Varför blir det på detta viset?

I går avslutade jag veckan med att delta i ett stickmöte online på finska. Det var riktigt trevligt, fastän jag satt ganska tyst. Kände mej riktigt upplivad och på gång. Fick en julklapp färdig och en annan nästan färdig. Den ska jag sy och sticka kanter till i kväll. Hoppas att jag orkar. Jag har suttit precis hela dagen framför datorn och det börjar nu kännas i axlarna. Men nu borde jag hoppeligen ha nån sorts koll på läget. Tills det helt oförhappandes dyker upp någonting.

Häromsistens då jag skulle börja på ett nytt projekt, så drog jag ut garn från nystanet...

...varför blir det på detta viset? Ibland går det riktigt bra och ibland inte alls...

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Hälsosamt?

Hos oss är här just nu inte så där särskilt lillajulsaktigt. Lite ljus, som ingen har tänt och någon enstaka liten juldekoration. Till kvällen ska jag dock försöka få fatt på adventsljusstaken och få det första ljuset tänt. I mitt Instagramflöde har jag sett hur alla andra dekorerat fint, ätit tomtegröt osv. Men som sagt, här har det inte varit aktuellt.

Jag har suttit hela förmiddagen och förberett tisdagens distanslektioner och ska nog snart överge datorn för att hinna med ens lite stickning. Diskmaskinen fick jag på i morse, så det får väl räcka med hushållsarbete för idag... kanske... mat finns färdigt i kylskåpet men ingen vet när dubbelmorfar kommer hem. Så få se om det alls blir någon gemensam söndagsmiddag!

Den här är det väl hälsosamt att smaska på? Mörk choklad och inget socker tillsatt. Och det bästa av allt, den här får vara i fred för dubbelmorfar, för han gillar inte mörk choklad.

Önskar er alla en riktigt fridfull adventskväll!

Glad lillajul

Igår blev ni tyvärr utan blogginlägg. Det beror enbart på att jag inte orkade öppna datorn då jag kom hem strax före 21 efter en liten eftermiddagstripp, som avslutades med ett snabbt besök i lilla mataffären i stan. Med mej hade jag äldsta sonen, som är sin far upp i dagen:
– Kom nu, vi ska int ha något.
– Nej, int ska vi ta det där. Det är så dyrt.
osv., osv. Verkligt tröttsamt.

Idag har jag jobbat hårt ända till kl. 15, så nu får det vara dags för lite stickning. Det är jag värd.

Önskar er alla en Glad lillajul!

Snabba ryck

Huuu, nu är det mitt i natten och jag har inte ens hunnit göra hälften av det jag tänkte hinna med i kväll. Nå, till all tur går det att skjuta upp saker till i morgon, men det blir förstås desto brådare då.

Det har varit liv och rörelse hela dagen, så till den milda grad att jag somnade framför kvällsnyheterna! Nu måste jag nog skärpa mej, för så här kan det absolut inte fortsätta. Om jag börjar somna så där på kvällarna, så hinner jag ju inte göra någonting vettigt alls.

I morse blev det snabba ryck då dottern ringde och frågade om hon fick komma på besök med flickorna. M ville och hälsa på morföräldrarna. Flickorna var förstås hjärtligt välkomna. Jag är glad och tacksam så länge vi ännu kan träffas.

Det blev bråttom att få lillajulspaketen packade, för sådana ska det vara, inte sant? Tror att den traditionen härstammar från Tyskland? Nån, som vet?

Ni skulle ha sett M:s blick när hon fick syn på de här paketen på bordet. Dubbelmorfar skojade lite och sa att de är mommos paket. Men ett var till M och ett till hennes lillasyster. Det är spännande med paket, både för barn och vuxna.

För övrigt så hade vi fullt upp att leka med dockorna och M ville inte alls ha med lillasyster:
– Jag vill leka med mommo i fred, nästan skrek M då lillsyrran försökte tränga sig in i sovrummet där vi just hade fått våra dockor att somna!
M hade inte ens tid att gå ut på gården med dubbelmorfar, men hon hann bygga lego med morbror innan det var dags för flickorna att återvända hem och mej att börja mitt arbetspass i stan.

Vilse i pannkakan

Just nu känner jag mej minst sagt vimsig. Jag sitter hemma framför egen dator en onsdags kväll då jag borde vara i norra grannkommunen och undervisa. Men se det går inte, för det är förbjudet på grund av corona. Ändå är min grupp liten, vi använder munskydd och håller minsann avstånden.

I två dagars tid nu har jag försökt få ordning på kursgånger, som ska flyttas till vårterminen. Men vem vet hur det ser ut i januari? Februari? Mars? Frågan är om det någonsin kommer att bli som vanligt igen. Jag har till all tur fått hålla en kurs i stan idag, i alla fall och har ännu två i morgon. Få se vad som händer sedan.

Jag borde egentligen sticka, men jag är alldeles för okoncentrerad och splittrad för att börja på någonting nytt.

Men jag måste nog ta mej i kragen, för jag har redan fått betalt för min beställning. En sådan här bra bytesaffär kan väl inte skattmasen ha någonting att säga till om?

Nu ska jag åtminstone försöka få mitt lilla ljusblå projekt färdigt, för att sedan börja på babysockor. Men det är ju en dag i morgon också...

Lösglädje

Det är inte enbart läsglädje, som dyker upp från vår postlåda. Nej, igår dök den här tidningen upp:

Rena rama lösglädjen! Men visst ser den där Bob Dylan på pärmbilden lite småskum ut?

Idag på eftermiddagen, efter distanskursen, var jag iväg på lite ärenden med dubbelmorfar och då passade jag på att förse mej med behövliga verktyg för lösglädjen.

Och nu köpte jag också påfyllnadspatroner och förstås i den lila färgen. Och där bakom skymtar det tydligt fram att jag lyckades lösa Allers A-korsord, som har fem ugglor i svårighetsgrad. Jippii! Och så har jag igen lärt mej en hel del nytt på köpet. Korsord är härligt.

Idag var postlådan tom, för våra postiljoner delar inte ut någonting på tisdag. Konstigt, inte sant? Förr när vägarna var knappt farbara kom nog posten fram i ur och skur.

Nu ska jag skriva lite e-post och sen krypa ner mellan lakanen. Idag är det en månad kvar till julafton och jag hoppas verkligen att jag får fira den med barn och barnbarn.

Mera läsglädje

– Vart ska du nu, frågade dubbelmorfar förvånat i kväll då jag försvann ur hans synfält.
– Int tänker du väl öppna datorn?
– Jo, jag måst.
– Men du borde nog gå och lägga dig så du orkar i morgon.
– Men jag ska bara först..

Och jo, dubbelmorfar har helt rätt, men jag vill ha undan vissa saker ännu i kväll trots att timmen är sen. I morgon på morgonen håller jag Excelkurs på distans, så då hinner jag inte med annat datorjobb.

I fredags fick jag mera läsglädje.

Tre fina böcker med hårda pärmar... Jullovet är räddat! Fast vete sjutton om jag orkar eller hinner läsa då, å ena sidan. Å andra sidan ska vi ju snällt sitta hemma på julen, inte sant?

I fredags måste jag ju bara köpa den här tidningen. Ni ser 49 kryss och sedan Sticka Virka Sy. Nåja, det sista kan jag hoppa över när som helst. Dubbelmorfar var förstås inte glad.
– Va ska du med den där, morrade han.
– Du har redan så många tidningar.
– Jo, men jag vill lösa A-korsordet och det finns endast i Allers.

Efter ett tag dök dubbelmorfar upp och viftade med tidningen.
– Har du sett det här, frågade han.

– Nej, när skulle jag ha hunnit se det. Du tog ju tidningen.
– Men se här. Den här måste du sticka till dockan!

– Men den där är ju virkad.
– Nå, int e den nån skillnad bara du lagar en dockfilt, så är det bra.

Håhåjaa och när skulle jag hinna med det liksom? Men bra ändå att tidningen plötsligt blev intressant i dubbelmorfars ögon. Och det på grund av en virkning!

I lördags dök den här tidningen upp i postlådan. (Eller förresten, dök den ner?) Småstadsliv delas ut helt gratis och här får man minsann veta det mesta om vad som finns lokalt på orten. I det här numret är det mycket män, som har intervjuats. Kul.

I natt hade jag svårt att sova och det berodde dels på att jag drack te så sent på söndagskvällen och dels på att jag lade mej med det där Allers A-korsordet och gnuggade geniknölarna, så att de hade riktigt svårt att slappna av. Det är spännande att se hur rutorna fylls och tydligen blev det alldeles för spännande för mej sent igår kväll. Vågar jag månne lägga mej med korsordet nu ikväll igen?

Tiofalt igen

Det är det jag alltid har sagt: Det lönar sig att vara snäll.
Och det fastän inte julgubben lär ska komma alls på besök i år. Det har sin sidor. Å ena sidan behöver man inte skura bakom spisen och kylskåpet precis till julafton. Inte för att våra julgubbar någonsin har kollat om och hur vi har städat.
Å andra sidan, det blir ju inga julklappar om julgubben inte kommer, eller hur? Lite trist om man måste köpa dem själv, för överraskningsmomentet uteblir. Men också den här saken har två sidor man behöver inte oroa sig för att man blir besviken, för man har valt julklappen alldeles själv! Jippii! Om man alltså ids göra det, alltså köpa någonting åt sig själv... Till någon affär vågar man väl knappast gå? Och vad ska man sedan ge åt sig själv när man enligt dubbelmorfar redan har allt? Garn, stickor, böcker? Men aja, baja, inte köpa mera garn, inte köpa mera böcker... men hej, några korsordspennor kan jag väl få köpa? De är ju små och nyttiga. Fast nu borde jag nog börja försöka köpa de där fyllnadspatronerna istället och inte alltid nya pennor...

Nu hamnade jag på ett sidospår, ursäkta. Men alltså, i onsdags för två veckor sedan gav jag ett munskydd åt en av kursdeltagarna. Nu i onsdags returnerade han det tiofalt!

 

Jag fick alltså en låda med tio stycken i. Och det var bra, för jag fick ge bort ett munskydd i onsdags igen. Jag hade inte räknat med att få nya istället, så TACK det var ytterst vänligt. Jag har faktiskt alltid med mej ett par extra munskydd i handväskan. Helt nödvändigt i dessa tider

Som sagt, det lönar sig att vara snäll.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.
Själv ska jag nu slutföra mitt arbete här på datorn, innan det är dags för kvällste och skorpor...

Ett litet början

 – Det där är nog för litet, sa dubbelmorfar åt mej igår kväll då han kastade ett litet getöga på mej och min hobby.
– Va, hurså? Är det för litet?
– Jo, int får L på de där sockorna int.
– Men int e de åt henne ju. Hon har beställt dem, men...
– Aj, de är åt dockan.
– Nej, nej, de ska bli sockor åt små fötter, men hur ska jag veta hur små de fötterna är?
– Du kan ju alltid prova på din docka.
– Men e de säkert att hennes fötter är i babystorlek?

– Det blir nog bra, försökte dubbelmorfar trösta. Men jag är tveksam...

Visst ser den på tok för liten ut? Garnet är tunt, så jag ska kanske sticka det dubbelt istället? Oj nej, oj nej.

Lade ni förresten märke till att jag inte sade ett dyft igår om att vi fick vår första snö. Och det ligger faktiskt lite kvar än idag!

Och inget sade jag heller om barnkonventionens dag. Men det att jag lade upp en mini-sockstickning visar att jag ändå tänkte på barnen. Borde barnbarnen ha fått en present igår, dagen till ära? Det tyckte i alla fall deras äldsta morbror. Han var sur då jag inte hade stickat något åt dockorna!

Önskar er alla en skön fortsättning på lördagen. 

Själv ska jag sticka färdigt minisockan och sedan se om jag testar en socka i dubbelt garn. Oj, oj, oj, när ska jag nu bli färdig?

Ännu en halsduk

För två veckor sedan fick jag barnhalsduk nummer två färdig. Egentligen var det tänkt att dockan skulle få en halsduk till. Ja alltså det finns ju flera dockor hos M, inte bara den där ena.

Jag började alltså med ett klarrött restgarn.
– Till vem är det där, frågade dubbelmorfar.
– Till dockan förstås, svarade jag mäkta förvånad.
– Nä, det går inte ser du inte hur bred den blir?
– Men...
– Nä, A måste ju också få en halsduk.
– Tycker du det, svarade jag och ändrade tvärt mina stickplaner. Grävde lite i restgarner och gamla loppisfynd, för jag ville ju ha mjuka garner, inget stickigt och hårt runt halsen.

Modell: Randig halsduk i rätstickning

Garn: Sunshine (Bellanet), Toyhit från Schoeller+Stahl och rött restgarn i ylleblandning.

Åtgång: 52 g

Stickor: Nr 3½

Det där persikofärgade garnet är ett loppisfynd från år 2010, så det var nog på tiden att det kommer till användning.

– Det blir ju en trasmatta, utropade dubbelmorfar då han fick syn på min fina randning.
– Höpö, höpö, svarade jag.

Vet inte hur det går med leksakerna i den här halsduken. M använder inte sin halsduk. Det gör modern och A äter upp leksakerna.

Det blir en del att fästa då man randar själv.

Nu önskar jag er alla en riktigt skön fortsättning på fredagskvällen!

Läsglädje

Igår blev ni utan blogginlägg och det för att jag hade veckans längsta arbetsdag från klockan 10 - 20.45. Visserligen hade jag lite håltimmar, men då var det mat som gällde och att förflytta sig från stan till kursplatsen i norra grannkommunen. 

Summa sumarum, så var jag sent hemma igår kväll och orkade helt enkelt inte öppna datorn och börja skriva någonting. Dessutom hade den här tidningen landat i postlådan och krävde min uppmärksamhet.

Dubbelmorfar var mycket sur:

– Det kom ju redan en tidning. Du kan inte behöva så många. Du måste säga upp prenumerationen.

– Men...

– Du hinner ju aldrig göra någonting från dom där tidningarna ändå.

– Men jag blir ju snart ledig och då...

– Tror du ja, men du kommer säkert att tacka ja till något jobb, för så gör du alltid.

– Nä, int gör jag så, suckade jag och tänkte att dubbelmorfar känner mej alltför väl. Och nja, nej inte tror jag att jag nu omedelbart gör någonting från den här tidningen. Men pärmbilden är superfin om ni frågar mej, och då handlar det både om tröjan och katten!

Och idag kom det en 44 sidors tidning i postlådan!

Heja, heja Nya Östis!

Nu hoppas jag att ni inte har blåst bort och att ni har tillgång till el. Det har jag och Lisa-stormen verkar ha lugnat sig en aning.
Jag hoppas också att ni har uppmärksammat internationella mansdagen idag. Grattis alla män!

Bra flyt

Idag har jag haft bra flyt på jobbet. Härligt. Det å sin sida gjorde att jag trängde in en extra grej i morgon i ett fullspäckat schema. Oj, nej, oj, nej. Hoppas att det inte tar längre tid än 15 minuter, fast jag vet ju inte vad jag ska säga, så få se nu sen.

I dag lyckades jag klara av två helt olika smarttelefoner och jag var så glad att jag fick det att fungera. Lika glad som den deltagaren, som minsann att hade försökt med alla världens råd och till och med läst tips på engelska. Den andra deltagaren hade helt stillsamt gett upp och tänkte att det inte går och att telefonen borde bytas ut. Nu just med coronapandemin grasserande är det många som är i blåsten med sina tekniska mojänger. Vilken tur då att fria bildningen finns och att vi har olika typer av drop-in där man dyker upp med sitt bekymmer och i bästa fall får hjälp med det. Låg tröskel verksamhet då den är som bäst.

Trots att jag älskar mitt jobb, så skulle jag nog inte riktigt ha tid med det just nu. I kväll väntade nämligen de här nystanen på mej här hemma. Två par sockor är beställda med det här mjuka sköna garnet, som beställaren själv har inhandlat. Detta belastar alltså inte mitt överfulla garnlager, så ni kan lugnt andas ut. Nu gäller det att klura ut mönster, storlekar och... ja sedan sätta igång med en provlapp. Det är en underbar varmröd färg på det där garnet.

Nä, nu är det dags för mej att sätta punkt här, för det blir en lång dag i morgon och jag ska ha flera väskor packade med olika kursmaterial... matsäcken får jag fixa i morgon.

Ha det bäst!

Härliga dagar

Kära vänner, nu har ni fått vara ifred för mina skriverier i hela tre dagars tid. Det beror inte på att jag skulle ha tröttnat, nej, det beror endast på att det har varit så mycket program i verkliga livet. Här har härliga dagar rusat förbi i expressfart och vi har tagit vara på det fina i att kunna ses och umgås.

I fredags på eftermiddagen då jag kommit hem, hunnit sitta ner och dra andan, så knackade det på vår dörr. Utanför stod den efterlängtade H. Vi körde in till stan, åt middag och bunkrade upp inför veckoslutet och avslutade kvällen med vårt garnbollsprojekt.

Då vi var i mataffären ringde M till H. M blev eld och lågor över att H fanns här i öst och så bestämdes det att flickorna skulle komma på besök på lördagsmorgonen/förmiddagen. Vi satt och åt frukost med H, då de anlände. Sedan var det full fart minsann. Och roligt. Så tacksam och glad att vi ännu kan träffas trots coronan.

M, hennes mamma och H körde iväg in till stan för att kolla in de lokala affärerna. Jag blev ensam med lilla A, som förstås passade på att göra ett lite större lass i blöjan. Det är kul med lillingen nu när hon förstår vad man säger. Värre är ju sen då att jag inte alltid förstår vad hon säger!

När flickorna återvänt hem, styrde vi kosan mot norra grannkommunen där jag var iväg på ett litet uppdrag och H och dubbelmorfar kollade in fåglar. 

På hemvägen stannade vi, så att dubbelmorfar fick fota fåglar. Hans favorithobby just nu.

Dubbelmorfar stannade hemma medan H och jag åkte iväg och hämtade minstingen. Vi tre körde in till stan och åt riktigt god pizza. Sedan hem igen via den renoverande sonen där vi avlämnade en pizza och Fazers jultårtor med röd marmelad, alltså de där rävkaramellerna. Dom är riktigt goda, i synnerhet för sådana, som inte gillar plommonmarmeladen.

På lördagskvällen satt vi sedan med H och gjorde garnbollar och dippade chips. Det var så skönt och rofyllt. Tillsammans är vi starka.

Söndagsmorgonen grydde och jag steg upp före jag vaknat och bakade scones. Dubbelmorfar hade tjatat om dem hela lördagskvällen, så jag visade lite omtanke och kärlek genom att baka. Den nästyngsta dök också upp vid frukostbordet och så hann vi umgås en stund innan H styrde kylaren tillbaka västerut. Då blev det tomt och tyst här i huset, för dubbelmorfar körde iväg till grannbyn i samma veva.

H hade med sig så fina och goda gåvor. Stort TACK för dem. Hallonbåtar är precis vad jag behöver, eller hur? Det tror förstås dubbelmorfar inte på, men till all tur gillar han dem inte, så jag får ha dem ifred.

H har också räddat vårt kvällste med skorpor. Tack för de här godsakerna!

Igår jobbade jag för högtryck, för att få det mesta av veckans pappersjobb undan. Sent i säng och tidigt upp i morse.

Dubbelmorfar lyckades äntligen idag fota en havsörn! Undrar vad han skall jaga för fågel till nästa? Kanske den gröna papegojan?

Själv hade jag tänkt hinna sticka en provlapp i kväll, alltså pröva på ett nytt garn. Men det får nog bli till en annan kväll i veckan, för nu, nu tänker jag lägga mej, så det så.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

Dockbesök

Idag har vi haft kärt besök här i huset. På morgonen knackade det på dörren och in stegade M med sin docka. Efter kom lillasyster A med en jättestor panda i famnen och sist kom modern bärandes på massor med kassar.

Fia, som nu är omdöpt till Fia-Pia, fick besök av Dockan.

Vi hade fullt sjå med M att sköta om våra dockor. De skulle matas, vaggas och nattas och så började allting om på nytt då de vaknade från sin tupplur. M hade med en skötväska till sin Docka. Jag märker nu att det är mycket utrustning, som min docka kommer att behöva.

Det var härligt att träffa flickorna igen efter så lång tid. Märker att jag har saknat dem riktigt mycket. Tur att jag hade ledig förmiddag idag.

När jag kom hem från jobbet väntade en glad överraskning på matbordet:

Äntligen, äntligen kom den svenska versionen ut av Novitas vintertidning, som jag har sett flimra förbi i det sociala flödet! Jag kommer dock att avhålla mej från att starta något nytt projekt. Måste få färdigt mina ofärdiga först, eller nåja, kanske inte alla, men åtminstone några...

Idag fick jag också reda på hur det har gått med den randiga halsduken. Det är modern, som använder den. M vill inte ha den. Lilla A är inne i en bitperiod, så hon biter bort alla leksaker. Håhåjaa...
Nå, bra om halsduken, trots allt kommer till användning.

Chokladens dag

Idag är det chokladens dag. Hoppas ni hittar choko hemma i skåpet. 

Själv höll jag alldeles på att glömma bort hela chokladen. Till all tur hade jag en chokostång hemma, så att jag lite kan fira idag. Och choko är bra att ha, för idag har jag veckans längsta arbetsdag. Just nu lite håltimmar och det är bra för då hinner jag äta min medhavda pyttipanna och smått förbereda nästa veckas kurser. Veckans tre återstående kurser är redan färdiga, till all tur.

Dagens goda efterrätt! God crunchy chokladstång...

Tillökning

Vi har fått tillökning i familjen! Igår kom nämligen dubbelmorfar hem med en

baby...

... docka. Han är en så klok man att han förstår att jag behöver någon att prova på om jag ska kunna åstadkomma några som helst dockkläder. I natt kom jag på att hon ska heta Fia. Dubbelmorfar protesterade lite grann. Han tycker förstås att det är en pojkdocka. Svårt att avgöra eftersom Fia är helt utan könsorgan. Hon kan både skratta och gråta då man trycker på hennes mage. Nu blir det bråttom här i huset om vi ska hinna utrusta henne innan barnbarnen kommer på besök.

Dubbelmorfar är snäll, för jag fick också...

... Nasse. Min första Nasse, som är större än den här, försvann ju hem med M i februari förra året. Sen dess har han råkat ut för allt möjligt, den stackaren. Han har bland annat blivit prickig. Undrar om det beror på röda hund eller på ovarsam framfart med tuschpenna?

Hur som helst, det här är min Nasse och ingens annan. Och han ska bo här hos oss, så det så!

Ett hål i stickningen

Så där, nu är veckans första arbetsdag avklarad, nästan. Måste göra en sista koll att allting är som det ska inför morgondagens kurs. Liksom, kolla att jag inte glömt hur jag tänkte förra veckan. Det är till att vara omsorgsfull och väl förberedd.

I fredags blev det ett hål i min stickning!

Ve och fasa! Hur jag än försökte blev jag inte av med det där hålet. Och det var stört omöjligt att få fason på omslagen och 2 räta maskor ihop, så...

... jag fick helt enkelt riva ända ner till resåren. På lördag rev jag på nytt och vid det laget var jag färdig att slänga iväg hela stickningen. Men, trägen vinner, så jag rev en gång till och började igen från resåren. Jag gillar trots allt det där mönstret med omslag och maskor ihop. I all sin enkelhet blir det riktigt fint. Igår när jag hade ena sidan färdig så klippte jag helt sonika av garnet tillika som jag pratade med dubbelmorfar. Plötsligt gav jag upp ett sådant illvrål att han flög två meter upp från tv-soffan och höll på att landa på golvet:

– Vad hände, frågade han.
– Skadade du dig?
– Nej, jag klippte av garnet, morrade jag.
– Och jag hade inte maskat av!
– Öh, vad då maskat?
– Ja, alltså det var inte färdigt stickat ännu, nästan snyftade jag.
– Nå, det blir nog bra om du skarvar...

Suck, suck och dubbelsuck. Hur kunde jag vara så "tottrig"?
– Det kanske är bäst att du lämnar stickningen nu och går och lägger dig, sa dubbelmorfar tröstande. Och han hade förstås alldeles rätt. I det där läget är det dags att vila, så det inte tillstår större stickkatastrofer.

Igår kväll deltog jag igen i stickmöte online som Lankahelvetti arrangerade. Och det var riktigt, riktigt roligt. Den här gången vågade jag till och med skriva Tack och hej i chatten, alltså på finska, när jag lämnade mötet. 

Webbkamera hade jag inte, för jag satt framför stora skärmen, men jag kunde ju nog ha pratat ändå. Tills vidare fungerade jag ännu som en tapetros i bakgrunden, lyssnade och lärde. Men kanske jag småningom vågar ge mej till känna. Vem vet?
Som vanligt tyckte jag att alla andra var jätteduktiga och flitiga stickerskor medan jag bara tragglar med samma hela tiden.

I natt vaknade jag plötsligt med hjärtat i halsgropen, för jag hade drömt om alla mina ofärdiga stickningar! Ack, den där rosa fluffiga halsduken, de där sockorna från årets stickläger eller vänta nu, var det vantar? och ett av våra gemensamma projekt med H. Som ni förstår, så var det svårt att somna om i det här läget. Lusten att stiga upp och börja sticka mitt i natten var oerhört stor. MEN eftersom det ju var arbetsdag, som vanligt idag, så... ja, så var det bäst att avstå från sådana galenskaper.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Färdigt firat

Så där, söndagskväll och nu är det färdigt firat. Och kära vänner, vad ni än gör, baka inte kladdkaka vid 22-tiden på kvällen. Så gjorde jag igår och min mage var inte alls överens med mej då de ljuva dofterna av nybakad kladdkaka spred sig i hela huset. Magen ville förstås ha, provsmaka lite. Men jag var mycket bestämd och sade ifrån:
– Nej, här blir det inga kakor före sänggåendet och därmed basta!

Och sen ska det nog inte heller stå i receptet "Ringla på önskad mängd kolasås" (tjinuski). Sånt är livsfarligt och jag tog ju i ordentligt. Hmm... inte blev det vackert, men nog ätbart.

I morse steg jag upp redan klockan 8, för den nästyngsta sade att han och sambon kommer på frukost och jag ville överraska med varmbröd.

Så jag bakade scones och det enligt receptet i boken Sju sorters kakor. Klockan 10 var bordet dukat, bröden varma, tomater, gurka och paprika skivad, men inga gäster syntes till.

Dubbelmorfar rustade till plättstekning och det av somrigt plättmjöl. Sen körde han iväg med min Adam-plåtlåda och hann tillbaka innan gästerna dök upp vid 13.30-tiden. Då hade bröden hunnit kallna och uppskärningarna åkt in i kylskåpet! Och dubbelmorfar höll nästan på att glömma bort att steka plättsmeten.

Som sagt, trots att vi saknade barnbarnen och minstingen, som inte vågade komma på grund av covid-19, så firade vi ändå så att magarna är mätta och belåtna. Och håll i er nu, jag har fått en sockbeställning!!! Jepp, ni läste alldeles rätt. Jag ska sticka två par sockor. Få se nu hur det ska sluta...

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagskvällen.

För min del är det nu dags för lite stickning...

Kladdkakans dag

I morse försvann dubbelmorfar med min Adam-plåtlåda och han har inte synts till här än! Å ena sidan är det riktigt skönt, för nu pladdrar inte TV:n på om det amerikanska presidentvalet upp och ner och ner och upp. Och så är inte dubbelmorfar här och ger en massa order om allt jag borde göra. Stöön!
MEN visste kunde han väl i artighetens namn ens ha frågat om jag behöver/vill ha min bil, inte sant? Han frågade liksom inte alls vad jag hade för planer idag och det tycker nog jag är lite fräckt. Högst antagligt skulle jag inte ha använt bilen idag, men det kan man aldrig veta. Tänk om jag fått för mej att till exempel åka till stranden och njuta av solens reflexer i vattenytan?!

Idag är det kladdkakans dag och det borde förstås firas.

Den här borde jag baka. Det är fortfarande mitt favoritrecept, för kakan är enkel att baka och riktigt god med brytningen citron - kola (alltså tjinuski på finlandssvenska). Och den brukar fort ta slut.

Igår fyndade jag de här bullarna i mataffären. Bullar med en grön kula i mitten. Mums!
– Nå, det är nu som vanliga smörbullar, konstaterade äldsta sonen idag.
Men nej, det är det ju inte alls. Det är bullar med en grön kula! Det är ju det som gör hela skillnaden!

Önskar er alla en riktigt fin fortsättning på Kladdkakans dag.

Själv ska jag nu börja röja upp lite och sen får vi allt se om jag bakar någonting eller om stickandet vinner...

Liten tjock poncho

 Igår fick jag färdig en liten tjock poncho!

Modell: Barbieponcho, mönster på Järbo garn

Garn: Restgarner, grovt yllegarn

Åtgång: 28 g

Stickor: Nr 3

Eftersom jag försöker använda slut mina restgarner, så blev den här ponchon rätt tjock och inte riktigt så skir och nätt, som i modellen. Men kanske jag kan sticka den en gång till i tunnare garn? Få se, det blir ju garner över lite nu och då.

Och eftersom det gula garnet tog slut, så fick baksidan bli blå! Och här är till och med en fläta stickad, liksom på framsidan.

Ni ser att den stackars Barbien blivit hårt friserad. Tur att jag har henne här, så att jag kan kolla storleken på dockkläderna.

Den här levererades idag till M, så att hon har något varmt åt sin Barbiedocka. Vi hade tur som hann och fick träffa henne en liten stund utomhus tillsammans med lillasyster och mamman.
M hade mycket att berätta, för vi har inte setts på flera veckor...

Igår blev jag för övrigt jätteinspirerad och började sticka på ett nytt Barbieplagg, I kväll lyckades jag få ett stort hål i tunikans bakstycke, så nu får nog den stickningen vila till i morgon. Det är mönsterstickning med omslag, så det är inte världens lättaste att reda ut. Suck! Kanske bäst att riva upp några centimeter och liksom ta ny start?

Idag är det Svenska dagen. Den firade jag med att gå ut och äta tillsammans med äldsta sonen. Och gissa vad som stod på menyn?

Jo, pizza förstås! Finlandssvenskt? Njaa, kanske inte, men gott!

Det blåser

Just nu har jag en lugn stund här hemma, men schhh, säg inget åt dubbelmorfar, som väntar sig fullkomlig markservice med nybakat jästbröd och jag vet inte allt vad. Det var en lååång lista med göromål, som han räknade upp för mej innan han tog min bil och åkte iväg till grannbyn för att röja och städa upp lite grann.

Jag har jobbat hårt framför datorn och ska iväg till stan på jobb, så lite stickledigt tänker jag ta innan det är dags att dra. Konstigt nog är många av mina kurser placerade efter kl. 16 det här läsåret. Jag undrar vem som riktigt har planerat min kalender. Någon jag känner?

Idag blåser här, dock inte lika mycket som i måndags då Topi-stormen ven över hav och land. Vid Varlaxudden kunde man i måndags se minst sagt dumdristiga karlar!

Endast en lyckades med konststycket att stå upp på sin bräda. Men någon borde nog ta ett allvarligt snack med de här männen. De där stenarna är farligt nära. Säkerhet är a och o när man surfar, vare sig det är i vattnet eller på Internet. Så det så!
På söndagen hade de här våghalsarna surfat i Hangö.

Undrar om de kontaktar varandra och berättar var det finns höga vågor? Ni vet, så där som fågelskådarna när de får syn på en sällsynt fågel.

Och nu är det stickning, som gäller, före jobbet.

Ha en riktigt mysig kväll!

En påse

Trots att jag igår hotade med att alla blir utan julklappar i år, så kan jag meddela att årets andra julklapp blev färdig förra månaden. Länge låg virkningen nere på soffbordet och väntade på de sista varven. När M fick syn på påsen blev hon först jätteivrig. Hon hade ju fått en dockfilt i samma färg och garn tidigare i somras. Och hon är skarpögd!
När hon fick reda på att det skulle bli en påse och inget till dockan höll hon på att slänga iväg hela virkningen.
– Tråååkigt, var hennes kommentar.

I morse fick jag rapport att de små, små vantarna gick på lilla Dockan, men inte på den stora, så nu blir det bråttom för mommo. Och jag som ska på jobb i kväll...

Modell: Hedelmäpussi (Fruktpåse) mönster på baksidan av garnbanderollen

Garn: Rento från Novita

Åtgång: 102 g

Virknål: Nr 3 och 4

Fruktpåse står det alltså i mönstret, men den är nog för tung att ha med i affären och väga frukten i. Får väl lov att gå som lökpåse i stället. Eller, hmmm, kan ju vara en påse åt Dockan också? Fast Dockan har nog så små grejer att de ramlar ut genom de där hålen. Jag saknade förstås en bild, så att jag skulle ha kunnat se hur påsen var tänkt att se ut. Då skulle jag direkt ha vetat om jag vill göra den eller inte. Nå, nu blev det som det blev och jag blev av med ytterligare ett nystan garn. Jihaa!

Önskar er en riktigt skön onsdagskväll!

Någon blir lycklig?

Kära vänner, nu är det förkylt! Nej, alltså jag snorar inte eller hostar, nej, jag håller på att bli galen av inspiration! Nu blir det nog inget städande eller bakande för min del, så glöm farsdagen! Jag kommer inte att ha tid. Knappt, så jag kommer hinna med jobbet ens. Huuu!

För se vad min kollega i västra grannstaden lät mej låna!

Ett helt mönsterhäfte fyllt av härliga mönster till Dockan! Ljuuuvligt! Nu blir det nog enbart dockkläder här i huset, så förlåt nu alla som blir utan julklapp i år igen...

Tror ni att någon blir lycklig nu?

Små små vantar

Så är då måndagen avklarad och dockan i västra grannstaden kan äntligen gå ut, för idag fick hon/han/den ett litet paket som innehöll små, små vantar. Alltså det är lite problematiskt när dockan heter just Dockan och inget annat!

Modell: Järbo garn modell 90209

Garn: Restgarn, ylleblandning

Åtgång: 18 g

Stickor: Nr 3 och 3½

Och ni ser att dockan också fick en rejäl halsduk med kanaler, så att den inte behöver frysa om nacken.

Det är å ena sidan roligt att sticka smått, för det blir fort färdigt och restgarnerna försvinner, men...

... det blir underligt många trådändar att fästa! Och det är just det här skedet i arbetet, som tar så lååååång tid!

– Hjälp, jag har blivit utsatt för digitalt våld, gnällde dubbelmorfar igår kväll. Jag fnyste åt honom:
– Du vet inte vad du talar om!
– Men jag har förlorat gumman till Internet, morrade han och var mycket missnöjd med mitt kvällsnöje igår.
  
Vet ni vad jag gjorde? Jo, jag deltog i ett neulemeetinki (stickmöte) online, som Lankahelvetti (Garnhelvete) höll! Och det var riktigt, riktigt roligt, trots att jag betedde mej, som en tapetros, alltså jag visade mej inte på video och inte sa jag någonting heller. Ibland skulle jag ha haft lust att inflika någonting, men jag kände av tunghäftan på grund av det andra inhemska språket. Jag lever dessvärre fortfarande kvar i den urgamla pedagogiken där grammatiken var viktigast att kunna, så nu blir jag alldeles låst om jag ska uttrycka mej ledigt på finska. I min hjärna pågår en kamp mellan olika valmöjligheter. Ska objektet vara i ackusativ I eller II? Ska jag använda inessiv, ellativ eller ablativ? Och medan det där pågår, så har ju samtalet hunnit vidare och det är inte läge för ett inpass på det gamla inlägget längre. Suck!

Men det gör inget, man får vara med som en tapetros och behöver inte säga nånting alls, tack och lov. Och skratta kan man göra hur mycket som helst åt allt roligt man får höra. Det bästa av allt är ju att befinna sig bland likasinnade. Vi var ett tjugotal som satt och stickade tillsammans online. Och många hade ett lätt igenkännbart problem: Det finns aldrig garn till just det projekt man vill börja på!!! Och ja, så då måste man ju köpa nytt, fastän det finns många nystan redan från förut.

Och det andra som var lätt att känna igen sig i är det där när man hamnar i flowtillstånd och har minst tusen olika idéer, som man skulle vilja förverkliga. Det är då som jobbet stör fritiden!

Jag fick i varje fall garnändarna fästade, så det var ett riktigt bra möte för min del.

Att Henna Jokio valde namnet Lankahelvetti beror på att hennes karl sade att hemmet ser ut som ett garnhelvete! Få se när dubbelmorfar börjar gnöla om samma sak här hos oss! För att inte tala om vad han kommer att säga när nästa stickmöte är nu på fredag kväll. Antar att jag måste vara extra snäll och städa på torsdagen och sedan baka på lördagen. Det är ju farsdag på söndag. Men när ska jag hinna sticka då? Hmmm...

Dockan fick förresten också en spindel. Här har jag använt försvinnande lite garn och mönstret hittade jag i Kauneimmat Käsityöt 7/2020.

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

För min del är det nu dags för kvällste och skorpor, lite stickning och så i säng.