Ibland så...

... ja, så blir jag så jätteglad över livets små saker, som igår då jag tog fram Allers A-korsord nummer 3 2026.

Helt otroligt, så kunde jag direkt ett av de gula orden! Tjohooo! Det sker ibland, men oftast behöver jag några hjälpbokstäver för att komma på svaret. Men den här gången var det ju lätt som en plätt. Ibland så...

I morse fäste jag garnändarna i mitt senaste projekt och började genast på ett nytt:

Jag är inte alls säker på att det här blir bra. Det känns som att jag nog inte borde sticka i mohair. Jag har totalt glömt bort hur trassligt det är med allt det där fluffet. Kanske bäst att jag håller mej till sockstickning!

Igår kväll roade vi oss här i huset med att titta på Hengaillaan (översatt till Häng med) i tv, alltså den finska versionen av På spåret. Jag trodde att vi inte skulle klara finskan, för att förstå alla klurigheter när det frågas: "Vart är vi på väg". Och jag hade rätt, men till saken hör att jag inte heller klarar de svenska ledtrådarna. Ofta är de så krystade och mystiska, antagligen för att jag vet för lite om vårt västra grannland.
Igår var en av frågorna vad Turkiets högsta berg heter. Det skulle jag inte ha vetat, men det jag däremot visste var att Noaks ark strandade på Ararat. Men vet ni, det kunde inte de tävlande! Domaren Matti Rönkä var verkligt förvånad över att ingen av de tävlande kunde sin bibel. Låt vara att det är lite fuskigt från min sida eftersom Ararat då och då förekommer i korsord, men ändå...
I Hengaillaan har de med sig en kock, som ställer en matfråga och de tävlande får smaka på matportionerna. I TV ser vi aldrig att de skulle bli uppätna, så jag funderar förstås om det blir matsvinn efter varje program. Tycker ni att vi borde kontakta Yle och fråga?

Småningom ska här bli söndagsmiddag, mos och fiskpinnar! Jag har längtat så efter fiskpinnar så alla andra kombinationer, så som till exempel köttbullar eller ugnskorv, med moset fick ge vika.

Önskar er alla en fin fortsättning på söndagen!  

Ett litet varv

Idag har jag varit iväg på ett litet varv tillsammans med yngsta sonen. Han körde västerut till Gammelby, för han behövde lite bilgrejer från Tokmanni. Själv behövde jag inte så mycket annat än bröd, mjölk och kattmat. Men sen så händer det saker helt spontant där i affären, så jag handlade bland annat också gurka och tomater, malet kött (köttfärs) och höna (kyckling). Jag tycker om att ha olika matalternativ i kylskåpet. Vem vet om jag får inspiration?

Jag köpte också mina favorittidningar! Nytt år och nya idéer! Och förstås ska vi sticka varmt till minstingen. Ja, och så vill jag  lösa A-korsordet i Allers. Tjohoo! 

Jag köpte också de här, som jag behöver, en bättre adapter och rundsticka nummer fyra, 80 centimeter lång. Den saknades i min samling. Troligtvis stickar jag ändå nästa projekt med femmans stickor.

Och så köpte jag en 32 liters smartstore box, alltså en genomskinlig plastlåda. Bisin min höll på att få ett värre anfall när jag kom innanför dörren med boxen i högsta hugg.
– Du sku ju int köpa nya plastlådor, grälade han.
– Men jag behöver en låda för alla färdiga projekt.
– Du ska tömma dom lådor du har först.
– Men hur ska jag kunna göra det? De lådorna är ju mycket större och proppfulla med garn. Vart ska jag då lägga det som blir färdigt?
Det hade han förstås inget vettigt svar på. Förstås skulle jag kunna tömma en låda till hälften och sen blanda så att både garn och färdiga projekt skulle vara i samma låda, men... tja, det verkar nog inte som en särskilt bra idé om ni frågar mej. Jag vill ha alla färdiga projekt samlade på ett ställe, så jag hittar dem då jag behöver dem. Det kan förstås hända att en 32 liters box är alldeles för liten, men jag hann ju endast med ynka 29 projekt förra året, så jag är inte precis överoptimistisk. Ja, och så går det ju alltid att vid behov köpa en större box! 😊

– Bilen är sönder, sa äldsta sonen då han stormade in i köket idag på eftermiddagen.
– Jag måst ta din till jobbet på måndan, fortsatte han.
– Men va, hur, hur vet ni att den är sönder? Har ni varit ute och kört med den, frågade jag medan jag inombords svor tyst för mej själv. Senast igår hade vi diskuterat med bisin min om vi alls behöver så många bilar, som vi har i trafik nu. Själv är jag villig att avstå från min bil om bisin min skjutsar mej dit jag vill och när jag vill, framförallt till laboratoriet, hälsocentralen, sjukhuset och förstås till stickcaféet.

Allt medan jag oroade mej och funderade över när bilen skulle besiktigas och hur mycket reparationen kommer att kosta, så flinade sonen brett. Småningom kröp det fram att det var fråga om ett läckande däck och inget värre. Det borde ju vara lätt att åtgärda. Pengar kostar det förstås, men inte mycket att göra åt det, bara bita i det sura äpplet och se glad ut.

När bisin min såg på skidskytte i tv idag på eftermiddagen hörde jag hur de spelade Sweet Caroline med Neil Diamond. I damernas stafett kom Finland på fjärde plats. Bra jobbat alltså. Tävlingen gick av stapeln i Tyskland, så jag förstår ännu inte varför de spelade Sweet Caroline. Heter nån av damerna Caroline? Har Neil Diamond sponsrat nån skidskyttedam? Vem kan svara på så här svåra frågor?

Apropå Sweet Caroline ännu, så gav Lynyrd Skynyrd svar på Diamonds kritik i sin låt Sweet Home Alabama. Gruppen tog illa upp när Diamond kritiserade deras landsända och så fick de en stor hit på köpet. Smart gjort av dem, eller hur?

Nu är det dags för lite stickning med stort hopp om att ikväll få börja på ett nytt projekt.

Sköt om er och ha en riktigt fin söndag!

Nu har jag den!

Fredag kväll och här sitter jag framför skärmen. Egentligen är jag redan ganska trött, men det är inte läge att gå och lägga sig riktigt ännu. Kvällsteet är visserligen redan urdrucket, men ändå.

Lite ointressant information: Idag var jag faktiskt och duschade, fastän jag var ensam hemma. Bisin min är så rädd att jag ska falla och bli och ligga, så jag har stränga order att endast duscha då han är hemma. Det är omtänksamt, eller hur? Ändå är han varje gång lika förvånad då jag kommer ut ur duschen:
– Va, har du redan duschat, brukar han förvånat säga.
Han har alltså ingen vidare koll på mitt duschande! 😊

Nu har jag den, adaptern! Den finns nu i första lådan uppifrån här i hurtsen. Kom ihåg det då jag undrar var jag lagt adaptern. Hoppas innerligt att jag inte behöver den utan att min nätkontakt fungerar.

Nu är det dags för lite stickning. Jag skulle vilja få åtminstone ett projekt färdigt den här veckan.

Önskar er alla en fin lördag!

Årets första

Idag kom den in från postlådan, årets första handarbetstidning:

Suuri Käsityö nummer 1 2026. För den som syr finns här riktigt trevliga mönster, men jag är så feg att jag inte vågar sätta igång med att sy. Mycket dumt egentligen, för vad är det som hindrar mej att ta ett gammalt utslitet lakan, klippa lite och sen sy? Tja, inget annat väl än lathet och just feghet?

Bisin min är inte glad över den här tidningen. Han tycker att jag ska plocka mönstren från nätet och inte alls ha dem i pappersformat. Suck! Jag har försökt förklara att jag vill ha mönstren i pappersformat för att kunna anteckna varje gång jag avviker från mönstret. Om jag inte skriver upp avvikelserna kommer jag inte ihåg hur jag gjorde, sen när jag hittar det halvfärdiga projektet i nån bortglömd väska! 🙈
Till det fnyser förstås bisin min och säger att jag ska sticka färdigt mina projekt innan jag börjar på nya. Lätt för honom att säga, som inte blir inspirerad av vare sig garn eller mönster. Förstås skulle det vara lättare för mej att förbli oinspirerad utan handarbetstidningar, men... tja, lite nöjen måste jag nog få ha kvar här i livet, eller hur?

Tjohooo! Nu är jag tillbaka vid min stora skärm och internet verkar fungera igen. Hoppas att det håller i sig.
Och nu dags för lite stickning!

Önskar er alla en finfin fredag.

Flickan i floden

I augusti förra året, då jag var på sjukhuset i västra grannstaden gjorde jag inte annat än läste. Dottern, den stackaren, fick en begäran om att hämta några deckare åt mej, så att jag skulle ha nånting att fördriva tiden med. Hon läser inte deckare så det var inte lätt för henne att veta vilka böcker hon skulle hämta åt mej.

En av böckerna hon kom med var Flickan i floden av Stephen Booth.

Handling:

Det är maj månad och värmebölja i Derbyshire. I en flod hittas en liten flicka drunknad. Föräldrarna hävdar att det är en olycka, men kriminalinspektör Ben Cooper är inte övertygad. En polisutredning inleds och snart gör man ett makabert fynd vid en annan del av floden. De båda händelserna har ett oroväckande samband...

Medan Ben går vidare med utredningen blir hans kollega, Diane Fry, ålagd ett helt annat uppdrag. Då hon ett par år tidigare arbetade i Birmingham utsattes hon för en gruppvåldtäkt. Gärningsmännen kunde aldrig gripas, men nu har man kopplat DNA-spår till två personer. Utredningen för Diane i helt oväntad riktning – rakt mot hennes eget smärtsamma förflutna.

I den tionde romanen om parhästarna Fry och Cooper drivs två olika polisutredningar parallellt men de har vissa gemensamma nämnare. Spänningen stegras då intrigen tätnar och mord, svek och skamfyllda familjehemligheter nystas sakta upp.
________ 

En för mej helt okänd författare och dessvärre ingen bok, som direkt gav mej mersmak. Omgivningarna och naturen skildras så ingående att det ibland är svårt att alls hänga med i kriminalfallen. I den här boken åtminstone två till antalet. Jag blir aldrig riktigt vän med poliserna. De beskrivs helt enkelt inte så att jag skulle börja gilla dem eller oroa mej för dem. För mej blir det heller aldrig så spännande att jag skulle ha svårt att lägga boken ifrån mej.
_________ 

Kan ni tänka er, i morse sov jag ända till klockan tio! Helt otroligt och så jätte, jätteskönt. Vanligtvis brukar jag vakna vid halvåtta, åttatiden efter sju timmars sömn. Men i morse slog jag rekord. Men schh, säg inget åt bisin min, som hade stuckit iväg till grannbyn för lite snöröjning. Jag hann till all tur få frukosten undanstökad innan han dök upp här hemma igen.

Min internetkontakt krånglar fortfarande, så jag sitter nu här vid bordet med min bärbara dator och skriver. Saknar min stora skärm och mitt "stora" tangentbord. Äldsta sonen körde nyss iväg till stora varuhuset i stan för att se om de har en adapter. Om inte, så får vi försöka fixa det hela med en "förstärkningsbox". Suck, stön och stånk! 
Tekniken är underbar då den fungerar, inte sant?

Nu ska jag packa ihop min dator och försöka sticka lite.

Önskar er alla en skön onsdagskväll.

Deprimerande

Just nu verkar det nog som om det är bäst att jag slutar sticka helt och hållet, för ingenting går så som jag har tänkt. Suck!
Till råga på allt så sa min internetkontakt upp kontraktet igår kväll, så ni blev tyvärr utan mitt dagliga inlägg. Äldsta sonen tillkallades och han muttrade om alarm i boxen och jag vet inte allt vad. Idag har han fixat mitt internet behjälpligt efter hemkomsten från sin faster. Nätet är långsamt, men hoppas att det fungerar. Nu borde jag då skaffa en ny box till väggen, som skulle vara snabbare, men... tja, det kostar förstås. Och så borde jag hitta min adapter så jag kan koppla internetkabeln direkt till min bärbara dator. Dessvärre finns den adaptern nånstans på ett säkert ställe, för jag tänkte att jag inte skulle behöva den längre efter min pensionering. Så var kan jag ha lagt den? Jag har kollat lite hastigt i lådor här i datarummet utan att hitta den lilla mojängen. Suck!

I förrgår dök en knut upp i min stickning, så det blev till att klippa och skarva garnet.

Igår kväll dök knut nummer två upp! Inte roligt alls, ny klippning och nytt skarvande.

Och så det mest deprimerande. Björkgarnet tog slut...

... och det innan den andra snibben är färdig!
– Du kan ju ta nån annan färgs garn, ska jag hämta opp en garnlåda från källarn, tröstade bisin min igår kväll då jag klagade min nöd.
– Nää, det går int, för det är just den här färgen jag vill ha. Dessutom har jag inte den där mjuka sköna garnkvaliteten 50% bomull och 50% bambu.
Till det skakade bisin min bara på huvudet, utan att riktigt begripa min prekära situation. Här skulle jag snabbt och lustigt sticka en liten sjal för att värma min frusna nacke. Rätstickning med först ökning av maskorna och sedan minskning. Sånt kan ju inte vara jättesvårt, eller hur?
Men jag lyckades ju trassla till det hela och rev redan upp nästan allting en gång, så nu vill jag inte riva upp igen. Nä, jag vill ha den här lilla sjalen färdig nu genast, med det mjuka bomullsgarnet i den här färgen och därmed basta! Och nej, jag vill inte heller ha en mindre sjal än den här!

Idag beklagade jag mej för min virkande svärdotter. Hon tyckte att jag skulle reklamera det där Allegra gör-det-själv-garnpaketet till Lankamaailma, eftersom inte ett nystan Björk räckte till. En kort sekund funderade jag faktiskt på den möjligheten. Men sen kom jag fram till att det inte låter sig göras, eftersom jag inte stickade nån provlapp först. 🙈 Suck!

Vad har jag för alternativ nu? Åka in till Åggelby i den här kölden för att köpa ett nystan Björk på 50 gram? Beställa på nätet och köpa garn för 75 €, för att få det fraktfritt? Skicka yngsta sonen till Lankamaailmas garnlager i Vanda? Gömma undan projektet i nån väska och kanske nån gång i något skede besöka Lankamaailma? Eller varför inte beställa garnet från Adlibris? Jag får förstås inte samma färgbadsnummer, men kanske det inte är så farligt? Jag kan förstås köpa en och annan bok också, men jag vet inte riktigt när jag ska hinna läsa.
Bäst att sova på saken och inte göra några förhastade beslut.

Deprimerande nog så är också världen just nu helt galen, så jag gör mitt bästa för att undvika alla sorters nyheter. Enda överlevnadsstrategin för min del.

Dags för mej att ta itu med en annan stickning. Kanske jag får nånting färdigt nån gång.

Hoppas att ni får en skön trettondagskväll och fin onsdag!

Två virkade pannlappar

I bottnen på en kasse full med bomullsgarn i olika färger hittade jag före nyår två färdiga åttkanter, alltså polygoner, och en nästan färdigvirkad. Vad jag riktigt ursprungligen hade tänkt i augusti 2024 med de här åttahörningarna vet jag inte, men på nyårsdagen fixade jag till dem och plötsligt hade jag två pannlappar eller grytlappar. Vad jag ska göra med den tredje påbörjade lappen, vet jag inte ännu, för om det ska bli två grytlappar till, måste den andra bli i en annan färg. Få se vad jag hittar på. Bra är det förstås att få bort gamla UFO:n från kassbottnen.

 

Virkade pannlappar

Start: 12.08.2024

Färdig: 01.01.2026

Garn: Rainbow Cotton 8/8 från Hobbii

Åtgång: 70 g
Virknål: 3½

Mönster: Åttahörning, modell nr 55 i Kauneimmat käsityöt nr 7 2022
Det röda hjärtat: From the Heart

Designer: Jonna Kirjavainen, åttahörningen, hjärtat är ett Drops mönster

Hålen i åttahörningarna får fungera som öglor för upphängning av pannlapparna. Hjärtat syns inte så tydligt, men det kanske är mindre viktigt? Huvudsaken är ju att man inte bränner fingrarna.

I morse då jag hastigt och lustigt skulle kolla hur ett ord stavas för mitt pågående korsord, så dök det plötsligt upp nakna damer på min telefonskärm. Förskräckt hickade jag till och försökte envist googla en gång till. Men resultatet var detsamma, aggressiv marknadsföring av sexvideor. Nej, tack, inte i min telefon. Hastigt tömde jag webbläsarens minne, laddade ner Firefox och gjorde om sökningen. Dessvärre med samma resultat. Dags att igen tömma historiken och ladda ner följande webbläsare, DuckDuckGo. Tyvärr, tyvärr, nakna kvinnor igen. Vid det här laget började jag bli smått svettigt desperat. Tänk om jag inte längre kan använda min telefon, för snabba sökningar?
Jag kollade om jag hade en annonsblockerare installerad på telefonen. Javisst fanns det en, men den verkade inte fungera, så jag gnuggade geniknölarna och installerade ytterligare en webbläsare på min telefon, Brave. Och nu, nu slapp jag de nakna damerna. Tjohooo! Brave blockerade dessutom alla annonserna! Så lättad och glad att jag nu kan fortsätta söka med telefonen. Varför har jag inte laddat ner den här appen för längesedan?
Hastigt avinstallerade jag de andra två, Firefox och DuckDuckGo, för jag vill inte ha onödiga appar i min telefon. Helst inga alls. Butiksapparna är till exempel en plåga, för det blir alltid kö när kupongerna i telefonen ska lösas in i kassan. Borde det inte räcka om man har bonuskortet?

Nu ska jag ta itu med min trassliga stickning. Håll tummarna att jag klarar det, så det inte blir en ny UFO!

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen. Jag var redan ute ett varv i friska luften i morse, men vet inte om jag kan rekommendera det. Skönast var nog att komma in igen.