Kalsonger och hallonbåtar

Idag har det varit en bra dag! För första gången på länge känns det mera normalt med min andning. Jag flåsar liksom inte längre och låter inte heller som en blåsbälg. Jag hoppas innerligt att det nu börjar gå åt rätt håll. Håll tummarna!

Den här bra dagen började med att jag sov hela natten i natt. Kan ni tänka! Jag var inte uppe en endast en gång på toan. En särskilt lugn natt var det väl inte med tanke på hur jag lyckats knöla till både lakan och täcke. Jag har nog snurrat som en snuribuss (alltså en snurra som åtminstone jag lekte med som barn) i sängen, men utan att det stört min sömn. Tjohoo! 

Mitt blodtryck var riktigt bra i morse och medan jag satt där och väntade med manschetten på armen lyckades jag lösa några knepiga korsord där endast de svåra rutorna väntade.

Och tjolahopp! Jag klarade galant av att köra till stan, jag som inte har kört på nästan två månader! Rena rama lyxen att ha tillgång till bil igen.

Deltog i stickcaféet hos C. Härligt att få träffa alla stickglada igen eftersom jag missat två senaste veckors stickträff. C bjöd på fyllda croissanter och...

... supergod drömtårta. Vi nästan smackade när vi åt av den goda smörkrämen.

Och som ni redan vet, så är stickdamerna supersnälla.

Jag kom hem med ett par kalsonger åt Lilleman! Eller egentligen en solskyddsbyxa, som jag fick av C. Tack!

Och fyra påsar hallonbåtar, som stickvännen V köpte åt mej då hon var i tyska butiken. Så snällt av henne att ringa mej och fråga om jag vill ha och att sedan köpa dem åt mej. Tack för omtanken och förstås ska jag betala dem, fattas bara annat. 

När jag kom hem från stickcaféet väntade äldsta sonen på mej. Han ville ha mej med till stan och handla. Så jag bytte skor, klädde på mej ytterkläderna igen och så iväg. Vi inledde med att besöka stora varuhuset i stan. Och vet ni, jag höll ju på att bli lite köpgalen, för jag har ju inte varit i ett varuhus, sen jag vet inte när. Och nu fanns det massor, massor att köpa, både sånt vi behövde och sånt som inte alls var nödvändigt, men lite roligt, liksom. Och jag flåsade inte alls då jag återvände till bilen! Tjohoo!

Sen iväg till mataffären och jag köpte lite tomater, fil, reilu bröd och youghurt. Jag kollade också utbudet i frysdisken och hittade en rotsakssoppa som var hjärtmärkt. Det var tyvärr inte spenatsoppan, som jag hade siktat in mej på, så jag kom hem helt utan soppa. Fil får räcka som lunch tills vidare.

Nu ska jag ta blodtrycket igen och sen njuta av sockstickning! Just nu känns det som om jag är inne i ett flowtillstånd med min stickning. Hoppas att det håller i sig länge än!

Önskar er alla en skön torsdag!

Grått pannband

Om man inte behöver laga mat, diska eller dammsuga, ja, ni vet sånt där tråkjobb, om man alltså slipper göra det, då hinner man sticka lite! Och det hann jag med igår, så nu är ytterligare ett pannband färdigt. Den här gången i grått.

Modell:Pannband, s. 58 i Käsityön ABC 11, Sukat lapaset & asusteet 

Start: 06.10.2025

Färdig: 06.10.2025

Garn: 7 bröder från Novita

Åtgång: 32 g 

Stickor: Nr 4

Designer: Elin S⌀rung, Viking Garn 

Tänk pannbandet blev färdigt på en dag! Och jag som är en så långsam stickare. Tjohoo! Nu var beställningen färdig. Nu får vi hoppas att det passar.

Och nu är det dags att äntligen fira socktober. Nu ska jag alltså ta itu med en hel del sockor, först de som har blivit på hälft och då jag är färdig med dem är nog socktober slut! Hoppas bara att jag inte blir inspirerad av en massa andra mönster.

I morse tog jag itu med den här lila sockan. Otroligt nog, så klarade jag av den stickade tåavslutningen. Tjohoo! Nu har jag lärt mej nånting nytt igen. Inte alls illa. Sen får vi hoppas att den här tåhoptagningen håller lika bra som tåhopsnörpningarna.

Och nu ska jag lägga upp för lila socka nummer två, så kanske jag hinner få den färdig nån gång den här veckan. Håll tummarna.

Önskar er alla en skön tisdagskväll.

Garnlagret i september

Sakta men säkert går det åt rätt håll, för i augusti köpte jag inte ett endaste ett nystan garn! Och det gjorde jag inte heller i september. Tjohooo!

Kvar från augusti 2025: 17 189 gram

• Köpt garn:  0 gram
   
• Erhållit garn: 0 gram
   
• Donerat garn: 200 gram
  
  
  Här är ett av nystanen jag donerade förra månaden. Det andra var ett nystan Nallegarn, blårandigt.

• Använt garn: 144 gram
  
  
• Pannband i Blossom glitter  18 gram
  
  
• Pannband modell större  36 gram
  
  
• Lilaglittrande pannband  28 gram
  
  
• Rosaglittrande pannband  28 gram
  
  
• Gult pannband  34 gram
  
  

• Kvar i september: 16 845 gram

Många bäckar små blir en stor å, så småningom. Det hoppas jag på i alla fall. Det går ju nu inte åt så mycket garn när man stickar pannband. Men det är en skön stickning, det går fort och det är endast en liten söm och två små garnändar att fästa. Kan det bättre bli?
Gissa förresten vad jag håller på att sticka just nu?

Jo, förstås ett pannband. Den här gången i mörkgrått garn enligt beställningen, som jag fick förra månaden.
Och nu ska jag se om jag hinner få stickningen färdig innan bisin min envisas med att vi måste vara tidigt i säng!

Önskar er alla en ny fin vecka! Och hej, efter roende och hopande från stadens sida, så blir det faktiskt höstmarknad på torget i morgon! 

Mintgröna små vantar

Äntligen, äntligen, igår blev jag färdigt med ett litet projekt, nämligen de mintgröna små vantarna. Det var nära att jag skulle ha gett upp och bara låtit det vara. Nå, skam den som ger sig, så det vara bara att bita i det sura äpplet och sticka lite bakåt och sedan framåt igen. Vad kan jag säga annat än att det tar på tok för lång tid innan jag blir färdig med mina små projekt.

Modell: Mintunvihreät tumput, s. 51 i Käsityön ABC& asusteet 

Start: 28.03.2025

Färdig: 04.10.2025

Garn: Nalle från Movita

Åtgång: 34 g 

Stickor: Nr 3

Designer: Sarita Kotkavalkama

Varje gång ett arbete blir färdigt känns det lika skönt. Det ger mej liksom lov att börja på ett nytt projekt, trots att jag har femtioelva andra ofärdiga stickningar, som dräller omkring i huset i olika projektkassar. Och nej, jag tänker inte gå in på vad bisin min tycker om det, kan bara säga att glad är han då inte!

Det kändes konstigt smått att sticka med treans stickor, tunt och litet. 

Egentligen var det nog inte så väldans mycket att fästa, men alldeles tillräckligt för mej! Jag väntar fortfarande på den där människan, som skulle erbjuda sig att fästa alla garnändar och sy ihop större projekt. Men jag lär nog ska få vänta eller vad tror ni?

Önskar er alla en skön söndagskväll.

En trevlig lördag

I morse var jag uppe redan klockan sju. Här gäller det att inte sova bort lördagen. Väldans mycket hann jag inte få gjort ändå, för jag är så långsam, mycket långsammare än jag brukar vara. Det är inte vare sig bra eller roligt, ska jag säga.

Det som däremot är riktigt bra och roligt är att få flickbesök. Det fick vi idag och vet ni vad? Jo, pannbanden passade precis. Nu kan jag andas ut och försöka koncentrera mej på andra stickningar. Det var härligt att se när flickorna lekte. De har minsann fantasi. Ajjo, och nu har jag fått en beställning, Labubu ska ha tomteluva! Få se nu om jag alls klarar av sådant sömmande. Kanske jag kan virka?
Besöket blev kort, för flickorna skulle ännu hinna iväg och säga hej åt kusinerna i grannbyn innan de skulle hem och äta och sedan iväg och öva skridskoåkning.

Bisin mins storasyster ringde och vi hade ett långt telefonsamtal. Det var trevligt, för jag vet inte när jag senast skulle ha pratat med henne. Vi har bara Whatsappat.

Mr J var här på kaffe tillsammans med bisin min. Tyvärr blev de utan kanelbullar så här på självaste kanelbullens dag!

Äldsta sonen lockade med mej till stan.

Vi åt på Valkom Grill. Jag åt pita kebab.

Och sonen tog en Valkom burgare, som har tre hamburgerbiffar! Det skulle jag aldrig orka med. På hemvägen kurvade vi via mataffären och där hann jag säga Hej åt nästyngsta sonen.
Jag är tacksam för att äldsta sonen fick mej med till stan, för jag håller på att bli ordentligt lat och vill helst bara sitta hemma i min egen lilla vrå. Men det är riktigt bra att komma ut och röra på sig mellan verserna.

Gårdagens äppelskörd blev inte stor! Idag har ingen ännu varit iväg och kollat om det finns mogna äpplen kvar eller om något rådjur hunnit kalasa på de nedfallna frukterna. Bisin min har sett spår vid vårt äppelträd och sagt att det är älgspår. Det har jag lite svårt att tro!
Idag har bisin min tagit upp våra sista potatisar, våra mjöliga Rosamunda.

Nu ska jag ta itu med nånting, som ofta blir liggande läääänge och väl.

Men nu ska jag ha de här mintgröna små vantarna färdiga så jag kan börja på ett nytt pannband. Det här skedet med en massa garnändar, som ska fästas brukar ofta bli liggande och vänta på åtgärder.

Önskar er alla en fin söndag!

Blodsband

När jag var på sjukhuset i augusti och hade läst slut min bok, som jag hade hemifrån, kom dottern till min hjälp. Hon hade lånat en splitterny bok från biblioteket, en bok som man bara får låna i två veckors tid:

Blodsband av Lars Strang, en alldeles ny bekantskap för mej.

Handling:

En vintrig kväll knackar fjortonårige Gabriel på dörren till ett fallfärdigt härbärge. Kylan biter i hans kinder. Han är utmattad och hungrig, utkastad från familjetorpet av sin äldre bror. Oförrätten väcker en gnagande känsla i honom. Hur kunde far ha dött på ett så märkligt sätt? Något stämde inte.

Framtiden verkar dessutom lika kall och ogästvänlig som vinternatten omkring honom. Hopplösheten börjar krypa in, än så länge vet Gabriel inte att hans öde kommer att förändras dramatiskt. Två besynnerliga och starka kvinnor kommer att träda in i hans liv och vända upp och ner på allt.
___________

Boken handlar om hur det var i Österbotten på 1600-talet. Vi får följa Gabriel på hans vandring genom livet. Det är både sorg och glädje, men allra mest hårt arbete. Sina rötter kommer han inte undan och när det av en slump dyker upp en möjlighet att bli rik på järnmalm finns det avundsjuka människor, som vill sätta käppar i hjulet för det projektet. Gabriel är intresserad av smide, han är kunnig och duktig och vinner husbondens förtroende. Han hamnar att ta itu med sin äldre bror, som har låtit fädernegården förfalla och fräckt utnyttjar den ena systern som piga.

Korta kapitel, precis det jag behövde där på sjukhuset. Intressant tidsskildring och lätt att läsa. Visserligen blev det hemskt ibland då fattigdomen, hopplöshet, orättvisor osv. drabbade. Men Gabriel kämpade oförtrutet på.

Vet inte hur bra det är att två läser samma bok, för läsarstatistiken stämmer ju inte då. Biblioteket vill väl ha många lån?

Nu dags för dusch och sedan lite stickning.

Önskar er alla en riktigt skön lördag!

Nä, inte nu igen!

Sent igår kväll när jag tänkte att nu ska jag minsann sätta mej ner och sticka färdigt den olycksaliga vanten, hände det igen! Det blev fel i hoptagningen och såg helt enkelt inte klokt ut. Jag hade glömt mellanvarvet  mellan hoptagningarna. Suck och dubbelsuck.
Lite håglöst i morse fick jag igen sticka bakåt. Vågar jag alls försöka få vanten färdig ikväll? Det är ju i och för sig inte många varv kvar, men sen kommer allt festande...

Jag övergav stickprojektet och gick ut på förmiddagen. Vädret är härligt, fastän man nu måste ha lite mera kläder på sig. Jag vandrade runt på gårdsplanen med mina stavar och tänkte att det blir nog bra, bara jag ger det lite tid. Jag vågade inte ge mej ut på någon längre runda, för man vet aldrig då orken tar totalt slut.

Vår fingerborgsblomma är en seg en. Den har blommat hela sommaren! Våra amplar är ännu riktigt fina och jag såg också andra blommande växter, vilda sådana.

Medan jag var ute kokade bisin min äppelsylt. Han påstod att jag smet från äppelskalandet när jag gick ut. Har ni hört nånting så befängt? Vanligtvis brukar bisin min säga att jag är på tok för lite utomhus, så hur ska han riktigt ha det?

Äldsta sonen har skött veckohandlandet idag och det är riktigt, riktigt skönt. Han ville att jag skulle följa medtill stan på uppköp, men jag hade inte vare sig energi eller lust till det. Det blir dessutom billigare när sonen handlar, för han köper enligt listan och plockar inte det ena och det andra i kundvagnen. Det gör jag i takt med att jag kommer på att det kan behövas eller att jag vill ha just den matvaran, som omväxling.

Nu ska jag mäta kvällstrycket. Hoppas att det håller sig snällt inom ramarna. Igår kväll gick det övre trycket faktiskt under 120. Jag vet inte om det är bra eller dåligt?

Önskar er alla en riktigt fin fredag!