Kalas, kalas!

Igår blev det inget blogginlägg. Ber om ursäkt, men vi hade sönerna med en sambo och en fru på besök, så för min del var det umgänge med stort U, som gällde.

Och umgänget har fortsatt idag. Med två av sönerna samt en fru var vi iväg till stan och hälsade på i Servicehuset. Sedan kom vi tillbaka hit, lockade med morfar i huset och minstingen och så iväg på ett härligt kalas.
Vi serverades räksallad och tortilla, jästbröd och bondost,

smörgåstårta och kanelsnurror. Puuust, knappt att jag orkar gå längre.

På kalasbordet stod också en stor skål proppad med godis. Farligt, farligt!

Det bästa med kalas, om ni frågar mej, är att få ge gåvor och att få umgås. Och finns det nånting härligare än lilla M, när hon sträcker upp sina små armar mot en och vill upp i ens famn?
Ljuuuuvligt! Känns så fint att man duger.

För övrigt så har söndagsvemodet nu inträtt redan på lördagen eftersom vårt hus är tomt igen. Den äldsta, nästäldsta med fru och minstingen har alla åkt hem till sitt igen.

Till all tur behöver jag ändå inte fundera på vad jag skall göra. Igår fick jag färdigt ett projekt, så ikväll får jag börja på ett nytt, inte sant? 
Mina många olika projekt får ännu vila ett litet tag...