Ballongbesök

Kära vänner, nu har en vecka igen försvunnit i en sådan hast att jag knappt hunnit med. Hur kan det gå så?

I två dagars tid har ni också fått vara utan mina skriverier och det beror enbart på att det har varit så mycket annat. I fredags hade jag inte ens min dator igång. Det ni!
Då var vi ut på en liten färd i västlig riktning. Vårt första stopp gjorde vi i västra grannstaden där Blomsterhuset, till vår stora glädje, hade öppet redan strax efter klockan 9! Tack för det, så kunde vi stöda nästan lokalt! Dubbelmorfar visste precis vad han ville ha för blommor och dem fick han också, trots att de liksom inte nu riktigt var i säsong längre. Det kallar jag kundvänlighet, så tack för det.

Vi fortsatte vår färd och hamnade så småningom i västra delen av landskapet. Vi stannade på vägen och köpte glass från en St 1-station. Där brydde sig de äldre i riskgruppen inte om skyddsavstånd alls, så jag hade fullt sjå att försöka kryssa och hålla mej undan. Svårt att veta hur man skall göra i de där situationerna då de som är i riskgruppen helt enkelt inte bryr sig det minsta.

Vi stannade vid sidan av vägen då dubbelmorfar fick syn på 10 hjortar. Han försökte fota dem, men de vände baken mot honom och försvann. Eftersom vi inte ville vara en trafikfara fick han helt sonika ge upp årets naturfoto!

Svartå begravningsplats var vår nästa anhalt. Där planterade dubbelmorfar blommor vid min farbrors grav. Han dog för tre år sedan, frid över hans minne.

Nästa anhalt var kyrkogården i Ekenäs. Ny plantering och mera tårar. Saknaden är svår och stor. Frid över hans, den oändligt saknades minne med.

Ett stenkast därifrån var vi och inspekterade kusin A:s nyförvärv innan vi äntligen, äntligen kunde träffa H. Som vi har saknat så. Alltför fort var det dags att styra bilkylaren österut igen. På hemvägen kurvade vi via Vanda och träffade minstingen på parkeringen på behörigt avstånd. Honom har vi inte sett på över två månader. Här skulle jag ha lust att svära över Coronan, men låter nu bli. Han har haft alla symptom, men inte testats eftersom han är så ung och symptomen var lindriga. Dock återkom de efter att han redan hade blivit frisk.
Få se om han vågar komma hit nästa veckoslut? Vi lämnade två munkringar åt honom, som han tacksamt tog emot.

Vi var hemma någon gång före klockan 20 och det var riktigt, riktigt skönt att ha varit ute och lite luftat på sig. Förstås saknade vi alla våra nära och kära, men tiderna är nu som dom är och inte mycket att göra åt det.

Den blåvita flaggan vajade speciellt för vårdpersonalen i fredags. Måtte de orka!

Igår var det umgänge för hela slanten! Det började med ett ballongbesök.

"Ihahaaa", sa den här enhörningen och dess matte när de klev över tröskeln igår morse. Nu vet jag inte om enhörningar gnäggar som hästar, men kanske? Jag får lita på expertisen, i det här fallet M.

Det var så härligt med besök av flickorna. Lyckan är inte bara ballonger! 
Lyckan är också...

... såpbubblor!

Och det är inte enbart M som kan blåsa! De gamla takterna sitter i när mormor sätter igång.

Från grannbyn kom de här hemgjorda läckerheterna igår. Stort tack till bagaren!

Och det var bra att vi fick kaffebröd, så vi hade något att bjuda på, då min äldre nyförlovade lillbrorsa kom på eftermiddagskaffe tillsammans med sin fästmö. Så härligt med goda och glada nyheter i dessa tider. Låt kärleken slå rot, så klarar vi mycket mera!

Vi hade också kvar av chokladkakan från närbageriet. God, nästan lika god som den H och undertecknad bakade i februari.

Idag har jag försökt ta det lite lugnare, söndagen till ära. Det har lyckats sisådär.

Jag startade dagen med "mommos specialare". Dekorerad ostmacka på rågbröd. Mums!

På eftermiddagen försökte jag faktiskt sitta ute och sticka en stund, men händerna började frysa, så det var bara att lomma in tillbaka igen.

Idag har vi igen stött de lokala företagen. Den här gången fick det bli en familjepizza från stan. Längesedan jag ätit en sådan.

Nu ska jag jobba lite ännu innan jag stänger datorn.
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!