Väst – Öst – Väst

Oj, oj, oj, igår blev ni tyvärr utan inlägg. Det beror på att jag var iväg västerut tillsammans med mina kolleger. Jag var uppe redan före halvsex för att hinna med vår lilla chartrade buss. Sedan var jag hemma igen efter klockan 19.30 och inte alls på humör att öppna datorn. Tyvärr.

Vi var igår iväg till Karis, Nordens Paris! (Både Karis och Paris ska uttalas med kort a för att få den rätta västnyländska effekten). Vi deltog i Medborgarinstitutens förbund MiF:s Eloseminarium på Brankis.

Säkerhetsavstånd och munskydd var det som gällde och på kafferasten fick man endast sitta med eget gäng. Lite trist att inte få mingla och höra vad nytt de andra håller på med. Det är alltid bra med input och nya kreativa idéer och lösningar, så att man inte av bekvämlighetsskäl kör på i gamla invanda hjulspår. Men det var härligt att seminariet kunde ordnas så här istället för online.

Bildningsdirektören Tina Nordman hälsade välkommen och hon var rakt på sak och mycket ärlig. Kommunfusionen som ledde till att Raseborg bildades,  har inte medfört inbesparingar, inte heller sammanslagning av medborgarinstituten och sedan ännu musikinstitutet. Skönt att höra om den krassa verkligheten istället för alla fina uppstyltade festtal.

Vi hade take-away lunch från Ingalills Café, skinkwrap eller toast kombinerad med valfri sallad. Lunchen åt vi i rektorns Karisvilla. Det var riktigt gott och vi blev väl omhändertagna av rektorn. Tack för det! Efter lunchen berättade Helene Schjerfbeck, alias Anne Ingman, om Ekenäs' historia och glimtar ur sitt eget konstnärsliv.

Bland rektorer och institutslärare råder en sorts corona-uppgivenhet. Nu inför terminsstarten är allting igen osäkert. Det gäller att kämpa på och försöka få så många kurser som möjligt igång, men...

Nåja, man får göra det sitt bästa och hoppas att det blir bra. Inte ge efter för corona-tröttheten.

På hemvägen kurvade vi via Fiskars. Vid det laget ösregnade det, så vi var nu inte så pigga på att gå omkring utomhus. Vi släntrade istället omkring i några affärer under tak. Och jag som inte tänkte köpa någonting alls, hittade en julklapp åt M.
– Du kan int hålla dej till julafton, skrattade dubbelmorfar. Haaa, det tror han. Jag måste bara gömma klappen på ett säkert ställe och sen försöka komma ihåg var den finns då det är dags att paketera in julklapparna.

Innan vi steg på i den lilla bussen hann vi ännu med en kvällsbit i tvätteriet. Det var en riktigt god toast. Tack för den!

Idag skulle jag vara på jobbet i stan klockan nio. Kändes lite konstigt att för andra dagen i följd bli väckt av väckarklockan. Sådant är jag inte van med.

Jag fick åka i en Tapparabil. (Det tyckte mr J var häftigt då jag skickade en WhatsApp bild åt honom.)

 

Vi intog morgonmål i stan på en lokal bensinstation. Efter det var vi redo att fortsätta färden österut.

Vår destination var Kulturhuset i Pyttis. Där fanns vi för att svara på frågor och bekanta oss med kommunborna. Anmälningen till kurserna började idag.

Vi var utrustade med ballonger, kursbroschyrer och gott humör. På hemvägen konstaterade jag att idag efter hemkomst skulle jag göra precis ingenting.

MEN...

...dubbelmorfar hade lite andra planer, för idag blåste det lagom hårda vindar och jag fick två ballonger med mej åt barnbarnen, så vi styrde västerut till grannstaden. Men först efter att ha utrustat oss med matsäck. Dottern och A träffade vi på en parkeringsplats och fick lämna över ballongerna. Sedan fortsatte vi vår färd mot Varlaxudden.

På färden mot udden, fick vi syn på båten J.L. Runeberg. Vet inte om jag skulle vågat mej på en båtfärd idag i blåsten.

Efter att lite stapplande ha tagit mej över stock och sten kom vi ner till stranden och det var häftiga vågor! Det är sådan kraft i vågorna.

Jag kunde ha suttit där på stranden och iakttagit skådespelet hur länge som helst. Men det blåste...

Dom här killarna lever farligt! Det finns stenar i strandkanten och dem vill man nog inte ha närkontakt med.

Och se, den ena klarade sig upp på brädan och kunde surfa på vågen...

... ända tills han for omkull!

Mästerfotografen dubbelmorfar tog surfbilderna, för jag vågade inte klättra på det hala berget. Vill inte bryta armar och ben inför terminsstarten!

Eftersom grillkåtan var upptagen av en familj, som bredde ut sig och enligt dubbelmorfar tillredde curry, så intog vi vår matsäck i vedskjulet. Och det gick riktigt bra det med, visserligen hade vi ingen havsutsikt där, men vi hade vindskydd och det behövdes i blåsten.

När vi kom till bilen, så stod han där i sin våtdräkt, den modiga surfaren.

Dubbelmorfar började genast prata med surfaren och förklarade att vi hade foton på den lyckade surfningen och... ja, plötsligt hade jag den här killens e-postadress! Undrar riktigt hur dubbelmorfar tänkte här, för ser ni, killen började ta av sin våtdräkt och stod sedan i bar överkropp...

Och vad var det jag sa? Jo, stenarna är farliga, för nu hade hans surfbräda gått sönder och måste repareras!

Och jodå, jag har skickat fotona och fått ett tack redan, så det så!

Det var härligt att vara ute på udden, så härligt att jag i mitt nästa liv vill ha en villa vid havet! Jag förstår mycket väl att Tove Jansson stortrivdes på Klovharun. Låt vara att jag nog vill ha en lite modernare villa...

Nu är det nog sängdags för mej. I morgon ska jag försöka njuta och försöka hinna vara lite ledig. Fast kanske dubbelmorfar hittar på något äventyr i morgon med. Inte mej emot om det är lika trevligt som idag.

Ååh, en sån fest!

Kära vänner, nu har ni fått klara er hela veckoslutet utan ett enda inlägg från mej. Att det blev så, beror på att det har varit fullt program alla dagar. I fredags blev jag svärmor för tredje gången! I lördags på förmiddagen fick vi en överraskningsgäst och mot kvällen tog vi oss sedan österut, först till Bruket och därifrån till den östra grannkommunen. Igår var jag iväg på två tidningsuppdrag och däremellan ett varv till västra grannstaden. Så ni ser, inte en lugn minut och inte en maska vare sig virkad eller stickad!

Det var en fin, intim och hjärtlig bröllopsfest. Stort TACK till brudparet!

Solrosorna till brudbuketten hade bruden odlat själv. Själv band hon också den fina buketten.

Borden var vackert dukade och vid varje plats fanns det en godispåse. M var frikostig och delade efter maten med sig av alla karameller hon inte gillade till brudgummen, sin morbror, och dem han inte ville ha gav hon till mej. Till all tur gillar hon inte kiss-kiss karamellerna, så dem fick jag äta upp.

Lycka i det lilla, stod det på de fina servetterna. Ljungkvisten for M iväg med.

Middagen bestod av nypotatis, rökt lax och köttbullar gjorda av brudens mormor. Dessutom anlände pizzabilen med olika pizzor. Och varför brudparet hade bestämt sig för att ha det så är en lång historia, som jag inte ska gå in på här. M var glad över pizzorna och A i sin tur kalasade på potatis. "Mera potatis", sa hon flera gånger.

Bröllopstårtan var jättegod Pavlova i portionsformat.

Och eftersom en del av gästerna bantar, så fanns det också läskande och goda fruktspett. Trätallrikarna brändes sedan upp i utomhusbrasan, likaså träbesticken. Fotot är taget av H.

Själva tårtdekorationen stod på en låda med texten Love.

Här är festen i full gång!

Augustimörkret störde inte och till all tur var det inte alltför kallt heller. Regnet drog också förbi efter några droppar. Fotot är taget av H.

När man bor på landet måste man kunna hantera motorsåg. Och det kan minsann bruden. Det här hjärtat trollade hon fram ur en björk på sin möhippa.

Och så här stämningsfullt blev det då mörkret sänkte sig  och värmeljusen kom på plats. Fotot är taget av H.

Brudparet råkade ha var sin mjölkkanna, som de fyllde med solrosor. De var en vacker dekoration vid tältet och följande dag vid porten.

Alla gäster fick en tackpåse med sig hem. Spännande, vad månne den innehåller...

Jooo, mera godis förstås! Det är fullt av karameller på bottnen. Och jag som inte ens har ätit upp allting i den vita påsen ännu!

Lördag eftermiddag befann jag mej på det här stället:

Men det är en helt annan historia, som jag tyvärr inte har tid med nu, för klockan sju är det avfärd västerut i morgon tillsammans med arbetskamraterna. Gäääsp! Och jag har ingen lämplig buss-stickning! Så hur ska det sluta?

Men nu är det sängdags för mej. Axlarna värker efter en hel lång dag framför datorn.

Önskar er alla en riktigt bra ny vecka!

Rekordsnabb halsduksstickning

Igår blev ni utan blogginlägg igen, tyvärr, eller ni kanske tänker: "Bah, det är nu inte så viktigt". 
Orsaken till avsaknad av blogginlägg beror dels på att vi har en kär gäst på besök.  Och dels på att jag igår satt ute till halva natten och såg på hur en danslave blev till inför dagens festligheter. Jag följde med för att vara till handa och behjälplig, men satt för det mesta på en trädgårdsstol, helt inaktiv och utan vare sig en stickning eller virkning att roa mej med. Däremot fick jag en drink, med okänt ursprung i handen.

Låt mej nu få presentera den snabbaste halsduksstickningen jag nånsin gjort. Jag började på min mötesstickning förra onsdagen vid niotiden. Och förra torsdagen före klockan 19 var den färdig! Och då ska ni ändå veta att jag var ute på äventyr på torsdagen!

Modell: Ribbstickad halsduk, mönster från garnbanderollen

Garn: Boucle från Svarta fåret

Åtgång: 200 g

Stickor: Nr 5½

Självklart gick det fort att sticka med så tjockt garn och grova stickor. Men jag är ända imponerad över mej själv.

Min docka fick förresten komma hem senast vi hälsade på hos flickorna. Skönt. Undrar om A har saknat den?

Nu önskar jag er alla ett riktigt skönt veckoslut.

Större och mindre plan

Igår blev ni utan blogginlägg, jag beklagar. Det var dubbelmorfars fel. Han drog iväg med mej österut och jag kunde inte säga nej, fastän jag borde ha gjort helt andra saker. Men när vi nu en gång stigit upp från den sköna soffan så... Ja, det gäller liksom att passa på så länge dubbelmorfar är på hugget. Nog för att vi har flängt en hel del under den senaste veckan.

Det där med flygplan är något visst, drömmen om att fritt få sväva i luften. Rätt nära oss finns Pyttis flygplats och dit var vi på besök i torsdags.

De som flyger de här lite större planen är oftast karlar äldre än dubbelmorfar. De verkar vara som en liten familj, för alla  känner alla. Det är en hel del skruvande, för planen måste vara i skick. 

Ett grönt amfibieplan hade tappat en del av flygplanskroppen någonstans i egentliga Finland. Så om ni är ute i skogen där någonstans och hittar en grön flygplansdel, snälla, hämta den till Pyttis flygplats. Då blir ägaren riktigt glad.

Igår tog dubbelmorfar mej till lilla flygplatsen i Bruket.

Där står man själv på marken och flyger med betydligt mindre plan. Också här verkar det vara en "gubbhobby". Endera har de yngre inte råd eller tid. Eller, ve och fasa, de tycker att det räcker med en flygsimulator på spelkonsolen.
Tyvärr flög ingen igår, för de hade så bråttom att förbereda inför veckoslutet.

Nu önskar jag er alla en riktigt skön onsdagskväll.

Jag tror att jag ska virka lite, känner mig lite matt idag, så matt att jag absolut inte kan städa!

Det där lilla extra

Nu sitter jag här vid datorn och väntar snällt på e-post. Det är lite frustrerande minst sagt, då man själv alltid försöker svara så snabbt som möjligt. Men här får jag vänta snällt. Och jodå, det finns en massa annat jag kunde göra på datorn medan jag väntar, men... det finns liksom ännu mera att göra som inte har med datorn alls att göra.

Apropå paket, så i torsdags fick jag ett från Ylivieskan kotikutomo. Jag lämnade in beställningen på måndag kväll, på tisdagen behandlades den och på torsdagen låg den redan i postens automat i stora varuhuset i stan. Det var minsann snabb leverans, sen var jag lite slöare, för jag hämtade ut paketet först i fredags. Och i lördags då dubbelmorfar var i grannbyn, så packade jag äntligen upp mitt paket.

Redan då jag fick upp kartongen blev jag glad, silkespapper och ett hjärta visar ju på omtanke.

Och bättre blev det ju då jag fick forsedeln i min hand. Varje grej var avprickat i listan med ett handritat hjärta och längst nere på sidan stod: "Tack för beställningen" och en underskrift. Det är sånt här personligt, som gör att jag blir glad och mycket hellre vill stöda småföretag. Men jag kör inte 486 kilometer till Ylivieska och handlar i stenfotsaffären, tyvärr. Då är det skönt att det finns möjlighet att beställa via nätet.

Nu trodde ni förstås att jag handlade massor av garn, men se nej, endast två nystan specialgarn som var så förmånligt att jag fick dem under priset till vad ett nystan skulle ha kostat. Planen för de här två nystanen är också klar, två julklappar. Garnlagret har tyvärr nu då ökat igen, den här gången med 200 g. Hjälper föga att jag gjorde av med 200 g i torsdags då jag fick min mötesstickning färdig. Lagret hinner liksom aldrig magra.

Men det var inte garn jag ville ha den här gången, utan de här verktygen. Clips, som håller tröjan eller sjalen på plats. Kablar, som man kan föra över maskorna till då man behöver stickorna till ett nytt projekt. Det här är farligt, mycket farligt, för hur ska projekten nu nånsin bli färdiga? Rundstickorna är tänkta att användas i sjalstickning. Kanske jag äntligen skulle våga ta itu med de där garnkakorna, som jag fick ut på mitt gåvokort i våras. Om inte så räknar jag med att kunna loopa två sockor på en gång, kanske...

Jag passade på att handla ordentligt med clips. Kan vara bra att ha olika färger och modeller och antagligen också bra som gåvor.

Och så var det, det där lilla extra, en överraskningspåse med karameller. En liten gest, som gör mej extra glad, så tack! Om jag behöver mera verktyg, så vet jag vart jag kan vända mej. Men nu borde jag nog klara mej en tid framöver.

Äventyr i västerled

Plötsligt idag var jag iväg tillsammans med dubbelmorfar. Och det var liksom inte alls meningen. Vi skulle bara ta en stillsam tripp till stan, för att ta ut nödvändiga mediciner från apoteket. Men vi hamnade lite på villovägar. Första anhalt på resan blev hos minstingen i grannbyn, nästa blev lite längre bort där vi träffade en rekorderlig dam, som överlämnade ett handskrivet papper. Ett papper, som jag lovat förvandla till digital text.

Efter apoteksbesöket tyckte dubbelmorfar att vi lika gärna kan köra iväg till västra grannstaden eftersom det regnade och han inte kunde göra det han tänkt utomhus. Så vi kom fram, tankade och jag köpte glass. Och sedan, ja sedan, kan ni tänka er, jag fick följa med till Puuilo! Detta trots strängt förbud efter senaste besök. Tjohooo!
– Du köper sen int nåt sånt där småskit som vi int ändå ska ha.
– Nä, nä, men jag behöver piprensare.
– Till vad då? Int röker du ju.
– Till en svans!
Sen var det lite mummel mutter, men minstingen behövde en lång stege för att kunna ta sig ner i källaren och då måste vi ju in i affären. Och dubbelmorfar liksom "glömde" sin plånbok ute i bilen så...

Och jodå, jag hittade mina piprensare och tyvärr hittade jag en hel del annat intressant pysselmaterial också... Dubbelmorfar var inte glad, men kunde inte säga så mycket eftersom det var jag som betalade. Själv var jag själaglad för jag hittade en långskaftad borste att tvätta ryggen med nästa gång det blir dags för bastubad.
Den långa stegen rymdes nätt och jämt i bilen och störde nog delvis sikten för chauffören. Men när han fick hål på plasten ordnade det sig.

Nu hade det hunnit bli eftermiddag och magen knorrade. Jag var inte ens utrustad med min sedvanliga vattenflaska, för vi skulle ju enbart in till stan. Vi fortsatte västerut och hamnade här:

Jag hade aldrig varit här tidigare, men det hade förstås dubbelmorfar. Jag bjöd honom på korvpanna. Det var riktigt skönt att sitta utomhus och äta. Flickan i luckan var jättetrevlig, likaså hon som serverade. Extra plus för trasmattor på bänkarna och levande blommor på borden.

Vad som riktigt säljes här vet jag inte, bortsett från sådan där t-skjorta, som jag antar att jag snart blir tvungen att skaffa mej. Det har ju inte ens gått en månad sedan jag besökte gulfbaren i öst.

Och idag har jag då varit till Gulf på Emsalö. Som ni märker, så vidgar jag hela tiden mina vyer, fastän jag håller mej till närområdet.

Det är något visst att få sitta vid vattnet och äta. Här är gästbryggan. Från den där träbåten hoppade två män i land och den ena ville ha en köttpirog med två knackkorvar i. Kanske jag borde ha prövat på den rätten?
Här finns förstås också möjlighet att tanka sin båt. Ett riktigt trevligt litet äventyr så här på söndag.

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på inkommande vecka.

 

Bara ett paket

 – Va, ska du med en tom knäckebrödsask till, frågade den äldsta då han rotade i mitt hobbyrum. Varför prompt alla karlar skall och rota i mitt eget rum, där jag fritt får breda ut mina garner, har jag aldrig riktigt förstått.
– Jag slänger den i bränningen, fortsatte han.
– Nej, stopp, jag ska ha den som gåvoförpackning.

Och en riktigt bra förpackning var den minsann för en vecka sedan då vi var iväg och hälsade på barnbarnen. I bakgrunden till höger ser ni den bruna påsen jag paketerade den karamellfyllda rosa korgen i.
Varifrån får man förresten köpa såna där bruna påsar?

– Bara ett paket, frågade M besviket och kom och såg om det eventuellt ännu skulle finnas någonting i mommos gömmor. Men den här gången gjorde det inte det, för nu hade jag packat det lilla legopaketet, hårspännena, godispåsen och barbiekläderna i en enda låda.

Den äldre svägerskan B har varnat sin lillebror, alltså dubbelmorfar och undertecknad, för att skämma bort barnbarnen.

– Dom ska inte alltid få paket, säger hon. Joo, kanske hon har rätt, men... 

Och jo, jag hade ju mej själv att skylla som till födelsedagskalaset hade packat in varenda ett barbieplagg enskilt! Men det var ju så roligt och jag råkade ju ha tid då. Och ingen fara, snart blir det nog inte så många paket, för när flickorna växer, blir det svårare att veta vad som gör dem glada.

Nu önskar jag er alla en skön fortsättning på lördagen.

Jag ska försöka slita mej ifrån datorn och virka lite. Har ett skrivjobb på hälft, men inspirationen vill tyvärr inte infinna sig och då går det trögt.

Dubbelt upp

Nu är det fredagskväll och jag borde skriva två tidningstexter, men min inspiration är inte riktigt på topp. Och det gäller inte enbart datajobb, det gäller också, ve och fasa, handarbete! Min mötesstickning blev färdig igår och idag vet jag inte riktigt vad jag ska fortsätta med. Finns ju en hel del möjligheter, men...

I onsdags då vi kom hemkörande såg vi dubbla regnbågar.

Det gick liksom inte att fånga dem i endast ett foto.

Tyvärr, tyvärr, så hittade vi ingen skattkista där i skogsbrynet. Verkligt harmfullt!

Nu önskar jag er alla en skön fortsättning på fredagskvällen.

 

Ett besök i...

 ... Puuilo piggar upp fick jag veta idag. Och det är så sant, som det är sagt. Till och med en 92-åring har insett detta:
– Man kan gå där hur länge som helst och bara titta, konstaterade han.  Ilo betyder ju glädje och puu = trä, så om man skulle översätta hela ordet blir det träglädje. Men där finns så mycket annat.

Tyvärr förstörde jag nog dubbelmorfars glädje igår. Härefter kommer han att vara mer eller mindre skräckslagen varje gång Puuilo kommer på tal. I morse deklarerade han att härefter får jag endast komma med till Motonet. Tråååkigt!

Det var så att jag råkade förivra mej lite grann igår. Vi tog varsin kundvagn, för dubbelmorfar skulle ha stora grejer och jag skulle ha... ja, hmmm, tjaa, ni vet... kattmat! Förstås kattmat, för då kan man få förlåtelse för lite andra inköp, som dubbelmorfar anser vara totalt onödiga!

Garnhyllan i Puuilo är inte över hövan stor och inte fanns det så mycket kvar nu heller, men jag kom ändå hem med det här:

550 gram till en poncho. Hoppas att garnet räcker, för det här är allt, som fanns kvar i hyllan.

350 g till grytlapp eventuellt en trasa och till en amigurumi.

150 g till en virkad grytlapp.

Och 150 g ullgarn till en ribbstickad mössa. Färgen är djupblå, här i fotot ljuger den lite. 

1 200 g är inte alls bra för mitt garnlager, som nu växer så det knakar.
– Du har ju den där stora plastlådan du fick i arv full med garn, så varför ska du ha mera, undrade dubbelmorfar minst sagt harmset. Jag försökte enligt bästa förmåga förklara skillnaden mellan bomullsgarn och sockgarn. Men jag vet inte med säkerhet att han förstod vad jag talade om. Till mitt försvar måste ändå sägas att det här inte är fråga om impulsköp, utan vartenda ett nystan har ett syfte. Ni skulle ha sett en karl, som släpade runt på stora svarta plaströr, då han fick syn på mej och min utskrivna exceltabell över vilka garn jag skulle köpa från Puuilo. Jag vet inte vad han tänkte, kanske att jag är galen? Men själv tycker jag att jag var riktigt strukturerad, som endast tog det jag hade skrivit upp.
Karlen stod där en god stund och glodde. först efteråt kom jag på att jag borde ha frågat om han behövde hjälp med att välja garn!

Få se nu om jag alls kommer att få följa med till Puuilo efter detta? Men nu är det ju ingen fara längre, för jag fick ju garn till det jag planerat, så...

Mötesstickning

Sent igår kväll fick jag snudd på panik: Jag hade inget handarbete att ta med till dagens möte i stan! Vårt första för det här läsåret. Jag gick igenom en del av mina oavslutade arbeten, men...

... det här konstiga virkade djuret behöver fyllningsvadd och jag kan ju inte börja släpa med mej det till mötet.

Ett par julklappssockor finns i stickkorgen, men jag har inte kunnat bestämma mej för om jag skall sticka min vanliga förstärkta häl eller prova på något nytt. Och väljer jag att sticka en ny sorts häl, så måste jag nog koncentrera mej. Och det går inte så bra att göra på ett möte där jag också behöver koncentrera mej på mötesärendena.

Ursprungligen hade jag tänkt att ta med det här virkbörjandet. Men efter att ha kontrollvirkat igår kväll, insåg jag att det inte skulle gå, för jag hamnade att ofta titta på mönsterrapporten och räkna. Så den här virkningen fick också snällt stanna hemma.

Så i morse lade jag upp 24 maskor med stickor nummer 5½ för en ribbstickad halsduk. Perfekt mötesstickning där det endast gäller att hålla reda på aviga och räta! Inget mätande och inget räknande.

Mötet gick bra och vi höll tidtabellen. Det var fint att träffa kollegerna igen efter sommarlovet. Serveringen på mötet var riktigt fin, en rejäl frukost. Jag åt gröt med lingonsylt. Mums!

Och vet ni vad? Jo, den här halsduken dög också som bilstickning, när vi med dubbelmorfar åkte till västra grannstaden, där vi hann med en snabbvisit hos barnbarnen innan vi drog iväg till dubbelmorfars favoritbutik, Puuilo. Tänk alltså att jag fick sticka i bilen! Tjohooo, utvecklingen går framåt. Nu blir det mera tid över för handarbete under långa bilfärder. Det gäller förstås att alltid ha något lämpligt på gång. Hmmm...

Sent i säng...

 ...och tidigt upp, så blev det för mej idag. Jag var uppe redan före klockan sex i morse. Och det var riktigt bra, för jag fick allt datorjobb färdigt före klockan 12.

Beklagar att ni blev utan blogginlägg igår, men det beror på att måndagskvällen var vi tillsammans med våra vänner och det blev sent. Det var mörkt och mitt i natten innan vi kom hem. Stort tack till värdparet, som stod ut med oss så länge. Tänk hur mycket det finns att prata om! Vi kom liksom aldrig loss, för så skulle det ännu dryftas någonting. Ett givet samtalsämne var förstås coronan, vad annat? De andra gissade hur många nya smittade, som skulle rapporteras idag. Själv orkar jag vare sig hålla reda på de där siffrorna eller följa med dem. Hur som helst så har dubbelmorfar slagit sig för bröstet och tjatat om hur skicklig han är, som gissade på 700 nya fall. Dagens saldo visar på 692. Nu tycker han förstås att han var jätteduktig!

Igår var jag igen på konstutställning, kan ni tänka. Den här gången inte längre bort än till stan och ensam. Utställningen pågår i Almska Gården ända till 22 augusti. Öppet ti - fre kl. 11 - 18.

I övre våningen hittas:

Abstrakta akrylmålningar av Outi Mietala.

Färgstarka akrylmålningar av Outi Turtiainen. Jag gillar det orangea som kontrast till det svarta.

Keramikhare av Sinikka Ustinov-Jones. Visst är det naturtroget?

Föraningar och aningar har den kvinnliga konstnärstrion, från Träskända, valt att kalla sin gemensamma utställning.

I nedre våningen i ett litet rum samsas två kvinnliga lokala förmågor.

Aila Latto gör keramikarbeten. Hennes små harar är jätteomtyckta.

Jaana Vanne målar akvareller, mest med fågelmotiv, men här en panter.

Hon gör också fina arbeten av glaspärlor, som hon fyndar på loppisar, oftast från gamla lampskärmar.

Intressant och givande utställning med mycket att se på och uppleva.

Nu får ni ha en fortsatt skön tisdag medan jag ska försöka dra mej bort från datorn och göra någonting skapande istället! Få se vilken tid jag kroknar i kväll! Jag är nog för gammal för nattsudd, eller vad tror ni?

Min filt

Så har vi bytt månad och jag har inte ännu hunnit visa vad som blev färdigt för exakt en månad sen. Och det vet ni, det beror enbart på dubbelmorfar.
– Har du fotat min filt redan, har jag frågat många gånger. Jag tänkte liksom att han skulle få fota den virkade filten, för han brukar ha så bra idéer mot mina rakt på foton, som ni har fått hålla till godo med här under en lång tid.

Nå, dubbelmorfar tröttnade förstås på mitt tjatande, så plötsligt en dag sa han att jag skulle kolla i kameran. Jag skuttade iväg till datorn med kameran i högsta hugg kopplade kameran, överförde bilderna och...

...det här var det jag fick se! Visserligen min filt, jo, men inte den virkade. Dubbelmorfar tvättade alla katthåriga filtar häromsistens och då lade han med min Nalle Puh-filt, som inte alls var full av katthår. Katterna skulle bara våga ligga på den!
Vad han riktigt gjorde med filten är lite oklart, för den är inte längre lika skön och mjuk, som innan. Jag misstänker att han har tvättat den i för hög temperatur eller glömt bort sköljmedlet. Håhåjaa, men man får ju vara tacksam för att han tvättade!

I morse vaknade vi till regn och senare på morgonen/förmiddagen åska. Regnet var välkommet, vill man gå ut kan man passa på mellan skurarna.

Nu ska jag ta itu med lite exceltabeller.
Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på söndagen.