också väcker stressreaktioner.

Engelskt

– Jag går ut en liten stund, sa jag åt dubbelmorfar nu på kvällen då jag avslutat veckans tredje distansundervisning.
– Gå du bara, sa han och såg ut som Hangö kex i ansiktet.
På med skodon och rock och så ut...
... och så fort in tillbaka. Det ösregnade. Gissa om dubbelmorfar flinade åt mej. Jag hade suttit med hörlurarna på, så självklart hörde jag inte regnet.

Dagen har alltså gått i undervisningens tecken. Så mycket mera än att mellan verserna svara i telefon, har jag inte hunnit med. Till en del kan det bero på att jag sov till nio i morse. Jag var nog uppe ett varv för klockan sex, men det var så mörkt och dystert att jag tänkte att jag kan vila mej en stund till innan jag stiger upp. Sen somnade jag och sov som en gris! Och det vet ni, det var riktigt, riktigt skönt. I morgon, då är det väckarklocka som gäller, för klockan tio ska jag igen sitta fix och färdig på distansjobb.

Minstingen dök upp idag på eftermiddagen, för nu, nu ska träningen börja igen! Men... det var bara det att distansundervisningen skulle då börja om 15 minuter, så ingen träning, men nog...

... något engelskt! Det gula paketet är redan slut! Tack till L för kexen. Få se om jag vågar mej på de där med eldsflammor.

Ingen stickning eller virkning idag heller, kanske på veckoslutet? Håll tummarna att jag lyckas med det.
 

Glömde min mus!

Idag har arbetstakten varit intensiv och nu är mina axlar sjuka. Inte bra att sitta så länge framför datorn, men det regnar ju ute så...

Hur som helst, jag var redan före halvtio på jobb i morse. Möte, PowerPoint, förbereda marknadsföringsmaterial, Trello och... tja, jag hade glömt att vi skulle vara på jobb ända till klockan 14, så jag hade förstås ingen lunch med mej.

Sen var jag lite stressad, för jag trodde att min webbkurs skulle börja klockan 16.30 och jag ville ännu dubbelkolla att saker och ting fungerade. Till all tur så började kursen först klockan 17, en mycket avgörande halvtimme.

När jag kom hem och packade upp den bärbara datorn så hittade jag inte min fina mus någonstans. Ve och fasa, jag hade glömt den i datasalen och där skulle en kurs börja klockan 17. Tänk om nån tar min mus! Kallsvetten bröt redan fram i min panna. Jag hade inte tid att åka tillbaka in till stan och hämta min mus. Och dubbelmorfar vågade jag inte alls besvära med sådant. Han skulle ha sagt någonting nedlåtande om mitt minne och... Nej, jag skickade istället ett WhatsApp-meddelande till min finska kollega och han lovade snällt att ta hand om min mus. Tack och lov. Jag får den tillbaka i tisdag.

Äldsta sonen höll på och grejade och putsade min dator då jag kom hem. Ena fläkten i det brummande tornet sjunger på sista versen och nu är det lite svårt att veta om jag vågar vänta på bättre datorerbjudanden innan jag skaffar mej en ny eller om jag ska slå till direkt. Den äldsta och den yngsta kunde inte riktigt komma överens om de skall bygga en ny monstermaskin åt mej eller om jag ska nöja mej med ett färdig paket. Så här står jag nu som en åsna mellan två hötappar. Jag kan inte bestämma mej, helt enkelt. Men just nu har jag valt bort bärbara datorer. Få se nu sen om det beslutet håller när sönerna börjar tala om olika datorer, som enligt dem skulle vara bra för mej. Visst är det bra med datastöd, men...

Idag har det regnat precis hela dagen, men vi har ju haft vackra månklara nätter tidigare. Och jag försökte verkligen fånga månen, men det lyckades inte, trots att jag hade stativ. För inte ser ni några kratrar här inte. Endera är det fel på fotografen, annars på utrustningen!
Träffade förresten en mästerfotograf i måndags, som tycker att automatiken i kameran får sköta tid, exponering mm. Det enda fotografen egentligen behöver göra nuförtiden är att komponera bilden. Hmm... jag undrar jag...

Så glad!

Kära vänner, igår blev ni utan blogginlägg och det beror dels på en trevlig överraskning mitt på dagen och dels på att jag var så trött igår kväll efter hemkomsten och kvällsteet att jag dråsade ner i gungstolen och glodde på TV istället för på dataskärmen!

Knappa tio minuter efter att jag hade stigit ur duschen igår på dagen, knackade det på dörren och där stod minstingen! Han har semester och frågade om jag ville följa med på lunch. Och visst ville jag det. Han väntade snällt medan jag klädde på mej och försökte få ordning på min smått omöjliga kalufs.

Efter lunchen åkte vi till stora varuhuset och oj, oj, oj...

Den här måste jag ju bara ha! Många fina mönster för barn med de olika muminfigurerna som motiv. Dock inte många sockor, utan mest tröjor.

Men här finns minsann sockmönster. Och självklart måste jag ju ha den här tidningen också!

I farten nappade jag dessutom det här lilla gratishäftet med tre sockmönster. Sockorna på pärmen har jag faktiskt stickat en gång redan!

Och när jag nu stod där vid garnhyllan, så fick jag syn på det här garnet, Woolly Wood. En helt ny bekantskap för mej och till specialpris dessutom, men... ja, alltså jag ska ju inte ha något garn. Det jag egentligen var på jakt efter var en extra varvräknare, för nu har jag tröttnat på att dra streck!

Och 7-bröders Pohjola såldes också till specialpris... ack, ack... på något konstigt sätt hoppade de här nystanen ner i min kundvagn.

På väg till kassan nappade jag ännu den här tidningen för två euro! Kunde inte låta bli då jag såg det fina sockmönstret med solrosmotiv. Solrosor kommer härefter för mej alltid att vara förknippade med bröllopet.

Jag hann hem och vända innan det var dags att styra västerut och äntligen, äntligen kunna hålla närundervisning. Det var såååå roligt! Och jag var så glad att få vara på plats i datasalen. Där är nu nya datorer och de ger mera utrymme än tidigare. Chefen bjöd mej och kollegan på te och supergod tjinuskibakelse (kolabakelse). Det var värt att fira liveundervisningen och att människor vågade komma. Hoppas nu att vi får fortsätta undervisa på plats, visserligen med munskydd, men ändå!

På hemvägen besökte jag bybutiken och i ögonvrån uppfattade jag att det stod sticka på en tidningspärm.

Och förstås måste jag ju ha den, fastän den var från 15.7. I min iver så glömde jag alldeles bort att kolla tidningar av nyare datum. Det som är bra med den här äldre tidningen förutom då dockmönstren, är att jag lugnt kan säga åt dubbelmorfar att jag köpte den här tidningen redan i juli, så den är ju inte ny!

Tur att jag fick hem dockan, så kan jag sticka av de fina mönstren, som finns i tidningen. Svårt utan dockans mått. Jag vill ju att det ska passa.

Den här kom i postlådan igår. Här finns både stickmönster, vävmönster och makramé.

Och äldsta sonen var igår efter dubbelmorfars paket från en av boxarna i stan. Sonen var förståndig nog att inte avslöja de här:

HUPS! Ska testa lite vad de här går för.

Idag har jag stått på torget i stan, delat ut ballonger och försökt få människor att anmäla sig till våra kurser. Trots att det var mindre människor än vanligt på marknaden, så träffade jag en hel del vänner och bekanta, bland annat stickväninnan B och hennes man och deras grannar. Efter dagens tre timmar utomhus tror jag bestämt att jag fått en friskluftschock, för nu gäspar jag i ett. Alternativt, så steg jag upp för tidigt i morse! Vem vet?

Och så det värsta till sist. Min gamla dator har konstiga ljud, hostar och hackar. Det innebär att jag måste börja se mej om efter en ny... ack och ve... nu blir det svårt. Ska det vara bordsdator eller bärbar? Hur häftig? Ska den hålla över tio år, såsom min nuvarande eller ska jag byta efter några år? Ska jag be någon av sönerna att bygga ihop en dator eller... 
Suck och dubbelsuck! Alla dessa svåra val...

Jag har i varje fall tagit säkerhetskopia på de viktigaste filerna, för man vet aldrig...

Nytt bollprojekt?

Heh, jag skickade iväg dubbelmorfar på ett litet uppdrag. Han ville så gärna ha mej med, men jag skyllde på att jag har så mycket jobb! Schhh, jag vill förstås inte göra annat än virka nu just, så snart smiter jag iväg till min virkning. Men säg inget åt dubbelmorfar, som var så ivrig och direkt åkte iväg.

Häromkvällen tyckte han förresten att jag skulle lära mej att fota med olika inställningar, såsom tid, exponering och jag vet inte allt vad. Jo, jo, men nu just är jag inte riktigt intresserad och dessutom hinner jag aldrig med sånt då jag ska fota flickorna eller för tidningen.

Igår bläddrade jag lite på jakt efter nya tänkbara projekt, utgående från de garn jag har.

Hittade den här lilla "boken" eller nåja, häftet, som jag köpte för 50 cent, då jag var på äventyr med minstingen. Helpot neuleet, alltså enkla stickningar, står där på pärmen.

Och då skulle ju kanske en sån här bolldyna vara nånting. Här skulle restgarnerna komma till användning. visserligen har jag inte en så där stor dyna, men nog två små, som jag kunde sticka runt. Men vem ska laga bollarna? Nån, som anmäler sig frivilligt?

Nu smiter jag iväg från datorn och börjar virka istället.

Ha en riktigt skön fortsättning på söndagen.

En naturlag?

I morse (o)roade jag mej med att efter frukosten kolla lite på Instagram. Det borde jag förstås aldrig ha gjort, för där verkar alla vara så hurtiga och duktiga. Ni skulle bara se allt de här människorna har stickat och virkat. Jag baxnar!

I morse fastnade jag dock på ett konto där damen ifråga hade städat sitt "garnrum". Hon visade före- och efter-foton. Verkligt imponerande. Jag beslöt omedelbums att den här regniga lördagen kunde bra ägnas åt att städa upp i mitt hobbyrum.

 Men... alltså, jag hann inte ta många steg in i rummet innan min beslutsamhet sviktade betänkligt. Jo, där stod två stora tomma plastlådor färdiga att fyllas med garn eller vad jag nu vill ha i dem. Men räcker det? Där låg också en jättestor kasse på golvet full av diverse tidningar och lösa mönsterblad, som alla borde redas upp... Hmmm... att börja bläddra i dem kommer att ta lååååång tid.
Och se på sjutton, där på golvet fanns också några intressanta flaskor med promille innehåll... Hur har de kunnat bli bortglömda där?

Försiktigt smög jag ut ur hobbyrummet, lätt skakad och öppnade följande dörr. Kanske enklare att städa i sovrummet, tänkte jag. Efter en snabb överblick insåg jag att, näääe, inte det heller. Där ligger en hel hög med kläder, som jag inte vet vad jag ska göra med. De där supersköna kläderna, som är alldeles trådslitna och som jag älskar, ska jag verkligen göra mej av med dem? De där kläderna, som spänner och är lite för små, tänk om jag går ner i vikt? Och de där kläderna, som är lite för stora och hänger löst, tänk om jag går upp i vikt? Eller ska jag sy in dem?
Eh, jag backade försiktigt ut från sovrummet också. Grabbade med mej allt som ska tvättas, eller som jag tror att ska tvättas, slängde plaggen i tvättkorgen och ska väl småningom få på en tvättmaskin. Och det får nog för min del räcka idag. I morgon är det ju en ny dag. Idag är det bäst att satsa på virkningen, inte sant? Jag vill ju få någonting färdigt, någon gång.

Ibland verkar det som om de makter, som ogillar garn gaddar ihop sig. Nystanen blir alldeles tilltrasslade då jag försöker få ut garnet:

Jag undrar vad jag gör för fel? Jag tycker det är lättare när man har tagit garnet inifrån sedan när man stickar eller virkar. Men att få ut det inifrån är minsann inte det lättaste! Hur gör ni?

Igår kväll funderade jag riktigt allvarligt på att beställa över ett kilo garn till en virkad tröja åt mej själv. Jag har liksom inte många egenhändigt tillverkade plagg. Det som fick mej att avstå var dels dubbelmorfars ilska och dels det att det är så svårt att se färgerna på nätet. Och jag vill inte beställa så mycket garn om jag sedan inte är nöjd med färgen. Dessutom ska jag ju inte ha mera garn, så det så!

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på lördagen. Njut, det gör inget om det regnar lite...

Skorpor och te

I morse lyste solen skönt och jag tänkte lite så där som Alfons Åberg: "Jag ska bara...". Och jo, så jobbade jag istället för att gå ut och njuta. Sen ösregnade det. Så dit for den utevistelsen. Nu har regnet gett med sig, så nu ska jag nog försöka ta mej ut i tid.

Igår kväll skvalade det ner här och då var det riktigt gott med:

Skorpor och te! Och vet ni, det är riktigt supergott med smältost på skorporna. Kanske jag borde ta mej en ny omgång med skorpor och te innan jag går ut?
Tack till H, som hämtade de goda skorporna från Wibox!

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på fredagen.

Själv undrar jag om jag skulle våga strunta i hushållssysslorna och bara sätta mej ner och virka istället... men först te och skorpor och sen ut i friska luften.

 

Dagens hjärta

– Jag sover sedan till klockan 10 i morgon. Väck mej inte, varnade jag dubbelmorfar igår kväll då jag kröp i säng vid midnatt. Och snällt nog lät han mej sova.

Idag har jag inte hunnit göra någonting annat än sitta framför datorn, svara i telefon och svara på e-post. Jag har ännu ett svar oskrivet innan jag kan stänga datorn. Dessutom borde jag hitta filer, som jag lovat skicka...

Dagens hjärta ser ut så här:

Visst har ju min frukostsemla (frukostfralla) alldeles klart och tydligt formen av ett hjärta?

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på kvällen. Själv ska jag skriva lite e-post ännu och sedan söka reda på tunna yllesockor. Det är lite ruggigt efter allt regnande.
 

Väst – Öst – Väst

Oj, oj, oj, igår blev ni tyvärr utan inlägg. Det beror på att jag var iväg västerut tillsammans med mina kolleger. Jag var uppe redan före halvsex för att hinna med vår lilla chartrade buss. Sedan var jag hemma igen efter klockan 19.30 och inte alls på humör att öppna datorn. Tyvärr.

Vi var igår iväg till Karis, Nordens Paris! (Både Karis och Paris ska uttalas med kort a för att få den rätta västnyländska effekten). Vi deltog i Medborgarinstitutens förbund MiF:s Eloseminarium på Brankis.

Säkerhetsavstånd och munskydd var det som gällde och på kafferasten fick man endast sitta med eget gäng. Lite trist att inte få mingla och höra vad nytt de andra håller på med. Det är alltid bra med input och nya kreativa idéer och lösningar, så att man inte av bekvämlighetsskäl kör på i gamla invanda hjulspår. Men det var härligt att seminariet kunde ordnas så här istället för online.

Bildningsdirektören Tina Nordman hälsade välkommen och hon var rakt på sak och mycket ärlig. Kommunfusionen som ledde till att Raseborg bildades,  har inte medfört inbesparingar, inte heller sammanslagning av medborgarinstituten och sedan ännu musikinstitutet. Skönt att höra om den krassa verkligheten istället för alla fina uppstyltade festtal.

Vi hade take-away lunch från Ingalills Café, skinkwrap eller toast kombinerad med valfri sallad. Lunchen åt vi i rektorns Karisvilla. Det var riktigt gott och vi blev väl omhändertagna av rektorn. Tack för det! Efter lunchen berättade Helene Schjerfbeck, alias Anne Ingman, om Ekenäs' historia och glimtar ur sitt eget konstnärsliv.

Bland rektorer och institutslärare råder en sorts corona-uppgivenhet. Nu inför terminsstarten är allting igen osäkert. Det gäller att kämpa på och försöka få så många kurser som möjligt igång, men...

Nåja, man får göra det sitt bästa och hoppas att det blir bra. Inte ge efter för corona-tröttheten.

På hemvägen kurvade vi via Fiskars. Vid det laget ösregnade det, så vi var nu inte så pigga på att gå omkring utomhus. Vi släntrade istället omkring i några affärer under tak. Och jag som inte tänkte köpa någonting alls, hittade en julklapp åt M.
– Du kan int hålla dej till julafton, skrattade dubbelmorfar. Haaa, det tror han. Jag måste bara gömma klappen på ett säkert ställe och sen försöka komma ihåg var den finns då det är dags att paketera in julklapparna.

Innan vi steg på i den lilla bussen hann vi ännu med en kvällsbit i tvätteriet. Det var en riktigt god toast. Tack för den!

Idag skulle jag vara på jobbet i stan klockan nio. Kändes lite konstigt att för andra dagen i följd bli väckt av väckarklockan. Sådant är jag inte van med.

Jag fick åka i en Tapparabil. (Det tyckte mr J var häftigt då jag skickade en WhatsApp bild åt honom.)

 

Vi intog morgonmål i stan på en lokal bensinstation. Efter det var vi redo att fortsätta färden österut.

Vår destination var Kulturhuset i Pyttis. Där fanns vi för att svara på frågor och bekanta oss med kommunborna. Anmälningen till kurserna började idag.

Vi var utrustade med ballonger, kursbroschyrer och gott humör. På hemvägen konstaterade jag att idag efter hemkomst skulle jag göra precis ingenting.

MEN...

...dubbelmorfar hade lite andra planer, för idag blåste det lagom hårda vindar och jag fick två ballonger med mej åt barnbarnen, så vi styrde västerut till grannstaden. Men först efter att ha utrustat oss med matsäck. Dottern och A träffade vi på en parkeringsplats och fick lämna över ballongerna. Sedan fortsatte vi vår färd mot Varlaxudden.

På färden mot udden, fick vi syn på båten J.L. Runeberg. Vet inte om jag skulle vågat mej på en båtfärd idag i blåsten.

Efter att lite stapplande ha tagit mej över stock och sten kom vi ner till stranden och det var häftiga vågor! Det är sådan kraft i vågorna.

Jag kunde ha suttit där på stranden och iakttagit skådespelet hur länge som helst. Men det blåste...

Dom här killarna lever farligt! Det finns stenar i strandkanten och dem vill man nog inte ha närkontakt med.

Och se, den ena klarade sig upp på brädan och kunde surfa på vågen...

... ända tills han for omkull!

Mästerfotografen dubbelmorfar tog surfbilderna, för jag vågade inte klättra på det hala berget. Vill inte bryta armar och ben inför terminsstarten!

Eftersom grillkåtan var upptagen av en familj, som bredde ut sig och enligt dubbelmorfar tillredde curry, så intog vi vår matsäck i vedskjulet. Och det gick riktigt bra det med, visserligen hade vi ingen havsutsikt där, men vi hade vindskydd och det behövdes i blåsten.

När vi kom till bilen, så stod han där i sin våtdräkt, den modiga surfaren.

Dubbelmorfar började genast prata med surfaren och förklarade att vi hade foton på den lyckade surfningen och... ja, plötsligt hade jag den här killens e-postadress! Undrar riktigt hur dubbelmorfar tänkte här, för ser ni, killen började ta av sin våtdräkt och stod sedan i bar överkropp...

Och vad var det jag sa? Jo, stenarna är farliga, för nu hade hans surfbräda gått sönder och måste repareras!

Och jodå, jag har skickat fotona och fått ett tack redan, så det så!

Det var härligt att vara ute på udden, så härligt att jag i mitt nästa liv vill ha en villa vid havet! Jag förstår mycket väl att Tove Jansson stortrivdes på Klovharun. Låt vara att jag nog vill ha en lite modernare villa...

Nu är det nog sängdags för mej. I morgon ska jag försöka njuta och försöka hinna vara lite ledig. Fast kanske dubbelmorfar hittar på något äventyr i morgon med. Inte mej emot om det är lika trevligt som idag.

Ååh, en sån fest!

Kära vänner, nu har ni fått klara er hela veckoslutet utan ett enda inlägg från mej. Att det blev så, beror på att det har varit fullt program alla dagar. I fredags blev jag svärmor för tredje gången! I lördags på förmiddagen fick vi en överraskningsgäst och mot kvällen tog vi oss sedan österut, först till Bruket och därifrån till den östra grannkommunen. Igår var jag iväg på två tidningsuppdrag och däremellan ett varv till västra grannstaden. Så ni ser, inte en lugn minut och inte en maska vare sig virkad eller stickad!

Det var en fin, intim och hjärtlig bröllopsfest. Stort TACK till brudparet!

Solrosorna till brudbuketten hade bruden odlat själv. Själv band hon också den fina buketten.

Borden var vackert dukade och vid varje plats fanns det en godispåse. M var frikostig och delade efter maten med sig av alla karameller hon inte gillade till brudgummen, sin morbror, och dem han inte ville ha gav hon till mej. Till all tur gillar hon inte kiss-kiss karamellerna, så dem fick jag äta upp.

Lycka i det lilla, stod det på de fina servetterna. Ljungkvisten for M iväg med.

Middagen bestod av nypotatis, rökt lax och köttbullar gjorda av brudens mormor. Dessutom anlände pizzabilen med olika pizzor. Och varför brudparet hade bestämt sig för att ha det så är en lång historia, som jag inte ska gå in på här. M var glad över pizzorna och A i sin tur kalasade på potatis. "Mera potatis", sa hon flera gånger.

Bröllopstårtan var jättegod Pavlova i portionsformat.

Och eftersom en del av gästerna bantar, så fanns det också läskande och goda fruktspett. Trätallrikarna brändes sedan upp i utomhusbrasan, likaså träbesticken. Fotot är taget av H.

Själva tårtdekorationen stod på en låda med texten Love.

Här är festen i full gång!

Augustimörkret störde inte och till all tur var det inte alltför kallt heller. Regnet drog också förbi efter några droppar. Fotot är taget av H.

När man bor på landet måste man kunna hantera motorsåg. Och det kan minsann bruden. Det här hjärtat trollade hon fram ur en björk på sin möhippa.

Och så här stämningsfullt blev det då mörkret sänkte sig  och värmeljusen kom på plats. Fotot är taget av H.

Brudparet råkade ha var sin mjölkkanna, som de fyllde med solrosor. De var en vacker dekoration vid tältet och följande dag vid porten.

Alla gäster fick en tackpåse med sig hem. Spännande, vad månne den innehåller...

Jooo, mera godis förstås! Det är fullt av karameller på bottnen. Och jag som inte ens har ätit upp allting i den vita påsen ännu!

Lördag eftermiddag befann jag mej på det här stället:

Men det är en helt annan historia, som jag tyvärr inte har tid med nu, för klockan sju är det avfärd västerut i morgon tillsammans med arbetskamraterna. Gäääsp! Och jag har ingen lämplig buss-stickning! Så hur ska det sluta?

Men nu är det sängdags för mej. Axlarna värker efter en hel lång dag framför datorn.

Önskar er alla en riktigt bra ny vecka!