fredag, juli 31, 2015

Liten karamellskål

- Va' e de där, frågade unga husbonden i början av veckan då han fick syn på ett av mina färdiga alster. Han lyfte upp det och granskade skapelsen med kritisk min.
- Det är ju en liten karamellskål ser du väl?
- Vaaa, men den är ju tom.

Jo, tom har den gapat sen i måndags då den blev färdig. I det här huset vågar man inte fylla nånting med karameller långt på förhand. Här finns nämligen karlar som gillar sötsaker.
I måndags satt jag alltså ute på balkongen. Jag nös och jag frös, men jag satt envist kvar eftersom jag hade bestämt mej för att åtminstone en gång i sommar sitta ute och handarbeta. Så nu är det gjort och sommaren är räddad, inte sant? Ja, och så hade jag faktiskt på mej min sommarhatt, så nu är den också invigd.

När jag började virka med det grova bomullsgarnet, som jag köpte i huvudstan i början av månaden, så visste jag nog inte riktigt vad jag skulle göra. Jag tog dubbelt garn och prövade mej fram, rev upp två gånger och sen gick det liksom av sig själv och blev en liten karamellskål eller vad man nu vill ha i skålen.

Modell: Fri virkning enligt mitt eget huvud
Garn: 70's Rosario4.
Åtgång: 66 g
Virknål: Nr 7

Så nu har jag testat också det garnet och vet att jag till mitt tänkta projekt kör med enkelt garn och en mindre virknål. Få se om jag i höst får inspiration...



torsdag, juli 30, 2015

Signe i repris

I söndags hann jag också med lite annat än att lyssna på visor. Jag fäste nämligen de två garntrådarna i ännu en disktrasa, Signe. I måndags gav jag sedan bort den och så var det lika tomt som innan i lådan med färdiga alster. Måste nog sticka några trasor till, eller hur?

Garn: puuvilla-bambu (Bomull-bambu), från Novita
Åtgång: 40 g
Stickor: Nr 3½
Strategiska måtten: 20 * 29 cm 
 
Ett trevligt mönster att sticka. Nu gjorde jag sju "vågor" och inte enbart fem, som förra gången.


onsdag, juli 29, 2015

Liljevisan

I söndags regnade det ju mest hela dagen här hos oss. Till kvällen klarnade det upp och då satt jag bänkad i paviljongen i Liljendal. Det var dags för den årliga Liljevisan. Programmet var högklassigt, omväxlande och bra. Visor kan ju vara vad som helst och det finns olika genrer med allt från sjömansvisor, shanty till country och jazz. Däremellan ryms traditionella visor med glimten i ögat och en lustig knorr i sista versen, finstämda lyriska visor, som får ögonen att tåras, självutlämnande ironiska visor och visor som berättar en historia. Min bänkgranne i söndags tyckte att bäst är om man får lyssna till en blandning av alla de här och det håller jag helt med om. För mej personligen har texten alltid haft stor betydelse och jag är tidigt inväxt i visor och schlagers, men också psalmer med en far som sjöng med i kyrkokören.

Det roliga med viskonserter är att det är så avslappnat och att det inte handlar om att håva in pengar utan mera om att dela med sig av sångglädjen. Publiken trivs och det är nära och intimt. Liljevisan brukar bjuda på bra framträdanden och så var det också i söndags.

Konserten inleddes av Wesley Koivumäki och Stella Jonasson (ordförande för Visans Vänner i Östnyland r.f.). De startade med Morgonen ljusnar i en något upphottad version, fortsatte med den vackra Stormskärs Maja av Lasse Mårtenson och avslutade med min favorit Av längtan till dig, skriven av Åsa Jinder och Cajsa-Stina Åkerström. Åkerström kommer att medverka i Allsång på Skansen inkommande tisdag. Hoppas att jag har tillfälle att se på det programmet.

Wesley avslutade sedan i ett solonummer om en vådlig fiskefärd där han fick en sjöjungfru på kroken.

Sedan äntrades scenen av Jan-Erik Andelin, piano, Mats Fontell, gitarr och munharpa samt Robert Lemberg på kontrabas. Fontell firar 40 år som trubadur i år och gav tidigare en bejublad konsert i Borgå. Han öste ur sin rika visdagbok och delade med sig av sina visskatter. Allting kan bli en visa om man blott har förmågan att se. Det var lite jazzigare stuk på det här framträdandet. Lemberg på kontrabas var fenomenal. Samspelet mellan de här tre fungerade bra. Hoppas få höra dem på nytt snart igen.


- År ni redo för den Brittiska invasionen, frågade Maria Lindström när de här damerna i sina bästa år från Sverige startade efter pausen. Här uppträder Anna Döbling, Lolita Ray, Maria Lindström och Anna Bemhom från Sverige. De trakterade flera instrument och sjöng både egna och andras visor och till och med två schlagers, Regniga natt och Lugnare vatten. Alla damer har också egen solokarriär.

Döbling har jag stött på i andra vissammanhang för det är många som tolkar hennes visor. Det var riktigt trevligt att få stifta närmare bekantskap med henne nu i söndags. Brittorna framförde bland annat Döblings visa Vem som helst. Sången handlar om kärlekstörst och desperation över ensamheten när man vill vara två.

Ett stort tack till Visans Vänner i Östnyland och Lovisa stad för en fin konsert med vackra visblomster. Nu får jag vänta ett helt år till nästa konsert.

måndag, juli 27, 2015

Birgit i repris

För att ni nu inte skall tro att jag enbart köper garn måste jag ju berätta att förra veckans tisdag stickade jag en liten disktrasa. Igen kan ni kanske tycka. Men det var på tiden för det fanns endast en kvar i lådan med färdiga alster. Trasorna har gått åt som smör på heta stenar. Så nu blev det liksom att sticka lite mera och så blev jag av med ett nystan garn. Tänk om jag blir utan? :)

Garn: puuvilla-bambu från Novita
Åtgång: 28 g
Stickor: Nr 3½
Strategiska måtten: 17 * 28 cm 
 
Det här är samma turkosa garn som jag tidigare använde i Signe-trasanBirgit-mönstret har jag också stickat förut och det är riktigt trevligt i all sin enkelhet.
Det här är en gåva, så jag måste kanske sticka några trasor till av bara farten. Medan kan jag ju lite fundera på höstens projekt. Ska jag starta något nytt eller ta itu med UFO:na? 

söndag, juli 26, 2015

Rödmärkta nystan

Regnet öser ner här idag, söndagen till ära. Jag misstänker att det är de svenska gästerna som tagit med sig lågtrycket hit till oss. De tutade så glatt när de körde förbi här tidigare på förmiddagen.

Förra veckans onsdag var jag alldeles ensam i väg till mataffären. Det visade sig bli en farlig historia.
Dom här går väl inte att äta? 200 gram till i lagret. Så går det när jag inte har nån stoppare med mej. Men ingen fara. Det finns inte mycket kvar av det mörkblå nystanet längre. Så egentligen är det enbart 150 gram. Och ja, då ser ni ju att jag behövde de där nystanen.

I går var jag också iväg till samma mataffär. Den här gången hade jag visserligen både mor och son med mej, men de vandrade på sitt håll och fyllde mammas kundvagn med råge medan jag släntrade lite håglöst omkring och mest umgicks. Det var så trevligt att träffa vänner och bekanta. Bland annat stötte jag på stickdamen E och hennes man. Diskussionen kom in på rödmärkta varor och att vi finländare slänger så mycket matvaror som 25 kilo/person. De hade läst en artikel i Östnyland om saken.
- Vi köper alltid rödmärkta varor, så slängs dom inte. Man kan bra frysa in dem, sa mannen.

Lydig som jag är stegade jag genast iväg till garnhyllan och där hittade jag två mörkblå nystan och ett ljusrosa nystan med puuvilla-bambugarnet (bomull-bambublandning), samma som ovan, 150 gram.
Och så de här två Nostalginystanen, 200 gram. Dessvärre tog jag inte av de randade 7 bröder garnen som ännu fanns förra veckan, men inte kvar längre igår. Å andra sidan så kan det ju inte vara meningen att jag ensam ska hålla hela den finska garnindustrin igång heller, eller hur?
 
Svampplockning stod på programmet idag.
Men de här gula delikatesserna får allt växa till sig medan jag kurar inomhus i regnvädret med en virkning. Hoppas bara att ingen annan rör sig i samma skog idag. 



fredag, juli 24, 2015

Östresan

Oj, så var det fredag igen och en hel vecka har försvunnit. Vart tog den tiden vägen? Knappt hinner jag stiga upp, bädda sängen, sköta disk och tvätt innan det är dags att krypa ner mellan lakanen igen. Känner ni igen er?

Nå, i ärlighetens namn hinner jag nog med lite annat ibland, sånt där roligt som små dagsturer lite hit och dit i närområdet. Igår var vi iväg österut, far i huset och undertecknad tillsammans med dottern och hennes sambo. 

Och nu innan jag förivrar mej, alla foton är den här gången tagna av far i huset, så om ni vill låna eller kopiera måste ni tala med honom först.

Vår första anhalt var den kejserliga fiskestugan i Langinkoski i Kotka.

Det var Rysslands kejsare Alexander III och hans hustru Dagmar från Danmark, som vistades här. När Dagmar konverterade till grekisk-ortodoxa kyrkan fick hon namnet Maria Fjodorovna. Kan vara bra att veta så ni inte går vilse i kungalängderna. På den tiden kom nästan hela Europas kungligheter faktiskt från Danmark.

Här i storstugan bjöds gästerna till bords. För att få gå omkring här i museet gäller det att ha på sig plastöverdrag på skorna. Annars skulle det vackra plankgolvet vara nedslitet för längesedan.

Gediget träarbete, nånting helt annat än dagens Ikeamöbler. det här möblemanget kräver dock utrymme.

Köket är litet. Undrar hur stor tjänstestab de kejserliga hade med sig under sin vistelse i Langinkoski. Kanske de ville vara mera privat utan hovets alla regler?

Kejsarinnan hade en egen liten kammare på nedre våningen. Kejsaren en något större kammare bredvid köket.

I övre våningen finns sovrummet.

På älvstranden finns bastun och en jordkällare.

Koski betyder ju fors och utanför stugan forsar Kymmene älv fram.

- Du får inte gå dit, hojtade dottern åt far i huset när han tog sig ut på en udde för att få närbilder.

 
Nån simstrand kan man ju inte direkt tala om här, men fiska kan man ju. Själv skulle jag nog stortrivas här invid vattnet, att lyssna på dånet och känna vattendroppar stänka mot ansiktet.
Forststyrelsen
håller på att snygga upp området runt fiskestugan och det finns trevliga vandringsleder för den hugade. Här finns också ett café, men vi hade inte tid för vi skulle vidare österut.

Om ni alltså känner er lite rastlösa en dag, så rekommenderar jag varmt ett besök i Langinkoski. Det är nära, det är kultur och historia, det är fint och det bjuder förutom på vandringar också möjlighet till fiske.

Vi körde alltså vidare österut och hamnade i Fredrikshamn. Där på väggen i RUK:s museum ståtar svärsonens namn. Han var primus i sin kurs. Inne i museibyggnaden beskrivs Finlands reservofficersutbildningens olika skeden. Under kriget var utbildningen utflyttad, men från år 1948 har Officersskolan verkat i Fredrikshamn.
Ute i utställningshallen finns de större föremålen och se så omtänksamt, en stol att vila sig på och en fläkt ifall det är svettigt och hett. Längst borta försvinner dottern ut ur bilden.
 

Nu hade vi ju inte minstingen med som militariaexpert, så nu får ni nöja er med att veta att det här är en rysk pansarvagn...

... och det här är en Pasi. Om flickor hade fått göra värnplikten när jag var ung hade jag nog valt att bli Pasi-förare. Tycker att det skulle vara häftigt. Tror ni att det är svårare än att köra traktor eller skoplastare?

Mittemot museet finns förläggningen och utanför den står den här tyska pansarvagnen.  Och det här är ett gedignare bygge än den ryska vagnen.

Från Fredrikshamn och RUK-museet styrde vi hemåt. Men först skulle vi besöka Disas för våra magar knorrade.
Trots gps i bilen, en iPhone och två Samsungar tog det ett tag innan vi kom rätt. Sen bjöd svärsonen på lunch och vi gick nästan vilse i den stora affären.
Stort tack till dotter och svärson för en trevlig dag.







onsdag, juli 22, 2015

Pastellfärgade sockor

Puuuh! Det verkar som om jag inte skulle hinna med nånting alls nuförtiden. Det är stressigt att ha sommarlov ska jag säga.

I måndags strax före midnatt fick jag dock ett sockpar färdigt. Så det händer nånting på stickfronten också. Tro inget annat.
eftersom far i huset redan en längre tid har spelat julsånger på gitarr tänkte jag nästan utnämna det här sockparet till årets första julklappssockor, men så blev jag lite osäker. Är det faktiskt första paret? Har jag faktiskt inte stickat andra redan? Och jovisst, redan i januari var första sockparet färdigt, så det så! 

Far i huset har för övrigt på min begäran nu frångått att spela Härlig är jorden och andra julsånger. Vem som helst kan ju bli nervös av stundande jul mitt i juli. Så han började spela Finlandia med anledning av Sibelius 150 årsjubileum
I måndags hamnade jag på en liten tripp till grannstaden med honom och då fyndade jag en finsk musikskolbok och en svensk citatbok för 50 cent medan far i huset försökte pruta på den åtrådda arbetsbänken i återvinningscentralen. Dock utan framgång, men vi tog hem kaklen som han köpt tidigare, så vi var inte ute i ogjort väder.
Nu spelar han då Pråmdragarsång på Volga istället. Den finns i den där musikboken. Jag har försökt föreslå nånting lite mera visaktigt eller trallvänligt, men talar för döva öron.

Sockorna ja,
Modell: Ett par helt vanliga damsockor, mönster finns bland annat på garnbanderollen
Garn: Nalle Taika från Novita
Åtgång: 78 g
Stickor: Nr 3½

Det såg lite oroväckande ut på slutet av andra sockan. Far i huset förstod inte alls vinkarna jag gjorde om att vi nog borde åka till Koria för att mitt garn håller på att ta slut. Han var mycket kallsinnig:
- Du har nog garn. Tån får bli i annan färg.
Suck, men det blev hela 14 gram kvar. Nå nu funderar vän av ordningen hur det här kan stämma: 78 + 14 = 92 gram. Nystanet borde väga 100 gram så nu har jag igen blivit lurad på 6 gram. Dags att göra en reklamation?

Igår var jag hoppfull och tänkte att äntligen, äntligen så kan jag sitta ute på balkongen och sticka. Jovisst var det sol en stund efter det att vi kommit hem från ett besök hos min mor. Men så fort jag satte ner mig och fick fart på stickorna så kom molnen fram och efter en stund började det regna. Snopet.

Idag har jag varit till stan på lunch med unga husbonden och hans sambo. Det var riktigt trevligt. Och när vi var i stan hade det slutat regna.
En lite tilltufsad blåmes sökte regnskydd på balkongen idag på förmiddagen. Stackaren, det kan inte vara lätt att flyga i ösregn.

Snart ska jag iväg på födelsedagskalas till Valkom. Där var jag också i måndagskväll på namnsdagskalas, men då i ett annat hus. Och imorgon ska jag iväg med dottern österut. Som sagt, det är stressigt med sommarlov, men skönt att vara ledig och vädret är perfekt för stadsfärder.



måndag, juli 20, 2015

Hemliga resan

I fredags var vi iväg på hemliga resan, far i huset, min mor och undertecknad. Resan var förstås hemlig endast för min mamma, vi andra visste ju vart vi skulle, trodde vi alltså...

Redan i grannstaden råkade vi ut för första planeringsmissen. Glatt kurvade vi iväg till Ripakka, men, men... va nu då? Det var sommarstängt och det trots att ägarinnan så sent som i juni sade åt oss att så många kunder hade bett om att de inte skulle ha stängt i juli och därför skulle hålla öppet i år. Besvikelsens besvikelse. Varifrån skulle vi nu få god husmanskost? Och hur skulle vi hitta ett ställe som det skulle vara bekvämt för min mamma att nå? Att gå milsvida sträckor på två kryckor är inte att rekommendera.

Hups! Det blev till att ta time-out så vi vek in till Återvinningscentralen, lämnade mamma i bilen medan vi konfererade. Skulle Raxbuffén i Shell vara ett alternativ? Blääää, nä jag röstade ihärdigt ner det. Vi beslöt att vi kör iväg till Mäntsälä, som var målet för vår hemliga resa och ser om vi hittar nåt matställe där. Och så gjorde vi. Innan det hann jag få boken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann på tyska språket. Far i huset är jätteintresserad och tycker att vi ska beta av en mening per dag. Alltmedan han nu har övergått från att rabbla månader till att lära sig veckodagarna på tyska. I morse försökte jag pränta i honom vad Auspuff är! :)

Väl i Mäntsälä kom far vagt ihåg att det fanns nån bensinmack med servering när man kör på motorvägen mot Lahtis. Blää för sån servering, men nöden har ingen lag, så vi styrde kylaren mot Lahtis. Och jippiii, där vid Mäntsäla P avtaget, gissa vad vi hittade där? Jo, där fanns också Shell, men...

... vi styrde hit till Juustoportti. Låt vara att jag var lite förvirrad för inte skulle väl Juustoportti finnas i Mäntsälä i södra Finland? Nej, nej, Juustoportti har jag sett i Jalasjärvi. Härligt att vi hittade hit och nu blev ju resan något av en överraskning också för oss som planerat den. Här åt vi gott och jag förlorade mej i Ostkällaren. Ack, ack så mycket gott det fanns att välja på. Till sist besinnade jag mej och tog en kumminost åt mamma, en paprikaost åt oss och så två bitar Aura gold. Den blåmögelosten är kanongod och här var den utskuren från stora rundeln. Länge stod jag med snålvattnet rinnande och lät ögonen smeka gorgonzola-osten, som jag ändå lämnade kvar. Det lär ju inte vara bra för vare sig formerna eller kolesterolet med sådan där god ost. Suck!

Sedan förirrade jag mej vidare bland hyllorna och hittade kryddiga produkter från Poppamies (= häxdoktor). Oj, vad svårt det var att avhålla sig från att köpa allt möjligt starkt och gott. Far i huset och min mamma lät mej shoppa helt i fred. De tog alltså en kalkylerad risk. Och jag var riktigt ordentlig ska jag säga. Gick inte alls till karamellhyllorna.

Och inte gick jag till Pentik Outlet heller, trots att det var rea med 50%. Här fick förresten den hugade träna handmjölkning.

Mätta och belåtna körde vi genom Mäntsälä ända tills vi kom till målet för vår resa, Lähimmäinen. Och nu var det läge att shoppa loss för här är det gott bröd och förmånligt. Sen körde vi hem via Tokmanni för visst måste vi ju få en glass? Vi körde genom Buckila och Mörskom. Där stannade vi invid kyrkan och besökte den finskspråkiga ungdomsföreningens sommarcafé. För fem euro fick vi kaffe, saft och blåbärskaka. Inte illa och så bidrog vi ju till ett gott ändamål. Far i huset förklarade att vi var på genomresa så kanske vi fick förlåtelse för vår svenska.

Från Mörskom kurvade vi via Grevnäs, Michelspiltom och Eskilom ut till Rudom. En riktig liten närtripp alltså. Och mamma verkade nöjd och det var ju huvudsaken för det var avsikten med hemliga resan.

torsdag, juli 16, 2015

En ljuvlig kväll

Igår befann jag mej i gott sällskap i den vackra sommarkvällen. Det var träff för kvällsdatakursisterna från Hindersby. En vänlig karl bjöd oss till sitt sommarviste vid ån.

En vacker sommarkväll vid ån i Hindersby. Vi åt grillkorv och sallad, drack öl och vichyvatten. Det var skönt utomhus i solen och inga myggor som störde.

Till efterrätt fick vi goda nybakta bullar...

... och jättegod jordgubbstårta. Vi talade just inte alls data, nej, vi hade mycket trevligare än så. Oj, vad vi skrattade. En av männen påstod att han kunde 300 roliga historier eller vitsar som vi säger här. Och han gladde oss verkligen. Ett härligtt och positivt gäng, som jag ser framemot att få undervisa igen i höst.

Mitt hemliga virkjag blev superförtjust i den här ugglegardinen. Undrar om hans fru har virkat den? Och om hon i sådana fall har en beskrivning? Måste kollas.


tisdag, juli 14, 2015

Ny traktor

- Vaaa, hördes far i huset med något upprörd stämma fråga i telefon på finska igår.
- Att va ha du gjort, fortsatte han och började stirra omkring sej. Jag försökte göra mej så osynlig som möjligt och smyga försiktigt ut ur köket, men ack han fick syn på mej. Han avslutade telefonsamtalet och frågade mej:
- Vet du vad mr J har gjort? Jo, han var iväg med frun fast vi skulle fara tillsammans till Borgå idag efter remmarna.
Voj, voj, skulle jag ha haft lust att säga, men jag var tystare än en liten mus.
- Nu får du följa med istället, sa han och spände blicken i mej.
Äääh, nääe han menade väl inte allvar. Jag skulle ju sticka sockor, inte göra nånting annat, för jag hade gjort undan alla måsten på förmiddan.

Joo, bestämde han, jag skulle med om så mot min vilja. Suck och stön.
- Jag far bara lite dit till H och så åker vi sen.
Jaha, det betydde väntan för min del, för far i huset har ingen aning om vad tid är och att affärer stänger. Och mycket riktigt fick jag ringa honom efter 1½ timme och fråga vad och hur han hade tänkt. Jovisst, han skulle komma hem genast och så skulle vi åka iväg. Nåja, genast och genast, men iväg kom vi och till Agrimarket i grannstaden körde vi och under över alla under så fick han tag på rätt sorters remmar till slåttermaskinen "ogräsets vän". Och gissa vem som fick betala kalaset? Jo, just hon som måste följa med, vem annars?

Före hemfärden tog vi den obligatoriska rundan via återvinningscentralen. Och jag var riktigt imponerad. De hade fått in massor av bra grejer och det fanns soffor och stolar från fem euro uppåt, riktigt fina barnleksaker och utrustning. Men också dyrare supersnygga designlänsstolar och ett vackert gammaldags vitrinskåp, som tyvärr redan var reserverat. Där var också glädjande många människor, som gick runt och letade efter det ultimata fyndet. En del ville ha sommarlektyr, andra leksaker och barnkärror. Far i huset hittade en perfekt arbetsbänk med tre rejäla lådor under. Men den kostade 140 euro och det var för dyrt tyckte han.

Själv investerade jag i en ny traktor. Kunde ju inte låta en Massey Ferguson bli kvar där.
Vad tycks? En sexcylindrig 4270-modell. Inte illa eller hur? Dessvärre så ska den nog iväg till ett bättre hem. Jag äger ju inga åkrar längre, så...

Det första jag faktiskt fick ögonen på var den här lilla trätavlan, som jag ju bara måste ha. När jag frågade Janne vad den kostar log han bara rart och skakade lite på huvudet, så jag fick den alltså för tack så mycket. Bra affär, inte sant?
Minstingen skrattade när vi kom hem och jag stolt visade upp fyndet.

- Hur kan du vara både snål och generös på en gång?
Nä, det fick han inte att gå ihop. Jag försökte förklara att den enda jag är snål mot är mej själv och att jag alltid ger bort den sista sedeln jag har. Själv tycker jag ju att det där med "Intresserad av allt nytt" passar perfekt in på mej. Så det så.

Ja, och apropå generös. Den här boken hittade jag åt mamma.

Men jag tänker ägna mej åt den här deckaren istället för romanser.

I vinter blir det sedan att läsa den här boken från år 1955.

Förstås måste jag ju ha lite handarbetsmaterial också.
- Va ska du med det där? Sånt där har vi redan hemma.
- Ja, men inte med julmotiv, försvarade jag mej.

Ja, men hej, vad ska jag nu på riktigt med den här tygpåsen? Jag har ju faktiskt ingen symaskin nu för tillfället heller, hmmm...Gissa vad jag betalade för allt det där? Jo, fyra euro och då säljs i princip böckerna för en euro/styck. Så nu var jag i alla fall lite ekonomisk, inte sant?

Jag hittade också den här tokroliga boken, men jag tog inte den. När far i huset bläddrade i den blev han eld och lågor. Förstås skulle vi ha den också. Och gissa vem som fick ge en euro åt Janne?
Den här boken kommer nog också att hamna i ett bättre hem. Här finns goda råd om allt från hur du springer i högklackat, hur du blir vacker (framhäv brösten och använd mycket mascara!) till hur du försvarar dej (sparka i skrevet löser många situationer) och hur du tar bort gångjärnen från dörren ifall du blir kidnappad. Ni ser rena rama överlevnadsboken. Alla kapitel inleds med ett citat från någon film där en kvinna haft huvudrollen. Ajjo, här finns också tips om hur man fångar en miljonär. Det första man ska göra är att söka upp de barer och restauranger där miljonärer brukar röra sig.


Och här ett viktigt tips om hur ni skyddar era barn mot hemska odjur. Om ni har sett Alien-filmerna så ser ni att motivet är taget därifrån. Har ni inte sett en endaste Alien-film så föreslår jag att ni ser åtminstone den första, men gör det inte ensam om ni inte klarar av skräckfilmer. Till och med jag hoppar fortfarande till när utomjordingarna dyker upp och då har jag sett filmen ett antal gånger.
Ni som har sett minstingen inser att han är huvudet högre än jag så det blir väl så att han ställer sig framför mej i stället. Men vad ni än gör, spring inte och förlora aldrig ögonkontakt med odjuret.

Far i huset rotade i den stora gratishyllan och hittade den här boken. Här finns många fina recept på bröd.

Han tycker att jag skall baka Lars' semlor (frallor) och batonger. Vad han inte riktigt kollade var att det här är grovt och nyttigt bröd, inte sånt där ljust som han föredrar.

Så tyckte han att jag också borde pröva på det här hälsobrödet för Anja, receptuppgiftslämnaren, är ju från Lovisa. Men även den här boken ska vidare till ett bättre hem. Det är så bekvämt när unga husbonden bakar och knådar degar och förser oss med varmbröd. I söndags fick vi supergoda semlor (frallor) av honom.

Och när han hittade den här visste han inte till sig av glädje. Nu ska han minsann lära sig tyska. Tyvärr fanns inte ljudinspelningarna med. Far i huset tänker ligga i hårdträning så han klarar av kommunikationen senare i höst när tyskarna återvänder. Hur det ska gå till vet inte jag, för ingenstans i boken står det till exempel nånting om växellådor och annat dylikt som han brukar gilla att diskutera om.

I första kapitlet får man redan lära sig att beställa rött eller vitt vin. Far i huset tränar som bäst på att lära sig månaderna på tyska.
- Det borde ju vara enkelt för de liknar de svenska namnen, konstaterade han igår. Ack, ack, jag har inte ännu haft hjärta att berätta för honom om der, die och das. Kanske vi ska gå på språkkurs i höst? Men hur var det nu, månne det finns en nybörjartyska på Mi? Nä, icke...suck... nå jag ska ju kvällsjobba ändå, så..

Gladast blev nog far i huset över den elektriska trimmern som han fick helt gratis. Få se om den fungerar.

Igår hade vi också gäster, men de var av ett litet annat slag.