fredag, augusti 31, 2018

Sommarens sista dag

Idag är det sommarens sista dag, den 31 augusti, och det är väl dags att göra ett sammandrag på sommaren som gick. Den har varit helt fantastisk! Helt otroligt fantastisk. Den har innehållit så mycket fina människor och upplevelser:
Vi har fått uppleva barnbarnets första födelsedag.
Jag har varit på garnuppköp med två fina kvinnor, min hulda moder och stickväninnan B samt äldsta sonen.
Jag besökte Liljendaldagarna och countryfestivalen.
Jag har fått en fin, innehållsrik och oförglömlig resa till Värmland.
Jag lyckades ordna födelsedagsbrunch mitt i sommaren.
Jag njöt av musik på Roots'n Boots, Hasses sommarshow och Liljevisan.
Vi har sett på fina gamla bilar i den härliga bruksmiljön.
Vi turistade i närheten tillsammans med kära gäster.
Vi gick på konstutställning i Stallvinden en gång per månad.
Jag har besökt en fin hantverksdag.
Vi har sorterat och packat upp flyttlådor, återanvänt och skänkt bort allt överflödigt.
Jag har varit ledig med stort L och jag har till och med hunnit handarbeta lite grann.
Och jag hann också få en GT!
Kan sommaren bli bättre?
Hoppas att ni också har haft en fantastisk sommar!

I morse ringde telefonen. Lilla M är snuvig efter endast tre inskolningsdagar på dagis. Ack ja! På eftermiddagen åkte vi till barnbarnet, så modern hann besöka både apotek och affär. Trots feber var lilla M vid gott mod. Hon vilade en stund och så var det dags för lite lek igen. Maten smakades dock inte. Hoppas att hon blir frisk fortare än kvickt.

- Jag slänger den här, sa morfar i huset igår.
- Öh, vad är det, sa jag och hade knappt tid att ta ögonen från dataskärmen.
- Nån sorts väska.
- Mmmm.
Efter en stund sjunker hans budskap in.
- Va sa du alltså, frågar jag med andan i halsen medan jag febrilt försöker minnas en enda väska, som skulle vara borta.
- Ja, det är alltså en sån där liten väska med fjärilar på. Jag slänger den.
- Visa den.
- En sån här. Jag slänger den.
- Neeej, du slänger int den, ropar jag bestämt.
- Den kan jag ha till min sockstickning.
- Du behöver inte sticka ännu flera sockor.
- Men hur ska jag då få garnet att gå åt.
I det här skedet slänger morfar i huset lilla väskan på mitt databord, suckar djupt och skakar på huvudet. 
Hans fru är galen!

torsdag, augusti 30, 2018

Fulltecknat

I torsdags för en vecka sedan tog jag mej äntligen i kragen och började fylla i höstens kurser i min kalender.

Nu ser det redan fulltecknat ut. Dock, härifrån kommer kurser att försvinna, kurser med för få anmälda. Idag har jag gjort det första indragningsbeslutet.
Lägg för övrigt märke till att alla kurser har en egen färg! Smart, eller hur? Åtminstone blir det färggrant. Och jodå, jag vet att jag borde använda en elektronisk kalender, men jag kommer bättre ihåg då jag skriver ner för hand. Så det så!

Nu ska jag ta min virkning med mej och åka iväg till min hulda moder.
Ha det bra!

onsdag, augusti 29, 2018

Rutiga bakboken

- Har du fått ordning på matbordet redan, frågade min hulda moder igår då vi talades vid i telefon.
- Nääe, sa jag och suckade djupt. Det verkar som om högarna ynglar av sig. De blir bara fler och fler och framförallt högre!

Idag på eftermiddagen satt jag ute på balkongen och njöt av sol, varmt väder samt stickning och virkning. När jag kom in på kvällskvisten hade en ny stor hög dykt upp på matbordet. Och då hade jag ändå gjort mej av med en genast då jag kom hem från jobbet.
- Måste du, stönade jag för morfar i huset.
- Jo, jag skulle ju torka damm i den där höga hyllan...
Dit for min glädje över att ha fått färdigt ett sockpar. Mummel, mutter, högar, högar, högar... Kanske bäst att bränna upp allting?

För övrigt är det mer eller mindre ett under att vi inte (ännu) har rykt ihop med morfar i huset.
- Här är 4 Året Runt-tidningar. Jag slänger dem, sa han häromsistens.
- Mmm, svarade jag djupt försjunken i kursförberedelser inför starten nästa vecka. Plötsligt vaknade jag upp.
- Va sa du nu?
- Ja, här är 4 Året Runt-tidningar.
- Från när?
- År 2013.
- Är numren efter varandra?
- Jo, sa morfar i huset högeligen förvånat.
- Neeeej, släng dem inte, hojtade jag hejvilt.
- Jag ska ha dem. De är sparade av en orsak.
Morfar i huset fnyste missnöjt. Men jag hade rätt. I de där numren fanns en KAL, alltså en parallellstickning, där man fick en del av mönsterbeskrivningen varje vecka. Så nu räddade jag mönstret till en fin sjal. Puuust! Sedan, när jag hade rivit ut mönstersidorna, fick tidningarna åka till pappersinsamlingen. Morfar i huset tycker förstås att jag redan har alldeles tillräckligt med mönster. Men dem kan man nog aldrig få för många av, eller hur?

Idag har han hittat min dagbok från det jag var 10 år! Jippiiii! Nu torde min dagbokssamling vara komplett och vad kan jag annat säga än att jag ALLTID har hållit på att skriva, om inte dagbok, så brev, uppsatser, rapporter, kursbeskrivningar, mötesprotokoll, tidningsartiklar och blogg. För att nu nämna några skriverier.

Ett superfint fynd från våra gömmor hittade vi för några veckor sedan, Rutiga bakboken. Skulle det inte ha varit så hett just då, så skulle jag ha satt igång omedelbums och bakat. Så inspirerande och fin bok är det här. Den finns nu gömd i ett köksskåp.

Nu borde jag ännu jobba lite grann innan jag sätter mej ner och virkar lite till...

tisdag, augusti 28, 2018

Alla andra...

Vanligtvis brukar jag inte jämföra mej med alla andra, men idag var jag iväg till stickcaféet och då vet ni, då tyckte jag att alla andra stickade mycket finare saker än vad jag gör. Alla andra får dessutom sina stickningar färdiga också! Men inte jag inte. Nu har jag till råga på allt tappat bort en sockstickning där den ena sockan redan är färdig samt den andra sockans skaft. Så går det när morfar i huset drabbas av stora städivern.

Så här fina sockor har U gjort!

Jag var vrålhungrig då jag kom till caféet. Till all tur hann jag precis före klockan 14, så jag hann ännu beställa.

Den här gången hade köket lyxat till skinksalladen rejält då jag fick ett helt ägg med. Bra för min skrikande mage, för det mättade.

Men alltid finns det rum för efterrätt! Här Mannerheimtårta med vaniljsås. Mums!

Själv virkade jag i stickcaféet. Hoppas nu att det inte blir för  liten hatt utan en som är precis lagom.

I morse såg jag på gårdagens repris av Efter nio. Och så lycklig jag blev över hjärnforskaren Minna Huotilainens uppmaning att vi ska använda våra händer till handarbete. Det är helt enkelt bra för hjärnan. Så nu har jag ett vägande argument då jag ska förklara för morfar i huset varför jag stickar/virkar istället för att sortera!

Men nu, nu är det raka vägen i säng, som gäller. Jag var på jobb ikväll och till jobbet skall jag igen imorgon. Så det så!



måndag, augusti 27, 2018

Lite besviken

Kära vänner, nu är jag lite besviken, ingen, ja ni läste rätt, INGEN har anmält sig till mej, som frivillig sorterare. Visserligen lovade jag inte precis guld och gröna skogar, men vad är det för fel på garnnystan och lite lunch?

Nu är långa matbordet i full kaos igen! Hur ska jag kunna bjuda gäster? Och hur har ni tänkt att jag ska hinna med arbete, stickning och virkning, umgås med nära och kära, kursförberedelser, sova, äta, ut på promenad, blogga och sortera? Hur jag än räknar får jag inte den ekvationen att gå ihop. Kanske bäst att rafsa ner alltihopa i en låda och glömma bort den något år?
Idag var jag hemma från jobbet först efter klockan 19 och imorgon är det kvällsjobb som gäller igen. Så sorterandet får snällt vänta, kan inte hjälpas. 

Aftonrodnad vacker natt...

söndag, augusti 26, 2018

Chokladhjärtat

Just nu känner jag lite söndagsstress, för det är minst femtioelva saker jag ännu borde hinna med innan jag kan lugnt slå¨mej ner och njuta av kvällen. Idag har jag både jobbat, sorterat och njutit av sång och musik. Tänk så mycket det ryms på en vanlig söndag!

Jag var iväg på eftermiddagen till den östra grannkommunen och såg där på deras fina musikal Suklaasydän (Chokladhjärtat eller Mama's Pearls, som den ursprungligen heter). Musikalen ger ett bra tvärsnitt av populärmusiken på 1960-talet och Pyhtään harrastajateatteris amatörskådisar är riktigt, riktigt bra!

 Sanni Salopuro och Jouni Tani kommer här med bil.

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på veckan.

lördag, augusti 25, 2018

Plåtkossor

Oj, ni skulle bara veta hur min lördag har förlöpt! På morgonen ringde telefonen redan före klockan nio:
- Kan ni vara barnvakter åt M?
- Jo, det går nog bra. Jag ska iväg på en liten keikka, men morfar är här.
Jag körde iväg och var borta en liten timme. Då jag återvände hem var här full fart. Jag vet inte om det var lilla M, som var den livliga eller om det var morfar i huset.
Jag fick order om att koka makaroner och värma köttbullar åt lilla M, för det var dags för hennes lunch.

Lite senare anlände de två yngsta sönerna och den enas sambo. Till lunch blev det rester från gårdagens texmex-middag. Lilla M:s mamma och pappa anlände och även de fick kalasa på gårdagens rester. Sedan var det dags för efterrätt, en himmelskt god babka, som den yngsta hade bakat och som vi smakade på redan igår. Storasyster hade svårt att tro att lillebror klarat av ett sånt bakverk, men tji fick hon! Själv hade hon med sig en jättegod blåbärspaj, som vi också kalasade på. Och det finns ännu både babka och blåbärspaj kvar till kvällsteet. Mums!

När fem av anförvanterna åkt hem till sitt och endast den yngsta var kvar packade vi min Adam-plåtlåda full med klädlådor och styrde mot den östra grannstaden. Där fick Frälsningsarmén ytterligare en donation med kläder, väskor och skor. Fem proppfulla lådor! Skönt att få bort dem. Kanske blir det åtminstone en låda till, men bara kanske för det börjar nog vara slut med klädsorterandet nu.

Sedan gick vi med minstingen till DNA-butiken i Pasaati. Där ändrade vi våra nuvarande telefonavtal till betydligt förmånligare. Jihaaa! Man borde ju minst en gång i året be om offerter för att få ner priset, men...

Sådana här plåtkossor hittar man i en park i vår östra grannstad.

På hemvägen körde vi genom stan och det var så roligt att se alla människor som strövade runt på LHH-dagarna. Dock morrade morfar i huset en och annan gång på grund av alla fotgängare som steg ut i gatans körbana lite hipp som happ.
Så fort vi återvänt hem körde den yngsta iväg västerut till sitt och morfar i huset och undertecknad tog oss en stödmacka.
Mr J ringde och behövde hjälp med ett av sina bilprojekt. Han var inte riktigt på humör, för fruns bil var sönder och han hade jagat reservdelar både i östra och den västra grannstaden. Nåja, förstås i stan också, men...
Morfar i huset följde med honom och två man stark lyckades de fixa problemet. Bra karlar, inte sant?

Jag satte mej ner och andades och läste lite grann innan det var dags för lite bildöverföring och skriverier här på datorn.

Och nu, nu hojtar morfar i huset att jag ska komma och sortera. Suck! Jag måste väl det fastän jag mycket hellre skulle vilja sticka. Antar att det är på tok för tidigt att krypa i säng, hmmm.
Men först, först får det nog lov att bli kvällste. Man kan ju inte sortera på tom mage heller!
Men först ska jag kolla lite i de garnlådor, som vi redan sorterat... Schhh...

fredag, augusti 24, 2018

Fredag kväll

Här sitter jag en fredag kväll i augusti och är rejält trött. Över halva dagen har jag sorterat och sprungit av och an med ett papper hit och en mönstertidning dit. Att sortera tar på!
Sedan var det dags för matlagning. Vi hade nämligen texmex middag ikväll för de två yngsta sönerna och den äldres sambo. Vårt "övriga gäng" uteblev på grund av olika orsaker. Härligt att ändå hinna umgås lite med några av de våra.

Igår var vi ju barnvakter och lilla M hade mycket att se på här hos oss.


Det var nämligen jättespännande att se på traktorn, som körde runt, runt på åkern här nedanför.

Lilla M tyckte att maskinen spottade ur sig stora bollar, bollar som hon ville kasta.

Igår kväll kunde vi njuta av ännu en fantastisk solnedgång. Ikväll är det molnigt, så det blir nog att stirra på dumburken istället. Eller kanske jag ska sticka färdigt ett par sockor i stället eller...
Men allra först ska jag ladda batteriet till kameran, annars blir ni allt utan foton här!

torsdag, augusti 23, 2018

Stickad damkofta

Äntligen idag kunde jag ge den randiga sommartröjan åt dottern. Hon lämnade nämligen lilla M här, så morfar i huset och undertecknad hade det riktigt kul. Oj, så vi lekte och pratade och härmade djurljud. Ja, och så sjöng vi förstås också. Hennes favoritsång just nu är: "I medelhavet sardiner simmar". Hon fyller i "apu, apu" på rätt ställe. Vilken tur att jag för flera herrans år sedan var ledare på ett sommarläger för barn och där lärde mej sången! Året var närmare bestämt 1977, om jag inte minns helt fel.

Modell: Stickad damkofta, mönster 2 i Novitatidningen nr 2/2017
Garn: Cotton Soft och Cotton Soft Color från Novita
Åtgång: 624 g
Stickor:

Tröjan passade till all tur perfekt på dottern, både ärmlängd och tröjlängd och det utan att jag hade kollat längden på henne! Dock tyckte jag att den ena sömmen drog lite snett. Suck! Jag kan nog inte sticka ändå eller så är det efterarbetet, som jag inte klarar av.
Och sen, kom ihåg att jag INTE ska sticka randigt mera. Det blir sjuttiofemtusen garnändar att fästa!
Det bästa med det där garnet är att det går att tvätta i 60 grader. Har dock inte testat hur bra det håller formen.

Idag har jag liksom lovat middag till i morgon för barnen. Vet att åtminstone några kommer. Tyvärr kom jag inte alls att tänka på att stora matbordet hos oss är minst sagt kaotiskt just nu. Suck! Nån av er som känner sig manade att komma och sortera mina kurspapper, bland annat. Jag kan ge några garnnystan och bjuda på en omelett till lunch, som belöning. Låter det bra?

onsdag, augusti 22, 2018

Som i en Bondfilm

Igår när jag var på jobb fick jag en massa meddelanden från elbolaget om hur elen kom och gick.

Störningarna i eldistributionen berodde på en helikopter och ett antal sågklingor, precis som i den där James Bondfilmen, Världen räcker inte till.

Idag har vi inte sett till vare sig helikoptern eller sågklingorna. Nej, idag hade vi barn och barnbarn på besök. Lilla M var så lycklig över att få leka med morbror B, som nu just har semester. Han var så snäll att hon fick göra nästan vad som helst. Hon kan alltså redan konsten att linda karlarna runt sitt lillfinger!

- Du har mitt täcke, hojtade morfar i huset idag tidigt på eftermiddagen då jag hade satt mej ute på balkongen för en liten handarbetsstund.
- Jooo, jag fryser, sa jag och hackade tänder i min tunna sommarkjol. Efter drygt 30 minuter fick jag helt enkelt ge upp. Det blåste och molnen blockerade solens värmande strålar. Mycket skönare att sitta inomhus!

Senare på eftermiddagen då solen äntligen tittade fram, ja då, då kunde jag inte gå ut, för då dammade det så förskräckligt på åkern här nedanför!



Och nu, nu ska jag kolla lite på e-posten och sedan, sedan ska jag sticka lite. Men bara lite, för det gäller att lägga sig tidigt. Vi skall vara barnvakter imorgon på morgonen/förmiddagen. Jippiiii!

tisdag, augusti 21, 2018

Svarta smulor

Beklagar att ni blev utan blogginlägg igår, men det var inte mitt fel! Nä, det var morfar i husets fel för han tyckte att vi skulle dricka kvällste på momangen. Då hjälpte det inte för mej att göra annat än att stänga datorn och sedan sätta mej ner i köket och dricka te.

Idag har jag varit iväg till grannstaden, sedan jobbat i stan och så förstås besökt stickcaféet, ni vet det där farliga stället! Och farligt var det minsann idag också! Jag stickade inte alls! Nej, jag umgicks, pratade, läste dagstidningarna, rev upp hattvirkningen och så åt jag!

Skinksallad bestod min sena lunch av. Mums!

Jag hittade svarta smulor på min arm och på stolen bredvid mej. Trodde först att jag såg i syne, men svarta smulor fanns där som bevis. Dock inte i min mat, tack och lov.

Plötsligt fick jag syn på mitt väskhandtag! Ack och ve, det var härifrån som smulorna kom. Och jag som ville slippa den där nödväskan som jag var tvungen att köpa tidigare i somras.

- Dom har väskor för 25 € på marknaden, sa stickväninnan B hjälpsamt.
- Har dom, frågade jag hoppfullt, grabbade tag i min smulkasse och störtade iväg. Och tur att jag gjorde det, för de flesta marknadssäljare höll på att stänga och försvinna fastän klockan var endast 15!!!
Jag sneddade tvärs över det knöliga torget med andan i halsen och där, där siktade jag äntligen en skylt på finska där det stod "Alla väskor 25 €". Och här fanns det väskor minsann av alla fasoner och storlekar. Villrådigt lät jag blicken vandra över raderna med väskor.
Oj titta där, en med vackra blommor, men den är vit...
Jag vände mej nästan snyftande till försäljaren...

Och se, han plockade fram en svart likadan. Min lycka visste inga gränser. Nu har jag då gjort något hemskt: Jag har köpt en ny väska igen! Men jag var ju tvungen, inte sant?
Jag lyckades smuggla in den utan att morfar i huset märkte nånting! Få se vad han säger i morgon då jag åker iväg till jobbet med en ny väska. Tror ni att han märker nånting?

Snöpligt nog så blev jag utan marknadskringlor. Det var det fräckaste, inte sant?
Jag spurtade tillbaka till stickcaféet med mitt nya fynd i högsta hugg.

Marknadsrännandet tog på, så jag var tvungen att stärka mej med en kopp te och en ljuuuvligt god sachertårta. I bakgrunden ser ni mitt lila hattspektakel, som stickväninnan B snällt hjälpte mej att riva. Sockstickningen, som också skymtar på bilden är hennes.
Stort tack för rivhjälpen.

Stickcaféet är farligt för ytterligare en förbjuden sak har idag trätt över vår huströskel.
Jag fick nämligen den här fina boken av U. Tjohooo! Tack för den!

Nu ska jag småningom stänga här och se om jag lyckas hålla mej vaken så länge att jag skulle få någonting vettigt gjort ännu ikväll. Alternativt satsar jag på kvällste!




söndag, augusti 19, 2018

Strumphållare

- Det här är bra en morgon då du har riktigt bråttom, sa morfar i huset igår och demonstrerade sin senaste geniala idé. 

En strumphållare på garderobsdörren! Hur har jag kunnat leva utan denna lyx i så många år? Jag bara frågar mig. Och hur skulle jag någonsin klara mej utan en så händig karl?

Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka.

lördag, augusti 18, 2018

Gammalt hantverk till heders

Idag har jag varit iväg på en intressant hantverksdag i grannkommunen. Verkligt flitiga och duktiga människor, som demonstrerade både växtfärgning och repslagning. Dessutom fick besökarna också se olika sorters hyvlar, mattor, ryor, dukar med mera.

Växtfärgning är intressant, spännande och arbetsdrygt!
I växtfärgningen användes Renfana, Islandslav, barken från äppelträd och björklöv.

Här är första koket på gång. Längst framme björklöv. De vita garnen väntar på att få rätt temperatur för att sedan hamna i grytan med islandslav, den som är längst borta.

Den olivgröna härvan fick hjälp på traven av järnvitriol. Den ljusgula är björklöv naturell.

I de här plaggen har växtfärgat garn använts. Inte illa, eller hur?

Här silas vattnet från renfanan. Detta för att inte få så mycket skräp med i garnen. Man måste alltså inte sila, om man inte vill, men efterhanteringen blir ju lättare. Tänk om man skulle vara tvungen att plocka bort alla blomdelar från det färgade garnet. Huuu!

Underbart gul färg blev det av äppelträdets bark. Lägg det på minnet om ni börjar växtfärga!

Annat garnrelaterat fanns utställt. Här en skrubbänk där man sitter och kardar ullen.

Och här en spinnrock med lin.

Och här det färdigt spunna garnet med den vita fårullen under garnkorgen.

Repslagningen var spännande. Här vevas tre på en gång.

I andra änden fanns endast en vev och den skulle vevas långsamt.

Balband av plast var inte precis det optimala materialet, för trots tejpning, så snurrade banden upp sig. Det var helt enkelt för halt material.

Härligt när det finns entusiaster, som tar gammalt hantverk till heders. Tack för det!
En fin dag i sällskap med trevliga människor. Skönt väder och supergoda munkpinnar!

På hemvägen kurvade jag in via ungdomsföreningslokalen där 4H höll ett pop-up-café. Kaffebordet var dukat med idel läckerheter, så det var supersvårt att välja vad jag skulle ta till saften. Det blev till sist blåbärspaj. Mums!
Duktiga 4H:are, som till all tur hade många kunder.

En fin augustilördag för mej alltså. Nu skulle jag vilja sätta mej ner och virka, men morfar i huset vill någonting helt annat. Och om ni tror att det handlar om något som börjar på stort S, som i Sortering så tror ni alldeles rätt. Han håller på med mina kurspapper nu och jag, jag får knip i magen. Nu måste jag rusa iväg och rädda det, som räddas kan!

Hoppas att ni alla har en skön lördagskväll!

fredag, augusti 17, 2018

En tredjedel ska bort

- Vill du int bli färdig då, frågade morfar i huset uppfordrande då jag stönade över garderobsstädandet.
- Jo, men...
- Nå, då ska du städa de sista hyllorna i garderoben, fortsatte han ännu bestämdare.
- Ja, men...
- En tredjedel ska bort. Du kan int ha så där fullt i skåpet.
- Nä, men...

Till all tur försvann han sedan och kom inte tillbaka förrän sent på eftermiddagen. Det var superskönt att få vara ensam i huset. Ingen som stressade på ens sortering. Och nu, nu fick jag ju undanstädat kläderna med fart. I samma veva lyckades jag också städa bort mina glasögon! Ve och fasa!

- Var hade du dem senast, fråga morfar i huset då han kom hem och blivit upplyst om min snöpliga bedrift.
- Nå, dom var där på den där klädhögen, som jag nu har städat bort, sa jag kolugnt, för jag orkade inte arbeta upp mej till hysterisk nivå.
- Det är väl jag som måste hitta dem, fortsatte han.
- Ja, nå, jag har ju redan letat alla ställen, som jag kan komma på.
Och vi letade som galningar igenom diverse klädhögar ända tills jag hittade dem i en plastkasse mellan ett par byxor. Håhåjaa. En lättnadens suck undslapp mej då de var oskadda.
- Du börjar bli dement, flinade morfar i huset.
- Nääe, jag visste ju var jag hade sett dem senast.
Men se, man ska nog inte städa för då tappar man bort saker! Tänk om glasögonen hade åkt ut ur huset med den där tredjedelen som ska bort?!

Och det konstigaste av allt, när jag vill slänga, då säger morfar i huset: Nej. Och när han vill slänga så ropar jag: Nej. Vi värdesätter helt tydligt olika saker.


Här är dock en som inte alls ska bort! Lurvinge är så fin, så hon får stanna här!

Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll. 
Själv måste jag börja sy i knappar i diverse byxor. Suck!

torsdag, augusti 16, 2018

Fyndiga torsdag

I morse var det tidig väckning, för morfar i huset och undertecknad skulle iväg till den västra grannstaden och vakta gullungen lilla M. Oj, oj, så roligt vi hade då hon och Igge Igelkott åkte båt och sedan lekte vi med en ballong, som lilla M hittade i en låda. Mitt i allt och plötsligt var föräldrarna tillbaka och efter lite kaffe/tedrickning och prat, så vinkade vi hej, hej till barnbarnet och begav oss till Återvinningscentralen. Morfar i huset skulle ha ett litet lågt skåp för sina återstående LP-skivor, så att ytterligare en flyttlåda skulle bli tom. Jag släntrade lite håglöst omkring, för den här gången hittade jag inget garn, tack och lov!

Men jag hittade något annat, som är superbra att ha i de här sorteringstiderna vi lever i just nu, nämligen en mapp!

Och inte vilken mapp som helst utan en supersöt Nalle Puh-mapp! Det står "Friends come in all sizes" på den, alltså "Vänner kommer i alla storlekar" och det är ju så sant, som det är sagt. Jag hittade också en söndrig plastlåda, som morfar i huset lappade, det vill säga tejpade medan jag var på möte i stan. Han påstår att lådan nog håller mina garn. Få se.

På mötesbordet blev en liten kexburk tom och jag fick den!
Gissa vad jag skall spara i den här? Jo, knappar förstås!

Och morfar i huset då? Jo, han hittade en lämplig hylla för sina LP:n och så har han sågat och flyttat hyllplan och limmat. Det är bra med en händig, sorterande karl!
En riktigt fyndig torsdag har vi alltså haft!

Småningom måste jag iväg till stan igen. Den här gången för att veckohandla. Kylskåpet gapar rätt tomt...
Men först måste jag vänta på att morfar i huset kommer tillbaka så att jag får min utlånade Adam-plåtlåda åter.

onsdag, augusti 15, 2018

Annat var det förr

Igår på stickcaféet diskuterade vi den eländiga situationen bankkunder hamnat i då kontor stänger och öppethållningstiderna krymper (läs försvinner!). Det är som om bankerna inte vill ha kunder alls mera, åtminstone inte se eller träffa dem. Även om vi kanske klarar oss digitalt, så finns det alltid ärenden som då och då kräver kontakt ansikte mot ansikte. Och så finns det många människor, som inte klarar av det digitala och som inte ens har den utrustning som krävs.

Även om man inte får säga det eller ens tänka det, så visst var det bättre (förr) då människor behandlades som viktiga kunder och man brydde sig om varandra. Och jag har ju varit inne på det förut, det att det fanns service i alla byar trots att det fanns mindre pengar att tillgå då. Beror dagens människofientlighet på att den snöda vinningen får regera. Alla vill girigt ha maximerad vinst med så liten personalinsats som möjligt och då bryr man sig inte om sina kunder.

Här hos oss fortsätter sorteringen i oförminskad takt. Morfar i huset har idag sorterat min knappsamling och min sylåda! Så nu är alla sytrådar ordnade enligt färg! Tyvärr är inte knapparna det, utan de ligger huller om buller och det är ett under om jag alls härefter hittar likadana knappar!
Igår städade morfar i huset tvättrummet och stönade och muttrade över alla "smörjburkar" han hittade. Han tycker att det är helt onödigt att ha skild kroppslotion, solskyddskräm, efter-solen-kräm, handkräm, ansiktskräm och fotkräm.
- Int behöver man nåt annat än Tummeli, grymtade han förargat när han vilt svängde omkring med tandkrämstuber och myggmedel.
- Oj, nu måste jag iväg och köpa en burk Tummeli.
- Du köper int någo fler smörjor innan du har slut på det som finns i hyllan, väste morfar i huset.
- Men sii nu så mina knän fjällar. Dom behöver nog Tummeli, sa jag glatt och försvann så fort jag hann ner till källaren.

I sorteringen kommer det fram många fina grejer. Vi har bland annat hittat ett konstverk den nästäldsta gjorde med knappar (!) och tyg i lågstadiet och så hittade morfar i huset den här linjalen:
Som sagt, annat var det förr! Då fungerade biblioteket och det fanns filialer ute i byarna. Nu har filialerna för länge sedan dragits in, biblioteket förvandlats till ett självbetjäningsställe och öppethållningstiderna minskats.

Jag förbjöd morfar å det strängaste att kasta bort denna kultgrej och för en gångs skulle lyssnade han, tack och lov!

Idag när jag kom hem från jobbet höll han på att städa det sista i bokhyllan. Det blev lite diskussion om vilka böcker, som skulle få trängas med Runeberg, Topelius, Lagerlöf, Jack London och Jules Verne. Jag tyckte förstås att Jane Austen skulle passa bra i den där klassikersamlingen, men se då tog det eld i morfar i huset.

- Sånt dravel ska vi inte ha i vår bokhylla.
- Men hon är ju en älskad klassiker.
Det hela slutade med att en bok av henne fick rum i hyllan. Suck!

Jag funderade faktiskt på om jag borde föreslå någon stickbok eftersom han har ganska många krigsböcker där i hyllan, men jag kom till att det är bäst att inte reta gallfeber på honom. Man vet aldrig vad som händer om han exploderar och jag lovade ju damerna i stickcaféet att jag kan hyra ut honom som organisationskonsult. Han är nämligen en sådan organisatör/sorterare att han jobbar själv och i ett nafs har han ordnat upp både det ena och det andra. Dessutom är han händig och snäll. Idag har han fixat till en extra hylla i mitt hobbyrum, som han nuförtiden kallar för Syrummet. Precis som om nu jag skulle sy någonting! Men det ska jag faktiskt göra nu, för jag skall fästa sjuttioelva trådändar i ett UFO-projekt från förra året! Har ni några bra tips på hur man gör det smidigast?

tisdag, augusti 14, 2018

Höstens första stickcafé

Idag körde stickcaféet i stan igång efter sommaruppehållet. Det var riktigt trevligt att träffas igen och få byta sticktankar. Men vi var endast tre på plats, så det lovar inte gott för framtiden.
Och så, vad ni än gör, sticka inte mönster när ni sitter på caféet och samtalar med stickväninnorna! Nu får både U och jag riva upp det stickade och försöka rätta till felen i vår mönsterstickning. Suck!

Ingen av oss hade orkat sticka så mycket under den heta sommaren. Men B hade i varje fall fått en underbar babyoverall färdig!

Visst är den superfin?

måndag, augusti 13, 2018

Boquet Baby Top

Lessen att ni blev utan blogginlägg igår, men jag satt nästan halva dagen framför datorn, så jag orkade bara inte. Måste liksom göra lite andra saker mellan varven. Ska försöka skärpa till mej med bloggen, hur nu det ska gå till?!

Som ni ser så är dagens rubrik på utrikiska. Det beror på att jag lärde mej virka på amerikanska förra månaden. Så här ser resultatet ut:

Modell: Boquet Baby Top
Garn: Soft Cotton och Soft Cotton Color från Novita
Åtgång: 140 g
Virknål: Nr 3, 3,25 och 3½

Mönstret hittade jag på Pinterest, var annars? Och den här gången skrev jag inte alls ut det, utan tittade på surfplattan medan jag virkade. Jag lämnade bort blommorna och dekorerade istället med fem minuters hjärtat, som jag är så förtjust i.

Det står visserligen att det är en topp, men för mej och lilla M är det mera som en klänning  nu i början och med åren kan det säkert bli till en topp. Lite bred är den, kanske just med tanke på amerikanska barn?
Garnet är härligt att virka i och så mjukt. Går att tvätta i 60 grader, så det är perfekt för barnkläder.
Och lilla M har förstås redan hunnit få sin virkade klänning. Hoppas att den kommer till användning.

Tack och lov för att jag har köpt några nummer av Simply Crochet, så jag kunde kolla förkortningarna dc och sc. Ch fattade jag ju direkt att handlade om luftmaskor, förkortat på svenska till  lm. Alltid lika härligt att lära sig nya saker. Sen är det ju en annan sak hur länge jag kommer ihåg den nya lärdomen. Jag borde kanske göra någon ny virkning på amerikanska den här månaden? Men jag hinner inte med det. Nu ger morfar i huset order om att jag måste genast bort från datorn och hjälpa honom att sortera kläder. Han hittade nämligen nyss ännu en låda proppfull med mystiska plagg, som ingen vill kännas vid. Ser mest ut som något nån av sönerna har lämnat efter sig!

lördag, augusti 11, 2018

En sån tur!

- Kom med nu, bad äldsta sonen igår då han och fadern skulle bege sig till västra grannstaden.
- Nä, jag hinner int. Jag ska...
- Vi far alla, avbröt morfar i huset mycket bestämt.
- Men jag ska ju...
- Du får köpa garn i Återvinningscentralen.
- Men dom brukar ju int ha någo garn.
- Kom nu så åker vi.

Alla mina protester och vädjanden var helt förgäves. Jag hade sett fram emot lite lugn och ro och framförallt lite tid för handarbetande. Men se nej. Det gick då rakt inte, så jag följde snällt med till Återvinningscentralen.

Det första jag fick syn på var den här...
...nystanvindan. Den tog jag direkt i min famn och såg mej omkring, för där det finns en nystvinda finns det högst troligt också garn, inte sant?

Och jag hade en sån tur att jag hittade garn! 400 g av Austermanns Fusion. Morfar i huset hickade till och såg helt förstörd ut. Stackarn! Men lovat är lovat.

Jag hittade också tre tidningsställ, så nu får jag lite ordning på mina sticktidningar igen. Tror jag alltså! Ena stället hade färdigt plastfickor i sig. Också de kommer ju till användning då utskrivna eller utrivna mönster skall sparas.

Jag hittade en fin Upo stekpanna i gjutjärn, som jag inhandlade åt minstingen. Och när morfar i huset aldrig blev färdig så började jag titta runt ännu en gång och hittade då tre små påsar med onödigheter:
Men kanske knapparna behövs en vacker dag. Det kan man ju inte veta säkert.

Morfar i huset å sin sida köpte ett skåp för sina noter, en liten vävstol (!) och en liten trähylla. Vad han skall med minivävstolen till vet jag inte och i den lilla hyllan hade han tänkt placera böcker. Med tanke på att vi sorterar och skall ha bort grejer, så var det här inget bra varv i Återvinningscentralen. Liten tröst är dock att vi lämnade en hel plastlåda full med nya oanvända cd-skivor där. Så vi fick i varje lite grejer bort hemifrån.

Här hemma väntade minstingen och vi for iväg till min hulda moder efter ett varv till stan. Vi sa hejdå åt lillsyrran, som nu styrt kosan tillbaka till västra grannlandet. Just nu gungar hon och sönerna på böljan den blå. Jag var hemma först efter klockan 22 och då orkade jag inte mera göra något vettigt.

Idag har jag varit iväg på Parkfest till grannkommunen. Där bjöd marthorna på lunch.
Jag valde grönsakssoppan med orientalisk twist. Den var riktigt god. Till efterrätt serverades en smaskig rabarberkräm. Matavgiften var frivillig och gick till att skaffa motionsredskap till parken för seniorerna. Bra initiativ.
Förstås träffade jag många trevliga människor. En av dem var en flitig dam, som hade virkat hela 35 fina kassar/axelremsväskor.
- Hon gör på beställning, förklarade hennes stolta make. Men då protesterade frun och sa att hennes handleder inte längre håller för sådant virkande. Sånt är inte roligt, i synnerhet inte när man kommit igång och inte vill göra annat än virka.
Jag handlade lite närmatsprodukter, bland annat en eko-odlad gurka, innan jag skyndade mej hem.

Och medan jag var borta så hade morfar i huset ordnat upp i hobbyrummet och vet ni vad? Jo, han avstod från den lilla hyllan och placerade den i mitt hobbyrum. En sån tur jag har som har en så snäll karl!

Väl hemma hann jag knappt byta kläder och sitta ner förrän lilla gullungen dök upp. Sedan var det full rulle hela eftermiddagen tills det var dags för lilla M och hennes familj att återvända hem.

Och nu, nu borde jag skriva lite. Men jag tror att jag ska försöka få lite ordning i garderoberna. Morfar i huset har snällt fixat en stång och hängt upp krokar i den ena garderobsdelen och där ska jag nu få hänga min kläder. Underbart!

Hoppas att ni alla har en riktigt skön lördagskväll!

fredag, augusti 10, 2018

Ingen rast och ingen ro

Här i huset är det full rulle hela tiden. Jag hinner knappt tänka en tanke till slut innan morfar i huset ger order om någonting och förväntar sig att jag omedelbums ska släppa allting jag har för händer. Sånt gör mej stressad. I ärlighetens namn är jag inte så intresserad av att till exempel tömma hela min garderob. Jag har redan gått igenom den flera gånger och rensat ut och jag tycker självklart att jag kan få ha två nattlinnen och en pyjamas. Det är väl inte för mycket? Morfar i huset gormar om att en tredjedel ska bort. Suck! Jag vill ju bara handarbeta, inte syssla med sorterande och städning.

Igår härjade han med mina smycken, så nu vet jag faktiskt inte riktigt var de är och han bara flinar åt mej.
- Du skulle ha sorterat själv, säger han.
- Men jag hinner ju inte nu. Jag arbetar ju.
- Det säger du bara för att slippa undan.
Som sagt, suck, suck och suck igen. Klart jag vill ha ordning och framförallt vill jag ha bort alla lådor, som man nu ramlar över vart än man går. Sedan finns det dessutom en massa klädhögar här och var. I huset är det nu så kaotiskt att man knappt ryms och äta. Och den här villervallan har nu fortgått i mer än en veckas tid. Det verkar som om sorterandet aldrig tar slut! Och med tanke på att det hela började då morfar i huset skulle sortera sina noter, så tycker jag nog att det nu har gått till överdrift. Noterna är sorterade och allting annat i huset är i oordning.

Igår mitt på dagen dök lilla M upp här hos oss. Hennes mor lämnade dottern i vår ömma vård. Och det var full fart hela tiden, för vi lekte och hade riktigt, riktigt roligt. På eftermiddagen åkte jag in till stan på möte och när jag återvände hem var lilla M och morfar i huset ännu i full gång. De hade både hunnit med att plocka bär, leka bil med en papplåda och dansa. Till råga på allt hade morfar i huset lärt den lilla vad pennor ska användas till!
När modern återvände var hon helt förskräckt för att hon hade varit borta så många timmar. Och hon trodde att vi inte hade bytt blöjor på den lilla. Kära nån, har vi klarat av fem barn till vuxen ålder måtte vi väl kunna byta blöjor ännu och framför allt fatta att en liten inte kan gå i våta blöjor hela dagen!

Senare på eftermiddagen åkte vi in till stan, åt, veckohandlade och tog oss sedan till Forsby för att kolla insamlingspunkten där. Men ingen samlar på gamla söndriga kläder, alltså nån sorts lump, så vad ska vi nu göra med den? Stora kläder och gamla lakan kan ju användas som trasor till mattor och på det sättet få ett nytt liv, men vem vill ha sånt och vad göra med resten? Hmmm, finns det andra alternativ än klädaffärer i huvudstan? Morfar i huset har lusläst Marthabladet i jakt på tips. Förstås går det att sätta allting i blandavfall och genom bränning förvandla det till energi...

Sent på kvällen hann vi ännu ett varv till min hulda moder för lite umgänge med lillsyrran och hennes söner. Vi var inte hemma förrän klockan 23.30. Då stod vi en stund på vår gårdsplan och stirrade på Mars. Den är ju nu nära jorden, så man borde kanske ha tagit en tur dit? Nu har jag inte riktigt följt med det senaste inom rymdforskningen, men visst var det så att NASA hade hittat vatten där? Så det kanske finns en chans att överleva på planeten? Eller där kanske har funnits levande organismer eller till och med ännu finns? En hisnande tanke, inte sant? Så David Bowie kanske inte alls var så fel ute då han frågade om det finns liv på Mars?

Och när jag var i mataffären så kunde jag inte låta bli, trots att jag borde.
Jag köpte en ny sticktidning! Ve och fasa!

Men jag kunde inte låta bli när jag såg de här mönstren. Om nu bara morfar i huset skulle ge mej lite stickro, så...

Nu ska jag snart iväg igen, den här gången först på pressinfo, sedan iväg till västra grannstaden och på kvällen, ja, då blir det lite annat.

Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll.