onsdag, november 20, 2024

Lite hit och dit

Oj, här blinkar lamporna. Snart är vi väl utan el. Bäst att gräva fram nacklampan, så går det säkert att sticka i ett mörkt hus!

Och på tal om att sticka, igår kväll satt jag i gungstolen bredvid bisin min och stickade. Det var annars riktigt skönt, men jag blev tvungen att se på en massa tråkiga program, som han prompt ville glo på! Allt från guldgrävarna och wheeler dealers, eller vad nu det där bilprogrammet heter, till nyheterna och järnväg och tåg i Alaska. Håhåjaa.

Idag har vi en snöstorm på gång. Jag har inte riktigt koll på hur det ser ut just nu, kanske snön har övergått i vatten. Det blev inget stickcafé för mej idag och de andra planerna, som fanns förverkligades inte heller. Det har varit skönt att få vara hemma och inte behöva köra iväg nånstans alls. För inte vill jag ju vara som prästens lilla kråka! Och inte vill jag landa opp och ner heller!

Jag har inte gjort så värst mycket, testat lite virkning, men inte riktigt fått det att krulla sig, så som jag hade velat. Det överfulla diskbordet har jag bara tittat på. Det är bäst att inte starta diskmaskinen ifall det blir elavbrott.

Julkaktusen, som jag köpte åt bisin min, blommar för fullt. Den trivs bra när man kommer ihåg att vattna den en gång i veckan! Vanligtvis brukar bisin min vattna ihjäl de stackars växterna.

Nu måste jag stänga här.

Hoppas att ni alla får en riktigt fin torsdag!

tisdag, november 19, 2024

En tredje kalender

Bisin min bara tjatar och tjatar. Han vill att jag ska städa.
– Du gör ju ändå ingenting på hela dan, säger han. Vet ni vad jag tror? Jo, jag tror att han är lite avundsjuk!

Förstås borde jag städa mina egna råddigheter, men det är hela tiden så mycket annat som lockar och drar. Ja, och så jobbade jag igår och halva dan idag på förmiddagen.

Och nu på eftermiddagen började jag fylla påsar till en tredje adventskalender. 17 stycken kom jag till innan min fantasi tog slut. Vad vill en 2½-åring ha i sin kalender? Har ni några tips för de sista sju påsarna? Borde jag sticka nånting? Men vad? Det är redan den 19:e så snart måste kalendern vara klappad och klar. Håhåjaa...

Bäst att ta itu med tvätt och disk, så kommer jag kanske på nånting.

Hoppas att ni alla får en bra onsdag, trots de orangea varningarna!


måndag, november 18, 2024

Glöggkulor

I natt sov jag oroligt och vet ni vad det beror på? Jo, jag gick och lade mej redan före klockan 23. Sen låg jag och vred och vände på mej, för jag hade faktiskt svårt att somna. Kanske mest för att jag var stressad? Jag skulle ju vara extra flitig idag och få iväg stora textsjok. Skulle jag ha skickat dem redan igår, så skulle natten ha varit betydligt lugnare. En artikel kvar att skriva ännu, men den får vänta till i morgon, tror jag bestämt. Känner mej lite inspirationslös just nu. Men få se, vem vet...

Kolla vad jag har fått hemlevererat idag på eftermiddagen:

Inget mindre än glöggkulor! Årets julnyhet från Fazers. Smakar riktigt gott, jo, men jag föredrar ändå dem jag är van med, de gröna kulorna!

Jag testade med en glöggkula i den här muggen, hällde på kokande vatten och väntade tills kulan jag halverat hade smultit. Lite svag glögg. Men jag ser nog ingen idé med att sätta två kulor i muggen. Det är nog bättre och förmånligare att köpa "riktig" glögg då. Bisin min föredrar ändå kaffe och te, så det är inte så många i vårt hushåll, som dricker glögg!

Önskar er alla en riktigt fin tisdag!

söndag, november 17, 2024

Ett oväntat möte

En solig och blåsig novemberdag med ungefär fem plusgrader börjar lägga sig till ro. Och nu, nu öser regnet ner här på kvällen.
Det mesta av det jag borde ha klarat av idag är ogjort. I morgon får jag kanske skämmas? Alternativt får jag jobba hela eller halva natten, men se, det vill jag inte. Knappast vill jag stiga upp i ottan heller, så få se nu hur det hela slutar. Jag får kanske sparken? Men det kan man väl knappast få som pensionär? Sparken, alltså.

Igår lade bisin min vinterdäcken under min adam plåtlåda. Mr J bytte torkbladen, både till framrutan och bakrutan. Idag fyllde bisin min på spolarvätskan, så nu är det bara att tuta och köra, dock inte för mej. Jag kommer att vara utan bil hela arbetsveckan. Den här veckan torde det klara sig, men nästa vecka kan bli knepig. Bisin min har förstås vetat om den här situationen en längre tid. Men han har varit så stressad att han inte riktigt har hunnit med alla bilreparationer och däcksbyten. Mellan verserna har han fixat en massa andra saker och på något sätt verkar det som om hans fru kommer sist på listan. Vem var det som sa att det är bra att ha en karl, som kan greja och reparera både det ena och det andra?

Egentligen skulle jag inte alls ha haft tid idag att åka in till stan med äldsta sonen. Men i rättvisans namn, så kan jag ju inte alltid gynna yngsta sonen och åka iväg med honom. Idag åkte jag alltså med äldsta sonen söderut till pizzerian. Där var det full rulle. Framför oss i kön stod tre män. Den ena kände jag genast igen med sitt mörka lockiga hår under mössan, men jag ropade inte hej utan väntade snällt att han skulle få syn på mej.
– Det här var oväntat, ropade han glatt, min yngsta kusin,
från mammas sida, T. Vi samtalade tills han fick in sin mat. Och jovisst borde vi ju träffas, men när är lite knepigare. Skulle vara kul med en kusinträff, men det låter sig väl knappast göras. Nån behöver energi att dra igång det hela. Nä, nä, titta inte på mej, jag har inte vare sig ork eller den förmågan att jag skulle ställa i ordning nånting.

Det som var lite roligt var att kusinen tyckte att det var oväntat att se mej där på pizzerian. Jag skulle nog själv säga att det var ännu mera oväntat att han, som bor i huvudstadsregionen, var där! Han berättade att han ofta är där när han åker till och från stugan. Nu var han på väg hem tillsammans med sina kompisar.

Den långa väntan är över och jag kunde äntligen tacka för korten från Tyskland:

Ett åt Lilleman och hans familj...

... och ett åt storasyster! 💕 Postens mekaniska avläsare, som det stod på den påklistrade lappen, gjorde att det dröjde innan försändelsen nådde vår postlåda i fredags.

Mästarkrysset nummer sex hade också dykt upp i postlådan i fredags. Det harmar verkligen att ingen av oss hade tittat i lådan förrän idag. Nu hade den här tidningen hunnit bli blöt uppe i kanten. Tur att korten ändå var i prima skick. Bisin min säger alltid att det inte kommer nån post på fredagar, men hej vad han bedrar sig. Själv var jag så koncentrerar på barnbarnen i fredags att jag glömde bort hela postlådan.

Ifall ni inte vet vem Joakim Thåström är, alltså han som finns där på Mästarkryssets pärm, så var han sångaren i Imperiet, ett rockband, som inte existerar längre. Bandet gjorde bland annat en helt fenomenal tolkning av Bellmans Fredmans epistel Märk hur vår skugga. Plötsligt känns Fred Åkerströms version rätt blek. Betydligt bättre klarar Cornelis det hela.

Dags för mej att sätta punkt här.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

lördag, november 16, 2024

I Pappersmolnet

Alla andra är eller har varit i Tammerfors idag och igår, kanske till och med i morgon. Men inte jag inte. Jag håller mej så lokal jag någonsin kan vara och åker inte längre bort än till västra grannstaden. Och det för att yngsta sonen inte fick det han behöver här från stan i torsdags. Så vi iväg västerut och shoppa loss lite nödvändigheter. Vi började med Mikrokulma, men se nej, de hade inte heller det sonen behöver.

Vidare till Paperipilvi efter annat, som sonen behöver, målning och penslar. Själv behövde jag enbart en tång, men...

... det här ljuvligt mjuka merinogarnet var -30% och det är mulesingfritt, så hur skulle jag ha kunnat låta bli det? Dessutom vet jag till vad jag ska ha det!

Men eftersom jag inte är säker på att det där rosa och blåa garnet räcker, så köpte jag ännu tre lindblomsgröna nystan som passar ihop med färgerna här ovanom.

Från Paperipilvi gick vi hit: 

Till Rosso. Yngsta sonen tyckte jag var lite tossig, då jag hade svårt att välja maträtt.
– Den här menyn är inte så lång, påpekade han. Men hjäälp, jag skulle ha velat ha en biff/schnitzel, men vet ju att jag inte orkar med en sådan portion.

Till sist fick det bli en Al Capone pizza. Riktigt god och lagom mycket då jag lämnade bort hälften av kanterna.

Mätta och belåtna, hamnade vi här:

I Lundi. Där har jag inte varit på många herrans år! Men nu, nu skulle yngsta sonen till Clas Ohlson och nu fick han det han behöver . Jag blev riktigt ivrig när jag såg att det var -30% på julbelysningen. Till all tur köpte jag inget sådant paket, för det var endast för klubbmedlemmar! Det skulle ha varit snopet i kassan. Det fanns mycket köp tre och betala för två, men jag hann inte börja undersöka de erbjudandena desto mera. Jag skulle ju inget ha, endast vara sällskapsdam.

Vi tog ännu ett snabbt varv i Sale, för jag behövde bröd. Sedan levererade vi flickornas adventskalendrar och en burk lingonsylt till dotterns familj. Ingen var hemma, så yngsta sonen lämnade kassarna på trappan. Hoppas att de kom till rätt adress och att ingen for iväg med dem!

Här hemma blev det full rulle, packa upp väskorna, sopa bort de mesta löven från tamburen, städa undan från bordet, gömma allting som måste gömmas, för nu är det sådana tider att det är tissel och tassel, prissel och prassel. Och sen var de här, nästyngsta sonen med barnen. Lillan hade bestämt att hon skulle till famos hus. Och det passade ju bra en sån här lördagseftermiddag då mörkret smög sig på i duggregnet. Lilleman han fick ligga på dubbla badlakan på bordet, vilket ju blev lite trist när stora syster lekte på golvet. Han ville förstås vara med och det fick han ju. Men dock inte på golvet utan i min famn.

Nu på kvällen borde jag ha gjort minst femtioelva saker, men det fick räcka med att få igång tvättmaskinen. Disken får vänta tills i morgon. Den stör ju ändå ingen nu på natten, hoppas jag.

Igen är en fullspäckad trevlig dag småningom till ända.

Önskar er alla en riktigt, riktigt skön söndag.

fredag, november 15, 2024

Famodag

Idag har det varit famodag i grannbyn. Och det är ett riktigt ljuvligt sätt att spendera sin dag på. Och vet ni vad? Jo idag skrattade faktiskt Lilleman åt mej riktigt ljudligt. Då höll farmorshjärtat på att spricka! Jag vet inte om han skrattade för att jag såg så rolig ut. Eller om han skrattade för att han tyckte att min version av Mössens julafton lät så tokrolig. Ja, jag tänkte alltså att man visst kan sjunga lite julsånger redan nu.

Till min stora förvåning började Lillemans läppar darra betänkligt när stora syster grät. Hon var så trött, men ville absolut inte sova dagssömn. Lilleman började sympatigråta, så småttingar har empati. Nå, han somnade lugnt efter ett tag och det gjorde stora syster också i övre våningen.

Nu vet jag inte om jag kan säga att jag har gjort nånting idag. Att sitta i gungstolen med världens gulligaste i famnen kanske inte räknas som att göra nånting? Nå, det struntar jag i, för det är ändå stort för mej. I morgon vill Lillan komma till famos hus och bygga. Här finns så många intressanta leksaker, som är nya för henne.

De här två lådorna hade jag med mej hem ifrån grannbyn:


Nu har jag lite kulor att sätta i garnlådorna.

Önskar er alla en riktigt fin lördag.

torsdag, november 14, 2024

Finlands bästa loppis

Vid halvelvatiden i morse då jag just fått igång datorn, ringde min telefon:
– Hej, vad gör du, frågade yngsta sonen.
– Ingenting.
– Har du lust att följa med till stan.
– Jo, tack gärna.
– När steg du upp?
– Halvåtta.
– Är du hungrig?
– Ja, faktiskt.
– Okej, då tar vi lunch.
Och så fick jag gå igenom lunchalternativen på de olika matställena i stan. Yngsta sonen fastnade för laxen, som serverades på Bistro Kronan. Själv åt jag Monsieur-smörgåsen.
Har ni förresten märkt? Andra dagen lunch utan att ni fått se en endaste en matbild!

Från Kronan körde sonen till Suurkirppis, som i Ilta-Sanomat har blivit utsedd till Finlands bästa loppis. Kan ni tänka er! Jag har inte varit där på jättelänge, för det är ett farligt ställe, för sådana som verkligen inte behöver någonting. Se nu:

Det första jag stötte på var stickböcker. Den här måste jag bara ha, för här är riktigt trevliga modeller.

Till bisin mins stora fasa kom jag hem med den här kannan, en tupperware. Den är alldeles, alldeles perfekt när jag vill vispa nånting utan att innehållet sprättar omkring och utan att jag behöver dra fram hushållsassistenten. Och jo, jo, jag vet att man inte ska ha plastgrejer, men...

Varje gång jag hittar böcker på svenska, tar mitt hjärta ett glädje skutt. Inte för att jag nu läst jättemassor på sista tiden, men den där boken till vänster har länge stått på min vill-läsa-lista. De här båda böckerna är till all tur tunna och de kostade endast 50 cent/stycke.

Och jo, jo, jag ska börja städa, men först ska jag göra det och det och det. Ja, och till sorteringen behöver jag förstås de här två tidningsställena. I den ena kan jag samla mina socktidningar eller nåja, säkert i båda. Kanske jag till och med skulle behöva några till? Jag köpte ännu lite extra fina band till julklappspaketerandet, ett Nalle Puh-pussel, som tills vidare får stanna här i vår leksakshylla, en jättefin klänning med silverglittrande bollar på och ett par "finvinterstövlar" åt Lillan. Få se om de passar. Håll tummarna. Tur att yngsta sonen kom och räddade mej, så jag endast hann avverka en gång med loppisbås. Tänk om jag skulle ha gått igenom hela loppishallen!
Men vänta bara, en dag ska jag åka dit själv, gå där i lugn och ro och titta på varendaste en grej! 😁

Hem kom vi efter ett snabbt varv i matbutiken, bananer, sallad, bröd och mjölk.

Idag har jag talat med E i Tyskland. Där var det kallt och ruggigt. Här har solen strålat och värmt både själ och kropp.

Härligt att vara pensionär, fri och ledig och bara kunna åka iväg så där hux flux. Strunt nu i att jag har fått jobba desto intensivare nu ikväll. Har man lovat skriva så har man.

Önskar er alla en fin fredag!