Avigsidan

Kära nån, jag tror att jag har råddat igen med mitt lilla sjalbörjan. Suck! Se nu:

Det här borde vara avigsidan...

... och det här rätsidan. Men visst är avigsidan mycket snyggare? Jag kan väl använda den som rätsida, alltså avigan?
Till råga på allt har jag råddat med kanten, i den här bilden till höger, i övre bilden till vänster. Nu funderar jag om jag borde riva upp och göra om? Eller ska jag frejdigt fortsätta sticka och strunta i den felaktiga kanten? I princip får jag ju bestämma över min stickning utan att följa mönstret slaviskt. Men tänk om den där kanten harmar mej så mycket att jag inte alls använder den här sjalen sen?

Själva nystanet visade också avigsidan och trasslade ihop sig. Dubbelsuck. Varför blir det alltid så här? Ack, dessa stickvåndor! Bäst att lägga upp för en ny sockstickning och låta det här evighetsprojektet vila. Jag stickar sjalen med treans stickor så det kommer att ta låååååång tid innan jag ens har halva färdig!

Igår kväll visade jag upp min egen avigsida och hade lite oljud och många otåliga suckar.
– Varför är du så aggressiv, frågade bisin min och fortsatte:
– Håller du på att bli en sur gnällkärring.
Nå, jo nästan varje gång det kommer tians nyheter på reklamkanalen. Det är sånt onödigt tjafs. Igår kväll var det förstås analyser från förbundsdagsvalet i östra delen av Tyskland. Det fåniga med utrikeskorrespondenter, som rapporterar direkt, är att de alltid ställer sig i något livligt gathörn och vi tittare hör inte alls vad som sägs. Varför kan det inte rapporteras från något lugnt ställe?

Tians nyhetsprogram har blivit uruselt, för de plockar in en massa gammal skåpmat eller spekulerar i sånt som de ännu inte vet nånting om. Igår till exempel så fick en boss från kemi-industrin, manlig sådan förstås, säga sitt om pisa resultatet och han hade uppträtt redan i morgontv. Själva pisa resultatet tillkännagavs först idag, så vad sjutton var det för vits med gårdagens tjafs? Om inlägg inte plockas in från morgontv, så plockas de in från efter fem-programmet, alltså gammal skåpmat som tuggas om. Jag tycker att reklamkanalen kunde ta sitt nyhetsuppdrag lite mera på allvar. Varför inte bevisa hur nedskärningarna inom skolvärlden syns i pisa resultaten? Stora skolor, illamående unga, mobbning, hemmasittare, lång skolväg som tröttar ut, osv, allt detta inverkar ju. Men inte ett knyst hörde jag om detta igår. Det går utför, inte enbart i skolvärlden utan också för de här nyheterna.

Till råga på allt görs det en hel massa smygreklam för de egna programmen. Nu har det varit ett evinnerligt tjat om TTK, alltså dansa med stjärnorna. Men det är ju inte nyheter, precis. Den som är intresserad följer ju ändå med programmet. Kan vi inte få veta vad som till exempel händer i Afrika? När har vi senast fått ett inslag från den kontinenten, bortsett då från spanska enklaven Ceuta. Skulle inte Spanien ha varit europeiskt skulle vi knappast ha fått höra ett knyst därifrån. 

Det som ändå var lite roligt med tians nyheter förr var ju den där sista knorren eller kevennys, som det heter på finska. Då sändes en reporter ut i landet och rapporterade om udda företeelser. Numera visas någon videostump från utlandet, som antagligen är plockad direkt från social media.
Nästan till de värsta hör sedan den där rutan med klickrubriker som fladdrar förbi så snabbt att ingen hinner läsa vad det står. Förstås vill tv-bolaget att vi besöker webbplatsen och klickar in oss för att läsa mera. På köpet får vi sen en massa reklam. Men mej lurar ni inte, så behåll ert skrala innehåll.
Ni får säga vad ni vill, men det märks att svångremmen har dragits åt och resurserna har minskat på nyhetsredaktionen.

Jo, alltså nyheter och undertecknad går inte riktigt bra ihop. Stackars bisin min som alltså utsattes för min avigsida. Skulle det inte vara så skönt att sitta i gungstolen och sticka, så skulle jag ju lämna vardagsrummet och göra nånting annat istället. Men tyvärr är jag lite för lat. Ska försöka vara tyst som en mus ikväll, hur nu det ska gå till.

Som plåster på såren igår kväll letade bisin min upp min favoritkanal i vår TV, nämligen den med 1970-tals musik! Det går riktigt bra att lyssna på Status Quo och sticka. Och förstås tycker jag att musiken var bättre förr! 😊

Dags att lägga upp en ny sockstickning, tror jag...

Önskar er alla en fin onsdag! 

Se, men inte köpa!

Oj, vet ni, gårdagen var fylld med trevligheter. Det började med dotterns snabbvisit på förmiddagen och fortsatte med ett besök i den bästa stadsdelen. Jag ringde nämligen till Lillans mamma och frågade om hon ville komma med på loppisbesök. Nä, hon hade inte tid sa hon då.

Men till all tur ångrade hon sig senare, så plötsligt var vi här:

I Bergasloppiset hos Alice. Vi blev lite oroliga när vi såg en bil parkerad invid vägrenen och en annan på gräsmattan. Tänk om det var proppfullt på loppiset och det inte ens fanns parkeringsplats åt oss?
Men till all tur var det lugnt, så vi fick ha Alice helt för oss själva. Härligt. Vi startade inne i hennes kök, för vi hade var sitt syuppdrag åt henne. Skönt för oss att äntligen få bort tyger, som vi tänkt göra nånting av, men inte kommit igång med. Och tur att Alice blev ivrig då hon igen får låta kreativiteten flöda. Hon kan minsann hon.

Åååh, ser ni den där korgen med lock på. Visst borde jag väl ha köpt den? Eller en tvättbräda? Se, men inte köpa, för inte ska jag väl samla på mej flera grejer?

 

Så många fina saker och så trevligt ordnade. Labyrintspelet borde jag också ha köpt, inte sant? Då skulle vi ha haft en kul utmaning med barnbarnen. Men som sagt, se, men inte köpa.

I Alices "vävsal" var alla textilier samlade, bland annat juldukar, julgardiner och fina trasmattor. Jo, jag är svag för julgrejer, men på senare år har jag knappt plockat fram nånting alls. Kanske dags att skärpa mej i år? Behöver jag juldukar vet jag ju nu var de finns.
Ivrigt provade jag också två juliga klänningar, men tyvärr var de för trånga över bysten. Snyft!

Jag är stum av beundran inför den energi, som Alice har. Tänk att sätta igång med ett sånt här loppis. Visst är det strongt gjort?

Det där med att se, men inte köpa kan ni lugnt glömma, för visst kom jag hem med lite grejer, bland annat den här ljusserien. Jag hade faktiskt tänkt ge bort den, men hör och häpna, bisin min protesterade. Han vill ha den i vårt eget fönster. Nu är här bara ett litet, litet men, det står att den här ljusslingan är för utebruk. Kan vi alls ha den inomhus då? Ska jag fråga AI? Eller en elektriker? Eller ja, vet nån av er?
Det här är ett riktigt fint fynd, tack!

Stort TACK till Alice, ta det lugnt och sköt om dej! 

Medan jag roade mej på mitt håll, var bisin min iväg och tog upp potatis tillsammans med sin kusin J, hans mamma och hans son. En del av de här potatisarna försvann till stan igår och resten försvinner lite längre bort i morgon.

De plockade också äpplen. Tack för dem! Bisin min vill nu att jag bakar en sån där äppelbulla/kaka, som hans mamma alltid gjorde. Suck! För det första ska det vara just dom där äpplen från det där trädet i grannbyn för att få exakt samma konsistens. För det andra har vi inget eget vetemjöl, som malts i Andersby kvarn. Så bara glöm det. Det får väl bli nån annan sorts äppelgrej, om vi inte har ätit upp äpplena innan dess. Jag kan ju alltid hoppas, för jag har inte riktigt tid med bakning just nu. Det är program i dagarna tre från och med i morgon.

Igår kväll när jag satt helt koncentrerad på min sockstickning, för nu var det inte många varv kvar innan socka nummer två blev färdig. Då meddelar bisin min att jag ska följa med till stan. Jag är motvillig, för jag vill inte lämna tåhoptagningen. Det ska räknas varv och maskor, för att få det att stämma med socka numer ett. Ja, och vad kan man göra i stan en söndag kväll då bisin min inte ens klär om sig? Svar ingenting!

Det hela slutar med att bisin min lockar mej med att säga att jag får köpa glass från lilla butiken. Då följer jag snällt med, får förstås sitta i bilen i stan och vänta på honom innan jag kommer till butiken. Där köper jag min favoritglass, Aino tjinuski-tranbär. Mums filibabba! Tjinuski = kola.

När jag senare på kvällen faktiskt får mina sockor färdiga och alla garnändar fästade frågar bisin min:
– Ska jag gå till pysselrummet efter en kasse med halvfärdigt arbete åt dej?
– Jo, gör det du, svarar jag, väl medveten om att han inte kommer att resa sig ur gungstolen där han sitter och ser på en dokumentär om Led Zeppelin. Dessutom har jag redan tagit med mej en projektkasse, inte med halvfärdigt arbete precis, utan med ett planerat arbete. En sjal, som var tänkt att påbörjas redan i februari.

Så det blev ett pyttelitet sjalbörjan igår. Och tro det eller ej, men jag lyckades redan så här i början rådda mellan avigan och rätan, därför lade jag en liten säkerhetsnål där i snibben. Jag är inte riktigt säker på att jag får snygga kanter på det här. Men i värsta fall virkar jag en ny kant runt, få se.

I morse var här väldig aktivitet. Äldsta sonen och bisin min städade i pannrummet. Jag hade fullt sjå att se riktigt upptagen ut medan de höll på som värst. Nå, upptagen blev jag också, för plötsligt skulle bisin min igen ha en bildel beställd från nätet. Hans kompis J hade hittat en reservdelsfirma i Salo, som sålde just den delen. Jaha, få se nu. Och vad händer, jo ingen internetkontakt! Ah, varför är det alltid så?
Nå, det ordnade sig efter omstart av boxen och sen efter en stund omstart på datorn. Beställningen lyckades, hoppas jag och småningom kommer delarna.

Som belöning fick jag en örfil! Det var väl snällt?

Nu måste jag laga lite mat och det utan inspiration, så få se vad det blir. Åtminstone inte potatis!

Önskar er alla en fin tisdag!

Äntligen A-korsordet

Igår på förmiddagen fick vi besök av yngsta sonen. Jag hade precis skickat ett textmeddelande till honom och frågat hur han mår och så knackade han på dörren. Kan det räknas som tankeöverföring?

Sonen lovade följa med mej och veckohandla. När vi satt i bilen och han fick höra att jag både skulle till röda varuhuset och mataffären styrde han bestämt till Gammelby och stora varuhuset där. Då fick jag både matvaror och säckar med hushållspapper och toapapper. Sonen ville inte besöka två olika affärer. Pappret skulle jag ju faktiskt också ha fått från mataffären i stan, men bisin min skulle ha lite andra grejer, som inte finns i nån livsmedelsaffär.

Milda makaroner, nu har den redan börjat, julgodisförsäljningen! Men jag köpte inget härifrån, för de hade inte Fazermint. Om de skulle ha haft en sådan liten låda till salu, så kan det hända att den skulle ha hamnat i kundvagnen. Då skulle den ha varit uppäten långt före jul.

Däremot hamnade den här i kundvagnen, Allers nummer 36. Och jag gav mej genast i kast med A-korsordet. där har jag kommit rätt långt. Vet ni förresten vad slankveckan är? Nej, nej, det har inget med bantande att göra, utan med tjänstefolk förr i världen.

Apropå bantande, så nappade jag igår ett par utebyxor från "billiga stången". De var elva euro förmånligare än ordinarie prislappen, så jag slängde dem glatt i kundvagnen. Lite fundersam var jag ändå, för storleken var en nummer mindre än den jag brukar ha. Det första jag gjorde då jag kom hem var att prova byxorna. Hör och häpna, de passade precis! Nu måste jag nog börja kolla noggrannare vilken storlek jag ska ha på kläder. Kanske jag till och med borde ställa mej på vågen och kolla vikten? 

Tjohooo! Nu har jag alltså utebyxor, men säg inget åt bisin min, för han kan få idéer om att jag nu borde stå på vedbacken eller nånting annat liknande. Men, tjaa, det nappar inte riktigt nu. Dessutom är det fullt upp nästa vecka med besök här och där.

För en stund sedan knackade det på dörren här hos oss. Den här gången var det dottern, som överraskande kom på besök. Tjohoo! Hon hade varit i skogen och plockat kantareller och blåbär. Lingon skulle hon också ha plockat, men hon hade inte tillräckligt med kärl. Hemifrån hade hon startat redan före klockan sex! Gäsp! Då låg vi ännu och sussade sött.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Det finns alldeles för många alternativ: Sticka, baka, ut och promenera, plocka äppel, köra till grannbyn och träffa barnbarnen... tja och minst femtioelva andra alternativ.

Önskar er alla en härlig ny vecka! 

Bullabox

Igår på eftermiddagen då jag faktiskt satt framför TV:n och stickade, knackade det på dörren. In steg nästyngsta sonen med en gul låda i handen.
– Du sku ha den här, sa han.
– Oj, tack. Va blir jag skyldig?
– Ja, vet int. Det får du ta med L.
– Okej.

Jag skickade förstås genast WhatsApp-meddelande och tackade, frågade vad jag skulle betala. "Ingenting" fick jag till svar.

Nu har jag alltså fått en sån här bullabox! Stort TACK för den. 

Här finns kanelbullar och 7-bröder sockgarn, hela 300 gram...

... och kaffe. Vem var det som igår var helt övertygad om att det får bli ett slut på mönsterstickandet? Det här ser ju inte speciellt lovande ut, eller hur? Jag har inte ens vågat kolla om de där kanelbullarna på sockskaftet ska stickas med tre färger; vit, gul och brun eller om det bruna ska sys i maskstygn. 🙈

– Du behöver int ens fara till butiken så köper du garn, sa bisin min lite småsurt igår då han såg mej packa upp min bullabaox.
– Men jag har inte köpt nånting. Jag fick ju den här av L.
Visst är hon alldeles för snäll? Kaffet får hon tillbaka, för just nu dricker ingen i det här huset kaffe. Det är synd om den där påsen skulle bli här i skåpet och småningom glömmas bort. Själv dricker jag för närvarande julte, som jag köpte till nedsatt pris i januari i år. Det är mustigt och kryddstarkt. Bisin min håller sig till vatten och mjölk, så kaffekokaren står och samlar damm.

Tänk att jag satt och såg på TV igår mitt på blanka eftermiddagen! Det är bisin mins fel, för han meddelade att det kommer dart på TV klockan 14:00. Så där satt jag alltså och följde med åtminstone inledningen av turneringen i Prag. I början blev jag lite irriterad, för de kastade endast 60 poäng. Haaa, jag vill se över 100 poäng och inget annat. De "bättre" kastarna kommer upp på scenen först idag och det ser vi förstås inte, för vi har ingen betalkanal. Bäst så, annars skulle det kanske bli på tok för mycket TV-tittande.

Nu borde jag hitta tillräckligt med energi för att ta mej till stan och handla, men det är lite tråkigt om ni frågar mej.

Önskar er alla en skön fortsättning på lördagen!

Traktortröjan

I fredags för en vecka sedan blev äntligen Lillemans traktortröja färdig. Den höll på att bli ett evighetsprojekt, men med en stor portion envishet och sisu fick jag både maskstygnen för avgasröret färdiga och alla garnändar fästade.

Traktortröja

Start:    27.07.2026

Färdig: 28.08.2026

Garn: Sisu från Sandnes Garn

Åtgång: 194 g
Stickor: 3 och 3½
Mönster: Traktortröja från Sandnes Garns modellhäfte

 

Eftersom det på gården finns Massey Ferguson traktorer, skulle traktorn självklart vara röd. Hur skulle det annars ha sett ut?
För att få traktorns avgasrör på plats behövdes alltså maskstygn och det är inte precis min bravur.
Sisu garnet är mjukt och skönt, därför måste man också se till att det inte delar sig. Ett av nystanen hade dessutom lite extra ludd här och där, pyttesmå garnnoppor, som jag försiktigt petade bort. Jag hade inte tid att reklamera produkten och vänta på ett nytt nystan. Det är en av nackdelarna när här inte finns en lokal garnaffär.

Jag hittade ett brunt nystan med Sisu-garn i mitt outsinliga lager, så det fick bli en brun rand nederst och en blå ovanom traktorn. Det blå garnet hade jag beställt enkom för den här jumpern.

Det blev mycket att fästa och det är det tråkigaste jag vet. Så nästa gång ni ser att jag funderar på sån där mönsterstickning ropar ni: STOPP! Och så påminner ni mej om att jag inte tycker om att fästa, tack!
Jag blev med garn kvar och till min stora fasa började jag redan fundera på att sticka sockor och ha den där traktorn på skaftet! Nu ropar ni alla snällt: Nej, Inge! 
Inget stort fästande på en tid för min del.

Tröjan är fortfarande kvar här hos oss, för Lillemans far vågade inte ta den med hem i lördags. Han tyckte att tröjan var alldeles för fin. Nu vet vi alltså inte om den alls passar på Lilleman. 🙈
Det är kärlek i varje maska och självklart ska den användas. Vad är det annars för idé att famo stickar?

Men nej, härefter får det nog en tid framöver bli enfärgat eller självrandande garn utan mönster, säger undertecknad som igår kväll mönsterstickade färdigt sockskaft nummer två!
Men nu ska jag i alla fall rota lite i mitt garnlager efter Nallegarn eller kanske jag bara kör iväg till stan till stora varuhuset?

Önskar er alla ett riktigt trevligt veckoslut!

Blev ändå sockstickning

Igår var det igen dags för veckans höjdpunkt, nämligen stickcaféet. Vi träffades hos G-M, som bjöd på jättegod baconpaj med både bönor och majs i. U hade bakat en delikat äppelkaka.
Jag hittade faktiskt projektväskan med sjalstickningen, men jag hade rivit upp det jag börjat på, så den väskan fick bli hemma.

Det blev alltså ändå sockstickning för min del igår. Ynka tolv varv resårstickning hann jag med. Men jag måste väl räkna med att jag avslutade första sockan och lade upp för den här andra. Ja, och sen satt vi vid bordet utan stickning! Vem hinner sticka när man äter och dricker?
Mitt ömma pekfinger skulle nog inte ha klarat mera stickande heller. "Tröskandet" tog på.

Jag fick med mej hem av den goda äppelkakan. Tack!

 

Jag fick två Marimekko nattlinnen, ett större och ett mindre , av U. Tack igen!

Och små fingervantar åt Lillan. Allting av U. Tack!
Det är farligt att vara på stickträff, då jag får så många saker. Men det är också roligt och energigivande att få träffas och samtala.

Igår kväll hade jag tänkt baka, men jästen var kvar i lilla butiken, som jag kurvade via på hemvägen. Kvar var också Allers, som jag hade tänkt köpa. Min Mästarkrysstidning är nu inne i ett dåligt skede. Det är bara några tomma rutor kvar, så jag behöver nya korsord att grubbla över.

Men nu ska jag inte grubbla mer, utan ta mej ut och kanske, kanske leta reda på skottkärran och mycket motvilligt ta itu med en trädgårdssyssla, som bisin min tjatat om länge nog. Alternativt sätter jag mej redan nu i gungstolen och börjar sticka...

Önskar er alla en fin fortsättning på torsdagen!

Full burk

Ni vet inte vilken tur bisin min hade igår då han kom hem från grannbyn. Jag höll faktiskt på att laga mat då han steg in genom dörren! Det konstigaste var att han för en gångs skull var i tid. Han har liksom ingen som helst koll på klockan. Bisin min använder inte armbandsur, för det skulle vara i vägen då han jobbar. Och inte drar han fram sin knapptelefon i tid och otid heller. Bisin min är alltså ingen slav under tiden, så jag tog honom inte riktigt på allvar då han sa att han återvänder vid tvåtiden för att äta. Det behövs endast att nånting krånglar i hallen, att nån ringer eller att han träffar nån och stannar och pratar. Men undrens tid är inte förbi, för igår kom bisin min hem klockan 13:50, alltså hela tio minuter före utlovad tid. Han fick vänta lite på maten, knackkorvssås och potatis. Det blev tyvärr ingen mos, för vi var båda jättehungriga och gav oss inte tid att stampa fram moset. Annan sås än kycklingssås har vi inte haft på menyn på flera månader, så det var riktigt gott med "vanlig" mat.

Bisin min brukar ge order åt mej innan han försvinner till grannbyn. Det finns en massa saker, som han tycker att jag borde göra medan han är borta hemifrån. För det mesta hummar jag lite till svar och gör ändå det jag själv känner för. Jag kan räkna upp en längre lista på vad jag inte gör än vad jag uträttar av de där befallningarna.

Sent igår på eftermiddagen drog bisin min fram kumminriset, som han hade samlat och så fick jag order om att "tröska" det. Suck, stön, stånk! Där satt jag sen hela kvällen ända fram till klockan 23. Och nu har jag fått en yrkesskada, mitt högra pekfinger är så sjukt att jag inte vet om jag alls kan sticka eller virka idag!
 

Men det bryr sig bisin min inte om. Han är nöjd när vi nu har en full burk med kummin. Nu har han då satt igång med följande kampanj, han vill att jag ska baka kumminsemlor (frallor) igen.
– Dom var så goda, försöker han smickra.
Men se nej, det går jag inte på nu, för igår stickade jag inte en endaste maska. Jag satt och slet nästan så fingrarna blödde, medan han såg på Vera - zigenerskan på TV. Jag fick endast höra Kipparikvartetti, men såg inte alls på TV igår.

Jag kan till min glädje rapportera att mitt Facebookflöde nu översvämmas av Stolthet och fördom istället för dödsfallen i slutet av augusti. Tjohoo! Det lönade sig att vara lite envis för att få bukt med Metas egna förslag på vad jag borde vara intresserad av. Nu gäller det att inte klicka gilla på annat än stickning och virkning och kanske något lokalt innehåll. Få se hur länge Meta håller sig i skinnet.

Dags för mej att rota fram någon stickning, som jag vågar ta med till dagens stickträff. Kanske en enkel sjal skulle fungera? Den kan behövas nu till hösten.

Ha en riktigt fin fortsättning på onsdagen!