I augusti förra året, då jag var på sjukhuset i västra grannstaden gjorde jag inte annat än läste. Dottern, den stackaren, fick en begäran om att hämta några deckare åt mej, så att jag skulle ha nånting att fördriva tiden med. Hon läser inte deckare så det var inte lätt för henne att veta vilka böcker hon skulle hämta åt mej.
En av böckerna hon kom med var Flickan i floden av Stephen Booth.
Handling:
Det är maj månad och värmebölja i Derbyshire. I en flod
hittas en liten flicka drunknad. Föräldrarna hävdar att det är en olycka, men
kriminalinspektör Ben Cooper är inte övertygad. En polisutredning inleds och
snart gör man ett makabert fynd vid en annan del av floden. De båda händelserna
har ett oroväckande samband...
Medan Ben går vidare med utredningen blir hans kollega,
Diane Fry, ålagd ett helt annat uppdrag. Då hon ett par år tidigare arbetade i
Birmingham utsattes hon för en gruppvåldtäkt. Gärningsmännen kunde aldrig
gripas, men nu har man kopplat DNA-spår till två personer. Utredningen för
Diane i helt oväntad riktning – rakt mot hennes eget smärtsamma förflutna.
I den tionde romanen om parhästarna Fry och Cooper drivs två
olika polisutredningar parallellt men de har vissa gemensamma nämnare.
Spänningen stegras då intrigen tätnar och mord, svek och skamfyllda
familjehemligheter nystas sakta upp.
________
En för mej helt okänd författare och dessvärre ingen bok, som direkt gav mej mersmak. Omgivningarna och naturen skildras så ingående att det ibland är svårt att alls hänga med i kriminalfallen. I den här boken åtminstone två till antalet. Jag blir aldrig riktigt vän med poliserna. De beskrivs helt enkelt inte så att jag skulle börja gilla dem eller oroa mej för dem. För mej blir det heller aldrig så spännande att jag skulle ha svårt att lägga boken ifrån mej.
_________
Kan ni tänka er, i morse sov jag ända till klockan tio! Helt otroligt och så jätte, jätteskönt. Vanligtvis brukar jag vakna vid halvåtta, åttatiden efter sju timmars sömn. Men i morse slog jag rekord. Men schh, säg inget åt bisin min, som hade stuckit iväg till grannbyn för lite snöröjning. Jag hann till all tur få frukosten undanstökad innan han dök upp här hemma igen.
Min internetkontakt krånglar fortfarande, så jag sitter nu här vid bordet med min bärbara dator och skriver. Saknar min stora skärm och mitt "stora" tangentbord. Äldsta sonen körde nyss iväg till stora varuhuset i stan för att se om de har en adapter. Om inte, så får vi försöka fixa det hela med en "förstärkningsbox". Suck, stön och stånk!
Tekniken är underbar då den fungerar, inte sant?
Nu ska jag packa ihop min dator och försöka sticka lite.
Önskar er alla en skön onsdagskväll.
