Butterchicken

Gissa var jag har varit idag på förmiddagen?

Om ni gissade att jag var i grannbyn, då gissade ni alldeles rätt.

Jag hade den stora glädjen att få tillbringa lite tid med den här gullungen. Han gillar familjens katt och ålar sig blixtsnabbt efter den. Han står och gungar på alla fyra, så snart kommer farmor att få bråttom om hon ska hinna ikapp.
Vad tror ni att Lilleman säger i morgon då farmor inte är där?

Mamman kom med hämtmat, butterchicken, från Saino. Vi fick alltså en riktigt god lunch. Lilleman hade förstås egen mat.

På eftermiddagen har jag suttit och halvsovit i gungstolen mellan stickvarven. Ruggigt väder med duggregn, som inte precis väcker ens lust att vara ute. Ingen lust att städa heller.

Önskar er alla en riktigt skön lördag.

Enter

Idag har jag varit ett ytterst snabbt varv till stan. Det var minst sagt vågat av mej att besöka Enters infotillfälle.

Och nej, lugn bara lugn, jag ska inte bli digihandledare. Jag har helt enkelt inte tid. Jag vill kunna ställa upp för Lilleman och de andra. Och jo, jag erkänner villigt och glatt: Jag vill kunna ta det lugnt.

Lite synd tyckte jag om Sonja Bäckman från Enter, som hade kört ända hit och hade med sig två kamrathandledare från västra grannstaden. Bland publiken fanns förutom jag, två som redan handleder där i Kulma på onsdagarna och en anställd från Kulma. Det kan ju inte vara roligt att försöka få igång nånting då uppslutningen är så här mager.

Bisin min var sur:
– Du far int dit, sa han.
– Äh, men jag lovade träffa Sonja.
– Men så plötsligt åtar du dig nånting.
– Nej, det gör jag inte. Du behöver inte vara rädd. Om jag vill jobba med undervisning kan jag erbjuda mina tjänster till medborgarinstitutet. Dessutom har jag inte tid. Så det så!

I och för sig så kände jag redan till Enter. Jag hade faktiskt sett fram emot ett större deltagande i dagens infomöte. Men digi är farligt.

I natt blev jag mäkta sur då jag riktigt tänkte efter. Orimattila har 16 000 invånare och Borgå har över 51 000 invånare. Hur kommer det sig då att Orimattila har ett Prisma, som invigdes idag? Hallåååå! Vi vill ha ett Prisma i Borgå, gärna på östra sidan, så att vi härifrån når affären snabbt och behändigt. Det är väl inte för mycket begärt?

– Jag vill se på nyheterna, protesterade jag igår kväll vid 22-tiden då bisin min började zappa runt.
– Jag vet nog vad du ska sii på. Du ska sii på KAJ.
– Nå, förstås, svarade jag och genomlevde de eländiga nyheterna bara för att i slutet av sändningen få se hur det såg ut i Forum när killarna uppträdde där. Det var alldeles, alldeles smockfullt och underbart. Och jag är glad att jag inte var där på plats. Det skulle ha varit för många människor och för trångt.

Tyvärr får jag inte sjunga bastusången, för då blir bisin min galen. Och just nu vågar jag inte reta upp honom, för han eldar i bastun. Det ska bli riktigt skönt att få bada för andra gången den här veckan. Men först ska jag ta hand om disken.

Önskar er alla en finfin fredag. 

Inte sitt vanliga glada jag

– Nå, hur är du inga i Hesa idag, frågade bisin min i morse med ett försmädligt tonfall, då jag äntligen kravlat mej ur sängen.
– Öh, undrade jag medan jag försökte få bort sömngruset ur ögonvrårna.
– KAJ är ju i H:fors.
– Ajjo, dom skulle ge en minikonsert i Forum, men hur kan du tro att jag skulle ha hunnit dit?

Ja, just det, hur skulle jag som pensionär ha hunnit nånstans alls? Pensionärsbrådskan är ett konstaterat faktum. Den är på riktigt. Tänk, jag som trodde att pensionärer tar det lite lugnare.
Till grannbyn hann jag dock idag. Där tillbringade jag hela dagen ensam med Lilleman, som inte alls var sitt vanliga glada jag. Nej, ingenting dög.

Inte ville han vara på golvet. Farmors famn dög emellanåt. Inte ville han äta och inte dricka mjölk. Lite vatten var allt jag fick i honom. För mej var det svårt att veta vad som var på tok när ingenting var riktigt bra. Och det gör illa i farmorshjärtat när Lilleman har ont nånstans utan att kunna säga var.

Då jag hade bytt blöjor och provat med både mat och dricka, hade jag inte så mycket kvar jag kunde göra. När mamman ringde vid halvtretiden och sade att hon blir försenad, berättade jag att Lilleman inte alls var nöjd. Med mamman kom vi fram till att det säkert är tänderna som bråkar och att jag kunde försöka sätta honom i vagnen och sova. Sagt och gjort. Lilleman somnade omedelbums, till all tur. Sen satte jag mej i gungstolen och väntade på att mamman och storasyster skulle komma hem.

Själv var jag hemma vid 16-tiden och missade således stickcaféet för andra veckan i följd. Så är det med pensionärsbrådskan. Men självklart går barnbarnen före stickning!

Önskar er alla en fin torsdag.

Lite bråttom

Egentligen ska jag ju ta det riktigt lugnt, men nu har också jag drabbats av pensionärsbrådska!

Idag har det varit lite bråttom. Halvnio var jag i grannbyn enligt överenskommelse. Jag skulle ta hand om Lilleman medan pappa jobbade. Det var lätt som en plätt. Klockan nio somnade Lilleman, efter att jag hade matat honom och han vaknade först klockan 11:15. Då hade jag hunnit se KAJ:s musikal Gambämark på Arenan. Bra så, för vet inte när det annars skulle ha blivit av. 

11:40 dök följande barnvakt upp och jag körde hem, slängde i mej två ostmackor, klädde om mej och körde sen till stan. Där deltog jag i ett seniormöte och berättade lite om telefoner.

Fick skumppakulor, som tack för besväret. Inte alls illa, eller hur.

Från stan tillbaka till grannbyn och gissa vem som sov igen? Jo, just det, Lilleman! Han vaknade strax före pappa återvände hem. Själv var jag hemma vid 17-tiden och kan bara undra hur en dag kunde försvinna så snabbt.

På hemvägen berättade de i radion att Tapani Kansa hade gått bort idag. De sade att han var en iskelmästjärna. Lite konstigt att de blandade in finska. Jag har aldrig tidigare hört talas om en iskelmästjärna, har ni?

Småningom måste jag i duschen, för i morgon ska jag igen iväg till grannbyn och ta hand om Lilleman. Den här gången lär han inte sova! Ska också försöka hinna till stickcaféet. Kommer att bli, lite bråttom igen i morgon!

Hoppas att ni alla får en fin onsdag!

Helt oplanerat

Egentligen hade jag inga klara planer alls för den här måndagen. Det enda jag egentligen ville få gjort var att fästa garnändar i Nallesocka nummer två. Finalen i snookertävlingen var så spännande igår kväll att jag hann endast fästa garnändar i en socka.

Jag hann dra fram stoppnål, sax och sockan, när det knackade på dörren. In stegade yngsta sonen. Han var på väg till stan, men hämtade först lite godis från veckoslutets kryssning. 

Jag fick mitt favoritgodis, tack för det. Verkligen snällt.

Idag lunchade vi på Elmerelli. Vi valde båda lasagne och det var riktigt gott. Och jadå, halva tallriken var fylld med sallader från salladsbordet. Lasagnen fick trängas lite där på kanten.

Hemma igen efter ett snabbt varv i mataffären. Telefonen ringde:
– Vad gör du klockan 15 idag, frågade svärdottern.
– Ingenting.
– Kan du komma hit och vakta medan Lilleman (nåja, hon sa förstås inte Lilleman utan hans namn!) sover.
– Jadå, svarade jag glatt.

Nu blev det lite bråttom att fästa garnändarna. Det gick riktigt bra nu när jag hade nån sorts deadline. Sockorna blev färdiga och jag paketerade in dem tillsammans med ett paket pasta, som var formade i hundpatrullfigurer. Ett paket åt Lillemans storasyster.

Iväg till grannbyn. Där sov Lilleman och han sov och han sov och sov.
– Det sku va bra om han sover till halvfem, sa mamman innan hon körde iväg.
Lilleman bara sov och sov. När mamma kom hem igen fick hon väcka honom, annars skulle han inte orka sova i natt. Och det är nog bäst att han sover, för i morgon ska jag igen iväg till grannbyn och vara barnvakt.

Med Lillemans storasyster lekte vi kurragömma och sen ville hon ha upp mej till övre våningen till sitt rum. Där började hon slänga ut alla mjukisdjur ur tältet, för hon skulle ha tag på ett speciellt mjukisdjur. Vi hittade det inte. Hon tyckte att jag skulle sitta ner på mattan och sortera hennes mjukisdjur. Jag försökte förklara att om jag sätter mej ner, så kommer jag nog inte upp igen, för att mitt knä är så sjukt. Hon tittade lite på mej och sa sen att då får mamma komma istället. Men mamma hade fullt upp med lillbrorsan och dessutom skulle storsyrran också äta. Det var bara att ta sig försiktigt ner för trapporna igen. Jag fick rådet av L (som i Lillan) att gå längs väggen och försiktigt. Mycket klokt.
L ville att jag skulle ha stannat kvar längre, men jag hade inte riktigt tid.

När jag kom hem undrade äldsta sonen om jag ville följa med till stan. Han skulle till stora varuhuset och ta ut sitt paket ur postautomaten. Så nu var jag på språng igen. Jag tittade, förskräckligt nog, till och med i garnhyllan. Men, hör och häpna, jag köpte inget! Vi kom hem med toapapper och kattmat, för det skulle vi ha.

En riktigt livlig måndag, som inte är riktigt slut än. Måste ännu fixa en reseräkning och få iväg den och sen förbereda inför morgondagen innan jag kan dra fram följande sockstickning.

Önskar er alla en riktigt fin tisdag.

Myslördag

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror helt enkelt på att jag slocknade igår kväll i gungstolen. Jag satte mej bara ner och skulle vila lite efter en härlig eftermiddag med kära gäster. Innan jag visste ordet av hade jag somnat och resten av kvällen blev jag bara sittandes och såg först på skidsport och sedan på snooker i TV. Jag orkade inte ens gå efter min stora stickprojektväska.

Vi hade Lilleman med familj här på bastu igår på eftermiddagen. Ja, alltså han var inte i bastun, utan han sov medan storasyster och föräldrarna bastade.

 

Inspirerad av KAJ gjorde jag igår en plåt med tacos att festa på. Det här blev kvar till idag. MUMS!

Förutom bastugästerna kom också H och K på besök, så det blev en riktig myslördag.

Så här vackra tulpaner fick jag/vi av H och K. Alldeles ljuvlig färg! Tack för buketten.

Till efterrätt blev det kanelbullar från Hardom Bröd, men ingen orkade riktigt äta av bullarna. Vi var så mätta efter tacoplåten.

Idag har det varit premiär för balkongstickning! Inte för att jag precis stickade, utan jag broderade på två sockor, som Lillan ska få, så fort jag fått alla garnändar fästade. När nu det ska ske?

Småningom dags för oss att gå i bastun, så vi är färdiga tills finalen i snooker börjar i TV. På betalkanalen får man se den redan från eftermiddagen. Men vi har inga sådana kanaler, så vi nöjer oss med att se det hela nu på kvällen.

Önskar er alla en ny fin vecka!

Snittar

Oj, nu är det redan sen kväll. Jag fattar inte riktigt vart fredagen har försvunnit. Inget av det jag funderade ut i natt innan jag somnade, att jag skulle göra idag, har jag gjort. Jag blir smått stressad trots att jag är ledig pensionär. När jag röjer lite i ett hörn av huset, ser jag femtioelva andra saker som borde åtgärdas. Till slut blir det ett enda kaos, för jag petar lite här och lite där. Det betyder att ingenting nånsin blir färdigt. Och då ska ni veta att jag säger ifrån åt mej själv riktigt på skarpen. Men jag är så olydig!

Igår var jag på eftermiddagste till Bistro Kronan. Det var ett tillfälle för att hedra minnet av en fin skrivkollega, som gick bort i november förra året. Det var förstås tårar, tal och anekdoter. Men också trevliga samtal om KAJ, dialekter, mellanskolan, barnbarn ja, allt möjligt intressant.

Det bjöds på läckra snittar med bland annat lax, karelska piroger, petit chouxer med två olika fyllningar, tunnbrödsrullar med bland annat renskavsfyllning, chokladkaka med jordgubb och pannacotta. Som pricken över i:et fick vi ännu var sin chokladpralin.
Teserveringen var rena rama lyxen. Det serverades tre olika sorters teer: Svart assam te, grönt te och roobois.

Till min förvåning och stora glädje fick jag höra att lillsyrran och undertecknad hade tagit hand om en elev som började i mellanskolan. Det var ju lite skrämmande att komma från en liten byskola till en stor skola med över 500 elever. På den tiden fanns inte någon introduktionsvecka från skolans sida utan man fick klara sig själv bäst man kunde. Så glad att jag kunde hjälpa en nykomling. Men hur sjutton klarade jag mej när jag själv började i mellanskolan? Jag har inte minsta lilla minne av det, lika lite som jag minns min första skoldag i folkskolan.

Nu ska jag sticka två öron och brodera ögon och nos på Nallesockorna, så jag får dem färdiga nån gång!

Önskar er alla en skön lördag.