Facklitteratur i sängen

- Vaa, utropade morfar i huset förtrytsamt igår kväll då vi lade oss.
- Du ska väl inte ta dom där med dej i sängen?
- Joo, jag behöver dem.
- Men int ska du läsa dom nu.
- Jo, jag måste kolla att jag kan allt innan jag har kurs imorgon kväll.
- Du är inte klok, sa morfar i huset föga uppbyggande och vände ryggen åt mej och min facklitteratur.
- Jag vill ju bara vara ordentligt förberedd, muttrade jag och fördjupade mej i Windows systeminställningar.

Om jag nu lite bläddrar i datatidningar före John Blund kommer och tar mej, så kan det ju inte vara hela världen, eller hur?
Jag hade ju ändå inte den bärbara datorn med mej i sängen!

En rar matgäst

Vi har en rar matgäst här på vår gård. En matgäst, som inte gillar våra katter.

Vi vet inte om matgästen är en herre eller en dam, så matgästen har tillsvidare inget namn. Kurre kunde ju vara gångbart ändå, eller hur?

Nej, se det snöar...

Så här såg det ut utanför mitt jobb idag på eftermiddagen då jag åkte hem. Huuu! Snö....

Tacka för tackkort

Igår var det så fullt upp att jag inte hann blogga, beklagar. 
Jag var iväg på höstfest mitt på dagen och träffade en massa trevliga människor. Hur kommer det sig förresten att jag alltid gör det? Träffar trevliga människor alltså?
Sen skyndade jag mej hem och jag hann knappt byta om från festdress till hemmakläder innan hon var här, lilla M tillsammans med sina föräldrar. Åååh, hon är så härlig! Och hon hade sin nya mössa på sig! Pappan och morfar i huset bytte tillsammans däck på vår dotters bil. Så nu får det snöa bäst det vill.

Tidigt på kvällen körde morfar i huset och jag iväg till stan. Vi behövde veckohandla. Efter utfört ärende körde vi söderut och landade hos morfar i husets lillasyster. Där sammanstrålade vi också med den äldre systern och tillbringade en skön kväll med mysig samvaro. Vi skulle inte vara borta länge, men vi var inte hemma förrän efter klockan 22.

I morse var jag lite vilsen. Vad var klockan? Var den halv nio eller halv tio? Jobbigt med tidsbyte. Hoppas att nu EU får ordning på det där eländet, så vi får ha samma tid året om.

- Ska man tacka för tackkort, frågade dottern igår. Jag tackade faktiskt för det här fina tackkortet, som damp ner i vår postlåda för någon vecka sedan.

Ett så gulligt och rart kort! Det kom från vårt västra grannland och bakpå står Paletti!

Nu är det dags för mej att tänka på refrängen, avsluta här så småningom och krypa ner mellan lakanen.först ska jag bara tömma kameran på foton och få iväg lite texter och bilder till molnet.
Önskar er alla en bra start på den nya veckan.

Top This!

Fredag kväll och jag har redan känslan av söndagsblues. Hur kan det komma sig?
Jag får inget vettig gjort, virkar några varv, men det verkar så meningslöst. Får för mej att jag ska börja virka på en korg istället, men tappar inspirationen lika fort. Kan det här bero på att vi skålade för en kollega på jobbet idag? Men ett glas bubbel borde inte ha sådan effekt, eller hur? Tvärtom, jag borde ju vara hur uppåt som helst.

Jag borde också vara flitig, men det lockar inte att göra vare sig det ena eller det andra. Tur att jag nästa vecka har hela två sovmorgnar och en hel ledig dag. Jag kan skjuta upp det mesta till dess...
... eller kanske jag kan lägga i en högre växel imorgon?

Idag fick lilla M äntligen sin Top This! mössa! Morfar i huset överlämnade den medan jag jobbade. Den har redan varit färdig en tid och bara väntat på henne.

Jag vet inte om ni minns det där nystanet som jag köpte i juni i år?

Modell: Från garnbanderollen

Garn: Top This! från DMC

Åtgång: 78 g

Stickor: Nr 5½

Mössan passade och lilla M visste precis att den skall sitta på huvudet. Nog för att hon var superintresserad av Puppe kaninen där på toppen. Morfar i huset fnös då jag sade att visst kan hon få ta bort kaninen och leka med den. Men det tyckte inte han. Ska det vara en Puppe kanin på toppen, så ska det.

Minstingen har varit här en kort stund ikväll. Det var dags för däcksbyte. Han vill inte halka omkring med sommardäck. Vi hann knappt säga hej innan han försvann. Det är snabba ryck här!

Ett litet magiskt ord

Förlåt mej, för att ni fått vänta i dagarna två på inlägg. Till mitt försvar må sägas att jag hade veckans två längsta dagar igår och i förrgår. I tisdags började jag jobba klockan 9.30 och slutade klockan 21. Igår började jag klockan 9 och slutade klockan 21. Så ni förstår, det blir inte mycket bloggande på kvällarna sedan.
Till all tur har jag haft håltimmar bägge dagarna, så jag har åtminstone hunnit med övrigt arbete däremellan, sånt som e-post och telefonsamtal.

Idag har jag däremot haft kort dag, så kort att jag har hunnit med ett besök ute i Röjsjö skogarna. Där träffade jag många intressanta män samt en flicka. Det ni!

Idag har jag också fått höra det där lilla magiska ordet. Ordet, som alltid får mej att anstränga mej ännu mera. Ordet som får mej rörd till tårar och ordet som gör att jag orkar också när uppförsbackar kommer emot.
Kan ni gissa vilket ord jag syftar på?

Jo, det lilla viktiga ordet TACK! Ett ord, som vi tyvärr ofta glömmer bort i dagens stressade värld.

Jag har idag blivit avtackad med en fin gåva.

Inne i påsen hittade jag en fin flaska, som glittrar så vackert i lampskenet. Stort TACK för den här fina gåvan. Tack också för de goda kakorna, som dels har fått tjäna som efterrätt till dagens ärtsoppa. Och som dels får tjäna som extra gott tilltugg till dagens kvällste.

I min telefon hittade jag på eftermiddagen två missade samtal och när jag ringde upp fick jag ett magiskt tack för en grej jag har gjort. Så glad jag blev över att en människa tog sig tid att ringa mej och tacka. Nu kommer jag förstås att anstränga mej ännu mera nästa gång. Det är så som det lilla magiska ordet TACK fungerar. Tänk att det egentligen behövs så lite för att göra mej glad!

Garnlåda nummer 14

Åååh, smått exalterad var jag allt igår då morfar i huset muttrande bar upp min lilla garnlåda nummer 14 från källaren. Äntligen! Den var lagrad i förrådet, så högt upp att jag inte nådde den.
- Är det nu sen säkert att den int ska bäras ner igen, frågade han och spände ögonen i mej.
- Nej, självklart ska den bli här uppe med mej, svarade jag högeligen förvånat. Vad sjutton tror den där karlen? Att han ska bära garnlådor upp och ner hela tiden? Nä, nä, jag vill ju omge mej med mina dyrgripar och klappa på dem lite grann. Så det så.

Och här, här finns spännande garn. Igår vågade jag inte alls titta vilken sorts garn det finns i den där gröna kassen på botten av lådan. Det får allt bli till senare i veckan för nu är det data, data och data igen, som gäller för mej.
Ja, och som ni ser, den här garnlådan är ju försvinnande liten, eller hur? Alla andra har ju mycket större och mera fullproppade lådor! :)

Ja och så ser ni kanske det där bruna luddiga garnet där till höger? Det är just Puddel, som jag behöver till ett virkningsprojekt. Hurra för att jag är så ordningsam att jag har en exceltabell över mina garn och deras lagringsplats. Hur skulle jag annars någonsin hitta någonting?

Uti skogen finns...

... baciller, sjunger den gode Cornelis. Men det var nog inte baciller vi hittade i fredags i skogen.
Nej, det var helt andra saker.
- Du har glömt efter dig nån orange plastgrej, hojtade jag åt morfar i huset där jag släpade fram veden på en urusel skogsväg.
- Nä, vadå, ropade han till svar.
Inte hade han tappat någonting på vägen inte. 
Nej, för det växte upp ur marken.

Och här behövs nu Naturväktarna, för jag kan inte komma ihåg att jag någonsin skulle ha sett en sådan här förut.

Det här förstår jag ju ändå att är en svamp, även om jag inte vet vad det är för sort och fastän morfar fnyser åt mej och säger:
- Du har ju fotat gräs.

Igår morse vaknade vi till en vacker morgonrodnad.

Mitt på dagen var jag iväg till bokcaféet i stan. Där får man köpa bryggt te. Inte baddat, som dom kallar det på Degerby Gille!

Här väntar vi alla spänt på att Sabine Forsblom ska komma och berätta om sin senaste bok, Betinkan. Tänk, hon som varit på bokmässan i Göteborg. Hon kom också till vår lilla stad. Sånt uppskattas.

Inne i stan finns det också svampar och de är riktigt konstnärliga ska jag säga. Tuffa typer, som tränger sig igenom fliset.

På åkern nedanför vårt hus går gässen och betar.

Och det är höstvackert ute i naturen.

Igår kväll hade vi rart besök av morfar i husets två systrar. Trots sjukdom och elände blev det en mysig kväll med te/kaffe och ostmacka. Och förstås en hel del prat.

Idag har jag jobbat framför datorn, tvättat och varit iväg till den bästa stadsdelen och blivit bjuden på te, hemlagad bondost på lingonbröd från Wibox. Mums och tack!

Och nu, nu är det dags att avsluta här, så jag är pigg och nyter imorgon när jag ska hålla kurs.

Hoppas att ni alla får en bra start på den nya veckan.

En stickad barnmössa

Kära vänner, kom ihåg att inte börja med ett nytt projekt på kvällen! Så gjorde jag igår och somnade nog bra efter klockan 23. Men i morse vaknade jag halv fem och funderade på olika möjligheter i garnväg. Har jag månne några nystan brun Teddy kvar? Och vart försvann mitt Puddelgarn? Och vänta nu, vad hette det där lurviga garnet, som Novita hade för länge sedan? Och har jag alls virknål nummer fem eller måste jag investera och... så här snurrade mina tankar och jag hade lust att omedelbums stiga upp, kolla i min garntabell vilka garn som finns och gräva i min burk med virknålar. 

Men hej, det är ju min höstlovslediga dag idag, så jag borde ju sova och inget annat. Det första jag gjorde i morse när jag äntligen steg upp halv åtta, var att kolla i min garnlagertabell. Och nej, jag har inte brun Teddy endast blå och jag håller redan på med ett projekt med det garnet så...
Puddel finns i plastlåda nr 14 och nej, nej, jag har inte så många plastlådor fulla med garn, jag har bara lagt lite olika numrering på dem, så morfar i huset inte ska få reda på hur många lådor det handlar om så där på riktigt! Nu skulle det dock gälla att få honom att gräva fram just den garnlådan från källaren, men jag tror att han tyvärr inte är så intresserad. Detta trots att han varje gång jag klagar över att jag saknar det och det garnet, hotar med att hämta upp garnlådor, för som han säger:
- Du har nog garn.
Dessvärre förstår han inte att olika garn passar till olika projekt och ibland saknas ju det rätta garnet. Så är det nu bara. Kan inte hjälpas. Och tror han mej inte , så får han komma till stickcafé där flera flitiga stickerskor kan upplysa honom om sakernas tillstånd.

Idag har vi haft den stora glädjen att ha besök av lilla M och hennes mamma. Vårt barnbarn är förstås världens ljuuuvligaste och det är så roligt att leka med henne. Jag har stickat en mössa åt henne i samma garn, som sockorna och fuskpolon.

Modell: Stickad mössa enligt modell från Järbo garn.

Garn: Spirit från Hayfield

Åtgång: 28 g

Stickor:  3 och 3½

Tur att jag hann få den färdig, så lilla M fick den med sig hem idag. Hon växer så det knakar, så jag blir tvungen att skarva i i en rosa mössa, som jag har stickat tidigare.

Morfar i huset har för övrigt planerat att jag idag måste iväg till skogen med honom. Jag tror faktiskt att jag den här gången skall vara snäll och följa med honom. Solen lyser ju och det är härligt höstväder ute. Får satsa på stickning och virkning i kväll istället.

Ha nu alla en riktigt skön fredagskväll.

Vad älgjägarna gör hela dagen

När våra barn var små, så hade vi en helt underbar bok, som heter Vad folk gör hela dagarna. Den var tummad, genomläst och älskad. Texten var kort och koncis och bilderna detaljrika. Den boken kom jag att tänka på häromsistens då jag var och hälsade på min hulda moder och bläddrade i hennes HV. I det numret visade Hälge vad älgjägarna gör hela dagen!

Lägg speciellt märke till Edvin, han där i sista rutan. Visst är han flitig?

Själv ska jag nu bänka mej först framför matbordet. Nej, nej, jag ska inte äta utan endast sy ihop ett av mina stickprojekt. Sedan skall jag slå mej ner i fåtöljen och börja virka. Hoppas att jag har virknål nummer sex hemma, annars vet jag inte hur det går!

Mitt i natten

Ja, alltså, man ska inte göra som jag gjorde igår, baka mitt i natten! När jag äntligen var färdig och kunde krypa ner mellan lakanen vid halv ettiden, ja se då, då var jag pigg som en mört hade faktiskt lite svårt att somna.
Men, som sagt, vad gör man inte för sina kolleger.

Idag har jag alltså bjudit dem på...

 ... rödlökspaj med rökt skinka, creme fraiche och ärter, majs, morötter. Vid serveringen strödde jag ännu på nyklippt gräslök och vild rucola. Mumsigt värre om jag själv vågar säga det.

Och så lever man ju inte enbart på saltiga saker. Det måste ju vara lite choklad också...

... så jag svängde ännu ihop Dumlegrottor! Här är det extra lyx med Noblesse som toppning. Blev för en gångs skull ordentligt glad över att affärerna är så tidigt igång med julgodiset. Tror bestämt att jag ska lägga på mej ett helt lager med Noblesse-förpackningar för att sedan kunna använda dem till supergoda bakverk!

Och apropå lager ännu, igår på stickcaféet var vi rörande överens om att hur mycket garn vi än har i lager, så saknar vi just det garnet som behövs till det projektet, som vi så gärna vill göra. Är inte det konstigt? Ingen av oss var särskilt pigg på att gräva i garnlagret och utgå från det garn vi har och hålla oss till sådana projekt som just vårt garn passar till. Neeej, vi får syn på ett intressant mönster och blir heltända och så måste vi bara iväg efter nya nystan. Det hjälps inte. Visst önskar jag ofta att jag vore lika förnuftig, som svärdotterkandidaten i grannbyn. Hon köper garn först när hon vet vad hon ska börja med. Visst skulle det vara skönt att vara så förståndig, inte sant? Men för mej är det svårt, ack så svårt...

Nu ska jag lämna datorn och övergå till handarbetet, men först ska jag packa jobbväskan. Det är någorlunda tidig väckning igen imorgon.

Många glada skratt

- Idag ska vi röja lite där i... började morfar i huset sent omsider i morse då jag äntligen kravlat mej ur sängen.
- Nej, svarade jag mycket bestämt och skrattade lite smått.
- Jag har inte tid.
- Men vad ska du göra då.
- Jag måste jobba.
- Men du är ju ledig.
- Jo, sen på eftermiddan och då far jag till stan på stickcafé.
- Men varför det. Du kan ju sticka här hemma och vi ska ju dit och röja och...
- Nä, sa jag ju.
Sedan gick jag iväg och satte mej framför datorn och jobbade på intensivt ända till klockan ett.

Jag klädde om mej, tog mina bilnycklar och körde iväg till stan. Det var så roligt på stickcaféet. Vi fick många goda skratt och det förlänger livet. Jag som inte har kunnat delta på över en månad njöt av att träffa alla de andra och se vad de håller på med.

Stickväninnan B uppfyller sin dotters önskemål och gör fina, mjuka, härliga innetossor.

Stickerskan U har gjort fina lovikkavantar till sina barnbarn.

Själv stickade jag som besatt för jag vill ha färdigt mitt nuvarande projekt och börja på nästa. Ikväll har jag inte hunnit sticka, för jag har igen jobbat och nu just håller jag på att baka. Förföriska dofter sprider sig i hela huset och min älskade klagar:
- Hur ska man kunna sova i de här dofterna.
- Du lägger ögonen fast så ska jag sjunga en vaggsång för dej.
- Nej absolut inte, säger han och snor en dumlegrotta, som ska svalna.
Det är min kaffetur på jobbet imorgon och vad gör man inte för sina kolleger?

Ute i naturen

Nu har vi två härliga, soliga och varma oktoberdagar bakom oss. Igår sov jag ju länge och då var jag så full av energi att förmiddagen vistades jag ute i naturen tillsammans med morfar i huset. 
Det är så vackert just nu, så härliga, fina färger. Om inte löven skulle vara så förskräckligt stora, så skulle jag gärna ha en lönn på gården. Då skulle jag få in det vackert röda också i höstglöden.

Igår hade jag ännu kunnat ta en simtur. Det enda som hindrade mej var avsaknaden av baddräkt. Morfar i huset tyckte inte det var så noga och att jag bra hade kunnat simma spritt språngande naken. Själv var jag betänksam. Älgjakten har ju börjat och jag vill då inte råka ut för vare sig älgar eller jägare utan någonting på mej. Dessutom hade vi ju sett lingonplockare där i närheten, så nej tack. Inte utan min baddräkt!

Och är det inte fåglar i luften, så är det flygplan. Igår var det riktigt livligt här i vårt luftrum.

Igår på eftermiddagen sjasade jag iväg morfar i huset till grannbyn och sedan smet jag ut på vår balkong. Där satt jag sedan och njöt med en stickning. Tur att jag inte fick friskluftschock.

Idag är det min första höstlovsdag och då har jag hunnit med både "fritidsjobb" och hälsat på min hulda moder. Några varv stickning har det också blivit idag, men inte lika många som igår.
I morgon är jag också ledig, så där i princip, och då ska jag göra någonting riktigt roligt på eftermiddagen. Jippii!

Ett par barnsockor

Här hos oss singlar de gula asplöven ner med buller och bång. Varmt har vi haft idag, +18 grader i den strålande solen.

I morse sov jag ända till klockan halv nio. Nästan nytt rekord för mej. Kanske det var gårdagens kalasande, som tog på?

I fredags fick jag ett par barnsockor färdiga. Kan ju vara bra att ha när kylan sätter in!

Modell: Barnsockor enligt modell från Järbo garn.

Garn: Spirit från Hayfield

Åtgång: 28 g

Stickor:  3½

 

Jag lade till det virkade fem minuters hjärtat, så att det liksom blir lite eget med. Sockorna ser helt olika ut, för färgrapporten är så lång att jag ville inte börja klippa av så långa garntrådar för att kunna börja på exakt samma ställe som den första sockan. Lilla M har nog ingen skillnad, tror jag. Vad tror ni?

Garnet är samma som jag använde till fuskpolon.

Lilla M fick sockorna inslagna i en liten grön påse igår. Hon gillade både innehållet och förpackningen. Morfar i huset fick äran att prova sockorna på lilla M:s fot. Sedan skulle hennes ko också få prova sockorna. Tänk att det går att ha så mycket roligt med ett par sockor.

Det var ett verkligt fint kalas igår. För inte nog med att lilla M fick ett litet sockpaket. Jag fick också ett sockpaket!

 

Enligt givaren är det strängt förbjudet att visa innehållet i mitt fina paket. Men en liten glimt kan ni allt få ändå. Ljuuuvliga sockor i så fin rosa färg. Fotdelen är stickad i mosstickning och det masserar fötterna så skönt!

Tusen tack för den finfina gåvan!

Nu önskar jag er alla en riktigt bra instundade vecka!

Kalas, kalas!

Igår blev det inget blogginlägg. Ber om ursäkt, men vi hade sönerna med en sambo och en fru på besök, så för min del var det umgänge med stort U, som gällde.

Och umgänget har fortsatt idag. Med två av sönerna samt en fru var vi iväg till stan och hälsade på i Servicehuset. Sedan kom vi tillbaka hit, lockade med morfar i huset och minstingen och så iväg på ett härligt kalas.
Vi serverades räksallad och tortilla, jästbröd och bondost,

smörgåstårta och kanelsnurror. Puuust, knappt att jag orkar gå längre.

På kalasbordet stod också en stor skål proppad med godis. Farligt, farligt!

Det bästa med kalas, om ni frågar mej, är att få ge gåvor och att få umgås. Och finns det nånting härligare än lilla M, när hon sträcker upp sina små armar mot en och vill upp i ens famn?
Ljuuuuvligt! Känns så fint att man duger.

För övrigt så har söndagsvemodet nu inträtt redan på lördagen eftersom vårt hus är tomt igen. Den äldsta, nästäldsta med fru och minstingen har alla åkt hem till sitt igen.

Till all tur behöver jag ändå inte fundera på vad jag skall göra. Igår fick jag färdigt ett projekt, så ikväll får jag börja på ett nytt, inte sant? 
Mina många olika projekt får ännu vila ett litet tag...

Jobb, jobb, jobb

I tisdags var jag hemma vid 22-tiden, igår vid 21-tiden och ikväll redan vid 18-tiden. Det tar sig så här mot slutet av veckan! 
Ber om ursäkt att jag helt enkelt inte orkade öppna datorn igår kväll, för att skriva ett blogginlägg. Riktigt vad jag skulle ha skrivit om vet jag inte heller för jag kände mej rätt tom i bollen i det skedet.

I morgon är det kort dag, skönt. Men lite små panikdungar kan möjligtvis uppstå på eftermiddagen då jag borde hinna med sjuttioelva saker minst, för sönerna är på ingång under eftermiddagen och kvällens lopp. Jihaaa.

Idag på eftermiddagen har jag varit på jobb i ett av stadens närbibliotek.

Och här tror jag minsann att lilla M skulle ha stortrivts. Vad tror ni? Nalle Puh skulle hon ha känt igen och Mumin, men Pippi och Findus kanske inte är så bekanta figurer ännu.

Nu får ni ha det så bra!
Själv ska jag skriva en butikslista, så jag inte glömmer nånting viktigt efter mej i affären imorgon.

Liknar det en tå?

Idag har jag haft håltimme på jobbet. Och vet ni vad man kan göra då? Jo, efter att ha kollat att alla datorer fungerar, slevat i sig en liten portion soppa och knaprat på en liten banan till efterrätt, så då, just då kan man ta fram ett av sina många pågående arbeten och sticka! Så gjorde jag och kom några varv framåt på ett projekt åtminstone.

Vad tycker ni? Börjar det likna en socktå?

Teknikfreak

Regnet slår mot fönsterrutan. Ute är det redan mörkt och här sitter jag igen framför datorn.
På sistone har jag blivit en riktig teknikfreak!
Men lugn bara lugn, för nu talar vi inte om teknisk teknik. Nej, nu handlar det om stick- och virkteknik. Vad annat?

För en vecka sedan fick jag för mej att nu var det dags att pröva på våffelvirkning. Jag hittade ett så fint mönster på en våffelvirkad pläd i en av mina tidningar.

Förstås måste jag genast testa. Och det var riktigt roligt. Den här gången gav jag mej inte genast i kast med en hel filt utan tänker nöja mej med ett grytlappsförsök.


Ungefär i samma veva fick jag för mej att jag nog borde pröva på att sticka tå-upp-sockor.

 Det verkar riktigt roligt det med och början gick åtminstone bra så här långt.

Och så en gammal goding från förr: Krokning!

En teknik, som jag kan och som är hur trevlig som helst att syssla med. Här är också en grytlapp på gång! Så gissa vad det blir i julklapp i år, mina barn?! :)

Min hulda moder tycker jag är tokig, som har så mycket på gång, men det är roligt att kunna byta och framförallt att få lära sig nytt eller befästa gamla dolda kunskaper.
Undrar om jag borde kroka en sjal till nästa? Eller ska jag sticka ett par vantar? Men hur breda ska ett par damvantar vara?

 

Börja motionera?

- Du borde börja motionera, sa morfar i huset åt mej häromsistens.
- Aha, svarade jag och föste ner Gertrud från motionscykeln.
- Nej, nej, jag menar att du..., sa morfar i huset då han såg mej trampa för brinnkära livet
- Aha, sa jag och gick på darriga ben till bordet med Mästarkryss och korsordspennan i högsta hugg. Jag hade liksom tagit fel på motionsform helt enkelt.
- Nej, du borde...
- Aha, sa jag och slätade ut mina djupa tankeveck från pannan och började snöra på mej joggingskorna för en skön stund utomhus. Dags att dra till skogs med svampkorgen på armen.
- Nej, nej, nej, nästan skrek morfar i huset nu.
- Men vad då? Ska jag börja yoga?
- Nej, men om du dammsuger, så är det ju motion.
- Nej, det där går inte jag på, svarade jag och skyndade mej att sätta mej framför dataskärmen och jobba flitigt. Med resultatet att här springer fortfarande dammråttor omkring. Själv har jag dock fått undanstökat det mesta av datorjobbet. Skönt.

Förra veckan fick jag/vi fina presenter.

En härlig blomma i precis rätt färg nu i rosa oktober. Jag fick den av en tacksam och snäll dam. Tack för den fina blomman. Rosa är min favoritfärg!

En låda med 3 liter äppeljuice från Nagu fick vi också i veckan som gick. Stort tack för den.

Ikväll gav min hulda moder oss en Fazers blå och sa strängt åt oss:
- Ni får dela den. 
Tack mamma! Det kan hända att morfar i huset inte riktigt förstår vad dela betyder då det gäller det här godiset. Vi får se..
Den stackars mannen har sovit dåligt i natt på grund av den fina julklapp vi kommer att få av dottern med familj. Ska bli så kul. Åååh vad jag ser framemot december. Karlen får muttra så mycket han vill, men iväg ska vi. Och kanske bäst att vi nu börjar motionera båda två så vi orkar gå sen?!

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Själv har jag till all tur kort dag imorgon. Sedan blir det två långa dagar, en någorlunda normal dag om det att sluta jobbet kl 17.30 är "normalt"? Sedan fredag kort dag igen och barn på besök och så på lördag KALAS! Jippiii! En härlig vecka att se framemot alltså.
Och jo, någon här i huset hamnar nog att motionera med dammsugaren lite grann.
Nu ska jag ännu kolla på morgondagens kursmaterial innan det är dags att inta vågrätt läge.

En riktig kulturknutte

Vet ni vad? Jo, jag har blivit en riktig kulturknutte! Ja, knutte för jag vågar inte kalla mej tant!

Men alltså, igår var jag iväg på teaterpremiär i den bästa AV BYAR  i norra grannkommunen. Det var Piku - Lilla Teatern som hade premiär på två enaktare: Shirley Valentine av Willy Russell och det var hon PERNILLA och så han PETER som mår illa av Thomas Antas. Intressant och givande afton med superskickliga skådisar. Jag satt på första raden fylld av beundran för deras insatser på scenen. Det var så fullt med åskådare att man fick rada till stolar. Kul, verkligen kul. De två enaktarna kommer nu att turnera runt i östra Nyland, så passa på tillfället att gå och se seriös teater om de visas i din närhet.

De duktiga skådisarna, Gita Nylund, Thomas Antas och Kataraina Nikkanen.

Igår på eftermiddagen innan jag åkte iväg regnade det på ena sidan av vårt hus, medan solen sken på den andra sidan. Och då uppstår ju det vackra naturfenomenet..

... regnbågen! Aldrig har jag dock hittat den där grytan full med guld vid regnbågens slut. Det måste ju vara en saga, inte sant?

I dagsljuset nu på lördag, syntes det alldeles tydligt att jag varit ute på en lerväg på landet. Jag har försökt muta morfar i huset med en Fazers blå att han skulle tvätta min Adam plåtlåda. Hans svar var:
- Det börjar nog regna i morgon...
Aah, önskar att jag själv skulle hinna spola av min bil, men imorgon blir det skriv, skriv, skriv och sedan kursförberedelser. Och mitt i allt är söndagskvällen ett faktum och det är dags att krypa ner mellan lakanen för att orka med instundande vecka. Vem vet om jag dock hittar på att åka iväg nånstans imorgon. Man borde ju umgås lite med släkt och vänner också...

Idag har jag dock idkat kulturellt umgänge på bokcaféet i stan.

Här väntar vi alla ivrigt på att få se vem som kommer att bänka sig i besöksstolen. Idag avslöjades nämligen vem som står bakom pseudonymen Håkan Westö! Och tänk, det skedde i vår lilla stad!

Nu ska jag räkna lite enten, tenten och se om jag ska fortsättningsvis sitta framför datorn och skriva eller om jag skall slå mej ner i fåtöljen och sticka eller virka. Åååh, alltid dessa val. Jobba på duktigt så där som det står på kexchokladen eller ägna mej åt fritidssysselsättning? Det är ju ändå lördagskväll nu, så...