Den har krympt!

Idag har jag varit iväg västerut med bisin min. Den här gången hade jag förnuftigt nog tagit sockstickningen med mej. Och det var riktigt bra, för första stoppet var redan i grannbyn. Där skruvade bisin min loss nån liten grej, som behövs för hydrauliken-nånting. Den skulle han ha med till västra grannstaden, så att han skulle komma hem med rätt dimension. Det är inte alltid så lätt att veta hur det borde vara sen när man står där i affären.

Hit styrde bisin min bilen, Mittaletku. Jag gick inte alls in här, utan satt helt lugnt i bilen och stickade. Sen iväg till följande specialaffär, K.A. Stendahl. Och jag sitter fortfarande ute i bilen och stickar!

Bort från stan och ut till Kungsporten.

Bisin min parkerar mitt emot en likadan bil. Undrar om de pratade med varandra?

I Puuilo gick jag in, för där finns ju ett och annat. Jag kan berätta för er att Fabel garnet från DROPS, nu är -50 %. Om ni har några sådana projekt i tankarna, som behöver Fabelgarn, så passa på nu!

Jag kom hem med en så här fiffig förvaringslåda. Bisin min tyckte att det var skräp och helt onödigt, för jag ska ju göra mej av med saker och inte skaffa flera.

Och så hittade jag lagom stora träkulor till ett påskprojekt. Tjohooo! Lite lim och hand made-märken. Precis allt sånt som jag behöver, eller hur?

På hemvägen kurvade vi via marknaden i stan. Oj, oj, oj, vad den har krympt! Vi hittade en parkeringsplats på torget. Det skulle aldrig ha förekommit förut. Förr om åren var till och med gatorna runt torget avstängda. Kanske torghandlare är en utdöende yrkeskategori?

Den här gången stannade bisin min i bilen.

Jag skulle förstås ha marknadskringla och köpte både små och stora. Mums! Jag besökte också Pajuniemis bil, varifrån jag köpte både skinka och knackkorv. Sen fort bort från torget, för bisin min hade bråttom. Han ville genast börja skruva på skoplastaren, för att se om han köpt rätt delar. Och vet ni vad? Jo, nu har jag hört honom skryta både för Mr J och för sin kompis P om hur Inge hittade snabbt de delar som behövdes. Eeh, det finns ju nånting, som heter sökrobotar...

Intressant förmiddag. Så här långt har jag kommit på det nya sockskaftet. Jag borde kanske oftare följa med bisin min till tråkiga butiker?

Önskar er alla en fin tisdagskväll.

Garneländet i mars 2025

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Den här gången beror det på bisin min. Han eldade i bastun och det var så skönt efteråt att bara sitta och ta det lugnt. Plötsligt hade klockan hunnit bli 22.30 och jag hade inte längre ork att börja skriva nånting. Jag sökte mej till sängen och sussade riktigt gott hela natten. Det är sådant, som bastun gör med en.

Dags att ta itu med förra månadens garnelände. Nu är det faktiskt elände, för jag handlade ju nytt garn och fick endast ett pyttelitet projekt färdigt.

Garneländet i mars 2025:

Kvar från februari 2025: 7 258 gram 

• Köpt garn: 200 gram
  
  Det här är ju helt och hållet bisin mins fel, då han inte genast sa att vi skulle längre bort än till västra grannstaden! Jag hade ju tyvärr ingen stickning med mej.
  
  
• Använt garn: 44 gram

Nallesockor, 44 g

• Donerat garn: 0 gram

• Kvar i mars: 7 414 gram

Ja, ni ser, nån måste nog nu ta i med hårdhandskarna. Nä, helst sätta fart på stickorna och inget annat. Men det är inte alltid så lätt. I lördags på kvällen nickade jag till två gånger och tappade strumpstickan. Till all tur, så var den av björk. Den väckte alltså inte chefen, som nickade till bredvid mej i sin egen gungstol. Han kunde förstås inte lägga sig eftersom katten Tufsen hade sökt sig i husses famn!

Nu kan det småningom bli lite stickro för mej. Bäst att ta tillfället i akt.

Önska er alla en fin tisdag.

Ute på lunch

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag var ute på vift, borta hela dagen. Sedan på kvällen orkade jag inte längre öppna datorn.

Jag var ute på lunch med väninnan T. Det var så proppfullt på Bistro Kronan vid lunchtid att vi fick vänta 15 minuter innan ett bord blev ledigt. Jag rusade direkt fram till bordet när jag såg att en äldre herreman reste på sig och tog rocken från klädhängaren. Många vände i dörren när de fick höra att det var fullsatt. Jag har faktiskt aldrig sett så där mycket folk på Bistro Kronan förr. Jag blev riktigt glad för krögarens skull.

Vi valde grisfilé och vitlökspotatis, som var dagens lunchportion. Och förstås mycket sallad. I ärlighetens namn var jag lite misstänksam mot vitlökspotatisen, men den var precis lagom kryddad för mina smaklökar.

Bistro Kronan har förnyat sin meny, så vi var förstås tvungna att testa en ny efterrätt, rik riddare med körsbärs-blåbärskompott. Det här är en lite speciell portion, för vi bad att få en vaniljglassboll på riddaren. Oj, oj, oj, så gott!

Så härligt att träffa väninnan. Vi hade så mycket att tala om, allt från KAJ till galna politiker, sorger och glädjeämnen, farhågor och förhoppningar, men framförallt mycket skratt. Så nu orkar vi en månad till. Innerligt tacksam för alla de vänner jag har, som berikar mitt liv. Hoppas att jag själv kan vara en god vän, som de blir glada av att träffa och umgås med.

Halva dagen försvann i ett nafs där på Bistro Kronan. Det enda vi kan klaga på är att deras stolar är jätteobekväma, för oss som vill sitta länge och umgås.

Från Bistro Kronan körde jag österut och hamnade här:

Förhandsröstningsstället i Tessjö.

Jag klättrade upp i biblioteksbussen, som var förvandlad till en röstningsbuss! Nu har jag alltså gjort min medborgerliga plikt. På hemvägen började jag fundera om jag alls hade skrivit siffrorna rätt. 🙈 Det ska ju bland annat vara ett streck på sjuan, om jag kommer ihåg rätt. Och så får det inte vara extra slängar på siffrorna. Suck! Tänk om min röst, eller rösterna, vi har ju två val, förkastas. Då har jag ansträngt mej helt i onödan.

Natten mellan torsdag och fredag var här ett väldigt brak i huset. Bisin min och katterna vaknade, men inte jag. Bisin min började inte undersöka saken närmare utan vände på sig och somnade om. På morgonen då jag kom in här i datarummet, såg jag direkt vad som hade hänt: Den instabila högen med böcker, som jag fått för mej att jag ska läsa (nån gång) hade ramlat i golvet och dragit med sig lite ett och annat. Så när jag började röja och plocka upp hittade jag en plastpåse med två nystan och en garnhärva i. Någonting jag planerat att sticka eller virka, någonting som inte blivit av. Jag mindes inte alls vad jag hade tänkt, men blev jätteglad, då jag insåg att garnet passar till det där sockprojektet, som...

Så innan jag for iväg på lunch igår, lade jag upp 60 maskor och nu skulle jag inte riktigt ha tid med någonting annat.

Idag har jag varit iväg till västra grannstaden tillsammans med yngsta sonen. Vi inledde med att besöka röda varuhuset. Där bunkrade jag upp lite godis inför påskhelgen och yngsta sonen fick tag på en skohylla. Sen in till centrum och ett för mej nytt matställe, Via Armonia Pizzeria.

När min Miss Italia pizza kom till bordet, tittade jag lite misstänksamt på den. Där var nån sorts grön hinna på skinkan. Vad i hela fridens dar? Sen kom jag ihåg, ajjo, det stod ju att där skulle vara olivolja på. Om ni tror att jag fick begära en låda, för att ta med mej hem halva pizzan, så tror ni helt rätt.

Snöflingor yrde runt i snålblåsten och det var rejält kallt, minusgrader. Våren kom på något sätt av sig.
Vi gick tvärs över gatan till Gamle Stefan.

Här åt vi vår efterrätt. Jag nöjde mej med en påskbebé, skulle inte ha orkat med nånting annat. Yngsta sonen hade inte varit på det här caféet tidigare, så nu fick vi båda uppleva nånting nytt.

Hem via matbutiken och ännu en tur till stora varuhuset, det röda, i stan. Nu har dagen igen gått i expressfart och jag har inte fått nånting gjort. Alla mina arbeten släpar efter, så det kommer att bli stressigt värre nästa vecka!

Önskar er alla en skön söndag.

En fin kväll

Idag borde man ha varit ute och tankat D-vitamin mycket mera än vad jag gjorde. Dagen gick alltför fort och jag har varit ganska inaktiv. Jag har inte ens handarbetat! Plötsligt är det inte alls roligt att ha femtioelva olika projekt på gång samtidigt. Nu vet jag inte vilket av dem jag skall ta itu med först. Det värsta är att jag skulle helst börja på ett alldeles nytt projekt.

Ikväll var jag över till grannbyn. Jag har inte sett gullungarna på hela veckan, så det måste ju åtgärdas.
– Famo, famo, det här är till dej, utropade Lillan och kom springande med ett äggpaket.

Och inte vilket äggpaket som helst, utan just mignonägg. Mumsfilibabba.

Lillan ville att jag genast skulle öppna en ägglåda och sen förklarade hon allvarligt att det är choko inne i ägget. Förstås måste vi ju smaka på ett ägg, liksom bara för att kolla att kvaliteten håller. Konstigt nog, så är en ägglåda redan tom och en annan halvfull. Från vårt matbord försvinner chokladen fortare än kvickt. Måste gömma resten på ett säkert ställe, annars är vi utan påskgodis.

Önskar er alla en riktigt fin fredag! Hoppas att ni inte har slängt långkalsongerna redan, för det blir kallare väder nu i veckoslutet. Brrr!

Testvirkning

Igår var jag ju iväg akut till hälsocentralen i stan. Det var dags att kolla min torra hosta, som inte ville ge med sig. Allting löpte smidigt och bra. Personalen var vänlig och omtänksam. Läkaren kollade och funderade, skickade mej till röntgen, EKG och blodprov. En ordentlig genomgång alltså och det är bra med tanke på att jag inte har besökt hälsocentralen sedan 2021.

Blodprov är alltid lite kusliga, om ni frågar mej. Man går omkring och känner sig helt okej och frisk, men plötsligt visar testresultatet  någonting helt annat. I ärlighetens namn visste jag inte igår vad som skulle testas. Fyra  provrör fulla med blod, gav jag bort. Jag var dörädd att nånting graverande skulle hittas. Kolesterol, anemi, vitaminbrist osv. Vissa saker går ju lätt att åtgärda medan det är lite krångligare med annat. Jag har inte minsta lust att bli stamkund på hälsocentralen.

I morse ringde doktorn och gav mej en "lottovinst": Alla prov var bra! Njurarna fungerar som de ska, levern är okej, ingen anemi osv., osv. Så innerligt tacksam och euforisk! Jag som redan trodde att jag hade ätit min sista hallonbåt och nu måste försaka påskens mignonägg. Det jag nu ska koncentrera mej på är att få bort rasslet i högra lungan och se till att mitt blodtryck inte sjunker för lågt. Tjohooo!
Tack och lov inga krångligheter och inga vidare undersökningar behövs. Visst är det här en rejäl lottovinst?

Idag har jag äntligen kunnat besöka stickcaféet. Så härligt att träffa alla igen.                                                                                                                                                                                    

Idag åt jag veckans vegetariska rätt, rotsaksbiff. Riktigt gott!

Till efterrätt fick det bli glass. Så gott och riktigt fräscht.

Jag var inte det minsta flitig på stickcaféet, utan åstadkom endast den här lilla provvirkningen. Lite oklart vad det ska bli och hur jag ska göra med den. Kanske en liten rundel till påsk? en matta till dockhuset?
I sanningens namn, så var det inte riktigt lika roligt att virka, som jag trodde.

Bisin min tycker att jag nu ska hålla upp mitt goda resultat och därför rev han morötter till kvällsteet. Tack för det. Enkelt och behändigt för mej.

Nu har det varit läggdags för mej, för länge sedan, inte värt att sitta och halvsova här framför datorn.

Önskar er alla en fin torsdag.

En vacker vårdag

Idag är det första april. Har ni blivit lurade? Hittills har jag undgått att bli lurad, men här är ju hela långa kvällen kvar ännu. Själv är jag lite inne på samma linje, som Carita: Jag luras inte längre.

Idag har jag varit i stan hela dagen och blev till all tur vänligt bemött, trots att det gick på det andra inhemska språket. Efter lite rassel i högra lungan är jag nu genomlyst och medicinerad. Hoppas att det går bra att sova i natt. Och nej, nej, ni behöver inte oroa er. Det här smittar inte enligt doktorfarbrorn.

Jag var också iväg till Café Favorit, för min månatliga träff med väninnan. Förra månaden hoppade vi visserligen över träffen, för vi hittade inte lämplig tidpunkt. Ni vet stressade pensionärer!

Den här kom jag hem med från mataffären igår kväll. Någon i utgivningsteamet tycks ha varit bombsäker på att Måns skulle vinna Mello! Men så blev det, som bekant inte. Nej, de talangfulla killarna i KAJ tog hand om sångfågeln. De frågar: Kan du älska en gubb?

Nu måste jag kolla lite e-post innan det är dags för dusch och kanske liiite lite stickning. Jag har dessvärre inte hittat Nallegarnet än, men jag kan ju försöka gräva i stora sockgarnslådan.

Önskar er en skön onsdag!

Nallesockor

I måndags, för en vecka sedan fick jag äntligen färdigt ett litet sockpar, storlek 26.

Modell: Nallesukat s. 78 i Käsityön ABC 32 (Kauneimmat käsityöt) tidningen

Start: 12.2.2025

Färdig: 24.03.2025

Garn: Nalle från Novita

Åtgång: 44 g 

Stickor: Nr 3

Designer: Maija Paavilainen

 

Det var fästandet och förstås öronen och broderierna, som tog längst tid. Själva stickandet gick fort. Bisin min fnyste åt mej för de där "onödigheterna". Jo, men lite roligt måste man ju få ha, eller hur? Dessutom är det bra att öva på sånt här smått. Kanske jag nån gång lär mej?

Nu har jag då testat de här trästickorna. Riktigt sköna att sticka med. Förstås fem centimeter för långa, med tanke på mitt lilla sockprojekt.

Idag på eftermiddagen knackade det på vår dörr.
– Kom in, ropade bisin min och undertecknad i kör.
Ingenting hände, förutom att det knackade en gång till.
– Far sii nu vem det e, ropade bisin min och jag skuttade iväg.
Där stod grannfrun.
– Nu behöver jag lite hjälp, sa hon.
Hjälp fick hon. Bisin min bryggde kaffe och jag tog fram bullar. Och så blev det intressanta diskussioner. Grannens barnbarn var med i de nationella skidtävlingarna nu under veckoslutet och det var spännande att höra om resultatet.

Efter en dryg timme knackade det igen på dörren. Den här gången var det yngsta sonen.
– Nå, e du färdig nu, frågade han.
Himmel, jag hade alldeles glömt bort tiden. Fort, fort fick jag klä om mej och så iväg till västra grannstaden. Vi levererade foton, sockor och lite annat till dottern med familj. Yngsta sonen lämnade allt på trappan, för flickorna var i ishallen. Deras pappa var nog hemma, men yngsta sonen knackade inte på dörren.

Fort, fort iväg in till stan, till Lundi.

Där åt vi ett lättare kvällsmål, en rostbiffsbatong och grekisk sallad för min del, på Café Picnic. Potatisen gav jag åt yngsta sonen, för jag skulle inte ha orkat med allting annars. Jag blev både nostalgisk och glad. Glad för att det smakade precis, som jag mindes. Nostalgisk för att här lunchade jag ofta i början av 2000-talet då mitt datajobb förde mej runt om i bygden och jag inte alltid hade min kylväska med smörgåsar, fil och dricka med mej i bilen.

Mätta och belåtna tog vi oss upp till följande våning. Sonen hade ärende till Clas Ohlson och själv smet jag in till Normal. Sonen hittade inte det han behövde till ett rimligt pris, så han kom snällt in i Normal och hjälpte mej handla. Så tacksam över hans omtanke och framförallt tålamod.

Från Lundi till stora mataffären på östra sidan av stan, sen ännu tanka och så hem. Jag måste erkänna att jag var riktigt trött och färdig för sängen. Men jag har skjutit på läggdags, för jag måste försöka få nån ordning på dygnsrytmen.
Jag borde ta hand om disken, men eftersom jag småfryser och känner mej lite hängig, får det nog lov att bli sängen.

Önskar er alla en riktigt skön tisdag.