Alldeles för lat

Idag är det igen så mörkt inomhus att vi får tända lamporna. Igår fick vi ändå en glimt av solen. Bisin min som tror på väderspågubbarna påstår att det inte ska regna idag, men få se om det stämmer. För en pensionär, som inte behöver ut på åkern har det inte så stor betydelse om det regnar eller inte.

Själv är jag alldeles för lat. Det finns minst femtioelva saker jag borde ta itu med, men ingenting händer. Jag har till och med varit så lat att jag använt tepåsar istället för bryggt te!

Härom dagen tog jag mej dock i kragen och öppnade den här burken med svart te smaksatt med bergamott och citron. Bäst att njuta av det man har, inte sant?
Ifall ni funderar, så är det vanligtvis yngsta sonen som har stenhård koll på teer. Det är alltså han som brukar förse mej med goda tesorter av olika slag. Men som sagt, jag har dessvärre varit alldeles för lat och hållit mej till tepåsar. Kanske jag nu så småningom får ordning på mitt tedrickande igen.

Lite lat har jag också varit med stickrallyt. Hittills har jag klarat av 15 utmaningar av 30. Till all tur har jag ännu nästa månad på mej, så få se hur det går. Kanske jag är alldeles för lat för att klara av de återstående 15. De flesta enkla utmaningarna är redan avklarade, så det behövs lite mera tid och energi för de återstående.
Men till min stora förskräckelse har jag hittat en massa spännande på nätet: Två KAL, alltså sticka tillsammans, en för vantar och en för sockor och sen hittade jag ett förslag till en skojig adventskalender. Förslaget går ut på att man lägger de garnrester man har i 24 påsar eller paket och sen stickar lite på randiga sockor varje dag fram till julafton. Rolig idé, inte sant? Förstås måste man ha två små nystan i samma påse/paket och sticka på båda sockorna samtidigt om man vill ha dem randade på samma sätt. Men man kan ju också göra olika sockor, lite så där i bästa Pippi Långstrump-stil. Om man vill göra det riktigt spännande blandar man om påsarna/paketen rejält och så får slumpen avgöra randens färg. Verkligen lockande, eller hur? Nå, det här får vi fundera på under november månad. Lite smått har jag redan funderat på den här julkalendern och det skulle inte alls vara dumt att till exempel sätta små garnrester i till exempel en lådinsats som finns åtminstone på Clas Ohlson, säkert också i Motonet. Tror ni bisin min blir misstänksam om jag föreslår en liten utflykt västerut till Motonet? Jag kan ju säga att vi ska hälsa på flickornas nya katt. Då låter det inte alls misstänksamt, eller hur?
Jag har faktiskt också räknat ut att garnet till hälen och tån i sockan inte ska ingå i de där små garnresterna, för annars klarar jag inte riktigt av att skapa en randig restgarnssocka. Nu gäller det då att hitta restgarner i samma grovlek och två par strumpsticksförpackningar. Ja, och så då kanske lådinsatser.

Ni ser, jag är alldeles för lat. Jag går igång på helt fel saker. Den stora frågan är nu: Hur får jag samma iver och inspiration för städning och annat hushållsarbete?

Förresten, till min stora glädje såg jag att redan 3 800 steg om dagen också i långsam takt motverkar demens. Så om man vågar tro på vetenskapsmännen kan jag vara lite lat i fortsättningen. Tröstande är också att det är aldrig för sent att börja. Huvudsaken är väl att man kommer loss från soffan/gungstolen. 

Nu ska jag försöka undvika min sockstickning och göra åtminstone lite nytta istället.

Önskar er alla en fin fortsättning på tisdagen.

En härlig eftermiddag och kväll

Igår  var jag iväg till stan på klassträff. Det var riktigt trevligt. Vi var 21 personer, som träffades på Fylla åt och pratade. Härligt att träffa klasskamraterna. Tänk att det redan har hunnit gå 50 år sedan vi gick ut klass 5 b i mellanskolan.  Som en av deltagarna sa: "Vart har de här 50 åren försvunnit?" Jo, det känns otroligt.

Lite otroligt tycker jag också att det är jag inte träffat på klasskamraterna här i stan. Många bor ju ändå här. Men som en konstaterade, hon är alltid tidigt på morgonen och handlar, så sannolikheten att träffas i mataffären är liten. Ja, sen finns det ju dessutom flera olika mataffärer att gå till.
Och apropå mataffärer kom vi lite nostalgiskt igår ihåg hur det var när vi gick i mellanskolan. Då fanns det mataffärer i nästan varje gathörn i stan. Lite konstigt med tanke på att då hade man mindre pengar att röra sig med.

Sen fanns det annat att fundera på, som att vad kan ungdomar göra i stan nuförtiden. Finns det alls ställen att gå till? Och alla danser på ungdomslokaler man kunde besöka förr, där nog Liljendalgården var stället att befinna sig på om lördagskvällarna. Det är väl inte alltför bra att sitta hemma på sin kammare och uggla?

Det var också roligt att prata skolminnen även om mina är något diffusa. Men jag kom i varje fall ihåg att vi varje år hade en ny klassföreståndare och vem alla som gått på vår klass. Vart en del av de kamraterna sedan försvann var ibland lite oklart, likaså varför en del saknades från femte klassens skolfoto. Tänk att det då fanns hela tre parallellklasser! Stora klasser var det också i medborgarskolan på andra sidan räcket. Jaa, hör ni, det var tider det.

På hemvägen från Fylla kurvade jag via mataffären så jag kunde fylla på lagren med mjölk och rågbröd. Det var liksom tillbaka till vardagen efter att ha befunnit sig i en kramgo bubbla. Verkligen glad över att jag hade förmånen att gå i just den klassen, för med facit i hand kunde jag ha hamnat nånstans där klasskamraterna inte var snälla med varandra.
Konstateras kan också att sociala kontakter är viktiga, så det gäller att söka sig ut från hemmets fyra väggar då och då. Uppfriskande och givande att möta andra människor och få umgås.

På kvällen hann jag ännu sticka lite. Det är härligt att se hur mönstret växer fram och ivern är stor att få skaftet färdigt. Jag har försökt sticka in garnändarna så det skulle bli mindre att fästa, men det lyckas inte riktigt alltid. Det kommer alltså att bli ett digert efterarbete. Idag tror jag att jag kan ägna hela mina uppmärksamhet åt den här sockan. Det regnar nämligen ute och faktiskt är det så mörkt inomhus att hittills har vi behövt tända lampor.

För övrigt undrar jag om det här är en naturlag? Att det blir ett enda trassel varje gång jag försöker hitta garnändan inuti nystanet? Jag vill gärna ha garnet inifrån, för annars rullar nystanet lite vilt omkring. Men jag kanske behöver tänka om?

Nu ska jag fortsätta sticka lite, men först måste jag nog få igång en tvättmaskin.

Önskar er alla en fin fortsättning på måndagen. Kom ihåg att efter regn kommer solsken! 

Julboxen

Igår på förmiddagen tittade yngsta sonen in hos oss. Snällt av honom att hälsa på innan han körde vidare västerut. När jag frågade om han kommer ihåg att klockan ska vridas bakåt, stirrade han på mej som om jag tappat min sista skruv.
– Allting är ju digitalt nuförtiden, så man behöver inte vrida nånting alls.
– Ja, men allt har väl inte nätkontakt?
Nå, nej förstås inte visade det sig. Men sonens alla klockor är digitala förutom en, som ändå inte fungerar.
Själv mindes jag hur jag en kväll steg rakt in i farbror sheriffens armar efter att ha låst dörren till datasalen och ytterdörren. Det visade sig att larmet hade gått, för ingen hade ändrat tiden för när larmet skulle slå på. De hade glömt bort att det också fanns kvällskurser i data. Till all tur behövde jag inte betala för polisens utryckning, för jag var ju oskyldig. Stackars poliser, som trodde att nu, nu skulle de minsann haffa en datortjuv!
Det här var i slutet av 1990-talet, så nuförtiden sköts väl tidsomställningen också automatiskt utan inblandning av människor.

Senare på dagen tittade nästyngsta sonen in. Han hade lite bilsnack med fadern och så hämtade han...

... julboxen åt mej! Tjohooo!

Den innehåller förstås garn, 400 gram 7-bröder...

... godis och ett mönsterhäfte på finska och svenska...

... och ett julkort. Så glad över den här lådan och den kom precis i rätt tid, för jag avslutade de rosa barnsockorna igår. Härlig julbox med både sysselsättning och godis. Heja Fazer och Novita!

På kvällen lade jag genast upp maskor för en ny socka med de nya garnen. Första försöket rev jag upp innan jag fick rätt antal maskor och rätt grovleks stickor. Undrar om jag har börjat sticka lösare? Mina gamla data på maskantal och stickgrovlek tycks inte stämma.

Nu har jag egentligen inte lust att göra så mycket annat än sitta i gungstolen och sticka. Men, men det blir åtminstone en stadsfärd på eftermiddagen.

Önskar er alla en fin start på den nya veckan! 

Garnlagret i juli 2026

Idag fortsätter jag med lagerinventeringen, som halkat efter lite under sommarmånaderna.

 Kvar från juni 2026: 33 636 gram

•  Köpt garn:   300 gram

•  Använt garn:   248 gram
  
  
•  Lillebaer solhatt 32 gram
  
  
•  Pärlsockor  28 gram
  
  
•  Virkade fiskpannlappar  178 gram
  
  
•  Lappat sockhälar 10 gram

• Kvar i juli: 33 688 gram

Suck! Igen växte mitt garnlager, men jag tröstar mej med att det är ändå mindre än det var i maj. Klen tröst, men man ska ju tänka positivt. Får lämna bort matlagningen så jag hinner sticka mera. Undrar vad bisin min skulle tycka om det?
Nå, idag får han leva på rester, så då borde jag hinna få färdigt ett par små sockor. Jag har endast tåminskningen kvar. Vågade inte börja på tån igår kväll när jag satt och såg på snooker. Vem vet hur många fel det skulle ha blivit då?

Jag orkade faktiskt inte se på hela duellen mellan Mark Williams och David Gilbert, utan gav upp vid 23-tiden. Bisin min låg på soffan och såg hela matchen till slut. I morse sa han att jag inte visste vad jag gått miste om. Nä, nä, men till skillnad från bisin min var jag pigg och nyter genast på morgonen efter en god natts sömn!

Apropå mat ännu, igår blev det delikat efterrätt i form av en berlinermunk. Det kan vi tacka äldsta sonen för. Han var till Corint och köpte godsakerna.

Nu ute en liten runda och sen dags att avsluta ett sockprojekt för att kunna ta itu med följande.

Önskar er alla en riktigt skön söndag. Kom ihåg att vrida klockan i natt!

Garnlagret i juni 2026

Kära nån, jag ligger lite efter med garnlagerrapporterna. Dags att uppdatera, för vet ni vad? Jo, i juni gick det riktigt bra, inte ett ett enda inköpt nystan! Det trodde ni inte om mej, eller hur? 

Kvar från maj 2026:  33 802 gram

•  Köpt garn:   0 gram
  
  
  
  
  
•  Erhållit garn: 200 gram
  
  
• Donerat garn: 100 gram
  
  
• Använt garn:   266 gram
  
  
• Unelma jumper  148 gram
  
  
• Liten lila sjalett  90 gram
   
• Lillebaer solhatt 28 gram

•  Kvar i juni: 33 636 gram

Tjohooo! Ser ni? Äntligen på rätt väg, trots att jag använt endast lite garn. Måste väl börja sticka på heltid, så lagret minskar.

Nu önskar jag er alla ett riktigt skönt veckoslut!

En riktig fäst!

I morse vaknade jag före klockan åtta och beslöt mej för att testa nånting nytt. Jag stannade kvar i sängen, för att ligga och dra mej en liten stund. Åhå, innan jag visste ordet av hade jag somnat om och nästa gång jag såg på klockan var den redan nio. Farliga saker det där, för hur ska jag nu hinna med allt jag planerat göra idag? Största utmaningen för mej just nu är nog om jag ska kratta eller låta bli? Det finns en massa småkryp, som behöver löven, men...

Igår var det riktigt festligt och fästligt. G-M serverade godsaker på stickträffen, varma smörgåsar och berlinermunkar. Mums filibabba! Riktig fest!

Jag kom äntligen igång med fästandet av de långa sockorna. Det var så skönt att sitta hos G-M i gott sällskap och låta samtalet flöda. Fästandet gick på något sätt bättre där omgiven av stickvännerna. En och en halv socka hann jag med och resten klarade jag sedan av på kvällen. En riktig fäst! Jag var så ivrig att jag nästan lovade mej själv att härefter alltid ta itu med fästandet genast när projektet är färdigt.
Ja, ja, jag hör att ni skrattar. Det gör jag med, för jag kommer nog att falla tillbaka i gamla hjulspår. Det är svårt att bryta ingrodda vanor. Försöka duger.

Jag hade med mej senaste numret av Novitas sticktidning, som jag plockade ur postlådan i tisdags. Här finns många inspirerande mönster.

Till exempel julklappssockor åt hela familjen. Orkar man inte med alla mönsterränder kan man ju sticka endast några. Kanske dags att gräva i sockgarnslådan efter 7-bröder garn. Skulle vara fint att få färger som skulle gå igen i familjens alla sockor.

Novita utlyste tidigare i år en tävling, där man skulle designa randiga sockor. Mönstren till de här finns på Novitas webbplats.

Jag skrev redan ut det här mönstret med regnbågsfärgade ränder. Men jag vet inte om jag har sådant randigt garn. Måste som sagt gräva i sockgarnslådan, som tyvärr befinner sig längst under de andra garnlådorna just nu. Vet inte riktigt hur jag tänkte där, för sockgarn är ju ändå det som gäller just nu.

Den här vill min frusna nacke gärna ha. Den hamnar dock tyvärr långt nere på min att-sticka-lista.
Novitatidningen kommer enbart ut på finska numera, tyvärr.

Nu dags att leta reda på utekläderna och kanske ta krattan i vacker hand eller åtminstone vantbeklädd hand.

Önskar er alla en finfin fredag! 

Härefter köper vi

Igår tog jag mitt samhälleliga ansvar och bidrog till flockimmuniteten. Jag var nämligen iväg till hälsostationen i stan och tog influensavaccinet. Sen uppstod till min stora förvåning förvirring. Jag kanske inte alls var berättigad till coronaboostervaccinet. Åhå, det var ju så noga förra året att jag skulle ta det för säkerhets skull, så vad hade hänt nu? Är jag för frisk? Jepp, jepp, det visade sig att det är brist på det vaccinet, så det är väldigt noga att man nu uppfyller kriterierna och om man är ung så ska man ha minst två riskfaktorer. Åhå, jag är ung också! Sen såg den andra hälsovårdaren nånting om mej i datorn och så fick jag en spruta också i högra armen. Jaha, tack då, men vad månne var den avgörande faktorn? Behöver jag vara orolig?

När jag sedan satt och väntade de föreskrivna tio minuterna, träffade jag en jättetrevlig irländare. Han har bott här i landet sen början av 1970-talet. På något sätt har jag alltid haft för mej att jag ser otillgänglig ut, alltså som en person som det är bäst att hålla avstånd till. Men det tycks nu inte riktigt vara så, för plötsligt anförtrodde han mej sin sjukdomshistoria. Min förmåga att lyssna tycks fortfarande finnas kvar.

Eftersom jag varit så duktig och tagit sprutor bestämde äldsta sonen att vi skulle inta en sen lunch på Olympos.

Jag valde hawaischnitzel och fick som vanligt lämna kvar potatisen, för portionen var så stor. Det märks att tiderna är strama, för i salladen fanns endast en gurkskiva och en halv tomatskiva.

Vi passade också på att veckohandla när vi nu en gång var i stan.

Enligt hjärtmärkningen på den här påsen med fullkornsskorpor har jag nu gjort ett bättre val. Bra val är det också för att de här skorporna är inhemska. Tjohooo!

Har ni rensat våta lingon? Om inte, börja inte ens fundera på det. Jag gjorde det igår kväll och det är inte roligt! Nej, det är nästan omöjligt.

Och sen vet ni, sen kokade jag faktiskt lingonsylt. Ve och fasa! Ett sånt klottande och inte riktigt min favoritsysselsättning. Härefter köper vi sylten. Bisin min får säga vad han vill.
Ingen har ännu smakat på den här sylten. Bisin min påstår att den säkert är godare än den köpta sylten, men hur kan han veta det utan att smaka?

Småningom dags för mej att ta mej till stickträffen i stan.

Ha en skön fortsättning på onsdagen!