Sommarfräsch konst

Schhhh! Bisin min har slocknat på soffan. Inte att undra på, för han var uppe redan vid halvfyratiden i morse och åt frukost. Jovisst, de här försommarmorgnarna är alldeles, alldeles ljuvliga, fyllda av fågelsång, grönska och underbara dofter. Men jag vill ibland sova! I morse drog tyvärr bisin min igång en av vår urgamla gräsklippare för att ge sig i kast med våra maskrosor. Plötsligt överröstades fågelsången av ett eländigt oljud och 9.30 gav jag upp och kravlade ur sängen. När bisin min kom in vid tiotiden var han världens oskyldigaste och mest förvånade karl, för inte störde han väl? Hrmpf!

Igår, före stickcaféet var jag iväg till Saltbodans Galleri i stan, adress Skeppsbron 4. Där ställer nu just Heidi Heinonen ut sina vackra akryltavlor.

Into The Unknown (In i det okända) heter den här tavlan målad 2023. Jag kan varmt rekommendera den här sommarfräscha utställningen. Den pågår till 29 juni och är öppen mån–lör 12–20 och sön 12–18. Onsdagar klockan 13–19 finns konstnären själv på plats och hon är jättetrevlig.

Idag har jag gjort ingenting alls, bortsett från ett besök i mataffären tillsammans med yngsta sonen. Hoppas att vi kom ihåg allt.

Önskar er alla en riktigt fin fredag 

Man kan undra

Kvällsteet är urdrucket och bisin min har somnat. Nästan tyst här i huset, bortsett från mitt tangentbord.

 Man kan undra...

... om Inge äter flundra? Och jodå, det gör jag! Idag på stickcaféet var det stekt flundra till lunch och det var jätte jättegott. Hur såsen var tillredd vet jag inte, men den var så god att jag skulle ha haft lust att slicka ren tallriken! Till all tur kunde jag bete mej, så att i det här skedet behövde ingen ännu skämmas för mej!

Till efterrätt fick det bli svart te och en saftig och god bärpaj/kaka med vaniljsås.

 Härligt att kunna delta i stickcaféet. Jag hann till och med sticka några varv på en socka, som jag rätt snart borde få färdig.

Jag blev också av med 536 gram finsk fårull. Jag har ingen som helst aning om vad jag ska göra med det här garnet. Så ett jättestort tack till M, som tog hand om det. Hon hade genast idéer. Hoppas att det lyckas.

Tack till stickväninnan V för färgpennor, tuscher och färgkritor åt barnbarnen. En riktigt fin gåva.

När jag skulle åka hem från stickcaféet, fick jag syn på nästyngsta sonen och kompisen O i andra ändan av Bistron. Dit rusade jag med skrivblocket i högsta hugg, för här skulle minsann intervjuas. Tyvärr ville ingen ställa upp fastän frågorna inte var svåra.
På hemvägen funderade jag om de två yngsta sönerna fick skämmas över deras framfusiga mamma. Det är sånt man kan undra över...

Hoppas att ni får en fin kristihimmelfärdstorsdag i morgon!

Inne eller ute?

 Dagens fråga:

Ska min morsdagsros blomma inne eller ute?

Dagens höjdpunkt nummer 1: Telefonsamtal från väninnan B. Härligt att få pratas vid. Tack för att du ringde!
Dagens höjdpunkt nummer 2: Yngsta sonens besök på eftermiddagen. Det ska grillas på veckoslutet. Tjohooo! Soligt väder utlovas åtminstone på söndag. Och nej, nej, det är inte undertecknad som ska grilla, utan sonen.

Önskar er alla en riktigt fin onsdag!

Vägg i vägg...

 ... men nej, nej, inte ändå med f_n! Utan med den här lilla rackaren:

På morsdagen lade bisin min upp holken, som vi fick från Borgå. Det tog inte lång tid förrän den här

 herremannen flyttade in.

Vanligtvis brukar småfåglarna inte bry sig om holkar av så här nytt virke. Men tydligen är det stor bostadsbrist och då verkar vilken som helst holk duga. Den här syns riktigt bra från terrassen. Ska bli spännande att följa med familjelivet i holken.

Han har redan vant sig vid bisin min för de brukar vissla åt varandra varje morgon. Vi är så glada för att den svartvita flugsnapparen hittade en hona, som godkände den här holken. Vi borde kanske sätta upp en kamera och följa med livet i holken riktigt på allvar. Men, ja, jag vet inte det känns ändå bäst så här på riktigt utan någon teknik.

Ha det riktigt gott!

Tre käringar

– Nå, nu har jag tre käringar, sa bisin min i fredags för två veckor sen då han fick se att jag äntligen färdigställt mitt lilla påskpyssel.

Modell: Värikäs pikkunoita s. 89 i Kauneimmat käsityöt tidningen 2/2025

Start: 11.4.2025

Färdig: 09.05.2025

Garn: Restgarner från Suurkirppis i stan

Åtgång: 62 g 

Virknål: Nr 3

 

Ett färggrant och roligt litet projekt, men... Ja, gissa vad som tog längst tid? Inte virkandet i sig utan att få dit ett ansikte på träkulan! Hon ser lite konstig ut, men jag kan inte teckna eller måla. Vet inte om jag kan så mycket annat heller i hantverksväg, för ingenting händer på stick- eller virkfronten.

Det är roligt med såna här små projekt ibland. Visserligen tar petandet alltid mera tid än vad jag räknar med. Den här gången stupade jag som sagt på ansiktet.

 

Att bisin min pratade om tre käringar beror på att vår påskhäxa ännu hänger kvar i lampan.

Enligt bisin min ska hon få hänga kvar där hela sommaren. Pytt heller, jag hakar nog snart ner henne!

Om ni tror att bisin min menade att jag var den tredje käringen, så tror ni helt rätt.

 

Men hej, vad bisin min bedrog sig. Vi har faktiskt en tredje käring eller häxa och den står faktiskt året om i vår bokhylla.

 

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka.

Här händer det

Lördag kväll, regn och grått dis utanför mitt fönster. Dagen har försvunnit i raskt tempo och allt jag hade tänkt göra, är fortfarande ogjort.

I morse då jag satt med frukost teet, knackade det på dörren och in steg yngsta sonen. Han undrade om jag ville följa med på en liten tur i östlig riktning. Självklart ville jag det och så var vi iväg igen.

Det var riktigt råddigt vid Prisma, för de håller på att renovera där. Men jag hittade rätt snabbt tidningshyllan, som är jättestor.

Där hittade jag den här fina sticktidningen och den här...                                                                                                   

Här brukar finnas mycket att läsa, goda recept och handarbetsbeskrivningar. Ja, och så får jag ju träna lite finska på köpet, vilket inte alls är dumt.

Och så hittade jag den här, en ny korsordspenna.

Jag har redan hunnit testa den och pennan fungerar riktigt bra. Likaså raderingen.

Medan jag vandrade där i den stora affären i allsköns ro, ringde min telefon. Lilleman och hans pappa behövde barnvakt. Jag lovade ställa upp så fort jag kommit hem. Så jag bytte om kläder och for iväg hemifrån igen.

Idag var Lilleman inte riktigt på humör. Inte ville han äta mellanmål och inte dricka sin mjölk. Inte ville han sitta på golvet och leka och att sitta i famnen var inte precis nån höjdare. När han dessutom vägrade sova sin eftermiddagssömn och hans fader var färdig med väggmålandet, tyckte jag att det var bäst att smita iväg hem.

Här hemma ville äldsta sonen att vi skulle åka in till stan, tanka bilen, shoppa lite och gå ut och äta. Jag hoppas att han inte blev alltför sur, då jag tackade nej. Det finns gränser även för en småstressad pensionär! Till saken hör att jag inte var det minsta hungrig heller, så det skulle ha blivit att lämna kvar igen! Och så kan vi väl inte ha det, eller hur?

Önskar er alla en skön söndag! 

Fåglar, korsord och barnbarn

Igår på eftermiddagen bytte jag chaufför och bil efter att ha tillbringat dagen tillsammans med yngsta sonen. Bisin min och undertecknad körde också österut. Vi besökte nämligen Pyttis fågelvårdshem. 

Vi har inte varit där på länge, så det var riktigt trevligt. Gäss ser man ju nuförtiden precis överallt. De stora fåglarna har ökat medan småfåglarna försvinner i snabb takt.

Och vad var det jag sa? Bisin min är visst romantisk, för de här ljuvligt doftande liljekonvaljerna hade han plockat åt mej igår.

Idag har jag varit hela dagen i grannbyn och umgåtts med Lilleman medan pappa först jobbade och sedan målade i salen, som nu håller på att renoveras.

Lilleman är sen prima. Idag ville han för det mesta sitta i min famn. Att leka på golvet var inte alls kul, utom då han hittade förbjudna saker att stoppa i mun. Det är förstås inte meningen att han ska tugga på storasysters pusselbitar eller böcker. Idag sov han endast 20 minuter på eftermiddagen, så det blev mycket famotid och vad är bättre som det? Mycket skratt och inte många tårar, endast då han var hungrig.

Den här köpte jag i onsdags då jag var iväg till mataffären. Jag vill inte vara utan korsord och förra gången fick jag vänta jätteläänge på Mästarkrysset, så jag vågade inte riskera.

Men, till min stora förvåning fanns Mästarkrysset nummer tre i postlådan igår. Tjohooo! Nu behöver jag enbart terassväder och lite tid att sätta pannan i djupa veck och få rutorna ifyllda.

Annat som dök upp i postlådan igår, var det här beskedet. Jag öppnade det inte sent igår kväll, för jag ville inte ha någonting att grubbla över till natten. I morse hade jag totalt glömt bort brevet från Terveystalo. Bisin min påstår att dom inte vet vad dom säger. Han tycker att jag minsann inte är normal. 🙃
Tjaa, jag får väl lov att hålla med honom.

Önskar er alla en riktigt skön lördag!
Själv ska jag försöka tillbringa en lugn dag här hemma. Inget flängande! Hur nu det ska gå till?