Två burkar

Gårdagen flög fort förbi och det mesta förblev igen ogjort. Till råga på allt har jag glömt att både gratulera födelsedags- och namnsdagsfirare. Huuu! Så går det då jag inte vet vad det är för datum. Jag måste nog skärpa mej med det snaraste.

Nästan skärpt var jag på kvällen då jag lyckades åstadkomma det här:

Två burkar med "skakagurkor" (uttalas med kort a) eller mormors gurkor, som de heter i marthornas regi. Bisin min var smått förvirrad över min metod. Han läste på ättiksflaskan att det skulle vara senapsfrön med mera i burken och att lagen med ättika skulle kokas. Jag fick förklara att det här är inte traditionella inlagda gurkor som räcker hela vintern, utan det här är snabbgurkor. Här behövs ingen kokning utan gurkorna direkt i burken, sen vatten, ättika, socker, en tesked salt, dill och vitpeppar om man vill. Därefter skakar man om burkarna ordentligt, så sockret och saltet smälter. Efter en stund sa han:
– Min mamma lade dem mellan två djupa tallrikar och skakade gurkorna.
Suck! Jo, jo, men jag är inte hans mamma! Och jag hade så mycket gurkor att de skulle inte ha fått plats i en djup tallrik. Visst minns jag också de här omskakade gurkorna hemifrån. De plockades från trädgårdslandet och blev riktigt goda av omskakningen. Ja, och då förstås dillen och lagen.
Den här gången plockade jag dillen från odlingslådan på baksidan av huset. Lyxigt värre att ha tillgång till egna örter. Och gurkorna fick vi i lördags. Nu är de förvandlade till lyxig delikatess. Stort TACK för de gröna godsakerna!
 

Bisin min var också flitig i köket igår och bjöd på korvpanna till middag. Riktigt bra sätt att ta hand om rester. I och för sig var både korven och äggen nya, men...
Det hela serverades med rivna morötter, sallad, tomater och gurka, så lite hälsosamt blev det väl kanske?

Från postlådan fiskade bisin min upp den här broschyren igår. Den kommer alldeles gratis från Lankava om man har uppgett sin postadress till dem.

En stor del av sidorna i broschyren består förstås av olika garn både för vävning och stickning/virkning. I slutet hittas inspirerande mönster, som till exempel de här sockorna. Här kunde jag göra av med restgarner. Men det där med aviga maskor gör mej lite fundersam. Och ja, jag borde ju nog inte börja på nya projekt innan de gamla är färdiga.

Igår hade bonden bråttom på åkern här nedanför oss. Regnmolnen hängde tunga och hotfulla. Det gällde att bli färdig före det öste ner.  Jag vet inte riktigt vad han hade för jordbearbetningsmaskin efter traktorn. Bisin min påstår att här nog ska komma upp kummin också nästa år, men jag undrar allt. I varje fall borde här inte finnas kvar växande kummin längre i år. Men man vet ju aldrig.

Idag vet jag inte riktigt vad som ska hända, för om jag lyssnar på bisin min har han planerat än det ena och än det andra. I några av planerna ingår visst undertecknad också. Bäst alltså att jag lägger i gång med en sockstickning medan jag väntar på att han bestämmer sig!

Önskar er alla en trevlig fortsättning på tisdagen! 

Barnbarn och solglitter

Gårdagen var full av aktiviteter. Vi hade en riktigt trevlig söndag och hann både med barnbarn och en liten uppfriskande utflykt.

När jag igår satt vid frukostbordet med mitt korsord, ringde telefonen. Dottern frågade om hon fick parkera sina döttrar hos oss medan hon själv gick till skogs för att plocka blåbär. Jag svarade förstås ja, det går riktigt bra och det dröjde inte länge förrän flickorna var här.

Det var mycket tal om marsvin och att det är 14 veckor kvar till julen. M ville sticka ett marsvin och då ville förstås A virka ett marsvin. Mommo grävde fram restgarner ur en plastlåda och försökte fundera vilken färg marsvin har.
– Jag har sen aldrig stickat, sa M, så mommo lade upp maskor på långa stickor (eller jumperstickor om du vill kalla dem för det) och stickade första varvet.

Sen tog M över och det gick faktiskt riktigt bra, för hon kom underfund med hur man ska göra.
A testade på att virka, men det var knepigt att få garnet att följa med på virkkroken, så hon tyckte att mommo kunde ta hand om det hela istället. Både stickningen och virkningen lämnades kvar här, för se mamma klarar inte av det här, sa båda flickorna.
– Nä, hon vill bara chilla, konstaterade A.

Vi talade om musik med M. Hon berättade att sången Lasse, Lasse liten finns i sångboken och att de sjunger den i skolan. Jag blev glatt överraskad. Tänk att den ännu sjungs i skolan!
Sen undrade M vad jag småsjöng på för sång, "en Stracciatella ja vill beställa". Åh, kära nån, hon visste inte vem KAJ är! Å andra sidan hade jag ingen aning om vem eller vad M:s favoriter Katseye är. Vi såg ännu på videon med Still loving you av Steve'n'Seagulls. Det där skulle vi ha kunnat fortsätta med längre, alltså olika musikvideos. Men vi gick ut och kastade frisbee istället.
– Du går alltid bakåt när du kastar, sa M.
Oj, hups, det var sant. Inte konstigt att jag fick endast en disc i korgen. Jag borde ju ha gått närmare istället för längre bort.

A å sin sida såg på när Alisa Vainio knep guldmedaljen i maraton. A hade långa överläggningar med moffen om huruvida hon skulle få låna hem de två små leksakskatterna, som hon hade spanat in i bokhyllan. Gissa vem som gick segrande ur den diskussionen?

Det var härligt att ha flickorna här några timmar. Innan de lämnade oss sa A att jag inte behöver stressa med marsvinsvirkningen. Skönt, kanske djuren inte behöver bli färdiga ännu denna vecka. Och hoppeligen hittar jag något mönster, så jag får lite ordning på proportionerna.

Igår var det min tur att stå för lunchen här hemma och jag tog till snabbmat. Bisin min påstår att jag äter lingonsylt med blodplättar och inte tvärtom. Han är snål med lingonsylten, för sista burken tar snart slut, så nån borde ut i skogen och plocka. Titta inte på mej, för jag är ingen hurtbulle! 😁

På eftermiddagen körde vi längs med skärgårdsvägen söderut, ända tills vägen tog slut. Där möttes vi av underbart solglitter.

Och endast de här två fåglarna.

Den ena, antagligen föräldern, var en riktig hejare på att fiska. Ungen på stenen bara satt där och väntade på nästa munsbit. Beklagar fotonas kvalitet, men jag har inte tillräckligt häftigt objektiv. Och tja, jag tänker inte köpa ett heller, för det kostar mera än själva kamerahuset. Med ett större objektiv skulle jag dessutom då behöva stativ och större väska för all utrustning. Ja, och så borde jag faktiskt vara en aktiv fågelskådare.

Jag satte mej aldrig på bänken där nere vid stranden. Inte precis för att nån hade kalasat där och lämnat kvar resterna. Nej, utan mera för att bisin min satt i bilen och väntade på mej. Han tyckte att det blåste för mycket för att han skulle gå ut.

Härligt sommarväder med den blåaste blå himmel man kan tänka sig.

Om man står på ett berg en bit härifrån så lär man kunna se ända till Hogland. Vi nöjde oss igår med den här utsikten. Lite skrämmande att den numera ryska ön ligger så nära.

På hemvägen frågade bisin min om vi skulle åka iväg och hälsa på småttorna. Jo, det tyckte jag att var en verkligt bra idé, så vi kurvade via Drottningsstrandens lilla matbutik. Där köpte jag ett paket med glasspinnar, som jag sedan gav åt Lillan. Perfekt efterrätt till texmexen, som nästyngsta sonen hade fixat. Härligt att se de yngsta barnbarnen, som var fulla av energi. Lilleman har hunnit vara en hel vecka på dagis och där trivs han riktigt bra.

Det blev en fin söndag med barnbarn och en liten solglittrande utflykt. Någon stickning orkade jag inte med sedan på kvällen, får göra ett nytt försök ikväll. Men först borde jag göra mormors gurka. Det är bara det att nu regnar det och då kan jag nog inte gå ut och plocka dill, eller hur?

Önskar er alla en skön måndagskväll med eller utan stickning!

Flygfält och skärgård

Bisin min fortsatte igår med sin framfart i köket. Han hann med två diskmaskiner och till med få igång tvättmaskinen innan vi på eftermiddagen körde västerut.

Det var dags att vinka hej, hej till bisin mins trevliga släktingar; E och K. Deras sommarvistelse i Finland var över för denna gång. Så här fick de stiga av och lasta alla kappsäckar ur bilen. Man har en kort tid på sig innan parkeringen börjar kosta.

Bisin min rattade suveränt. Han hittade både till avgående flyg och bort från flygfältet. Jag tror inte att jag skulle klara det, för här susar minsann taxibilarna fram och förvirrade förare far lite hitåt och ditåt. Det gäller alltså att vara helskärpt.

Tiden gick så snabbt. De var ju alldeles nyss som vi hämtade upp E och K på flygfältet. Igen känns det som om vi inte riktigt hann med någonting. Hur blir det alltid så?

På hemvägen funderade vi lite om vi skulle ta en paus nånstans. Jag ringde till dottern, men där var det fullt upp och vi var inte välkomna, så vi tog av från motorvägen och åkte till skärgården istället.

Vi hamnade här, på andra sidan om Emsalöbron, närmare bestämt vid Gulfstationen/grillen/baren eller vad det nu heter. Perfekt sommarväder och både bilar, båtar och motorcyklar i rörelse.
 

Bisin min valde två knackkorvar och pommes frites. Jag uppskattar hur de har skurit upp korvarna och lagt gurksalladen (bostongurka i Sverige) på sidan, så inte allt blir en enda blöt gegga. Jag vill att de där potatisarna ska vara krispiga och inte slemmiga.

Själv valde jag dumt nog en korvpanna och det utan att ha någon större aptit. Hemskt nog lämnade jag kvar över halva portionen. Jag skulle ha klarat mej riktigt bra med en hotdog. Måste lägga det på minnet till nästa gång. Inte för att jag tror att det blir nån nästa gång på Emsalö mera den här sommaren.

Det var skönt och uppfriskande där vid vattnet. Med stora beundrande ögon betraktade jag när båtarna lade till vid bryggan. Jag är en riktig landkrabba, så jag vet inte hur jag borde bete mej på sjön och framförallt hur man ska angöra en brygga! Senast jag själv var på sjön för egen maskin var för flera år sedan då jag var ute och paddlade. Det var en fin upplevelse som jag minns med glädje.

När vi kom hem på kvällen var både bisin och undertecknad rätt trötta och mosiga. Och då ska ni veta att vi ju inte ens behövde flyga nånstans.

Vi fick en hel del varor och mycket annat av E och K...

... bland annat de här chokladpralinerna. Stort, stort TACK för alla gåvor.

Idag har jag också varit ute på vift med bisin min, men den utfärden får ni vänta på till i morgon, för nu, nu ska jag sticka lite.

Önskar er alla en riktigt härlig ny vecka!

Kokeriet igång

Vet ni, ibland tror jag att bisin min kan göra nästan vad som helst. Han kan fixa bilar, maskiner, traktorer osv, han kan ta en metallstång eller vilket metallskrot som råkar finnas och förvandla den till nästan vad som helst, han kan byta vindruta i bilar, kitta fönster, måla, sy, odla potatis, laga mat, ja han kan verkligen göra nästan vad som helst utom betala fakturor i internetbanken, hantera en dator eller smarttelefon. Igår visade han framfötterna i köket och satte igång kokeriet.

Nu har vi alltså nykokt svartvinbärsgele...

... och nykokt svartvinbärs-krusbärssaft. Tänk vilken energi bisin min har visat, som både plockat bären och tagit hand om dem på bästa sätt. Han är verkligt duktig, inte sant?
För min del återstår nu disken och att förse burkar och flaskor med etiketter. 

Igår fick vi dessutom de här burkarna, en med äppelmos och en med rabarberchutney. Stort tack för dem. Ska bli spännande att testa chutneyn.

Dags för disken nu innan jag ska iväg igen.

Önskar er alla en finfin fortsättning på lördagen!

Tar ut det sista

Åhå, i morse sov jag ända till klockan nio. Och nej, det beror inte på att jag skulle ha sett på sport igår natt. Vad jag gjorde var att jag envist läste ut en lite småtråkig bok, som aldrig riktigt lyckades fånga mitt intresse. Den var seg och inte alls spännande. Det tog till halvtvå på natten innan jag var färdig med sista sidan. Tur att jag är pensionär och inte behöver fara iväg nånstans alls idag.

Igår däremot, var jag iväg till stan på äldsta sonens enträgna begäran. Inte för att jag hade särskilt stor lust att vimsa runt i stan, men vi behövde mjölk, toapapper och hushållspapper. Jag försökte nog få sonen att ensam fara iväg på uppköp, men han bad mej snällt följa med.
– Så får du klämma och känna på alla varor, sa han.
Ett löfte, som inte höll, för som vanligt blev det sedan "kom nu", "är du inte färdig ännu" och "det där behöver du int". Han verkar ta efter sin far.

Nu tar jag verkligen ut det sista av sommaren, för inom loppet av en vecka har jag varit hela tre gånger till CD.

Igår blev det tredje gången, för där åt vi lunch. Nu får ni nöja er med en bild av bordsdekorationen och slipper matbilden!
 

Det märks att turistsäsongen börjar vara över, för det var inte många människor igång där på Skeppsbron igår. Glasskiosken var stängd, trots soligt och varmt väder. Snart stänger allting annat där också och det blir tyst och stilla.

Kolla vad jag hittade precis vid kassan, då jag var till lilla butiken efter mjölk! När jag läste instruktionerna stod det att burken skulle omskakas  och sen hällas i mjukglassmaskinen. Oh nou! 🙈 
En sån maskin har vi inte, så hur ska det gå nu? Jag började faktiskt söka på glassmaskiner som kunde göra mjukglass. Men sen tänkte jag äh, det måste finnas något annat sätt. Och minsann, tydligen så kan man sätta den här massan i frysen för nån timme och sedan vispa upp den om man får tro infon på nätet. Småningom ska jag ta mod till mej och testa. Håll tummarna!

På hemvägen kurvade vi via röda varuhuset för att köpa pappret vi saknade och jag kunde tyvärr inte låta bli den här tidningen. De stickade handledsvärmarna där på pärmen ser riktigt romantiska ut. De kanske kan bli mitt nästa projekt?

Och vet ni vad? Jo, igår slog jag riktigt på stort och köpte godis åt mej! Jag blev lite nostalgisk och mindes då jag var på läger och man kunde köpa de här från kiosken. Det kunde man också göra från kiosken på simstranden då jag gick i simskolan. Det är en tid sen dess. Mörk choklad är gott. Det här är faktiskt Fazers äldsta chokladstång. Den såg dagens ljus 1916.

När jag kom hem igår på eftermiddagen, var bisin min utflugen, så vet ni vad jag gjorde?
Jo, jag satte mej i gungstolen och stickade. Nu har jag ärm nummer två färdig. Tjohoo! Idag skulle det gälla att plocka upp ärmarna på rätt ställe och börja på oket, för att småningom få den honungsgula tröjan färdig. Men först måste jag leta efter en tillräckligt lång rundsticka.

Önskar er alla ett finfint veckoslut! Sommaren är inte slut än, så ta det bara lugnt.

Varma smörgåsar och chokladkaka

Igår körde jag iväg till stan och deltog i stickträffen hos G-M. Hon bjöd på varma smörgåsar och...

... en riktigt god och vacker chokladkaka. Den ser ut som en ros, eller hur? Kakformen hade G-M fått från Venedig. Om jag skulle baka kanske jag också skulle skaffa en vacker kakform. Men det är nu lite si och så med mitt bakande nuförtiden.

Det var en riktigt trevlig eftermiddag i gott sällskap och samtalet flöt på medan stickorna var i flitig användning. Alla andra utom undertecknad stickade på sockor. Jag stickade på en honungsgul liten ärm. Det gick förvånansvärt bra och jag kunde hålla reda på ökningarna. Tjohooo!
Som vanligt fick jag proffsråd, tack för dem. Jag skulle inte klara mej utan mina stickväninnor. 💕
Jag fick med mej hem av den goda chokladkakan. Stort tack för det!

Bisin min hade varit ute hela eftermiddagen och plockat bär i vår trädgård på husets baksida. Nu är alla svartvinbär och...
 

... krusbär plockade. Jag funderade lite grann om jag skulle baka nånting med en del av de här bären. Jag kunde ju göra en smulpaj med krusbär eller varför inte en krusbärskaka med toscatäcke?
Men nu är bisin min lite snål och säger att han ska ha alla krusbär i saftmajan. Höh! Till råga på allt säger han att jag måste rensa de svarta vinbären.

Igår kväll hade jag gärna fortsatt att sticka, men...

... jag blev tvungen att tröska kummin istället. Suck! Det har blivit kvar av växten här nere på åkern efter att bonden tröskat. Bisin min tog vara på ett helt fång med kummin. Så medan han satt och såg på friidrott i tv och guldkastet, satt jag och jobbade så jag nu har riktigt sjukt pekfinger på höger hand. Det måste nog finnas ett annat sätt att tröska kummin än att riva av frukten från blomsterställningen. Har ni några förslag? Att slå växterna mot ett papper är inte att tänka på, för då sprider sig de små frukterna över hela rummet. Hmmm...

Bäst att ligga lågt idag och långsamt, ytterst långsamt fortsätta tröska. Bisin min har förbjudit mej att smita ut i solen och sticka. Han kräver att jag ska rensa svarta vinbären och krusbären, som han ska förvandla till gele och saft. Jag kan ju tröska kummin i snigelfart. Eller så kan jag fortsätta att leta efter bilreservdelen, som inte finns någonstans, inte i Finland, inte i Tyskland och inte i Storbritannien heller...

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen!

Helt otroligt!

Igår var jag borta hela dan, den här gången tillsammans med bisin min. Vi var iväg österut. Först gjorde vi ett stopp i grannbyn och överlämnade ett kuvert åt nästyngsta sonen. Han var ensam hemma, för frun var på jobb och de små gullisarna på dagis. Ja, det heter så här i vårt avlånga land. I västra grannlandet stoltserar de med förskola, trots att det är fråga om dagvård. Här i landet går man i förskola året innan man börjar skolan. Börja skolan gör våra två äldsta barnbarn precis idag. Önskar dem lycka till och arbetsro samt att de trivs i den proppfulla skolan.

Från grannbyn vidare till nästa by och en snabb visit hos E och K. Efter ett stärkande saftintag iväg till macken i stan för tankning av den dyra soppan.

Och så hamnade jag förstås här, var annars?

Runt 90% i Motonet har jag ingen aning om vad man behöver till. Hur jag än funderar hittar jag inget annat jag kan behöva härifrån än korsordspennor. Medan bisin min stod vid reservdelsdisken irrade jag runt bland diverse verktyg och hade urtråkigt, till och med så tråkigt att jag började titta på städgrejer! Så jag tog en rulle med disktrasor och två rullar med sopsäckar. Sen grävde jag lite i en billighetskorg, men det gav inte mycket utdelning, för jag behöver inte borrbett eller annat dylikt. Till min stora besvikelse fanns det liksom inga leksaker kvar i hyllorna. Trist, mycket trist, hur ska jag nu kunna köpa bilar och traktorer åt Lilleman?

Bisin min var mäkta besviken med besöket. Den beställda reservdelen passade inte och det finns inte rätt att få från Motonet. I morse försökte vi kolla vilka eventuella ställen som säljer begagnade bildelar, men, men... de flesta har slutat och det största stället, firman vi senast beställde från, har inte heller rätt del. Suck och dubbelsuck!

Den här gången hade bisin min inte lovat mej nånting alls och efter lite navigerande med min smarttelefon, hamnade vi här i Bella loppiset. Det här är alltså före detta Jussin suurkirppis, som har bytt namn. Här finns snygga bås och allt mellan himmel och jord till salu.
– Kom ihåg att vi ska int ha något skräp sen, började bisin min gnälla så fort vi hade kommit innanför dörren. Nä, nä, förstås inte. Så jag gick i språngmarsch förbi kläder, leksaker, böcker... ja, nästan allting.

Som vanligt ångrar jag mest det jag inte köpte. Kontorsstolen där i bakgrunden skulle ha varit helt kanon. Men jag kollade inte ens priset och kanske lugnast för husfridens skull, att stolen fick bli kvar i Kotka.

Bisin min var egentligen på jakt efter tre olika fynd, bland annat en Arabia kryddburk. Han hittade inget av det han ville ha, men helt otroligt hittade han:

Två böcker i serien Pernå sockens historia!

Och helt otroligt nog del ett, som vi saknar i vår serie i bokhyllan! Tjohooo! Tänk att vi hittade Pernå sockens historia i Kotka! Och tänk, att man kan göra fynd på svenska där i den finska miljön!

Nån hade satt en farsdagspresent till salu! 

Kurt Antell har tillägnat boken sin stupade son. De följande delarna i den här serien är skrivna av Olle Sirén. Med tanke på att det här var före datorns tid är de här omfattande volymerna ett verkligt storslaget arbete. Den andra boken kommer vi att ge bort, för där finns lite information om en gård. I vår bokhylla finns redan den boken, ett arv från bisin mins farfar. De andra delarna i serien har vi fyndat för ynka en euro styck på ett loppis i stan. Men där saknades som sagt del ett.

Trots bisin mins alla förmaningar fyndade jag ändå julrött mohairgarn med gitter i, 150 gram. Och ser ni så förståndigt försäljaren har låtit en garnända ligga utanför plastpåsen, så man får känna på garnet.

Från samma bås hittade jag också 175 gram fiskargarn...

... 112 gram bomullsgarn...

... och papperssnören, som jag ju bara måste ha redan för färgens skull. Sen vad jag ska göra med de här vet jag inte, men om inte annat så får de bli paketsnören.
Där fanns också stora koner med yllegarn, men jag ska ju inte ha garn, så dem lät jag, förståndigt nog, vara kvar.

Där fanns dessutom flera virktidningar på finska, men jag nöjde mej med den här engelska tidningen. Ville inte att bisin min skulle bli galen!
Jag såg en hel del intressanta leksaker, men köpte faktiskt inga. Jag tittade också lite på örhängen, men jag fick ju redan nya förra veckan, så jag lät bli att köpa.

På hemvägen kurvade vi via ABC och åt en sen lunch. Och nej, inget matfoto idag heller. Maten imponerade inte på mej. Stekta potatisar, vege köttbullar och sås med nötkött valde jag samt förstås sallad och råkost. Såsen var så starkt kryddad att det började bränna i munnen. Brrr!
Annars var det nyrenoverat och fräscht där, men som sagt, maten igår fick inga poäng av mej.

Den här fiskade jag upp ur postlådan igår. Bläddrade endast hastigt igenom den och det enda mönstret jag föll direkt för var en herrtröja. Men som det känns just nu, så tror jag inte att jag kommer att sticka den, åtminstone inte under överskådlig framtid.
Det som gläder mej är att Novita igen har börjat tillverka garn i Koria, nämligen 7 sisters. Tjohooo!

Jag fick också en sån här tidning i postlådan. Det är ett gratis gåvonummer, så tack för det. Har inte hunnit bläddra i den här ännu.

Nu ska jag småningom börja göra mej i ordning inför dagens stickträff. Bildelssökandet får vara till ikväll, för jag vet inte ens vad den där grejen heter på finska!

Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen!