Sportlovet är förbi och idag har det varit jobb som vanligt.
I fredags hämtade vi H från dotterns familj. M var hellycklig, för en trevligare lekkamrat än H är det svårt att hitta. Senare på kvällen satt vi här hemma med H och stickade en stund på vårt projekt. Vi har lite nya planer nu och hittade fräsch inspiration i en av mina mönstertidningar.
På lördagen började vi med kökskommendering. Först bakade vi en tårtbotten. Äldsta sonen skakade medlidsamt på huvudet åt oss och konstaterade:
-Det där blir nog int till någo.
H och jag bara skrattade. Vi visste ju vad vi gjorde, åtminstone trodde vi så.
När vi ändå var igång så av bara farten bakade vi en underbart saftig torrkaka med apelsin och choklad, som huvudingrediens.
- Ska den faktiskt se ut så där?
Till all tur finns det ingen bild av den här kakan i boken Sju sorters kakor, så den kan se ut lite hur som helst!
Efter våra ansträngningar i köket var det igen dags att bege sig av västerut. Ett snabbt varv i Mikrokulma, för vi behövde lite klistersiffror till ett födelsedagskort. I affären träffade vi på en av mina trevliga kursdeltagare.
Vi lämnade av H hos en hellycklig M med familj. Hurra, nu fick M leka igen!
Dubbelmorfar och undertecknad stack iväg på ett 70-års kalas. Där var huset fullt av släktingar och vänner. Till den sistnämnda kategorin hör dubbelmorfar. Vänskapen går över 40 år bakåt i tiden. Huuu! Börjar vi alla bli gamla?
Vänskapen har hållit genom glädje och sorg och är värdefull för de båda männen, som både har arbetat ihop och hjälpt varandra. Men alltid också kunnat tala om allting med varandra. Sådana vänner ska man ta vara på.
Från kalaset iväg och hämta H och sedan till sjukhuset här i stan. Där fick vi tips om en god chokladkolakaka. Receptet hittades i en gammal Året Runt. H fotade det, så vi hade något att gå efter.
Från sjukis iväg ut och äta, sedan via mataffären hem och så in i köket igen. Mello på tv:n medan vi bakade.
H fyllde tårtbottnen. Hon gick och lade sig innan Mello var slut. Det tar på att leka med ett livligt barn! Jag fyllde ännu diskmaskinen innan jag törnade in.
Söndag grydde och det var full rulle från början. Jag fixade pajdeg medan H dekorerade kakorna.
Dottern anlände med flickorna och så var det liv och rörelse i hela huset. Lilla A fick stanna med dubbelmorfar och mormor medan mamman, M och H åkte in till idrottshallen i stan för att hoppa och skutta omkring.
Jag fortsatte i köket och dubbelmorfar fick lilla A att somna på nolltid. Jag tryckte ut pajdegen i en ugnsplåt efter att den vilat i kylskåpet, förgräddade den och fyllde den sedan med skinkröran jag tillverkat. Eftersom det handlar om Fina skinkpajen, så vispas vitorna skilt och vänds sedan ner i skink-gräddfil-gulor osv-blandningen. Blir fluffigt bra och gott. In i ugnen med pajen, duka bordet, fixa sallad med tilltugg, klä om sig och simsalabimsala, så var de två yngsta sönerna på plats, "idrottarna" tillbaka från stan och just när vi skulle sätta oss till bords anlände ännu två systrar till dubbelmorfar.
Så härligt att ha alla samlade runt matbordet. Just precis så som jag vill ha det!
Det blev ett kalas som heter duga!
Ett stort, stort TACK till H som är en hejare på bakverk och en verklig tillgång i köket. Så fint att få jobba tillsammans med dig. Tack också till den äldsta som skötte kaffekokning och avdukning.
De yngstas kompis kom ännu på besök och fick sig både en bit skinkpaj och kakor samt fastlagsbulle. Det var så roligt att höra dem prata. Jag fick nostalgivibbar och det kändes som förr i världen när huset var fullt av killar.
H och jag satt ett halvt plan nere i vardagsrummet och stickade. Hon åkte sen iväg med den yngsta till huvudstan och väntande tågförbindelse.
Knappt hade det hunnit bli tyst i huset förrän dubbelmorfar och undertecknad körde iväg till sjukhuset. Söndagskvällen satt jag sedan bara rakt upp och ned och slötittade på TV medan jag funderade om jag skulle orka ta mej i säng.
Och dit ska jag nu också, för det är tidig väckning i morgon bitti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar