Var är min finska kokbok?

Oj, söta öde ändå, har ni sett den? Min finska kokbok? Den är ute på villovägar. Full av energi och inspiration gick jag igår till köksskåpet där kok- och bakböckerna finns, för nu skulle det bakas. Men vad nu då, ingen finsk kokbok! Ve och fasa, vad skulle jag göra nu? Utan den kokboken klarar jag inte av att göra den där bulldegen.

Jag letade i hyllan där jag har mina mer eller mindre lösryckta recept. I rena frustrationen slängde jag till och med en del receptbilagor i pappersinsamlingen. Ingen finsk kokbok. Tre gånger till kollade jag i köksskåpet, för tänk om boken liksom hamnat bakom de andra böckerna. Men nej, kokboken stod inte att finna. Smått stressad och gråtfärdig satte jag mej ner och lade pannan i djupa veck, funderade och mediterade. Vart i hela världen hade kokboken hamnat? Har jag lånat ut den åt nån? Har bisin min slängt den? Har jag satt på den ett säkert ställe? Ve och fasa, då kommer jag aldrig att hitta den igen!
Eller har den helt enkelt hamnat i nån obestämd hög när vi har panikstädat?

Nej, jag fick ge upp hoppet, tog fram telefonen och började leta efter recept istället. Men att leta efter blåbärsbullsrecept på svenska var inte särskilt förnuftigt av mej. Inte vet svenskarna hur en finländsk blåbärsbulle ska smaka. De har alla möjliga och omöjliga ingredienser i sin bulldeg. Brrr! Dessutom bakar de oftast runda bullar. Nä, nä, jag vill ha en hel plåt med blåbärsbulle och enbart ett enkelt recept på en smidig bulldeg, så det så. Om jag skulle vara en van bullbagare, så skulle det förstås inte vara nån konst. Men jag bakar ju enbart blåbärsbulle en - två gånger per år och då alltid enligt receptet från den finska kokboken. Det fungerar bäst för mej.

Till sist hittade jag ett recept i bloggen Emilias mat & bak. Det här kunde jag pröva, för det här är just utan alla konstiga ingredienser. Jag satte igång med stor energi. Degen kändes smidig och bra, jäsningen lyckades, men...

... alldeles för sent insåg jag att jag hade för mycket, alldeles för mycket deg. Jag borde ha tagit en halv sats istället för en hel. Suck! Till all tur är bullen mjuk och god. Bisin min föreslog i morse att vi skär bort en del av kanterna och gör fattiga riddare på dem. Bra idé, jo, men nu just har vi ingen mjölk hemma, så då går det ju inte att göra vare sig rika eller fattiga riddare.

Det var inte precis nån lyckad förmiddag för bisin min heller igår. Han körde iväg till stan tillsammans med J. De hade tänkt fynda rejält på en utförsäljning, som enligt annonsen startade igår. Men vilken besvikelse. Det fanns just inget att fynda. Verktygen var dyrare än de du får från Motonet och inget av de bisin min behövde fanns.
Till all tur hade J bjudit på glass i Mattssons kiosk nere vid stranden och där råkade de på vår dotter med döttrar. De tittade sedan in ett hastigt varv här hos oss innan de körde vidare.

Karlarna hann ännu med ett varv i Suurkirppis innan hemfärd. Bisin min kom hem med Henry Hippo, som jag fick. Fin gåva, inte sant? Annat köpte bisin min inte från loppiset, tyvärr ska jag väl tillägga, för han såg en historik från min barndomsby. Den boken köpte han inte, för han trodde att vi redan har den i vår bokhylla. Men så är inte fallet. Jag borde kanske själv ta en loppisrunda, vad tror ni?

Henry Hippo är väldigt snål på blåbärsbulle.

Men han fick snällt lov att nöja sig med sallad.

Igår kväll "tröskade" jag lite. Nu skulle det då gälla att hitta ett lämpligt förvaringskärl. Har ni några förslag? Plåtburk? Kryddburk av porslin eller glas? Knappast av plast, väl?
Borde jag kolla på loppis, för vi har fört det mesta till avstjälpningen. 🙈

Och nu en liten varning, om ni lider av arachnofobi, alltså är rädd för spindlar, så ska ni sluta läsa här! Bilden är alltså inte för spindelkänsliga personer.

 

 

 

 

Igår flyttade den här lilla krabaten in i vårt hus. Bisin min kallar den för herr Lindström efter en matvits där restauranggästen hittade en spindel på sin Lindströms biff och kallade på servitören. Gästen bad servitören ta bort herr Lindström.
Jag kan inte precis påstå att jag är en supervän av spindlar, men jag dödar dem inte. Jag skulle gärna ha fört ut den här från huset, men spindeln är ett nyttodjur, så välkommen in.

Nu måste jag småningom ta mej till stan, för mjölken är som sagt slut.

Önskar er alla en skön fortsättning på tisdagen!

Ut på äventyr

Förmiddagens hushållsbestyr är undanstökade, middagen aväten och diskmaskinen surrar. Och gissa vad? Jo, bisin min är förstås ute på vift igen.

Ut på äventyr var jag med bisin min igår. Han lovade mej guld och gröna skogar, så jag följde glatt och villigt med till Fredrikshamn. Vi var på jakt efter en reservdel till Zafiran, som råkat ut för ett litet missöde. Mr J hade hittat en kille som sålde delen, så bisin min ringde och bestämde träff för avhämtning igår.

Jag navigerade felfritt med min smarttelefon och vi kom fram till Uusi-Summas industriområde (Uusi = nya).

Inte ens med bästa vilja i världen, kan jag säga att utsikten här var hisnande. Men det är oftast såna här ställen jag hamnar till då jag följer med bisin min.

Efter avklarat köp hade jag blivit lovad ett besök på kaféet vid torget. Men plötsligt kom bisin min på att det var Tattooveckoslut, så vi kunde absolut inte åka in till stadskärnan.

Så det fick bli Bensis istället. Det var absolut inget fel på det, för de har verkligen goda bakverk där och det är jättesvårt att välja vad man ska äta. Den här gången blev det en saftig toscakakbit. Där finns också en liten reservdelshylla och bisin min hittade den del han behöver för att billyktan igen ska lysa.

Jag hade blivit lovad ett besök i Bella loppis i Kotka på hemvägen. Men eftersom vi nu hade alla delar vi behövde till Zafiran, så susade bisin min elegant förbi och hemåt med fart. För att lite kompensera sitt brutna löfte hittade han på att vi tittar in som hastigast hos Lillan och Lilleman. Och det uppskattade jag förstås.

En knapp timme hann vi vara hemma då bisin min frågade:
– Har du simpparen (baddräkten) färdig? Vi ska till skären vid tvåtiden.
Oj, jösses. Det ska bli riktigt skönt att simma i saltvatten och det är dessutom hälsosamt och bra för huden.
Men var sjutton har jag lagt min baddräkt? Och är den ens gångbar längre? När har jag senast använt den?

– Du ska sen ha vardagskläder på och inga de där du har till stan, hojtade bisin min precis då jag bestämt mej för vilken klänning som skulle passa i skärgården. Nu blev det lite panik att fundera om alltihopa. Mina trasiga vardagskläder kunde jag absolut inte ha. Och tänk om jag måste vandra i högt gräs, då behöver jag nog långbyxor för säkerhets skull. Jag vill inte ha fästingar på mej. Brrr!

Jag hittade inte baddräkten, så jag tänkte att jag får nog lov att skippa simmandet trots allt.

Det var nu inte precis en skärgård vi hamnade i, utan vi satt bänkade vid åstranden. Vackert väder och trevligt sällskap i form av bisin mins kusin J, hans mamma och hans dotter. Vi åt de mogna krusbären och blev bjudna på riktigt god vinbärspaj.

Nu var det tredje löftet, som bisin min inte höll. Visserligen var det här med skären på skoj, men han borde veta att man inte skojar med mej om simmande. 

Min glädje var dock stor då jag fick köpa tio liter nyplockade blåbär av kusinens dotter. Lite blev det att rensa igår kväll, men hon hade verkligen plockat ganska rent, tack och lov.

Nu har vi alltså lokalt plockade blåbär i frysen. Mumsfilibabba! Och tänk vilken tur jag hade, som hade funderat hur jag skulle få tag på de goda bären.
Idiotiskt nog slängde vi de flesta plastlådorna vid skåpstädningen i juni, så nu fick jag verkligen leta efter förvaringsalternativ. Lite lådor borde vi nog ha sparat, eller hur?

Lilla kvällsbiten var extra delikat igår. Mums! 😋

Bisin min hade lovat mej att vi skulle bada bastu igår kväll, men sen var han ju försvunnen hela kvällen och kom inte hem förrän vid 22-tiden. Så ingen bastu mera igår kväll och det fjärde brutna löftet. Bisin min kan absolut inte sjunga Du kan lita på mej! Lova runt och hålla tunt var det som gällde igår.

Nu ska jag "tröska" lite och kanske jag ännu hinner sticka lite ikväll. Håll tummarna!

Önskar er alla en skön tisdag!

Spring i gångarna

Söndagkväll, diskmaskinen surrar och bisin min är igen borta. När han far iväg säger han alltid att han är borta bara en liten stund. Hans tidsbegrepp är dessvärre inte av denna världen. Hans "en liten stund" är flera timmar. Jag trodde faktiskt att han snällt skulle ha hjälpt mej med blåbärsrensningen nu ikväll, men tji fick jag.

Livet här hos oss är för övrigt fullt av överraskningar och faktiskt rätt planlöst. Ibland vill jag ju ha lite förhandsinformation om hur det är tänkt och hurudan tidtabell, som gäller. Men för det mesta älskar jag det där totalt planlösa och kalenderfria. Det är så skönt att kunna ta dagen som den kommer helt utan stress.

Och så härligt med överraskningar och snabba ryck.
Så var det för mej igår där jag satt vid matbordet och grubblade på A-korsordet i Allers. Jag hade ingen brådska nånstans, frukosten var avslutad och jag funderade lite smått på vad jag skulle göra med min lördag. Skulle jag faktiskt följa med bisin min till ett gårdsloppis i stan?
Då ringde Lillans mamma och frågade:
– Har du ärende till Tokmanni i Gammelby? Jag tänkte åka dit. Vill du följa med?
Nå, förstås ville jag det, så nu blev det snabba ryck, för att få på stadskläderna och sen iväg.

Lillan hade glömt kvar både sitt mjukisdjur, sin Spiderman lippis (keps) och de här två bilarna när hon var här över natten. Nu fick hon alla grejer tillbaka. Hennes pappa tyckte jag var slarvig, som inte hade packat med allt i banankassen. Men hur skulle jag ha hunnit eller kommit ihåg alla grejer, när det redan var fullt sjå att komma ihåg alla saker hon ville ha med sig härifrån. Till mitt försvar måste jag dessutom säga att de här två små bilarna var väl gömda under pappren, som vi ritade på.

Har ni varit iväg med en livlig två-åring och försökt shoppa? Om inte, så kan jag säga att det går inte att titta på varor medan Lilleman springer runt i gångarna. Till all tur skulle jag inte ha annat än ljust bröd, så jag hann lite kolla var han höll hus. Men hjärtat flög i halsgropen då han sprang till porslinsavdelningen. Jag var rätt säker på att jag hamnar betala för krossat porslin. Huuu!
Och nej, Lilleman hålls inte i kundvagnen. Han vill helt enkelt ner på golvet och springa och upptäcka allt det skojiga som finns i varuhuset.

Lillan kom rätt snabbt på att man kan lägga grejer i famos kundvagn, för då hinner mamma inte protestera. Förstås tog Lilleman efter, så han slängde in en liten glittrande discoboll, en liten vattenpistol och en liten bil. Det finns inget bättre än små bilar, som kan köra på bilbanan pappa brukar bygga ihop då och då. En helt manuell bana som går med handkraft. Bygger man den fiffigt behöver man endast ge en knuff åt bilen i början och sedan rullar den på med väldig fart.
Lilleman valde en Auburn Speedster 851 årsmodell 1936. Han har smak den gossen, för det där är en riktigt häftig bil och snygg dessutom.

Det var riktigt trevligt att vara i varuhuset tillsammans med barnbarnen och deras mamma. De små upptäcker saker på deras ögonnivå, saker som jag oftast missar. Lite förvirrad blev jag över att garnavdelningen hade flyttat, men jag ska ju inte ha garn, så där gick jag fort förbi.

Nu behöver jag småningom börja tänka på refrängen. Kanske den ska låta som i Anne-Lie Rydés sång?

Önskar er alla en ny härlig vecka!

I Fylla(n)

Igår då jag satt framför datorn i allsköns ro, fick jag ett textmeddelande av yngsta sonen:
– Vill du komma till stan på lunch?
Nå, förstås ville jag det, så jag skyndade mej att bli färdig med datoriserandet.

Mitt på dagen satte jag mej i sonens bil och han körde iväg till Fylla där vi intog vår lunch.

Av ren och skär nyfikenhet valde jag kycklingpinsa. Men vad är nu då en pinsa? Jo, en blandning mellan pizza och focaccia, mera som ett lite tjockare och segare bröd i botten med god fyllning utanpå. Helt okej, men min mage började smått protestera mot chilin, så jag lämnade en bit av maten kvar. Förstås skulle jag ha fått med hem en låda, men det skulle ju inte ha hjälpt. Chilin skulle ändå ha varit där. Och jo, jo, det stod ju nog om chilin i menyn, men jag var lite väl optimistisk och tänkte att jag skulle klara det hela. Chili är ju både gott och hälsosamt. Bäst att börja öva upp min mage, så att jag kan äta het mat.

Efter lunchen körde sonen iväg till matbutiken inne i stan. Där träffade jag på två trevliga unga män, varav den ena, fadern, pratade medan sonen stod och såg lite obekväm ut. Båda njöt av semestern.
I hissen ner till parkeringen träffade jag på en äldre herreman, som blev så glad när jag vänligt pratade med honom. Trevligt att kunna bistå med lite sociala kontakter. Kanske jag inte alls ser så sur ut som bisin min påstår?

Från butiken kom jag hem med en nödvändig onödighet, den här fina Muminkassen. Inte alls säkert att jag vågar använda den, men...

Och jag blev jätte, jätte glad då jag såg att de hade Krysset i tidningshyllan. Förstås måste jag köpa den och lyxa till det lite. Tjohooo!

Mitt beroende av Allers A-korsord är fortfarande stort, så det fick bli senaste numret av den tidningen igår. Till mitt försvar måste sägas att jag faktiskt inte har köpt så många nummer av Allers i år. Jag försöker alltså vara karaktärsfast. Men som vi alla vet så är ju vanans makt stor.

En riktigt trevlig lunchpaus i stan tillsammans med yngsta sonen. Idag på förmiddagen har det varit ett helt annat program, men det är en annan historia.

Igår kväll regnade det här lite från och till. Åskan mullrade på avstånd. Bra att den höll sig borta. Och vet ni vad? Jo, för en gångs skull satt jag faktiskt i gungstolen och stickade. Tjohooo!

Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på lördagen.

Livlig nattgäst

Gäääsp, här har det varit lite si och så med nattsömnen. Vi har nämligen haft en livlig nattgäst, en kär sådan. Lillan har sovit med famo i dubbelsängen i natt. Och på något sätt verkar dubbelsängen vara för liten, eftersom det ska sovas tvärsöver.

Lillan kom hit igår på eftermiddagen tillsammans med sin far och lillbrorsa. De hade så fullt upp med alla leksaker här att de inte hade ro att äta middagen, som fadern hade med sig. 

Idiotiskt nog trodde jag igår kväll att insomnandet skulle gå snabbt, för vi hade varit ute och blåst såpbubblor och fafa hade kastat frisbee med Lillan. Inomhus hann vi med både kurragömma, gömma saker, bygga koja, pussla, leka, spela och rita.

Det blev en glad figur och många regnbågar i alla färger, som fanns. En fyraårings energi matchar inte riktigt den här farmoderns energinivå! 😊

Förståndigt nog gick vi och lade oss vid åttatiden på kvällen. Men Lillan tyckte att man inte ska sova så länge solen är uppe. Det har hon ju i och för sig rätt i, man ska inte sova bort de vackra ljusa sommarkvällarna. Så hon hittade på en massa saker att göra, allt för att inte behöva sluta ögonen. Hon kollade vad fafa hade för sig i vardagsrummet, hon behövde kissa, se till sin nya favorit, lilla blåa grodisen och vid 22-tiden var hon plötsligt hungrig. Vid det laget var farmor nästan halvsovande. Klockan 22:30 slocknade Lillan i fotändan av sängen med sina fötter strategiskt placerade på farmors ben. Famo låg alldeles stel och vågade inte röra en muskel i rädsla för att Lillan skulle vakna. Under nattens gång flyttade tösen på sig, så att hon till sist låg bredvid famo med huvudet på sin kudde. Uppe igen före halvåtta. Famo halvsovande och Lillan full av energi!

I morse hade hon bråttom hem, för hon ville visa grodis hur hon bor, alltså hur hennes hus ser ut. Hon fick lift med fafa, som begav sig till västra grannstaden tidigt i morse.

Och trots att vi omsorgsfullt packade Lillans banankasse med alla hennes saker, så glömde vi den blå igelkotten kvar i sängen. Undrar om hon alls hinner sakna den här?

Innerligt glad och tacksam att få tillbringa tid med barnbarnen. 💕

Likaså med barnen och det får jag snart igen då jag strax ska iväg med yngsta sonen.

Önskar er alla  en härlig fortsättning på fredagen.

Fina fiskar

I lördags sydde jag äntligen knappar i mina virkade fiskgrytlappar och kunde då säga att de var färdiga för leverans.

 

Virkade fiskgrytlappar

Start:    15.07.2026

Färdig: 25.07.2026

Garn: Karisma från DROPS och 7-bröder från Novita

Åtgång: 1788 g
Virknål: 3
Mönster: Kotivinkki s. 47 i nr 12-13 2026

Ett riktigt trevligt litet beställningsarbete. Själva virkningen gick rätt fort, men sen tog det lite tid för mej att få knappögonen isydda. Mr J var stum av beundran då han fick se de här. Han sa att de nog inte kan användas till annat än prydnad. Mr J tyckte att man inte får smutsa ner de här grytlapparna.

De översta två levererade jag i söndags och om allt går enligt planerna överlämnas de idag. De två nedersta i olika storlek fick M i söndags då hon var på besök här tillsammans med sin mor och lillasyster. Så nu är grytlapparna ett minne blott. Lite garn finns kvar, så det skulle eventuellt kunna bli en grytlapp till, men just nu är det nog stickning, som gäller.

Nu är det dags för utevistelse medan vädret ännu är på min sida.

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen!

I gymnastiksalen

Huh, jag är faktiskt ganska mosig, för det har varit en innehållsrik dag med en hel del flängande. På morgonen/förmiddagen var jag iväg med bisin min till västra grannstaden. Mycket förståndigt hade jag packat med mej både vattenflaska och stickväskan. Nå, jag hann aldrig riktigt börja sticka, för bisin min var snabb som en vessla med sina ärenden.

Snabbt gick det däremot inte på landsvägen, för vi hamnade i en bilkö i Illby. Bisin min tyckte att det var bättre att ta "gamla landsvägen" istället för motorvägen. Jag är skeptisk. Till all tur var det ändå skugga här.

Äntligen blev det grönt ljus och vi fick köra i kortege efter en ledarbil med rullande text i bakrutan. Lägg märke till att det behövs en riktig människa, trots trafikljuset.

Trots värme och sol, fick vi inte se asfaltskillarnas bara bringa. Annat var det minsann förr då de visade upp sin muskulösa överkropp.

På återvägen körde bisin min på motorvägen ända till Pernåavtaget. Där vek han av från motorvägen och vi fortsatte på "gamla landsvägen". 

Det var dags för lunch, som vi intog i gymnastiksalen. Ni ser ringarna och repen. I grannbordet talade lastbilschaufförerna lämpligt nog om gamla skolminnen. Antagligen hade nån av dem gått där i före detta Forsby finska skola.

Jag var verkligen glad över att äntligen få köttfärslimpa. Bisin min gillar inte den maträtten, så jag har tyvärr inte lagat den här hemma längre. Han åt fiskfilé idag. Riktigt god mat på Schools Out. Det lönar sig alltså att göra en avstickare från motorvägen.

Under sommarmånaderna, fram till sista augusti, serveras här lunch från onsdag - fredag från klockan 11. Priset för lunchen är 11,90 €. Jag kollade dessvärre inte om man kan beställa från menyn under lunchtid. Menyn innehåller hamburgare, sallader, schnitzlar... alltså rätt ordinarie grillmat. På måndag och tisdag är det stängt om man inte beställer privat för sin grupp.
Spännande med ett nytt lunchställe i bygden.

Skolkorridoren har verkligen fått ett lyft.

Här hemma hann jag få igång diskmaskinen innan jag körde iväg till stan för stickträff hos G-M. Hon bjöd på god broilerpaj och en delikat äppeltoscakaka, som hennes barnbarn hade bakat. Det var riktigt härligt att igen få tala lite stickning, smarttv, garn, evenemang osv. Bra att komma ut lite och ha sociala kontakter, säger jag som skarpt funderade på att bli en hemmasittare. Hur som helst, om det är lika fint väder i morgon, som idag, då blir jag nog en utesittare!

Önskar er alla en fin torsdag! Tänk, så fort en vecka går, redan torsdag i morgon.