För många?

I natt sov jag dåligt och vaknade flera gånger av hostattacker. Enligt bisin min var det för många gånger. Han vill att jag genast tar mej till doktorn, men... ja, jag blev ju friskförklarad redan i april då jag var till doktorn. Bisin min tror inte på det där, utan vill att jag tar en andra utvärdering. Nå, få se... hoppas nattens hostande är ett undantag.

Vad jag funderade på var om man kan ha för många tidningar? Jag städade ju bort en hel massa tidningar tidigare i år. Igår fick jag ju två tidningar. Senare på kvällen var jag ett snabbt varv i mataffären och kom då hem med den här:

Jag måste bara ha den! Det skulle vara utmanande och roligt att virka den där sommarklänningen, men... Ja, det finns en stor risk för att den aldrig skulle bli färdig och vem skulle jag virka den åt?

Sen måste jag bara ha den här tidningen, ni ser ju, "Vårens bästa korsordsbilaga"!

Jag har längtat alldeles vansinnigt efter Allers A-korsord. Det tog jag itu med genast vid frukost i morse. Det är härligt om jag kan något av de gula orden, för då blir resten lättare.

I måndags fiskade bisin min upp den här från vår postlåda:

Suuri Käsityö nr 5/2025. Bisin min var surare än en ättiksgurka:
– Du behöver int de där tidningarna. Allt finns ju på nätet, morrade han.
Nåja, det har han delvis rätt i, men... och jo, jo, i höst säger jag upp prenumerationen. Måste skriva en lapp i kalendern, så jag kommer ihåg.

Jag funderade faktiskt om jag skulle sy en sommarskjorta åt bisin min? Jag tycker om det här tyget, tyvärr är risken stor att bisin min inte skulle bry sig om min sömnadsmöda. Han skulle nog använda den som trasor i stora hallen i grannbyn!

Idag på eftermiddagen var jag iväg med yngsta sonen till stan. Han behövde skjuts till mataffären, för hans bil finns ju i huvudstan.

Jag plockade på mej senaste numret av Pirkka-tidningen. Den kostar 0 € om man har K-kortet, så det var ju bäst att passa på, eller hur?
Alltså sex stycken tidningar på fyra dagar! Det är väl nog för många?
Lägg dessutom till att tidningen kom idag i postlådan och att jag plockade på mej gratistidningen Itäväylä igår!

I natt mellan hostattackerna funderade jag på... ja, vad annat än garn?

Var hade jag lagt det andra Lappi garnnystanet? Om jag inte hittar det, får jag inte den andra sockan med Lovisadroppar färdig. Inte för att jag vet om jag ändå får den färdig!

I morse började jag leta på de ställen där jag trodde att nystanet kunde gömma sig. Nix, inget nystan i den där vita kassen. Men, kolla två nystan Isoveli, skulle de räcka till lite tjockare sockor?
Inget nystan i den där blommiga kassen, men där finns Nummigarnet. Inget nystan heller i den stora vita kassen, men hej, där finns några nystan med Violagarn! Nu fick jag verkligen sitta på händerna så jag inte skulle börja på ett nytt projekt!

Till sist tog jag fram min överfulla projektväska. Och vet ni vad? Jo, där längst under alla projekt låg mitt saknade sockgarnsnystan! Vilken lycka. Och tänk, nu hade jag ändå varit riktigt ordentlig. Självklart ska allt garn vara där projektet finns, eller hur?

Så här lite garn blev det över efter att jag fick den första sockan färdig. Jag är fortfarande sur på Novita som krympte nystanen med 50 gram. Om jag skulle ha haft ett 150 grams nystan, så skulle det ha räckt till mina sockor.

Jag lade upp maskor till den andra sockan, men kom inte längre än två varv med resårstickning innan jag slocknade i gungstolen. Det var riktigt skönt att sova sittandes, betydligt mindre hostande.

Onödigt och ohälsosamt, tyckte bisin min om det där lilla extra till kvällsteet. Men jag tyckte det var nödvändigt och riktigt gott. Det är faktiskt flera, flera, flera år sedan jag senast har ätit ett alldeles vanligt wienerbröd. Mums!

Nu återstår att fundera vem jag skall rösta på i ESC semifinal 2. Vem skulle vara minst farlig för KAJ i lördag?

Hoppas att ni alla får en fin fredag!

Huvudstan och stickcafé

I morse steg jag upp förrän jag riktigt vaknat. Det tar på att sitta och glo på eurovisionens semifinal nummer ett till halva natten. Förra året tittade jag inte alls på spektaklet, så i ärlighetens namn vet jag inte ännu hur förra årets vinnare låter! Och kära nån, jag hade alldeles glömt bort hur påfrestande allt det där blinkandet och vrålandet är. Startfältet var rätt mediokert, bortsett då från KAJ förstås. Men roligt att Norge och Island också gick vidare. Jag försökte faktiskt genom VPN placera mej i Norge och rösta. Allt gick bra tills jag skulle hosta upp 100 norska kronor! Sedan tog jag fram telefonen och ESC-appen. Eftersom Finland inte var med i den här första semifinalen fick vi tyvärr inte rösta igår. Jag fick dock 20 röster placerade på KAJ genom att säga att jag hörde till resten av världen. Men sen blev det igen stopp, för nu skulle det betalas med kreditkort och sådana har jag inte nuförtiden. Jag fick ge upp och helt enkelt lita på att norrmän, islänningar, polacker osv. röstar KAJ till final. Och tack och lov, det gick! I morgon kväll får vi finländare rösta och då kan vi göra det via sms. Hoppas att jag klarar av det, för vet ni, jag hade tänkt vara så fräck att jag röstar strategiskt! Alltså på den låt, som är inte är en stark konkurrent till KAJ. Fräckt eller hur? Bisin min tycker att jag är galen, som alls bryr mej om "sånt där dravel".

Sent omsider kom jag i säng i natt och tidigt skulle jag upp i morse. Ända till huvudstan körde bisin min i morse. Ett ynka litet varv hann jag med på min bilvirkning. Vi plockade upp yngsta sonen från huvudstan. Han hade lämnat in sin bil för att få luftkonditioneringen i skick.

På hemvägen avvek vi från motorvägen österut och tog oss till Lindbergs trädgård i Sibbo.

Det fanns amplar i parti och minut. De här hade fått flytta ut.

Vi kom hem med en miljonklocka. Den är mycket tålig och tar inte illa upp om man glömmer bort den ibland. Det bästa av allt, man behöver inte plocka bort de vissna blommorna. Bisin min ville ha en annan blekare färg, men hej, vita blommor mot den vita väggen. Nä, nä, jag bestämde att det skulle vara min favoritfärg. Visst är den vacker?

Inne i växthusen fanns det blommor, örter, grönsaksväxter...

För vår del fick det bli sex stycken pelargoner. Jag ska försöka få dem i balkonglådorna här under fönstren på framväggen. Jag har inte gröna fingrar, så få se nu hur detta slutar.

Vi började få ont om tid, för yngsta sonen skulle vara hemma senast klockan 12, för att hinna delta i ett distansmöte på jobbet. Vi tog en tidig lunch på Herkkules vid motorvägen. Jag valde lökschnitzel. Riktigt gott, men det var så pass tidig lunch att jag inte var hungrig och över halva portionen blev kvar på tallriken. Jag borde ha tagit en sallad istället.

Jag hann vara hemma nästan 1½ timme innan jag körde iväg till stan, för nu var det dags för stickcafé.

Jag drack svart te och åt en bit sachertårta. Bra med dessert efter den tidiga lunchen.

Som vanligt var det härligt att träffa stickdamerna och vi hann avhandla en hel del ämnen, dock inte ESC, för ingen annan än undertecknad hade sett på hela första semifinalen.
Tre av oss stickade faktiskt på lovisadropps sockor . Kul!

Jag kom hem med två Kotivinkkitidningar, som jag fick av U. Tack för dem!

Jag köpte med mej hem tre kakbitar med bär och fick vaniljsås med. Gott och fint att kunna skämma bort karlarna här i huset.

Undrens tid är inte förbi! Jag lyckades få en socka färdig. Nu gäller det börja på den andra och be en stilla bön att jag hittar det andra grå garnnystanet. Om jag inte hittar det, så blir detta en UFO och endast 1½ socka! 🙈

På tal om att hitta, bisin min trodde idag att han hade tappat bort en bilnyckel. Och ändå sa jag klart och tydligt åt honom att nyckeln fanns i min rockficka. Men vad skulle han nu lyssna på mej. Till saken hör att jag var hemma endast en dryg timme innan jag återvände till stan för matuppköp. Och bilnyckeln var fortfarande i min rockficka, för äldsta sonen använde reservnyckeln!

Så, nu har jag igen flängt omkring och inte fått gjort så mycket. Men kanske det inte är så viktigt att jobba hela tiden?

Önskar er alla en härlig torsdag!

Garneländet i april 2025

Vet ni, april månad gick så fort att jag inte riktigt hann med. Jag kan kanske skylla på mina nattliga hostattacker. På garnsidan var det rena katastrofen, se själva:

Kvar från mars 2025: 7 414 gram 

• Köpt garn: 250 gram
  
  
  
  Från Paperipilvi.

• Använt garn: 0 gram

• Donerat garn: 0 gram

• Kvar i april: 7 664 gram

 Ja, ni ser själva, eländes elände. Garnlagret växer mej över huvudet och inte ett enda projekt har jag fått färdigt. Hur kommer det sig?
Jo, tydligen har jag för många på gång samtidigt.

I min projektväska har jag följande:

Vantar åt Lilleman. Han hinner växa ur dem innan de är färdiga. Jag tappade lusten med dem när jag insåg att jag hade gjort fel med garndominansen! Suck! Ni ser att det där blåa inte alls framträder. Jag är en riktigt klåpare!

 

Ett par sockor i cirka storlek 36. Roliga att sticka, så borde försöka få dem färdiga, men när?

Gröna runda vårduken, en liten testvirkning och perfekt som bilvirkning, men...

Lovisadropparsockorna började jag på redan i mars. Men plötsligt blev jag osäker på storleken, är skaftet för smalt i förhållande till foten?

Min förhastade nödstickning. Vet inte om det här alls kan kallas ett påbörjat projekt? Här hann jag endast lägga upp maskorna. Jag vet inte ens sockstorlek, för att inte tala om mönster. Har ni något trevligt förslag? Enfärgade sockor med någon form av strukturmönster, tack.

Den här virkade korgen borde ju gå fort att laga med åttans virknål. Men så kom jag till ns i den finska beskrivningen. Ns = neulottu silmukka, alltså en stickad maska i en virkning! Men hur ska det gå till? Här fastnade jag ända tills jag tog Youtube till hjälp. Nu vet jag ju hur det ska göras, men samtidigt tappade jag ivern.

I ärlighetens namn så har jag ännu två projektväskor i soffan i vardagsrummet, en med en bred stickad sjal i ljuvligt tunt mohairgarn. I den andra projektväskan en färgglad socka. I gungstolen en väska med två virkade åttkanter, som kanske, kanske kan bli grytlappar eller en filt? I fåtöljen en påbörjad stickad filt, som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med.

Här utanför i korridoren i min stickkorg, en projektväska med en liten barnjumper, en väska med en virkad sjal, som faktiskt är nästan färdig och i själva korgen en påbörjad vantstickning.

Och här i datarummet en projektväska med ytterligare ett par sockor, ett projekt som verkligen kräver koncentration och därför ligger helt stilla i sin egen väska. Vad som finns i hobbyrummet vågar jag inte ens tänka på! 🙈 Ja, förutom då en massa garn!

Som ni förstår, så blir ju det här till ingenting om jag inte med det snaraste börjar sticka eller virka en sak i gången. Suck! När ska jag nånsin bli ordentlig?
Frågan är om de här projekten alls kan kallas Work In Progress = WIP, eller pågående projekt? I ärlighetens namn vet jag inte riktigt vilket jag ska satsa på? Snabbast blir nog vante nummer två klar, så kanske den? Men å andra sidan, så borde det också gå snabbt att virka den där svarta korgen? Den gröna duken kan vara bra att ha nästa gång jag ska åka bil med bisin min, så den får vänta ett litet tag till. Just nu har det varit roligast att sticka Lovisadropps sockorna.

Idag har jag gjort nånting, som jag inte gjort förut, jag tog en tupplur mitt på dagen! Jo, ni läste alldeles rätt. Igår natt höll jag nämligen på och kämpade med min text ända till ett-tiden på natten. När jag hade sänt iväg den till redaktionen stupade jag i säng. I morse steg jag upp halv sju och finslipade mina två återstående texter och fick iväg dem till redaktionen före deadlinen! Tjohooo!
Tolvtiden åt jag lunch och en halvtimme senare var jag avklädd och i säng! Jag tänkte ta telefonen på nattduksbordet och lägga den på ringning efter 20 minuter. Men jag var redan under täcket och telefonen låg på laddning på matbordet, så...

Konstigt nog så somnade jag och jag sov riktigt, riktigt gott ända till klockan 15. Så skönt och stort tack till bisin min, som lät mej sova ut. Han tyckte inte alls att det var nånting konstigt med mitt dagssovande.
– Du är ju pensionär, så du får sova när du vill, sa han. Verkligen snällt, men jag ska nog akta mej för att göra detta till en vana. Att slumra in och ta en tupplur på 20 minuter är helt okej och hjälper hjärnan att vila. Men att sova 2½ timme mitt på dagen är nog inte så bra om det upprepar sig.

Snäll var bisin min också igår då han lagade middag åt oss, bestående av stekt potatis, stekt HK blå länkkorv (Är det faktiskt den, som KAJ grillar på scenen i Basel? Åtminstone har de finsk korv) och så stekte han briskett. Den sistnämnda hämtade yngsta sonen åt mej i lördags från Lindroos köttrökeri. Det var för att jag skulle få smaka på detta, som numera finns på var och varannan restaurangmeny.
Det här blev som "makkaraperunat" (grillmat med korv och pommes frites + lite till) med en twist. Godare hemma än ute på någon grillbar.

Idag har bisin min också stått för matlagningen. Den här gången ville han komma enkelt undan, så han öppnade en ärtsoppsburk. Tyvärr var rabarberpajen redan slut, så det blev ingen efterrätt.

Nu hoppas jag att ni är på gång, laddade och tända, för ikväll gäller det för våra bastubröder att ta sig vidare till lördagens final. Håll tummarna!
Tur att jag sov idag. Kanske jag orkar ända till slutet i natt!

Ha det bra och njut av livet!

Mjöl på magen

Kära vänner, här har veckoslutet rusat förbi med sådan fart att jag har inte hunnit med datorn alls. Tänk, i två dagars tid har den varit stängd och fått stå alldeles tyst och ensam. Är det bra eller dåligt?
Jag vet inte, men jag har bara inte hunnit. Ber om ursäkt för att ni fått vänta på inlägg i två dagars tid, men...

I lördags var jag alldeles för slö. Jag röjde lite både i köket, men framförallt på matbordet. Sen funderade, mediterade och planerade jag, för jag hade lovat dottern att jag skulle baka två tårtbottnar till en Britatårta. Men vänta nu, hur var det nu man gjorde? Jag har inte bakat den tårtan på år och dag och till och med bisin min efterlyste den förra sommaren. Jag drog fram min stora tjocka dammiga röda mapp där alla mina recept ligger löst huller om buller, eller som vi skulle säga på dialekt, blokomblaanda. Och jo, jo, jag ska kanske, men obs! bara kanske sortera dem en dag. Helst en regnig och inte en vacker dag! Men, men, borde jag testa alla recept först innan jag slänger dem? Nää, det går väl inte?

Jippiii, jag hittade det handskrivna receptet, som följt med mig sedan 1980-talet. I min råddiga receptmapp heter det Nannes kalaskaka. Jag hade redan hunnit googla på Brita eller Brittatårta, eller, ja kärt barn har många namn. Till min förskräckelse såg jag att det skulle vara fem ägg! Njaa, nää, så många har jag nog inte haft.
– Det blir godare med mera ägg, försökte bisin min uppmuntrande. Pytt heller, det tror inte jag. Det kan bli problem med marängdelen, kanske. Nå, det fick bli tre ägg, fastän det står två i mitt recept. Där står också att man kan göra dubbelsats, så det räcker till två plåtar. Tja, jag har säkert gjort så nån gång. Men till saken hör att när man bakar kakor är det bäst att inte göra dubbelsats, för man får det aldrig så bra som i en enkel sats. Så det enda jag bakar i dubbelsats är torrkakor och de finns ju tyvärr inte längre på kaffebordet. Kanske lika så bra, men vet ni, nu började jag längta efter tigerkaka. Den bakade alltid svärmor, frid över hennes minne, om hon hade en skvätt grädde över, som annars skulle ha surnat.

Sent omsider när eftermiddagen övergick i kväll fick jag äntligen tårtbottnarna färdiga. När jag tog den andra ur ugnen var klockan redan över 20.30. Bisin min hade eldat i bastu-ugnen, så där satt vi på laven på lördagskvällen och njöt. Så skönt och ni blev tyvärr utan mitt dagliga inlägg.

Igår var vi iväg till västra grannstaden och firade 46 års kalas. Ja, och så morsdag förstås. A hade minsann fått vänta på sitt 6-årskalas, men nu var det äntligen dags.

Det bjöds på Hot dog-buffé...

... goda morotsmuffins...

... och förstås Britatårtan. Mums, filibabba! Yngsta sonen hade snällt nog fraktat bottnarna till sin storasyster igår morse. Så hon hann fylla dem med jordgubbar och grädde. Fräsch och god sommartårta.
Och förstås skålade vi i skumppa, fattas bara annat.

Härligt att kunna samlas utan restriktioner och fint att kunna fira tre saker på en och samma dag! tyvärr kunde inte äldsta sonen delta då han är förkyld. Det är många drabbade på hans jobb just nu.

Roligt när vi kom med paketen och möttes i dörren av A:
– Var är M:s paket? A grabbade genast tag i påsen jag hade gjort så att alla flickor skulle få nånting. A sprang iväg med påsen i högsta hugg och gav den till M. Först efter det började A intressera sig för sina egna paket. De verkade falla i god jord. Det blir bara knepigare och knepigare att hitta på presenter.

Innan M skulle iväg in till centrum på födelsedagskalas, gav hon den här åt mej tillsammans med en kram. 💕

Lillan gav en spännande påse från hennes familj. Den är nu tyvärr fotad bakifrån, för hjärtat finns på framsidan.

Innehållet i påsen var spännande. Här mitt favoritgodis. Och kolla, kolla, äkta svenska hallonbåtar på Biltema! De öppnar sin affär i västra grannstaden nästa månad. Det finns en viss risk att jag blir stamkund där!

Och ett plåthjärta med Geisha i. Mums!

Som socker på bottnen, ett fint kort, som Lillan hade gjort. Och ni ser vilken fin handskrift hon har, när hon önskar en Glad famodag! 💕
Tack för de fina gåvorna!

Vi trivdes riktigt bra hela dagen lång hos dottern. Sent på eftermiddagen körde vi hemåt och bisin min planerade vad vi skulle äta och att jag skulle baka en rabarberpaj. Jag var tveksam. Har vi faktiskt så många rabarberstjälkar redan? Ja, och så behövs det ju glass till pajen och...
Det hela slutade med att jag på hemvägen gick in i bybutiken och handlade.

Ja, alltså det räckte precis till årets första rabarberpaj!

Så nu är säsongen öppnad för i år. Vi väntar ivrigt på flera och större rabarberstjälkar. Det blev faktiskt en riktigt fin morsdagsmiddag helt spontant med potatis, sallad, grynost, gurka och färdiga köttbullar från bybutiken. Som pricken över i:et rabarberpaj med glass. Kan det bli bättre?
Och arbetsfördelningen var perfekt, bisin min tog hand om matlagningen och jag fick igen mjöl på magen medan jag bakade!

Bisin min är trots allt en romantiker. De här solgula blommorna hämtade han in åt mej igår tillsammans med rabarbern.

Igår kväll satt jag sen i gungstolen och stickade på min Lovisasocka. Dessvärre hade jag inte minsta energi för något annat, så ni blev utan mitt dagliga inlägg också igår.

Idag har jag då suttit hela dagen framför dataskärmen, bortsett från i morse, då jag tog hand om disken från igår. Så går det när man slöar hela lördagen. Det blir bråttom på måndag!

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka!

PS! Jösses, jag höll på att förlora hela det här inlägget. Det höll på att sugas ut i cyberrymden. Jag blev alldeles gråtfärdig, alla bilder, all text och sidan bara vägrade fundera. Jag sa ett finskt svärord som börjar på P, kavlade upp ärmarna och trixade lite. Fick till min stora lättnad och lycka tillbaka inlägget. Jösses, det var nära att ni skulle ha blivit utan dagens inlägg också!
tekniken är underbar då den fungerar, men ack och ve då den krånglar. DS

En isbjörn

Solen har gått ned för längesen och kvällsteet är urdrucket. Jag satt rätt länge vid matbordet med mitt korsord. Jag funderade om jag alls skulle orka öppna datorn mera ikväll. Nå, jag skulle ju ändå tömma kameran och ta till vara dagens foton, så här sitter jag nu.

I morse sov jag ända till 10!!  Jätteskönt, men påminn mej om att jag INTE ska lägga mej på nytt när jag vaknar halvsju. Nej, då ska jag stiga upp, pigg och nyter! Inte krypa tillbaka ner mellan lakanen och därmed basta!

Nå, jag hann till all tur i tid till Stallvinden i Bruket. Där har nu sommarens konstutställningar startat och de som öppnade idag och pågår till 4.6 kan jag varmt rekommendera. Här finns både vackra, intressanta och förunderliga konstverk.

Heidi Wirgentius målar ofta fåglar och vill fånga ljuset.

Jennifer Rung skulpterar i trä och låter oftast träets egna färger framträda. Den här golfspelaren har hon dock målat.

Jouni Jokivirta är en ny bekantskap. Det är första gången han ställer ut. Han har valt att måla personer och varelser från den finska mytologin. Han har fina "gammaldags" ramar runt sina konstverk.

Guldsmeden Paula Luomas är också en ny bekantskap, för det är första gången hon ställer ut. Hon målar både nonfigurativt och som här, figurativt.

Det här var endast ett litet smakprov på vad som finns i de tre gallerierna på Stallvinden. Resten får ni kolla in själva. Det är öppet varje dag klockan 10-17.
5 juni är det stängt, för då kommer följande utställning. Fyra olika utställningsomgångar brukar det vara under sommaren. Länge ska man dock inte fundera, för konstverken finns där endast en månad åt gången.
Idag har alltså varit konstigt kulturell.

Från pressvisningen på Stallvinden kom jag hem med en isbjörn! Tack Jennifer Rung för den här gåvan. Jag fick till och med hushållspappersrullen! Träet är så vackert och lent.

På hemvägen var jag iväg och handlade, för jag behöver lite ingredienser inför morgondagens bakande.

Eftersom det är fredag, så slog jag på stort och köpte Fazers berlinermunkar. Men milda makaroner, så sötsliskiga de är. Det hade jag alldeles glömt bort. Bäst att hålla sig till fiberrikt rågbröd istället.

Önskar er alla en fin lördag!

Café Favorit

Idag har jag fortsatt att vara duktig och klarat av en hel del ärenden. Idag blev det till och med fler än tre saker på en dag!

På förmiddagen då jag satt här framför datorn i all sköns ro, ringde telefonen. Yngsta sonen behövde skjuts hem från stan vid halvett-tiden. Gick det att ordna? Självklart, för jag hade ju lovat igår. Jag körde iväg till stan. Passade på att besöka Hardom Bröd och handlade både frukostbröd och kaffebröd. Besökte Gallerian, som firar sitt 20 årsjubileum i morgon och övermorgon. Jag fick min telefonanslutning nedbantad i månadspris och fick delta i lotteriet om en rosa Siemens tvättmaskin. På något sätt känns det som att jag borde få vinna den där rosa maskinen, för det är ju så min färg.

Från Gallerian tog jag mej tvärs över till bokhandeln. Men se nej, inte hade de något sockmått med Muminfigur. Den sista hade de sålt igår. Suck! Men nu försökte jag i alla fall handla lokalt. Och ja, resultatet blev som så många gånger förr "finns inte".

Jag skjutsade hem yngsta sonen och återvände sen till stan för mitt månatliga cafébesök. På Café Favorit träffade jag min väninna.

Jag valde en räkcroissant, en lime-citronmarängpajbit och syrensoda. Mumsigt! Härligt att träffas, byta tankar och förbättra världen samt förstås tala lite, lite om barnbarnens bravader.

Särskilt mycket hushållsarbete eller skrivjobb har jag inte hunnit med idag. Tiden går så fort, så fort och jag får inget gjort. Men nu är det i alla fall dags för kvällste och sedan lite virkning.

Önskar er alla en riktigt skön fredag!

Tre saker på samma dag

Gäääsp! Jag har varit rejält trött ända sedan halvsju i kväll. Jag höll faktiskt på att somna över matbordet då jag försökte lösa ett korsord! Inte klokt! Kan det bero på vårtrötthet? Vårt trista väder med plötsliga regnskurar igår? Och i morse vaknade vi till snö på marken! D-vitaminbrist? Eller är det natthostandet, som ännu tar på, trots att jag, peppar, peppar, ta i trä, nu har sovit hela nätter? Jag har alltså klarat mej utan de där förödande hostattackerna och det är jag riktigt tacksam för. Tyvärr verkar en massa andra människor ha drabbats av influensa och den är segare än den segaste råtta.

Idag har jag varit riktigt duktig och klarat av tre saker på samma dag. Så brukar pensionärer vanligtvis inte göra, utan det brukar räcka med en grej för dem.

Jag började mitt på dagen här, för jag var och klippte håret på Indryan. I den där tomma stolen dök det upp en karl och jag fick sitta i stolen bredvid, som inte syns här på bilden. Nu har jag igen riktigt kort hår. Bisin min är sur. Han tycker att jag ska ha långt hår:
– Nu skrämmer du barnbarnen, knorrade han. Till saken hör att han har betydligt längre hår än vad jag har!

Idag var det äntligen, äntligen dags för stickcafé, för min del. Jag tyckte det var svårt att välja vad jag skulle äta. Jag skulle jättegärna ha ätit tomatsoppa, som är veckans vegeportion. Men, jag ville inte klotta ner min blus och jag är bombsäker att soppan skulle ha smitit från skeden och hamnat på min blus. Till sist valde jag den här Croque Monsieur. God och mättande.

Till efterrätt fick det bli en maffig och god chokladtårta samt läskande citronlemonad. I bakgrunden ser ni U:s vackra restgarnssockor.
Fint att kunna träffas igen.

Från stickcaféet körde jag iväg lite tidigare, för jag skulle besöka mammovagnen. Där är nu då mina bröst fotograferade både från det ena hållet och det andra hållet. Om några veckor kommer resultatet och som vanligt hoppas jag att inget misstänkt ska hittas.
Antagligen var detta sista gången, som staden bjöd på gratis mammografi åt mej. Tack för den här tjänsten.

Hemma igen vid halvfemtiden och som sagt rätt trött. Kanske det inte är så bra att ha allt program på en och samma dag?

Igår då jag kom hem från vårfesten, hamnade jag till stan på nytt. Det behövdes nämligen ett och annat i matväg.

När jag stod i kassakön, fick jag syn på den här tidningen. Gissa vilken rubrik, som fångade min uppmärksamhet?

Och nej, det var inte de här sockorna, ifall ni nu trodde det!

Sängdags för mej!

Önskar er alla en fin torsdag!